Ceta har presenterats för riksdagen med fokus nästan enbart på dess fördelar, medan nackdelarna enligt vår mening inte har bedömts tillräckligt. Ceta medför korrigering av vissa tidigare brister i investerarskyddet jämte tvistlösningsförfarande, vilket bör anses vara bra. Men vi anser ändå att avtalet inte eliminerar det grundläggande problemet att beslutanderätt i fråga om inhemska förvaltnings- och domstolsavgöranden genom avtalet överförs till ett utländskt rättsskipningsorgan. På så sätt begränsas den nationella behörigheten exempelvis inom social- och hälsovårdsområdet på ett sätt vars omfattning är svårt att bedöma i förväg. Vi ser propositionen som bristfällig också i det avseendet att den inte visar hur man i Finland har förberett sig på att avge svaromål vid talan, eller på rättegångar och ersättningar. Att avge svaromål kräver ofta betydande resurser även om det slutliga avgörandet skulle vara positivt för staten. Redan möjligheten att väcka talan erbjuder en möjlighet att utöva påtryckning på myndigheter som måste beakta de kostnader som förfarandet medför. Även om utskottets utlåtande på grundval av utfrågningen av sakkunniga tar upp dessa problem, anser vi att slutsatserna är bristfälliga. Därför lämnar vi vår avvikande mening till utlåtandet. 

Den ständiga tribunalen som ingår i Ceta är ett bättre alternativ än det tidigare ISDS-systemet, men också i den nya framställningen är kärnan en strävan att avgöra investeringstvister på annat håll än i ett nationellt förfarande. Utländska investerare ska ges möjligheten att lämna nya nationella lagar, myndighetsbeslut eller domstolsbeslut till ett multinationellt organ för bedömning. På så sätt ges utländska investerare – exempelvis pensionsstiftelser eller investmentbolag – möjligheten att utöva påtryckning mot europeiska myndigheter. Propositionen stärker betydligt en utländsk investerares förhandlingskraft i förhållande till Europeiska unionen, dess medlemsstater och inhemska aktörer. En utländsk aktör kan omedelbart åtala staten i den förestående investeringstribunalen utan att inhemska rättsmedel anlitas. 

Även om bestämmelserna om rättigheterna och skyldigheterna för investeraren och staten har skrivits in bättre än förr, föreslås inga goda skäl för varför tvister om utländska investeringar bör avgöras någon annanstans än i en nationell domstol. EU-domstolen har upprepade gånger konstaterat att den högsta makten i fråga om att tolka EU-rätt enligt autonomiprincipen hör till EU-domstolen. Belgiens regering har begärt utlåtande av EU-domstolen om hur investerarskyddet i Ceta stämmer överens med EU-lagstiftningen, och behandlingen av ärendet är ännu inte slutförd. Vi anser att Finland bör invänta EU-domstolens utslag innan man går vidare med att godkänna Ceta. Vi anser också att om man ändå vill inrätta ett tribunalsystem, bör avtalet innefatta att nationella rättsmedel används primärt. 

Den tillfälliga tillämpningen av frihandelsavtalet Ceta mellan EU och Kanada inleddes i september 2017. Vissa problem som gällde avtalets investerarskydd har korrigerats, men de eliminerar inte det främsta problemet med förfarandet mellan en utländsk investerare och staten: utländska investerare ges fortfarande möjligheten att lämna nya nationella lagar, myndighetsbeslut eller domstolsbeslut till ett multinationellt organ för bedömning. 

Genom avtalet överförs med andra ord beslutanderätt som gäller lagstiftning inom Finland och EU samt inhemska förvaltnings- och domstolsbeslut till ett utländskt rättskipningsorgan och således stärker man betydligt utländska investerares förhandlingskraft i förhållande till EU, dess medlemsstater och inhemska aktörer. Om en kanadensisk investerare anser att staten, kommunen eller EU:s myndighet inte beaktar dess intressen tillräckligt vid beredningen av en ny lag eller myndighetsåtgärd, kan investeraren åtala staten i investeringstribunalen. 

Att underställa beslutanderätt som gäller investeringstvister internationellt förfarande inskränker betydligt behörigheten för Finlands riksdag och myndighet exempelvis i frågor som gäller social- och hälsovårdsområdet. Redan möjligheten att väcka talan ger en möjlighet att utöva påtryckning på myndigheterna. 

Möjligheten att väcka talan ger möjligheter för utländska investerare, såsom pensionsstiftelser eller investmentbolag, att utöva påtryckning mot europeiska myndigheter. EU eller en medlemsstat kan ändå inte väcka talan mot en investerare. Inte heller medborgare eller andra aktörer kan åtala företag i investeringstribunalen för avtalsbrott eller missbruk. Vid sidan av utländska investerare gynnar systemet särskilt stora företag eftersom rättegångskostnaderna sannolikt kommer att vara betydande och mindre aktörer inte har realistiska möjligheter att utnyttja systemet. Avtalet skulle inskränka på den demokratiska beslutanderätten. Även om väckande av talan inte alltid leder till resultat, utgör redan hotet om dyra och besvärliga rättsprocesser en situation där rummet för demokratiskt beslutsfattande i praktiken krymper. 

De rättigheter som överlåtits till investeraren kan gälla upp till 20 år efter att avtalet har löpt ut. Avtalets definition på ”investering” omfattar också investeringar som gjorts före avtalet. 

Vid utskottets utfrågning av sakkunniga har det kommit fram att Ceta begränsar den nationella marginalen för att ingripa i nuvarande lagstiftning exempelvis för att sänka priser på läkemedel och för att främja tillgången till läkemedel. Internationella åtaganden är relevanta för hur höga priser på nya läkemedel kan åtgärdas inte bara nationellt utan också inom EU. 

Statsrådet förhåller sig positivt till Ceta och har inte tagit tillräckligt allvarligt på de oönskade följder som avtalet skulle få för de finländska myndigheternas behörighet. Statsrådet anlägger ett snävt affärspolitiskt perspektiv och har inte bedömt investeringsskyddets oönskade konsekvenser i termer av samhällets allmänna intresse, offentliga finanser eller andra samhällsmål såsom främjandet av demokratin och miljöskyddet. Det finns inte heller någon beredskap på att det sannolikt kommer att väckas talan. 

Ur social- och hälsovårdspolitikens synvinkel är investeringsskyddet den mest betydande utmaningen i avtalet och det finns inte tillräckliga grunder för att godkänna det. Belgien har begärt en bedömning av hur investerarskyddet i Ceta stämmer överens med EU-lagstiftningen. Avtalet bör inte godkännas före denna bedömning. 

I godkännandet av det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen, och dess medlemsstater, å andra sidan (ETA, Comprehensive Economic and Trade Agreement, nedan Ceta) ingår sådana riskfaktorer att förslaget inte kan stödjas. Riskfaktorerna gäller enligt min bedömning överlåtandet av domsrätt från nationella domstolar, faktorer som faktiskt begränsar lagstiftningen och osäkerhetsfaktorer som sammanhänger med avtalet. Med tanke på framtiden och social- och hälsovårdsutskottets ansvarsområde anser jag att dessa risker aktualiseras i synnerhet i samband med vårdreformen. 

I avtalet ingår ett system med en ständig investeringstribunal i två instanser. Det permanenta domstolssystemet ska ersätta det för varje tvist separata skiljeförfarandet som vanligen har ingått i avtal om investeringsskydd. 

Enligt regeringens uppfattning är det med avseende på domstolens behörighet fråga om sådant internationellt samarbete i syfte att utveckla samhället som avses i grundlagens 1 § 3 mom., och en följd av Finlands medlemskap i Europeiska unionen. 

Sannfinländarna stöder inte en sådan relativisering av suveräniteten, utan vill undvika åtgärder som alltför mycket begränsar suveräniteten. 

Grundlagsutskottet konstaterar i sitt Ceta-utlåtande att bestämmelserna stöder domstolens öppenhet, oavhängighet och expertis samt en konsekvent rättspraxis (GrUU 61/2017 rd — RP 149/2017 rd s. 5). Å andra sidan skapar detta endast förutsättningar för dessa, men garanterar inte att de förverkligas. 

Riskerna med avtalet med avseende på den nationella beslutanderätten i fråga om social- och hälsotjänster kan inte heller förnekas. Ceta ger också upphov till investeringstvister i anslutning till social- och hälsotjänster. Till avtalet hänför sig dessutom tvivelaktiga omständigheter med avseende på Finlands lagstiftning eftersom ramverket för att lagstifta om sättet att anordna social- och hälsotjänster skulle inbegripa bestämmelser om behandling av investerare. 

Det är uppenbart att staterna inte längre skarpt betonar sina suveräna rättigheter utan strävar efter att med hjälp av olika samarbetsformer nå sådana fördelar som bara kan nås genom att begränsa suveräniteten. Ändå bör Ceta inte godkännas som en del av Finlands rättsordning på grund av de uppenbara begränsningarna i domsrätten och i själva verket i lagstiftningsbehörigheten och på grund av att det fortfarande råder osäkerhet både om förhållandena i framtiden och den regleringsmiljö där bestämmelserna tillämpas.