5.1
Lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen
14 §.Samarbete vid beredningen av förvaltningsplanen. Det föreslås att till 14 § i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen fogas ett nytt 4 mom. I 14 § finns centrala bestämmelser om samarbete vid beredningen av förvaltningsplanen. Det föreslagna tillägget är tekniskt, eftersom bestämmelser som preciserar den gällande lagen finns i statsrådets förordning om vattenförvaltningsområden (1303/2004). I den förordningen finns det närmare bestämmelser om samarbetet bl.a. i fråga om samarbetsgruppens sammansättning och uppgifter i 3–4 § och om styrgruppen och dess samordningsuppgift i 5 §.
Enligt 80 § i grundlagen ska bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag och bemyndiganden i lag att utfärda förordning ska vara exakta och noggrant avgränsade. Av denna orsak är det motiverat att foga det föreslagna bemyndigandet till lagen.
25 §.Stegvist uppnående av målen. I artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (2000/60/EG, nedan ramdirektivet för vatten) finns det bestämmelser om miljömålen för olika vattenförekomster och om tidsfristen för uppnåendet av dem. I artikel 4.4 i ramdirektivet för vatten finns det bestämmelser om stegvis förlängning av tidsfristerna för uppnående av miljömålen, under förutsättning att vattenförekomstens status inte försämras. Förlängningen av tidsfristerna för uppnåendet av miljömålen kan motiveras med tekniska motiv, ekonomiska motiv eller med motiv som hänför sig till naturförhållandena. I artikel 4.4 c i ramdirektivet för vatten finns det en bestämmelse om regleringen av förlängningar av tidsfristerna, enligt vilken förlängningar av tidsfristerna kan användas under tiden för tre förvaltningsplaner till och med 2027, utom i sådana fall där naturförhållandena är sådana att målen inte kan nås inom denna period.
Artikel 4.4 i ramdirektivet för vatten har genomförts nationellt genom 25 § i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004, nedanvattenförvaltningslagen). I 25 § 1 och 2 mom. i vattenförvaltningslagen finns det bl.a. bestämmelser om förlängning av de i 21 § avsedda tidsfristerna och om förutsättningarna för förlängning. Enligt gällande 25 § 3 mom. i vattenförvaltningslagen kan tidsfristerna förlängas med sammanlagt högst två sådana perioder som förvaltningsplanerna avser (perioderna 2016–2021, 2022–2027). Genom denna proposition harmoniseras den gällande regleringen med direktivets möjligheter till flexibilitet på grund av vattenförekomsters naturförhållanden.
I den första meningen i det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att tidsfristen kan förlängas med högst två sådana perioder som förvaltningsplanerna avser. Med detta avses perioderna 2016–2021 och 2022–2017. Förutsättningar för förlängning av tidsfristen är teknisk eller ekonomisk oskälighet eller övermäktiga naturförhållanden.
I den andra meningen i det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att tidsfristerna kan förlängas ytterligare om naturliga förhållanden omöjliggör tillräckligt snabb förbättring av vattenförekomstens status. Genom ändringen blir det möjligt att förlänga tidsfristen för uppnående av en god miljöstatus också efter 2027. I enlighet med 23 § i statsrådets förordning om vattenvårdsförvaltningen (1040/2006) och 5 punkten i bilaga 5 till förordningen ska i förvaltningsplanen anges bl.a. grunderna för användningen av undantagen.
Med naturförhållanden avses bl.a. situationer där minskningen av halten näringsämnen eller skadliga ämnen i markgrunden eller i vattenekosystemet tar längre tid. Orsaker till sådana situationer kan vara t.ex. intern näringsbelastning i en sjö eller att näringsämnen eller skadliga ämnen bundits i avrinningsområdets markgrund. Också arternas återetablering på området efter återställande eller efter att förorenande verksamhet upphört kan ta längre tid. Naturförhållanden är också ändringar i vattentemperaturen och långsam förbättring av bottnens syrefrihet. I grundvattnen tar det lång tid för förorenande ämnen att brytas ned och för ämnena att avlägsna sig samt för grundvattenstatusen att bli återställd.
26 j §.Deltagande och information. Det föreslagna 26 j § 1 mom. innehåller liksom för närvarande de viktigaste uppgifterna i anslutning till deltagandet i och delgivningen om havsvården. Det föreslagna 1 mom. har samordnats med den ändring av förvaltningslagen som träder i kraft den 1 januari 2020 och som gäller offentliga kungörelser (432/2019). Förslaget har dessutom samordnats med ändringen av 15 § i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1410/2019). En regeringsproposition om ändringen har godkänts (RP 73/2019 rd, RSv 90/2019 rd). De uppgifter som grundar sig på momentet ska fortfarande höra till miljöministeriet, som ska sköta dem i samarbete med närings-, trafik- och miljöcentralen. Inom havsvården hör de regionala samordningsuppgifterna inom havsförvaltningsområdet till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland. Även andra NTM-centraler vid kusten deltar i samarbetet inom havsvården.
I 1 mom. föreslås en ny bestämmelse om en minimitid på 30 dygn för hörande. Förslaget har samordnats med ändring (1409/2019) av 9 § i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2005) som gäller hörande och som också ingår i regeringspropositionen RP 73/2019 rd.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska miljöministeriet i samarbete med närings-, trafik- och miljöcentralen delge havsförvaltningsplanens beredningsunderlag genom en offentlig kungörelse. Bestämmelser om beredningsunderlagen för havsvården finns i 26 j § 3 mom. Paragrafen ska innehålla en informativ hänvisning till förvaltningslagen. Kungörelsen ska publiceras på myndighetens webbplats och information om den ska publiceras på närings-, trafik- och miljöcentralernas webbsidor samt i kommunerna i Fastlandsfinland. För tydlighetens skull är det motiverat att ta in den informativa hänvisningen till kommunallagen i momentet.
Det föreslås att miljöministeriets uppgifter indelas i tre numrerade underpunkter och att uppgifterna ska utföras i samarbete med närings-, trafik- och miljöcentralen.
Inom havsvården ska man på samma sätt som för närvarande ge alla möjlighet att delta i beredningen av havsförvaltningsplanen, bekanta sig med beredningsunderlagen för havsförvaltningsplanen och bakgrundshandlingarna till dem samt framföra sina åsikter om dem skriftligt eller elektroniskt.
Bestämmelser om de beredningsunderlag som ska kungöras finns i 26 j § 3 mom. och de är en inledande bedömning av den marina miljöns tillstånd, fastställande av vad som avses med en god miljöstatus i den marina miljön, havsförvaltningsplanens miljömål, havsförvaltningsplanens övervakningsprogram och havsförvaltningsplanens åtgärdsprogram. Det är också möjligt att framföra sin åsikt om bakgrundshandlingarna till beredningsunderlaget. Bakgrundshandlingarna eller uppgift om var de finns tillgängliga kan publiceras på myndighetens webbplats.
När det gäller havsvården ska framläggandet och hörandet pågå i minst 30 dygn och börja när kungörelsen publiceras. Samrådshandlingarna ska hållas tillgängliga under den nämnda tiden med stöd av 62 a § i förvaltningslagen. Den tid som reserverats för hörande är till sin natur minimireglering och därför kan också en längre tid reserveras för hörande om beredningsunderlag.
De utlåtanden som behövs ska begäras på samma sätt som för närvarande. Vid behov ska det ordnas informationsmöten om ärendet, där det ges tillfälle att framföra åsikter. I momentet ingår också en informativ hänvisning enligt vilken bestämmelser om offentligheten för de beredningsunderlag och bakgrundshandlingar som avses i paragrafen finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.
28 a §.Insamling av miljöinformation. I den föreslagna 28 a § föreskrivs det om insamling av miljöinformation. Det är fråga om undersöknings-, mätnings- och observationsuppgifter av teknisk natur som utförs för att följa miljöns tillstånd. Myndigheterna inom vattenvården och havsvården använder den miljöinformation som avses i paragrafen vid skötseln av sina uppgifter enligt denna lag. En central uppgift är att utarbeta sådana program för uppföljning av yt- och grundvattnens tillstånd som baserar sig på 9 § och av och den marina miljöns tillstånd som baserar sig på 26 h §. Utifrån miljöinformationen bereder myndigheterna förvaltningsplaner och havsförvaltningsplaner. Den insamlade informationen används också för att kommunicera om miljöns tillstånd. Dessutom utgör de insamlade uppgifterna om grundvattenområden grunden för att närings-, trafik- och miljöcentralen ska registrera uppgifterna om grundvattenområdenas gränser, klassificering och grunderna för klassificeringen i datasystemet för miljövårdsinformation.
Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om rättigheter i anknytning till insamling av miljöinformation för de myndigheter som sköter uppgifter inom vattenvård och havsvård samt för de tjänstemän som myndigheten förordnat. Sådana myndigheter är bl.a. närings-, trafik- och miljöcentralerna, Finlands miljöcentral, Forsstyrelsen och Naturresursinstitutet samt flera andra myndigheter. Utöver de föreslagna bestämmelserna ska den som sköter uppgiften iaktta annan tillämplig lagstiftning. Också med stöd av annan lagstiftning kan myndigheten behöva tillstånd eller samtycke för att komma in på området eller för att ordna uppföljning av miljöns tillstånd. Behovet av tillstånd eller samtycke kan basera sig bl.a. på lagstiftningen om naturskydd, territorialövervakning, försvarsmakten och gränskontroll utöver vad som i denna lag föreskrivs om behovet av tillstånd.
Den föreslagna 28 a § motsvarar i stora drag, bl.a. i fråga om rätten att röra sig på annans område och göra undersökningar och utföra mätningar, innehållet i 172 § i miljöskyddslagen och 14 kap. 3 § i vattenlagen. I de bestämmelserna föreskrivs det om rätten för i de lagarna avsedda myndigheterna att få upplysningar i myndighetsuppgifter enligt de nämnda lagarna. Därtill kan myndigheten enligt 18 kap. 7 § i vattenlagen på ansökan bevilja undersökningstillstånd. Också flera andra bestämmelser innehåller motsvarande rättigheter för myndigheterna, såsom t.ex. hälsoskyddslagstiftningen och den lagstiftning som ska tillämpas på hantering av risker orsakade av främmande arter.
I 1 mom. preciseras myndigheternas behörighet i fråga om insamling av miljöinformation. I det momentet anges de åtgärder som myndigheten och de tjänstemän som myndigheten förordnat och de som biträder tjänstemännen har rätt att vidta för att utföra sina uppgifter. Enligt 1 mom. har en myndighet och en tjänsteman som myndigheten förordnat rätt att röra sig på land- och vattenområden för insamling av miljöinformation. För att samla in miljöinformation kan myndigheten utföra kontroller och undersökningar, placera mät- och observationsanordningar, utföra mätningar och ta prover och lagra ljud och bild. Denna rätt har också de som biträder tjänstemännen i uppgiften.
Mätningar och provtagning enligt momentet kan t.ex. innebära övervakning av åtgärderna enligt vattenvårdsförvaltningens och havsvårdsförvaltningens åtgärdsprogram, övervakning av utsläpp och utredning av ämnens egenskaper. Också avgränsning och klassificering av grundvattenområden kräver undersökningar och utredningar. Myndigheten föreslås ha rätt till provtagning, mätningar och observation och också till upptagningar såsom t.ex. inhämtande av uppgifter med hjälp av mätinstrument och andra anordningar, ljudprov, fotografier och videoinspelningar på ort och ställe. Upptagningarna kan behövas för senare undersökning.
Vid inhämtandet av information beaktas begränsningarna i annan gällande lagstiftning som gäller inhämtande, lagring och offentliggörande av sekretessbelagd information eller rätten att röra sig på området. Sådana uppgifter är t.ex. uppgifter om havsdjup och havsbottnens beskaffenhet, på vilka tillämpas territorialövervakningslagen (755/2000). I bestämmelserna i naturvårdslagen (1096/1996) och naturvårdsförordningen (160/1997) som tillämpas på hotade arter, finns också begränsningar. Skyddet för affärshemligheter kan också medföra begränsningar, om den som samlar in miljöinformation får kännedom om sådana omständigheter. Terrängtrafiklagen (1710/1995) tillämpas på användning av motordrivna fordon i terräng.
Rätten att röra sig på annans område enligt 1 mom. ger myndigheten rätt att utan markägarens samtycke röra sig också på sådana områden som inte omfattas av allemansrättens rätt att röra sig fritt. Med att röra sig avses att röra sig på markområden i terräng till fots och på vattenområden med båt. Rätten att röra sig t.ex. på gårdsplanen eller på ett område som tagits i särskilt bruk eller på den plats där verksamheten bedrivs är ofta begränsad. Enligt det föreslagna 3 mom. förutsätter rätten att röra sig på eller vidta åtgärder som riktas mot gårdsområden eller ett område som tagits i annat särskilt bruk dock avtal med områdets ägare eller innehavare. Myndighetens rätt att röra sig i terrängen med motordrivet fordon i tjänsteuppdrag av synnerligen viktiga skäl grundar sig på 4 § 2 mom. 2 punkten i terrängtrafiklagen. För att få färdas med ett motordrivet fordon och parkera markområden i terräng krävs i andra fall markägarens eller innehavarens tillstånd (4 § 1 mom.).
I miljöövervakningen används olika slags mät- och observationsanordningar och i vissa situationer också maskiner, som man kan bli tvungen att transportera med bil eller annan motordriven materiel såsom t.ex. en traktor och något annat fordon eller en farkost såsom en båt eller något annat fartyg. För transporten kan behövas t.ex. en släpvagn eller trailer. Mätinstrument och andra redskap som anknyter till åtgärder som behövs kan vara t.ex. en arbetsmaskin som behövs vid borrning.
I det föreslagna 1 mom. föreslås också bestämmelser om att insamling av miljöinformation inte får riktas till utrymmen som används för stadigvarande boende. Utrymmen som används för stadigvarande boende omfattas av den i 10 § i grundlagen tryggade hemfriden, och insamling av information kan inte riktas till sådana utrymmen. Insamling av miljöinformation riktas således endast till områden utomhus.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska insamling av miljöinformation utföras så att onödig skada eller olägenhet undviks. Därtill föreslås en bestämmelse om att mer än ringa skada eller olägenhet som orsakats områdets ägare eller innehavare ska ersättas. Om det inte avtalas om ersättningen ska på fastställandet av ersättningen tillämpas bestämmelserna i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977) (inlösningslagen). Utgångspunkten i verksamheten är att vid insamling av miljöinformation orsakas i allmänhet inte sådan olägenhet som ska ersättas. Åtgärderna ska planeras och utföras så att i bestämmelsen avsedd skada eller olägenhet inte uppkommer. Om sådan skada eller olägenhet ändå uppkommer, är avsikten med den föreslagna bestämmelsen att trygga ställningen för områdets ägare eller innehavare genom att föreskriva om ersättningströskeln och förfarandet vid fastställandet av ersättningen. I första hand ska ett avtal om ersättningen eftersträvas. Om ett avtal inte är möjligt tillämpas förfarandet enligt inlösningslagen på fastställandet av ersättningen. Detta betyder i praktiken att den skadelidande kan hos lantmäteriverket ansöka om en förrättning för fastställande av ersättningen.
Enligt 3 mom. ska den som sköter uppgiften vid behov i förhand underrätta områdets ägare eller innehavare om insamlingen av miljöinformation. Bedömningen av behovet av underrättande hör till den som sköter uppgiften. Bedömningen av behovet av underrättande görs från fall till fall. Underrättandet kan ske på lämpligt sätt, såsom t.ex. genom att sända ett brev till kända ägare eller genom offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen (ändrad genom lag 432/2019, som trädde i kraft den 1 januari 2020) i en tidning med allmän spridning inom området. Underrättandet kan också ske på något annat lämpligt sätt med beaktande av åtgärdens art och omfattning.
Enligt 3 mom. får den som sköter uppgiften avtala med ägaren eller innehavaren av området om detaljerna för utförandet av uppgiften, såsom tidtabell, arrangemang och andra praktiska frågor som anknyter till uppgiften. Syftet med bestämmelsen är att förtydliga att det i vissa fall kan vara motiverat att avtala om omständigheter som hänför sig till det praktiska genomförandet av uppgiften. I 3 mom. föreskrivs det dessutom om när man ska avtala om utförandet av uppgiften med områdets ägare eller innehavare. Avtal är en förutsättning när en åtgärd som avses i 28 a § 1 mom. riktar sig mot gårdsområdet eller något annat område som tagits i särskilt bruk. Med gårdsområde avses gården i en bostad som används för stadigvarande boende och i en fritidsbostad. Med områden som tagits i annat särskilt bruk avses t.ex. trädgårdar, industrianläggningars områden, naturskyddsområden och försvarsmaktens områden.
28 b §.Avtal om insamling av miljöinformation. Den föreslagna 28 b § gäller situationer där insamlingen av miljöinformation genom avtal överförs på en privat aktör. Då har avtalsparten också de rättigheter och skyldigheter som föreslås i 28 a §. Närings-, trafik- och miljöcentralernas resurser har minskats och funktioner av teknisk natur har lagts ut. I praktiken köps nuförtiden insamling av miljöinformation och analys av prover på basis av konkurrensutsättning av privata aktörer.
Avtalsbaserad verksamhet vid insamling av miljöinformation utgör grunden för skötseln av myndighetens lagstadgade uppgifter. Enligt 124 § i grundlagen ska överföring av offentliga förvaltningsuppgifter till andra än myndigheter regleras i lag. Avtal har en central betydelse för den praktiska skötseln av dessa uppgifter. Genom avtal säkerställs det att miljöinformationen kan samlas in i rätt tid, på ett högklassigt och effektivt sätt.
Inom vatten- och havsvården riktas myndigheternas resurser så, att myndigheterna sköter sina andra lagstadgade uppgifter än de som avses här. Ansvaret för att ordna uppgifterna och beslutsfattandet om de åtgärder som vidtas på basis av uppgifterna kvarstår hos myndigheten. Den insamlade informationen utnyttjas på olika sätt, såsom beskrivs ovan. Genom avtalen överförs i detta fall produktionsuppgiften i fråga om insamling av miljöinformation. Sådana uppgifter som inte omfattar betydande användning av offentlig makt och teknisk-administrativa stöduppgifter kan läggas ut utan att de andra lagstadgade uppgifterna äventyras.
Enligt 1 mom. kan myndigheten ingå avtal om ordnande av forsknings-, mätnings- och observationsuppgifter som avses i 28 a §. Ett avtal kan ingås med en sådan privat aktör som har tillräcklig sakkunskap och andra förutsättningar för skötseln av uppgiften. Regleringen behövs för att säkerställa kvaliteten hos åtgärderna för insamling av miljöinformation. Vid konkurrensutsättningen ska myndigheten beakta den föreslagna regleringen t.ex. genom de krav som ställs på anbudsgivarna. Ett krav kan vara omständigheter enligt respektive uppgift, såsom arbetstagarnas kompetens, hanteringen av behövliga tekniska redskap och metoder samt produktionen av laboratorietjänster som eventuellt behövs för uppgiften.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på den som sköter uppgiften när han eller hon sköter uppgifterna i fråga. Momentet innehåller också en informativ hänvisning till skadeståndslagen, där det bl.a. föreskrivs om skadevållarens skadeståndsansvar och om arbetsgivarens och det offentliga samfundets skadeståndsansvar samt om den skada som ska ersättas.