1.1  Lagen om pension för arbetstagare

12 §. Ålderspensionens belopp. I paragrafen föreslås en ändring som föranleds av införandet av inkomstregistret och som bidrar till att förtydliga och stärka den betalningsprincip som ska iakttas vid hänförandet av arbetsinkomsten. Samtidigt föreslås det att arbetstagaren garanteras rätt till pension som tjänats in av vissa inkomster som betalats efter att ålderspensionen började innan han eller hon uppnår den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. Med betalningsprincipen avses att arbetsinkomsten betraktas som inkomst under den tidpunkt under vilken den betalats. 

Enligt etablerad tillämpnings- och rättspraxis hänförs den slutlön som betalas till arbetstagaren när anställningsförhållandet upphör till anställningstiden. Arbetstagaren har rätt att få slutlikvid när anställningen upphör, men av praktiska skäl avtalar man ofta om att prestationen betalas först efter en viss löneberäkningstid. För att arbetstagaren också efter att inkomstregistret har tagits i bruk i så stor utsträckning som möjligt ska behålla rätten till t.ex. sådana poster som ingår i slutlikviden som betalas efter att ålderspensionen har börjat, föreslås det att arbetstagaren ska ha rätt att få den pension som han eller hon tjänat in av ovannämnda inkomster redan innan han eller hon uppnått den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. I övriga fall betalas den pension som tjänats in av arbetsinkomster som betalats under tiden för ålderspension vid den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten, med undantag för den situation som avses i 13 § 4 mom. 

I vissa praktiska situationer ska arbetsinkomster trots stärkandet av betalningsprincipen också i fortsättningen hänföras enligt intjäningsprincipen. Enligt intjäningsprincipen betraktas inkomsten som inkomst under den tid då den har intjänats. Exempel på sådana situationer är arbetsgivarens konkurs och arbetstagarens lönegaranti, där arbetsinkomsten för närvarande även en lång tid efteråt retroaktivt hänförs till själva intjäningstiden och/eller till den tid under vilken arbetsgivaren hade en giltig arbetspensionsförsäkring. Dessutom ska arbetsinkomster som i fall av familjepension betalas efter förmånslåtarens död liksom hittills hänföras enligt intjäningsprincipen. 

Enligt 1 mom. ska ålderspensionens belopp vara den pension som tjänats in fram till begynnelsetidpunkten för pensionen. Begreppet intjänad pension definieras i 2 § 5 punkten. I momentet föreslås en precisering av vad som ska betraktas som arbetsinkomst enligt definitionen av begreppet intjänad pension i 2 § när det gäller ålderspensionens belopp. Eftersom man vill stärka betalningsprincipen föreslås det att i den intjänade pensionen som arbetsinkomst ska beaktas sådana arbetsinkomster som betalats före ålderspensionen började. 

I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir nytt 3 mom. Den bestämmelse om ålderspensionens belopp som föreslås i 2 mom. utgör ett undantag från huvudregeln i 1 mom. Avsikten är att bestämmelsen ska ersätta förfarandet att i enlighet med gällande tillämpnings- och rättspraxis hänföra slutlönen till intjäningstiden före ålderspensionen började. Enligt det föreslagna momentet ska pension som tjänats in av arbetsinkomster som betalats under begynnelsemånaden för en första ålderspension enligt denna lag beaktas retroaktivt från begynnelsetidpunkten för den första ålderspensionen enligt denna lag. Villkoret är att de betalda arbetsinkomsterna tjänats in av arbete som upphört innan den första ålderspensionen började. 

Arbetsinkomster enligt momentet är enligt förslaget t.ex. prestationer som hör till så kallad slutlön, som tjänats in innan anställningen upphör men som ofta betalas först när anställningen har upphört, som t.ex. övertidsersättning, semesterpenning, semesterersättning, ersättning för outtagna ledigheter som kompenserar arbetstidsförkortning och andra motsvarande prestationer. Dessutom ska som arbetsinkomst enligt momentet betraktas övriga arbetsinkomster av ett avslutat anställningsförhållande som betalas i efterskott, exempelvis sådana resultatpremier som inte är så stora att de enligt 71 § ska hänföras till intjäningstiden. Om dessa inkomster skulle betalas först efter begynnelsemånaden för en första ålderspension enligt denna lag, skulle arbetstagaren få den pension som tjänats in av dessa inkomster först vid den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. I praktiken betalas slutlönen i regel månaden efter den då anställningsförhållandet upphörde. 

Bestämmelsen ska inte tillämpas på arbetsinkomster som betalas i ett anställningsförhållande som fortsätter vid sidan av ålderspensionen, även om de skulle ha betalats under begynnelsemånaden för den första ålderspensionen, eftersom det i och med att anställningsförhållandet fortsätter inte är fråga om betalning av i bestämmelsen avsedd slutlön eller därmed jämförbar arbetsinkomst. 

Avsikten är att pensionsanstalten på grundval av den ursprungliga ansökan om ålderspension automatiskt ska meddela beslut om pension som arbetstagaren tjänat in av en slutlön som betalats under begynnelsemånaden för ålderspensionen, om arbetstagaren har erhållit arbetsinkomst under begynnelsemånaden för ålderspensionen. I praktiken hänförs således slutlönen i enlighet med intjäningsprincipen till tiden innan ålderspensionen började. Arbetstagaren kommer då att meddelas exempelvis ett nytt överklagbart pensionsbeslut, som i praktiken antingen är ett rättelsebeslut genom vilket ett egentligt beslut om ålderspension som redan har meddelats rättas, eller ett slutgiltigt pensionsbeslut som pensionsanstalten meddelar i det fall att det första beslutet om ålderspension har varit ett interimistiskt pensionsbeslut. 

Hänförandet av slutlönen och rättelsebeslut som innefattar intjänad pension ska inte gälla ålderspension enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare, om inte arbetstagaren samtidigt beviljas pension som intjänats av arbete enligt denna lag som upphört. Orsaken är att pensionen tjänas in på grundval av den arbetsinkomst som fastställs i de lagarna och inte enligt de reella inkomsterna. Något förfarande motsvarande det som anges i momentet ska inte heller tillämpas på sådan ålderspension enligt lagen om sjömanspensioner eller pensionslagen för den offentliga sektorn som inte innefattar tillväxt enligt denna lag, eftersom dessa lagar innehåller andra slags bestämmelser om hänförande av pension. 

Avsikten är att arbetsinkomster som arbetstagaren har under begynnelsemånaden för ålderspension ska hänföras till tiden före ålderspensionen började endast en gång, dvs. efter att en första ålderspension enligt denna lag började. Om arbetstagaren i samband med ålderspension som beviljats enligt någon annan arbetspensionslag också har beviljats ålderspension som tjänats in i ett tidigare avslutat anställningsförhållande enligt denna lag, så kallad fribrevspension, utgör den beviljade fribrevspensionen ett hinder för senare hänförande av en arbetsinkomst på det sätt som avses i detta moment. Som första ålderspension enligt denna lag betraktas också ålderspension eller fribrevspension som beviljats enligt lagen om pension för arbetstagare (395/1961), lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (134/1962) och lagen om pension för konstnärer och särskilda grupper av arbetstagare (662/1985), vilka lagar upphävdes när denna lag trädde i kraft. 

På en sådan del av ålderspensionen som beviljas enligt 2 mom. ska på normalt sätt tillämpas de övriga bestämmelser som gäller ålderspension, exempelvis bestämmelserna om retroaktiv beviljande av pension. Intjänad pension enligt detta moment beviljas endast i samband med ålderspension enligt denna paragraf, inte t.ex. i samband med partiell förtida ålderspension. Däremot blir bestämmelsen tillämplig i situationer där någon annan förmån ändras till ålderspension eller där ålderspension beviljas efter någon annan förmån. 

En arbetsinkomst som betalats under begynnelsemånaden för ålderspension ska hänföras i enlighet med 2 mom. också om anställningsförhållandet upphör och ålderspensionen börjar vid den övre åldersgränsen för arbetstagarens försäkringsskyldighet. Den arbetsinkomst som betalas under begynnelsemånaden för ålderspensionen ska således också i dessa situationer hänföras till tiden innan ålderspensionen började. 

Paragrafens nuvarande 2 mom. blir nytt 3 mom. I momentet föreslås en hänvisningsbestämmelse om att samma bestämmelser om uppskovsförhöjning som tillämpas på ålderspension enligt 1 mom. också ska tillämpas på en ålderspensionsdel enligt 2 mom. 

Paragrafens gällande 3 mom. föreslås utan ändringar i innehållet bli nytt 4 mom. 

13 §. Begynnelsetidpunkten för ålderspension. I paragrafen föreskrivs det om begynnelsetidpunkten för ålderspension. Enligt gällande 3 mom. beviljas pension som tjänats in av arbetsinkomster på grundval av ett anställningsförhållande som börjat under tiden för ålderspension vid den övre gränsen för arbetstagarens försäkringsskyldighet. I momentet föreslås en bestämmelse om undantag från den nuvarande bestämmelsen i situationer som avses i det föreslagna 12 § 2 mom., när arbetsinkomster som betalats under begynnelsemånaden för ålderspension hänförs till tiden före ålderspensionen började. 

I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom., varvid det nuvarande 4 mom. blir nytt 5 mom. I det nya 4 mom. föreslås bestämmelser om situationer där arbetstagaren har börjat arbeta före tiden för ålderspension enligt denna lag, och arbetet har fortsatt vid sidan av ålderspensionen. Den pension som tjänats in av detta arbete ska arbetstagaren få på ansökan när arbetet har upphört, dvs. före arbetstagaren uppnår den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. Den intjänade pensionen beviljas då från ingången av månaden efter den då pensionen har sökts. På beviljande av ålderspension enligt momentet ska enligt förslaget också tillämpas de övriga bestämmelser som gäller ålderspension enligt denna lag, exempelvis bestämmelserna om uppskovsförhöjning och om retroaktivt beviljande av ålderspension. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll etablerad tillämpnings- och rättspraxis inom arbetspensionssystemet. På ålderspension enligt detta moment ska emellertid den föreslagna bestämmelsen i 12 § 2 mom. som gäller hänförande av slutlön som betalas under begynnelsemånaden för den första ålderspensionen inte tillämpas, eftersom det här inte rör sig om en första ålderspension enligt denna lag. 

16 §. Den partiella förtida ålderspensionens belopp. I paragrafen föreskrivs det om beloppet av den partiella förtida ålderspensionen. I 1 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 12 § 1 mom. Enligt momentet är grunden för den partiella förtida ålderspensionen den pension som tjänats in i enlighet med arbetspensionslagarna fram till utgången av kalenderåret före det då pensionen börjar. Eftersom man vill stärka betalningsprincipen ska i pension som tjänas in enligt denna lag i fortsättningen som arbetsinkomst beaktas endast sådana arbetsinkomster som betalats fram till utgången av kalenderåret före begynnelsetidpunkten för den partiella förtida pensionen. Avsikten är att arbetstagaren ska få den pension som tjänats in av inkomster som betalats efter begynnelsetidpunkten för den partiell förtida ålderspensionen när den partiell förtida ålderspensionen ändras till ålderspension eller när arbetstagaren beviljas invalidpension, arbetslivspension eller familjepension. 

53 c §. Arbetslivspensionens belopp. I paragrafen föreskrivs det om arbetslivspensionens belopp. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 12 § 1 mom. Enligt paragrafen är arbetslivspensionens belopp den pension som tjänats in fram till utgången av månaden före den då arbetslivspensionen började. Eftersom man vill stärka betalningsprincipen föreslås det att i den intjänade pensionen som arbetsinkomst i fortsättningen ska beaktas sådana arbetsinkomster som betalats fram till begynnelsetidpunkten för arbetslivspensionen. Avsikten är att arbetstagaren ska få den pension som tjänats in av arbetsinkomster som betalats efter att arbetslivspensionen började, dvs. av slutlönen, på det sätt som föreslås i 53 h § 1 mom. 

53 h §. Ändring av arbetslivspension till ålderspension. I paragrafen föreskrivs det om ändring av arbetslivspension till ålderspension. I 1 mom. föreslås en ny bestämmelse som tryggar arbetstagarens rätt att på ansökan som ålderspension få den pension som tjänats in av en eventuell slutlön som betalats efter att arbetslivspensionen började. 

65 §. Pensionstillväxt. I paragrafen föreskrivs det om pensionstillväxt. I 1 mom. föreslås en precisering som föranleds av stärkandet av betalningsprincipen och enligt vilken pensionen växer av den arbetsinkomst som betalas till arbetstagaren. 

71 §. Betalningsprincipen och hänförande av arbetsinkomst. I paragrafen föreskrivs det om den betalningsprincip som ska iakttas i arbetspensionssystemet och om vissa undantag från den. Paragrafens rubrik föreslås bli ändrad genom att till rubriken fogas ordet ”betalningsprincipen”. Därmed motsvarar rubriken bättre det föreslagna innehållet i paragrafen. 

Paragrafen föreslås bli ändrad så att kalenderår, som nämns i den gällande paragrafen, ändras till kalendermånad. Ändringen föranleds av att arbetsgivarna i och med införandet av inkomstregistret kommer att börja anmäla inkomsterna på basis av lönebetalningar, i stället för årsvis såsom hittills. Därmed kommer man också att kunna hänföra arbetsinkomsterna med större noggrannhet. 

De föreslagna ändringarna syftar inte till att ändra nuvarande, etablerad tillämpnings- och rättspraxis beträffande det inkomstbelopp som anses snedvrida pensionsbeloppet. 

141 §. Arbetsgivarens skyldighet att ordna pensionsskydd för arbetstagarna. I paragrafen föreskrivs det om ordnandet av pensionsskydd i ett arbetspensionsbolag, en pensionskassa eller en pensionsstiftelse. Bestämmelsen i 1 mom. föreslås bli ändrad så att arbetsgivaren åläggs att ordna pensionsskydd för sina anställda senast när arbetsinkomsten har betalats, innan arbetsinkomsten anmäls till inkomstregistret. Pensionsskyddet ska ordnas innan arbetsinkomsterna anmäls, för att arbetsgivaren ska ha ett pensionsordningsnummer när arbetsinkomsterna förs in i inkomstregistret. Uppgifterna om arbetsinkomst i inkomstregistret förmedlas till den rätta pensionsanstalten på basis av pensionsordningsnumret. Att pensionsordningsnumret anmäls till inkomstregistret inom den tidsfrist som anges i lagen om inkomstdatasystemet är nödvändigt för att säkerställa att uppgifterna i inkomstregistret är aktuella. 

I praktiken ska pensionsskyddet i regel ordnas senast inom fem dagar från lönebetalningsdagen. Enligt 12 § i förslaget till lag om inkomstdatasystemet ska arbetsgivaren anmäla löneuppgifter, identifieringsuppgifter och kontaktuppgifter till inkomstregistret senast den femte kalenderdagen efter betalningsdagen. När uppgifterna lämnas på en blankett är tidsfristen åtta kalenderdagar i stället för fem kalenderdagar. Med avvikelse från huvudregeln ska fysiska personer som inte har antecknats i det arbetsgivarregister som avses i 31 § i lagen om förskottsuppbörd samt dödsbon lämna uppgifter månatligen senast den femte dagen i den kalendermånad som följer på betalningsmånaden. 

Den föreslagna ändringen av tidsfristen för skyldigheten att ordna arbetspensionsförsäkring kommer att förkorta tiden för ordnande av arbetspensionsförsäkring i fråga om nya arbetsgivare. I praktiken påverkar ändringen endast ett fåtal nya arbetsgivare, eftersom merparten arbetsgivare ordnar pensionsskyddet i god tid före den första lönebetalningen. Att anmälningar i inkomstregistret samlas in och förmedlas i realtid är emellertid en motiverad anledning att ändra tidsfristen för ordnande av arbetspensionsförsäkring. I nuläget går det mycket snabbt att teckna en arbetspensionsförsäkring, eftersom ansökan kan göras i pensionsanstaltens webbtjänst där den träder i kraft omedelbart. Behandlingstiden för försäkringsansökningar som gjorts på pappersblankett är i regel några dagar. Det pensionsordningsnummer som ska anmälas till inkomstregistret får man genast när försäkringen har trätt i kraft. 

Tidsfristen för skyldigheten att ordna pensionsskydd föreslås gälla samtliga försäkringsskyldiga arbetsgivare. Också en i 147 § avsedd tillfällig arbetsgivare måste ha ett pensionsordningsnummer innan arbetsinkomster kan anmälas till inkomstregistret. En tillfällig arbetsgivare som anmäler inkomster direkt till inkomstregistret ska välja ett arbetspensionsförsäkringsbolag och det tekniska pensionsordningsnummer som det bolaget använder för tillfälliga arbetsgivare. En tillfällig arbetsgivare kan också ordna pensionsskyddet för en anställd vie tjänsten palkka.fi eller via en motsvarande tjänst, genom att välja det arbetspensionsförsäkringsbolag där den försäkrar sina anställda. När arbetsgivaren har valt arbetspensionsförsäkringsbolag förmedlas det pensionsordningsnummer som det berörda arbetspensionsförsäkringsbolaget använder för tillfälliga arbetsgivare via de arbetsinkomster som förs in i inkomstregistret. 

142 §. Ordnande av pensionsskydd genom tecknande av försäkring i ett arbetspensionsförsäkringsbolag. I paragrafen föreskrivs det om ordnande av pensionsskydd för de anställda hos en arbetsgivare som ingår försäkringsavtal med ett arbetspensionsförsäkringsbolag. Det föreslås att den nuvarande tidsfristen för att göra försäkringsansökan slopas i paragrafen, eftersom bestämmelser om tidsfristen framöver utfärdas i 141 §. 

143 §. Givande och avslutande av försäkring. I paragrafen föreskrivs det om givande och avslutande av försäkring. Bestämmelserna i 1 mom. föreslås bli ändrade så, att ett arbetspensionsförsäkringsbolag ska kunna säga upp en försäkring, om arbetsgivaren inte under de tolv månader som föregår vidtagande av justeringsåtgärder har betalat ut lön. Enligt gällande 1 mom. kan ett arbetspensionsförsäkringsbolag avsluta en försäkring om arbetsgivaren inte före utgången av januari månad har meddelat att han under det föregående kalenderåret har betalat ut lön. I fortsättningen kommer det inte längre att vara nödvändigt att binda uppsägningen av en försäkring till januari månad i respektive år, eftersom någon årsanmälan av arbetsinkomster inte längre kommer att krävas när inkomstregistret tas i bruk. Bestämmelsen kommer därmed att vara förenlig med förfarandet med realtidsanmälning i inkomstregistret. 

Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs om möjlighet att på grund av arbetsgivarens insolvens eller försummelse att betala arbetspensionsförsäkringsavgiften säga upp en försäkring enligt 8 § för person som har ett förtroendeuppdrag och en försäkring enligt 150 § 2 och 3 mom. för arbetstagare som arbetar utomlands. Motsvarande bestämmelse ingår för närvarande i de försäkringsvillkor som fastställts av social- och hälsovårdsministeriet i enlighet med 165 § och den föreslagna bestämmelsen motsvarar således det nuvarande rättsläget. 

144 §. Anmälningar som krävs för skötseln av en försäkring. I paragrafen föreskrivs om arbetsgivarens skyldighet att anmäla vissa uppgifter till arbetspensionsförsäkringsbolaget, pensionsstiftelsen eller pensionskassan för skötseln av en försäkring. 

Det föreslås att 1 och 2 mom. slås samman. Till de uppgifter som ska anmälas enligt paragrafen föreslås bli fogade uppgift om arbetsgivarens pensionsordningsnummer samt andra identifieringsuppgifter för arbetstagare. På grundval av pensionsordningsnumret förmedlas de uppgifter som förts in i inkomstregistret till den rätta pensionsanstalten. Pensionsordningsnumret är detsamma som det försäkringsnummer som arbetspensionsförsäkringsbolaget ger till arbetsgivaren. Andra identifieringsuppgifter för arbetstagaren behövs när arbetstagaren saknar personbeteckning. Med andra identifieringsuppgifter avses namn, födelsedatum och kön. Det föreslås också att bemyndigandet att utfärda förordning om anmälningsskyldighet slopas som obehövlig. 

Arbetsgivaren ska fortfarande vara skyldig att anmäla uppgifter till pensionsanstalten, men i framtiden kommer pensionsanstalten att få uppgifterna via inkomstregistret. Enligt 24 § i lagen om inkomstdatasystemet är prestationsbetalare inte skyldiga att till uppgiftsanvändare lämna i inkomstregistret lagrade uppgifter på annat sätt än så som föreskrivs i den lagen. Uppgifter ska således i regel på elektronisk väg anmälas till inkomstregistret inom fem dagar från betalningsdagen för prestationen. Enligt 24 § i ovannämnda lag har pensionsanstalten rätt att i syfte att avgöra ett ärende eller verkställa ett lagstadgat uppdrag hos prestationsbetalare begära uppgifter som saknas i inkomstregistret eller utredningar som kompletterar uppgifterna i inkomstregistret bl.a. med stöd av 198—200 § i denna lag.  

146 §. Arbetsgivarens skyldighet att månatligen betala försäkringsavgifter. I paragrafen föreskrivs det om betalningspraxis i samband med försummelser. I paragrafen och dess rubrik föreslås ändringar som föranleds av lagen om inkomstdatasystemet. Det föreslås att omnämnandet av månatlig anmälning stryks i paragrafrubriken. Dessutom föreslås paragrafen bli ändrad så att arbetsgivaren kan åläggas att betala arbetspensionsförsäkringsavgift den månad som följer på lönebetalningsmånaden, senast på den förfallodag som arbetspensionsförsäkringsbolaget anger. I fortsättningen ska arbetsgivaren anmäla arbetsinkomster till inkomstregistret inom fem dagar från betalningsdagen för prestationen. Den nuvarande bestämmelsen om månatlig anmälan av arbetsinkomster är således inte längre relevant. 

Den föreslagna bestämmelsen gäller sådana arbetsgivare med vilka pensionsanstalten har avtalat om en annan tidsplan för betalning av arbetspensionsförsäkringsavgift, men som på grund av anmälnings- eller betalningsförsummelser behöver åläggas att betala avgifterna lika ofta som de arbetsgivare med vilka man inte har avtalat om en generösare betalningstid. 

147 §. Tillfällig arbetsgivare. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som den föreslagna 144 §. I paragrafen föreslås ett omnämnande av andra identifieringsuppgifter. Andra identifieringsuppgifter för arbetstagaren behövs när arbetstagaren saknar personbeteckning. Med andra identifieringsuppgifter avses namn, födelsedatum och kön. 

Arbetsgivaren ska fortfarande vara skyldig att anmäla uppgifter till pensionsanstalten, men i framtiden kommer pensionsanstalten att få uppgifterna via inkomstregistret. Enligt 24 § i lagen om inkomstdatasystemet är prestationsbetalare inte skyldiga att till uppgiftsanvändare lämna i inkomstregistret lagrade uppgifter på annat sätt än så som föreskrivs i den lagen. Uppgifter ska således i regel på elektronisk väg anmälas till inkomstregistret inom fem dagar från betalningsdagen för prestationen. Enligt ovannämnda lag har pensionsanstalten rätt att i syfte att avgöra ett ärende eller verkställa ett lagstadgat uppdrag hos prestationsbetalare begära uppgifter som saknas i inkomstregistret eller utredningar som kompletterar uppgifterna i inkomstregistret bl.a. med stöd av 198—200 § i denna lag. 

I 1 mom. 2 punkten föreskrivs det om en tillfällig arbetsgivares skyldighet att betala arbetspensionsförsäkringsavgift senast den 20 dagen i månaden efter lönebetalningsmånaden. Denna förfallodag för arbetspensionsförsäkringsavgiften har varit densamma som den förfallodag som föreskrivs i 8 § i försäkringsvillkoren för en arbetsgivare som ingått försäkringsavtal enligt denna lag. I samband med att inkomstdatasystemet införs, ändras bestämmelserna i de försäkringsvillkor som gäller förfallodagen för arbetspensionsförsäkringsavgiften i fråga om avtalsarbetsgivare på så sätt att den räntefria förfallodagen är den sista dagen i månaden efter lönebetalningsmånaden. Därför föreslås det att förfallodagen för en tillfällig arbetsgivares arbetspensionsförsäkringsavgift ändras så att också den avgiften förfaller på samma sätt utan räntebetalningsskyldighet vid utgången av månaden efter lönebetalningsmånaden. 

Det föreslås att bestämmelsen om bemyndigande att utfärda förordning om anmälningsskyldighet och betalning av arbetspensionsförsäkringsavgift stryks i paragrafen som obehövlig. Det behöver inte längre föreskrivas om tidsfrister för dessa genom förordning, eftersom bestämmelser om tidsfristen för att anmäla uppgifter i framtiden kommer att utfärdas i lagen om inkomstdatasystemet, medan bestämmelser om tidsfristen för betalning av arbetspensionsförsäkringsavgift finns i denna lag. Det föreslås också att paragrafens ordalydelse förtydligas. 

152 §. Arbetspensionsförsäkringsavgiften. I paragrafen föreslås ett nytt 6 mom. där det föreskrivs att pensionsanstaltens har rätt att göra en uppskattning av den lön som ska användas som grund för arbetspensionsförsäkringsavgiften och utifrån löneuppskattningen fastställa arbetspensionsförsäkringsavgiften, om arbetsgivaren försummar sin skyldighet att anmäla löneuppgifter. För närvarande finns bestämmelser om möjligheten att uppskatta lönen i arbetspensionsbolagens särskilda grunder för pensionsförsäkring enligt denna lag, i de beräkningsgrunder som tillämpas vid pensionsstiftelser som bedriver verksamhet enligt denna lag och i pensionskassornas beräkningsgrunder som fastställts för kostnadsfördelningen enligt denna lag. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar de gällande bestämmelserna om ovannämnda löneuppskattning. 

Eftersom bestämmelserna om förhöjning på grund av försummelse föreslås bli ändrade kan i beräkningsgrunderna inte längre hänvisas till sådana bestämmelser. Den löneuppskattning som utgör grund för arbetspensionsförsäkringsavgiften påverkar arbetspensionsförsäkringsavgiftens belopp och därmed betalningsskyldigheten. När arbetspensionsförsäkringsavgiften fastställs på basis av en löneuppskattning innebär detta dessutom utövning av särskilda befogenheter jämfört med hur arbetspensionsförsäkringsavgiften normalt fastställs. Med beaktande av det som sägs ovan skulle man genom att till lagnivå lyfta upp den bestämmelse om löneuppskattning som utgör grunden för arbetspensionsförsäkringsavgiften bättre än hittills tillgodose kravet i 80 § 1 mom. i grundlagen om att bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter ska utfärdas genom lag. Därför föreslås det att bestämmelser om löneuppskattning utfärdas i lag. 

Lönen ska också framöver uppskattas enligt de beräkningsgrunder som anges i 166 §. 

159 §. Utsökning av arbetspensionsförsäkringsavgiften. Det föreslås att 1 mom. ändras så att omnämnandet av förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift stryks. I fortsättningen ska bestämmelsen tillämpas med stöd av hänvisningen i 163 §. Ändringen har samband med den föreslagna ändringen i 163 §. 

163 §. Försummelseavgift. De punkter i paragrafen som gäller försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter föreslås bli upphävda, eftersom bestämmelser om fördröjd inlämning av anmälningar till inkomstregistret och om administrativa påföljder av försummelse av anmälningsskyldigheten framöver kommer att finnas i lagen om inkomstdatasystemet, i lagen om beskattningsförfarande och i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. I fortsättningen kommer Skatteförvaltningen att påföra administrativa påföljder för försummelse av anmälningsskyldigheten. Påföljderna gäller inte försummelse att ordna pensionsskydd. Bestämmelser om påföljderna av försummelse att ordna pensionsskydd kommer således fortfarande att finnas i arbetspensionslagarna. Bestämmelser om straffrättsliga påföljder i anknytning till arbetspensionsförsäkringsavgiften kommer också framöver att finnas i 29 kap. 4 a och 4 b § i strafflagen (39/1889). 

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om administrativa påföljder för arbetsgivare som försummar att ordna pensionsskydd enligt denna lag. För försummelse att ordna pensionsskydd ska enligt förslaget påföras en försummelseavgift, om arbetsgivaren inte senast den åttonde dagen i kalendermånaden efter lönebetalningsmånaden har ordnat pensionsskydd. Den föreslagna tiden motsvarar den i lagen om inkomstdatasystemet föreskrivna tid efter vilken det bestäms en påföljd för försummelse att anmäla uppgifter till inkomstregistret. Enligt förslaget ska försummelseavgiften vara högst lika stor som den arbetspensionsförsäkringsavgift som betalas för försummelsetiden. När försummelseavgiften bestäms ska hänsyn tas till försummelsetidens längd, om försummelsen varit upprepad, om försummelsen varit uppsåtlig, arbetspensionsförsäkringsavgiften för försummelsetiden och arbetsinkomsterna för försummelsetiden. De i momentet angivna omständigheter som ska beaktas motsvarar i huvudsak de omständigheter som ska beaktas när en förhöjning på grund av försummelse enligt den gällande lagen påförs. Bestämmelsen i fråga har dessutom preciserats så att försummelsens uppsåtlighet, arbetspensionsförsäkringsavgiften för försummelsetiden och arbetsinkomsterna för försummelsetiden ska nämnas i bestämmelsen i stället för andra faktorer med anknytning till bedömningen av försummelsens klandervärdhet. 

Som grund för försummelseavgiften ska användas den arbetspensionsförsäkringsavgift som bestäms på basis av de löner som betalats för försummelsetiden. Med försummelsetid avses tiden från den första lönebetalningen till den dag då försäkringen tecknades eller den dag då Pensionsskyddscentralen utfärdade ett beslut om tvångsförsäkring. Försummelseavgiften beräknas i förhållande till arbetspensionsförsäkringsavgiften, och skulle i enlighet med gällande tillämpningspraxis vara minst 10 procent och vid tvångsförsäkring minst 30 procent av arbetspensionsförsäkringsavgiften. Enligt förslaget beror beloppet av försummelseavgiften på försummelsetidens längd, om försummelsen varit upprepad, om försummelsen varit uppsåtlig, arbetspensionsförsäkringsavgiften för försummelsetiden och arbetsinkomsterna för försummelsetiden. Försummelseavgiften ska emellertid vara högst lika stor som den arbetspensionsförsäkringsavgift som betalas för försummelsetiden. Enligt 158 § ska en pensionsanstalt bestämma en arbetspensionsförsäkringsavgift som baserar sig på lagen under en period som omfattar den slutliga förfallodag för en avgift som anges i försäkringsvillkoren eller stadgarna och de fem följande kalenderåren. Som grund för försummelseavgiften används arbetspensionsförsäkringsavgiften för försummelsetiden. Beloppet av arbetspensionsförsäkringsavgiften kan beräknas högst för den tid för vilken pensionsanstalten kan fastställa en arbetspensionsförsäkringsavgift. Således kan försummelseavgiften påföras på motsvarande sätt som enligt gällande praxis endast för en tid för vilken rätten att fastställa en arbetspensionsförsäkringsavgift inte har preskriberats. 

Enligt 2 mom. ska Statskontoret vara den myndighet som påför försummelseavgiften. Statskontoret påför också de försummelseavgifter som följer av försummelse av försäkringsskyldigheten enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och trafikförsäkringslagen. Enligt 124 § i grundlagen får uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt ges endast myndigheter. Med stöd av grundlagsutskottets etablerade tolkningspraxis (bl.a. GrUU 15/2012 rd) har det ansetts att också påförandet av en förhöjning på grund av försummelse enligt arbetspensionslagarna innebär betydande utövning av offentlig makt på det sätt som avses i grundlagens 124 §. Av denna anledning kan inte en pensionsanstalt påföra en administrativ påföljd för försummelse att ordna pensionsskydd, utan påförandet av försummelseavgift bör anförtros en lämplig myndighet. Avsikten är att pensionsanstaltens befogenheter i anslutning till försummelseavgiften ska begränsas till uppgifter som biträder och kompletterar myndighetens verksamhet. 

Enligt 2 mom. ska pensionsanstalten ansöka om påförande av försummelseavgift hos Statskontoret, om pensionsanstalten anser att en arbetsgivare har försummat att ordna pensionsskydd. I praktiken ska ansökan göras när pensionsskydd har ordnats eller så snart som möjligt efter det. I samband med ansökan ska pensionsanstalten lägga fram och dokumentera de omständigheter på vilka den grundar sin misstanke om försummelse. Pensionsanstalten får också lägga fram förslag om storleken på försummelseavgiften. Försummelseavgiften ska betalas till pensionsanstalten, som verkställer Statskontorets beslut i ärendet och ansvarar för uttaget av försummelseavgiften. Avsikten är att Finansinspektionen ska meddela pensionsanstalten närmare föreskrifter om hur den ska behandla den inbetalda försummelseavgiften och kostnaderna för försummelseavgifterna. Enligt Finansinspektionens nuvarande föreskrifter hör förhöjningen på grund av försummelse till omkostnadsresultatet och utgifterna i samband med förhöjningen på grund av försummelse till driftskostnaderna, varvid överskottet via omkostnadsresultatet går till sänkning av arbetspensionsavgiften. Försummelseavgiften ökar pensionsanstaltens driftskostnader bl.a. eftersom Statskontorets beslut är avgiftsbelagda. Därför är det motiverat att de medel som pensionsanstalten får in används för att täcka driftskostnaderna. Om försummelseavgiften inte skulle betalas till pensionsanstalten, skulle detta öka förvaltningskostnaderna för pensionssystemet, varvid de arbetsgivare som betalat sina avgifter får stå för kostnaderna för utredandet av försummelser och fastställandet av avgiften. Detta kan inte anses motiverat med tanke på syftet med att påföra försummelseavgift. Den som saken gäller ska få söka ändring i Statskontorets beslut hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Således ska också pensionsanstalten ha rätt att söka ändring i ett beslut. Förfarandet för ändringssökande ska i regel vara detsamma som i andra besvärsärenden enligt denna lag, dock så att Statskontorets beslut är verkställbart först när det har vunnit laga kraft. 

De kostnader som Statskontorets beslut föranleder staten ska enligt förslaget ersättas till staten i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) ur den pensionsanstaltens tillgångar som har gjort ansökan om påförande av försummelseavgift. Statskontorets beslut är ett i den lagens 4 § 1 mom. 3 punkt avsett beslut som har fattats med anledning av en ansökan. Avgiften ska tas ut i enlighet med lagens 6 §, dvs. storleken på den avgift som staten uppbär för en offentligrättslig prestation ska motsvara beloppet av statens totalkostnader för prestationen. 

I den första meningen i 3 mom. föreslås bestämmelser om undantag från ansökan om påförande av försummelseavgift. Pensionsanstalten kan avstå från att ansöka om påförande av försummelseavgift om försummelsen inte kan anses vara uppsåtlig och det uppskattade beloppet av försummelseavgiften är ringa, dvs. högst 300 euro, vilket motsvarar 215,98 euro enligt nivån för lönekoefficienten för 2004. Det belopp som nämns i momentet anges således i 2004 års nivå på samma sätt som de andra belopp i lagen som är bundna till lönekoefficienten. Vartdera villkoret ska alltså vara uppfyllt för att pensionsanstalten ska få avstå från att göra ansökan. Försummelsen kan anses vara uppsåtlig, om den som är skyldig att ordna pensionsskydd inte inom rimlig tid rättar till försummelsen från och med den tidpunkt då försäkringsskyldigheten inträdde. Som ett ringa belopp betraktas ett belopp som uppskattats så att hänsyn tas till kostnaderna i samband med påförande av försummelseavgiften i förhållande till den försummelseavgift som påförs med anledning av försummelsen att ordna pensionsskydd. I det nuvarande kostnadsläget kan som ett ringa belopp därmed betraktas en försummelseavgift som uppskattats uppgå till högst ca 300 euro, när försummelseavgiften bedöms vara 10 procent av arbetspensionsförsäkringsavgiften. Pensionsanstalten kan också avstå från att ansöka om påförande av försummelseavgift, om den som är skyldig att ordna pensionsskydd genom sin verksamhet har visat att den inte har haft för avsikt att försumma sin försäkringsskyldighet. Denna bestämmelse kan bli tillämplig exempelvis om arbetstagaren har försäkrats enligt fel lag, eller om arbetsgivaren klart och bevisligen har fått felaktiga råd från pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen, och råden har baserat sig på alla de fakta som varit nödvändiga för bedömningen av ärendet. Bestämmelsen blir också tillämplig om arbetsgivaren har ordnat pensionsskydd och skött alla avgifter i samband därmed på korrekt sätt men ordnandet av pensionsskyddet har fördröjts något. Försummelseavgift ska inte påföras, om arbetsgivaren trots förfrågningar inte inom ovannämnda tidsfrist har fått ett ställningstagande från av pensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen om huruvida det rör sig om en pensionsgrundande inkomst. En sådan situation kan uppstå exempelvis i fråga om olika internationella aktiepremier. Ansökan ska emellertid alltid göras i situationer som gäller tvångsförsäkring eller om frågan om de ovannämnda villkoren för att avstå från att göra en ansökan uppfylls lämnar rum för tolkning eller är oklar. Enligt momentet kan pensionsanstalten också avstå från att göra en ansökan, om en försummelseavgift inte kan påföras på de grunder som anges i paragrafens 4 mom. I ett sådant fall kan ansökan göras senare, exempelvis om inget åtal väcks i ärendet, om åtalet återtas eller om en friande dom meddelas. De i momentet angivna undantagen i fråga om ansökan har ansetts vara förenliga med grundlagens 124 §, eftersom undantagen i lag har avgränsats till att endast gälla situationer som avses ovan och eftersom skötseln av dessa uppgifter inte medför befogenheter som ska anses innebära betydande utövning av offentlig makt och skötseln av uppgifterna inte möjliggör intrång i den enskildes skyddade rättssfär eller grundläggande fri- och rättigheter. 

I andra meningen i 3 mom. föreslås bestämmelser om ett undantag från påförande av försummelseavgift. Enligt undantaget kan Statskontoret avstå från att påföra försummelseavgift om försummelsen inte kan anses vara uppsåtlig och om det vore oskäligt att påföra avgiften med hänsyn till försummelsetidens längd, om försummelsen varit upprepad, om försummelsen varit uppsåtlig, arbetspensionsförsäkringsavgiften för försummelsetiden och arbetsinkomsterna för försummelsetiden eller av någon annan särskild orsak. I praktiken kan myndigheten avstå från att påföra försummelseavgift exempelvis om arbetsgivarens funktionsförmåga är begränsad på grund av ålderdom, sjukdom eller en motsvarande orsak och han eller hon därför inte har kunnat sköta sina åligganden som arbetsgivare. En annan orsak att avstå från att påföra försummelseavgift kan vara att försummelsen har berott på något uppenbart misstag och försummaren har själv har anmält försummelsen. Försummelseavgift behöver inte heller påföras om arbetsgivaren eller företagaren har avlidit och dödsboet är mindre bemedlat. Myndigheten kan dock inte avstå från att påföra försummelseavgift i det fall att arbetsgivaren har tecknat arbetspensionsförsäkringen för sent men trots det i rätt tid innehållit arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift i arbetstagarens lön. 

I 4 mom. föreslås en bestämmelse som tar hänsyn till förbudet mot dubbel straffbarhet. Eftersom försummelse av försäkringsskyldigheten med stöd av strafflagens 29 kap. 4 a eller 4 b § kan vara en straffbar gärning, ska enligt momentet försummelseavgift inte kunna påföras den som är misstänkt för samma gärning i en förundersökning eller åtalsprövning eller i ett brottmål som behandlas vid en domstol eller den som åtalats för samma gärning och åtalet har avgjorts i domstol genom ett beslut som vunnit laga kraft. 

Enligt 5 mom. ska på försummelseavgift och Statskontorets beslut om försummelseavgift tillämpas de bestämmelser som anges i momentet, dvs. bestämmelserna om delgivning av beslut i 105 § 3 mom., sökande av ändring i 128 §, tid för sökande av ändring i 130 §, grundbesvär över debitering i 131 §, inlämnande av besvärsskrift i 132 §, rättelse av beslut i samband med sökande av ändring i 133 §, överföring av besvär till besvärsinstans i 134 §, besvär som inkommit efter besvärstidens utgång i 135 §, verkställighet av beslut i 136 § 2 mom., undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut i 140 §, delägares eller bolagsmäns ansvar för arbetspensionsförsäkringsavgifter i 156 §, konkursbons ansvar för arbetspensionsförsäkringsavgifter i 157 §, utsökning av en arbetspensionsförsäkringsavgift i 159 § och dröjsmålsränta på arbetsgivares arbetspensionsförsäkringsavgift i 164 §. 

Ett beslut om försummelseavgift kan enligt det föreslagna 5 mom. verkställas först när det har vunnit laga kraft. Grundlagsutskottet har tidigare ansett att det i synnerhet i fråga om stora påföljdsavgifter vore motiverat att beslutet om sanktionen verkställs först när det har vunnit laga kraft (GrUU 32/2005 rd och 4/2004 rd). På rättelse av skriv- eller sakfel i beslut om försummelseavgift tillämpas förvaltningslagen i enlighet med bestämmelserna om tillämpningsområdet för den lagen. 

Enligt 6 mom. ska pensionsanstalten debitera en försummelseavgift som Statskontoret har påfört utan dröjsmål efter att Statskontorets beslut har vunnit laga kraft. Detta innebär i praktiken ca två månader från det att beslutet vunnit laga kraft. Pensionsanstalten ska ta ut försummelseavgiften inom de fem kalenderår som omedelbart följer på det år då avgiften påfördes, annars preskriberas rätten till avgiften. Avsikten är att rätten att ta ut försummelseavgiften ska preskriberas separat från den arbetspensionsförsäkringsavgift som utgör grund för försummelseavgiften. Således påverkar inte exempelvis tiden för fastställande av arbetspensionsförsäkringsavgiften, utredandet av försummelsen eller fastställande av försummelseavgiften möjligheten att ta ut försummelseavgiften. 

186 §. Den allmänna tillsynen över ordnandet av försäkring samt tvångsförsäkring. Bestämmelsen i 5 mom. föreslås bli ändrad så att den nuvarande bestämmelsen om förhöjning på grund av försummelse ersätts med en hänvisning till försummelseavgiften enligt 163 §. Ändringen har samband med den föreslagna ändringen i 163 §. 

199 §. Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter för utövande av tillsyn. I paragrafen föreskrivs det om Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter i samband med tillsyn. Paragrafen föreslås bli preciserad så att Pensionsskyddscentralen också när inkomstregistret har tagits i bruk ska ha rätt att av Skatteförvaltningen få motsvarande uppgifter för tillsynen över försäkringsskyldigheten som den har rätt att få enligt den gällande paragrafen. 

Inkomstdatasystemet bedöms minska antalet oavsiktligt felaktiga eller bristfälliga pensionsförsäkringsanmälningar från arbetsgivarna. Inkomstregistret kommer emellertid inte helt och hållet att förhindra olika avsiktliga och oavsiktliga försummelser vid ordnande av försäkring och anmälning i samband därmed, eller förhindra att bristfälliga eller felaktiga uppgifter anmäls. För att det ska vara möjligt att på olika sätt jämföra de inkomster och försäkringsuppgifter som arbetsgivare och andra prestationsbetalare anmäler och på så sätt lyfta fram försummelser av försäkringsskyldigheten, bör Pensionsskyddscentralen ha rätt att i form av massinformation få identifierings- och kontaktuppgifter för prestationsbetalarna och inkomsttagarna, uppgifter om prestationsbetalarens bransch, om den utbetalda prestationens art samt om arbetsgivarprestationer. Innehållsmässigt motsvarar dessa uppgifter de uppgifter som Pensionsskyddscentralen med stöd av den gällande lagen har rätt att få av Skatteförvaltningen som årsanmälningsuppgifter och som uppgifter om skatter som betalas på eget initiativ. Med hjälp av de uppgifter som Pensionsskyddscentralen får av Skatteförvaltningen och från inkomstregistret fortsätter Pensionsskyddscentralen efter införandet av inkomstregistret att utöva en heltäckande tillsyn som bidrar till att säkerställa dels tillväxten i arbetstagarnas pensionsskydd, dels jämlika konkurrensvillkor för arbetsgivarna. Med massinformation avses en grupp lönebetalare eller andra motsvarande prestationsbetalare som inte har identifierats med företags- eller organisationsnummer eller på något annat sätt. En sådan rätt att få uppgifter är nödvändig för en effektiv tillsyn, eftersom det inte på något annat sätt finns uppgifter att tillgå om de arbetsgivare som har betalat löner, men försummat att ordna arbetspensionsskydd för sina arbetstagare. 

I den gällande lagen föreskrivs det om Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter genom årsanmälan och anmälan om skatter som betalas på eget initiativ. När inkomstregistret tas i bruk kommer arbetsgivarna och övriga prestationsbetalare inte längre att lämna in sådana anmälningar. Därför föreslås det att omnämnandet av årsanmälan stryks i lagen. Innehållet i de uppgifter som ska lämnas ändras inte. Begreppet skattemyndighet i paragrafen ändras till Skatteförvaltningen. I Skatteförvaltningen ingår utöver den övriga skatteförvaltningen den enhet som svarar för inkomstregistrets verksamhet. 

Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter kan inte begränsas enbart till arbetsgivare och löntagare, eftersom arbetets art och försäkringsskyldigheten ofta framgår först efter en utredning. Därför föreslås det att det i lagen här ska talas om prestationsbetalare i stället för arbetsgivare. Begreppen prestationsbetalare och inkomsttagare definieras i lagen om inkomstdatasystemet. 

Hänvisningen i 2 mom. till beskattning som inte ännu har fastställts föreslås bli struken som obehövlig, eftersom bestämmelsen täcker uppgifter om såväl fastställd som icke fastställd beskattning. I momentet föreslås en precisering av användningen av de uppgifter som med stöd av paragrafen ska lämnas till Pensionsskyddscentralen. Eftersom pensionsanstalten sköter arbetspensionsförsäkringar och rättar till de brister i ordnandet av arbetspensionsförsäkring som Pensionsskyddscentralen upptäcker, lämnas de uppgifter från Skatteförvaltningen som föranleder rättelser i ordnandet av försäkring till pensionsanstalterna. 

Den i paragrafen avsedda rätten att få uppgifter för utövande av tillsyn gäller delvis också personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter regleras i dataskyddsförordningen. Behandlingen av de personuppgifter som avses i denna paragraf grundar sig primärt på artikel 6.1.c i dataskyddsförordningen. Det rör sig således om behandling som behövs för fullgörandet av den personuppgiftsansvariges lagstadgade skyldigheter. I paragrafen föreskrivs det att de uppgifter som behandlas ska vara nödvändiga för tillsyn enligt 186 § 1 mom. över arbetsgivarens lagstadgade försäkringsskyldighet. Dessutom definieras i paragrafen noggrant de aktörer av vilka uppgifter får begäras. I paragrafen föreskrivs det också om Pensionsskyddscentralens rätt att samköra uppgifter samt om förvaring och utplånande av samkörda uppgifter. På förvaringstiderna för andra uppgifter än samkörda uppgifter tillämpas bestämmelserna i denna lag och i dataskyddsförordningen. I bestämmelserna i paragrafen har hänsyn tagits till den samhälleliga betydelsen av ordnandet av pensionsskydd samt till att tillsynen över ordnandet av försäkring bör kunna utövas i tillräcklig omfattning och tillräckligt effektivt så att den bidrar till att trygga efterlevnaden av lagen. 

206 §. Pensionsanstalternas och Pensionsskyddscentralens rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ. I 1 mom. föreslås en ny 7 punkt där det föreskrivs om pensionsanstalternas och Pensionsskyddscentralens rätt att lämna ut uppgifter till Statskontoret för avgörande av ett ärende som gäller försummelseavgift enligt 163 §. 

Den bestämmelse om utlämnande av uppgifter som föreslås i 1 mom. gäller delvis också personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter regleras i allmänna dataskyddsförordningen. Behandlingen av de personuppgifter som avses i denna paragraf grundar sig primärt på artikel 6.1.c i dataskyddsförordningen, dvs. behandlingen ska behövas för fullgörandet av den personuppgiftsansvariges lagstadgade skyldigheter. I fråga om särskilda kategorier av personuppgifter grundar sig behandlingen på artikel 9.2.b i dataskyddsförordningen, dvs. behandlingen ska behövas för att den personuppgiftsansvarige eller den registrerade ska kunna fullgöra sina skyldigheter och utöva sina särskilda rättigheter inom arbetsrätten och på områdena social trygghet och socialt skydd, i den omfattning detta är tillåtet enligt medlemsstaternas nationella rätt. Behandling av personuppgifter enligt artikel 9.2.b i dataskyddsförordningen förutsätter dessutom att det i den nationella lagstiftningen föreskrivs om adekvata skyddsåtgärder som säkerställer den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Till dessa delar definieras i paragrafen noggrant de aktörer av vilka uppgifter får begäras. Utöver detta föreskrivs i paragrafen att de uppgifter som behandlas ska vara nödvändiga för avgörande av ett ärende som gäller påförande av försummelseavgift enligt denna lag och att uppgifterna ska utplånas genast när de inte längre behövs. Lagstiftningen omfattar således adekvata skyddsåtgärder som säkerställer den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. 

1.2  Lagen om pension för företagare

102 §. Avdrag av utestående arbetspensionsförsäkringsavgifter från pension. Det föreslås att 1 mom. ändras så att omnämnandet av förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift stryks. I fortsättningen ska bestämmelsen tillämpas med stöd av hänvisningen i 122 §. Ändringen har samband med den föreslagna ändringen i 122 §. 

120 §. Utsökning av arbetspensionsförsäkringsavgifter. Det föreslås att 1 mom. ändras så att omnämnandet av förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift stryks. I fortsättningen ska bestämmelsen tillämpas på försummelseavgift med stöd av hänvisningen i 122 §. Ändringen har samband med den föreslagna ändringen i 122 §. 

122 §. Försummelseavgift. Paragrafen föreslås bli ändrad på motsvarande grunder som 163 § i lagen om pension för arbetstagare, dock med beaktande av motiveringen nedan. 

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om administrativa påföljder för företagare som försummar att ordna pensionsskydd enligt denna lag. Enligt förslaget påförs för försummelse att ordna pensionsskydd en försummelseavgift, om företagaren inte tecknar arbetspensionsförsäkring inom sex månader från det att försäkringsskyldigheten inträdde. 

Som grund för försummelseavgiften ska användas den arbetspensionsförsäkringsavgift som bestäms på basis av försummelsetiden. Med försummelsetid ska avses tiden från att försäkringsskyldigheten inträdde till den tidpunkt då företagaren tecknar en försäkring eller den dag då Pensionsskyddscentralen utfärdar ett beslut om tvångsförsäkring. Eftersom avsikten är att som grund för försummelseavgiften använda arbetspensionsförsäkringsavgiften för försummelsetiden, kan som försummelsetid betraktas högst den tid för vilken en försäkring enligt denna lag kan ges i enlighet med 111 § 2 mom. och en arbetspensionsförsäkringsavgift fastställas. En försummelseavgift kan alltså påföras endast för det innevarande kalenderåret och de tre kalenderår som närmast föregår det. 

Enligt 3 mom. kan pensionsanstalten avstå från att ansöka om påförande av försummelseavgift bl.a. om företagaren genom sin verksamhet har visat att han eller hon inte har haft för avsikt att försumma sin försäkringsskyldighet. Utöver de exempel som nämns i motiveringen till lagen om pension för arbetstagare kan pensionsanstalten avstå från att göra ansökan, om företagaren har tecknat en frivillig försäkring enligt lagen och företagsverksamheten senare utvidgas så att den kommer att omfattas av obligatorisk försäkring enligt lagen. 

Enligt andra meningen i 3 mom. avstår Statskontoret helt eller delvis från att påföra försummelseavgift, om försummelsen inte kan anses vara uppsåtlig och om det vore oskäligt att påföra avgiften med hänsyn till försummelsetidens längd, om försummelsen varit upprepad, om försummelsen varit uppsåtlig, arbetspensionsförskringsavgiften för försummelsetiden och arbetsinkomsterna för försummelsetiden eller av någon annan särskild orsak. Utöver de exempel som nämns i motiveringen till lagen om pension för arbetstagare kan Statskontoret avstå från att påföra försummelseavgift, om begynnelsetidpunkten för en företagsverksamhet som omfattas av lagen är svår att fastställa på grund av verksamhetens art eller ringa omfattning. 

Enligt 4 mom. ska bestämmelserna i momentet tillämpas på försummelseavgift och på Statskontorets beslut om försummelseavgift. Tillämpliga bestämmelser är enligt förslaget bestämmelserna om delgivning av beslut i 95 § 3 mom., avdrag av utestående arbetspensionsförsäkringsavgifter från pension i 102 § 1 mom., företagarens ansvar för arbetspensionsförsäkringsavgifterna i 118 § 1 mom., utsökning av arbetspensionsförsäkringsavgifter och avbrytande av uttag i 120 §, dröjsmålsränta på arbetspensionsförsäkringsavgift i 123 §, sökande av ändring i 124 §, tiden för sökande av ändring i 126 §, grundbesvär över debitering i 127 §, inlämnande av besvärsskrift i 128 §, rättelse av beslut i samband med att ändring söks i 129 §, överföring av besvär till besvärsinstans i 130 §, besvär som inkommit efter besvärstidens utgång i 131 §, verkställighet av beslut i 132 § 2 mom. och undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut i 136 §. 

Med stöd av 4 mom. ska det sekundära ansvar som i 118 § 2 mom. föreskrivs i fråga om en personlig arbetspensionsförsäkringsavgift som fastställts för en företagare inte gälla försummelseavgifter, eftersom försummelseavgiften inte är en arbetspensionsförsäkringsavgift utan en personlig administrativ påföljd. 

143 §. Den allmänna tillsynen över ordnandet av försäkring samt tvångsförsäkring. Bestämmelsen i 4 mom. föreslås bli ändrad så att den nuvarande bestämmelsen om förhöjning på grund av försummelse ersätts med en hänvisning till 122 § som gäller försummelseavgift. Ändringen har samband med den föreslagna ändringen i 122 §. 

151 §. Pensionsskyddscentralens och pensionsanstalternas rätt att få uppgifter för utövande av tillsyn. Paragrafen föreslås bli preciserad så att terminologin och ordalydelsen är i samklang med de ändringar som föreslås i 199 § i lagen om pension för arbetstagare och som har samband med ikraftträdandet av lagen om inkomstdatasystemet. Det föreslås inga ändringar i innehållet i eller användningen av de uppgifter som lämnas ut med stöd av paragrafen. 

Det föreslås att hänvisningen i 3 mom. till beskattning som inte ännu har fastställts slopas som obehövlig. I momentet föreslås en precisering av användningen av de uppgifter som med stöd av paragrafen ska lämnas till Pensionsskyddscentralen. Eftersom pensionsanstalten sköter arbetspensionsförsäkringar och rättar till de brister i ordnandet av arbetspensionsförsäkring som Pensionsskyddscentralen upptäcker, lämnas de uppgifter från Skatteförvaltningen som föranleder rättelser i ordnandet av försäkring till pensionsanstalterna. 

Den i paragrafen avsedda rätten att få uppgifter för utövande av tillsyn gäller delvis också personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter regleras i dataskyddsförordningen. Behandlingen av de personuppgifter som avses i denna paragraf grundar sig primärt på artikel 6.1.c i dataskyddsförordningen. Det rör sig således om behandling som behövs för fullgörandet av den personuppgiftsansvariges lagstadgade skyldigheter. I paragrafen föreskrivs det att de uppgifter som behandlas ska vara nödvändiga för fullgörandet av den tillsynsskyldighet som avses i 143 § 1 mom. och i 2 § 2 mom. 1 punkten i lagen om Pensionsskyddscentralen. Dessutom definieras i paragrafen noggrant de aktörer av vilka uppgifter får begäras. I paragrafen föreskrivs det också om Pensionsskyddscentralens rätt att samköra uppgifter samt om förvaring och utplånande av samkörda uppgifter. På förvaringstiderna för andra uppgifter än samkörda uppgifter tillämpas bestämmelserna i denna lag och i dataskyddsförordningen. I bestämmelserna i paragrafen har hänsyn tagits till den samhälleliga betydelsen av ordnandet av pensionsskydd samt till att tillsynen över ordnandet av försäkring bör kunna utövas i tillräcklig omfattning och tillräckligt effektivt, så att den bidrar till att trygga efterlevnaden av lagen. 

1.3  Lagen om pension för lantbruksföretagare

9 a §. Bestämmelser som gäller stipendiater. Omnämnandet av förhöjning på grund av försummelse i 2 mom. 2 punkten föreslås bli ändrat till ett omnämnande av försummelseavgift. Ändringen har samband med den föreslagna ändringen i 24 §. 

12 §. Pensionsanstaltens skyldighet att utöva tillsyn samt tvångsförsäkring för lantbruksföretagare. Bestämmelsen i 4 mom. föreslås bli ändrad så att lantbruksföretagaren på det sätt som föreskrivs i 24 § ska vara skyldig att betala försummelseavgift i stället för förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift. Ändringen har samband med den föreslagna ändringen i 24 §. 

23 §. Grupplivförsäkringsavgift. Paragrafens 3 mom. föreslås bli ändrat så att hänvisningen till 24 § som gäller försummelseavgift stryks. Bestämmelsen om försummelseavgift kommer således under inga omständigheter att tillämpas på grupplivförsäkringsavgift. Ändringen har samband med den föreslagna ändringen i 24 §. 

24 §. Försummelseavgift. Paragrafen föreslås bli ändrad på motsvarande grunder som 163 § i lagen om pension för arbetstagare, dock med beaktande av motiveringen nedan. 

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om administrativa påföljder för lantbruksföretagare som försummar att ordna pensionsskydd enligt denna lag. Enligt förslaget påförs för försummelse att ordna pensionsskydd en försummelseavgift, om lantbruksföretagaren inte tecknar arbetspensionsförsäkring inom sex månader från det att försäkringsskyldigheten inträdde. 

Som grund för försummelseavgiften ska användas den arbetspensionsförsäkringsavgift som fastställts för försummelsetiden. Med försummelsetid ska avses tiden från det att försäkringsskyldigheten inträdde till den tidpunkt då lantbruksföretagaren själv ansöker om försäkring eller den dag då Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt utfärdar ett beslut om tvångsförsäkring. Eftersom avsikten är att som grund för försummelseavgiften använda arbetspensionsförsäkringsavgiften för försummelsetiden, kan som försummelsetid betraktas högst den tid för vilken en försäkring enligt denna lag kan ges i enlighet med 10 § 2 mom. och en arbetspensionsförsäkringsavgift fastställas. En försummelseavgift kan alltså påföras endast för det innevarande kalenderåret och de tre kalenderår som närmast föregår det. 

Enligt 3 mom. kan pensionsanstalten avstå från att ansöka om påförande av försummelseavgift bl.a. om lantbruksföretagaren genom sin verksamhet har visat att han eller hon inte har haft för avsikt att försumma sin försäkringsskyldighet. Utöver de exempel som nämns i motiveringen till lagen om pension för arbetstagare kan pensionsanstalten avstå från att göra ansökan, om lantbruksföretagaren har tecknat en frivillig försäkring enligt denna lag och lantbruksföretagarverksamheten senare utvidgas så att den kommer att omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag. 

Enligt andra meningen i 3 mom. avstår Statskontoret helt eller delvis från att påföra försummelseavgift, om försummelsen inte kan anses vara uppsåtlig och om det vore oskäligt att påföra avgiften med hänsyn till försummelsetidens längd, om försummelsen varit upprepad, om försummelsen varit uppsåtlig, arbetspensionsförsäkringsavgiften för försummelsetiden och arbetsinkomsterna för försummelsetiden eller av någon annan särskild orsak. Utöver de exempel som nämns i motiveringen till lagen om pension för arbetstagare kan Statskontoret avstå från att påföra försummelseavgift, om begynnelsetidpunkten för en lantbruksföretagarverksamhet som omfattas av denna lag är svår att fastställa på grund av verksamhetens art eller ringa omfattning. I synnerhet när det gäller dödsbon är det ofta svårt att fastställa den tidpunkt då en person som arbetar för dödsboets räkning bör teckna en arbetspensionsförsäkring. Enligt gällande tillämpningspraxis har en förhöjning på grund av försummelse i regel inte påförts, om den person som arbetar för dödsboets räkning har en arbetspensionsförsäkring som tecknats inom ett år från det att lantbruksföretagaren avled. 

Enligt 4 mom. ska bestämmelserna i momentet tillämpas på försummelseavgift och på Statskontorets beslut om försummelseavgift. Tillämpliga bestämmelser är enligt förslaget bestämmelserna om delgivning av beslut i 90 § 3 mom., dröjsmålsränta på arbetspensionsförsäkringsavgift i 25 §, lantbruksföretagarens ansvar för arbetspensionsförsäkringsavgifterna i 26 § 1 mom., avbrott i uttag av arbetspensionsförsäkringsavgift 27 §, utsökning av arbetspensionsförsäkringsavgift i 28 §, sökande av ändring i 103 §, tiden för sökande av ändring i 105 §, grundbesvär över debitering i 106 §, inlämnande av besvärsskrift i 107 §, rättelse av beslut i samband med att ändring söks i 108 §, interimistiskt beslut i 109 §, besvär som inkommit efter besvärstidens utgång i 110 §, verkställighet av beslut i 111 § 2 mom. och undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut i 113 §. 

Med stöd av 4 mom. ska det sekundära ansvar som i 26 § 2 och 3 mom. föreskrivs i fråga om en personlig arbetspensionsförsäkringsavgift som fastställts för en lantbruksföretagare inte gälla försummelseavgifter, eftersom försummelseavgiften inte är en arbetspensionsförsäkringsavgift utan en personlig administrativ påföljd. 

28 §. Utsökning av en arbetspensionsförsäkringsavgift. Det föreslås att 1 mom. ändras så att omnämnandet av förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift stryks. I fortsättningen ska bestämmelsen tillämpas på försummelseavgift med stöd av hänvisningen i 24 §. Ändringen har samband med den föreslagna ändringen i 24 §. 

97 §. Avdrag av utestående försäkringsavgifter och försummelseavgift från pension. Bestämmelsen i 1 mom. föreslås bli ändrad så att den förhöjda arbetspensionsförsäkringsavgift som nämns i bestämmelsen och den förhöjning av försäkringspremien för en obligatorisk försäkring som avses i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar ersätts med termen försummelseavgift. Ändringen har samband med den föreslagna ändringen i 24 §. Dessutom tas i momentet in en bestämmelse som motsvarar gällande tillämpningspraxis och enligt vilken från pensionen inte kan dras av sådana obetalda försäkringspremier enligt denna lag eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som tas ut hos pensionstagaren med stöd av 26 § 2 mom. i denna lag. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i 112 och 113 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. 

143 §. Pensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter för verkställigheten av uppgifter enligt denna lag. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom., som till sakinnehållet ska motsvara 199 § 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare och 151 § 5 mom. i lagen om pension för företagare. Enligt momentet får uppgifter som avses i paragrafen sökas genom teknisk anslutning eller på något annat sätt i elektronisk form utan samtycke av den som uppgifterna gäller. Verkställigheten av denna lag och tillsynen över försäkringsskyldigheten enligt denna lag, liksom verkställigheten av och tillsynen enligt lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare sker i huvudsak med hjälp av olika elektroniska metoder. I framtiden fås de uppgifter som behövs från datamaterial som lagrats i inkomstregistret och som utnyttjas med hjälp av en teknisk anslutning i enlighet med 1 § i lagen om inkomstdatasystemet. Utnyttjandet av en teknisk anslutning är dock behövligt vid verkställigheten av lagen och tillsynen över försäkringsskyldigheten också när det gäller andra register och datamaterial, och därför föreslås det att det till momentet fogas en bestämmelse som möjliggör teknisk anslutning och som motsvarar de ovannämnda bestämmelserna i lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare. 

Bestämmelserna i 10 § i grundlagen tryggar skyddet för privatlivet som en grundläggande rättighet för var och en. Enligt den paragrafen utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Riksdagens grundlagsutskott har konstaterat att kravet på bestämmelser i lag också gäller möjligheten att överlåta uppgifter via en teknisk anslutning (GrUU 12/2002 rd, s. 5). Bestämmelserna i 29 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) gör det möjligt att föreskriva om en teknisk anslutning så att sekretessbelagda uppgifter kan ges med hjälp av en teknisk anslutning för skötseln av uppgifter enligt lag. Bestämmelsen som gäller frågan kan ingå antingen i den lagstiftning som gäller den som överlåter eller i den lagstiftning som gäller den som tar emot uppgifterna. Innehållet i skyldigheten och rätten att lämna uppgifter är detsamma oberoende av om uppgifterna lämnas på traditionellt sätt på papper, via informationssäker e-postförbindelse eller med hjälp av en teknisk anslutning. Sättet att lämna uppgifter är lagenligt när det gör det möjligt att lämna de uppgifter som definieras i bestämmelsen på ett informationssäkert sätt. När verksamheten effektiviseras måste man också se till att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte kränks. Skyddet av privatlivet är en grundläggande fri- och rättighet som garanteras i 10 § i grundlagen. För att öppna en teknisk anslutning krävs det utöver lagstiftning om saken även att uppgifterna kan sökas i registret på ett sådant sätt att mottagaren endast får de uppgifter som mottagaren har rätt att få. Även skyddet av uppgifterna, informationssäkerheten och övervakningen av att behandlingen av uppgifterna är lagenlig måste säkerställas på behörigt sätt. 

1.4  Lagen om sjömanspensioner

13 §. Begynnelsetidpunkten för ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande grunder som 13 § i lagen om pension för arbetstagare. I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom., varvid det nuvarande 4 mom. blir nytt 5 mom. 

79 §. Betalningsprincipen och hänförande av arbetsinkomst. Paragrafen föreslås bli ändrad på motsvarande grunder som 71 § i lagen om pension för arbetstagare så att kalenderår, som nämns i paragrafen, ändras till kalendermånad. 

Vid periodisering av arbetsinkomster enligt lagen ska de periodiseringsprinciper som tillämpas vid inkomstbeskattning alltjämt iakttas. Enligt skattepraxis är sjöarbetsinkomst inkomst det år den har betalats eller antecknats på konto, oberoende av under vilket kalenderår lönen har förtjänats eller för vilken tid den har influtit. Lön anses dock ha betalats den dag löntagaren har kunnat lyfta den. Enligt bestämmelserna i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011) har en sjöman rätt att ta ut sin lön under lönebetalningsperioden och senast den sista dagen av lönebetalningsperioden, om inte något annat avtalas. Om den som betalar sjöarbetsinkomst använder en kalendermånad som lönebetalningsperiod, har sjömannen rätt att lyfta lönen senast den sista dagen i månaden. Som arbetsinkomst för en viss period betraktas således även den lön som har stått att lyfta månadens sista dag, även om löntagaren inte lyfte den och även om den slutliga löneräkningen och betalningen av lönen av praktiska skäl skulle ske först under den följande månaden. På grund av det som sägs ovan föreslås det att närmare bestämmelser om tillämpningen av betalningsprincipen på anställningsförhållanden som omfattas av denna lag ska utfärdas genom förordning av statsrådet. I förordningen föreslås en bestämmelse om att arbetsinkomsten anses ha betalats den dag sjömannen har kunnat lyfta den. 

Om emellertid iakttagandet av betalningsprincipen skulle snedvrida pensionsbeloppet, kan arbetsinkomsten betraktas som inkomst för den kalendermånad under vilken den tjänades in. Med snedvridning av pensionsbeloppet avses en väsentlig skillnad i pensionsbeloppet. Ändringen av paragrafens ordalydelse syftar inte till att ändra etablerad tillämpnings- och rättspraxis beträffande det inkomstbelopp som för närvarande ska anses snedvrida pensionsbeloppet. 

I paragrafen har det med avvikelse från 71 § i lagen om pension för arbetstagare föreskrivits om ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen av betalningsprincipen. Den avvikande bestämmelsen föranleds av sjöarbetsinkomstens exceptionella karaktär och av det avvikande sätt på vilket den hänförs i skattepraxis. 

138 §. Arbetsgivarens skyldighet att ordna pensionsskydd för arbetstagarna. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande grunder som 141 § i lagen om pension för arbetstagare. I paragrafen föreslås bestämmelser om att arbetsgivaren ska ordna pensionsskydd för sina anställda senast när arbetsinkomsten har betalats och innan arbetsinkomsten anmäls till inkomstregistret. I denna lag finns inga bestämmelser om en nedre gräns i euro för inkomster som ska försäkras. 

139 §. Anmälningar som krävs för ordnandet och skötseln av pensionsskydd. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande grunder som 144 § i lagen om pension för arbetstagare. Det föreslås att i paragrafen tas in omnämnanden av pensionsordningsnummer och andra identifieringsuppgifter. På grundval av pensionsordningsnumret förmedlas de uppgifter som förts in i inkomstregistret till den rätta pensionsanstalten. Pensionsordningsnumret är detsamma som arbetspensionsanstaltens försäkringsnummer. Andra identifieringsuppgifter för arbetstagaren behövs när arbetstagaren saknar personbeteckning. Med andra identifieringsuppgifter avses namn, födelsedatum och kön. 

Arbetsgivaren ska fortfarande vara skyldig att anmäla uppgifter till Sjömanspensionskassan, men i framtiden kommer Sjömanspensionskassan att få uppgifterna via inkomstregistret. Enligt 2 § i lagen om inkomstdatasystemet ska vid utlämnandet av uppgifter ur inkomstdatasystemet med avvikelse från vad som föreskrivs annanstans i lag iakttas 10 och 11 § i den lagen. Uppgifter ska således i regel på elektronisk väg anmälas till inkomstregistret inom fem dagar från betalningsdagen för prestationen. Om uppgifter inte finns att tillgå i inkomstregistret, kan Sjömanspensionskassan, för att avgöra ett ärende och verkställa lagstadgade uppgifter, bl.a. med stöd av 215 § begära att prestationsbetalaren kompletterar uppgifterna eller lämnar andra utredningar. 

142 a §. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om att pensionsförsäkringsavgiften kan fastställas på basis av uppskattning på motsvarande grunder som i 152 § 6 mom. i lagen om pension för arbetstagare. 

Också efter införandet av inkomstregistret sker betalningen försäkringsavgifter enligt denna lag genom att arbetsgivaren på elektronisk väg sänder en i 142 § 2 mom. avsedd redovisning till Sjömanspensionskassan som innehåller fartygsvisa uppgifter om de sammanlagda lönerna, om arbetstagarnas sammanlagda försäkringsavgifter enligt denna lag och om arbetsgivarens sammanlagda försäkringsavgift enligt denna lag. Efter redovisningen får arbetsgivaren ur Sjömanspensionskassans datasystem de uppgifter som behövs för betalningen och betalar därefter försäkringsavgiften enligt denna lag. De betalda försäkringsavgifterna enligt denna lag avstäms kalendermånadsvis och årsvis mot de löner som anmälts till det intjäningssystem som förvaltas av Arek Oy. 

Med stöd av lagen om förbättrande av konkurrenskraften för fartyg som används för sjötransport (1277/2007) är Sjömanspensionskassan, för att lyfta stöd för sjöfartsstöd, skyldig att halvårsvis för varje fartyg lämna Trafikverket uppgifter om de sammanlagda lönerna och om arbetsgivarens sammanlagda försäkringsavgift enligt denna lag. 

Sjömanspensionskassan ingår inga avtal med de arbetsgivare som omfattas av denna lag, utan på det arbete som utförs på fartyg som omfattas av lagen tillämpas lagen direkt med stöd av lag. 

147 §. Utsökning av pensionsförsäkringsavgifter. Det föreslås att 1 mom. ändras på motsvarande grunder som 159 § i lagen om pension för arbetstagare. 

151 §. Försummelseavgift. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande grunder som 163 § i lagen om pension för arbetstagare. 

224 a §. Tid som ska beaktas vid beräkningen av tjänstgöringstid. I 1 mom. föreskrivs det om de dagar som ska beaktas när tjänstgöringstiden enligt denna lag beräknas. Tjänstgöringstiden beaktas för att fastställa arbetstagarens eventuella intjänade sänkta pensionsålder som är lägre än den lägsta åldern för ålderspension. Bestämmelsen i 1 mom. föreslås bli ändrad så att vid beräkningen av tjänstgöringstiden enligt lagen, av sådan lön enligt 78 § som betalats under en och samma kalendermånad, ska beaktas en dag för varje del som överstiger 40 euro (enligt 2004 års nivå) så att högst 30 dagar beaktas för respektive kalendermånad. Den föreslagna ändringen motsvarar inte helt den gällande bestämmelsen om beräkning av tjänstgöringstiden. Eftersom arbetsgivaren efter att inkomstregistret har tagits i bruk inte längre kommer att anmäla de dagar som anges i gällande 1 mom., kan tjänstgöringstiden emellertid inte längre beräknas på basis av de dagarna. Bestämmelsen i 1 mom. föreslås därmed bli ändrad så att tjänstgöringstiden fastställs utifrån den lön som betalas till arbetstagaren. 

Enligt 2 mom. ska de dagar som ska beaktas vid beräkningen av tjänstgöringstiden omvandlas till månader på det sätt som föreskrivs i 224 §, dvs. genom att antalet dagar divideras med trettio. 

1.5  Lagen om införande av lagen om sjömanspensioner

33 §. I paragrafen föreskrivs det om de lagrum som har tillämpats på bestämmandet av tjänstgöringstiden enligt lagen om sjömanspensioner under olika tidsperioder. I paragrafen föreslås bestämmelser om de lagrum som är tillämpliga på bestämmandet av tjänstgöringstiden enligt nämnda lag åren 2007—2018. Preciseringen i fråga om åren 2007—2015 hänför sig till den reform som trädde i kraft 2016, där bestämmelserna i den då gällande 9 § i lagen om sjömanspensioner överfördes till lagens 224 a §. 

1.6  Pensionslagen för den offentliga sektorn

16 §. Den partiella förtida ålderspensionens belopp. I paragrafen föreslås bestämmelser om den partiella förtida ålderspensionens belopp. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ändras på motsvarande grunder som 16 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. 

58 §. Ändring av arbetslivspension till ålderspension. I paragrafen föreskrivs det om ändring av arbetslivspension till ålderspension. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen upphävs på motsvarande grunder som 53 h § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. 

81 §. Pensionstillväxt. I paragrafen föreskrivs det om pensionstillväxt. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ändras på motsvarande grunder som 65 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. 

153 §. En offentlig arbetsgivares skyldighet att lämna uppgifter. I 1 mom. föreslås bestämmelser om de uppgifter som en arbetsgivare enligt lagen är skyldig att lämna till Keva. I momentet föreslås på motsvarande grunder som i den föreslagna 144 §i lagen om pension för arbetstagare omnämnanden av arbetsgivarens identifieringsuppgifter och pensionsordningsnummer och av andra identifieringsuppgifter för anställda. I fråga om de uppgifter som ska lämnas till Keva föreslås det att kravet på att lämna uppgifter om avbrott av tjänstgöringstider slopas. I och med ändringarna i pensionslagstiftningen är uppgifter om avbrott inte längre nödvändiga med tanke på prövningen av rätten till pension eller beräkningen av pensionsbeloppet. Arbetsgivaren kommer inte heller att anmäla uppgifter om avbrott i tjänstgöringstider till inkomstregistret. Uppgifter om tidpunkterna för inledande och avslutande av anställningar fås framöver från inkomstregistret. 

Det föreslås att i 1 mom. slopas den bestämmelse enligt vilken Keva kan bestämma att betalningsandelen ska betalas förhöjd om arbetsgivaren inte anmäler uppgifterna inom utsatt tid. Denna punkt i paragrafen som gäller en offentlig arbetsgivares försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter föreslås bli upphävd. Bestämmelser om administrativa påföljder av fördröjd inlämning av anmälningar till inkomstregistret och försummelse av anmälningsskyldigheten kommer framöver att finnas i lagen om inkomstdatasystemet, i lagen om beskattningsförfarande och i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. I fortsättningen är det Skatteförvaltningen som påför administrativa påföljder för försummelse av anmälningsskyldigheten. 

När inkomstregistret införs kommer arbetsgivaren att anmäla de i 1 mom. avsedda uppgifterna till inkomstregistret och Keva kommer att få uppgifterna ur registret på det sätt som anges i lagen om inkomstdatasystemet. Enligt 24 § i lagen om inkomstdatasystemet är prestationsbetalare inte skyldiga att till uppgiftsanvändare lämna i inkomstregistret lagrade uppgifter på annat sätt än så som föreskrivs i den lagen. Uppgifter ska således huvudsakligen på elektronisk väg anmälas till inkomstregistret inom fem dagar från betalningsdagen för prestationen. Keva har bl.a. med stöd av 151 § i denna lag rätt att för att avgöra ett ärende eller verkställa ett lagstadgat uppdrag hos prestationsbetalare begära uppgifter som saknas i inkomstregistret eller utredningar som kompletterar uppgifterna i inkomstregistret. 

Det föreslås att de bestämmelser i 1 och 5 mom. som bemyndigar Keva att meddela närmare föreskrifter om lämnande av uppgifter slopas, eftersom bestämmelser om lämnande av uppgifter framöver kommer att finnas i lagen om inkomstdatasystemet. 

1.7  Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

58 §. Dagpenningen under de första 28 dagarna. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar innehållet. Bestämmelsen i 1 mom. gäller dagpenning på grundval av lön för sjukdomstid. Bestämmelsen i 2 mom. gäller dagpenning som betalas på andra grunder än lön för sjukdomstid under de första 28 dagarna från och med skadedagen. Cirka 30 % av dagpenningar enligt paragrafen beräknas på grundval av arbetsinkomsterna under de 28 dagar som föregick skadefallet. I övriga fall är dagpenningen lika stor som lönen för sjukdomstiden. I vissa fall har som lön för sjukdomstiden betalats endast en del av den fulla lönen. Också i de fallen betalas till arbetsgivaren arbetsgivarens andel medan den överskjutande delen betalas till arbetstagaren. 

Bestämmelsen i 2 mom. föreslås bli ändrad så att arbetsinkomster av sådana anställningsförhållanden som gällde på skadedagen ska kunna sökas fram i inkomstregistret. De situationer där någon annan lön än lönen för sjukdomstiden används som grund för dagpenningen kvarstår oförändrade. I paragrafen slopas kravet på en period på 28 dagar före skadedagen. I inkomstregistret registreras arbetsinkomster enligt lönebetalningsperiod, och uppgifter om inkomster kan således inte sökas med en dags noggrannhet. I praktiken innebär detta ingen stor förändring jämfört med nuläget, eftersom arbetsgivaren i praktiken i de flesta fall beräknar inkomsten för de 28 dagarna på grundval av inkomsterna under lönebetalningsperioden. På grund av lönebetalningsperioderna är också den nuvarande inkomsten för 28 dagar i de flesta fall kalkylmässig. 

I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. Enligt momentet ska som den arbetsinkomst som används vid beräkningen av dagpenningen användas den arbetsinkomst under en eller flera fulla lönebetalningsperioder som i längd kommer närmast den nuvarande perioden på 28 dagar. I granskningsperioden ska enligt förslaget ingå en månadslång lönebetalningsperiod eller minst två lönebetalningsperioder på två veckor. I bestämmelsens ordalydelse bör också eventuella andra längder för lönebetalningsperioder beaktas. De två veckors lönebetalningsperioder som beaktas i granskningsperioden avgränsas i förslaget till två, dvs. 28 dagar.  

I regel ska enligt förslaget som lönebetalningsperiod beaktas den kalendermånad eller de två lönebetalningsperioder på två veckor som föregår skadedagen. Om lönebetalningsperioderna är fler än två, ska hänsyn tas till sådana hela lönebetalningsperioder som sammanlagt kommer närmast en period på 28 dagar. Den arbetsinkomst som på detta sätt beräknas divideras med antalet dagar i lönebetalningsperioden. Avsikten är att korttidsdagpenningen ska motsvara inkomstnivån vid skadefallet. I detta perspektiv blir det ingen väsentlig skillnad i ersättningsnivån vare sig man granskar lönen för en period på exakt 28 dagar bakåt från skadedagen eller för en lönebetalningsperiod högst fram till ingången av den kalendermånad som föregår skadedagen. 

183 §. Påförande av avgift som motsvarar försäkringspremien och försummelseavgift. I 3 mom. föreslås en hänvisning till 124 § 1 mom., där det föreskrivs om hur ersättningsbeslut ska meddelas. Den föreslagna preciseringen motsvarar gällande praxis. 

184 §. Självrisk för en arbetsgivare som försummat sin försäkringsskyldighet. I 2 mom. föreslås en hänvisning till 124 § 1 mom., där det föreskrivs om hur ersättningsbeslut ska meddelas. Den föreslagna preciseringen motsvarar gällande praxis. 

260 §. Olycksfallsförsäkringscentralens och försäkringsbolagens rätt att få uppgifter för tillsynen. I paragrafen föreskrivs det om Olycksfallsförsäkringscentralens och försäkringsbolagens rätt att få uppgifter i samband med tillsyn. Paragrafen har i huvudsak samma innehåll som 199 § i lagen om pension för arbetstagare och i den föreslås samma ändringar som i den paragrafen. Avsikten är att Olycksfallsförsäkringscentralen och försäkringsbolagen också när inkomstregistret har tagits i bruk ska ha rätt att av Skatteförvaltningen få motsvarande uppgifter för tillsynen över försäkringsskyldigheten som de har rätt att få enligt den gällande paragrafen. Bestämmelsen avviker från 199 § i lagen om pension för arbetstagare så till vida att Olycksfallsförsäkringscentralen och försäkringsbolaget ska ha rätt att få uppgifter också om arbetspensionsförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. 

1.8  Lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar

107 §. Tvångsförsäkring för lantbruksföretagare och försummelseavgift. Paragrafens rubrik föreslås bli ändrad så att där talas om försummelseavgift i stället för om höjning av försäkringspremien. 

I paragrafen föreslås de ändringar som föranleds av försummelseavgiften. Om någon har försummat att teckna försäkringsskydd enligt denna lag, ska bestämmelserna i 24 § 1—3 och 5 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare iakttas när försummelseavgiften fastställs. Avsikten är att försummelseavgiften ska påföras av Statskontoret på de grunder som anges i ovannämnda lagrum. Enligt gällande tillämpningspraxis har de höjningar av försäkringspremien enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som påförts på grund av försummelse i fråga om försummelsetiden och förhöjningsprocenten fastställts på motsvarande sätt som de höjningar som påförts med stöd av lagen om pension för lantbruksföretagare. Genom ett beslut om arbetspensionsförsäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare bekräftas samtidigt utan särskild ansökan en försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom. Också ett eventuellt beslut om tvångsförsäkring enligt denna lag meddelas i samband med ett beslut om arbetspensionsförsäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Den som har försummat pensionsskydd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare har samtidigt också försummat försäkringsskydd enligt denna lag, eftersom en obligatorisk försäkring enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar inte bekräftas separat från en obligatorisk arbetspensionsförsäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Av ovannämnda orsaker föreslås det att Statskontoret ska behandla ett ärende som gäller försummelseavgift enligt 24 § i lagen om pension för lantbruksföretagare i samband med ett ärende som gäller försummelseavgift enligt denna paragraf, och bedöma påförandet av försummelseavgift utifrån de kriterier som anges i den paragrafen och i enlighet med motiveringen till den paragrafen. 

Enligt förslaget ska en försummelseavgift som Statskontoret påfört debiteras utan dröjsmål efter att beslutet om avgiften vunnit laga kraft. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ska ta ut försummelseavgiften inom de fem kalenderår som omedelbart följer på det år då avgiften påfördes, annars preskriberas rätten till avgiften. 

På försummelseavgiften ska tillämpas bestämmelserna om dröjsmålsränta på försäkringsavgiften, avbrott i uttag av försäkringsavgiften och utsökning av försäkringsavgiften i lagen om pension för lantbruksföretagare samt bestämmelsen om ansvar för arbetspensionsförsäkringsavgifterna i 26 § 1 mom. i den lagen. I fråga om sökande av ändring ska bestämmelserna i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar iakttas, men de bestämmelser som nämns i paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 24 § 4 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare. Eftersom olika bestämmelser om sökande av ändring ska tillämpas på försummelseavgift enligt 24 § i lagen om pension för lantbruksföretagare och försummelseavgift enligt 107 § i denna lag, föreslås det att Statskontoret när det meddelar beslut om försummelseavgift ska lämna separata anvisningar för sökande av ändring i fråga om försummelseavgift enligt 24 § i lagen om pension för lantbruksföretagare och försummelseavgift enligt denna paragraf. Beslutet om försummelseavgift ska delges i enlighet med 124 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 

112 §. Avdrag av obetalda försäkringspremier och försäkringsavgifter samt försummelseavgifter från ersättningen. Till paragrafens rubrik fogas ett omnämnande av försummelseavgifter. De förhöjningar som nämns i 1 mom. 1 och 2 punkten ändras till försummelseavgifter. I 3 mom. stryks omnämnandet av förhöjningar av försäkringsavgiften. 

113 §. Avdrag av obetalda försäkringspremier samt försummelseavgifter från arbetspension. Till paragrafens rubrik fogas ett omnämnande av försummelseavgifter. Den förhöjning av försäkringsavgiften som nämns i paragrafen ändras till försummelseavgift. 

1.9  Strafflagen

29 kap. Om brott mot den offentliga ekonomin 

4 a §. Arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri. I paragrafen föreslås de ändringar som följer av införandet av inkomstdatasystemet och av de ändringar som föreslås i arbetspensionslagarna och som gäller försummelse av anmälningsskyldigheten och av ordnande av pensionsskydd. I övrigt motsvarar paragrafen till innehållet den gällande paragrafen. Bestämmelsen och motiveringen till den ingår i regeringens proposition RP 120/2016 rd. 

I 1 mom. 1 punkten föreslås det att omnämnandet av en förordning som utfärdats med stöd av 144 § i lagen om pension för arbetstagare stryks, eftersom det föreslås att det bemyndigandet att utfärda förordning som avses i momentet upphävs. De bestämmelser som utfärdats med stöd av 144 § i lagen om pension för arbetstagare ingår för närvarande i statsrådets förordning om verkställighet av lagen om pension för arbetstagare (874/2006) och i dem föreskrivs om tidsfrister för fullgörandet av anmälningsskyldigheten. Enligt lagen om inkomstdatasystemet ska löneuppgifter lämnas till inkomstregistermyndigheten och bestämmelser om tidsfristerna för fullgörande av anmälningsskyldigheten finns i 12 § i den lagen. I propositionen föreslås det att bestämmelserna om försummelse av anmälningsskyldigheten stryks i arbetspensionslagarna, men denna ändring inverkar inte på rekvisitet för arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri, eftersom försummelse av denna anmälningsskyldighet även i framtiden omfattas av sanktioner. En administrativ påföljd, med benämningen förseningsavgift, när det gäller försummelse av anmälningsskyldigheten påförs i framtiden av Skatteförvaltningen. 

Det föreslås att bestämmelsen om åtgärdseftergift i 2 mom. upphävs. Det föreslås att det i fortsättningen föreskrivs om åtgärdseftergift i fråga om både arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri och olycksfallsförsäkringspremiebedrägeri i 29 kap. 12 § 1 mom. i strafflagen. 

12 §. Försummelseavgift i förhållande till arbetspensionsförsäkringsavgifts- och olycksfallsförsäkringspremiebedrägeri. I paragrafen föreslås de ändringar som följer av införandet av inkomstdatasystemet och av de ändringar som föreslås i arbetspensionslagarna och som gäller försummelse av anmälningsskyldigheten och av ordnande av pensionsskydd. Till paragrafen fogas hänvisningar till den förseningsavgift som avses i 22 § i lagen om inkomstdatasystemet, till den försummelseavgift som föreslås i arbetspensionslagarna och till strafflagens 29 kap. 4 a § som gäller arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri. I övrigt motsvarar paragrafen till innehållet den gällande paragrafen. Bestämmelsen och motiveringen till den ingår i regeringens proposition RP 277/2014 rd. 

Enligt 1 mom. ska i ett brottmål som avser arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri eller olycksfallsförsäkringspremiebedrägeri eftergift få ske i fråga om anmälan, förundersökning, åtal eller straff, om en försummelseavgift eller förseningsavgift ska anses vara en tillräcklig påföljd. När saken bedöms ska det beaktas hur allvarlig gärningen eller försummelsen varit, om den upprepats, det förväntade straffet, beloppet av den avgift som motsvarar försäkringspremien och som hänför sig till gärningen eller försummelsen, försummelseavgiftens storlek samt eventuella andra påföljder av gärningen eller försummelsen för arbetsgivaren eller dennes företrädare. Vid tillämpningen av bestämmelsen ska utgångspunkten vara att sådana fall där straffet förväntas bli fängelse alltid ska behandlas i domstol. Avsikten är att man också i lindrigare fall ska begära ett domstolsavgörande i ärendet om det rör sig om en upprepad gärning, en gärning som ingår i en mer omfattande brottshelhet eller om gärningen är förknippad med ett krav på näringsförbud. 

I 2 mom. uttrycks det egentliga ne bis in idem -förbudet. Enligt bestämmelsen kan i ett ärende som gäller arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri och grovt arbetspensionsförsäkringsavgiftsbedrägeri eller olycksfallsförsäkringspremiebedrägeri åtal inte väckas och dom inte meddelas, om samma person redan har påförts en försummelseavgift i samma ärende.