Betänkande
AjUB
6
2017 rd
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om försök med regionalt tillhandahållande av arbetskrafts- och företagstjänster samt med arbetslivsprövning
INLEDNING
Remiss
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om försök med regionalt tillhandahållande av arbetskrafts- och företagstjänster samt med arbetslivsprövning (RP 51/2017 rd): Ärendet har remitterats till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet för betänkande och till grundlagsutskottet för utlåtande. 
Utlåtande
Utlåtande har lämnats av 
grundlagsutskottet
GrUU 24/2017 rd
Sakkunniga
Utskottet har hört 
specialsakkunnig
Hanna
Liski-Wallentowitz
arbets- och näringsministeriet
konsultativ tjänsteman
Marjaana
Maisonlahti
social- och hälsovårdsministeriet
regeringssekreterare
Susanna
Rahkonen
social- och hälsovårdsministeriet
direktör
Riku
Immonen
Birkalands arbets- och näringsbyrå
ledande nationalekonom
Kari
Hämäläinen
Statens ekonomiska forskningscentral
chef för skötsel av sysselsättningen
Juha
Laine
Björneborgs stad
chef för sysselsättningstjänster
Timo
Saari
Vanda stad
socialdirektör
Eeva
Seppänen
Tuusniemi kommun
utvecklingschef
Erja
Lindberg
​Finlands Kommunförbund
expert
Mikko
Räsänen
Finlands näringsliv rf
chefsekonom
Jussi
Ahokas
SOSTE Finlands social och hälsa rf
ekonomisk expert
Tytti
Naukkarinen
Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf
chef för arbetsmarknadsärenden
Harri
Hellstén
Företagarna i Finland rf
styrelseledamot
Eija
Tuohimaa
Työttömien Keskusjärjestö ry
verksamhetsledare
Mari
Ahonen-Walker
Nationella verkstadsföreningen rf
PL, SVD, utredare för sysselsättningsförsök
Maria Kaisa
Aula
juris doktor
Jaana
Paanetoja.
Skriftligt yttrande har lämnats av 
projektplanerare
Tuija
Kautto
projektet Kohtaamo
Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf.
PROPOSITIONEN
I propositionen föreslås att det stiftas en lag om försök med regionalt tillhandahållande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice samt med arbetslivsprövning. 
Enligt den föreslagna lagen svarar de kommuner som deltar i försöket inom sina försöksområden för tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice för kundmålgrupperna för försöken. Kommunen svarar för kundens serviceprocess inklusive hänvisning av kunder till service. Ansvaret för serviceprocessen sträcker sig på försöksområdena också till tillhandahållande av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, aktiveringsplanering och integrationen. På försöksområdena ska lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och lagen om främjande av integration undantagsvis tillämpas så att arbets- och näringsbyrån inte deltar i genomförandet av sektorsövergripande samservice eller utarbetandet av aktiveringsplaner och integrationsplaner för målgruppen. 
Den föreslagna lagen syftar till att stödja övergången till landskapsmodellen genom att skapa en grund för en överföring av ansvaret för att ordna arbetskrafts- och företagsservice på landskapen samt genom att möjliggöra utveckling av sysselsättningstjänster. I försöken utvecklas den sysselsättningsfrämjande servicen för arbetslösa och handlingsmodellerna i samband med serviceproduktionen. Inom vissa försöksområden ersätts arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte med arbetslivsprövning som stöder sysselsättningen. 
Lagen avses träda i kraft den 1 augusti 2017 och gälla till utgången av 2018. Arbetslösa arbetssökande kan hänvisas att bli kunder hos en kommun till och med den 30 september 2018. 
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Allmänt
Regeringen föreslår att det föreskrivs om ett tidsbegränsat försök där de medverkande kommunerna svarar för tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice inom försöksområdena för sådana arbetslösa om vilka det föreskrivs närmare i lagförslaget. Försökets syfte är att utveckla kundorienterade, sysselsättningsfrämjande tjänster och handlingsmodeller för att producera dem särskilt för att minska långtidsarbetslösheten och stödja överföringen av ansvaret för att tillhandahålla arbetskrafts- och företagstjänster till de nya landskapen från och med början av 2019 i samband med landskapsreformen.  
En överföring av arbetskraftstjänsterna för de mest svårsysselsatta till kommunerna utreddes i en beredningsgrupp med bred sammansättning hösten 2015. Gruppen föreslog att ett försök med överföring av ansvaret för tillhandahållandet genomförs i vissa områden. I början utreddes på uppdrag av arbets- och näringsministeriet en utveckling av sysselsättningstjänsterna för att sänka arbetsgivarnas tröskel för att ge sysselsättning samt arbetslösas tröskel för att bli sysselsatta. Också för att utveckla sysselsättningstjänsterna föreslogs regionala försök.  
Regeringen slog i början av april 2016 fast att ansvaret för att tillhandahålla de offentliga arbetskrafts- och företagstjänsterna överförs till de nya landskapen. Därför ansågs det inte ändamålsenligt att genomföra försöket med överföringen av arbetskraftstjänsterna till kommunerna och utvecklingen av sysselsättningstjänsterna på det föreslagna sättet, utan som ett mål för försöket uppställdes att lägga grunden för att överföra ansvar för att tillhandahålla sysselsättningstjänsterna till landskapen. Utskottet anser att försöket ger en nyttig grund för en övergripande reform av sysselsättningstjänsterna och för förberedelserna för en ny administrativ handlingsram efter 2019. Utskottet anser att propositionen behövs och tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag. 
Förberedelserna för försöket i kommunerna har enligt uppgift avancerat långt och försöksområdena är redo att inleda försöket snabbt efter att lagförslaget har blivit godkänt. Försöket ska pågå till slutet av 2018. Den föreslagna försökstiden är kort vilket utskottet anser är problematiskt både för att uppnå målen och för att utvärdera genomslaget. Utskottet vill påpeka att det tar åratal att genomföra landskapsreformen fullt ut, och det kräver en lång övergångsperiod. Under övergångsperioden behövs de erfarenheter och synpunkter som fås av försöket i synnerhet för att utveckla samarbetet mellan kommunerna och landskapen. Utskottet föreslår att arbets- och näringsministeriet ytterligare överväger att förlänga försökstiden till slutet av 2020.  
Kundorienterade tjänster
Sysselsättningstjänsterna i sin nuvarande form är oenhetliga. Olika bestämmelser och olika aktörers varierande handlingssätt gör det svårt att samordna tjänsterna och möta kundernas behov. Kunddata överförs med dröjsmål och arbetslösa personer får inte i tid personlig rådgivning och högkvalitativ utvärdering av sin situation. 
Ett mål med det föreslagna försöket är att utveckla kundorienterade, sysselsättningsfrämjande tjänster. Inom försöksområdet har kommunen helhetsansvaret för den tjänsteprocessen för kunden sådan den definieras i lagförslaget, och ansvaret för att tillhandahålla tjänsterna övergår från arbets- och näringsbyrån till kommunen. Under försökets gång hanteras också social- och hälsotjänsterna i sin helhet enbart av kommunen. Försöksupplägget erbjuder enligt utskottets mening kommunerna en god möjlighet att för de arbetslösa skapa förvaltningsövergripande servicestigar och på så sätt främja sysselsättning av i synnerhet svårsysselsatta personer. Utskottet vill understryka det övergripande greppet i kundtjänsten. Utskottet inskärper att de handlingssätt som vid försöket visar sig fungera väl bör tas i bruk i kommande förvaltningsmodeller och handlingsstrukturer. 
Utskottet anser att den möjlighet försöket ger till samutnyttjande av arbetskrafts- och näringsförvaltningens kunddatasystem ger en god möjlighet att också pröva på samutnyttjande av datasystem. 
Arbetslivsprövning
I vissa försöksområden ordnas för arbetslösa arbetssökande arbetslivsprövning som ska förbättra arbetslivsfärdigheterna i stället för arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte. Målgruppen för arbetslivsprövning är således inom vissa områden mer omfattande än den egentliga kundmålgrupp för försöket som definierats i den föreslagna lagen. Arbetslivsprövning är avsedd särskilt för de arbetslösa som i nuläget står utanför den offentliga arbetskraftsservicen på grund av sociala eller hälsorelaterade problem. Kommunen kan ordna arbetslivsprövningen själv eller ingå ett avtal om ordnande av arbetslivsprövning med en annan arbetsgivare. Avvikande från arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte får arbetslivsprövning ordnas även i företag. 
Medan arbetslivsprövningen pågår bör kommunen tillhandahålla den arbetslösa yrkesmässigt stöd och vägledning som stöder arbetsförmågan. Försöket kan ordnas samtidigt med till exempel mentalvårds- och missbrukarrehabilitering. Målet är att underlätta för kunderna att avancering mot den öppna arbetsmarknaden genom att ordna med möjlighet att arbeta i faktiska arbetsmiljöer, i stället för verkstäder och andra separata träningscentra. 
Utskottet välkomnar den föreslagna arbetslivsprövningen på grund av dess närhet till arbetslivet. Utskottet vill understryka att försöket ska kombineras med en välfungerande och kundorienterad servicehandledning, tillräckligt övrigt stöd och en klar definition av kundens rättigheter så att rättigheterna för den arbetslösa arbetssökande inte äventyras medan försöket pågår. Dessutom vill utskottet betona att endast arbetslösa för vilka denna tjänst är rätt lösning för att de ska få jobb ska dirigeras till arbetslivsprövning. Utskottet inskärper att arbetslivsprövningen inte bör ersätta exempelvis lönesubventionerat arbete och att motivet för den bör vara att ge de arbetslösa stöd för att komma framåt i arbetslivet. 
I likhet med arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte är arbetslivsprövning en sysselsättningsfrämjande service som ska avtalas tillsammans med den arbetslösa i aktiveringsplanen. Att bryta mot dess villkor kan leda till påförande av tid utan ersättning. Utskottet understryker de arbetslösas möjlighet att välja mellan tjänster som motsvarar deras eget behov. Det är ändamålsenligt, menar utskottet, att kunder som förhåller sig motiverat till arbetslivsprövning i första hand styrs till den.  
Ersättning av resekostnader.
Avvikande från deltagandet i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas enligt vad som anförs i propositionen inte separata reseersättningar för deltagande i arbetslivsprövning. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (GrUU 24/2017 rd) att propositionen inte lägger fram något godtagbart skäl för att med anledning av den föreslagna försökslagstiftningen särbehandla människor i fråga om resekostnader beroende på var de är bosatta. Grundlagsutskottet anför att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning endast om regleringen kompletteras med en bestämmelse om rätt till ersättning för resekostnader eller om det för ett avstående från ersättning för resekostnader anförs en godtagbar grund som har ett reellt och fast samband med lagens syfte. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår att lagförslagets 19 § ändras så att resekostnaderna under den tid arbetslöshetsprövningen pågår ersätts på samma grunder som vid arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte.  
Bedömning av försöket
Enligt erhållen utredning definierades målgrupperna och genomförandesättet för försöket i det föreslagna försöket inte i detalj, eftersom man ville ge de som deltar i försöket möjlighet att själva föreslå olika slags försök. Motiv för att gå med i försöket var kommunernas vilja att bättre kunna påverka tjänsterna för arbetslösa, vilket gav anledning att pröva på att utvidga kommunernas befogenheter. 
Utskottet framhåller vikten av att försöket planeras och genomförs väl. Ett väl genomfört försök ger vid handen i en form som är lätt att utnyttja, hur stor effekt den åtgärd som prövas har på objektet för bedömningen. Utskottet konstaterar att syftet med försöken kan vara antingen att nå goda slutresultat eller att få information om handlingssätten. Dessa strävanden är svåra att skilja från varandra i samband med det aktuella försöket. 
Utskottet menar att det försöksupplägg som beskrivs i propositionen inte i sin föreslagna form är särskilt nyttigt med avseende på att bedöma sysselsättningseffekterna eller bättre effektivitet i tjänsterna. Det ger inga tillförlitliga bedömningar exempelvis om hur många personer som försöket hjälpte att få jobb, eller hur mycket effektivare olika typer av tjänster blev tack vare försöket. Utskottet ser det som viktigt att statsrådet fäster mer uppmärksamhet vid att försöken planeras med omsorg.  
Det är bra, anser utskottet, att statsrådet har inlett ett separat utredningsprojekt för att bedöma effekterna av försöken (den så kallade TEAS-undersökningen) som producerar information om försöket och dess effekter. Undersökningen genomförs som utvecklande handledning, och resultaten står till förfogande redan medan försöket pågår.  
DETALJMOTIVERING
2 §. Försöksområden. 25 §. Folkpensionsanstaltens skyldighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter.
Efter det att propositionen lämnades beslutade stadsstyrelsen i Raumo den 22 maj 2017 begära att Raumo uteblir från försöket. Därför föreslår utskottet att Raumo stryks i 2 § 1 mom. 5 punkten och 25 §.  
3 §. Ansvar för tillhandahållande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice för arbetslösa arbetssökande.
Enligt 1 mom. 5 punkten svarar hemkommunen för tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice inom Satakunta försöksområde för dem som är under 25 år och som har varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst sex månader.  
Enligt erhållen utredning ska försöket genomföras så att målgruppen är de personer under 25 år som har varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst sex månader och som under denna tid inte har varit i arbete eller deltagit i utbildning eller sysselsättningsfrämjande service. 
Utskottet föreslår att 5 punkten preciseras så att målgruppen framgår tydligare av bestämmelsens ordalydelse.  
15 §. Att ordna arbetslivsprövning.
Syftet med arbetslivsprövning är enligt 1 mom. att utreda och främja personens arbetsförmåga och arbetslivsfärdigheter samt att främja hans eller hennes återgång till arbetsmarknaden. Utskottet konstaterar att den föreslagna ordalydelsen från arbetslivsprövningen utesluter dem som inte har varit i arbetslivet över huvud taget och föreslår att bestämmelsen ändras så att syftet är att stödja personens inträde på arbetsmarknaden.  
19 §. Sysselsättningspenning och reseersättning för deltagande i arbetslivsprövning.
För deltagande i arbetslivsprövning betalas enligt den i propositionen föreslagna regleringen ingen separat reseersättning, vilket enligt propositionen i någon grad ändrar ställningen för personer i arbetslivsprövning jämfört med deltagande i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Särbehandlingen motiveras inte i propositionen.  
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (GrUU 24/2017 rd) att propositionen inte lägger fram något sådant godtagbart skäl som krävs i 6 § 2 mom. i grundlagen för att med anledning av den föreslagna försökslagstiftningen särbehandla människor i fråga om resekostnader beroende på var de är bosatta. Grundlagsutskottet anser att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning endast om regleringen kompletteras med en bestämmelse om rätt till ersättning för resekostnader eller om det för ett avstående från ersättning för resekostnader anförs en godtagbar grund som har ett reellt och fast samband med lagens syfte.  
Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att paragrafen ändras så att de som deltar i arbetslivsprövning får ersättning för resekostnader på samma grunder som de som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.  
FÖRSLAG TILL BESLUT
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottets förslag till beslut:
Riksdagen godkänner lagförslaget i proposition RP 51/2017 rd med ändringar. (Utskottets ändringsförslag) 
Utskottets ändringsförslag
Lag 
om ett försök med regionalt tillhandahållande av arbetskrafts- och företagstjänster samt med arbetslivsprövning 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 §  
Tillämpningsområde 
Denna lag innehåller bestämmelser om ett tidsbegränsat försök under vilket kommunerna delvis svarar för tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). I lagen finns dessutom bestämmelser om arbetslivsprövning som under försöket tillhandahålls som service som ersätter arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001). 
2 § 
Försöksområden 
De områden där försök ska göras med partiell överföring av ansvaret för tillhandahållande av arbetskrafts- och företagsservice (försöksområde) är 
1) Lapplands försöksområde som omfattar Kemi, Kemijärvi, Rovaniemi, Sodankylä och Torneå, 
2) Birkalands försöksområde som omfattar Kangasala, Lempäälä, Nokia, Orivesi, Birkala, Punkalaidun, Sastamala, Tammerfors, Vesilahti och Ylöjärvi, 
3) Norra Savolax försöksområde som omfattar Kuopio, Siilinjärvi och Tuusniemi, 
4) Egentliga Finlands försöksområde som omfattar Nådendal, Pemar, Reso och Åbo, 
5) Satakunta försöksområde som omfattar Björneborg och Raumo. 
Försök med arbetslivsprövning ska göras inom de försöksområden som avses i 1 mom. 3 och 5 punkten. 
3 §  
Ansvar för tillhandahållande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice för arbetslösa arbetssökande 
Hemkommunen svarar för tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice 
1) inom Lapplands försöksområde för dem som varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst 12 månader och som under den tiden inte har deltagit i sådan sysselsättningsfrämjande service som avses i 1 kap. 5 § 1 mom. 15 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002), 
2) inom Birkalands försöksområde för dem som på det sätt som avses i 5 kap. 2 § 1 mom. eller 5 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning för löntagare eller företagare,  
3) inom Egentliga Finlands försöksområden för dem som är under 25 år samt för dem som varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst 12 månader, 
4) inom Norra Savolax försöksområde för dem som är arbetslösa enligt 2 § 2 mom. i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014) och som har behov av sektorsövergripande samservice samt för dem som varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst 12 månader och som under den tiden inte har deltagit i sådan sysselsättningsfrämjande service som avses i 1 kap. 5 § 1 mom. 15 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, 
5) inom Satakunta försöksområde för dem som är under 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst sex månader och som under den tiden inte har deltagit i sysselsättningsfrämjande service enligt 1 kap. 5 § 1 mom. 15 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, samt för dem som på det sätt som avses i 14 kap. 3 a § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa fått arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet för minst 200 dagar, 
I 1 mom. avses med arbetslös arbetssökande en sådan person enligt 1 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice vars jobbsökning är i kraft vid arbets- och näringsbyrån på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 1 och 2 § i den lagen. 
4 §  
Att hänvisa arbetssökande att bli kund hos en kommun och avslutande av kundrelationen 
Arbets- och näringsbyrån hänvisar en arbetslös arbetssökande enligt 3 § 1 mom. att bli kund hos en kommun (kund hos kommunen). 
För en arbetssökande som hänvisats att bli kund hos kommunen fortgår den kundrelation till kommunen som avses i denna lag under den tid som hans eller hennes jobbsökning är i kraft. Jobbsökningen för den som är kund hos kommunen upphör att vara i kraft om kunden 
1) meddelar kommunen eller arbets- och näringsmyndigheten att han eller hon inte längre önskar hålla sin jobbsökning i kraft, 
2) inte anlitar service hos kommunen inom den tid som kommunen har satt ut och på det sätt som kommunen förutsätter, 
3) inte inom den tid som kommunen har satt ut lägger fram de redogörelser om sin yrkeskompetens, arbetshistoria, utbildning och arbetsförmåga som behövs för tillhandahållande av offentlig arbetskraftsservice, 
4) inte inom den tid och på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den underrättar kommunen om hur han eller hon har följt planen, 
5) inte deltar i de undersökningar eller bedömningar av arbetsförmågan som kommunen anser vara nödvändiga för att klarlägga hans eller hennes servicebehov, 
6) inte längre uppfyller de förutsättningar för registrering av utlänningar som arbetssökande som anges i 2 kap. 2 § 1 eller 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.  
Om en persons kundrelation till kommunenen har avslutats av en orsak enligt 2 mom. men han eller hon medan ett försök enligt denna lag pågår inleder jobbsökning på nytt på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 1 i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, fortsätter kundrelationen, med undantag för Birkalands försöksområde, även om de förutsättningar som anges i 3 § 1 mom. i denna lag inte längre uppfylls. En person som varit kund hos kommunen kan inleda jobbsökningen på nytt även genom att personligen be om det hos kommunen. 
5 § 
Bedömning av servicebehovet och utarbetande av sysselsättningsplan 
En kommun bedömer tillsammans med sin kund dennes servicebehov. Kommunen ska för sin kund ordna en intervju med arbetssökanden samt utarbeta en sysselsättningsplan för honom eller henne på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 4—7 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. En sysselsättningsplan som kommunen utarbetat tillsammans med sin kund jämställs med en sådan sysselsättningsplan som avses i 1 kap. 3 § 1 mom. 6 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 
Under försöket tillämpas på kommunen vad som i 2 kap. 3 och 9 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om information till arbetssökande och arbets- och näringsmyndighetens skyldigheter. På de allmänna skyldigheterna för den som är kund hos kommunen tillämpas vad som i 2 kap. 8 § i den lagen föreskrivs om allmänna skyldigheter för arbetslösa arbetssökande, dock så att den som är kund hos kommunen ska underrätta kommunen om genomförande av planen. 
6 § 
Sektorsövergripande sysselsättningsplan 
Om den som är kund hos kommunen uppfyller de förutsättningar som anges i 2 § 2 mom. i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen och har ett behov av sektorsövergripande samservice, genomförs bedömningen av hans eller hennes servicebehov, utarbetandet, uppföljningen och revideringen av en sektorsövergripande sysselsättningsplan samt avslutande av sektorsövergripande samservice av kommunen med avvikelse från bestämmelserna i 3, 4 och 6 § i den lagen. 
7 § 
Integrationsplan 
Med avvikselse från vad som föreskrivs i 10 § och 13 § 1 mom. i lagen om främjande av integration (1386/2010), inleder kommunen den inledande kartläggningen samt utarbetar en integrationsplan tillsammans med en sådan invandrare som är kund hos kommunen enligt denna lag. 
På en integrationsplan enligt 1 mom. som kommunen gjort upp tillsammans med sin kund tillämpas vad som i lagen om främjande av integration föreskrivs om en integrationsplan som arbets- och näringsbyrån utarbetat. 
8 § 
Aktiveringsplan 
Om den som är kund hos kommunen omfattas av 3 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, deltar inte arbets- och näringsbyrån i utarbetandet av en aktiveringsplan enligt den lagen. 
9 § 
Jämställande av planer  
Om det i annan lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den hänvisas till en sysselsättningsplan enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, en sektorsövergripande sysselsättningsplan enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, en aktiveringsplan enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller en sådan integrationsplan enligt lagen om främjande av integration som utarbetats för en arbetslös arbetssökande, ska de lagarna tillämpas på planer enligt 5—8 § som kommunen och den som är kund hos kommunen utarbetat tillsammas. 
10 § 
Offentlig arbetskrafts- och företagsservice som en kommun tillhandahåller 
En kommun inom ett försöksområde, kan i form av offentlig arbetskrafts- och företagsservice  
1) erbjuda arbetsförmedlingsservice enligt 3 kap., information och rådgivning enligt 4 kap. 1 § samt vägledning för yrkesvalet och karriären enligt 4 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, 
2) hänvisa sin kund till sakkunnigbedömningar enligt 4 kap. 2 §, träning enligt 4 kap. 4 §, prövning enligt 4 kap. 5 § samt arbetskraftsutbildning enligt 5 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, 
3) bevilja lönesubvention enligt 7 kap., startpeng enligt 8 kap., kostnadsersättning enligt prövning enligt 9 kap. 1 § och förmåner enligt prövning som anknyter till service och sakkunnigbedömningar enligt 10 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, 
4) fatta beslut om förutsättningarna för arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån enligt 6 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice,  
5) fatta beslut om sådana förutsättningar för stödjande av invandrares frivilliga studier som anges i 22—24 § i lagen om främjande av integration. 
På service enligt 1 mom. tillämpas vad som i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och i lagen om främjande av integration föreskrivs om servicen, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Vad som i de lagarna föreskrivs om arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsmyndigheten, deras uppgifter eller skyldighet att underrätta arbets- och näringsbyrån gäller kommunen, med undantag för vad som i 5 kap. 3 § 3 mom. 1 lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om antagning av studerande och i 5 kap. 5 § om avbrytande av utbildningen och underrättande av arbets- och näringsbyrån om grunderna för avbrytandet. 
Vid tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska kommunen dessutom iaktta vad som i 1 kap. 4 och 6—8 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om tillhandahållande av arbetskrafts- och företagsservice, avgiftsfrihet, jämlikhet och likabehandling samt främjande av jämställdhet mellan män och kvinnor. 
11 § 
Undantag i fråga om arbetsprövning 
Oberoende av vad som i 4 kap. 9 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om ingående av avtal om arbetsprövning, ingås avtal av en kommun inom försöksområdet och den som är kund hos kommunen, om kommunen ordnar arbetsprövningen själv. På arbetsprövning tillämpas då inte 4 kap. 9 § 2 mom. i den lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, bestämmelserna i 3 mom. I den paragrafen om tilläggsvillkor för den som ordnar arbetsprövningen och bestämmelserna i 4 kap. 10 § 2 mom. om skyldighet för den som ordnar arbetsprövningen att anmäla frånvaro. 
12 § 
Att bevilja en kommun lönesubvention och stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen till kommun 
Om den som ansöker om lönesubvention eller stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen är en kommun inom ett försöksområde eller om lönesubventionen medfinansieras genom Europeiska socialfonden, fattar arbets- och näringsbyrån beslut om beviljande på det sätt som föreskrivs i 7 kap. och 10 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 
13 § 
Att ordna möjlighet till rehabilitering, utbildning eller arbete 
En sådan arbetslös kund hos kommunen vars rätt till arbetslöshetsdagpenning för löntagare upphör till följd av maximitidens utgång när han eller hon fyllt 57 år, men innan han eller hon fyller 60 år ska tryggas möjlighet till sysselsättningsfrämjande rehabilitering eller arbetskraftsutbildning.  
Med avvikelse från det som föreskrivs i 11 kap. 1 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, ska kommunen för en sådan arbetslös kund hos kommunen som fyllt 60 år ordna möjlighet till en sådan sysselsättningsfrämjande service som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller till arbete med lönesubvention i anställning hos någon annan än kommunen innan kundens rätt till arbetslöshetsdagpenning för löntagare upphör på grund av maximitiden.  
Om en sådan arbetslös kund hos kommunen som avses i 1 eller 2 mom. inte sysselsätts på den öppna arbetsmarknaden och lämplig sysselsättningsfrämjande service enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, rehabilitering eller arbete med lönesubvention i anställning hos någon annan än kommunen inte kan ordnas för honom eller henne på det sätt som föreskrivs i 1 eller 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, är kommunen skyldig att ordna möjligheter till arbete för kunden i sex månader (sysselsättningsskyldighet) på det sätt som föreskrivs i 11 kap. 1 och 2 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 
14 § 
Kommunens deltagande i genomförande av omställningsskyddet  
En kommun kan tillsammans med arbets- och näringsbyrån delta i genomförandet av sådant omställningsskydd enlligt 12 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 
15 § 
Att ordna arbetslivsprövning 
Om det med stöd av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ska ordnas arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte för en arbetslös arbetssökande inom ett försöksområde, ska kommunen i stället för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ordna arbetslivsprövning på en arbetsplats på det sätt som anges i denna lag. Kommunen kan ordna arbetslivsprövningen själv eller ingå ett skriftligt avtal om ordnande av arbetslivsprövning med en annan arbetsgivare. Syftet med arbetslivsprövning är att utreda och främja personens arbetsförmåga och arbetslivsfärdigheter samt att främja hans eller hennes inträde på arbetsmarknaden.  
Arbetslivsprövningen som avses i 1 mom. kan på personens begäran ordnas också före de tidsfrister som anges i 3 § 1 och 2 mom. i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, om servicen motsvarar personens servicebehov. Personen ska rikta begäran om service till kommunen. Innan arbetslivsprövningen ordnas, ska det utarbetas en aktiveringsplan eller en sektorsövergripande sysselsättningsplan. 
16 §  
Överenskommelse om arbetslivsprövning  
Kommunen, den som ordnar arbetslivsprövningen och den som deltar i prövningen ska ingå ett skriftligt, tidsbegränsat avtal om arbetslivsprövningen. På avtalet om arbetslivsprövning tillämpas vad som i 4 kap. 9 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om omständigheter som ska framgå av avtalet samt vad som föreskrivs i 3 och 4 mom. I den paragrafen. Dessutom ska av avtalet om arbetslivsprövning framgå den vägledning och träning för att stödja arbetslivsfärdigheterna som personen ges under arbetslivsprövningen.  
I avtalet om arbetslivsprövning ska som villkor ingå att den som ordnar arbetslivsprövningen efter att denna slutförts ska lämna in en bedömning till kommunen av hur personens arbetslivsfärdigheter och arbetsförmåga förändrades under arbetslivsprövningen samt utvecklingsbehoven i personens arbetslivsfärdigheter. 
När arbetslivsprövningen ordnas av någon annan än en kommun, ska i avtalet ingå ett villkor om att kommunen inte betalar ersättning för ordnande av arbetslivsprövning. I avtalet ska då avtalas om att kommunen ordnar den vägledning och träning som ingår i arbetslivsprövningen för den som deltar i prövningen. 
17 § 
Genomförande av prövningen 
Arbetslivsprövningen pågår i högst 12 månader, av vilka högst sex månader i ett företag eller hos en enskild näringsidkare. På arbetslivsprövning tillämpas vad som i 4 kap. 5 § 2 mom., 7, 8 och 10 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om arbetsprövning. På arbetslivs prövning tillämpas också lagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som arbetar med barn (504/2002). Arbetslivsprövningen kan kombineras med socialservice-, samt hälso- och sjukvårdstjänster- och rehabiliteringstjänster samt andra tjänster som personen behöver. 
Kommunen ska för den som deltar i arbetslivsprövning teckna en försäkring på det sätt som föreskrivs i 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). På den som deltar i arbetslivsprövning tillämpas bestämmelserna om arbetstagare och på kommunen bestämmelserna om arbetsgivare i den lagen. Med avvikelse från bestämmelserna i 71—78 § i den lagen, används som årsarbetsinkomst minimibeloppet av årsarbetsinkomst enligt 79 § i den lagen. Med avvikelse från bestämmelserna i 58 och 59 § i den lagen, är dagpenningen 1/360 av årsarbetsinkomsten. 
18 § 
Tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa på arbetslivsprövning 
På arbetslivsprövning tillämpas vad som i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 
19 § 
Sysselsättningspenning och reseersättning för deltagande i arbetslivsprövning  
På rätten för den som deltar i arbetslivsprövning att få sysselsättningspenning och reseersättning tillämpas vad som i 10 a § 1 mom. i lagen om utkomststöd (1412/1997) föreskrivs om sysselsättningspenning och reseersättningersättning till den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 
20 § 
Statlig ersättning för ordnande av arbetslivsprövning 
När kommunen ordnar arbetslivsprövning enligt 15 § 1 mom., har kommunen rätt att som ersättning från staten få 10,09 euro per dag och per person som deltar i prövningen. Ersättningen betalas i efterskott för de dagar då personen deltar i arbetslivsprövning enligt 16 § 1 och 2 mom. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om förfarandet för beviljande och betalning av statlig ersättning. 
Närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter fattar beslut om återkrav av statlig ersättning och om behövliga åtgärder med avseende på återkravet. På beviljande, utbetalning och återkrav av statlig ersättning tillämpas stadsunderstödslag (688/2001). 
21 § 
Användarrättigheter i fråga om till arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem 
Arbets- och näringsbyrån beviljar användarrättigheter i fråga om arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem enligt 13 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice for de tjänstemän i kommunerna inom försöksområdena som sköter uppgifter enligt denna lag. En tjänsteman som beviljats rätt att använda kundinformationssystemet får trots sekretessbestämmelserna söka och använda uppgifter i kundinformationssystemet, om det behövs för att ordna kundbetjäningen eller utreda eller avgöra ett anhängit ärende för en person som hänvisats att bli kund hos kommunen i enlighet med 4 § 1 mom. 
Den som registrerat uppgifter i kundinformationssystemet under försöket svarar för att de införda uppgifterna är felfria. På registrering, gallring, arkivering och utlämnande av uppgifter tillämpas 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 
22 § 
Anskaffning av service 
Arbets- och näringsbyrån samt närings-, trafik- och miljöcentralen ska förhandla med kommunerna inom försöksområdena när de planerar anskaffning av offentlig arbetskrafts- och företagsservice enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Service ska anskaffas så att även servicebehoven för kunderna hos kommunerna tillgodoses. 
23 § 
Beviljande, utbetalning och återkrav av stöd och ersättningar 
På stöd och ersättningar som kommunen beviljar med stöd av denna lag tillämpas 12 kap. 8 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 
24 § 
Lämnande av uppgifter, rätt att få uppgifter, förvägran av service och sökande av ändring 
En kommun inom ett försöksområde ska till arbets- och näringsbyrån lämna uppgifter som behövs för utarbetande av arbetskraftspolitiska utlåtanden enligt 1 kap. 4 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 
På en kommun inom ett försöksområde tillämpas följande bestämmelser i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice: 
1) bestämmelserna i 12 kap. 6 § 1, 2 och 4 mom. om rätt att få uppgifter, 
2) bestämmelserna i 12 kap. 7 § 1 mom. 1, 2 och 4 punkten samt 2 mom. om förvägran av offentlig arbetskrafts- och företagsservice, 
3) bestämmelserna i 14 kap. om sökande av ändring. 
25 § 
Folkpensionsanstaltens skyldighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter 
Folkpensionsanstalten är trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter skyldig att till Satakunta arbets- och näringsbyrå lämna ut uppgifter om sådana mottagare av arbetsmarknadsstöd vars hemkommun är Björneborg eller Raumo och till vilka arbetsmarknadsstöd har betalats för minst 200 dagar på grundval av arbetslöshet på det sätt som avses i 14 kap. 3 a § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 
26 § 
Förflyttning av arbets- och näringsbyråns tjänstemän inom försöksområdena 
Arbets- och näringsbyråns tjänstemän kan med iakttagande av 20 § i statstjänstemannalagen (750/1994) förflyttas till arbete under ledning och övervakning av en kommun inom de försöksområdena i uppgifter som avses i denna lag och som hör till kommunens behörighet. 
27 § 
Ikraftträdande 
Denna lag träder i kraft den augusti 20och gäller till utgången av 2018. Lagens 4 § 1 mom. gäller till och med den 30 september 2018. 
28 § 
Övergångsbestämmelse 
Om det har utarbetats en sysselsättningsplan eller plan som ersätter den för en arbetslös arbetssökande innan han eller hon hänvisas att bli kund hos en kommun, är planen förpliktande för kunden och kommunen tills den har reviderats. En arbetssökande som övergått till en kundrelation hos en kommun ska underrätta kommunen om genomförande fullföljandet av de åtgärder som avtalats i planen. 
Helsingfors 15.6.2017 
I den avgörande behandlingen deltog
ordförande
Tarja
Filatov
sd
vice ordförande
Heli
Järvinen
gröna
medlem
Hannakaisa
Heikkinen
cent
medlem
Niilo
Keränen
cent
medlem
Anna
Kontula
vänst
medlem
Jaana
Laitinen-Pesola
saml
medlem
Leena
Meri
saf
medlem
Merja
Mäkisalo-Ropponen
sd
medlem
Ilmari
Nurminen
sd
medlem
Veronica
Rehn-Kivi
sv
medlem
Eero
Suutari
saml
medlem
Martti
Talja
cent
medlem
Juhana
Vartiainen
saml
ersättare
Petri
Honkonen
cent
ersättare
Antero
Laukkanen
kd
ersättare
Lenita
Toivakka
saml.
Sekreterare var
utskottsråd
Marjaana
Kinnunen.
RESERVATION 1
Motivering
Vi undertecknade instämmer i övrigt i utskottets betänkande, men inte i fråga om arbetslivsprövningen. Vi stöder inte prövningen, eftersom vi inte vill ha fler former av oavlönat arbete. 
Den föreslagna lagen syftar till att stödja övergången till landskapsmodellen genom att skapa en grund för en överföring av ansvaret för att ordna arbetskrafts- och företagsservice på landskapen samt genom att möjliggöra utveckling av sysselsättningstjänster. Vi anser att det inte är ändamålsenligt att överföra tjänsterna för svårsysselsatta personer till landskapen genom en beställar-utförarmodell, utan vi stöder ett ansvar för att ordna tjänster baserat på ett samarbete mellan större städer och mindre kommuner. 
I propositionen RP 51/2017 rd med förslag till lag om försök med regionalt tillhandahållande av arbetskrafts- och företagstjänster samt med arbetslivsprövning föreslås att arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte i vissa kommuner ska ersättas med arbetslivsprövning. Syftet med arbetslivsprövning är att pröva på en tjänst som lämpar sig för de som på grund av sociala eller hälsorelaterade problem lämnas utanför de offentliga arbetskraftstjänsterna. Enligt propositionen får arbetslivsprövning ordnas också i företag och syftet är att underlätta övergången till arbetslivet. Arbetsprövning ska vara mer ingående reglerat än arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte och regleringen för arbetsprövning ska gälla också för den. 
Metoder för att underlätta övergången till arbetslivet finns redan. Arbetslivsprövning behövs inte vid sidan av arbetsprövning och arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte. Om arbetslivsprövning tas i bruk i den form som regeringen föreslår, finns det en risk att vi vid sidan om arbetsprövning får en ny form av oavlönat arbete i arbetslivet.  
Under utskottsbehandlingen ansågs det i flera sakkunnigyttranden att försökstiden är för kort för att det ska gå att iaktta några resultat. Därför föreslår vi att försöket förlängs för att resultaten ska kunna utvärderas och det på grundval av resultaten ska gå att fastställa om arbetskraftspolitiken ska övergå till landskapen eller kommunerna. 
Förslag
Vi föreslår
att riksdagen godkänner lagförslaget enligt betänkandet, men stryker 15—20 § och godkänner 1, 2 och 27 § med följande ändringar. (Reservationens ändringsförslag)
Reservationens ändringsförslag
1 §  
Tillämpningsområde 
Denna lag innehåller bestämmelser om ett tidsbegränsat försök under vilket kommunerna delvis svarar för tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). I lagen finns dessutom bestämmelser om arbetslivsprövning som under försöket tillhandahålls som service som ersätter arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001)
2 § 
Försöksområden 
De områden där försök ska göras med partiell överföring av ansvaret för tillhandahållande av arbetskrafts- och företagsservice (försöksområde) är 
1) Lapplands försöksområde som omfattar Kemi, Kemijärvi, Rovaniemi, Sodankylä och Torneå, 
2) Birkalands försöksområde som omfattar Kangasala, Lempäälä, Nokia, Orivesi, Birkala, Punkalaidun, Sastamala, Tammerfors, Vesilahti och Ylöjärvi, 
3) Norra Savolax försöksområde som omfattar Kuopio, Siilinjärvi och Tuusniemi, 
4) Egentliga Finlands försöksområde som omfattarNådendal, Pemar, Reso och Åbo, 
5) Satakunta försöksområde som omfattar Björneborg. 
Försök med arbetslivsprövning ska göras inom de försöksområden som avses i 1 mom. 3 och 5 punkten. 
27 § 
Ikraftträdande 
Denna lag träder i kraft den augusti 20 och gäller till utgången av 2020. Lagens 4 § 1 mom. gäller till och med den 30 september 2020
Helsingissä 15.6.2017
Tarja
Filatov
sd
Merja
Mäkisalo-Ropponen
sd
Ilmari
Nurminen
sd
Heli
Järvinen
gröna
RESERVATION 2
Motivering
Jag stöder försöket med att tillhandahålla offentlig arbetskraftsservice regionalt och instämmer i dessa avseenden med arbets- och jämställdhetsutskottets betänkande. Försökets syften, att öka kundorienteringen i arbetskraftsservicen och att minska kostnaderna av arbetslösheten, är utan tvekan goda. Den oro som uttrycks i betänkandet över metodologiska brister i försöksupplägget är också befogad.  
Däremot stöder jag inte den typ av arbetslivsprövning som beskrivs i propositionen, av följande orsaker: 
Arbetslivsprövningen är orealistisk.
Målgruppen är arbetslösa personer som omfattas av arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte. Det innebär en grupp vars arbets- och funktionsförmåga kan anses vara för dålig för förvärvsarbete eller offentliga arbetskraftstjänster (RP 328/2014 rd, s. 2—3), det vill säga med en funktionsförmåga som avviker rätt mycket från människor inom den öppna arbetsmarknaden. I det nuvarande systemet övergår man från arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte till den öppna arbetsmarknaden längs en förhållandevis lång rehabiliteringsväg. 
Vid arbets- och jämställdhetsutskottets utfrågning av sakkunniga förhöll sig särskilt arbetsmarknadens parter ganska skeptiska till att företag och sammanslutningar skulle vara särskilt ivriga att bli försöksplatser, i synnerhet som den färska reformen av yrkesutbildning betydligt ökar arbetsplatsernas roll också som miljö för yrkesstudier. Till och med representanter för de kommuner som anmält sig till arbetslivsprövningen bedömer att prövningen ger magra resultat. I propositionen tas denna risk inte på allvar. Saken viftas bort med att säga att ”svårigheter att hitta en lämplig plats för prövningen utgör ingen grund att för personen erbjuda social rehabilitering i stället för arbetslivsprövning.” (RP 51/2017 rd, s. 49) Det förblir oklart hur kommunen borde genomföra arbetslivsprövningen på arbetsplatserna mot deras vilja. En sådan vidlyftighet i planeringen av basservice för människor är oansvarigt. 
Arbetslivsprövningen kan leda till att arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte upphör i försökskommunerna.
Arbetslivsprövningen är avsedd att ersätta den traditionella arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte. Det är en ytterst dålig nyhet för de som upplever att de gynnas av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Om det inte finns tillräckligt med platser för prövning eller en person inte är kapabel att fungera i en sådan, kan kommunen inte erbjuda en arbetslös som hör till målgruppen annat än ett obestämt omnämnande om social rehabilitering (som alltså uppenbarligen skulle vara någonting annat än arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte). 
Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är förknippad med en mängd problem: det är inte en särskilt effektiv väg till sysselsättning, fel sorts människor styrs dit och å andra sidan kommer inte alla villiga med. I vissa fall ordineras arbetslösa personer till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte bara för att försköna statistiken vilket givetvis förorsakar bitterhet hos de arbetslösa. Ändå har arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte också för många varit en väg till bättre livshantering och större visshet om framtiden. Som socialservice tål den misslyckanden och nystart bättre än arbetslivet eller arbetskraftsservicen. Möjligheten att få arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte bör därför bevaras också i de kommuner där arbetslivsprövningen genomförs. 
Arbetslivsprövning ger inget mervärde i förhållande till redan befintliga redskap för socialarbete och arbetskraftspolitik.
Propositionen uppställer som huvudmål för arbetslivsprövning att bedöma arbetsförmågan och förbättra arbetslivsfärdigheterna. För detta ändamål finns det en arbetsprövning som vid behov kan kompletteras med stöd och träning, men 17 § i socialvårdslagen möjliggör också en socialtjänst med sikte på enbart rehabilitering i en genuin arbetsmiljö (RP 164/2014 rd, s. 116). Vidare kan partiellt arbetsföra personer få stöd för arbetslivet genom lönesubvention och utbildningar som förbättrar arbetslivsfärdigheterna, och som också kan inkludera arbetslivsträning i en genuin arbetsmiljö. 
Arbetslivsprövningen är förbunden med betydande risker för missbruk.
Vi vet att arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och dess förpliktelse har missbrukats i stor omfattning i Finland genom att ordinera arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte också för personer som enligt lagen inte hör dit. Företag låter exempelvis arbetsföra arbetslösa personer göra beställningsverk som oavlönad arbetsverksamhet, vilket rubbar inte bara de arbetslösas förtroende för myndigheterna utan också marknadens konkurrensbalans. 
Om man i arbetslivsprövningen på detta sätt skulle börja rekrytera arbetslösa i större utsträckning än inom målgruppen för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, skulle försöksplatserna naturligtvis vara lättare att hitta – produktivt gratis arbete är säkerligen välkommet på många arbetsplatser. Som ett led i arbetslivsprövningen borde man således aktivt finna metoder för att förebygga missbruk. 
Arbetslivsprövning avviker från den allmänna principen för offentliga arbetskraftstjänster enligt vilken riktig lön ska betalas för riktigt arbete.
Under de senaste åren har man i fråga om arbetskraftstjänster avstått från olika former av gratis arbete när det gäller arbete som utförs på riktiga arbetsplatser. Däremot har man velat underlätta inträdet till arbetslivet för partiellt arbetsföra personer eller människor som stigmatiserats av arbetslöshet med hjälp av lönesubvention, som kompenserar arbetsgivaren för riskerna med anställningen och/eller för arbetstagarens lägre produktivitet. Undantagen från denna regel är noggrant avgränsade. 
Arbetsmarknadens hela idé är att arbetstagaren säljer sin tid mot ersättning. För arbete ska man få lön, och ingen ska tvingas att arbeta för en annan utan lön med hot om att förlora minimal social trygghet. Om man vill ordna oavlönade försöksperioder för arbetslösa i en faktisk arbetsmiljö, måste de vara frivilliga för de arbetslösa. 
Arbetslivsprövningen är inte som sådan förnuftig och genomföringsduglig, och därför föreslår jag att följande understreckade punkter slopas ur propositionen: 
Förslag
Jag föreslår
att riksdagen godkänner lagförslaget med följande ändringar. (Reservationens ändringsförslag). 
Reservationens ändringsförslag
Lag 
om ett försök med regionalt tillhandahållande av arbetskrafts- och företagstjänster samt med arbetslivsprövning 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 §  
Tillämpningsområde 
Denna lag innehåller bestämmelser om ett tidsbegränsat försök under vilket kommunerna delvis svarar för tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). I lagen finns dessutom bestämmelser om arbetslivsprövning som under försöket tillhandahålls som service som ersätter arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001). 
2 § 
Försöksområden 
De områden där försök ska göras med partiell överföring av ansvaret för tillhandahållande av arbetskrafts- och företagsservice (försöksområde) är 
(1 och 2 punkten som i AjUB) 
3) Norra Savolax försöksområde som omfattar Kuopio, Siilinjärvi och Tuusniemi, 
(4 punkten som i AjUB) 
5) Satakunta försöksområde som omfattar Björneborg. 
Försök med arbetslivsprövning ska göras inom de försöksområden som avses i 1 mom. 3 och 5 punkten. 
3 §  
Ansvar för tillhandahållande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice för arbetslösa arbetssökande 
Hemkommunen svarar för tillhandahållandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice 
(1—3 punkten som i AjUB) 
4) inom Norra Savolax försöksområde för dem som är arbetslösa enligt 2 § 2 mom. i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014) och som har behov av sektorsövergripande samservice samt för dem som varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst 12 månader och som under den tiden inte har deltagit i sådan sysselsättningsfrämjande service som avses i 1 kap. 5 § 1 mom. 15 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, 
5) inom Satakunta försöksområde för dem som är under 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande utan avbrott i minst sex månader och som under den tiden inte har deltagit i sysselsättningsfrämjande service enligt 1 kap. 5 § 1 mom. 15 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, samt för dem som på det sätt som avses i 14 kap. 3 a § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa fått arbetsmarknadsstöd på grundval av arbetslöshet för minst 200 dagar, 
(2 mom. som i AjUB) 
4—14 §  
(Som i AjUB) 
15 § 
Att ordna arbetslivsprövning 
Om det med stöd av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ska ordnas arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte för en arbetslös arbetssökande inom ett försöksområde, ska kommunen i stället för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ordna arbetslivsprövning på en arbetsplats på det sätt som anges i denna lag. Kommunen kan ordna arbetslivsprövningen själv eller ingå ett skriftligt avtal om ordnande av arbetslivsprövning med en annan arbetsgivare. Syftet med arbetslivsprövning är att utreda och främja personens arbetsförmåga och arbetslivsfärdigheter samt att främja hans eller hennes återgång till arbetsmarknaden. 
Arbetslivsprövningen som avses i 1 mom. kan på personens begäran ordnas också före de tidsfrister som anges i 3 § 1 och 2 mom. i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, om servicen motsvarar personens servicebehov. Personen ska rikta begäran om service till kommunen. Innan arbetslivsprövningen ordnas, ska det utarbetas en aktiveringsplan eller en sektorsövergripande sysselsättningsplan. 
16 § 
Överenskommelse om arbetslivsprövning 
Kommunen, den som ordnar arbetslivsprövningen och den som deltar i prövningen ska ingå ett skriftligt, tidsbegränsat avtal om arbetslivsprövningen. På avtalet om arbetslivsprövning tillämpas vad som i 4 kap. 9 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om omständigheter som ska framgå av avtalet samt vad som föreskrivs i 3 och 4 mom. I den paragrafen. Dessutom ska av avtalet om arbetslivsprövning framgå den vägledning och träning för att stödja arbetslivsfärdigheterna som personen ges under arbetslivsprövningen. 
I avtalet om arbetslivsprövning ska som villkor ingå att den som ordnar arbetslivsprövningen efter att denna slutförts ska lämna in en bedömning till kommunen av hur personens arbetslivsfärdigheter och arbetsförmåga förändrades under arbetslivsprövningen samt utvecklingsbehoven i personens arbetslivsfärdigheter. 
När arbetslivsprövningen ordnas av någon annan än en kommun, ska i avtalet ingå ett villkor om att kommunen inte betalar ersättning för ordnande av arbetslivsprövning. I avtalet ska då avtalas om att kommunen ordnar den vägledning och träning som ingår i arbetslivsprövningen för den som deltar i prövningen. 
17 § 
Genomförande av prövningen 
Arbetslivsprövningen pågår i högst 12 månader, av vilka högst sex månader i ett företag eller hos en enskild näringsidkare. På arbetslivsprövning tillämpas vad som i 4 kap. 5 § 2 mom., 7, 8 och 10 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs om arbetsprövning. På arbetslivs prövning tillämpas också lagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som arbetar med barn (504/2002). Arbetslivsprövningen kan kombineras med socialservice-, samt hälso- och sjukvårdstjänster- och rehabiliteringstjänster samt andra tjänster som personen behöver. 
Kommunen ska för den som deltar i arbetslivsprövning teckna en försäkring på det sätt som föreskrivs i 3 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). På den som deltar i arbetslivsprövning tillämpas bestämmelserna om arbetstagare och på kommunen bestämmelserna om arbetsgivare i den lagen. Med avvikelse från bestämmelserna i 71—78 § i den lagen, används som årsarbetsinkomst minimibeloppet av årsarbetsinkomst enligt 79 § i den lagen. Med avvikelse från bestämmelserna i 58 och 59 § i den lagen, är dagpenningen 1/360 av årsarbetsinkomsten. 
18 § 
Tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa på arbetslivsprövning 
På arbetslivsprövning tillämpas vad som i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 
19 § 
Sysselsättningspenning för deltagande i arbetslivsprövning 
På rätten för den som deltar i arbetslivsprövning att få sysselsättningspenning tillämpas vad som i 10 a § 1 mom. i lagen om utkomststöd (1412/1997) föreskrivs om ersättning till den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 
20 § 
Statlig ersättning för ordnande av arbetslivsprövning 
När kommunen ordnar arbetslivsprövning enligt 15 § 1 mom., har kommunen rätt att som ersättning från staten få 10,09 euro per dag och per person som deltar i prövningen. Ersättningen betalas i efterskott för de dagar då personen deltar i arbetslivsprövning enligt 16 § 1 och 2 mom. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om förfarandet för beviljande och betalning av statlig ersättning. 
Närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter fattar beslut om återkrav av statlig ersättning och om behövliga åtgärder med avseende på återkravet. På beviljande, utbetalning och återkrav av statlig ersättning tillämpas stadsunderstödslag (688/2001). 
15—18 (21—24) § 
(Som 21—24 § i AjUB) 
25 § 
Folkpensionsanstaltens skyldighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter 
Folkpensionsanstalten är trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter skyldig att till Satakunta arbets- och näringsbyrå lämna ut uppgifter om sådana mottagare av arbetsmarknadsstöd vars hemkommun är Björneborg eller Raumo och till vilka arbetsmarknadsstöd har betalats för minst 200 dagar på grundval av arbetslöshet på det sätt som avses i 14 kap. 3 a § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 
19—21 (26—28) § 
(Som 26—28 § i AjUB) 
Helsingfors 15.6.2017
Anna
Kontula
vänst
Senast publicerat 20.6.2017 14:26