Ekonomiutskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.
Det huvudsakliga innehållet.
I propositionen föreslås det att det stiftas en lag om kompensering av indirekta kostnader för handeln med utsläppsrätter. Syftet är att kompensera den elintensiva industrin för de indirekta kostnader som handeln med utsläppsrätter förorsakar. Lagförslaget innehåller bestämmelser om ansökan om stöd, grunderna för beviljande av stöd, beräkning av stödbelopp, myndighetsuppgifter, verifiering och övervakning. Regleringen grundar sig på Europeiska kommissionens riktlinjer för vissa statliga stödåtgärder inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser efter 2012 (2012/C 158/04).
Finansiering.
Enligt regeringsprogrammet finansieras stödet ur statsbudgeten med inkomster som fås från auktionering av utsläppsrätter. Enligt propositionen anvisas det ändå inte särskilt auktionsinkomster för ändamålet och inkomsterna fonderas inte heller i statsbudgeten. Förteckningen över användningsändamål för auktionsinkomsterna i utsläppshandelsdirektivet har karaktären av rekommendation.
EU-referensram.
Utsläppshandelsdirektivet (2003/87/EG) möjliggör kompensation av kostnader för utsläppshandeln som förts över på elpriset. Stödinstrumentet har ansetts behövas för att dämpa det fenomen som kallas koldioxidläckage: produktion, marknadsandelar och investeringar antas flytta till länder där industrins kostnader för klimatpolitiken är lägre än i de länder som har förbundit sig till systemet för handel med utsläppsrätter. När klimatavtalet från Paris börjar tillämpas 2020 väntas konkurrenssituationen jämnas ut. Det bedöms att vissa sektorer löper en särskilt stor risk för koldioxidläckage så länge som deras konkurrenter utanför EU inte drabbas av motsvarande kostnader. Miljöutskottet (MiUU 22/2016 rd—RP 147/2016 rd) har fäst uppmärksamhet vid att särskilt Kinas andel av världens stålproduktion har stigit kraftigt på 2000-talet, och likaså har importen från länderna i Fjärran Östern till EU-området ökat de senaste tio åren. Miljöutskottet har också konstaterat att den energiintensiva industrin i Finland globalt sett är utsläppssnål och att el- och metallproduktionen hos oss är klart mer koleffektiv än i konkurrentländerna utanför EU och i EU i genomsnitt.
Stöd.
Sektorer som anges i den föreslagna lagen ska kunna få stöd som kompensation för högre elpris som beror på priset på en utsläppsrätt. Stödets belopp beror bland annat på priset på en utsläppsrätt och på stödmottagarens elförbrukning eller produktionsvolym. Stödnivån minskar successivt och har begränsats till 50 procent trots att direktivet tillåter ett stöd till det fulla beloppet. Liksom miljöutskottet anser ekonomiutskottet att begränsningen är lämplig när man beaktar att det primära syftet med utsläppshandelssystemet är en kostnadseffektiv minskning av koldioxidutsläppen. Successivt minskande stödnivåer upprätthåller incitamenten att på längre sikt fullt ut internalisera de externa miljöeffekterna och incitamenten att på kort sikt gå över till teknik med mindre koldioxidutsläpp.
Stöd betalas endast för den del av produktionen som överstiger den produktion som motsvarar elförbrukningen på en gigawattimme per år. En motsvarande begränsning har införts i stödordningarna för en del andra medlemsstater (Nederländerna, Belgien, Tyskland och Slovakien). De första utbetalningarna görs 2017 och de sista 2021. Utbetalningarna görs på grundval av kostnaderna 2016—2020.
Kostnaderna för statsekonomin består av det stöd som betalas till stödmottagarna och dessutom av behovet av anslag och personalresurser för den myndighet som administrerar stödet. Ekonomiutskottet påminner om att svårigheterna att exakt uppskatta elförbrukningen eller referensproduktionen och utvecklingen av priset på en utsläppsrätt gör det svårt att uppskatta stödbeloppet.
Vid utfrågningen i ekonomiutskottet var de sakkunniga av olika åsikt om såväl behovet av stöd som dimensioneringen av stödet. Å ena sidan ansåg man att stödet bör dimensioneras enligt det högsta tillåtna stödet i kommissionens riktlinjer för statligt stöd till utsläppshandeln och å andra sidan ifrågasatte man behovet av hela stödsystemet och dess lämplighet. De som förordade systemet grundade sin åsikt på principen om att det finländska näringslivet ska ha likvärdiga konkurrensvillkor i förhållande till konkurrenterna i andra länder. Kritiken mot det system som föreslås i propositionen grundar sig på en misstanke om att stödet inte är ett effektivt incitament och alltså inte ligger i linje med de övriga regleringsåtgärderna, vars mål är ett kolneutralt samhälle. Utifrån sakkunnigutfrågningen anser utskottet att det är viktigt att man utvecklar kriterierna inom systemet med företagsstöd så att det stöder innovativitet, energieffektivitet och energisparande bättre än i dag. Utskottet förutsätter att man följer och undersöker konsekvenserna av kompensationerna för att se om de har en styrande effekt och att man vid behov ser över stödformerna och grunderna för stödet.
Efter att ha övervägt de omständigheter som anges ovan har ekonomiutskottet kommit till den slutsatsen att den föreslagna regleringen balanserar konkurrensvillkoren för den energiintensiva industrin i Finland. Utskottet föreslår att propositionen godkänns utan ändringar.