Betänkande
AjUB
10
2018 rd
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av 7 kap. 2 § i arbetsavtalslagen och 2 a kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa
INLEDNING
Remiss
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av 7 kap. 2 § i arbetsavtalslagen och 2 a kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (RP 227/2018 rd): Ärendet har remitterats till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet för betänkande och till grundlagsutskottet och social- och hälsovårdsutskottet för utlåtande. 
Utlåtanden
Utlåtande har lämnats av 
grundlagsutskottet
GrUU 47/2018 rd
social- och hälsovårdsutskottet
ShUU 8/2018 rd
Sakkunniga
Utskottet har hört 
äldre regeringssekreterare
Nico
Steiner
arbets- och näringsministeriet
äldre regeringssekreterare
Timo
Meling
arbets- och näringsministeriet
regeringsråd
Marjaana
Maisonlahti
social- och hälsovårdsministeriet
utredningschef
Antti
Kauhanen
Näringslivets forskningsinstitut ETLA
forskningssamordnare
Merja
Kauhanen
Löntagarnas forskningsinstitut
forskningshandledare
Tuomas
Pekkarinen
Statens ekonomiska forskningscentral
ledande expert
Miia
Kannisto
Akava ry
chefen för juridiska ärenden
Markus
Äimälä
Finlands näringsliv rf
direktör
Annika
Rönni-Sällinen
Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf
juridisk ombudsman
Atte
Rytkönen
Företagarna i Finland rf
jurist
Hannele
Vettainen
Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf
professor
Niklas
Bruun
professor i arbetsrätt
Seppo
Koskinen
juris doktor
Jaana
Paanetoja.
Skriftligt yttrande har lämnats av 
Tehy rf.
PROPOSITIONEN
Regeringen föreslår att arbetsavtalslagens bestämmelser om uppsägningsgrunder som har samband med arbetstagarens person ändras. Enligt förslaget ska antalet anställda hos arbetsgivaren samt arbetsgivarens och arbetstagarens omständigheter beaktas som en helhet vid den sammantagna bedömningen av om grunden är saklig och vägande på det sätt som förutsätts för uppsägningsgrunder. Avsikten med lagändringen är att säkerställa att små arbetsgivares särskilda omständigheter beaktas i tillräcklig utsträckning vid bedömningen av en sådan grund för uppsägning som har samband med arbetstagarens person. Propositionen syftar till att sänka tröskeln för anställning för små arbetsgivare. 
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska ändras så att tiden utan ersättning på grund av att ett anställningsförhållande upphört förkortas från nuvarande 90 dagar till 60 dagar i situationer där arbetsgivaren har avslutat anställningsförhållandet av en orsak som beror på arbetstagaren. 
Propositionen hänför sig till den kompletterande budgetpropositionen för 2019 och avses bli behandlad i samband med den. 
Lagarna avses träda i kraft den 1 juli 2019. 
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Allmänt
Regeringen föreslår att arbetsavtalslagens (55/2001) bestämmelser om uppsägningsgrunder som har samband med arbetstagarens person ändras. Enligt 7 kap. 2 § i den gällande arbetsavtalslagen ska vid bedömning av sakliga och vägande uppsägningsgrunder arbetsgivarens och arbetstagarens omständigheter beaktas som en helhet. I propositionen föreslås att bestämmelsen ska ändras så att det i den sammantagna bedömningen av uppsägningsgrund i fortsättningen som ny relevant faktor ska beaktas antalet anställda hos arbetsgivaren samt arbetsgivarens och arbetstagarens omständigheter som en helhet. Avsikten är att säkerställa att små arbetsgivares särskilda omständigheter beaktas i tillräcklig utsträckning vid bedömningen av en sådan grund för uppsägning som har samband med arbetstagarens person. Propositionen syftar till att för att underlätta uppsägning sänka tröskeln för anställning för små arbetsgivare. 
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska ändras så att tiden utan ersättning på grund av att ett anställningsförhållande upphört förkortas från nuvarande 90 dagar till 60 dagar i situationer där arbetsgivaren har avslutat anställningsförhållandet av en orsak som beror på arbetstagaren. 
Sysselsättning och anställningstrygghet
Statsminister Juha Sipiläs regering har förbundit sig att genomföra reformer som ökar särskilt små och medelstora företags villighet att anställa arbetskraft för att skapa nya arbetstillfällen. I detta syfte har regeringen genomfört flera åtgärder som gäller arbetslagstiftningen, exempelvis förlängt prövotiden, förkortat tidsfristen för skyldighet att återanställa och möjliggjort ingående av arbetsavtal för viss tid med en långtidsarbetslös utan något krav på grundad anledning. 
I april 2018 beslutade regeringen att bestämmelserna om uppsägningsgrunder i arbetsavtalslagen ska ändras. Avsikten var att sänka tröskeln för sysselsättning i företag som har färre än 20 anställda. Senare under beredningens gång beslutade man inrikta sänkningen av tröskeln för uppsägning på arbetsgivare som regelbundet har färre än 10 anställda. I oktober beslutade regeringen att slopa den exakta begränsningen i fråga om antalet anställda och genomföra ändringar som förutsätter att små arbetsgivares särskilda omständigheter beaktas i samband med helhetsprövningen av uppsägningsgrunden. 
I propositionsmotiven sägs att sysselsättningseffekterna av en minskning av uppsägningsskyddet inte kan bedömas på ett tillförlitligt sätt utifrån den befintliga forskningsinformationen. Enligt utredning till utskottet inverkar nivån på anställningstryggheten både på uppsägningar och rekryteringar och därför är nettoeffekten på sysselsättningen teoretiskt oklar. Mer tillförlitliga empiriska undersökningar visar att effekten eventuellt är positiv men sannolikt liten. Utifrån feedback från företag är uppsägningar på personbaserade grunder en central faktor i fråga om huruvida företaget vågar anställa en ny person. 
I och med att det blir lättare att säga upp folk ökar både uppsägningar och sysselsättning i företagen och omsättningen på anställda ökar. Trots att effekten på den sammantagna sysselsättningen förblir liten, har undersökningar gett starkare belägg på att en lägre nivå på anställningstrygghet ökar arbetskraftens rörlighet och ökar därmed företagens produktivitet. Tack vare en livligare omsättning hamnar de anställda sannolikt till slut i arbetsuppgifter där färdigheterna kommer i effektivt bruk. Produktivitetsökningen kan med tiden också bidra till att lönerna stiger. Det finns också någon form av forskningsevidens på att reformen kan främja jämlikheten eftersom en större omsättning i anställningar ökar sannolikheten för att grupper i en svår arbetsmarknadsposition får jobb. 
Merparten av nya arbetstillfällen uppstår i små företag och deras vilja och förmåga att skapa nya arbetstillfällen är viktig för hela samhällsekonomins tillväxt. I små företag är kostnaderna för felrekryteringar relativt sett större än i stora företag, vilket innebär att uppsägningsskyddet i dem har större inverkan på anställningsviljan än i stora företag. Enligt erhållen utredning ökar lättare uppsägning företagens benägenhet att skapa nya arbetstillfällen. Utskottet anser att regeringens mål att beakta antalet anställda hos arbetsgivaren som ny faktor vid den samlade bedömningen av sakliga och tunga skäl för uppsägning är en ändamålsenlig reform och tillstyrker lagförslagen men med följande iakttagelser. 
Uppsägningsgrunder
Enligt 7 kap. 1 § i arbetsavtalslagen krävs det vägande sakskäl för uppsägning. Som sakliga och vägande grunder för uppsägning som beror på eller har samband med arbetstagarens person kan enligt 2 § i samma kapitel anses allvarligt brott mot eller åsidosättande av sådana förpliktelser som följer av arbetsavtalet eller lag och som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet samt en väsentlig förändring av de personliga arbetsförutsättningar på grund av vilka arbetstagaren inte längre kan klara av sina arbetsuppgifter. Vid bedömningen av om det är fråga om sakliga och vägande grunder ska enligt 2 § arbetsgivarens och arbetstagarens omständigheter beaktas som en helhet. 
Vid helhetsbedömningen ska uppsägningsgrundens tillräcklighet bedömas på grundval av alla omständigheter som inverkar på saken. Bestämmelsen preciserar inte vilka slags faktorer som är relevanta vid bedömningen av uppsägningsgrunden. I den regeringsproposition (RP 157/2000 rd) där arbetsavtalslagen behandlas konstateras att detta innebär att tillräckligheten av uppsägningsgrunden bör granskas genom en helhetsbedömning och med beaktande av alla omständigheter som inverkar på saken. Omständigheter som vid individbaserad uppsägning har betydelse i bedömningen är hurdan och hur allvarlig arbetstagarens överträdelse är, arbetstagarens ställning och hans eller hennes inställning till sin gärning eller sitt uppträdande, arbetets natur, de särdrag som hänför sig till arbetet samt arbetsgivarens ställning. Bedömningen ska också avgöra frågan om huruvida avslutandet av anställningsförhållandet är en skälig följd av arbetstagarens klandervärda förfarande eller försämrade arbetsförutsättningar. Samtidigt bedöms det om arbetsgivaren har förutsättningar att lösa situationen på något annat sätt, t.ex. genom att annat arbete erbjuds eller att arbetsförhållandena ändras. 
Genom förslaget till ändring i propositionen kompletteras andra meningen i 7 kap. 2 § med ett separat omnämnande enligt vilket det vid en sammantagen bedömning ska tas hänsyn till antalet anställda hos arbetsgivaren. 
Utskottet konstaterar att den föreslagna ändringen inte ingriper i grunderna enligt den nuvarande bestämmelsen för att säga upp anställningsförhållandet, det vill säga kravet på saklig och vägande orsak, eller på det som kan anses vara en saklig och vägande grund för uppsägning som beror på eller har samband med arbetstagarens person. Det föreslagna tillägget ska endast gälla förteckningen över faktorer som inverkar på totalbedömningen av sakliga och vägande orsaker där det som en ny faktor beaktas antalet anställda hos arbetsgivaren. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet instämmer med det som grundlagsutskottet anför i sitt utlåtande (GrUU 47/2018 rd) att antalet anställda hos arbetsgivaren kan beaktas redan inom ramen för bestämmelsens nuvarande formulering (”arbetsgivarens och arbetstagarens omständigheter som en helhet”). Genom den föreslagna ändringen vill man betona betydelsen av antalet anställda i den samlade bedömningen. 
Rättssäkerhet
Enligt 18 § 3 mom. i grundlagen får ingen avskedas utan laglig grund. Det förutsätter att man i lagen nämner de grunder som gör uppsägning, hävning eller återgång av ett arbetsavtal möjligt. Grundlagsutskottet betonar i sitt utlåtande (GrUU 47/2018 rd) att en reglering som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna utöver tillräcklig förutsägbarhet också ska uppfylla kraven på att vara exakta och noga avgränsade. Effekten av den föreslagna ändringen på tolkningen av uppsägningsgrunder blir enligt grundlagsutskottets uppfattning dock oklar i lagtexten. 
I propositionsmotiven sägs (s. 16) att den föreslagna regleringen i början kan medföra rättslig osäkerhet och att det i sista hand är beroende på framtida rättspraxis i vilken omfattning och för hur stora företag lagändringen kommer att ha effekter Grundlagsutskottet påpekar (GrUU 47/2018 rd) att det minskar förutsägbarheten i fråga om tolkningen av uppsägningsgrunder kopplade till arbetstagarens person. Grundlagsutskottet anser det inte relevant att regleringen om uppsägning väsentligen lämnas beroende endast av uppfattningar som uttrycks i motiven och en senare rättspraxis som kanske preciseras först efter flera år. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet påpekar att den eventuella rättsliga osäkerheten ändå bara gäller övergångsfasen och att bedömningen av uppsägningsgrunderna både enligt den gällande och den nya lagstiftningen kräver en samlad bedömning. 
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att synpunkterna i motiven om arbetsgemenskapens funktion, ekonomiska förluster och brist på förtroende är i sig relevanta för bedömningen av uppsägningsgrundens saklighet och tyngd. Men grundlagsutskottet anser att bestämmelsen ändå behöver preciseras genom en uttrycklig hänvisning till arbetsgivarens förutsättningar att bära följderna av arbetstagarens klandervärda förfarande eller försvagade förutsättningar för att utföra arbetet. En sådan reglering skulle enligt grundlagsutskottet också gå bättre att samordna med propositionsmotiven. 
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att om den precisering som grundlagsutskottet föreslår tillfogas i bestämmelsen, kan det leda till en stramare uppsägningströskel i stora företag, vilket inte är avsikten med den föreslagna lagändringen. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att även om arbetsgivaren med avseende på verksamhetens omfattning och ekonomiska resurser skulle kunna bära följderna av att en enskild anställd förfar i strid mot lag eller avtal, måste arbetsgivaren ha rätt att säga upp en anställd då villkoren för uppsägning i sin helhet i övrigt uppfylls. 
Bestämmelsens ordalydelse och motivering
I propositionsmotiven sägs att lagändringens syfte är att prövningen av uppsägningsgrunden särskilt ska beakta särdragen hos små företag. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet fäster uppmärksamhet vid att tillägget i lagförslag 1 om antalet anställda hos arbetsgivaren ändå inte uttryckligen hänvisar till uttryckligen små företag. Utskottet inskärper att enligt bestämmelsens formulering är antalet anställda ett kriterium i den samlade bedömningen i fråga om företag av alla storlekar. För att precisera den föreslagna ändringens betydelse och dess lagenlighet och exakta avgränsning preciserar utskottet bestämmelsens motiv enligt vad som framgår närmare i detaljmotiven. 
Propositionsmotiven ägnar lite uppmärksamhet åt hur antalet anställda inverkar i stora företag. Motiven (s. 8) understryker dock att den föreslagna ändringen inte ska inverka på uppsägningströskeln hos arbetsgivare med många anställda. 
Utskottet konstaterar att den samlade bedömningen fäster uppmärksamhet vid faktorer av betydelse för bedömningen av uppsägningsgrunden. Det handlar således om faktorer som i sak kan anses ha ett samband med förutsättningarna för att fortsätta anställningen. Därför kan antalet anställda hos arbetsgivaren i praktiken bli relevant vid bedömningen av uppsägningsgrunden endast då arbetstagarens klandervärda förfarande eller ändringar i förutsättningarna att utföra arbete, som ligger bakom uppsägningen, har haft relativt kännbara effekter till följd av arbetsgivarorganisationen är liten. I en större organisation kan kriteriet om antalet anställda inte anse ha så stor vikt i den samlade bedömningen eftersom följderna relativt sett är mindre. I så fall betonas andra faktorer vid den samlade bedömningen av grunden för uppsägning. 
Utskottet konstaterar att klandervärt beteende eller bristfällig verksamhet hos en anställd i små företag kan få allvarligare följder för företaget, dess lönsamhet och arbetsklimat. Utskottet anser att det är viktigt och ändamålsenligt att beakta särdragen hos små företag vid den samlade bedömningen av uppsägningsgrunder. 
Annat beaktansvärt
Utskottet vill påpeka att de grundläggande utgångspunkterna för personrelaterad reglering vid reformen förblir oförändrade och att den föreslagna ändringen är moderat. För uppsägning krävs också framöver en saklig och vägande grund. Utskottet ser det som viktigt att i offentligheten och särskilt i information till småföretagare ge en adekvat bild av den aktuella arbetsavtalslagens betydelse och tolkning så att den inte ska leda till oöverlagda uppsägningar på lätta grunder. 
Utkomstskydd för arbetslösa
I propositionen föreslås att tiden utan ersättning på grund av att ett anställningsförhållande upphört enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) ska förkortas från nuvarande 90 dagar till 60 dagar i situationer där arbetsgivaren har avslutat anställningsförhållandet av en orsak som beror på arbetstagaren. En tid utan ersättning föreläggs endast när anställningsförhållandet har upphört på grund av arbetstagarens sådana förfarande som enligt en arbetskraftspolitisk bedömning ska betraktas som klandervärt. Den föreslagna 60 dagar långa tiden utan ersättning ska gälla alla arbetstagare oberoende av antalet anställda hos arbetsgivaren. 
Enligt propositionen kommer tiden utan ersättning att förbli 90 dagar i situationer där arbetstagaren själv har sagt upp sig. Med tanke på påföljdssystemet för systemet med utkomststöd för arbetslösa anses alltså det att en arbetstagare säger upp sig vara mer klandervärt än en uppsägning eller en upplösning av ett anställningsförhållande på arbetstagarens initiativ. Påföljdssystemets funktion är att bidra till att arbetstagarna stannar kvar i sina arbeten. En arbetstagare kan fortfarande säga upp sig från sitt arbete utan tiden utan ersättning om det för uppsägningen finns en giltig orsak enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser detta ändamålsenligt i likhet med social- och hälsovårdsutskottet (ShUU 8/2018 rd). 
DETALJMOTIVERING
1. Lag om ändring av 7 kap. 2 § i arbetsavtalslagen
2 §. Uppsägningsgrunder som har samband med arbetstagarens person.
Vid den samlade bedömningen av om det är fråga om sakliga och vägande uppsägningsgrunder ska det vid en sammantagen bedömning tas hänsyn till antalet anställda hos arbetsgivarna samt arbetsgivarens och arbetstagarens omständigheter som en helhet. 
I propositionsmotiven sägs att prövningen av uppsägningsgrunden särskilt ska beakta särdragen hos små företag. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att antalet anställda enligt bestämmelsens formulering ska beaktas i den samlade bedömningen i fråga om företag av alla storlekar. 
Stora företag kan ha arbetsgemenskaper med få anställda. Dessa arbetsenheter betraktas inte som litet företag, utan det totala antalet anställda hos arbetsgivaren är utslagsgivande. 
Vid bedömning av uppsägningsgrundens saklighet och tyngd kan i små företag faktorer relaterade till arbetsgemenskapens funktion, ekonomiska förluster och brist på förtroende ha särskilt betydelse. En enskild arbetstagares åsidosättande av eller brott mot arbetsförpliktelsen eller dennes klandervärda förfarande gentemot kunder kan lättare medföra betydande olägenhet för verksamheten i ett litet företag än i ett stort företag. Underprestation som beror på en sådan överträdelse eller försummelse som kan läggas arbetstagaren till last kan i sin tur medföra relativt sett större ekonomiska förluster för små arbetsgivare än för stora arbetsgivare. Osakligt uppförande gentemot andra medlemmar i arbetsgemenskapen kan ofta vara svårare att lösa i små företag än i stora arbetsgemenskaper. 
I propositionsmotiven sägs att de föreslagna ändringarna kan anses sänka uppsägningströskeln för små arbetsgivare i en situation där arbetstagarens förfarande har en väsentlig inverkan på arbetsgivaren på grund av att arbetsgivaren är liten till storleken (s. 10). Utskottet understryker att sänkt tröskel för uppsägning hos små arbetsgivare inte kan härledas ur formuleringen på den föreslagna bestämmelsen, men genom ändringen och dess motiv betonas betydelsen av företagets ringa storlek i den samlade bedömningen som görs i enskilda fall i fråga om överskridning av uppsägningströskeln. 
FÖRSLAG TILL BESLUT
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottets förslag till beslut:
Riksdagen godkänner lagförslag 1 och 2 i proposition RP 227/2018 rd utan ändringar. 
Helsingfors 11.12.2018 
I den avgörande behandlingen deltog
ordförande
Tarja
Filatov
sd
vice ordförande
Heli
Järvinen
gröna
medlem
Reijo
Hongisto
blå
medlem
Anna
Kontula
vänst
medlem
Jaana
Laitinen-Pesola
saml
medlem
Rami
Lehto
saf
medlem
Merja
Mäkisalo-Ropponen
sd
medlem
Ilmari
Nurminen
sd
medlem
Arto
Pirttilahti
cent
medlem
Veronica
Rehn-Kivi
sv
medlem
Juha
Rehula
cent
medlem
Eero
Reijonen
cent
medlem
Eero
Suutari
saml
medlem
Martti
Talja
cent
medlem
Matti
Torvinen
blå
medlem
Juhana
Vartiainen
saml
medlem
Eerikki
Viljanen
cent.
Sekreterare var
utskottsråd
Marjaana
Kinnunen.
RESERVATION 1
Motivering
Propositionen (RP 227/2018 rd) har inga bevisade sysselsättningseffekter. 
Sysselsättningseffekterna av att lindra uppsägningsskyddet är tvivelaktiga. Det framgår av de konsekvensbedömningar som regeringen beställt. Lagen ökar den rättsliga osäkerheten och därför stöder vi inte förslaget till försvagat uppsägningsskydd, men vi stöder förkortningen av karenstiden för utkomstskydd för arbetslösa. 
Propositionens utgångspunkt är felaktig med avseende på målet. Inverkan av att göra det lättare att säga upp arbetstagare är enligt sakkunnigutlåtandena inte betydande för företagens vilja eller förmåga att anställa nya personer. Dessutom har man under innevarande regeringsperiod redan förlängt prövotidens längd till sex månader, vilket har gett arbetsgivaren mer tid att bedöma arbetstagarens lämplighet för sina uppgifter. 
Vi undertecknade anser att det behövs mer stöd och uppmuntran i sysselsättningspolitiken. Vi vill förnya arbetsmarknaden genom att öka utbildningen, underlätta anställningen av en första och en andra arbetstagare och öka lönesubventionens belopp. Frivilliga studier för arbetslösa bör underlättas. Vi vill utveckla en social trygghet som ger trygghet i alla situationer och gör det alltid lönsamt att ta emot arbete. 
Lagens grundläggande problem är att den föreskriver med motiveringar och motiveringarna och paragraferna är inte tillräckligt synkroniserade. Propositionen skapar osäkerhet på arbetsmarknaden för en lång tid då man far efter tillämpningen av lagen genom utslag av domstolar. Att reda ut situationen genom domstolsutslag kan ta upp till 4—5 år. Denna osäkerhet är problematiskt för små företag. 
Lagens följder är oklara. Redan utifrån den nuvarande lagen har företagets storlek haft betydelse för rättens beslut vid en samlad bedömning av en uppsägnings laglighet. En följd av lagändringen kan också bli att det blir svårare att säga upp folk i stora företag. 
Utfrågningen av sakkunniga tog starkt fram kritiken mot den dåliga nivån på skrivningarna i lagen, vilket yttrar sig i form av flera oklara begrepp som bidrar till svårigheterna med att tolka lagen. Exempelvis orsaker relaterade till person och företag går nu på varandra. En liten arbetsgivare uppfattas bitvis som en person trots att arbetsgivare är juridiska personer. Detta bara som ett exempel på en oklarhet som försvårar tolkningen av lagen. 
Mellan bestämmelserna eller paragraferna och motiven finns det konflikter. Risken är att lagen främst sysselsätter jurister. 
En olägenhet är också att bedömningen av lagens konsekvenser är bristfällig. Konsekvensbedömningarna har huvudsakligen gjorts i de lagversioner som tidigare varit under beredning. Lagens inverkan på olika arbetsgivargrupper har inte behandlats tillräckligt och effekterna på kvinnodominerade branscher som har uppsägningsskydd inskrivet i kollektivavtal saknas. 
Vi undertecknade anser att regeringen i stället för att försvaga löntagarens ställning ska öka den offentliga rådgivningen till stora företag om tolkningen av arbetslivets spelregler och normer. Det skulle ge en betydligt bättre grund för små företag att klara sig om rekryteringar misslyckas. 
Grundlagsutskottets utlåtande 
Grundlagsutskottet konstaterar i motiven i sitt utlåtande (GrUU 47/2018 rd) att antalet anställda hos arbetsgivaren kan beaktas redan inom ramen för bestämmelsens nuvarande formulering (”arbetsgivarens och arbetstagarens omständigheter som en helhet”). 
Dessutom blir effekten av den föreslagna ändringen på tolkningen av uppsägningsgrunder enligt grundlagsutskottets uppfattning oklar i lagtexten. På ett sätt som enligt grundlagsutskottets tidigare praxis är problematiskt hänvisar propositionen till att det säkerställs om en uppsägningsgrund föreligger först när domstolen avgjort ärendet och att det i sista hand är beroende på rättspraxis i vilken omfattning och för hur stora företag lagändringen kommer att ha effekter. 
Oavsett att grundlagsutskottet anser att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning, avslutas motiveringarna med kritik: 
”I propositionsmotiven (s. 28) sägs det att regleringen syftar till att sänka tröskeln för anställning. Därför kan propositionen anses ha samband med det allmännas uppgift att främja sysselsättningen som anges i 18 § 2 mom. i grundlagen. Å andra sidan framgår det av propositionsmotiven (s. 13) att sysselsättningseffekterna av en minskning av uppsägningsskyddet inte kan bedömas på ett tillförlitligt sätt utifrån den befintliga forskningsinformationen. 
I ljuset av de tillgängliga utredningarna är det mycket osäkert om lagförslaget skulle kunna inverka väsentligt på att främja sysselsättningen. Därför kan den föreslagna regleringen inte motiveras konstitutionellt genom att koppla den till skyldigheten för det allmänna enligt 18 § 2 mom. att främja sysselsättningen.” 
Karenser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa
Vi undertecknade stöder förkortningen av karenstiden som framställs i lagen. Förkortningen beräknas öka totalutgifterna i de offentliga finanserna med 11 miljoner euro och för statens utgifters del med 6,8 miljoner euro, vilket beror på att karensen för utkomstskyddet för arbetslösa efter uppsägning sjunker från 90 till 60 dagar. För lagens önskade sysselsättningseffekter vågade man inte bedöma positiva effekter. 
Lagförslaget leder till att karenstiderna för de som blir uppsagda och de som själva säger upp sig fjärmas från varandra. Om karenserna skulle förkortas också för de som själva säger upp sig, skulle enligt en kalkyl till social- och hälsovårdsutskottet utgifterna för utkomstskydd för arbetslösa öka ytterligare med cirka 18 miljoner euro. 
Karenserna för utkomstskydd för arbetslösa är behäftade med flera problem: det komplicerade och delvis på behovsprövning baserade sanktionssystemet ökar klientskapen för utkomstskydd för arbetslösa, försvårar prognostiseringen och minskar förtroendet för myndigheterna. Även om karenssystemet är avsett att styra människor till att skaffa jobb, är effekten för många snarare den motsatta. 
Vi undertecknade anser att hela karenspolitiken och villkoren för att få utkomstskydd för arbetslösa borde rensas i sin helhet och det borde granskas var karenserna egentligen kommer från och på vilka grunder, och hur de egentligen verkställs. Vi har runtom i Finland ganska stora skillnader mellan hur lagen och anvisningarna tolkas. På vissa orter får man studera någonting, men på andra håll går det inte. Någonstans tolkas en frivillig verksamhet som att personen inte står till arbetsmarknadens förfogande, medan det någon annanstans anses att hen visst står till arbetsmarknadens förfogande. Så får det naturligtvis inte gå till. 
Vi undertecknade kan inte på ovan anförda grunder acceptera att ändringen i arbetsavtalslagen i lagförslag 1 godkänns och vi föreslår att lagen om utkomstskydd för arbetslösa i lagförslag 2 godkänns ändrad. 
Förslag
Vi föreslår
att riksdagen godkänner lagförslag 2 med ändringar (Reservationens ändringsförslag) och 
att riksdagen förkastar lagförslag 1. 
Reservationens ändringsförslag
2. 
Lag 
om ändring av 2 a kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) 2 a kap. 1 § 1 mom., sådant det lyder i lag 288/2012, som följer: 
2 a kap. 
Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda 
1 § 
Att lämna arbetet och att bli uppsagd 
En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmåner 
1) under 60 dagar från anställningsförhållandets upphörande, om han eller hon utan giltig orsak har lämnat sitt arbete, 
2) under 60 dagar från anställningsförhållandets upphörande, om han eller hon själv har varit orsak till att anställningsförhållandet upphört, 
3) under 30 dagar från anställningsförhållandets upphörande, om arbetet skulle ha varat högst fem dagar. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
På ett sådant förfarande från den arbetssökandes sida som ägt rum före ikraftträdandet av denna lag tillämpas 2 a kap. 1 § 1 mom. i den lydelse det hade vid ikraftträdandet av denna lag. 
Helsingfors 11.12.2018
Merja
Mäkisalo-Ropponen
sd
Tarja
Filatov
sd
Ilmari
Nurminen
sd
Anna
Kontula
vänst
Heli
Järvinen
gröna
Veronica
Rehn-Kivi
sv
RESERVATION 2
Motivering
Regeringen föreslår att arbetsavtalslagens bestämmelser om uppsägningsgrunder som har samband med arbetstagarens person ändras. Enligt förslaget ska antalet anställda hos arbetsgivaren samt arbetsgivarens och arbetstagarens omständigheter beaktas som en helhet vid den sammantagna bedömningen av om grunden är saklig och vägande på det sätt som förutsätts för uppsägningsgrunder. Avsikten med lagändringen är att säkerställa att små arbetsgivares särskilda omständigheter beaktas i tillräcklig utsträckning vid bedömningen av en sådan grund för uppsägning som har samband med arbetstagarens person. Propositionen syftar till att sänka tröskeln för anställning för små arbetsgivare. 
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska ändras så att tiden utan ersättning på grund av att ett anställningsförhållande upphört förkortas från nuvarande 90 dagar till 60 dagar i situationer där arbetsgivaren har avslutat anställningsförhållandet av en orsak som beror på arbetstagaren. 
Propositionen hänför sig till den kompletterande budgetpropositionen för 2019 och avses bli behandlad i samband med den. 
Jag menar att propositionen jämfört med den gällande lagen innehåller ett nytt problem. När företagen börjar tillämpa den ändrade uppsägningsgrunden, ger bestämmelserna inte en tillräcklig tolkningslinje, utan den måste sökas hos domstolarna. Det tar år i anspråk och leder till höga rättegångskostnader. Det belastar länge såväl arbetsgivare som arbetstagare. Vidare anser jag att en sådan utveckling inverkar menligt på sysselsättningen eftersom man av fruktan för en rättslig process inte nödvändigtvis vågar rekrytera ny arbetskraft. En inexakt lagstiftning överför också medvetet lagstiftningsmakt från riksdagen till domstolarna, vilket vi inte anser vara acceptabelt. 
Jag ställer mig också skeptisk till sysselsättningseffekterna av att uppsägningsskyddet försvagas. Det konstateras även i propositionen att sysselsättningseffekterna av en minskning av uppsägningsskyddet inte kan bedömas på ett tillförlitligt sätt utifrån den befintliga forskningsinformationen. Därför anser jag att regeringen bör vidta omedelbara åtgärder för att förbättra de små företagens sysselsättningsmöjligheter utan att försvaga uppsägningsskyddet. Exempelvis genom att ta i bruk den motiverande modell för företagsbeskattning som ingår i sannfinländarnas alternativa budget. 
Förslag
Jag föreslår
att riksdagen godkänner lagförslag 2 enligt betänkandet, 
att riksdagen förkastar lagförslag 1 och 
att riksdagen godkänner ett uttalande. (Reservationens förslag till uttalande)
Reservationens förslag till uttalande
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att förbättra småföretagens förutsättningar att sysselsätta utan att försvaga uppsägningsskyddet. Och samtidigt som reformer genomförs säkerställer regeringen att propositionerna inte leder till att små arbetsgivare och deras arbetstagare hamnar i ett tillstånd av osäkerhet som pågår i flera år på grund av att man tvingas söka förhandsavgöranden hos högsta domstolen om oklara lagbestämmelser. 
Helsingfors 11.12.2018
Rami
Lehto
saf
Senast publicerat 11.12.2018 18:48