Allmänt

Regeringen föreslår att kostnaderna för familjeledigheter jämnas ut mellan kvinnors och mäns arbetsgivare genom att en engångsersättning på 2 500 euro betalas till alla arbetsgivare som under moderskapspenningsperioden betalar ut lön för minst en månad till sina kvinnliga anställda. Ett villkor är att arbetsavtals- eller tjänsteförhållandet har pågått minst tre månader innan moderskapspenningsperioden börjar och att det grundar sig på ett arbetsavtal som ingåtts för minst ett år. Arbetstiden ska vara minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden för heltidsanställda i branschen. På samma grunder ska stödet betalas också till arbetsgivare för adoptivmödrar, om lön betalas ut under föräldrapenningsperioden.  

Syftet med propositionen är att främja sysselsättningen och likabehandlingen av kvinnor i fertil ålder på arbetsmarknaden och samtidigt förbättra sysselsättningen och tillväxten i företag i kvinnodominerade branscher. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har behandlat propositionen med avseende på sitt ansvarsområde. Utskottet anser att reformen behövs och tillstyrker lagförslaget, men med följande kommentarer.  

Syftet är att åtgärda den könskodning som finns på arbetsmarknaden till följd av graviditet, förlossning och amning. Detta motiverar att stödet uttryckligen dirigeras till arbetsgivare för biologiska mammor, men inte att en ersättning kopplad till arbetstagarens kön också betalas till arbetsgivare för adoptivmammor. 

Kostnaderna för föräldraskap

De direkta kostnader som arbetsgivaren får för föräldraskap är kostnader för arbetstagarens sjukfrånvaro på grund av graviditeten, lönekostnader och kostnader på grund av intjänad semester. Dessutom räknas kostnaderna för tillfällig vårdledighet in. Med indirekta kostnader avses bland annat de kostnader arbetsgivaren har för att anställa och introducera vikarier i arbetet under föräldraledigheten och problem i verksamheten som beror på oväntad och oförutsedd frånvaro.  

I nuläget får arbetsgivaren ersättning för ungefär 70 procent av de direkta kostnaderna för moderskaps- och föräldraledigheter. Arbetsgivaren ska betala lönen för självrisktiden under moderskapsledigheten plus den andel av lönen (10 procent) som den dagpenning som FPA betalar till arbetsgivaren inte täcker in, samt lönen för tillfällig vårdledighet i fråga om sjuka barn. Användningen av tillfällig vårdledighet är den typ av föräldraledighet som fördelats jämnast mellan pappor och mammor. 

Det som enligt utredning orsakar organisationen större problem än kostnaderna för föräldraledighet är att nyckelpersoner är frånvarande på grund av ledighet, att vikarier måste hittas, att arbetsuppgifter måste omfördelas och vikarierna utbildas. Svårigheterna är desamma i små företag. De påverkar sannolikt arbetsgivarnas benägenhet att anställa kvinnor i fertil ålder.Utskottet anser att en engångsersättning kan bidra till att underlätta för arbetsgivarna när det gäller de indirekta kostnaderna och andra störningar på grund av familjeledigheter.  

Familjeledigheter finansieras med arbetsinkomstförsäkringspremier inom sjukförsäkringen. Arbetsgivarna betalar utifrån lönebeloppet ungefär två tredjedelar, arbetstagarna står för ungefär 27 procent och statens andel är 5 procent. Enligt uppskattning behöver arbetsgivarens försäkringspremie höjas med 0,10 procentenheter till följd av reformen. Den föreslagna nya engångsersättningen ska vara lika stor för de arbetsgivare som har rätt till den, oberoende av arbetstagarens lönenivå. 

Inom offentliga sektorn arbetar det färre kvinnor än inom privata sektorn, men den relativa andelen kvinnliga arbetstagare är 70 procent, medan andelen kvinnliga arbetstagare inom privata sektorn är 40 procent. Enligt utredning kommer detta att leda till att arbetsgivarna inom privata sektorn enligt en grov uppskattning finansierar två tredjedelar av arbetsgivarnas andel av arbetsinkomstförsäkringspremierna, medan engångsersättningarna till arbetsgivare för kvinnliga anställda fördelas nästan jämnt mellan offentlig och privat sektor. Utskottet ser det inte som motiverat att privata sektorn finansierar offentliga sektorns arbetsgivaravgifter. På den här punkten är propositionen bristfällig. 

Form av anställning och engångsersättning

Det är inte ett villkor för engångsersättning att mamman efter familjeledigheten på nytt sysselsätts hos samma arbetsgivare som före barnets födelse. Anställningen uppfyller alltså villkoren för engångsersättning till arbetsgivaren även om den blir kort och inte fortsätter efter familjeledigheten. Enligt utredningar är visstidsanställningar betydligt vanligare bland unga kvinnor än bland män. En femtedel av de mammor som jobbat före barnets födelse har varit visstidsanställda. Ett syfte med reformen är att bidra till fasta och fortlöpande anställningar för kvinnor. Utredningar som utskottet fått visar att ett villkor som innebär att arbetstagaren måste fortsätta arbeta hos samma arbetsgivare bättre skulle bidra till uppkomsten av fasta och fortlöpande anställningar för kvinnor.  

Deltidsarbete är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män. År 2015 utgjorde deltidsarbetande kvinnor 19,1 procent av alla löntagare. Enligt utredning når ungefär en femtedel av alla kvinnliga löntagare inte upp till en arbetstid på 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen så som lagen föreslås kräva, vilket betyder att de här arbetstagarnas arbetsgivare inte kommer att omfattas av lagens tillämpningsområde. Deltidsarbete är särskilt vanligt i kvinnodominerade servicebranscher som handeln och hotell- och restaurangbranschen.  

Utskottet ser det till viss del som problematiskt att den föreslagna engångsersättningen bara ska betalas till mammornas arbetsgivare. I stället för att bidra till jämställdhet och underlätta för kvinnor på arbetsmarknaden kan det komma att stärka den traditionella uppfattningen att det är mammor som tar ut familjeledigheter och svarar för omvårdnaden. 

Utskottet påpekar också att allt fler sysselsätter sig själva och inte arbetar i anställningsförhållande. Enligt Statistikcentralens arbetskraftsundersökning visar siffrorna för andra kvartalet 2016 att 182 000 personer var sysselsatta som ensamföretagare, av dem ungefär 70 000 kvinnor. Självanställda och ensamföretagare har ofta låg inkomstnivå. Ensamföretagare har inga anställda och är i egenskap av företagare inte berättigade till engångsersättning på grund av egen föräldraledighet, fastän de deltar i finansieringen av systemet. 

Utveckling av systemet med familjeledighet

Mammorna tar ut nästan 100 procent av den föräldraledighet på sex månader som föräldrarna kan dela på. Dessutom har mammorna en ledighet på fyra månader som är kvoterad uteslutande för dem, medan den ledighet som är öronmärkt för pappor bara är nio veckor. Eftersom ledigheterna är ojämnt fördelade blir det arbetsgivarna med i huvudsak kvinnliga arbetstagare som drabbas av de direkta och indirekta kostnaderna som inte ersätts och andra nackdelar på grund av föräldraledigheter, vilket försämrar kvinnornas villkor på arbetsmarknaden. 

Utskottet betonar vikten av att jämna ut kostnaderna för föräldraskap mellan arbetsgivare i kvinnodominerade och mansdominerade branscher och anser att den nu aktuella reformen trots begränsningarna är ett steg i rätt riktning och ett av flera bra sätt att bidra till mer jämlika villkor för kvinnor på arbetsmarknaden.  

Det är ändå viktigt att behoven att se över familjeledigheterna undersöks och att man vid utvecklingen av systemet särskilt ger akt på vilka åtgärder som leder till att föräldraledigheterna fördelas jämnt mellan kvinnor och män. En jämnare fördelning av föräldraledigheter är enligt utskottets uppfattning det effektivaste sättet att höja sysselsättningsnivån bland kvinnor och öka jämställdheten på arbetsmarknaden.