Med ändringarna i propositionen genomförs åtgärder för smidigare planläggning och tillstånd för byggande enligt regeringsprogrammet. Målet är att minska regleringen av planläggning och byggande och på så sätt bidra till att stödja villkoren för en sund konkurrens. 

När omvandlingen av samhällsstrukturen kontrolleras genom planläggning måste beslutsfattandet väga in intressen som ofta är svåra att genomföra samtidigt. Risken är då att man suboptimerar eller placerar funktioner i områden där de trots förväntningarna inte får en naturlig livsmiljö då folkströmmarna eller konsumentbeteendet inte utfaller som beräknat. Det har ansetts att den gällande regleringen i vissa fall definierar byggande av nya butiker och försvårar förnyandet av existerande enheter på ett oändamålsenligt sätt, trots regleringens i sig positiva mål. 

Ekonomiutskottet konstaterar att regleringen av affärsbranschen i flera frågor kulminerar i överväganden om vilken part — myndigheterna eller branschaktörerna — anses bäst kunna bedöma vilka verksamhetsramar som är ändamålsenliga för affärsenheterna med tanke på det övergripande samhällsintresset. En reglering enligt den aktuella propositionen leder utvecklingen i en riktning där affärsaktörerna får rum för friare överväganden medan myndigheternas roll begränsas. Ekonomiutskottet konstaterar att balansgången mellan myndighetsstyrning och att tillåta fri aktivitet på marknaden tidvis är svår. Genom planläggning bör man kunna styra utvecklingen av samhällsstrukturen över tidens och de aktuella aktörernas behov: besluten om markanvändning definierar och avgränsar beslutsgången för en lång tid framåt. Trots att det är svårt att med exakthet förutsäga de dynamiska konsekvenserna av den föreslagna regleringen, bedömer ekonomiutskottet att den lindrigare tillståndsförvaltningen inverkar positivt på företagens investeringsmöjligheter, främjar rättvisa konkurrensbetingelser och på så sätt gynnar butikskunderna. Ekonomiutskottet anser att de föreslagna ändringarna är ändamålsenliga som ett sätt att nå dessa mål, men vill ändå påpeka att näringslivets omvärld bildas av lagstiftningens samlade inverkan, varvid betydelsen av en enskild bestämmelse tar sig uttryck som en del av helheten, antingen i överensstämmelse eller i konflikt med den övriga regleringen. I alla lagstiftningsåtgärder bör bestämmelsernas inbördes samordning och samlade konsekvenser vara i blickpunkten för att olika regleringsåtgärder inte ska undergräva varandra. 

Enligt propositionen ska storleksgränsen för stora detaljhandelsenheter höjas från 2 000 till 4 000 kvadratmeter våningsyta. Med denna definition kan den särskilda styrningen av placeringen av stora enheter begränsas så att den gäller sådana affärer som har betydande konsekvenser för samhällsstrukturen, trafiken eller tillgängligheten till handelns tjänster. Ekonomiutskottet anser att ändringen ökar möjligheterna till konkurrens och på så sätt förbättrar möjligheterna för dem som anlitar tjänsterna och att den gynnar en ändamålsenlig inriktning av myndighetsresurser, även om det fortfarande ser ut att kvarstå flertydigheter i regleringen i fråga om exempelvis sambandet mellan areal och butikstyp. Ekonomiutskottet ställer sig bakom uppfattningen att en affär själv ska kunna definiera hur affärsarealen används i enheter på under 4 000 kvadratmeter våningsyta. 

I propositionen föreslås att skyldigheten att beakta enhetens art när en stor detaljhandelsenhet förläggs någon annanstans än till ett centrumområde ska slopas. Den primära platsen för en stor detaljhandelsenhet är således fortfarande centrumområdet, men en stor enhet kan också placeras på annat håll under förutsättning att tillgången till tjänsterna beaktas som grund för placeringen. Ekonomiutskottet anser att den föreslagna ändringen förbättrar förutsättningarna för handeln att utveckla sin verksamhet utanför centrumområden och ställer sig positivt till förslaget.  

I propositionen föreslås upphävande av lagens 71 e §, enligt vilken detaljplanebestämmelserna utöver vad som bestäms i 57 § i markanvändnings- och bygglagen kan gälla en detaljhandelsaffärs art och storlek, om detta behövs med tanke på tillgången till handelns tjänster. Men kraven enligt lagens 57 § kan kräva att detaljplanen också granskar frågor som gäller affärens art och storlek. Ekonomiutskottet anser det problematiskt att detaljmotiven i propositionen tar ställning till tolkningen av lagen på ett sätt som i praktiken urvattnar strykandet av paragrafen. Ekonomiutskottet ser det som viktigt att stryka ur lagen de bestämmelser enligt vilka detaljplanen kan meddela föreskrifter om affärens art och storlek. Ekonomiutskottet föreslår att miljöutskottet fäster särskild uppmärksamhet vid detta. 

Enligt propositionen slopas närings-, trafik- och miljöcentralernas styrningsuppgift gällande planeringen av områdesanvändningen och anordnandet av byggnadsväsendet inom kommunerna, och deras tillsynsuppdrag begränsas så att de i fortsättningen utövar tillsyn över kommunernas områdesanvändning och byggande endast till den del besluten har verkningar som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå. Avgränsningar föreslås också i tillämpningsområdet för samråd mellan närings-, trafik- och miljöcentralerna och kommunerna i fråga om general- och detaljplaner.  

Ekonomiutskottet vill påminna om att eftersom gränserna för regionförvaltningens strukturer och behörighet är föremål för omställningar, är det möjligt att den ändrade rollen för närings-, trafik- och miljöcentralerna kan bli av underordnad betydelse. Men det är ändå utrett, anser utskottet, att de föreslagna ändringarna medför lättnader i termer av procedurer och innehåll i planeringen av markanvändningen. Det väntas försnabba planprocesserna, vilket i sin tur beräknas främja också byggandet av bostäder. 

Enligt en utredning till ekonomiutskottet arbetar statsrådet på en total översyn av markanvändnings- och bygglagen. Dess syfte är att skapa ett alldeles nytt system för att planera områdesanvändningen. Utskottet ser det som viktigt att regleringen av markanvändningen behandlas i sin helhet och att den konsekvent utvecklas i linje med regleringen av närliggande branscher. Helhetsbedömningen bör också beakta bestämmelser på lägre nivå, myndighetsföreskrifter och myndighetspraxis.