Statsminister Antti Rinnes regering föreslår skattehöjningar på 250 miljoner euro för trafikbränslen och inriktar höjningarna pål energiinnehållsskatten på bränsle och koldioxidskatten. Den höjning som träder i kraft i augusti 2020 skärper beskattningen nästa år, på fem månader med upp till 83 miljoner euro. Höjningarna får mycket skadliga konsekvenser för företagens verksamhet och hushållens köpkraft. 

Tyngdpunkten i bränslebeskattningen flyttades till koldioxidskatten för åtta år sedan. I praktiken innebär detta att ju mindre utsläpp beståndsdelen i bränslet orsakar, desto mindre beskattas den. 

Regeringen medger i propositionen att beskattningens mål är fiskalt. Där konstateras att om skattehöjningen betonades på koldioxidskatten, skulle en skärpning av distributionsskyldigheten för biodrivmedel på 2020-talet minska skattehöjningens långsiktiga inverkan på intäkterna från bränslebeskattningen. 

Trafikbeskattningen ska styra konsumenterna mot utsläppssnålare alternativ. För att minska utsläppen från trafiken behövs allt mer verkningsfulla åtgärder, och några sådana går inte att skönja i regeringens riktlinjer. Utöver höjningen av bränsleskatten har regeringen för avsikt att skära ned 120 miljoner euro på stödet till bränslen med lägre utsläpp, dvs. paraffinisk dieselolja, och regeringen har inte för avsikt att underlätta förnyelsen av bilbeståndet genom att sänka bilskatten för nya bilar. 

De fakta som nämns ovan talar för uppfattningen att höjningarna av bränsleskatten görs enligt de finanspolitiska målen och inte på klimatpolitikens villkor. Därför kan man dra slutsatsen att låga trafikutsläpp inte främjas genom tillräckligt effektiva åtgärder. 

Vi anser att höjningarna av bränsleskatten måste återtas. 

Snabba och smidiga tågförbindelser mellan städerna förbättrar hela Finlands konkurrenskraft och effektiviserar en hållbar rörlighet för varor och människor. I stället för att sälja statens egendom och sprida ut pengarna bör regeringen överföra statens aktieinnehav till en tillräcklig kapitalisering av projektbolagen för banförbindelserna. Det gör det möjligt att snabbt inleda projekt och planera dem på ett flexibelt sätt. 

Särskilt två projekt skulle det med tanke på baninvesteringarna i Finland vara möjligt att främja snabbt. Byggandet av stadsbanan i Esbo och banan Böle —Riihimäki kan inledas omedelbart. 

Stadsbanan i Esbo måste förlängas med två extra spår från Alberga till Köklax för att möjliggöra reguljär och störningsfri lokal- och fjärrtrafik. Planen för banan är klar och genomförandet kan inledas genast efter att beslutet om statlig finansiering fattats. Att påskynda projektet främjar byggandet av en snabb banförbindelse mellan Helsingfors och Åbo. 

Det är nödvändigt att utveckla spårtrafiken på huvudbanan för att möjliggöra regelbunden och störningsfri trafik. Investeringen i huvudbanan är en genuin framtidsinvestering som sätter fart på hela Finland ur såväl näringslivets som klimatmålens synvinkel. Den andra fasen av banan Böle—Riihimäki är kritisk med tanke på hela bannätets funktion. Dess projektplan är färdig och det enda som behövs är ett investeringsbeslut. 

Vi anser att byggandet av dessa spårprojekt som redan kan genomföras ska inledas omedelbart och att projektbolagen för banförbindelserna ska kapitaliseras tillräckligt för att de övriga projekten ska kunna föras vidare i skyndsam ordning. 

Finländarnas nationella intresse står alltid i fokus för vår politik, och är utgångspunkten för det vi arbetar för. Vi erbjuder finländarna arbete, trygghet och rättvisa. Ingen ska lämnas ensam. Alla finländare ska garanteras goda förutsättningar för framgång genom arbete och företagsamhet. 

Därför kräver företagssektorn i vårt land med långa avstånd och gles bosättning enligt vår riksdagsgrupp ett välfungerande transportnät. Det eftersatta underhållet på över två miljarder euro för vårt vägnät måste under valperioden och även i övrigt sänkas. Samtidigt måste vi se till att hela vårt transportnät vidareutvecklas över en tid som är längre än en valperiod. I denna verksamhet bör det enligt vår grupps åsikt också beaktas det så kallade sekundära vägnätet, eftersom utvecklingen av det är ytterst viktigt både för att bevara livskraften i landsortsregionerna och för transporterna inom näringslivet – och därmed för hela vårt lands livskraft och konkurrenskraft. 

Vi bör i sammanhanget också minnas att innevarande års eftersatta underhåll åter visar stigande trend. Den parlamentariska trafiknätsarbetsgruppen fann nämligen inte heller under föregående valperiod en sådan ny finansieringsmodell som kunde finansiera både eftersatt underhåll och nödvändiga projekt utan att belasta statens årliga budget. Vår riksdagsgrupp menar således att det nuvarande förfarandet med budgetfinansiering har nått vägs ände. 

Vi sannfinländare föreslår således att riksdagen stiftar exempelvis en lag om en transportfond där varje arbetspensionsförsäkringsinstitution åläggs att placera 5 procent av sina fondmedel. När fonderna nu har cirka 200 miljarder euro i tillgångar och deras tillväxt är 5—8 miljarder euro per år, skulle kapitalet i transportfonden således uppgå till cirka 10 miljarder euro. Dessa medel skulle således fram till 2025 enligt vår grupps åsikt och viljeläge användas för att förbättra nätverket av stamvägar och järnvägar. 

Staten skulle således enligt sannfinländarnas modell årligen betala pensionsanstalterna en skälig ränta och förbinda sig att betala kapitalet i det skede då medlen för att betala pensioner tar slut i pensionsfonderna. Vi menar också att reparation av trafikleder skulle utöka bnp, förbättra näringsverksamheten och sysselsättningen och öka pensionsavgiftsinkomsterna. Genom dessa åtgärder från vår grupp skulle trafikens smidighet och säkerhet förbättras märkbart. 

Det är också bra att komma ihåg att förfarandet på intet sätt skulle påverka pensionstagarnas ställning och pensionsskydd. När de stora trafikprojekten skulle finansieras ur fonden, skulle en större del av statens årliga budgetmedel kunna användas för att hålla hela trafiknätet i skick. 

Vi konstaterar likaså som riksdagsgrupp att överkomlig privatbilism är en medborgerlig grundläggande rättighet och en nödvändighet, särskilt på landsbygden. Därför förhåller vi oss mycket kritiska till höjningarna av bränsleskatten i propositionen. Vi måste också i synnerhet se till att vi inte heller med egna åtgärder tillför någon som helst nationell överreglering inom sektorn utöver EU-regleringen. Som grupp ser vi inte heller med någon entusiasm på någon form av introduktion av trängselavgift, varken nu eller i framtiden. Däremot ser vi det som synnerligen viktigt att det snarast införs en vägavgift för utländska långtradare för användningen av våra landsvägar. För finländska långtradare återbetalas avgiften – om en sådan behövs för att EU kräver det – sedan tillbaka i enlighet med det maximala eurobelopp som EU möjliggör. Således förorsakar den inte utgifter för finländska aktörer. 

Avslutningsvis vill Sannfinländarna med tanke på framtiden fortsättningsvis säkra utbudet av oberoende nyheter i Finland. FNB, det vill säga Finska notisbyrån, är väl ägnad för den uppgiften, eftersom den till största delen ägs av privata mediehus och tryggar faktaunderlaget för en stor del av nyheterna. Vi menar att en sådan informationskanal behövs också i fortsättningen. I mediefältet finns också orsak till kritik, anser sannfinländarna. Rundradion har exempelvis sedan länge utgjort föremål för utskottsgruppens kritik. Vi har främst kritiserat det att Rundradion inte alltid behandlar alla aktörer jämlikt, trots att den borde göra det — i synnerhet då den finansieras genom skattemedel.