Regeringen föreslår att bestämmelserna i gruvlagen om den maximala arealen för ett guldvaskningsområde och den maximala förlängningen av giltighetstiden för ett guldvaskningstillstånd ska ändras. Det föreslås att gruvmyndigheterna ska ges större befogenheter i fråga om tillståndsvillkoren både när det gäller guldvaskningsområdets areal och tillståndets förlängning. Guldvaskningsområdets maximala areal kan höjas från fem hektar till sju hektar och tillståndets giltighetstid förlängas från tre år till tio år åt gången. Dessutom kan gruvmyndigheten enligt prövning ge ett verkställighetsförordnande som gäller beslut om guldvaskningstillstånd trots ändringssökande. Propositionen gäller både traditionell spadgrävning och maskinell guldgrävning med inmutningstillstånd och guldvaskningstillstånd utanför utmål.
De föreslagna ändringarna bidrar till att minska den administrativa bördan för gruvmyndigheten. Förlängningen av tillståndperioden för fortsatt tillstånd enligt gruvlagen så att den är enhetlig med tillståndsperioden för ett miljötillstånd som i allmänhet behövs är ägnad att underlätta samarbetet mellan myndigheterna och synkroniseringen av tillsynsarbetet. De föreslagna ändringarna gör därför verksamheten flexiblare utan att ha negativa miljökonsekvenser, eftersom det inte föreslås ändringar i regleringen när det gäller den egentliga substansen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande kommentarer.
Uskottet konstaterar att guldvaskningstillståndet ger rätt att på statsägd mark utvinna guld genom vaskning. I praktiken berättigar detta tillstånd till guldvaskning för hand med spade och ränna. Om en grävmaskin används i verksamheten behövs utöver guldvaskningstillstånd ett miljötillstånd trots att det skulle vara fråga om verksamhet i mycket liten skala.
Med tanke på miljön kan guldgrävningen både för hand och maskinellt leda till erosion av sediment och näringsämnen, vilket syns i höga halter av järn och aluminium, grumlighet, ökad sedimentation, i tillståndet för bottenfaunan, bottenalgerna och fiskarna och ändringar i växtlighet. Miljökonsekvenserna av verksamheten måste därför i regel avgränsas antingen genom villkor i guldvaskningstillståndet, miljötillståndsvillkor eller genom båda.
Utskottet understryker att lagförslaget inte gäller guldvaskning i utmål. Gruvrätter till guldvaskning förfaller efter den övergångstid som fastställdes i samband med reformen av gruvlagen dvs. 2020. I praktiken upphör maskinell guldgrävning t.ex. i Lemmenjoki nationalpark sålunda 2020. Därefter beviljas inte längre tillstånd för maskinell grävning i Lemmenjoki. I området bedrivs för närvarande guldgrävning i 25 utmål.
Utskottet konstaterar att Lemmenjoki nationalpark utgör ett skyddsområde som hör till EU-nätverket Natura 2000. Enligt skyddsbestämmelserna är maskinell guldvaskning förbjuden i Lemmenjoki nationalpark sedan 1991. Man har dock fått fortsätta den maskinella grävningen i de inmutnings- och gruvområden som hade tillstånd före denna tidpunkt. I samband med reformen av gruvlagen ansågs att guldfyndigheterna hinner grävas inom en rimlig övergångstid. När övergångstiden övervägdes ville man försäkra sig om en rimlig lösning med tanke på olika intressenter där både miljökonsekvenserna av den maskinella grävningen och de begränsningar som ålagts för metoderna i näringsutövningen beaktades. Dessutom ålades verksamhetsutövarna i bestämmelserna att iståndsätta, snygga upp och anpassa till landskapet gruvområdet och hjälpområdet för gruvan.
Utskottet anser att det är bra att den maskinella guldgrävningen i nationalparken snart kommer att upphöra. Å andra sidan kan upphörande av den maskinella guldvaskningen i Lemmenjoki öka trycket på guldvaskning i nya områden och det är därför viktigt att se till att lagstiftningen är tidsenlig och att skadliga miljökonsekvenser förhindras. Enligt uppgifterna från 2014 fanns det sammanlagt 167 guldvaskningstillstånd (och 85 tillstånd i inmutningar enligt den gamla lagen). Med tanke på miljön är det positivt att den sammanlagda arealen för guldvaskningsområden under hela 2000-talet har sjunkit stadigt från mer än 2000 hektar till dagens 750 hektar. Utgångspunkten är att ändringarna propositionen inte vänder denna sjunkande trend.
Utgångspunkten i propositionsmotiven om att verkställighetsförordnande inte kan ges för ett område där det enligt gruvmyndighetens uppgifter inte tidigare förekommit guldvaskning är viktig, menar utskottet. Verkställighetsförordnandet borde alltid avgöras från fall till fall och dess konsekvenser för områdets miljö ska alltid bedömas noggrant för att beslutet inte ska göra ändringssökandet onödigt.
Som avslutning konstaterar utskottet sammanfattningsvis att propositionen minskar den administrativa bördan när omgångar för behandling av utlåtanden och tillstånd på olika håll blir färre och gruvmyndigheternas knappa resurser därigenom kan överföras på tillsyn och anvisningar till verksamhetsutövare. Utskottet understryker att miljötillstånd fortfarande behövs också för verksamhet i mycket liten skala, vilket innebär att regleringen förblir densamma.