I årsberättelsen ingår diskrimineringsombudsmannens berättelse och jämställdhetsombudsmannens berättelse. Diskrimineringsombudsmannens berättelse behandlar ur ett brett perspektiv många sektorer som i sig är viktiga. Diskrimineringsombudsmannen föreslår att det utreds om inkomstgränserna i samband med familjeåterförening är "skäliga" och att försörjningsvillkoret inte alls längre ska tillämpas på minderåriga anknytningspersoner som fått uppehållstillstånd. De sannfinländska ledamöterna i utskottet anser att slopat försörjningsvillkor för minderåriga anknytningspersoner är ägnat att sporra till att sända minderåriga som asylsökande till Finland för att hela familjen med hjälp av honom eller henne ska kunna resa in i landet. 

Vi anser att inkomstgränserna för familjeåterförening måste grunda sig på att den sökande har en faktisk möjlighet att försörja sig själv och sin familj utan permanent socialbidrag. Om det kravet inte finns, blir anknytningspersonen och hans eller hennes familj en bestående börda för det finländska välfärdssamhället. Detta försämrar ytterligare försörjningskvoten, som för närvarande blir sämre till följd av vår åldrande befolkning. Slopade inkomstgränser sänder också fel signal till dem som får uppehållstillstånd, eftersom inkomstgränser i sig sporrar dem som får uppehållstillstånd att ta jobb och försörja sig själva, eftersom de annars inte kan ansöka om familjeåterförening. Att ha kvar inkomstgränserna är förenligt med det finländska samhällets helhetsintresse och uppmuntrar anknytningspersonen att ta jobb, försörja sig själv och på så sätt integreras i det finländska samhället. 

Vi påpekar att det sänder en helt felaktig signal till ursprungsländerna, om försörjningsvillkoret upphör att gälla för minderåriga anknytningspersoner. Om det blir betydligt lättare att skicka en minderårig anknytningsperson ensam till Finland för att hela familjen ska komma till Finland, uppmuntrar det människor att sända minderåriga ensamma som asylsökande. Att sända ut detta felaktiga incitament gör att barnen inte bara blir av med sin familj utan också utsätts för risker, eftersom barn som skils åt från sin familj kan hamna i händerna på människosmugglare och falla offer för människohandel eller sexuellt utnyttjande. Redan det att barn utnyttjas för att skaffa uppehållstillstånd har likheter med ekonomiskt utnyttjande av barn. Vi anser att detta inte är förenligt med barnets bästa och undrar varför det inte har gjorts någon bedömning av förslagets konsekvenser för barnen. 

Vidare stöder vi sannfinländare i utskottet inte heller att det ställningstagande som baserar sig på rekommendation 5 i diskrimineringsombudsmannens berättelse ska stå kvar beträffande det som sägs om grunderna för uppehållstillstånd. Att vara offer för människohandel ska inte per automatik vara ett kriterium för att få permanent uppehållstillstånd och gratis uppehälle i Finland, eftersom det då skapas en ny metod för olaglig invandring. Man måste i första hand ingripa i människohandel i samarbete med brottsoffrets ursprungsstat och försöka se till att offret tryggt kan återvända till sitt hemland och se vistelsen i Finland som ett undantag, om villkoren för uppehållstillstånd inte i övrigt är uppfyllda. 

Vi sannfinländare i utskottet föreslår att det ställningstagande som baserar sig på rekommendation 2 i diskrimineringsombudsmannens berättelse stryks. I ett läge där den ena föräldern tjänar avsevärt mer än den andra eller är företagare kan det äventyra familjens försörjning i sin helhet eller kontinuiteten i företagsverksamheten, om den ena föräldern pressas att ta ut familjeledighet. Målet med familjeledighetsreformen bör vara att familjen ska ha så stor frihet som möjligt att själv besluta om sina angelägenheter i stället för att samhället tvingar någondera vårdnadshavaren att vara borta från arbetslivet en viss tid. Vad gäller rekommendation 5 påpekar vi sannfinländare att alla former av våld är oacceptabelt och att också våld mot män tjänar uppmärksamhet.