Regeringens proposition
RP
34
2015 rd
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av lagstiftningen om energibeskattning
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås det ändringar av lagen om punktskatt på flytande bränslen, lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen, en lag om ändring av lagen om punktskatt på flytande bränslen samt en lag om ändring av bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen.  
Enligt förslaget ska lagen om punktskatt på flytande bränslen, lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen samt lagarna om ändring av dessa lagar ändras så att koldioxidskatten på bränslen för uppvärmning, kraftverk och arbetsmaskiner höjs. Värdet per ton koldioxid som är beräkningsgrund för koldioxidskatten på lätt och tung brännolja samt stenkol, naturgas och flytgas höjs från nuvarande 44 euro till 54 euro, vilket motsvarar en höjning av den totala skattenivån på i genomsnitt 14 procent.  
Lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen ändras också så att den el som förbrukas inom gruvdrift och utvinning av mineraler överförs från den högre elskatteklassen I tillbaka till industrins lägre elskatteklass II. Gruvdriften återges också rätten till skatteåterbäring för energiintensiv industri. Dessutom föreslås vissa lagtekniska ändringar i lagen. 
Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2016 och avses bli behandlad i samband med den. 
De föreslagna lagarna avses träda i kraft vid ingången av 2016. I fråga om gruvdriften avses lagändringen dock träda i kraft vid ingången av 2017. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Nuläge
1.1
Lagstiftning och praxis
1.1.1
Uppvärmningsbränslen
Bestämmelser om beskattningen av bränslen som används för uppvärmning, kraftverksbränslen och bränslen för arbetsmaskiner, nedan uppvärmningsbränslen, såsom lätt och tung brännolja, stenkol, naturgas och flytgas, finns i lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/1994), nedan lagen om skatt på bränslen, och i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996), nedan elskattelagen. I samband med energiskattereformen ändrades vid ingången av 2011 den liter- eller viktbaserade punktskatten på uppvärmningsbränslen till en energiinnehållsskatt som bestäms utifrån enhetliga beskattningsgrunder och som baserar sig på bränslets energiinnehåll och till en koldioxidskatt som baserar sig på specifika koldioxidutsläpp vid förbränning. Som referensbränsle utgick man i skattereformen från lätt brännolja. Storleken på energiinnehållsskatten för den fastställdes genom att andelen koldioxidskatt drogs av från den totala skattenivån. För närvarande är energiinnehållsskatten på lätt brännolja 0,00185 euro per megajoule. I och med lag 1185/2014 steg koldioxidskatten på lätt brännolja vid ingången av 2015 från 0,0026 euro per megajoule till ca 0,0033 euro per megajoule, vilket motsvarar ett värde på 44 euro per ton koldioxid. I skattetabellen har skattebeloppet för tydlighetens skull ändrats till skatt per beskattningsbar enhet för respektive bränsle.  
Energiskatten på torv är lägre än på anda fossila bränslen. Skatten baserar sig, till skillnad från övriga energiprodukter, inte på torvens energiinnehåll eller på koldioxidutsläpp vid förbränning.  
Ingen punktskatt tas för närvarande ut på flytgas, men skattefriheten för den upphör vid ingången av 2016 i enlighet med lag 378/2015 om ändring av lagen om punktskatt på flytande bränslen. Skatten på flytgas bestäms enligt samma grunder som skatten på andra fossila uppvärmningsbränslen.  
Uppvärmningsbränslen är befriade från skatt i enlighet med tvingande EU-bestämmelser, när de används till elproduktion. 
Koldioxidskatten på hållbara första generationens biobaserade flytande uppvärmningsbränslen har halverats, och ingen koldioxidskatt tas ut på andra generationens biobränslen som härstammar från avfall och rester. 
För tallolja som används för uppvärmning tas det ut en punktskatt som motsvarar skatten på tung brännolja. 
För uppvärmningsbränslen tas det i samband med punktskatten dessutom ut en försörjningsberedskapsavgift. För biobränslen i gasform och fast form betalas varken punktskatt eller försörjningsberedskapsavgift.  
1.1.2
Energibeskattning inom gruvdrift och utvinning av mineraler
Industrin kan skaffa elström beskattad enligt skatteklass II med stöd av 4 § i elskattelagen. Ett energiintensivt företag får dessutom skatteåterbäring enligt 8 a § i elskattelagen till den del som beloppet av sådana punktskatter på energiprodukter som företaget anskaffar eller använder utgör mer än 0,5 procent av företagets förädlingsvärde. Företaget har rätt att i fråga om den överskjutande delen få 85 procent av de betalda punktskatterna som återbäring. Återbäringen minskas dock med företagets självriskandel, 50 000 euro. Återbäringen betalas av Tullen. Återbäringen betalas årligen på ansökan som ska göras inom sex månader från utgången av företagets räkenskapsperiod. Industri som är berättigad till energiskattestöd definieras i 2 § 6 punkten i elskattelagen. Enligt den punkten avses med industri verksamhet som hör till huvudgrupp C (Tillverkning) i Statistikcentralens näringsgrensindelning 2008 och anrikning av gruvmineraler även om den sker i samband med verksamhet som hör till huvudgrupp B (Utvinning av mineral). Med industri avses dock inte förflyttning, krossning, finfördelning, malning, sållning eller tvättning av metallmalm och mineraler som erhållits i samband med utvinning av mineral eller annan bearbetning av dessa till en form som föregår anrikning. Med industri jämställs stödverksamhet av ringa omfattning som utövas vid det industribedrivande företagets produktionsställe och som huvudsakligen hänför sig till företagets egen industriella produktion. Med industri jämställs också yrkesmässig växthusodling. 
Gruvdriften behandlades inom energibeskattningen på samma sätt som industrin ända till utgången av 2014. Gruvdriften fick, precis som industrin, skattestöd i form av såväl sänkt elskattesats som skatteåterbäring. De företag inom gruv- och utvinningsbranschen som var berättigade till skattestöd bedrev huvudsakligen utvinning av metallmalmer och brytning av mineraler, såsom utvinning av grus eller service till gruvdriften. Gränsdragningen mellan näringsgrenarna industri och gruvdrift saknade dock betydelse med tanke på energiskattstöden eftersom såväl industrin som gruvdriften hade rätt till dem.  
Som en strukturpolitisk åtgärd och som ett led i gallringen bland stöd som är skadliga för miljön skärptes energibeskattningen av gruvdriften vid ingången av 2015. Genom lag 1185/2014 ändrades elskattelagen så att gruvdriften överfördes från den lägre elskatteklass II till den högre beskattade elskatteklass I, och samtidigt fråntogs man inom gruvdriften rätten till skatteåterbäring för energiintensiv industri.  
I dagens läge har gränsdragningen mellan näringsgrenarna gruvdrift och industri betydelse eftersom gruvdrift inte längre berättigar till energiskattestöd. Gränsdragningen mellan industri och gruvdrift görs med stöd av klassificeringen i Statistikcentralens näringsgrensindelning. Till gruvdrift räknas den verksamhet som hör till huvudgrupp B, och till industri räknas den verksamhet som hör till huvudgrupp C. För att man skulle kunna säkerställa likabehandling av företag preciserades 6 punkten i 2 § i elskattelagen genom lag 1185/2014 så att anrikning räknas som industri som är berättigad till energiskattestöd (huvudgrupp C) oberoende av om den sker i samband med gruvdrift eller industriell verksamhet. Däremot ingår verksamhet som föregår anrikning, såsom krossning, finfördelning och annan bearbetning, inte i definitionen av industri, oberoende av om den sker i samband med gruvdrift eller vidareförädling (Tillverkning).  
1.2
Lagstiftningen i EU
Bestämmelser om energibeskattningen finns i rådets direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, nedan energiskattedirektivet, som möjliggör en lägre beskattning av den energi som används i näringsverksamhet än av den som används i hushåll. Ett villkor för att den lägre beskattningen ska få tas i bruk är att strukturen och minimiskattenivåerna i energiskattedirektivet följs. Minimiskattenivån för elström som används exempelvis inom näringsverksamhet är enligt energiskattedirektivet 0,05 cent per kilowattimme.  
Energiskattedirektivet möjliggör dessutom en lägre beskattning inom den energiintensiva industrin jämfört med övrig näringsverksamhet. Om förädlingsvärde används som beräkningsgrund för skattenedsättning ska den nationella erlagda energiskatten enligt energiskattedirektivet uppgå till minst 0,5 procent av företagets förädlingsvärde. Samtidigt ska man säkerställa att direktivets bestämmelser när det gäller minimiskattenivåer följs. Skattenedsättning får inte tillämpas på drivmedel eller bränslen som används i arbetsmaskiner. 
Bestämmelserna i artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan FEUF, begränsar användningen av statliga stöd, bland annat direkta stöd och skatteåterbäringar, som instrument i den ekonomiska politiken. Trots att energiskattedirektivet gör det möjligt att stödja näringslivet på ovannämnda sätt, exempelvis genom en sänkt skattenivå för elström jämfört med den nivå som gäller för hushåll, ska stödåtgärder som riktas till näringslivet bedömas utifrån EU:s bestämmelser om statligt stöd och skattediskriminering. 
Enligt huvudregeln ska åtgärder som kan betraktas som statligt stöd anmälas till kommissionen innan de tas i bruk. Syftet med förfarandet med förhandsanmälan är att säkerställa att stöden är förenliga med den gemensamma marknaden, och en stödåtgärd kan inte tas i bruk innan kommissionen har godkänt stödordningen. I vissa fall med statligt stöd finns det en möjlighet att tillämpa ett förenklat förfarande i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, nedan gruppundantagsförordningen. I egenskap av förordning av kommissionen är den direkt bindande för medlemsstaterna och juridiska personer. Enligt artikel 44 i förordningen är de miljöstödordningar i form av nedsättning av miljöskatter som uppfyller villkoren i energiskattedirektivet förenliga med den gemensamma marknaden. De undantas från skyldigheten till förhandsanmälan, om mottagarna av stödet väljs på basis av transparenta och objektiva kriterier och om de betalar skatt åtminstone enligt den minimiskattenivå som fastställs i energiskattedirektivet. Detta innebär i praktiken att medlemsstaten när stöd beviljas ska försäkra sig om att strukturen och miniminivåerna i energiskattedirektivet faktiskt efterföljs i medlemsstaten. Om det utbetalda stödet är större än vad unionens lagstiftning möjliggör, är det fråga om ett olagligt stöd som kan leda till att tio års stöd inklusive ränta återkrävs. Gruppundantagsförordningen tillämpas i Finland på skatteåterbäringen för energiintensiv industri, den nedsatta elskatten för industri och datorhallar samt den halverade koldioxidskatten på kombinerad produktion av el och värme. De stöd som omfattas av gruppundantagsförordningen är statliga stöd som årligen anmäls och rapporteras i efterhand till kommissionen. Kommissionen tillämpar också ett övervakningsförfarande på de stöd som omfattas av gruppundantag. För närvarande pågår ett sådant förfarande i fråga om den nedsatta elskatten och skatteåterbäringen för energiintensiv industri.  
2
Målsättning och föreslagna ändringar
I enlighet med statsminister Sipiläs regeringsprogram föreslås i denna proposition att koldiox-idskatten på uppvärmningsbränslen av statsfinansiella orsaker höjs från ingången av 2016. Syftet med en höjning av koldioxidskatten är dessutom att uppmuntra till användning av biomassa och av uppvärmningsbränslen med låga utsläpp och att främja torvens och naturgasens konkurrensläge, speciellt i förhållande till stenkolen.  
Det föreslås vidare att gruvdrift och utvinning av mineraler återförs till industrins lägre elskatteklass II och dessutom börjar omfattas av skatteåterbäring för energiintensiv industri. Av statsfinansiella orsaker kan ändringen göras först vid ingången av 2017. 
2.1
Uppvärmningsbränslen
Koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen föreslås bli höjd så att värdet per ton koldioxid blir 54 euro i stället för nuvarande 44 euro. Till exempel stiger koldioxidskatten på lätt brännolja då från 0,0033 euro per megajoule till ca 0,0040 euro per megajoule. Den skatt på flytgas som tidigare föreskrivits träda i kraft vid ingången av 2016 höjs på motsvarande sätt. Inga ändringar föreslås i beskattningen av torv.  
Beskattningsstrukturen för biobaserade flytande uppvärmningsbränslen hålls oförändrad. Koldioxidskatten på dessa bränslen beräknas i enlighet med nuvarande skattestruktur, så att koldioxidskatten på hållbara första generationens biobränslen halveras. För andra generationens biobränslen som härstammar från avfall och rester tas det fortfarande inte ut någon koldioxidskatt. Även den nuvarande halveringen av koldioxidskatten på kombinerad produktion av el och värme kvarstår.  
Syftet med skatten på tallolja som används för uppvärmning är att styra talloljan från användning direkt som energi till fortsatt förädling som råvara. För att trygga tillgången på råvara för fortsatt förädling föreslås det att skatten på tallolja höjs lika mycket som skatten på tung brännolja. 
Det föreslås inga ändringar i beskattningen av biogas eller fast biomassa, utan de ska fortfarande vara befriade från skatt. 
2.2
Gruvdrift och energiskattestöd till industrin
I propositionen föreslås det att gruvdrift och utvinning av mineraler återförs från den högre elskatteklass I till industrins lägre elskatteklass II. Dessutom ska de återfå rätten till skatteåterbäring för energiintensiv industri. 
Gruvdriften, dvs. brytning och utvinning av malm, mineraler och energimineraler, ska behandlas på samma sätt som industrin i energibeskattningen. Den nuvarande definitionen av industri föreslås bli ändrad så att man med industri utöver verksamhet som hör till huvudgrupp C (Tillverkning) avser verksamhet som hör till huvudgrupp B (Utvinning av mineral). Gränsdragningen mellan gruvdrift och industri har i fortsättningen ingen betydelse för energibeskattningen, eftersom båda näringsgrenarna ska ha rätt till energiskattestöd. Således behandlas t.ex. den energi som används vid krossning, annan bearbetning och koncentrering av mineral och malm på samma sätt oberoende av till vilken huvudgrupp av näringsgrenar verksamheten i fråga anses höra. Till denna del återgår energibeskattningen till det läge som rådde före 2015. 
Om gruvdrift och utvinning av mineraler på det sätt som föreslås i propositionen överförs till industrins lägre elskatteklass II och till att omfattas av skatteåterbäring för energiintensiv industri, ska de ovannämnda EU-bestämmelserna om statligt stöd, minimiskattenivåer och skattediskriminering tillämpas på energistöden för gruvdrift och utvinning av mineraler. Enligt artikel 17.1 i energiskattedirektivet kan skattenedsättning tillämpas på energiintensiva företag under förutsättning att minimiskattenivåerna enligt energiskattedirektivet iakttas och att den nationella erlagda energiskatten uppgår till minst 0,5 procent av företagets förädlingsvärde. Inom ramen för den nämnda definitionen får medlemsstaterna tillämpa mer restriktiva begrepp, t.ex. i fråga om sektorsvisa definitioner. Enligt artikel 11 i samma direktiv får medlemsstaterna dessutom begränsa tillämpningsområdet för yrkesmässig användning. Villkoren enligt artikel 44 i gruppundantagsförordningen och de övriga villkor som nämns i förordningen ska uppfyllas för att ingen förhandsanmälan om statligt stöd ska behöva göras i fråga om en stödåtgärd. Den lägre nivån på elskatt och regleringen av skatteåterbäringen till energiintensiva företag har genomförts direkt i elskattelagen på ett sådant sätt att den nationella skattenivån inte i något fall kan underskrida de minimiskattenivåer som anges i energiskattedirektivet. Det föreslagna stödet till gruvdriften uppfyller kraven i såväl energiskattedirektivet som gruppundantagsförordningen på tillämpning av det förenklade förfarande som avses där. 
3
Propositionens konsekvenser
3.1
Ekonomiska konsekvenser
Med skattehöjningen på uppvärmningsbränslen eftersträvas en ökning av nettointäkterna med 75 miljoner euro. Eftersom energibeskattningen omfattar stödordningar, exempelvis skatteåterbäring för energiintensiv industri och halverad koldioxidskatt på kombinerad produktion av el och värme, bör skatterna på uppvärmningsbränslen höjas med ca 85 miljoner euro brutto för att intäktsmålet ska nås. Skatteintäkterna beräknas öka med ca 78 miljoner euro brutto 2016 till följd av tidpunkten för skatteutfallet och till följd av skatteplanering. 
Tabell 1. De nuvarande skattenivåerna per enhet och de som föreslås för 2016 för de vanligaste typerna av uppvärmningsbränslen i kombinerad produktion (CHP) och annan användning  
  
Skattenivå före höjning 
Efter höjningen 
Skattehöjning 
  
Allmän 
CHP 
Allmän  
CHP 
Allmän 
CHP 
Lätt brännolja svavelfri cent/l 
18,74 
12,87 
21,40 
14,20 
14 % 
10 % 
Biobrännolja cent/l 
18,74 
12,87 
21,40 
14,20 
14 % 
10 % 
Biobrännolja R cent/l 
12,87 
9,94 
14,20 
10,60 
10 % 
7 % 
Biobrännolja T cent/l 
7,00 
7,00 
7,00 
7,00 
0 % 
0 % 
Tung brännolja cent/kg 
22,12 
15,00 
25,36 
16,62 
15 % 
11 % 
Stenkol m.m.  
euro/t 
154,42 
101,35 
178,54 
113,41 
16 % 
12 % 
Naturgas  
euro/MWh 
15,444 
11,089 
17,424 
12,079 
13 % 
9 % 
Flytgas cent/kg 
21,91 
15,26 
24,93 
16,77 
14 % 
10 % 
Tabell 2. Skattenivåer i förhållande till bränslets energiinnehåll 
* För torv gäller i stället för energiinnehållsskatt en energiskatt som, till skillnad från de övriga energiprodukterna, inte baserar sig på torvens energiinnehåll eller på koldioxidutsläpp vid förbränning. Skattenivån för torv är för närvarande 3,40 euro/MWh. Sänkningen av skattenivån till 1,90 euro/MWh (L 513/2015) är bunden till ikraftträdandet av ändringen i stödsystemet för skogsflis. 
** I kombinerad produktion är CO2-skatten halverad. 
Viktad enligt skatteutfallet är höjningen ca 14 procent, och om man beaktar nedsättningen av koldioxidskatten inom kombinerad produktion är höjningen ca 13 procent. Skattenivån på stenkol stiger mest, med ca 16 procent jämfört med nuvarande nivå, och skattenivån på naturgas med 13 procent. Största delen av den skattebelagda förbrukningen av stenkol och naturgas sker inom kombinerad produktion, där koldioxidskatten har halverats.  
Priset på lätt brännolja stiger med 3,3 och priset på tung brännolja med 4,0 cent per liter när effekten av mervärdesskatten inkluderas. Enligt arbets- och näringsministeriets beräkningar stiger konsumentpriset på lätt brännolja med uppskattningsvis 3,7 och på tung brännolja med ca 6 procent. Ändringen höjer priset på fjärrvärme i de större städerna i södra Finland med 2,5–3,6 procent beroende på typ av anläggning och de bränslen som anläggningen använder. De årliga bränslekostnaderna för ett egnahemshus med oljeuppvärmning stiger med 75 euro på grund av ändringen och för ett egnahemshus med fjärrvärme med ca 20 euro med en genomsnittlig produktionsbränslestruktur för fjärrvärme.  
Tyngdpunkten i punktbeskattningen av uppvärmningsbränslen förskjuts alltmer till att betona koldioxidskatten. De föreslagna ändringarna leder till att de beskattningsmässiga förhållandena mellan bränslen förändras, så att konkurrenskraften för bränslen som medför lägre koldioxidutsläpp, exempelvis naturgas, förbättras något i förhållande till stenkol. En höjning av koldioxidskatten förbättrar också den förnybara energins konkurrenskraft i värmeproduktionen, eftersom koldioxidskatten på förnybar energi är halverad eller ingen koldioxidskatt alls tas ut. Bland de fossila bränslena förbättras också torvens ställning eftersom dess skattenivå inte ändras. Den kombinerade produktionens beräknade skattestöd ökar med närmare 20 miljoner euro per år jämfört med nuläget. Koldioxidskatten på etanol som framställts av avfall, på biodiesel som framställts av restprodukter från skog och på andra flytande bränslen som framställts av råvaror utanför livsmedelskedjan föreslås fortfarande vara noll. Produktion av kondens som endast producerar elström påverkas inte kostnadsmässigt av skattehöjningen på bränslen eftersom bränslen som används för elproduktion är skattefria i enlighet med en tvingande bestämmelse i energiskattedirektivet och eftersom energiskatten betalas på slutprodukten, dvs. elströmmen. 
Som helhet betraktat förbättrar denna förskjutning av tyngdpunkten till att alltmer betona koldioxidskattens ställningen för koldioxidsnåla bränslen, förnybar energi och, i regel, kombinerad produktion. Den föreslagna ändringen har en positiv effekt på koldioxidutsläppen när det gäller de sektorer som står utanför utsläppshandeln. Systemet för handel med utsläppsrätter fastställer ett unionsomfattande utsläppstak för koldioxidutsläppen inom utsläppshandelssektorn. Utsläppstaket anger den totala mängden utsläpp och utsläppspriset. Förbrukningen av stenkol och naturgas sker nästan helt och hållet inom ramen för utsläppshandeln. Syftet med utsläppshandeln är att på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen där det är billigast. Nationella styrmedel, exempelvis skatter och olika skattesänkningar, minskar systemets kostnadseffektivitet och ökar kostnaderna för utsläppsminskningen i Finland. En förskjutning av tyngdpunkten inom beskattningen väntas inte ha några effekter på den totala kvantiteten utsläpp inom utsläppshandelssektorn. 
Skattehöjningen på uppvärmningsbränslen ökar det skattestöd som beviljas via skatteåterbäringen för energiintensiv industri med ca 10 miljoner euro per år. Alltmer energiskatter kommer enligt förslaget att återbetalas via denna återbäring samtidigt som den kommer att omfatta nya företag i viss mån. Eftersom man ansöker om återbäring av energiskatt efter räkenskapsperiodens utgång så ökar ändringen statens årliga utgifter för energiskattestöd med samma belopp fullt ut från och med 2017. 
Att gruvdrift och utvinning av mineraler återförs från elskatteklass I till elskatteklass II minskar de årliga intäkterna från elskatten med uppskattningsvis ca 21 miljoner euro. Till följd av tidpunkten för skatteutfallet beräknas minskningen av intäkterna från det första året, dvs. 2017, dock stanna vid ca 19 miljoner euro. I och med att gruvdrift och utvinning av mineraler åter börjar omfattas av skatteåterbäringen för energiintensiv industri beräknas finansieringsbehovet för energiskattestöd öka med cirka sex miljoner euro från och med 2018. Sammanlagt beräknas ändringarna i energibeskattningen minska gruvdriftens och utvinningens energiskattebelastning med uppskattningsvis ca 27 miljoner euro. Det är svårt att göra uppskattningar eftersom de uppgifter som finns att tillgå om den verksamhet som kommer att omfattas av skattesänkningen är svåra att få tag på när det gäller näringsgrensindelningen och eftersom uppskattningarna baserar sig på statistik om näringsgrenens energiförbrukning från 2012 och aktiviteten inom gruvdriften har minskat efter det.  
Enligt uppskattning är den direkta inflatoriska inverkan av skattehöjningen på uppvärmnings-bränslen ca 0,05 procent, vilket innebär att förändringen av konsumentprisindex vad gäller dem förutspås vara 0,05 procentenheter större än den skulle vara utan höjningen. 
Totalt ökar de föreslagna ändringarna statens skatteinkomster med ca 64 miljoner euro, men dock med 78 miljoner euro 2016. Eftersom propositionen också höjer beloppen på anslagen för energiskattestöd leder förslaget till att statens årliga nettoinkomster ökar med 48 miljoner euro från och med 2018. 
Tabell 3. Konsekvenser för statens skatteinkomster och anslag 
Inkomster 
2016 
2017 
2018 
Gruvdriften återförs till den lägre elskattesatsen 
-19 
-21 
Koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen höjs 
78 
85 
85 
SAMMANLAGT 
78 
66 
64 
 
 
 
 
Anslag 
2016 
2017 
2018 
Skatteåterbäring för energiintensiv industri återinförs för gruvdriftens del 
Skatteåterbäringen för energiintensiv industri ökar till följd av höjd koldioxidskatt på uppvärmningsbränslen 
10 
10 
SAMMANLAGT 
0 
10 
16 
De föreslagna skatteändringarna har inga betydande konsekvenser för statens övriga indirekta skatteinkomster.  
3.2
Miljökonsekvenser
Genom den riktade skattehöjningen på uppvärmningsbränslen ökar koldioxidstyrningen vid uppvärmning och vid användning av arbetsmaskiner, där man huvudsakligen använder bränsle beskattat som lätt brännolja i stället för dieselolja. En höjning av koldioxidskatten förbättrar tack vare skattestrukturen dessutom konkurrenskraften för de biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i förhållande till fossila bränslen samtidigt som det sporrar till att spara energi. 
När gruvdriften återgår till att omfattas av energiskattestöden, ökar antalet stöd som är skadliga för miljön. 
3.3
Konsekvenser för företagen
Höjningen av skatten på uppvärmningsbränslen fördelar sig på olika sektorer enligt följande tabell, som baserar sig på uppskattningar av bränslenas användningsområden. Energiskatteåterbäringen kommer att omfatta nya företag i viss mån.  
Tabell 4. Skattehöjningen enligt sektor 
 
Sammanlagt 75 
mn € 
Industri* 
Byggverksamhet 
Trafik 
Jord- och skogsbruk 
10 
Övriga arbetsmaskiner 
Individuell husuppvärmning 
17 
Fjärrvärmesektorn 
22 
Sammanlagt 
75 
* den ökade skatteåterbäringen för energiintensiv industri har beaktats 
Att gruvdrift och utvinning av mineraler överförs från elskatteklass I till elskatteklass II kommer att påverka ett fåtal företag inom branschen. 
Elskatteklass II och skatteåterbäringen för energiintensiv industri kommer enligt förslaget åter att omfatta även den utvinningsbransch som bedriver bland annat brytning av prydnads- och byggnadssten, brytning av skiffer samt utvinning av grus, sand, lera, kaolin, torv och salt.  
Att gruvdriften åter börjar omfattas av energiskatteåterbäring får följder för cirka tio aktörer inom sektorn. Majoriteten av de tio företag som omfattades av återbäringen 2012 var metallmalmsgruvor. 
Den årliga skattebördan inom jordbruket beräknas öka med ca 8 miljoner euro till följd av skattehöjningarna på uppvärmningsbränslen eftersom skattehöjningen riktas mot koldioxidskatten, som inte omfattas av energiskatteåterbäring inom jordbruket.  
3.4
Konsekvenser för myndigheterna
De föreslagna ändringarna av skattenivåerna påverkar inte myndigheternas verksamhet på annat sätt än i form av engångskostnader för informationssystem. Att gruvdriften åter börjar omfattas av energiskattestöd beräknas medföra en del rådgivnings- och vägledningsarbete för Tullen, men samtidigt försvinner de problem i anslutning till energibeskattningen som gäller gränsdragningen mellan gruvdrift och industriell verksamhet, vilket leder till mindre administrativt arbete för Tullen och företagen. 
3.5
Samhälleliga konsekvenser
De föreslagna skatteändringarna innebär att tyngdpunkten för energibeskattningen förskjuts något mot utsläppshandelssektorn. 
3.6
Konsekvenser för medborgarnas ställning
Höjningen av energiskatterna försämrar hushållens ekonomiska välmående. Energiskatterna påverkar både direkt och indirekt hushållens köpkraft med avseende på inkomsterna. Den direkta energiförbrukningen består av drivmedel, uppvärmningsbränsle, elström och fjärrvärme. Andelen direkta energiutgifter av hushållens konsumtionsutgifter är i medeltal cirka sex procent. Den indirekta energiförbrukningen består av den energi som används till produktion och distribution av alla konsumtionsvaror. Andelen indirekt energi av hushållens hela energiförbrukning är lite över hälften. Sammanlagt är den andel av hushållens konsumtionsutgifter som går till energi sålunda i medeltal ca 13 procent, när man även beaktar den indirekta energiförbrukningen. Endast ungefär en fjärdedel av de energiskatter som hushållen betalar beror på förbrukning av indirekt energi, eftersom skatten på indirekt konsumtion är lägre är på direkt konsumtion. Detta beror på att skatten på den energi som vid produktionen av varor används som mellanprodukt i många fall beviljas återbäring eller lättnader.  
Hur höjningen av skatten på uppvärmningsbränslen påverkar hushållen har bedömts med stöd av materialet i Statistikcentralens konsumtionsundersökning från 2012. I förhållande till de disponibla inkomsterna försämrar höjningarna i fråga om uppvärmningsbränslen situationen för hushållen i de lägsta inkomstklasserna proportionellt sett mer än i de högsta inkomstklasserna, men effekten är marginell. Mätt med Ginikoefficienten blir effekten av de föreslagna höjningarna nära noll. I absoluta tal påverkar höjningarna de högsta inkomstdecilerna avsevärt mycket mer än de lägsta. De hushåll som hör till de högsta inkomstklasserna bor i betydligt större bostäder än de som hör till de lägre inkomstklasserna, och oftare i egnahemshus. 
Den höjda skatten på uppvärmningsbränslen berör fullt ut de ca 200 000 som bor i egnahemshus med oljeeldning och dem, närmast i städer i södra Finland, vars bostäders fjärrvärme produceras med stenkol eller naturgas. De som använder biogas, biobränslen i fast form och torv för uppvärmningen undviker skattehöjningar helt och hållet. 
4
Beredningen av propositionen
Propositionen har beretts vid finansministeriet. 
Propositionen har varit på remiss. Yttranden lämnades av jord- och skogsbruksministeriet, arbets- och näringsministeriet, miljöministeriet, Tullen, Skatteförvaltningen, Finlands näringsliv rf, Finsk Energiindustri rf, Koneyrittäjien liitto ry, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK ry, Suomen Kaasuyhdistys ry, Finlands Fastighetsförbund rf, Finlands naturskyddsförbund rf, Företagarna i Finland rf, Skattebetalarnas Centralförbund rf, Olje- och biodrivmedelsbranschen rf, Gruvindustri rf, Bioenergia ry, Förening för Teknisk Handel och Tjänster rf, Gasum Oy och Finlands Egnahemsförbund rf. Dessutom har arbets- och näringsministeriets grupp för lagstiftningsutveckling lämnat ett yttrande om propositionens bedömning av konsekvenserna för företagen. 
En del av remissinstanserna anser att en höjning av koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen oskäligt ökar kostnaderna för näringslivet (och jordbruket) och att man bör avstå från denna höjning. I yttrandena anses det dock allmänt taget vara motiverat att flytta tyngdpunkten i punktskatten på uppvärmningsbränslen mot koldioxidskatten, vilket uppmuntrar till användning av uppvärmningsbränslen med låga utsläpp. Samtidigt bör dock energiinnehållsskatten på uppvärmningsbränslen sänkas. Dessutom bör utsläppshandelssektorn befrias från koldioxidskatt och den överlappande koldioxidstyrningen därmed minska.  
Enligt vissa yttranden bör naturgasen inte omfattas av höjningarna.  
I några yttranden sägs det att skattesänkningen på torv (1,90 euro per megawattimme) bör sättas i kraft genast vid ingången av 2016 och att beskattningen av torv bör frångås helt och hållet i fortsättningen för att konkurrenskraften för skogsflis och torv ska förbättras i förhållande till stenkolen. I ett annat yttrande sägs det däremot att skattestödet för torv bör slopas eftersom det är ett stöd som är skadligt för miljön.  
I en del av yttrandena understöder man förslaget att återföra gruvdriften till industrins lägre elskatteklass II och till att omfattas av skatteåterbäring för energiintensiva företag. Enligt några yttranden bör dessa skattestöd återinföras vid ingången av 2016 och inte 2017. I vissa yttranden anser man däremot att återinförandet av energiskattstöden för gruvdriften innebär en ökning av stöd som är skadliga för miljön. 
På grund av energibeskattningens nuvarande struktur och av statsfinansiella orsaker har propositionen inte ändrats till följd av yttrandena. I yttrandena föreslås det också mer strukturella ändringar av energibeskattningen. De kan dock inte beaktas i propositionen. 
5
Samband med andra propositioner
Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2016 och avses bli behandlad i samband med den. 
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
1.1
Lagen om punktskatt på flytande bränslen
9 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om befrielse från punktskatt på bränslen. Hänvisningen till elskattelagen i 5 punkten föreslås bli ändrad för att motsvara nuläget. 
Bilagan. I skattetabellen i bilagan till lagen görs ändringar i skatten per enhet för lätt och tung brännolja och för biobrännolja på grund av höjningen av koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen. 
1.2
Lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen
2 §. I paragrafen ingår de definitioner som används i lagen. Definitionen av industri i 6 punkten föreslås bli ändrad på så sätt att utvinning av mineral jämställs med industri. Det innebär att elström som används vid gruvdrift ska beskattas enligt elskatteklass II och att det för energiprodukter som används vid gruvdrift är möjligt att få skatteåterbäring för energiintensiv industri. 
Definitionen av industri baserar sig på Statistikcentralens näringsgrensindelning 2008, som ska tillämpas i energibeskattningen även om näringsgrensindelningen senare ändras. Därmed försäkrar man sig om att en eventuell ändring av näringsgrensindelningen inte direkt påverkar den definition av industri som används i energibeskattningen. 
12 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om befrielse från punktskatt på stenkol. Hänvisningen i 2 mom. föreslås bli ändrad för att motsvara nuläget. 
21 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om befrielse från punktskatt på naturgas. Hänvisningen i 1 mom. 3 punkten föreslås bli ändrad för att motsvara nuläget.  
Bilagan. Höjningen av skatten på uppvärmningsbränslen föreskrivs i bilagans skattetabell I, som ändras enligt de skattehöjningar som föreslås. Skattetabell 2 ändras i enlighet med förslaget när det gäller skatten på tallolja.  
1.3
Lagen om ändring av en lag om ändring av lagen om punktskatt på flytande bränslen
Bilagan. I skattetabellen i bilagan till lagen görs ändringar i skatten per enhet för flytgas och bio-flytgas på grund av höjningen av koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen. 
1.4
Lagen om ändring av en lag om ändring av bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen
Bilagan. I skattetabell 2 i bilagan till lagen görs ändringar i skatten per enhet för tallolja på grund av höjningen av koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen. 
2
Ikraftträdande
Lagarna föreslås träda i kraft vid ingången av 2016. Ändringen av 2 § i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen föreslås träda i kraft vid ingången av 2017. På grund av den ändring av skattenivån för torv som föreslagits tidigare är lagförslag 2 och lagförslag 4 av lagtekniska orsaker bundna till ikraftträdandet av lagen om ändring av bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (513/2015). 
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 
Lagförslag
1. 
Lag 
om ändring av 9 § i och bilagan till lagen om punktskatt på flytande bränslen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/1994) 9 § 5 mom. och bilagan,  
sådana de lyder, 9 § 5 mom. i lag 1305/2007 och bilagan i lag 1184/2014, som följer: 
9 § 
Förutom vad som i punktskattelagen föreskrivs är följande produkter befriade från punktskatt och försörjningsberedskapsavgift: 
5) bränslen som används vid elproduktion och vid idriftsättning, urdrifttagning eller upprätthållande av produktionsberedskap för separat elproduktion, med undantag för bränslen som används för elproduktion som avses i 1 § 3 mom. och 2 § 5 b-punkten i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen, 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
SKATTETABELL 
Produkt 
Produkt- grupp 
Energiinnehållsskatt 
Koldioxid-skatt 
Försörjnings- 
beredskaps- 
avgift 
Sammanlagt 
Motorbensin cent/l 
10 
51,20 
16,25 
0,68 
68,13 
Bensin för små motorer cent/l 
11 
31,20 
16,25 
0,68 
48,13 
Bioetanol cent/l 
20 
33,60 
10,67 
0,68 
44,95 
Bioetanol R cent/l 
21 
33,60 
5,33 
0,68 
39,61 
Bioetanol T cent/l 
22 
33,60 
0,00 
0,68 
34,28 
MTBE cent/l 
23 
41,60 
13,21 
0,68 
55,49 
MTBE R cent/l 
24 
41,60 
11,75 
0,68 
54,03 
MTBE T cent/l 
25 
41,60 
10,30 
0,68 
52,58 
TAME cent/l 
26 
44,80 
14,22 
0,68 
59,70 
TAME R cent/l 
27 
44,80 
12,94 
0,68 
58,42 
TAME T cent/l 
28 
44,80 
11,66 
0,68 
57,14 
ETBE cent/l 
29 
43,20 
13,72 
0,68 
57,60 
ETBE R cent/l 
30 
43,20 
11,18 
0,68 
55,06 
ETBE T cent/l 
31 
43,20 
8,64 
0,68 
52,52 
TAEE cent/l 
32 
46,40 
14,73 
0,68 
61,81 
TAEE R cent/l 
33 
46,40 
12,59 
0,68 
59,67 
TAEE T cent/l 
34 
46,40 
10,46 
0,68 
57,54 
Biobensin cent/l 
38 
51,20 
16,25 
0,68 
68,13 
Biobensin R cent/l 
39 
51,20 
8,13 
0,68 
60,01 
Biobensin T cent/l 
40 
51,20 
0,00 
0,68 
51,88 
Etanoldiesel cent/l 
47 
14,53 
10,90 
0,35 
25,78 
Etanoldiesel cent/l R 
48 
14,53 
5,99 
0,35 
20,87 
Etanoldiesel cent/l T 
49 
14,53 
1,07 
0,35 
15,95 
Dieselolja cent/l 
50 
31,65 
18,61 
0,35 
50,61 
Dieselolja para cent/l 
51 
24,89 
17,58 
0,35 
42,82 
Biodieselolja cent/l 
52 
29,01 
17,06 
0,35 
46,42 
Biodieselolja R cent/l 
53 
29,01 
8,53 
0,35 
37,89 
Biodieselolja T cent/l 
54 
29,01 
0,00 
0,35 
29,36 
Biodieselolja P cent/l 
55 
24,89 
17,58 
0,35 
42,82 
Biodieselolja P R cent/l 
56 
24,89 
8,79 
0,35 
34,03 
Biodieselolja P T cent/l 
57 
24,89 
0,00 
0,35 
25,24 
Lätt brännolja cent/l 
60 
9,30 
14,40 
0,35 
24,05 
Lätt brännolja svavelfri cent/l 
61 
6,65 
14,40 
0,35 
21,40 
Biobrännolja cent/l 
62 
6,65 
14,40 
0,35 
21,40 
Biobrännolja R cent/l 
63 
6,65 
7,20 
0,35 
14,20 
Biobrännolja T cent/l 
64 
6,65 
0,00 
0,35 
7,00 
Tung brännolja cent/kg 
71 
7,59 
17,49 
0,28 
25,36 
Flygpetroleum cent/l 
81 
55,68 
17,99 
0,35 
74,02 
Flygbensin cent/l 
91 
50,72 
16,10 
0,68 
67,50 
Metanol cent/l 
100 
25,60 
8,13 
0,68 
34,41 
Metanol R cent/l 
101 
25,60 
4,06 
0,68 
30,34 
Metanol T cent/l 
102 
25,60 
0,00 
0,68 
26,28 
2. 
Lag 
om ändring av lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen och temporär ändring av bilagan till lagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996) 2 § 6 punkten, 12 § 2 mom., 21 § 3 punkten och skattetabell 1 i bilagan och temporärt skattetabell 2 i bilagan,  
av dem 2 § 6 punkten och bilagan sådana de lyder i lag 1185/2014 och 21 § 3 punkten sådan den lyder i lag 612/2012, som följer: 
2 § 
I denna lag avses med 
6) industri verksamhet som hör till huvudgrupp C (Tillverkning) och verksamhet som hör till huvudgrupp B (Utvinning av mineral) i Statistikcentralens näringsgrensindelning 2008; med industri jämställs stödverksamhet av ringa omfattning som utövas vid det industribedrivande företagets produktionsställe och som huvudsakligen hänför sig till företagets egen industriella produktion samt yrkesmässig växthusodling, 
12 § 
Befrielsen från accis och avgift enligt 1 mom. 3 punkten gäller dock inte sådan elproduktion som avses i 1 § 3 mom. eller 2 § 5 b-punkten. 
21 § 
Fri från punktskatt och försörjningsberedskapsavgift är naturgas som används 
3) vid elproduktion och vid idriftsättning, urdrifttagning eller upprätthållande av produktionsberedskap för separat elproduktion, med undantag för elproduktion som avses i 1 § 3 mom. och 2 § 5 b-punkten, 
Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 2 § 6 punkt träder dock i kraft först den 1 januari 2017. Skattetabell 2 i bilagan är i kraft tills lagen om ändring av bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (513/2015) träder i kraft. 
SKATTETABELL 1 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Produkt 
Produkt- 
grupp 
Energi-innehålls- 
skatt 
Koldioxid- 
skatt 
Försörjnings- 
beredskaps- 
avgift 
Sammanlagt 
Stenkol, stenkolsbriketter, fasta bränslen av stenkol euro/t 
47,10 
130,26 
1,18 
178,54 
Naturgas, euro/MWh 
6,65 
10,69 
0,084 
17,424 
SKATTETABELL 2 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Produkt 
Produkt- 
grupp 
Energi- 
skatt 
Försörjnings- 
beredskaps- 
avgift 
Sammanlagt 
Elström cent/kWh 
 
 
 
 
– skatteklass I 
2,24 
0,013 
2,253 
– skatteklass II 
0,69 
0,013 
0,703 
Tallolja cent/kg 
25,36 
25,36 
Bränntorv euro/MWh 
3,40 
3,40 
3. 
Lag 
om ändring av en lag om ändring av lagen om punktskatt på flytande bränslen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras bilagan till lagen om ändring av lagen om punktskatt på flytande bränslen (378/2015) som följer: 
Denna lag träder i kraft den 20 .  
SKATTETABELL 
 
Produkt 
Produktgrupp 
Energiinnehållsskatt 
Koldioxid-skatt 
Försörjningsberedskapsavgift 
Sammanlagt 
------------------------ 
-------------- 
------------------- 
----------------- 
---------------- 
-------------- 
Flytgas cent/kg 
110 
8,50 
16,32 
0,11 
24,93 
Bioflytgas cent/kg 
111 
8,50 
16,32 
0,11 
24,93 
Bioflytgas R cent/kg 
112 
8,50 
8,16 
0,11 
16,77 
Bioflytgas T cent/kg 
113 
8,50 
0,00 
0,11 
8,61 
4. 
Lag 
om ändring av en lag om ändring av bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras skattetabell 2 i bilagan till lagen om ändring av bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (513/2015) som följer: 
Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen om ändring av bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (513/2015). 
SKATTETABELL 2 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Produkt 
Produkt- 
grupp 
Energi- 
skatt 
Försörjnings- 
beredskaps- 
avgift 
Sammanlagt 
Elström cent/kWh 
 
 
 
 
– skatteklass I 
2,24 
0,013 
2,253 
– skatteklass II 
0,69 
0,013 
0,703 
Tallolja cent/kg 
25,36 
25,36 
Bränntorv euro/MWh 
1,90 
1,90 
Helsingfors den 28 september 2015 
Statsministerns ställföreträdare, utrikesminister
Timo
Soini
Finansminister
Alexander
Stubb
Senast publicerat 9.10.2015 08:01