3.1
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet (omarbetad SES2+-förordning)
I förslaget till förordning har fyra SES-förordningar slagits samman till en förordning. Detta har förutsatt att de ändras och författningen har delats in i sex kapitel. Det första kapitlet innehåller allmänna bestämmelser, såsom tillämpningsområdet och definitioner. Det andra kapitlet innehåller regleringen rörande den nationella tillsynsmyndigheten. Det tredje kapitlet behandlar tjänsteutbudet. Det fjärde kapitlet innehåller föreskrifter om nätverksförvaltningen (Network Management). Det femte kapitlet reglerar luftrummets interoperabilitet och teknologiska innovationer. Det sjätte kapitlet innehåller slutbestämmelser.
Nationella myndigheter (definitionerna 39 och 40 i artikel 2 och artiklarna 3, 4 och 5)
Enligt förslaget till förordning stärks rollen för de nationella tillsynsmyndigheterna och de borde vad gäller organisation och finansiering helt och hållet differentieras från de flygledningsorganisationer som övervakar dem. Den centrala uppgiften för de nationella tillsynsmyndigheterna är att säkerställa att leverantörer av flygtrafiktjänster och flygfältsoperatörer följer de föreskrifter som utfärdats för dem. De nya uppgifterna för den nationella tillsynsmyndigheten är att bevilja ekonomiska certifikatet för leverantören av flygtrafiktjänster och bedöma och fastställa prissättningen hos tjänsteleverantören av allmän information (Common Information Service, CIS) rörande tjänster inom obemannad luftfart. Det inbördes förhållandet mellan flygsäkerhetsövervakningen och den ekonomiska övervakningen förtydligas. Därtill ställs närmare krav på kompetensen och oberoendet hos den avlönade personalen och för säkerställandet av tillräcklig myndighetsfinansiering.
Utveckling av prestations- och avgiftssystemet (definitionerna 3, 18–22, 29, 30, 45, 55, 56 i artikel 2, artiklarna 6,7 och 10–25)
Enligt den gällande prestations- och avgiftsregleringen uppgör den nationella myndigheten en prestationsplan och Europeiska kommissionen bedömer och godkänner den. Enligt förslaget skulle den nationella prestationsplanen i fortsättningen uppgöras av leverantören av flygtrafikledningstjänster. Avsnittet rörande terminaltjänster och avgifterna för dessa i planen skulle i fortsättningen bedömas och godkännas av en nationell myndighet och avsnittet rörande en route-, det vill säga undervägstjänster och -avgifter av organet för prestationsgranskning. Terminaltjänster skulle avse inflygnings- och flygplatskontrolltjänster och flyginformationstjänster på flygplatsen. Undervägstjänster under flygtiden skulle avse flygtrafikledningstjänster då ett flyg är i luften (med undantag för landning och stigningsfasen) och de flygtrafiktjänster som behövs för att tillhandahålla flygtrafikledningstjänster under flygtiden. Enligt förslaget borde avgifterna för flygtrafiktjänster ändras så att de uppmuntrar leverantörer av flygtrafiktjänster, flygplatserna och luftrumsanvändare att beakta miljöaspekter eller bättre servicekvalitet, såsom användning av hållbara bränslen, utökande av kapaciteten, minskning av förseningar eller annan hållbar utveckling.
Därtill skulle man precisera kraven rörande ekonomisk stabilitet och en tillräcklig ansvars- och försäkringstäckning hos leverantörer av flygtrafiktjänster, vilka ska påvisa detta genom att hos den nationella tillsynsmyndigheten ansöka om ett ekonomiskt certifikat (economic certificate). I enlighet med den gällande regleringen utnämner medlemsstaten bland leverantörerna av flygtrafiktjänster de leverantörer av flygtrafikledningstjänster och vädertjänster vilka med ensamrätt producerar tjänster i det luftrum som medlemsstaten ansvarar för. I fortsättningen skulle enbart leverantören av flygtrafikledningstjänster utnämnas på detta sätt. Nedan följer mer om tillhandahållandet av vädertjänster och andra stödtjänster för flygtrafiktjänsterna.
Med förslaget skulle referensperioderna för prestationsregleringen minskas från fem år till minst två år och till högst fem år. Regleringens flexibilitet skulle också ökas genom att utfärda bestämmelser om hur prestationsmålen kan ändras mitt under en referensperiod, om de inte längre överensstämmer med situationen. Kommissionens skulle tilldelas befogenheter att fastställa en enhetlig enhetsavgift för undervägstjänster med en genomförandeförordning, då luftrummet på nytt blir trångt efter återhämtningen från COVID-19-pandemin. Enhetsavgiften skulle grunda sig på det viktade medelvärdet på enhetsavgifterna hos leverantörer av flygtrafiktjänster och den skulle inte få orsaka konsekvenser för tjänsteleverantörernas intäkter. Därtill föreslås det att kommissionen ges befogenheter att utfärda verkställighetsförordningar rörande verkställigheten av prestations- och avgiftsregleringen.
Konkurrensutsättningen av stödtjänster och inflygnings- och flygplatskontrolltjänst (definitionerna 4, 6, 10, 23, 38 i artikel 2 och artiklarna 7 och 8)
Enligt förslaget till förordning kan tillhandahållandet av stödtjänster för flygtrafiktjänster (kommunikations- och övervakningstjänster, flygbriefingtjänster, datatjänster för flygledningstjänst och vädertjänster) och inflygnings- och flygplatskontrolltjänster ordnas på marknadsvillkor för att förbättra deras effektivitet. Leverantören av flygtrafikledningstjänster skulle enligt förslaget ha rätt att konkurrensutsätta stödtjänster för flygtrafiktjänster. Leverantörer av stödtjänster ska dock uppfylla vissa förutsättningar, inklusive de krav som gäller för nationell säkerhet och försvaret av landet. Flygplatsoperatören skulle å sin sida ha rätt att konkurrensutsätta flygplatskontrolltjänster. Om medlemsstaten så tillåter, ska flygplatsoperatören eller den nationella tillsynsmyndigheten därtill ha rätt att konkurrensutsätta inflygningskontrolltjänster. Stödtjänster och inflygnings- och flygplatskontrolltjänster ska konkurrensutsättas på ett öppet och transparent sätt. På flygtrafikledningstjänster skulle utnämningskravet fortsättningsvis tillämpas.
Prissättningen av tjänster som tillhandahålls i U-space-luftrum (definition 22 i artikel 2, artikel 9)
Den omarbetade SES2+-förordningen skulle också innehålla föreskrifter om prissättningen av den allmänna tjänst som erbjuds i U-space-luftrum som ingår i tjänsterna inom obemannad luftfart. Enligt förslaget borde leverantörer av flygtrafikledningstjänster ge tjänsteleverantörer av allmän information nödvändig operativ data och kostnaderna för utlämnade av denna information regleras. Därtill finns det bestämmelser om tryggandet av transparensen i omsättningen.
Kommissionen har gett medlemmarna i EASA-kommittén ett förslag till genomförandeförordning om inrättande av U-space-luftrum 16.6.2020. Information om förslaget till genomförandeförordning har getts till riksdagen med U-skrivelsen U 38/2020.
Nätverksförvaltning (definitionerna 26–28 i artikel 2, artikel 31)
Enligt förslaget till förordning utökas rollen för den nätverksförvaltare (Network Manager) som verkar i anslutning till Eurocontrol. Detta innebär att en del av nätverksförvaltarna kunde tilldelas mer centraliserade Europaövergripande uppgifter, såsom planering av luftrummet. Detta skulle bidra till att maximera effektiviteten i luftfartsnätet. Det europeiska nätverket för flygledningstjänst har varit i användning sedan år 2011 och dess förvaltare är en central aktör i verkställandet av det gemensamma europeiska luftrummet. Syftet med förslaget är att utöka befogenheterna och uppgifterna för nätverksförvaltaren. Förslaget innehåller också föreskrifter om tillgången till luftfartsuppgifter och tillträdet till dessa.
Annan reglering
Förslaget innehåller föreskrifter om flexibel användning av luftrummet, gemensamma innovativa projekt och hörandet av olika aktörer. Medlemsstaterna åläggs inte längre att verka i funktionella luftrumsblock, såsom den reglering som är i kraft för tillfället förutsätter. Medlemsstaterna kan dock välja att fortsätta förfarandet med dessa.
3.2
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningen (EU) 2018/1139 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet rörande förmågan hos Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet att verka som organ för prestationsgranskning inom det gemensamma europeiska luftfartsområdet
I förslaget skulle ett organ för prestationsgranskning (Performance Review Body, PRB) administrativt sett inrättas i anslutning till EASA. Organet skulle dock vara självständigt i förhållande till EASA. Uppgifterna för organet för prestationsgranskning skulle bland annat omfatta bedömning och godkännande av nationella prestationsplaner för undervägstjänster, rådgivning till kommissionen vad gäller uppsättandet av prestationsmål, bedömning av utfallet för flygtrafiktjänstleverantörernas undervägstjänster och fastställande av reparativa åtgärder, då målen inte uppnås. EASA-förordningen har reviderats i stor utsträckning år 2018. Förslaget har inte till syfte att ändra förordningen i annan utsträckning än att lägga till bestämmelser om organet för prestationsgranskning i förordningen.
Enligt förslaget betalas kostnaderna med anledning av organet för prestationsgranskning av leverantörerna av flygtrafikledningstjänster, det vill säga i sista hand av luftrumsanvändarna, som en del av undervägsavgifter.