Utlåtande
AjUU
10
2018 rd
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration
Till förvaltningsutskottet
INLEDNING
Remiss
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om främjande av integration (RP 96/2018 rd): Ärendet har remitterats till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet för utlåtande till förvaltningsutskottet. 
Sakkunniga
Utskottet har hört 
äldre regeringssekreterare
Juha-Pekka
Suomi
arbets- och näringsministeriet
konsultativ tjänsteman
Tiina
Snellman
inrikesministeriet
socialråd
Viveca
Arrhenius
social- och hälsovårdsministeriet
konsultativ tjänsteman
Ulla-Jill
Karlsson
undervisnings- och kulturministeriet
resultatenhetschef
Olli
Snellman
Migrationsverket
invandringschef
Jaana
Suokonautio
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland
utredningschef
Jussi
Tervola
Institutet för hälsa och välfärd (THL)
direktör
Jussi
Leponiemi
Norra Österbottens TE-byrå
överaktuarie
Liisa
Larja
Statistikcentralen
chef för invandringsfrågor
Teemu
Haapalehto
Esbo stad
chef för immigrations- och sysselsättningsfrågor
Ilkka
Haahtela
Helsingfors stad
sysselsättningskoordinator
Markus
Blomqvist
Närpes stad
direktör för sociala tjänster
Eeva
Purhonen
Salo stad
chef för multikulturella frågor
Hannele
Lautiola
Vanda stad
chef för EU-ärenden
Erja
Horttanainen
​Finlands Kommunförbund
projektdirektör
Jaakko
Pesola
Nylands förbund
utbildningschef
Virva
Muotka
Axxell Utbildning Ab
verksamhetsledare
Tytti
Pantsar
Fritt Bildningsarbete rf
tolk
Aziza
Hossaini
biträdande professor, docent
Lena
Näre
biträdande professor
Matti
Sarvimäki.
Skriftligt yttrande har lämnats av 
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Mellersta Finland
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland
Norra Karelens landskapsförbund
Egentliga Finlands förbund
Akava ry
Finlands näringsliv rf
Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf
Företagarna i Finland rf
Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf
Suomen Kasvupalveluiden tuottajat ry
Finlands somaliska förbund rf.
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Allmänt
Regeringen föreslår att det stiftas en ny lag om främjande av integration och att den gällande lagen med samma namn samtidigt upphävs. Propositionen hänger samman med landskapsreformen och de tillväxttjänster som landskapen blir skyldiga att ordna. Därmed måste landskapslagen, lagen om landskapens finansiering, lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster och lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling godkännas innan lagen om främjande av integration (integrationslagen) kan godkännas. 
Integrationslagen behöver revideras dels på grund av förvaltningsreformerna, dels till följd av den ökande invandringen. När invandrarna blir fler såväl basservicen som de särskilda integrationsfrämjande tjänsterna anpassas till att allt fler människor flyttar till Finland av varierande orsaker. Mångfalden i migrationen kan också erbjuda en möjlighet att ta till vara invandrarnas arbetsinsats för att minska de samhällsekonomiska konsekvenserna av att försörjningskvoten förändras.  
Lagen ska främja integration och goda befolkningsrelationer och på det sättet medverka till likabehandling och jämställdhet för invandrare. Vidare avser lagen att främja sysselsättning, delaktighet, välfärd och hälsa bland invandrarna och att förbättra tillgången till integrationsfrämjande tjänster. Lagen är också tänkt att främja en mångfald av samarbete mellan olika aktörer och att samordna planeringen och utvecklingen av integreringen med annan planering och utveckling i landskapen och kommunerna. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser målen med lagen vara relevanta och stöder därför förslaget. Med avseende på måluppfyllelsen är det viktigt att de integrationsfrämjande tjänsterna finns tillgängliga så bra som möjligt för de som behöver dem. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande kommentarer. 
Finansiering
Det nuvarande anslaget till integrationsutbildning i form av arbetskraftsutbildning kommer att flyttas över till allmänna anslagen i landskapen. Också omkostnaderna för närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna kommer att inkluderas i landskapens allmänna anslag. I det nuvarande systemet är de anslag som närings-, trafik- och miljöcentralerna får för integrationsutbildning för invandrare öronmärkta. I fortsättningen kommer landskapen att över hela linjen bestämma självständigt hur de vill använda de statliga anslagen för att utföra sina uppgifter.  
Arbetslösa arbetssökande, arbetslöshetsgrad och företagens verksamhetsställen är de fördelningskriterier som tillämpas för den så kallade tillväxttjänstfinansieringen som anvisas för allmänna bidrag för att finansiera landskapen. Däremot ingår till exempel inte antalet utländska invånare eller personer i behov av integrationstjänster i kriterierna. Regeringen bedömer att integrationsaspekten kanske inte ägnas så stor uppmärksamhet eftersom landskapen får allmänna anslag, deras uppgifter är så omfattande och kommunerna inte längre kommer att få de särskilda ersättningarna. Det kan hända att integrationstjänsterna försämras i ett läge när invandrarna snabbt blir fler. 
I vilket fall som helst är landskapen enligt 24 § skyldiga att se till att det ordnas integrationsfrämjande tjänster och att de produceras inom ramen för tillväxttjänsterna och social- och hälsovården som ingår i deras organisationsansvar. I förekommande fall ska de också ordna tjänsterna i form av andra integreringsfrämjande tjänster i nödvändig omfattning. Som utskottet säger i utlåtandet om landskapsreformen (AjUU 4/2018 rd), kommer det spelrum som finns för de oriktade medlen i ett svårt ekonomiskt läge att användas för att täcka de lagstadgade vårdutgifterna, om tillväxttjänsterna inte får öronmärkta anslag. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet är allvarligt bekymrat över detta. Det är nödvändigt att i lagen lägga fast en miniminivå och anslag för tillväxttjänsterna, säger utskottet i utlåtandet. Vidare anser utskottet att det finns anledning att fundera om fördelningskriterierna för det allmänna anslaget behöver kompletteras eller om man kan avsätta ett så kallat öronmärkt anslag för integrering. 
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår att förvaltningsutskottet överväger att komplettera lagen med en hänvisningsbestämmelse till kap. 7 som reglerar kostnadsersättningar. Enligt 41 § 1 mom. ersätter staten inom ramen för statsbudgeten kommunerna och landskapen för kostnaderna för att anordna de tjänster som avses i lagen ”enligt vad som föreskrivs i detta kapitel”. I motiven säger regeringen följande: ”Till den del som integrationstjänsterna ordnas som en del av integrations-, social- och hälso- och tillväxttjänsterna inom landskapets organiseringsansvar ska de finansieras som en del av dessa tjänster på det sätt som föreskrivs i den föreslagna lagen om landskapens finansiering”. En hänvisning till lagen om landskapens finansiering kan förtydliga regleringen. 
Inledande kartläggning
Enligt den gällande lagen ska arbetet med den inledande kartläggningen starta inom två månader från det att klientrelationen inleddes eller begäran om inledande kartläggning lämnades. Enligt den föreslagna lagen ska inledande kartläggning starta mycket snabbare än nu, redan inom två veckor. Syftet med den kortare tidsfristen är att se till att invandrarens kompetens och servicebehov utreds så tidigt som möjligt, för att integrationsprocessen ska komma igång snabbt och arbetet med integrationsplanen inte fördröjas. Utskottet välkomnar att serviceprocessen snabbas upp och påpekar vikten av tillräcklig resurssättning av integrationsarbetet. 
Enligt lagförslaget är det landskapet som ska utarbeta en inledande kartläggning för arbetslösa invandrare och personer i behov av internationellt skydd. Kommunen deltar i arbetet om landskapet ber om det. Kommunen kan utarbeta den inledande kartläggningen självständigt tillsammans med en invandrare främst när personen inte behöver tillväxttjänster eller socialvård. Utskottet anser det vara viktigt att en inledande kartläggning också görs för andra än arbetslösa arbetssökande. När invandrare tillräckligt tidigt hänvisas till kommunala utbildningar och andra tjänster är det lättare för dem att få arbete senare.  
Inledande vägledning och rådgivning spelar en stor roll för den samlade integrationsprocessen för invandrare, anser utskottet. Fullgod information vid rätt tidpunkt till invandrare om deras rättigheter och skyldigheter ökar samtidigt deras förståelse för det finländska samhället. I detta sammanhang är det viktigt att säkerställa att deltagarna har tillgång till digitala tjänster och att de får personlig service i tillräckligt stor omfattning.  
Integrationsplan
Enligt den gällande lagen ska den som upprättar en integrationsplan upplysa invandraren om vilka rättigheter och skyldigheter som följer av planen och de anknytande åtgärderna. Personen ska göra det skriftligt och muntligt om invandraren ber om det och så att invandraren förstår sina rättigheter och skyldigheter. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att 17 § bör ändras och ha samma bestämmelser om rättigheter och skyldigheter som den gällande lagen. 
Den första integrationsplanen ska utarbetas för högst ett år, sägs det i propositionen. Den längsta tiden för en integrationsplan är emellertid tre år från det att den första integrationsplanen utarbetades. Den maximala tiden kan förlängas med högst två av grundad anledning. Att döma av statistiken går integrationen på arbetsmarknaden långsamt för i synnerhet dem som flyttar till Finland av familjeskäl eller på grund av flyktingskap. Det kan i dessa fall finnas behov av riktat stöd i flera år, påpekar utskottet. Likaså kan vara aktuellt med en integrationsplan för familjen först efter tre års bosättning. Enligt utskottet är det viktigt att också de som tar hand om sina barn hemma har möjligheter att få integrationsutbildning under och efter familjeledigheten. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår att förvaltningsutskottet tar ställning till om fristerna för integrationsplaner kan bli mer flexibla för att säkerställa att de invandrare som behöver riktade tjänster kan få det. 
Integrationsutbildning
Utskottet framhåller att det är viktigt att dra nytta av deltagarnas kompetens på marknaden. Invandrarna kan slussas in på rätt utbildning och karriärutveckling om deras tidigare studier och kompetens identifieras och erkänns på ett så tidigt stadium som möjligt. 
Bristfälliga språkkunskaper anses vara ett av de största hindren för invandrare att få jobb. I synnerhet kvinnor måste ha bättre språkkunskaper än män, att döma av statistik från Statistikcentralen. Följaktligen är det i fortsättningen viktigt att satsa extra mycket på utrikes födda kvinnors språkkunskaper och utbildningsnivå och på lärande på arbetsplatsen. Med bättre språkkunskaper har kvinnor som tar hand om barnen i hemmet större möjligheter att få arbete i framtiden. 
Utskottet menar att det inte bör uppstå långa avbrott innan integrationsutbildning ordnas eftersom det kan försvåra språkinlärningen. Samtidigt är det angeläget att också se till att integrationen betyder möjligheter att kombinera utbildning och arbete på ett flexibelt sätt eftersom utbildning inte är det enda sättet att lära sig språket. Det gäller att organisera utbildning anpassat, men också att understryka deltagarnas eget ansvar för inlärningsresultaten. 
Ett av de viktigaste målen med integrationsutbildningen är att invandrarna ska få elementära språkkunskaper i finska eller svenska. Integrationsutbildning uteslutande på främmande språk har än så länge inte ansetts tjäna syftena med utbildningen. Detta är emellertid inget hinder för att integrationsutbildningen skulle inbegripa exempelvis kursavsnitt på engelska. Den gällande lagstiftningen om integrationsutbildning tillåter att det ordnas kortvariga kurser på främmande språk och att kursdeltagaren får arbetslöshetsförmån för sådan utbildning. Som utskottet ser det kan det ändå finnas anledning att i fortsättningen överväga ytterligare flexibilitet när det gäller språkbestämmelserna för integrationsutbildning eftersom varje invandrare har olika livssituation och varierande behov. 
Invandrarkvinnornas situation
I en ny rapport lyfter OECD fram Finlands relativt dåliga kapacitet att integrera invandrarkvinnor i samhället och arbetslivet som en av de stora utmaningarna. I en studie om arbete och välfärd bland utrikes födda 2014 var sysselsättningen bland personer av utländsk härkomst tio procentenheter lägre än bland inrikes födda. Den lägre sysselsättningen bland befolkningen av utländsk härkomst beror till stor del på att kvinnor av utländsk härkomst har sämre ställning på arbetsmarknaden, vilket i sin tur beror på att invandrarkvinnor bildar familj tidigare och att sysselsättningen bland kvinnor med barn är dålig. 
Kvinnor av utländsk härkomst minskar sitt deltagande på arbetsmarknaden betydligt mer än kvinnor av finländsk härkomst när de får barn. Det är svårt att sysselsätta icke-sysselsatta kvinnor av utländsk härkomst som har barn under skolåldern. Det beror dels på bristande språkkunskaper, dels på låg utbildningsnivå och avsaknad av arbetserfarenhet. De bildar familj tidigt och det bidrar till att de inte får vare sig utbildning eller arbetserfarenhet. Dessutom är det vanligare med visstidsanställningar bland invandrare än bland finländska löntagare. Så de som är hemma med barnen har inte alltid något jobb att återvända till efter familjeledigheten.  
En brist i lagförslaget är att det inte har några särskilda tjänster eller verktyg avsedda för invandrarkvinnor. Samordning av social- och hälsovården och tillväxttjänsterna i landskapen kan enligt utskottet generera en del synergieffekter, särskilt bland invandrare med sämre möjligheter att få arbete.  
Enligt utskottet spelar barnomsorg, barnpedagogisk verksamhet och grundläggande utbildning en framträdande roll för integrationen av barnfamiljer. Det skulle vara till nytta för integrationen av invandrarkvinnor om dagvården kunde utnyttjas i större omfattning, eftersom föräldrarna då kunde delta i integrationsutbildning. Samtidigt understryker utskottet vikten av åtgärder för att förhindra att invandrarkvinnor isolerar sig och av reformer för att öka jämställdheten i arbetslivet och i föräldraskapet.  
Modellen med flera producenter
Landskapen kan producera integrationsfrämjande tjänster själva, men de kan också lägga ut tjänster och tjänsteprocesser på privata tjänsteleverantörer. I motsats till i dag ska inledande kartläggningar och integrationsplaner kunna läggas ut på någon tjänsteleverantör. 
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet framhåller att liknande bestämmelser för utläggning på privata tjänsteleverantörer finns i propositionerna om tillväxttjänster, offentlig service för rekrytering och arbetskrafts- och företagsservice RP 35/2018 rd, RP 93/2018 rd och RP 62/2018 rd. Utskottet behandlarna för närvarande propositionerna. Vid utfrågningen om dem pekades det på att utläggningar av offentliga förvaltningsuppgifter enligt 124 § i grundlagen ska vara nödvändiga och ändamålsenliga. Utskottet menar att grundlagsutskottets ställningstaganden till överföring av offentliga förvaltningsuppgifter beträffande propositionerna bör beaktas också beträffande integrationspropositionen, trots att grundlagsutskottet inte kommer att behandla lagförslaget. 
Modellen med flera producenter kan enligt utskottet ge större effekt i servicen och göra tjänsterna mer kostnadseffektiva. Dessutom finns det möjligheter att skapa nya affärsmöjligheter. Invandrares förmåga att utnyttja valfriheten kan å andra sidan vara begränsad till följd av bristfälliga språkkunskaper. 
Enligt 27 § om landskapets egenkontroll ska landskapet ange hur produktionen av, tillgången till och kvaliteten på de integrationsfrämjande tjänsterna i landskapet och klienternas likabehandling ska säkerställas oberoende av om en tjänst produceras av landskapet eller av en tjänsteproducent. Utskottet anser det viktigt att det säkerställs att jämlika villkor gäller för invandrare. Vidare är det viktigt att arbets- och näringsministeriet följer upp att det finns tillgång till integrationsfrämjande tjänster på lika villkor och att adekvata anslag finns att tillgå i hela landet och varje landskap. 
Överföring på tjänsteleverantörer kan enligt utskottet leda till att tjänsterna är produktiva sett ur leverantörens synpunkt, men inte nödvändigtvis effektiva med avseende på integrationen av invandrare. Utskottet framhåller att adekvat upphandlingskompetens kommer att spela en framträdande roll när tjänsteleverantör väljs. Det ingår i landskapens skyldigheter att se till att tjänsteleverantörerna ges rätt incitament och att det inte är leverantören som bestämmer behovet. Det låter sig göras antingen genom att bedömningen av tjänstebehovet skiljs åt från produktionen av tjänster eller genom att det införs ett arvodessystem baserat på integrationsresultaten och som motiverar leverantörerna att arbeta effektivt.  
Lagen innehåller en viktig skyldighet, nämligen att både landskapet och tjänsteleverantören är skyldiga att se till att invandrarna hänvisas till lämpliga tjänster. 
Myndigheterna och deras ansvar
Integrationsfrämjande tjänster ordnas som ett led i de tillväxttjänster och den social- och hälsovård som ingår i landskapets organiseringsansvar, den kommunala basservicen och det nationella utbildningssystemet och i form av andra integrationsfrämjande tjänster. När landskapen, kommunerna och myndigheterna planerar, ordnar och producerar sina tjänster ska de ta hänsyn till invandrarbefolkningens behov och syftet med de integrationsfrämjande tjänsterna. Landskapen, kommunerna och myndigheterna ska enligt lagen se till att inledande integrationsrådgivning ges och att invandrare hänvisas till behövliga integrationsfrämjande tjänster. 
Landskapen åläggs allmänt ansvar och samordningsansvar för utveckling, planering och uppföljning av integreringen av invandrare. Vidare svarar landskapen för att samordna planeringen och utvecklingen av integreringen. Kommunerna ska också i fortsättningen vara viktiga aktörer i integreringen. Propositionen ändrar ingenting på kommunens allmänna skyldighet att ansvara för planering, utveckling och ordnande av tjänster som främjar integreringen av kommunens invandrarinvånare. Bland de kommunala tjänsterna spelar småbarnspedagogisk verksamhet, grundläggande utbildning, fritidstjänster och främjande av hälsa och välbefinnande en viktig roll över lag för att integrera invandrare. 
Både landskapen och kommunerna måste väga in de nationella integrationsmålen i sin planering samt förutse och ta hänsyn till vilka konsekvenser deras beslut har för olika invandrargrupper. Dessutom måste de utveckla det integrationsfrämjande arbetet i multisektoriellt samarbete och se till att personalen får bättre integrationskompetens. 
Utskottet välkomnar att tjänsterna ska samordnas bättre och framhåller att det behövs tydligare ansvarsfördelning mellan aktörerna för att verksamheten ska ge resultat. En av svårigheterna med den föreslagna förvaltningsmodellen är att förvaltningen av migrationsärenden blir så splittrad. Men först när det finns mer erfarenhet av systemet går det att säga om den föreslagna arbetsfördelningen för den integrationsfrämjande verksamheten fungerar. 
Anvisande till kommuner
Avsikten med att anvisa invandrare till kommuner är att de som fått uppehållstillstånd så snabbt som möjligt ska kunna anlita kommunala tjänster och andra integreringstjänster. Enligt propositionen fick ungefär en fjärdedel av asylsökande med uppehållstillstånd plats i någon kommun via närings-, trafik- och miljöcentralerna 2017. Ungefär 45 procent av personerna med uppehållstillstånd flyttade på egen hand till någon kommun och cirka 30 procent med hjälp från förläggningen. Redan i flera år har det varit problem med att få plats i någon kommun och det har inte gått att tillgodose behovet. Därför har flyttning på egen hand eller med stöd från förläggningen varit mer omfattande än avtalsbaserad anvisning till någon kommun via närings-, trafik- och miljöcentralerna. Det finns för närvarande inga regler eller anslag för flyttning med hjälp från förläggningen. 
Den nya lagen avser att stärka planeringen av att anvisa personer med internationellt skydd till kommuner och att förtydliga landskapets, förläggningarnas och Migrationsverkets ansvar för att anvisa personer till kommuner. I fortsättningen kommer landskapen att svara för den strategiska planeringen och utvecklingen av att anvisa personer till kommuner. Enligt lagen om regionutveckling och tillväxttjänster grundar sig planerna för anvisande av kommun på de mål och prioriterade områden som anges i det riksomfattande regionutvecklingsbeslutet. Statsrådet kan vid behov närmare ange målen och prioriteringarna för att förvissa sig om smidiga flyttningar till kommuner och en rikstäckande spridning. 
Utskottet håller med om att landskapet ska ha det primära ansvaret för att anvisa personer till kommuner. I sin planering måste landskapen räkna in att antalet asylsökande kan stiga plötsligt och att det kan behövas fler kommunplatser för personer med internationellt skydd och en utbyggnad av den integrationsfrämjande verksamheten. Samtidigt understryker utskottet vikten av att alla aktörer informerar och blir informerade smidigt. 
Tillväxttjänster i landskapet Nyland
Lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland ska föreskriva om möjligheter för Esbo, Grankulla, Helsingfors och Vanda att bilda en samkommun med ansvar för att ordna tillväxttjänster i Nyland. Enligt 3 § i lagen hör det till samkommunen att sköta de av landskapets uppgifter som gäller de integrationsfrämjande tjänster som avses i lagen om främjande av integration och som ordnas som tillväxttjänster. 
Samkommunen ska planera, utveckla och följa upp integrationen av invandrare till den del de integrationsfrämjande tjänsterna ordnas i form av tillväxttjänster som samkommunen ansvarar för. Landskapet Nyland ska ha både det allmänna ansvaret och samordningsansvaret för planering, utveckling och uppföljning av integrationen av invandrarna i landskapet, men det ska involvera samkommunen i verksamheten för att stärka dels samarbetet mellan landskapet och samkommunen, dels den gemensamma planeringen. Om en invandrare behöver integrationsfrämjande tjänster som har samordnats av landskapet, ska landskapet och samkommunen tillsammans svara för samordningen av tjänsterna och utformningen av ett lämpligt servicepaket. 
Utskottet påpekar att särlösningen för Nyland kan leda till oklarheter kring fördelningen av ansvaret för den integrationsfrämjande verksamheten. Lagen säger inte entydigt ut vilka uppgifter som hör till samkommunen och vilka uppgifter landskapet Nyland svarar för. Enligt 64 § 2 mom. om gemensamt ansvar för att samordna tjänsterna ger inte full klarhet i frågan. 
Övrigt
I 20 § föreskrivs det om stöd för frivilliga studier och paragrafen hänvisar till 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt motiven i lagförslaget ska bestämmelserna om frivilliga studier som innebär att de studerande får stöd i form av arbetslöshetsförmån lyftas över till lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt uppgifter till utskottet kommer propositionen att lämnas till riksdagen först nästa regeringsperiod och tanken är att ändringarna ska träda i kraft senast den 1 januari 2021. Utskottet påpekar att 20 § i integrationslagen måste formuleras om för att inte hänvisa till ett kapitel i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som inte finns när lagen införs. 
Det är viktigt att säkerställa att läroanstalter på grundval av 62 § om rätt att få uppgifter får information i tid eftersom de enligt lagen är tjänsteproducenter. Men de börjar producera tjänster först när de studerande har valts till utbildningen. För att undvika att invandrarna testas flera gånger om och för att valet av studerande ska var träffsäkrare bör läroanstalterna redan när de väljer studerande få information om vilka resultat om studiefärdigheterna och språkkunskaperna den inledande kartläggningen har gett. Följaktligen föreslår arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att förvaltningsutskottet preciserar 62 § 2 mom. exempelvis så här: 
Tjänsteproducenter till vilka invandrare hänvisas som kunder eller som invandrare hänvisas att söka studieplats hos har trots sekretessbestämmelserna rätt att av landskapet och kommunala myndigheter och av andra tjänsteproducenter avgiftsfritt få den information som är nödvändig för ordnandet av de tjänster som avses i 2 kap. 
Utskottet oroar sig för att lagens tillämpningsområde förefaller att utesluta invandrare med finskt medborgarskap och deras barn. Den här gruppen av invandrare kan fortfarande ofta ha ett behov av att få integrationsfrämjande tjänster. Därför anser utskottet att man måste satsa på integrering av personer av utländsk härkomst som inte ingår i lagens tillämpningsområde. Alla invandrare i Finland bör kunna erbjudas den typ av riktad utbildning som integrationsutbildningen representerar. 
FÖRSLAG TILL BESLUT
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår
att förvaltningsutskottet beaktar det som sägs ovan
Helsingfors 11.1.2019 
I den avgörande behandlingen deltog
ordförande
Tarja
Filatov
sd
vice ordförande
Heli
Järvinen
gröna
medlem
Reijo
Hongisto
blå
medlem
Anna
Kontula
vänst
medlem
Rami
Lehto
saf
medlem
Merja
Mäkisalo-Ropponen
sd
medlem
Ilmari
Nurminen
sd
medlem
Arto
Pirttilahti
cent
medlem
Veronica
Rehn-Kivi
sv
medlem
Juha
Rehula
cent
medlem
Eero
Reijonen
cent
medlem
Eero
Suutari
saml
medlem
Martti
Talja
cent
medlem
Matti
Torvinen
blå
medlem
Juhana
Vartiainen
saml
medlem
Eerikki
Viljanen
cent
ersättare
Petri
Honkonen
cent.
Sekreterare var
utskottsråd
Maiju
Tuominen.
AVVIKANDE MENING
Motivering
Vi håller med om de bedömningar arbetslivs- och jämställdhetsutskottet lägger fram för förvaltningsutskottet. Trots det föreslår vi att lagförslaget förkastas eftersom vi inte stöder landskapsförvaltningen.  
Avvikande mening
Vi föreslår
att riksdagen förkastar lagförslaget. 
Helsingfors 11.1.2019
Ilmari
Nurminen
sd
Merja
Mäkisalo-Ropponen
sd
Tarja
Filatov
sd
Anna
Kontula
vänst
Veronica
Rehn-Kivi
sv
Heli
Järvinen
gröna
Senast publicerat 6.6.2019 14:36