Utskottets utlåtande

I budgetpropositionen för 2018 avsätts 181,2 miljoner euro för miljöministeriets förvaltningsområde. Därav går 100,3 miljoner euro till miljö- och naturvård, 23,6 miljoner euro till områdesanvändning, boende och byggande och 57,3 miljoner euro till omkostnader inom förvaltningsområdet. Statens bostadsfond föreslås få 173 miljoner euro för stöd till bostadsväsendet och 7 miljoner euro till räntestöd, medan 12 miljoner euro intäktförs i statsbudgeten.  

Målet med handlingsplanen Agenda 2030 är att integrera principerna och målen för hållbar utveckling i kommande regeringsprogram och i regeringens framtidsarbete och budgetberedning. I utlåtandet om programmet underströk utskottet att en av de främsta utmaningarna är att identifiera de resurser som behövs för att genomföra en hållbar utveckling och att inkludera resurserna i förvaltningsområdenas budgetar. I sina budgetförslag för respektive förvaltningsområden har ministerierna bedömt hur de åtgärder som de föreslagit medverkar till att genomföra handlingsprogrammet för hållbar utveckling. Det är första gången ministerierna tillämpar självbedömning och bedömningen tar rent konkret hänsyn till agendan för hållbar utveckling. Det är ett viktigt första steg, anser utskottet och framhåller att det stöder målet att finna en fungerande modell för att på längre sikt integrera Agenda 2030 i kommande budgetar. 

Målet med hållbar vård och användning av skogarna är att samordna olika delområden inom hållbar utveckling så att de i slutändan genererar bästa möjliga resultat. Den nationella skogsstrategin innefattar målet att öka användningen av stamved med 15 miljoner kubikmeter. Samma mål ingår i regeringen Sipiläs program. Målet ligger 10 miljoner kubikmeter lägre än den avverkningsvolym som är den högsta i hållbart hänseende inom virkesproduktionen och orsaken är att man vill ta hänsyn till klimat- och diversitetsaspekter.  

Det är viktigt att skogarna kan utnyttjas ekonomiskt samtidigt som man ser till att de förnyas på ett ansvarsfullt sätt. Utskottet understryker dock att målen för bioekonomi måste kompletteras med större hänsynstagande till klimat- och mångfaldskonsekvenserna. Klimatkonsekvenserna beaktas via EU-lagstiftningen (LULUCF). Mångfaldsperspektivet bör emellertid säkerställas med nationella åtgärder. Utskottet ser positivt på handlingsplanen för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland, METSO-processen och den kompletterande rundabordsprocessen, där regeringen tillsammans med intressenter söker metoder för att trygga den biologiska mångfalden i vår skogsnatur. Frivilliga åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden i vår skogsnatur har uppmuntrats. Här kan man nämna Skogsindustrins miljöprogram, skogsägarorganisationernas och energiindustrins kampanj för att producera död ved och hålträd längs ellinjerna och Forststyrelsens kampanj för konstgjorda högstubbar. Via kampanjen Min naturgåva till hundraåringen har staten fått skyddsområden, och staten kommer att skydda en lika stor yta som den privata donationen omfattar. Utskottet understryker att det viktigt för skyddet av skogsnaturens biologiska mångfald att få tillräckligt stora områden skyddade, men också att ekonomiskogarna behandlas med stor hänsyn till mångfalden. Naturvården i ekonomiskogarna utvecklas årligen för ungefär 500 000 euro (30.40.22). Det görs avverkningar för skyddszoner, viltskogsvården förbättras, planer för genomgripande naturvård av lundar upprättas och genomförs och eldanvändningen i ekonomiskogar breddas. 

Handlingsplanen METSO genomförs inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde under moment 30.40.45 och 30.40.22 och inom miljöministeriets förvaltningsområde under moment 35.10.63 (Utgifter för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden, 26,6 miljoner euro). Miljöministeriet föreslås få 8 miljoner euro mer i anslag. Allt som allt finns det då 23 miljoner euro till förfogande inklusive anslag som överförs från tidigare år. Det är enligt utskottet viktigt att det höjda anslaget i betydande grad medverkar till att genomföra METSO i överensstämmelse med målen. Programmet kommer fortsatt att genomföras på hela programområdet, men anslaget läggs i synnerhet på de prioriterade områdena i södra Finland som är viktigast för skyddet. Det är viktigt att programmet genomförs i överensstämmelse med målen för att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden i skogarna.  

Anslaget till Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter är 30,9 miljoner euro (35.10.52) och det är ungefär lika mycket som i budgeten för i år. I anslaget ingår ett extra anslag på 1,7 miljoner euro till spetsprojektet Turism 4.0. Det ska särskilt gå till att förbättra servicen i skyddsområden, marknadsföra turism och till att förbättra digitala tjänster för naturturism. Allt som allt får Forststyrelsen 3,97 miljoner euro till projektet i två år, dels på miljöministeriets huvudtitel, dels under jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel.  

Under samma moment föreslås ett tilläggsanslag på 650 000 euro för att förbättra serviceutrustningen i nationalparker och på vissa rekreationsområden. Det är mycket viktigt att satsa på att serva och utveckla serviceutrustningen i nationalparker och i rekreationsområden eftersom både turismen och rekreationsanvändningen ökar. Bra vandringsleder och ödestugor utgör grunden för den växande rekreationsanvändningen och turismen. Naturvården beaktas samtidigt eftersom marken inte utsätts för slitage när människor hänvisas till snitslade vandringsleder. Den lokala ekonomin har stor nytta av turismen och satsningar på infrastrukturen är därför ekonomiskt lönsamma. Det är utmärkt att regeringen i budgetpropositionen föreslår omkring 4 miljoner euro i engångsbelopp för 2018 och 2019, som ska användas till att främja naturturism och rekreation bland annat via digitala tjänster och terrängservice. Utskottet understryker att målet bör vara att det finns en enda enkel databas också för utländska turister, där alla vandringsvägar finns med oberoende av deras rättsliga ställning eller huvudman. 

I framtiden behövs det ett särskilt program eftersatt underhåll inom Forststyrelsens naturtjänster. Vi har fått fler nationalparker och historisk kulturegendom som tillhör staten har överförts till Forststyrelsens naturtjänster utan att basfinansieringen har höjts. Bland annat slottsruiner och borgruiner kostar mycket pengar och kostnaderna för reparationer stiger av att det ställs vissa särskilda krav och av att det behövs tillstånd. Forststyrelsens naturtjänster uppger att det behövs cirka 44 miljoner euro för naturobjekt och upp till 72 miljoner euro för historiska objekt. I dagsläget måste de sämsta konstruktionerna rivas av säkerhetsskäl, eftersom det inte finns pengar ens för att underhålla dem. 

Lax, öring och andra vandringsfiskar i beståndet behöver forskar och strömmar för att föröka sig. Dessutom kräver fiskens livscykel att fiskarna kan vandra mellan lek- och yngelplatserna i älvar och födosöksområdena i sjöar och hav. För att kompensera de skador som utbyggnaden av älvarna har medfört för fiskbestånden och fisket har Finland riktat in sig på att plantera ut fisk, men inte satsat särskilt mycket på att bygga fiskvägar. Vandringsbestånden är alltmer utrotningshotade eftersom de på sikt inte kan behålla sin livskraft utan naturlig förökningscykel. Utskottet understryker att det brådskar med att sätta in åtgärder för att stärka vandringsfiskens naturliga förökning.  

Regeringens spetsprojekt Naturpolitik stöder åtgärder för att bygga fiskvägar och fåror med samfinansiering som skapar förutsättningar för samarbete och nya projekt. Jord- och skogsbruksministeriet använder spetsprojektbidragen framför allt till konkreta projekt som finansieras av flera och kan starta snabbt, och som dessutom har stark regional förankring. Samtidigt blir det lättare att införa nya lösningar för att säkerställa att vandringsfisken i utbyggda älvar kan passera och försöka sig.  

I budgeten avsätts 7 miljoner euro 2016–2018 för att regenerera bestånden av vandringsfisk. I ett principbeslut av statsrådet antogs 2012 en fiskvägsstrategi med målet att stärka bestånden av utrotningshotad och riskutsatt vandringsfisk. Enligt beslutet ska fokus inte längre sättas på att plantera ut fisk utan i stället på att bevara och återställa fiskens naturliga förökningscykel. 

Samfinansierade projekt för att regenerera bestånden av vandringsfisk har startat i tio vattendrag. De finansieras av vattenkraftsbolag, kommuner, landskapsförbund, fiskeriorganisationer, EU-fonder och staten. Fiskeriekonomiska restaurerings-, utvecklings- och försöksprojekt inom fiskeriet stöds med 4,6 miljoner euro under moment 30.40.31 Stödjande av vattenhushållnings- och fiskeriprojekt. Projekten ska främja fiskens vandring och beståndens naturliga förökning och medverka till att bevara mångfalden. Fiskens vandringsmöjligheter i utbyggda älvar ska förbättras och potentiella lekområden främjas, exempelvis genom att fiskvägar byggs, vatten släpps i torrlagda älvfåror och rensade forsar restaureras. 

Ett spetsprojekt som ska satsa på att restaurera sjöar och vattendrag och återställa bestånden av vandringsfisk föreslås få 1,7 miljoner euro, varav 850 000 euro finns under miljöministeriets förvaltningsområde. Anslaget (35.10.61) ska användas för projektstöd till åtgärdsprogram inom vattenvården och havsvården. Stöden ska medverka till att minska belastningen på sjöarna och vattendragen, men de ska också användas till restaureringsprojekt som förbättrar naturlig förökning bland vandringsfisk och medverkar till att bevara arterna och den biologiska mångfalden.  

Ofta innehåller gamla vattentillstånd inga fiskeriskyldigheter och lagstiftningen är därför i vissa hänseenden ett hinder för att uppnå målet att undanröja vandringshindren, påpekar utskottet. Det gäller att komma ihåg att detta är en förvaltningsövergripande fråga, eftersom vattenlagen hör till justitieministeriets förvaltningsområde, lagen om fiske till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde och vattenvård och artskydd till miljöministeriets förvaltningsområde. Utskottet menar att det snabbt bör göras en utredning om vilka ändringar det behövs i lagstiftningen för att regenerera bestånden av vandringsfisk och för att den som orsakar skadorna ska vara tvungna att reparera dem.  

Planerna för vatten- och havsvård avser att minska eutrofieringen och utsläppen av skadliga ämnen och att förbättra skyddet av grundvatten och den biologiska mångfalden i vattendragen och den marina miljön. Åtgärdsprogrammen sträcker sig fram till 2021 och genomförandet stöds med 3,65 miljoner euro under moment 35.10.22 (Vissa utgifter för miljövård). De riktade investeringarna i den marina undervattensmiljön (programmet VELMU) kan fortsätta i områden som är värdefulla med avseende på den biologiska mångfalden i den marina miljön och ekosystemtjänsterna (1,3 miljoner euro). Med programmet för återvinning av näringsämnen genomförs spetsprojektet för kretsloppsekonomi och ren teknik (2,04 miljoner euro).  

Det är bra att åtgärderna inom vattenvård och havsvård kan få bidrag för att bland annat genomföra spetsprojektet ”Kretsloppsekonomin slår igenom och vattendragen iståndsätts”. Det behövs fortfarande bidrag till vattenvård, exempelvis för att slutföra restaureringen av sjön Lieves-tuoreenjärvi och Bredviken. Den sista etappen (500 000 euro) av projektet omfattar åtgärder för att täcka över och behandla en deponi med fiberslam som innehåller skadliga ämnen från avloppsvatten som släpptes ut från sulfitcellulosafabriken i Lievestuore. Fabriken har numera gått i konkurs. 

Utskottet understryker att det är nödvändigt att satsa på förebyggande åtgärder för att skydda sjöar, vattendrag och grundvatten, men det är också mycket billigare än att reparera skador i efterskott. Projektet för iståndsättning av förorenade markområden (2016—2040) prioriterar brådskande objekt med relevans för miljö och hälsa i hela landet och satsar på systematisk undersökning och riskhantering. Med det treåriga spetsprojektet Försöksprojektet för iståndsättning av förorenade markområden (2016—2018) genomförs försöksprojekt som testar ny teknik för olika restaureringsmetoder. 

Klimatlagen har bestämmelse om en klimatpanel och panelen har tillsatts för perioden 2016—2019. Anslaget finns under moment 35.10.22 (Vissa utgifter för miljövård) och är 300 000 euro. Anslaget för klimatprojekt uppgår till 160 000 euro och det ska användas till att utveckla och genomföra den nationella klimatpolitiken och till att förbättra avrapporteringen av klimatpolitiken. Vidare avsätts det 1 miljon euro till att genomföra den klimatpolitiska planen på medellång sikt 2030 (Kaisu). Anslaget får användas till att skynda på klimatarbetet i kommunerna och regionerna. 

Anslagen till både klimatpanelen och kommunerna och regionerna är mycket nödvändigt, anser utskottet. Klimatpanelen ska backa upp dialogen mellan vetenskap och politik, komma med rekommendationer för regeringens beslut om klimatpolitiken och stärka det tvärvetenskapliga greppet i klimatvetenskaperna. Det är enligt utskottet mycket viktigt att stärka den tvärvetenskapliga dialogen eftersom de klimatpolitiska frågorna ofta är av den karaktären att de kräver samordning. Den klimatpolitiska planen på medellång sikt gäller ansvarsfördelningssektorn (transport, jordbruk, uppvärmning och avfallshantering) inom den icke handlande sektorn, och kommunerna och landskapen spelar en stor roll för ansvarsfördelningssektorn. När vi ska minska utsläppen av växthusgaser spelar landskapen, kommunerna och den ekonomiska regionerna en viktig roll för att planera och genomföra klimatåtgärder. Kostnadseffektivitet och resultat kan uppnås om exempel på bästa praxis sprids och kopieras. Kostnaderna för klimatåtgärder inom olika sektorerna är integrerade i huvudtiteln för respektive förvaltningsområden. 

Åtgärdsprogrammet för träbyggande föreslås få 2 miljoner euro mer i anslag. Med anslaget främjas träbyggande som ett led i regeringens spetsprojekt ”Fram för trä och nya skogsprodukter”. Också programmet för industriellt träbyggande genomförs. Den betydande anslagsökningen gör det möjligt att utvidga programmet och förlänga det till 2021. Utskottet understryker att träbyggande spelar en viktig roll som ett led i ansträngningarna för att minska koldioxidavtrycket i överensstämmelse med klimatpolitiken. För att undanröja hindren för att bygga i trä behöver lagstiften ytterligare ses över och utbildningen och forskningen inom området utvecklas.  

Regeringen avsätter 1,5 miljoner euro för understöd för främjande av sådan infrastruktur i bostadshus som krävs för eldrivna transporter (35.20.52). Stödet får beviljas sammanslutningar som äger bostadshus och det får gå till de ändringar i fastigheternas elsystem som behövs för laddningsstationer för elbilar. Det är mycket viktigt att det finns incitament för att göra de ändringar som behövs för att vi ska få fler elbilar i Finland. Också de mest konservativa prognoserna säger att övergången till elbilar kan ske betydligt snabbare än man tidigare antagit. Följaktligen finns det all anledning att med alla tillgängliga medel uppmuntra privata fastigheter och det allmänna att bygga den infrastruktur som behövs för laddning.  

Under moment 35.10.22 (Vissa utgifter för miljövård) finns anslag för projekt som stöder cirkulär ekonomi. I budgetpropositionerna för 2016 och 2017 fanns det totalt 1 miljon euro för reglering och projekt som satsar på återvinning och cirkulär ekonomi. Arbetet fortsätter regeringsperioden ut, även om anslagen till spetsprojekten inte innefattar nya medel för 2018. 

Utskottet understryker att det är viktigt att arbetet fortsätter, eftersom potentialen inom cirkulär ekonomi behöver konkretiseras. I exempelvis modellen för FISS-industriella symbioser genererar företagen mervärde för varandra och skapar ny affärsverksamhet när de utnyttjar varandras sidoströmmar, teknik, kompetens och tjänster. Motiva utbildar, ger experthjälp, samlar in resultat och stöder regionala organisationer. Utskottet framhåller att koldioxidneutral cirkulär ekonomi snarare handlar om ett systemskifte än om ett projekt som behöver anslag. Sitra har varit samordnare för projektet Kierrolla kärkeen, Finlands färdplan för cirkulär ekonomi 2016—2025, som är världens första nationella färdplan för cirkulär ekonomi. Färdplanen innehåller de första stora strategierna, sex nyckelprojekt och tio pilotprojekt som alla initierar en omställning till cirkulär ekonomi. 

Bostadsbyggandet ligger på rekordhög nivå. Enligt vissa förhandsuppgifter startade arbetet med 37 000 bostäder 2016, och nivån förväntas fortsatt bli hög. Också den statligt subventionerade bostadsproduktionen har legat på en god nivå. År 2016 startade byggandet av cirka 8 000 subventionerade bostäder, varav 7 000 med räntestöd. Budgetförslaget möjliggör att cirka 9 000 subventionerade bostäder byggs 2018, då fullmakten oförändrat ligger på 1 410 miljoner euro. 

Utskottet påpekar att bostadsmarknaden fortfarande genomgår en kraftig polarisering. Även om bostadsproduktionen ligger på hög nivå, råder det fortfarande underutbud på bostäder i huvudstadsregionen samtidigt som tomma bostäder är ett problem i avfolkningsbygder. Det är fortfarande ett stort problem att utbud och efterfrågan på bostäder är i obalans i många regioner. Särskilt i huvudstadsregionen avviker utvecklingen av priset och hyror från resten av landet. Polariseringen kräver att det tas fram bostadspolitiska metoder som kan användas för varierande ändamål. Exempelvis fullmakterna för att bevilja begränsnings- och rivningsackord är viktiga för att avfolkningsbygder ska ha kontroll över problemen. 

En studie som riksdagens revisionsutskott har beställt (Asuntopolitiikan kehittämiskohteita; tutkimus: Janne Antikainen, Seppo Laakso, Henrik Lönnqvist, Sinikukka Pyykkönen, Ilppo Soininvaara. Eduskunnan tarkastusvaliokunnan julkaisu 1/2017 vp) innehåller en uppdaterad och ingående översikt över läget på bostadsmarknaden och synpunkter på bostadspolitiska verktyg i ett nationalekonomiskt perspektiv. Utskottet understryker att bostadspolitiken är en viktig del av samhällspolitiken. Den är också nära kopplad till den ekonomiska politiken och till socialpolitiken. Samtidigt har målen och prioriteringarna i bostadspolitiken förändrats i takt med att omgivningen har förändrats. Spelrummet i bostadspolitiken har förändrats mycket i och med att den internationella kapitalmarknaden har liberaliserats och räntorna på lån sjunkit. På senare år har fokus i den bostadspolitiska debatten kommit att ligga på kopplingarna mellan de regionala omstruktureringarna i ekonomin och bostadsmarknaden, eftersom den regionala obalansen mellan utbud och efterfrågan på bostäder är ett betydande problem.  

Det är enligt utskottet bra att utvecklingsbehoven i bostadspolitiken analyseras i större studier. Vid behandlingen av det bostadspolitiska åtgärdsprogrammet i februari 2012 förutsatte miljöutskottet att det görs en heltäckande utredning av bostadspolitiken och att den görs av någon som är oberoende av aktörerna inom området. I oktober 2013 tillsatte miljöministeriet ett projekt för att utreda hur effektiva och verkningsfulla de nuvarande stödsystemen inom boendesektorn (beskattning och bidrag för utbud och efterfrågan) är och att lägga fram förslag till förbättringar. En studie om stöd- och skattesystemen, Asumisen tuki- ja verojärjestelmien vaikuttavuusselvitys (Ympäristöministeriön raportteja 4/2015), blev klar i februari 2015. 

Studien, som gjorts på uppdrag av revisionsutskottet, är en bra fortsättning på analysen av de viktigaste frågorna inom bostadspolitiken, anser miljöutskottet. Utskottet kommer att behandla studien och ta ställning till frågorna där. 

Det är viktigt att boende till rimligt pris främjas med till buds stående medel vad beträffar både hyresboende och ägarboende. Överlag är ett tillräckligt stort bostadsutbud en viktig utgångspunkt för att målet att bygga prisrimliga bostäder ska uppfyllas. Det behövs fler bostäder i tillväxtcentra och då spelar planläggningen och tomtutbudet en framträdande roll. Avtalen om markanvändning, boende och trafik (MBT) har fungerat bra och det är viktigt att målen för planläggning och tomtutbud kan uppfyllas fullt ut. Omfattande bostadsproduktion kan inte med en gång ersätta den uppdämda efterfrågan som uppkommit under åren av lägre bostadsproduktion, utan produktionen bör ligga på hög nivå flera år framåt.  

Utskottet understryker att trafikinvesteringar är nödvändiga i de växande städerna och stadsregionerna. Rätt fördelade investeringar i trafik och transport kan skapa fler byggmöjligheter och på så sätt backa upp tillväxten inom bostadsproduktionen. Inte minst investeringar i spårtrafik är väsentliga i sammanhanget. Överlag behövs det tydlig integrering av planeringen av markanvändning och trafik och förståelse av samspelet mellan dem för att tomtutbudet ska vara tillräckligt stort och samhällsstrukturen kunna utformas positivt. Tidsbegränsade MBT-avtal har gett goda resultat också i det hänseendet. Enligt budgetpropositionen får det för MBT-områden i Helsingforsregionen beviljas tidsbegränsade startbidrag till ett belopp av högst 20 miljoner euro för att bygga hyresbostäder för andra än grupper med särskilda behov, 10 000 euro per bostad. Fullmakten för kommunalteknik är högst 15 miljoner euro. De tidigare positiva erfarenheterna bör i förekommande fall utsträckas till alla tillväxtcentra. 

MBT-avtalen är ett gott exempel på hur stat och kommuner kan intensifiera sitt samarbete. Utskottet understryker dessutom att en förutsättning för framgångsrik bostadspolitik är att stat och kommuner kan samarbeta på ännu längre sikt, det vill säga längre än en regeringsperiod. Vidare behövs det nya metoder för ett av de primära målen för bostadspolitiken, det vill säga för att förebygga segregering av bostadsområden. Utskottet framhåller att en diversifierad struktur inom bostadssektorn och förvaltningen är ett effektivt medel för att motverka segregering inklusive alla de svåra problem som följer i kölvattnet. 

En ny räntestödsmodell på tio år infördes 2016 för hyreshus vid sidan av den nuvarande modellen med räntestödslån på 40 år. Produktionsstödssystemet kom till under en tid när den ekonomiska omvärlden såg helt annorlunda ut, och systemet är inte längre lika effektivt eller verkningsfullt. Det innebär att borgensförbindelserna till staten ökar hela tiden samtidigt som företagen har problem med att amorteringarna är koncentrerade till slutet av låneperioden. Syftet med den nya räntestödsmodellen är att öka finansieringsalternativen för statligt subventionerad produktion av hyresbostäder och att öka utbudet av bostäder med en skälig hyra i tillväxtcentra. När riksdagen godkände den nya lagen framhöll utskottet att det är av högsta vikt att noggrant bevaka hur den nya räntestödsmodellen fungera. Detta för att det handlar dels om hur modellen fungerar i sig, dels om vilka indirekta konsekvenser den kan ha på modellen med räntestödslån i 40 år. Miljöutskottet förutsatte att miljöministeriet före utgången av 2018 lämnar utskottet en utredning om hur räntestödsmodellen fungerar (MiUB 9/2016 rd om kortfristigt räntestöd). 

Utskottets förslag att vidareutveckla modellen med räntestödslån på 40 år behandlas för närvarande av miljöministeriet och regeringen kommer enligt planerna att lämna en proposition 2018. Vidare anser utskottet att det på sikt kan vara nödvändigt att också revidera det statliga lånesystemet i grunden (MiUB 12/2016 rd). 

Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA) har hand om de viktigaste myndighetsuppdragen vid subventionerat boende och sköter registrering och tillsyn i anknytning till boende. På senare år har centralen fått nya uppgifter, nämligen att övervaka hyrorna i ARA-bostäder, utöva tillsyn över bostadsrätter, registrera och övervaka energicertifikat, ha hand om riskhantering visavi subventionerat bostadsbestånd, bevilja äldre och personer med funktionshinder reparationsstöd och det nya stödet för att främja sådan infrastruktur i bostadshus som krävs för el-drivna transporter. En kommande proposition om ändring av lagen om bostadsrättsbostäder innehåller nya uppgifter för ARA. Utskottet understryker att ARA spelar en viktig roll för att verkställa lagstiftningen om boende och anser att det gett betydande centraliseringsvinster när uppgifterna har förlagts till samma myndighet. Under moment 35.20.01 avsätts 4,74 miljoner euro för ARA:s omkostnader. Det är viktigt att se till att ARA har tryggade resurser på sikt, påpekar utskottet. 

Fullmakten för investeringsstöd till att bygga och reparera bostäder för grupper med särskilda behov föreslås vara 105 miljoner euro. Stöden går primärt till åtgärder för att främja bostadsproduktionen för de svagaste grupperna i samhället. Utskottet menar att anslaget är ytterst viktigt och nödvändigt. Fullmakten för grupper med särskilda behov kan också användas till att stödja byggande av studiebostäder (bostadsprojekt för unga och studerande, lägsta stödkategorin). Utskottet anser att studiebostäderna bör vara tillräckligt många för att det ska kunna garanteras att studerande har tillgång till bostäder till rimligt pris. Studiebostäder är billigare än bostäder på den fria marknaden, vilket betyder att behovet av bostadsbidrag är mindre. Rent allmänt är det viktigt att försöka se till att inte också de studerande konkurrerar om de små bostäderna på den fria marknaden. Då kunde en jämnare efterfrågan medverka till att dämpa prisstegringarna. 

Fullmakten för reparationsunderstöd (35.20.55) uppgår till 15,5 miljoner euro. Dessutom kompletteras stöden med 20 miljoner euro ur bostadsfonden. Därmed är det totala anslaget 35,5 miljoner euro. Reparationsunderstöden går huvudsakligen till installation av hissar i efterhand och till reparation av bostäder för äldre och personer med funktionsnedsättning. Utskottet framhåller att stödet spelar en stor roll också vad beträffar kostnadseffektiviteten; befolkningen åldras, men tack vare stödet kan de äldre bo kvar hemma längre. 

För att förebygga ekonomiska problem bland hyresgäster startas ett försöksprojekt för att stödja kommunal rådgivning om ekonomi och bostadsfrågor. Anslaget på 1 miljon euro under moment 35.20.30 är nödvändigt, anser utskottet och välkomnar projektet, som avser att minska hyresskulder och vräkningar bland personer som bor i hyresbostad och har problem med att hantera sin ekonomi och att hjälpa dem att få bättre grepp om sitt liv. Projektet tar också sikte på att förebygga hemlöshet. 

Hemlöshet är ett problem i synnerhet i Helsingforsregionen. I fjol fanns drygt hälften av de bostadslösa i Finland (6 664 ensamstående och 325 familjer) i Helsingfors och fyra av fem i de tio största städerna. Trots den ekonomiska krisen minskade de långvarigt bostadslösa med nästan hälften mellan 2008 och 2016, då de var 2 047. Det behövs dock långsiktigt arbete för att avskaffa hemlösheten, så det krävs fortfarande en hel del satsningar. När landskapsreformen införs, måste kommuner och landskap samarbeta för att förebygga och avskaffa bostadslöshet, påpekar utskottet vidare.  

Det dåliga inomhusklimatet har redan länge ansetts vara ett av de största problemen i miljö- och hälsohänseende. Fukt- och hälsoskador i byggnader betraktas som en av de främsta orsakerna till dålig luft inomhus. I alla typer av hus förekommer fukt- och mögelskador med hälsopåverkan, oavsett användningsändamål och ägarstruktur. Kvantitativt mätt är fukt- och mögelskador vanligast i privatägda hus. Relativt sett flest skador finns emellertid i byggnader ägda av kommuner eftersom drygt hälften av skolorna och daghemmen har problem med inomhusluften. 

Styrningen och tillsynen inom byggsektorn hör till miljöministeriets förvaltningsområde, medan styrningen och tillsynen inom hälsoskydd hör till social- och hälsovårdsministeriet. Problemen med inomhusluften är ett omfattande tvärvetenskapligt och förvaltningsövergripande komplex, vilket sannolikt är orsaken till att läget inte har förbättrats särskilt mycket. 

Miljöministeriet samordnade 2010—2015 ett handlingsprogram för åtgärder mot fukt och mögel, som på flera olika sätt försökte åtgärda fukt- och mögelproblem. Syftet var att starta sanering av byggnadsbeståndet, minska hälsopåverkan till följd av fukt- och mögelskador, minska de ekonomiska förlusterna och förebygga nya skador. Programmet tog fram bra material och införde nya bra tillvägagångssätt inom byggande, exempelvis bättre väderskydd under byggtiden.  

Riksdagens revisionsutskott beställde en rapport om fukt- och mögelproblem, och utifrån betänkandet om rapporten (ReUB 1/2013 rd — RSk 5/2013 rd) antog riksdagen 14 uttalanden om åtgärder för att få bukt med problemen. I exempelvis uttalande 10 förutsätter riksdagen att regeringen utarbetar en långsiktig plan för sanering av daghem, skolor och social- och hälsovårdsbyggnader och för åtgärdande av sanitära olägenheter i dem. Ett större statligt stöd än nu bör ges ut för att genomföra planen. I uttalande 11 förutsätter riksdagen att regeringen vidtar åtgärder för att människor som fått symtom eller insjuknat på grund av dåligt inomhusklimat ska få bättre undersökningar, vård och myndighetsstöd så som det föreslås i betänkandet. Alla som lider av ohälsa måste få komma på nödvändiga undersökningar och bli hjälpta, oavsett om de jobbar eller inte och var i Finland de än bor. Även i de fall där det råder osäkerhet om den medicinska orsaken till besvären eller sjukdomen gäller det att på alla tänkbara sätt försäkra sig om att patienten får så god vård som möjligt. Årligen i samband med regeringens årsberättelse kontrollerar revisionsutskottet hur uttalandena har utfallit.  

I juni i år ordnades ett parlamentariskt panelsamtal där temat var offentligt byggande och ren inomhusluft. Målet är att starta ett åtgärdsprogram kring temat ”ett decennium av friska lokaler”. Utskottet menar att programmet bör förberedas snabbt och understryker att det måste få tillräckligt stora anslag för att generera resultat. 

Samtidigt framhåller utskottet att sådana behov inte lyfts fram särskilt mycket i budgetpropositionen. Enligt en skrivning under miljöministeriets förvaltningsområde genomför man ”de åtgärder för att avlägsna fukt- och mögelproblem i byggnader som förutsätts i riksdagens skrivelse RSk 5/2013 rd ”Fukt- och mögelproblem i byggnader”. Inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde sägs det (33.70.21) att hälsoövervakningen kommer att koncentreras på att utveckla undersökningarna av fukt- och mögelskador. 

Utskottet anser att Finland bör få en enhet för klinisk forskningsverksamhet, som kan göra nödvändiga diagnostiska test och funktionella mätningar på människor med inomhusluftbesvär, diagnostisera sjukdomar och planera behandling och rehabilitering i en multidisciplinär grupp. Målet är att öka kunskapen om immunologiska och toxiska mekanismer som gör att man blir sjuk i sjuka hus med dålig inomhusluft. Med ett initialt engångsbelopp på 500 000 euro kunde det inrättas en klinisk enhet vid Åbo universitet för att fullfölja det logiska målet att förbättra undersökningen och behandlingen av personer som blivit sjuka av inomhusluft.