Regeringens proposition
RP
93
2015 rd
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av 20 § i familjevårdslagen, 10 § i lagen om stöd för närståendevård, 23 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, 27 e § i socialvårdslagen, lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar samt lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås det att familjevårdslagen, lagen om stöd för närståendevård, lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, socialvårdslagen, lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare ändras. I lagstiftningen ska det tas in bestämmelser om skydd vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar för familjevårdare, närståendevårdare, personer som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte samt personer med funktionsnedsättning som deltar i arbetsverksamhet. Den nya lag om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar som träder i kraft vid ingången av 2016 tillämpas inte på annat arbete än det som görs i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande samt arbete som företagare. Därför måste det i fråga om övriga personkategorier föreskrivas om skydd vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar i de speciallagar som gäller dessa. Det föreslås att speciallagarna kompletteras med en hänvisningsbestämmelse enligt vilken personer i de nämnda specialgrupperna ska försäkras med en försäkring enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Därmed motsvarar deras försäkringsskydd det skydd som föreskrivits för arbetstagare på samma sätt som i gällande lagstiftning. Skyddet vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar utvidgas samtidigt till att omfatta personer som deltar i arbetsterapi som anordnas med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. 
I propositionen föreslås även att det görs ett antal ändringar närmast av teknisk natur i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om olycksfall- och pensionsskydd för idrottsutövare och lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, som träder i kraft den 1 januari 2016. 
Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2016. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Nuläge och föreslagna ändringar
1.1
Betydelsen av den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
Den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) träder i kraft den 1 januari 2016. Tillämpningsområdet för lagen är begränsat till arbete som görs i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande och till arbete som företagare, varför lagen inte gäller närståendevårdare, familjevårdare eller personer som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller i arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning (i lagstiftningen används oftast begreppet handikappade). I fråga om arbete som inte utförs i arbetsavtalsförhållande ska det därmed föreskrivas särskilt om skyddet vid olycksfall och yrkessjukdomar, trots att innehållet i skyddet i praktiken är detsamma som för arbetstagare. Avsikten är inte att i lagstiftningen lämna någon grupp som arbetar utanför olycksfallsskyddet. För närvarande är olycksfallsskyddet både för närståendevårdare och för personer som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller i arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning anordnat, med stöd av den speciallagstiftning som gäller dem, genom en frivillig försäkring för arbetstiden i enlighet med 57 § 1 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948). Ett motsvarande arrangemang med stöd av den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar är inte längre ändamålsenligt, eftersom den frivilliga försäkringen för arbetstiden där är begränsad till företagare. Den frivilliga försäkringsformen passar dåligt för en obligatorisk försäkring. 
Familjevårdarna omfattas med stöd av 3 a § i lagen om olycksfallsförsäkring av den obligatoriska försäkringen, men i den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar finns det inte längre någon motsvarande bestämmelse. Familjevårdarnas ställning skiljer sig från övriga specialgrupper genom att en familjevårdares ersättning för inkomstbortfall till alla delar bestäms som för arbetstagare, dvs. alla arbetsinkomster beaktas medan övriga i försäkringen har en fastställd årsarbetsinkomst utifrån vilken ersättningen för inkomstbortfall bestäms. 
1.2
Familjevårdares skydd vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar
Den nya familjevårdslagen (263/2015) trädde i kraft den 1 april 2015. Enligt 20 § 2 mom. i den lagen finns bestämmelser om olycksfallsförsäkring för familjevårdare i lagen om olycksfallsförsäkring. Enligt 3 a § i lagen om olycksfallsförsäkring gäller i fråga om parterna i ett uppdragsavtal vad denna lag om olycksfallsförsäkring föreskriver om arbetsgivare och arbetstagare. 
Enligt familjevårdslagen är det alltså inte fråga om ett arbetsavtalsförhållande utan ett uppdragsförhållande som baserar sig på ett uppdragsavtal. Motsvarande bestämmelse ingick i den gamla familjevårdarlagen. Enligt 10 § 3 mom. i familjevårdslagen står inte den som ingått ett uppdragsavtal i ett sådant anställningsförhållande som avses i 1 kap. 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001) till den kommun eller samkommun som har ingått avtalet. Den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar som träder i kraft vid ingången av 2016 tillämpas endast på arbetstagare i arbetsavtalsförhållande och den finns ingen motsvarande bestämmelse som i 3 a § i lagen om olycksfallsförsäkring, varför den inte tillämpas på en familjevårdare som ingått ett uppdragsavtal. För att familjevårdares skydd vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar ska hållas oförändrat ska det uttryckligen föreskrivas om detta. 
I propositionen föreslås att det i fråga om familjevårdare som ingått ett uppdragsavtal ska tillämpas det som föreskrivs om arbetstagare i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och på den kommun eller samkommun som är uppdragsgivare det som föreskrivs om arbetsgivare i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Kommunen eller samkommunen ska teckna en obligatorisk försäkring i enlighet med lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar för de familjevårdare som står i uppdragsförhållande. Avsikten är att skyddet för familjevårdare kvarstår likadant som för arbetstagare när den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar träder i kraft. 
1.3
Närståendevårdares skydd vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar
Enligt 10 § 1 mom. i lagen om stöd för närståendevård (937/2005) står en närståendevårdaren inte i ett anställningsförhållande enligt arbetsavtalslagen till den kommun som har ingått avtalet, den vårdbehövande eller den vårdbehövandes vårdnadshavare. Enligt 10 § 3 i den nämnda lagen har en kommun som har ingått ett avtal om stöd för närståendevård med en vårdare skyldighet att för vårdaren teckna en sådan frivillig försäkring för arbetstiden som avses i 57 § 1 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring. 
Närståendevårdare har med stöd av den nämnda försäkringen skydd i enlighet med lagen om olycksfallsförsäkring vid olyckor som inträffat i närståendevårdarens arbete och för yrkessjukdomar. Skyddets innehåll motsvarar skyddet för arbetstagare med undantag av ersättning för inkomstbortfall, som bestäms utifrån den årsarbetsinkomst som fastställts i försäkringen. Vid ersättning för inkomstbortfall ska dock användas minst minimibeloppet av årsinkomsten enligt 28 § i lagen om olycksfallsförsäkring, som på 2015 års nivå är 12 560 euro. I praktiken blir arvodet för anhörigvård mindre än minibeloppet av årsinkomsten enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Försäkringspremien fastställs i enlighet med de separata försäkringsbolagens egna premiegrunder. 
I propositionen föreslås att en kommun som har ingått ett avtal om stöd för närståendevård ska försäkra närståendevårdaren med en obligatorisk försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. På närståendevårdaren tillämpas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på kommunen tillämpas vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. Ett undantag från denna huvudregel är att som årsarbetsinkomst används beloppet av det i 5 § i lagen om stöd för närståendevård avsedda vårdarvodet på årsbasis. Därmed fastställs närståendevårdares ersättning för inkomstbortfall på samma sätt som för närvarande. Minimiarvodet enligt lagen om stöd för närståendevård är mindre än minimibeloppet av årsarbetsinkomst enligt 79 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, varför det nämnda minimibeloppet av årsarbetsinkomst i regel tillämpas på närståendevårdare. Närståendevårdare som får ålders- eller sjukpension har inget skydd när det gäller minimibeloppet av årsarbetsinkomst, vilket motsvarar nuläget. I den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar har minimibeloppet av årsarbetsinkomsten höjts med ca 10 procent jämfört med nuvarande nivå. I övrigt kvarstår olycksfallsskyddet för närståendevårdare på nuvarande nivå. 
1.4
Skydd vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar för personer som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte
Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är avsedd för att förbättra sysselsättningsförutsättningarna och livskompetensen för långtidsarbetslösa. Bestämmelser om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte finns i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001). Den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är inte anställd genom tjänste- eller arbetsavtalsförhållande hos den instans som anordnar eller genomför verksamheten. Enligt 23 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ska kommunen med tanke på olycksfall i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte för deltagarna ordna sådant försäkringsskydd som avses i 57 § 1 mom. lagen om olycksfallsförsäkring. 
Innehållet i försäkringsskyddet motsvarar skyddet för arbetstagare med undantag av ersättningen för inkomstbortfall, som med stöd av 23 § 2 mom. i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte bestäms utifrån minimibeloppet av årsarbetsinkomst enligt 28 § i lagen om olycksfallsförsäkring. På nivån för 2015 är minimibeloppet av årsarbetsinkomsten 12 560 euro. Försäkringspremien fastställs för sin del i enlighet med de separata försäkringsbolagens egna premiegrunder. 
I propositionen föreslås att kommunen ska försäkra den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte med en obligatorisk försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. På den som deltar i arbetsverksamheten tillämpas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på kommunen tillämpas vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. Ett undantag till denna huvdregel är att som årsarbetsinkomst används det minimibelopp av årsarbetsinkomst som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Nivån för minimibeloppet av årsarbetsinkomst har höjts med cirka tio procent i den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar jämfört med nuvarande nivå. I övrigt kvarstår olycksfallskyddet för dem som deltar i arbetsverksamhet på nuvarande nivå. 
1.5
Skydd vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar för personer med funktionsnedsättning
1.5.1
Arbetsverksamhet enligt socialvårdslagen
Enligt 27 e § i socialvårdslagen (710/1982) avses med arbetsverksamhet för handikappade verksamhet i syfte att bevara och främja sådana personers funktionsförmåga som på grund av handikapp inte har förutsättningar att delta i verksamhet i sysselsättningssyfte för handikappade som sker som arbete i arbetsavtalsförhållande och som får sin huvudsakliga försörjning av förmåner som beviljas på grund av sjukdom eller arbetsoförmåga. Verksamhet i sysselsättningssyfte bedrivs i allmänhet på arbetsplatser som den offentliga sektorn har ordnat eller bidragit till att skapa. Den som deltar i arbetsverksamhet har ett myndighetsbeslut om detta. I praktiken bor en sådan person hemma eller i ett bostadshotell, och är alltså inte intagen på en institution. Den som deltar i arbetsverksamhet kan få flitpenning eller något motsvarande bidrag som inte utgör skattepliktig inkomst. 
En person som deltar i arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning är inte anställd genom arbetsavtal hos den som anordnar eller genomför verksamheten. Kommunen kan anordna arbetsverksamheten för personer med funktionsnedsättning själv, tillsammans med någon annan kommun eller med andra kommuner eller genom att själv skaffa tjänsten från staten, en annan kommun, en samkommun eller någon annan offentlig eller privat tjänsteproducent. 
Kommunen har som anordnare av arbetsverksamheten med stöd av 27 e § 3 mom. i socialvårdslagen skyldighet att teckna en sådan försäkring som avses i 57 § 1 mom. i olycksfallslagen för dem som deltar i arbetsverksamheten. Vid ersättning för inkomstbortfall ska användas minimibeloppet av årsarbetsinkomst enligt 28 § 6 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring, som på 2015 års nivå är 12 560 euro. 
Kommunen kan även köpa tjänsterna i anknytning till arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning från en utomstående tjänsteproducent. Även i det fallet svarar kommunen i sista hand för försäkringen, men i praktiken avtalas det ofta i avtalet om köpta tjänster att försäkringen sköts så att den tecknas av tjänsteproducenten. 
Försäkringspremien fastställs i enlighet med de separata försäkringsbolagens egna premiegrunder. Försäkringspremien har i praktiken ofta bestämts utifrån minimibeloppet av årsarbetsinkomst och antalet personer. 
1.5.2
Arbetsverksamhet som baserar sig på lagstiftningen om personer med utvecklingsstörning
Med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) ska den som deltar i arbetsterapi ha ett sådant specialomsorgsprogram som avses i den lagen. Specialomsorger ges till personer med utvecklingsstörning som med stöd av någon annan lag inte kan få de tjänster som de behöver. 
I fråga om försäkrandet av arbetsverksamheten för personer med utvecklingsstörning har det uppstått oklarheter. När 27 e § i socialvårdslagen trädde i kraft 2002 gavs det anvisningar om att den försäkringsskyldighet som baserar sig på socialvårdslagen inte gäller sådan arbetsterapi som avses i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Detta ställningstagande motsvarade lagtolkningen vid den tidpunkten. 
I praktiken har gränsdragningen mellan dessa former av arbetsverksamhet och försäkrandet av dem inte varit enhetlig och tydlig. I fråga om arbets- och dagverksamheten för personer med utvecklingsstörning har det ofta tecknats andra frivilliga försäkringar än en sådan försäkring som avses i 57 § i lagen om olycksfallsförsäkring. I en försäkring som avses i 57 § i lagen om olycksfallsförsäkring och som har tecknats med stöd av 27 e § i socialvårdslagen har det varit möjligt att inkludera även personer som avses i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Dessutom har besvärsnämnden för olycksfallsärenden i sitt avgörande år 2014 ansett att försäkringsskyldigheten enligt 27 e § i socialvårdslagen omfattar även arbetsverksamhet som bedrivs med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Försäkringssituationen i fråga om arbetsverksamhet för personer med utvecklingsstörning är därmed oklar och oenhetlig. Situationen med ojämlikhet i försäkringsskyddet för dem som deltar i arbetsverksamhet kan med tanke på jämlikhetsaspekten inte anses vara tillfredsställande. 
1.5.3
Förslag
I propositionen föreslås att den aktör som anordnar arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning i fortsättningen ska försäkra dem som deltar i arbetsverksamheten genom en sådan obligatorisk försäkring som avses i 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Försäkringsskyldigheten gäller arbetsverksamhet som anordnas både med stöd av 27 e § i socialvårdslagen och med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. När det gäller personer med utvecklingsstörning görs lagstiftningen tydligare genom att det lagstadgade försäkringsskyddet vid arbetsverksamhet görs enhetligt i fråga om personer med utvecklingsstörning. 
På den som deltar i arbetsverksamhet tillämpas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på den som anordnar arbetsverksamhet tillämpas vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. Ett undantag till denna huvdregel är att som grund för ersättning för inkomstbortfall används som årsarbetsinkomst det minimibelopp av årsarbetsinkomst som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Nivån för minimibeloppet av årsarbetsinkomst har höjts med cirka tio procent i den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar jämfört med nuvarande nivå. I övrigt kvarstår olycksfallskyddet för dem som deltar i arbetsverksamhet på nuvarande nivå. 
1.6
Vissa lagtekniska ändringar i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare
Den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar träder i kraft den 1 januari 2016. I lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009) har på grund av den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar även gjorts ändringar genom lag 483/2015, som träder i kraft den 1 januari 2016. Efter att lagarna stadfästes har några brister och fel närmast av lagteknisk natur upptäckts varför det föreslås att ändringar av teknisk natur görs i lagarna. 
1.7
Ändringar i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar
Den nya lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015) träder också den i kraft den 1 januari 2016. Lagen motsvarar till sitt innehåll och sin struktur i hög grad den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Det föreslås att lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar ändras på grund av vissa ändringar som föreslås i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, eftersom avsikten är att i fråga om dessa ska bestämmelserna i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar stämma överens med bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 
Utöver dessa ändringar föreslås det att bestämmelserna om ersättningarnas inbördes företrädesordning ändras i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. 
Ersättningarnas inbördes företrädesordning bestämmer i vilken ordning den skadades ersättning betalas ut till olika aktörer som har rätt till ersättning med stöd av någon bestämmelse i lagen. I och med de ändringar som föreslås i företrädesordningen flyttas obetalda premier för LFöPL och grupplivförsäkringar, som i och för sig inte hör till olycksfallsförsäkringssystemet för lantbruksföretagare och stipendiater, inklusive förhöjningar och förseningsräntor, från första platsen i företrädesordningen till platsen efter ersättningar som ska betalas till arbetsgivare. Kvar på första plats i företrädesordningen blir endast obetalda försäkringspremier, inklusive förhöjningar och förseningsräntor, för obligatoriska försäkringar enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare. 
Företrädesordningen i den stadfästa lagen, där obetalda premier för försäkringar enligt både den nämnda lagen och enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) finns på första plats leder i praktiken till att från den ersättning som på grund av ett olycksfall ska betalas till en person som är löntagare och lantbruksföretagare dras de obetalda försäkringspremierna av före sjuklönen som ska betalas till arbetsgivaren och i synnerhet i fall med stora belopp obetalda LFöPL-premier får arbetsgivaren då inte alls tillbaka den sjuklön från systemet som arbetsgivaren har betalat. I de fall det gäller lön som arbetsgivaren betalat på grund av arbetstagarens sjukdom får arbetsgivaren tillbaka den från FPA. Något annat förfarande är till denna del inte ändamålsenligt. Ur olycksfallsförsäkringssystemet är det inte heller möjligt att till arbetsgivaren betala en andel motsvarande sjuklönen från någon av de senare ersättningsposterna som beviljas den skadade. En arbetsgivare som utifrån företrädesordningen inte får sin fordran betald har inte heller motsvarande möjlighet att återkräva beloppet av förmånstagaren som de lagstadgade verkställande aktörerna har. Den gällande praxisen har varit att obetalda både olycksfalls- och pensionspremier har dragits av från ersättningen efter FPA och arbetsgivaren. I och med ändringen äter inte obetalda LFöPL-premier helt upp ersättningen till arbetsgivaren utan arbetsgivaren får lättare tillbaka den andel som motsvarar sjuklönen som arbetsgivaren har betalat. Efter ändringen ansvarar den försäkrade mer än för närvarande själv för sina obetalda försäkringspremier, vilket stärker försäkringsprincipen. En skadad persons obetalda försäkringspremier kan kvittas mot ersättningsposter som senare ska betalas till honom eller henne eller i sista hand via utsökning. Det är ändamålsenligt att hålla kvar obetalda försäkringspremier för obligatoriska försäkringar i enlighet med lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som systemets egna fordringar på första plats i företrädesordningen. 
Dessutom preciseras bestämmelsen om avdrag av obetalda försäkringspremier från ersättningen så att den motsvarar nuvarande tillämpningspraxis. 
2
Propositionens konsekvenser
De föreslagna ändringarna har inga konsekvenser för statsfinanserna. Ändringarna i anknytning till försäkrandet av familjevårdare, närståendevårdare, personer som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte samt personer som deltar i arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning inverkar i sig inte på fastställandet av försäkringspremierna. Antalet personer som deltar i arbetsverksamhet för personer med utvecklingsstörning ökar antagligen en aning, vilket torde ha inverkan på de försäkringspremier som kommunerna betalar. Det har dock inte funnits tillgång till närmare uppgifter om antalet personer som deltar i arbetsverksamhet enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda och som för närvarande ännu inte har försäkrats med en lagstadgad försäkring. Det bör noteras att det för dessa personer för tillfället redan finns annat än lagstadgat försäkringsskydd, vilket minskar den kostnadsökning som föranleds av de föreslagna bestämmelserna om försäkringsskyldighet. Försäkringspremien bestäms enligt försäkringsbolagens egna premiegrunder, men grovt uppskattat kan premien för en försäkrad person ligga kring drygt 100 euro. Om man utgår från att antalet nya personer som ska försäkras enligt lag är 5000—7000, blir den totala kostnadseffekten uppskattningsvis 500 000—800 000 euro per år. 
Försäkringsskyddet för familjevårdare, närståendevårdare, personer som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte samt personer som deltar i arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning kvarstår i huvudsak som tidigare. I fråga om personer med utvecklingsstörning klargörs försäkringssituationen och den föreslagna ändringen säkerställer även att personer med utvecklingsstörning som har ett specialomsorgsprogram har samma skydd vid olycksfall i arbetet som övriga personer med funktionsnedsättning. 
Ändringarna i företrädesordningen i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar medför systemändringar i indrivningssystemet vid Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Enligt en bedömning av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ryms de kostnader som ändringarna medför inom ramen för den redan fastslagna normen för förvaltningskostnaderna. Med en tillfällig norm för förvaltningskostnader ersätts de förvaltningskostnader som genomförandet av skyddet orsakar Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. 
3
Beredningen av propositionen
Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. Den av social- och hälsovårdsministeriet tillsatta arbetsgruppen för en reform av lagstiftningen gällande olycksfall och yrkessjukdomar (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter 2008:46) föreslog att skyddet för närståendevårdare, familjevårdare och personer som deltar i arbetsverksamhet inte längre ska ordnas genom frivilliga arbetsolycksfallsförsäkringar, utan sättet och omfattningen för ordnandet av skyddet ska enligt arbetsgruppen utvärderas separat med beaktande av målsättningen för den aktuella speciallagstiftningen. I enlighet med denna linjedragning inkluderades inte de nämnda specialgrupperna vid beredningen av den nya lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Finanssialan Keskusliitto — Finansbranschens Centralförbund ry föreslog i sitt remissvar i anledning av reformen av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar att det bör övervägas om det vore mest ändamålsenligt att försäkringsskyddet för dessa små specialgrupper ordnas i en och samma försäkringsanstalt. Detta alternativ har på grund av tidtabellen inte varit möjligt att utreda vid beredningen, men avsikten är att genomförbarheten för en modell med en försäkringsanstalt ännu separat ska utredas. 
Vid beredningen har de reformprojekt för närståendevård, familjevård och arbetsverksamhet som pågått vid social- och hälsovårdsministeriet beaktats. I detta skede inverkar inte de pågående projekten om närståendevård och arbetsverksamhet ännu på regleringen av skyddet för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, men i framtiden måste man i samband med dessa projekt även se till att försäkringsskyddet ordnas. 
Social- och hälsovårdsministeriet begärde utlåtande om propositionen av Skatteförvaltningen, Akava ry, Finlands näringsliv rf, KT Kommunarbetsgivarna, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf , Finanssialan Keskusliitto — Finansbranschens Centralförbund ry, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, Finlands kommunförbund, Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto — Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund r.y., Kehitysvammaliitto ry, Förbundet för närståendevårdare och vänner rf, Förbundet för Familjevård i Finland rf och Handikappforum rf. Det inkom nio utlåtanden. De föreslagna lagändringarna i fråga om närståendevårdare, familjevårdare och personer som deltar i arbetsverksamhet ansågs behövliga, och de föreslagna bestämmelserna om försäkringsskydd för personer som deltar i arbetsverksamhet enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda fick understöd. I flera utlåtanden har man tagit fasta på att det utöver arbetsverksamhet också finns annan verksamhet inom ramen för socialservicen och specialomsorgerna om utvecklingsstörda som i fortsättningen borde omfattas av försäkringsskydd. Finlands Kommunförbund fäste i sitt utlåtande uppmärksamhet vid bedömningen av det utvidgade försäkringsskyddets kostnadseffekter på den kommunala ekonomin, varför bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna har preciserats. Motiveringarna har även i övrigt preciserats utifrån det som framförts i utlåtandena. Dessutom föreslås att det till 105 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar fogas ett nytt 3 mom. i enlighet med vad som föreslås i utlåtandet från Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Med anledning av Skatteförvaltningens utlåtande har ordalydelsen i 252 § 3 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och i 157 § 3 mom. i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar preciserats. 
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
1.1
Familjevårdslagen
20 §.Social trygghet. I 2 mom. föreslås bestämmelser om familjevårdares skydd vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. I det gällande momentet finns en informativ bestämmelse, enligt vilken bestämmelser om olycksfallsförsäkring för familjevårdare finns i lagen om olycksfallsförsäkring. Det föreslås att momentet ändras så att där föreskrivs skyldighet för den kommun eller samkommun som ingått ett uppdragsavtal med en familjevårdare att försäkra familjevårdaren med en försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, dvs. en obligatorisk försäkring för arbetstagare. Enligt momentet tillämpas på familjevårdaren vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på kommunen eller samkommunen vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. Skyddet för familjevårdare motsvarar därmed situationen enligt gällande lag. Enligt förslaget är en försäkring som tecknats med stöd av detta moment dock inte försäkringstekniskt en sådan obligatorisk försäkring som avses i 2 § 1 mom. 5 punkten i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Försäkringsskyldigheten baserar sig inte på 3 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, utan på den bestämmelse som föreslås. Enligt förslaget gäller bestämmelserna om lagens tillämpningsområde och om tillsynen över försäkringsskyldigheten därmed inte försäkring av familjevårdare. Däremot tillämpas lagens bestämmelser om skadefall som ska ersättas, förmåner och hur de verkställs, försäkringsverksamhet och försäkringspremier, verkställighetssystem, sökande av ändring, omprövning, undanröjande av beslut och återkrav i övrigt i tillämpliga delar på försäkring av familjevårdare. Samma princip gäller också de ändringar som föreslås nedan i fråga om försäkring av närståendevårdare och försäkring av personer som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller i arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning. 
1.2
Lagen om stöd för närståendevård
10 §. Pensions- och olycksfallsförsäkringsskydd för närståendevårdare. Det föreslås att 3 mom. ändras så att där föreskrivs skyldighet för kommunen att försäkra närståendevårdare med en försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, dvs. en obligatorisk försäkring för arbetstagare. Enligt momentet tillämpas på närståendevårdaren vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på kommunen eller samkommunen vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. Med avvikelse från denna huvudregel används enligt momentet dock som närståendevårdarens årsarbetsinkomst beloppet av det i 5 § avsedda vårdarvodet på årsbasis och bestämmelserna om årsarbetsinkomst som gäller arbetstagare i 71—78 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar som gäller arbetstagare tillämpas inte. Minimiarvodet enligt lagen om stöd för närståendevård är mindre än minimibeloppet av årsarbetsinkomst enligt 79 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, varför det nämnda minimibeloppet av årsarbetsinkomst i regel tillämpas på närståendevårdare. Dessutom bestäms närståendevårdarens dagpenning ända från början utifrån årsarbetsinkomsten med avvikelse från bestämmelserna om fyra veckors dagpenning för arbetstagare i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. I övrigt motsvarar innehållet i skyddet det skydd som föreskrivs för arbetstagare. 
1.3
Lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte
23 §.Olycksfallsförsäkring. Det föreslås att 1 mom. ändras så att där föreskrivs skyldighet för kommunen att försäkra den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte med en försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, dvs. en obligatorisk försäkring för arbetstagare. Enligt momentet tillämpas på den som deltar i arbetsverksamheten vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på kommunen vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. 
I 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande lag att som årsarbetsinkomst används det i 79 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar avsedda minimibeloppet av årsarbetsinkomst och bestämmelserna om årsarbetsinkomst som gäller arbetstagare i 71—78 § i den lagen tillämpas inte. Enligt momentet är dagpenningen ända från början 1/360 av årsarbetsinkomsten med avvikelse från bestämmelserna om fyra veckors dagpenning för arbetstagare i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. I övrigt motsvarar innehållet i skyddet det skydd som föreskrivs för arbetstagare. 
1.4
Socialvårdslagen
27 e §. Det föreslås att 3 mom. ändras så att där föreskrivs skyldighet för anordnaren att försäkra personer med funktionsnedsättning (i lagen handikappade) som deltar i arbetsverksamhet med en försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, dvs. en obligatorisk försäkring för arbetstagare. Enligt momentet tillämpas på den som deltar i arbetsverksamhet vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på den som anordnar arbetsverksamheten vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. Dessutom föreskrivs det i momentet på motsvarande sätt som i gällande lag att som årsarbetsinkomst används det i 79 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar avsedda minimibeloppet av årsarbetsinkomst och bestämmelserna om arbetstagare i 71—78 § i den lagen tillämpas inte. Enligt momentet är dagpenningen ända från början 1/360 av årsarbetsinkomsten med avvikelse från bestämmelserna om fyra veckors dagpenning som gäller arbetstagare i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. I övrigt motsvarar innehållet i skyddet det skydd som föreskrivs för arbetstagare. 
1.5
Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda
71 §. Paragrafen införs i stället för den 71 § som upphävdes genom lag 702/1982. I paragrafen föreslås en hänvisningsbestämmelse, enligt vilken den försäkringsskyldighet som föreskrivs i 27 e § i socialvårdslagen utvidgas till att omfatta arbetsterapi som anordnas med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Bestämmelsen klarlägger den rådande lagtekniskt oklara tolkningssituationen och styr till ett enhetligt förfarande i fråga om försäkrandet av arbetsterapi för personer med utvecklingsstörning. 
1.6
Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
3 §.Arbetsgivarens försäkringsskyldighet. Det föreslås att ordalydelsen i 2 mom. ändras så att den motsvarar den terminologi som i övrigt används i lagen. Enligt momentet har en arbetsgivare ingen försäkringsskyldighet om de utbetalda arbetsinkomsterna eller de överenskomna arbetsinkomsterna för arbete som han låter utföra under ett kalenderår uppgår till högst 1 200 euro. I stället för ordalydelsen de överenskomna lönerna föreslås för klarhetens skull ordalydelsen överenskomna arbetsinkomsterna, eftersom detta motsvarar den ordalydelse som avses och som används på andra ställen i lagen. Begreppet lön har inte definierats i lagen, men i 81 och 168 § har arbetsinkomst som utgör grund för en ersättning för inkomstbortfall och försäkringspremie definierats. 
8 §.Arbete som utförs i egenskap av arbetstagare. I 1 punkten har avsikten varit att hänvisa till ett arbetsavtal enligt 1 kap. 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001). På grund av ett skrivfel hänvisas dock till ett arbetsavtal enligt 1 § i arbetsavtalslagen. I 2 punkten hänvisas på motsvarande sätt felaktigt endast till 1 § i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011), då avsikten har varit att hänvisa till 1 kap. 1 § i den nämnda lagen. Det föreslås att dessa skrivfel rättas. 
51 §.Vårdbidrag. I 1 mom. föreslås en korrigering av ett felaktigt belopp. I momentet har det föreskrivits att beloppet för vårdbidraget motsvarar beloppet för mentillägg på 2014 års nivå. I lagen har dock ett felaktigt maximibelopp för vårdbidraget på 23,41 euro fastställts, då det borde vara 28,96 euro. 
93 §.Serviceboende. I paragrafen föreslås en korrigering av ett felaktigt belopp. Avsikten är att beloppet 46,82 ska vara det dubbla beloppet för det högsta mentillägget på 2014 års nivå, varvid det korrekta beloppet är 57,92 euro. 
125 §.Beslut som ska meddelas arbetsgivaren. I paragrafens andra mening föreslås en hänvisning även till 139 § 4 mom. I paragrafen föreskrivs vilka ärenden som arbetsgivaren ska få beslut om. I den stadfästa lagen har felaktigt uteblivit hänvisningen till 139 § 4 mom., enligt vilket ersättningen för sjukvårdskostnaderna betalas till arbetsgivaren, om arbetsgivaren på grundval av lagstadgad eller avtalsbaserad skyldighet har betalat sjukvårdskostnader för arbetstagaren.  
128 §.Ansökan om vissa kostnadsersättningar. I 1 mom. föreslås en hänvisning även till 139 § 4 mom. I paragrafen föreskrivs i vilka ärenden ersättning ska sökas. I den stadfästa lagen har felaktigt uteblivit hänvisningen till 139 § 4 mom., enligt vilket ersättningen för sjukvårdskostnaderna betalas till arbetsgivaren, om arbetsgivaren på grundval av lagstadgad eller avtalsbaserad skyldighet har betalat sjukvårdskostnader för arbetstagaren. Även i dessa fall ska ersättning sökas. 
204 §.Frivillig försäkring för arbetstiden för arbetstagare i utlandet. I 1 mom. föreslås en ny bestämmelse om uppsägning av den försäkring som försäkringstagaren har tecknat. Det har föreskrivits om uppsägning av övriga frivilliga försäkringar, men i denna paragraf har bestämmelsen om uppsägning uteblivit. I momentet införs en bestämmelse enligt vilken försäkringstagaren skriftligt kan säga upp försäkringen så att den upphör att gälla tidigast från och med den tidpunkt då uppsägningen har inkommit till försäkringsbolaget. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i 194 §, 199 § 3 mom. och 200 § 3 mom. 
252 §.Rätten för en försäkringsanstalt och en besvärsinstans att få uppgifter. I 3 mom. föreslås för tydlighetens skull en ny bestämmelse enligt vilken en försäkringsanstalt har rätt att av Skatteförvaltningen få de uppgifter om arbetstagarens inkomster som avses i 1 mom. 1 punkten, även om beskattningen ännu inte är fastställd. Enligt 1 mom. 1 punkten har en försäkringsanstalt trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information rätt att få uppgifter om arbetstagarens arbetsförhållanden, arbete som företagare och inkomster, betalda förmåner och andra faktorer som är nödvändiga för att avgöra ett försäkrings- eller ersättningsärende som är under handläggning. Bestämmelsen gäller även skatteuppgifter. Genom det föreslagna tillägget säkerställs försäkringsanstaltens möjlighet att för verkställande av lagen få nödvändiga uppgifter om arbetstagarens arbetsinkomst från Skatteförvaltningen redan innan beskattningen av arbetstagarens inkomster har fastställts. Det skulle leda till en oskälig fördröjning att vänta på att beskattningen fastställs i ärenden som gäller ersättning för inkomstbortfall som är viktiga med tanke på den skadade personens utkomst. 
1.7
Lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar
84 §.Hur beslut ska meddelas. I paragrafen föreskrivs om hur beslut ska meddelas med hänvisningsbestämmelser till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. I 1 mom. 2 punkten införs en hänvisning motsvarande den hänvisning som föreslås i 139 § 4 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Hänvisningen har felaktigt uteblivit både från den stadfästa lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och den stadfästa lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Beslutet ska meddelas på detta sätt till arbetsgivare även när arbetsgivaren på grundval av lagstadgad eller avtalsbaserad skyldighet har betalat sjukvårdskostnader för arbetstagaren. Samtidigt görs paragrafen tydligare i språkligt hänseende. 
86 §.Ansökan om vissa kostnadsersättningar. I paragrafen föreskrivs om i vilka ärenden ersättning ska sökas särskilt. I 1 mom. införs en hänvisning motsvarande den som föreslås i 139 § 4 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar i fråga om de kostnader som avses i momentet. Ändringen har samband med den ändring som föreslås i 84 §. Hänvisningsbestämmelsen har felaktigt uteblivit från båda de stadfästa lagarna. I och med ändringen ska arbetsgivaren separat söka ersättning från försäkringsanstalten för arbetstagarens sjukvårdskostnader som arbetsgivaren har betalat med stöd av lag eller avtal. Hänvisningen införs i bestämmelsen som en ny 7 punkt. 
98 §.Ersättningarnas inbördes företrädesordning. I paragrafen föreskrivs om ersättningarnas inbördes företrädesordning. Utgångspunkten är att en ersättning ska betalas till den som den har beviljats, om inte något annat föreskrivs i lag. Med inbördes företrädesordning mellan ersättningar avses den ordning i vilken lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt ska betala en retroaktiv ersättning när det enligt lag är flera som har rätt till den. 
Det föreslås att paragrafen ändras så att på första plats i 1 punkten i företrädesordningen är endast till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt som obetalda försäkringspremier, inklusive förhöjningar och dröjsmålsräntor, i enlighet med 112 § 1 mom. för obligatoriska försäkringar i enlighet med lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. De försäkringspremier, inklusive förhöjningar och dröjsmålsräntor, för obligatoriska försäkringar enligt 10 och 10 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare som nämns i 112 § 2 och 3 punkten, vilka i och för sig inte ingår i olycksfallsförsäkringssystemet, som ersättningstagaren låtit bli att betala samt försäkringspremier inklusive dröjsmålsräntor för grupplivförsäkring i enlighet med lagen om pension för lantbruksföretagare som ersättningstagaren har låtit bli att betala, flyttas däremot i företrädesordningen från första platsen till femte platsen efter arbetsgivaren. Ändringen medför samtidigt en ändring av numreringen i punkterna 7—9. 
I paragrafen införs ett annat nytt moment, där det konstateras att vad som i 1 mom. 1 punkten föreskrivs gäller inte försäkringspremier för frivilliga försäkringar enligt denna lag. I och med bestämmelsen kvarstår ställningen för obetalda försäkringspremier för frivilliga försäkringar för arbetstiden och fritiden i företrädesordningen som för närvarande. Försäkringspremiefordringar som grundar sig på frivilliga försäkringar enligt denna lag ingår alltså inte i företrädesordningen enligt 98 §. Obetalda försäkringspremier kan man dock med den skadade personens samtycke försöka kvitta mot ersättningsposter som senare ska betalas till honom eller henne. I sista hand kan fordringar drivas in genom utsökning. 
105 §.Skyldighet att betala försäkringspremie. Till paragrafen fogas ett 3 mom. där det föreskrivs att hänvisningen i 2 mom. till bestämmelserna i lagen om pension för lantbruksföretagare inte gäller frivilliga försäkringar enligt denna lag. 
112 §.Avdrag av obetalda försäkringspremier och försäkringsavgifter från ersättningen. Till paragrafen fogas ett nytt fjärde moment där det konstateras att från ersättning som baserar sig på en frivillig försäkring enligt denna lag kan med ersättningstagarens samtycke dras av de i paragrafens 1 mom. 1—3 punkten avsedda försäkringspremierna inklusive förhöjningar och dröjsmålsräntor samt utestående försäkringspremier inklusive dröjsmålsräntor för frivilliga försäkringar enligt 116 och 124 § på det sätt som föreskrivs i denna paragraf. Dessutom konstateras att från den ersättning som baserar sig på en obligatorisk försäkring kan ovan avsedda utestående försäkringspremier för frivilliga försäkringar dock inte dras av. Den nya bestämmelsen behövs för att tillämpningspraxisen i fråga om avdrag inte ska ändra. Utan särskild bestämmelse skulle i fråga om avdrag bestämmelserna om obligatorisk försäkring med stöd av 114 § 2 mom. ha tillämpats på frivilliga försäkringar. 
113 §.Avdrag av obetalda försäkringspremier från arbetspension. Paragrafen ändras så att obetalda försäkringspremier, inklusive förhöjningar och dröjsmålsräntor, för frivilliga försäkringar i enlighet med denna lag inte kan dras av från sådan pension för lantbruksföretagare och stipendiater som avses i 97 § i lagen om pension för lantbruksföretagare. I och med ändringen motsvarar bestämmelsen nuvarande tillämpningspraxis. 
127 §.Rätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt att säga upp frivilliga försäkringar för fritiden. I paragrafen föreskrivs att lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt att säga upp en frivillig försäkring för fritiden i enlighet med grunderna i försäkringsvillkoren. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att omnämnandet av lantbruksföretagare stryks, eftersom paragrafen gäller även uppsägning av stipendiaters frivilliga försäkring för fritiden. 
157 §.Rätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt och en besvärsinstans att få uppgifter. I 3 mom. införs för tydlighetens skull en motsvarande bestämmelse som den som föreslås i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, dvs. att lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att av Skatteförvaltningen få de uppgifter om arbetstagarens inkomster som avses i 1 mom. 1 punkten, även om beskattningen ännu inte är fastställd. Enligt 1 mom. 1 punkten har lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information rätt att av myndigheter få de uppgifter om en arbetstagares anställningsförhållanden, arbete som företagare och inkomster, betalda förmåner och andra faktorer som är nödvändiga för att avgöra ett försäkrings- eller ersättningsärende som är under handläggning. Bestämmelsen gäller även skatteuppgifter. Genom det föreslagna tillägget säkerställs möjligheten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt att för verkställandet av lagen få nödvändiga uppgifter om arbetstagarens arbetsinkomst från Skatteförvaltningen redan innan beskattningen av arbetstagarens inkomster har fastställts. Det skulle leda till en oskälig fördröjning att vänta på att beskattningen fastställs i ärenden som gäller ersättning för inkomstbortfall som är viktiga med tanke på den skadade personens utkomst. 
180 §.Övergångsbestämmelser. I 2 mom. föreskrivs om undantag från huvudregeln i 1 mom., enligt vilken det på skadefall som inträffat före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för skadefallet. I 2 mom. 3 punkten införs en utebliven hänvisning till 112 § om avdrag av obetalda försäkringspremier och försäkringsavgifter i den stadfästa lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar samt till 113 § om avdrag av obetalda försäkringspremier från arbetspension i den lagen. Därmed tillämpas förutom bestämmelserna i avdelning IV och VII även 112 och 113 § på skadefall som inträffat före lagen trädde i kraft. I 3 mom. införs dessutom ett omnämnande om att med stöd av 112 § kan även obligatoriska försäkringspremier inklusive förhöjningar och dröjsmålsräntor enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare dras av från ersättningen. Vidare konstateras att 112 § 4 mom. tillämpas också på ersättningar som betalas med stöd av frivilliga försäkringar som avses i 21 § i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare samt på försäkringspremier inklusive dröjsmålsräntor enligt den paragrafen. 
1.8
Lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare
8 §.Ersättning för sjukvård. Det föreslås att paragrafens rubrik och hänvisningsbestämmelsen till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar ändras. Paragrafens rubrik ändras till att motsvara innehållet i paragrafen, eftersom där inte längre efter ändringen genom lag 483/2015 föreskrivs om medicinsk rehabilitering. I 1 mom. föreslås en ny hänvisningsbestämmelse med stöd av vilken bestämmelserna i 50 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas på ersättning för resekostnader för sjukvård. En bestämmelse av detta slag hade av misstag uteblivit från denna lag i samband med stiftandet av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 
12 §.Ersättning för rehabilitering. Det föreslås att paragrafens rubrik och hänvisningsbestämmelsen till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar ändras. Paragrafens rubrik ändras att motsvara innehållet i paragrafen, eftersom det inte längre föreskrivs enbart om yrkesinriktad rehabilitering i den utan mer omfattande om rehabilitering. Det föreslås att hänvisningsbestämmelsen i 1 mom. ändras så att på yrkesinriktad rehabilitering tillämpas även 91 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, som gäller skydd vid olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar för den som får yrkesinriktad rehabilitering. På ersättning för resekostnader för sjukvård tillämpas bestämmelserna i 50 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Dessutom föreskrivs att idrottsutövaren ersätts för kostnader som avses i 93—98 § lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. De bestämmelser som det hänvisas till gäller kostnader i anknytning till rehabiliteringen för serviceboende, hjälpmedel, ändringsarbeten i bostaden, tolktjänst och för anhöriga som deltar i anpassningsträning samt resekostnader vid rehabiliteringen. I samband med stiftande av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar hade dessa bestämmelser av misstag uteblivit ur denna lag. 
2
Ikraftträdande
Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016. På skadefall som inträffat före denna lags ikraftträdande tillämpas inte 51 § 1 mom. och 93 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, eftersom i enlighet med den princip som iakttas i försäkringar som gäller olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar gäller bestämmelserna om ersättning endast skadefall som inträffat efter lagens ikraftträdande. 
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 
Lagförslag
1. 
Lag 
om ändring av 20 § i familjevårdslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i familjevårdslagen (263/2015) 20 § 2 mom. som följer: 
20 § 
Social trygghet 
En kommun eller samkommun som ingått ett uppdragsavtal ska för familjevårdaren teckna försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). På familjevårdaren tillämpas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på kommunen eller samkommunen tillämpas vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
2. 
Lag 
om ändring av 10 § i lagen om stöd för närståendevård 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om stöd för närståendevård (937/2005) 10 § 3 mom. som följer: 
10 § 
Pensions- och olycksfallsförsäkringsskydd för närståendevårdare 
En kommun som har ingått ett avtal om stöd för närståendevård ska för vårdaren teckna försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). På närståendevårdaren tillämpas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på kommunen tillämpas vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. Med avvikelse från 71—78 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar används som årsarbetsinkomst beloppet av det i 5 § i denna lag avsedda vårdarvodet per år. Med avvikelse från 58 och 59 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar är dagpenningen 1/360 av årsarbetsinkomsten. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
3. 
Lag 
om ändring av 23 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) 23 § som följer: 
23 § 
Olycksfallsförsäkring 
Kommunen ska försäkra för den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte teckna försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). På den som deltar i arbetsverksamheten tillämpas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på kommunen tillämpas vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. 
Med avvikelse från 71—78 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar används som årsarbetsinkomst det i 79 § i den lagen avsedda minimibeloppet av årsarbetsinkomst. Med avvikelse från 58 och 59 § i den lagen är dagpenningen 1/360 av årsarbetsinkomsten. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
4. 
Lag 
om ändring av 27 e § i socialvårdslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i socialvårdslagen (710/1982) 27 e § 3 mom., sådant det lyder ändrat i lag 753/2002, som följer: 
27 e § 
På arbetsverksamhet för handikappade tillämpas bestämmelserna om arbetarskydd även när personen i fråga inte står i anställningsförhållande till arbetsgivaren. Den som anordnar arbetsverksamhet för handikappade ska för den som deltar i arbetsverksamhet teckna en försäkring enligt 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). På den som deltar i arbetsverksamheten tillämpas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om arbetstagare, och på den som anordnar arbetsverksamheten tillämpas vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. Med avvikelse från 71—78 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar används som årsarbetsinkomst det i 79 § i den lagen avsedda minimibeloppet av årsarbetsinkomst. Med avvikelse från 58 och 59 § i den lagen är dagpenningen 1/360 av årsarbetsinkomsten. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
5. 
Lag 
om ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda 
I enlighet med riksdagens beslut 
fogas till lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) en ny 71 §, i stället för den 71 § som upphävts genom lag 702/1982, som följer: 
71 § 
På arbetsterapi som anordnas med stöd av denna lag tillämpas 27 e § 3 mom. i socialvårdslagen. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
6. 
Lag 
om ändring av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) 3 § 2 mom., 8 § 1 och 2 punkten, 51 § 1 mom., 93 §, 125 § 1 mom., 128 § 1 mom., 204 § 1 mom. och 252 § 3 mom. som följer: 
3 § 
Arbetsgivarens försäkringsskyldighet 
En arbetsgivare har ingen försäkringsskyldighet om de utbetalda arbetsinkomsterna eller de överenskomna arbetsinkomsterna för arbete som arbetsgivaren låter utföra under ett kalenderår uppgår till högst 1 200 euro. 
8 § 
Arbete som utförs i egenskap av arbetstagare 
Om inte något annat föreskrivs nedan ska denna lag tillämpas på den som arbetar 
1) i ett anställningsförhållande enligt 1 kap. 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001), 
2) i ett anställningsförhållande enligt 1 kap. 1 § i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011), 
51 § 
Vårdbidrag 
Den skadade betalas vårdbidrag om han eller hon på grund av en skada eller sjukdom behöver vård, hjälp, tillsyn eller handledning. Om behovet är regelbundet eller nästan regelbundet i någon daglig aktivitet betalas vårdbidrag med grundbelopp till 8,70 euro per dag. Om behovet är regelbundet och förekommer varje dag betalas vårdbidraget med förhöjt belopp till 19,55 euro per dag. Om behovet är fortlöpande, tidskrävande och förekommer varje dag betalas vårdbidrag med högsta belopp till 28,96 euro per dag. 
93 § 
Serviceboende 
En svårt skadad får ersättning för merkostnaderna för serviceboende till ett belopp om högst 57,92 euro om dagen. 
125 § 
Beslut som ska meddelas arbetsgivaren 
Arbetsgivaren ska meddelas ett beslut om betalning av ersättning för inkomstbortfall och om avslag i fråga om en sådan ersättning för den tid som arbetsgivaren har betalat lön till den skadade. Ett beslut ska också meddelas om en sådan ersättning enligt 48 och 49 § samt 139 § 4 mom. som arbetsgivaren har ansökt om. 
128 § 
Ansökan om vissa kostnadsersättningar 
Trots bestämmelserna i 119 § om försäkringsanstaltens skyldighet att utreda ett ersättningsärende ska ersättning sökas för de kostnader som avses i 37 § 1 mom. 2 punkten, 48—50 §, 53, 54 och 98 § samt 139 § 4 mom. Ersättning ska sökas inom ett år från det att kostnaderna uppkom. Om försäkringsanstalten har gett avslag på en ansökan om rätt till skadeersättning, räknas fristen från den tidpunkt då det beslut av besvärsinstansen som innebär att vårdkostnaderna ska ersättas vann laga kraft. Om ersättningsärendet inte har väckts hos försäkringsanstalten vid den tidpunkt då kostnaderna uppkommer, räknas fristen dock tidigast från och med den tidpunkt då ersättningsärendet väcktes. 
204 § 
Frivillig försäkring för arbetstiden för arbetstagare i utlandet 
En finländsk arbetsgivare kan teckna en frivillig försäkring för arbetstiden för en arbetstagare som arbetsgivaren kan ordna pensionsskydd för med stöd av 150 § 2—4 mom. i lagen om pension för arbetstagare. På försäkringsbolagets rätt att inte bevilja försäkring tillämpas bestämmelserna i 191 § 2 mom. i denna lag och på bolagets rätt att säga upp försäkringen tillämpas bestämmelserna i 192 §. Försäkringstagaren kan skriftligt säga upp försäkringen så att den upphör att gälla tidigast från och med den tidpunkt då uppsägningen har inkommit till försäkringsbolaget. 
252 § 
Rätten för en försäkringsanstalt och en besvärsinstans att få uppgifter 
En försäkringsanstalt har rätt att av Skatteförvaltningen få de uppgifter om arbetstagarens inkomster som avses i 1 mom. 1 punkten även om beskattningen ännu inte är fastställd. De uppgifter som avses i denna paragraf får sökas via en teknisk anslutning utan samtycke av den vars intressen sekretessen är avsedd att skydda. 
Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 51 § 1 mom. och 93 § tillämpas inte på skadefall som inträffat före ikraftträdandet av denna lag. 
7. 
Lag 
om ändring av lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015) 84 §, 86 § 1 mom. 5 och 6 punkten, 98 och 113 §, rubriken för 127 §, 157 § 3 mom. och 180 § 2 mom. 3 punkten samt 
fogas till 86 § 1 mom. en ny 7 punkt, till 105 § ett nytt 3 mom. och till 112 § ett nytt 4 mom. som följer: 
84 § 
Hur beslut ska meddelas 
På beslut som ska meddelas med stöd av denna lag tillämpas vad som 
1) i 124 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om hur ersättningsbeslut ska meddelas och motiveras, 
2) i 125 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om hur arbetsgivaren ska meddelas ett beslut om ersättning för inkomstbortfall och om ersättning enligt 139 § 4 mom. i den lagen,  
3) i 125 § 3 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om beslut, 
4) i 127 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om frist för meddelande och verkställighet av beslut. 
86 § 
Ansökan om vissa kostnadsersättningar  
Trots vad som i 82 § föreskrivs om lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalts skyldighet att utreda ett ersättningsärende, ska ersättning sökas 
5) för föremål som varit i personligt bruk och som avses i 46 §, 
6) för sådana rese- och inkvarteringskostnader vid rehabilitering som avses i 71 § 6 punkten,  
7) för kostnader som avses i 139 § 4 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 
98 § 
Ersättningarnas inbördes företrädesordning 
Om en ersättning som med stöd av denna lag eller någon annan lag ska betalas till någon annan än den som ersättningen med stöd av denna lag har beviljats till och två eller flera myndigheter, kommuner, inrättningar, organ eller andra aktörer har rätt till ersättningen, betalas ersättningen i följande ordning: 
1) till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt som obetalda försäkringspremier i enlighet med 112 § 1 mom., 
2) till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt i enlighet med 145 § ersättning som den betalat ut grundlöst, 
3) till Folkpensionsanstalten i enlighet med 12 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen (1224/2004) och 22 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), 
4) till arbetsgivaren och sjukkassan i enlighet med 139 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och till staten i enlighet med 16 § i lönegarantilagen (866/1998), 
5) till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt som obetalda försäkringspremier i enlighet med 112 § 1 mom. 2 och 3 punkten, 
6) till arbetslöshetskassan i enlighet med 141 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och till Folkpensionsanstalten i enlighet med 141 eller 142 § i den lagen, 
7) till pensionsanstalten i enlighet med 140 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, 
8) till kommunen i enlighet med 143 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar,  
9) till Folkpensionsanstalten i enlighet med 28 § i lagen om studiestöd (65/1994), 
10) till utsökningsmyndigheten i enlighet med 4 kap. 2 § i utsökningsbalken (705/2007). 
Vad som föreskrivs i 1 mom. 1 punkten gäller inte försäkringspremier för frivilliga försäkringar enligt denna lag. 
105 § 
Skyldighet att betala försäkringspremie 
Vad som i 2 mom. föreskrivs om andra som ansvarar för försäkringspremien gäller inte försäkringspremier för frivilliga försäkringar enligt denna lag. 
112 § 
Avdrag av obetalda försäkringspremier och försäkringsavgifter från ersättningen 
Från ersättning som baserar sig på en frivillig försäkring enligt denna lag kan med ersättningstagarens samtycke dras av de i 1 mom. 1—3 punkten avsedda försäkringspremierna inklusive förhöjningar och dröjsmålsräntor samt utestående försäkringspremier inklusive dröjsmålsräntor för frivilliga försäkringar enligt 116 och 124 § på det sätt som föreskrivs i denna paragraf. Från ersättning som baserar sig på en obligatorisk försäkring kan ovan avsedda utestående försäkringspremier för frivilliga försäkringar dock inte dras av. 
113 § 
Avdrag av obetalda försäkringspremier från arbetspension 
Pensionstagarens i 97 § i lagen om pension för lantbruksföretagare avsedda utestående försäkringspremier för en obligatorisk försäkring enligt denna lag inklusive förhöjningar och dröjsmålsränta kan dras av från pensionstagarens pension enligt den paragrafen med iakttagande av vad som föreskrivs i den. Vad som föreskrivs ovan gäller dock inte försäkringspremier enligt denna lag som tas ut hos pensionstagaren med stöd av det ansvar för försäkringsavgifter som avses i 26 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare och inte heller försäkringspremier som baserar sig på frivilliga försäkringar enligt denna lag. 
127 § 
Rätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt att säga upp frivilliga försäkringar för fritiden 
157 § 
Rätten för lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt och en besvärsinstans att få uppgifter 
Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har rätt att av Skatteförvaltningen få de uppgifter om arbetstagarens inkomster som avses i 1 mom. 1 punkten även om beskattningen ännu inte är fastställd. De uppgifter som avses i denna paragraf får sökas via en teknisk anslutning utan samtycke av den vars intressen sekretessen är avsedd att skydda. 
180 § 
Övergångsbestämmelser 
Med avvikelse från 1 mom. 
3) tillämpas bestämmelserna i avdelning IV och VII samt 112 och 113 § också på skadefall som inträffat före denna lags ikraftträdande. Med stöd av 112 § kan även obligatoriska försäkringspremier inklusive förhöjningar och dröjsmålsräntor enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare dras av från ersättningen. Den paragrafens 4 mom. tillämpas också på ersättningar som betalas med stöd av frivilliga försäkringar som avses i 21 § i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare samt på försäkringspremier inklusive dröjsmålsräntor för sådana försäkringar. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
8. 
Lag 
om ändring av lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009) rubriken för 8 § och 8 § 1 mom. samt rubriken för 12 § och 12 § 1 mom., av dem 8 § 1 mom. och 12 § 1 mom. sådana de lyder i lag 483/2015, som följer: 
8 § 
Ersättning för sjukvård 
På ersättning för vård och behandling av en skada eller sjukdom som orsakats av olycksfall tillämpas 8 kap. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015), med undantag för 48 och 49 §. På ersättning för resekostnader för sjukvård tillämpas 50 § i den lagen. 
12 § 
Ersättning för rehabilitering 
Till en idrottsutövare som i enlighet med 4 § 1 mom. 2 punkten är oförmögen att fortsätta med idrott enligt denna lag ska det som yrkesinriktad rehabilitering betalas ersättning för behövliga och skäliga kostnader för åtgärder som avses i 89 och 90 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. På skydd för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar för den som får yrkesinriktad rehabilitering tillämpas 91 § i den lagen. På rehabilitering tillämpas dessutom 93—98 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Helsingfors den 22 oktober 2015 
Statsminister
Juha
Sipilä
Social- och hälsovårdsminister
Hanna
Mäntylä
Senast publicerat 22.10.2015 16:17