Betänkande
EkUB
36
2018 rd
Ekonomiutskottet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om aktiesparkonton och lag om ändring av 40 § i lagen om Finansinspektionen
INLEDNING
Remiss
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om aktiesparkonton och lag om ändring av 40 § i lagen om Finansinspektionen (RP 279/2018 rd): Ärendet har remitterats till ekonomiutskottet för betänkande 
Motion
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande motion: 
Åtgärdsmotion
AM
21
2017 rd
Peter
Östman
kd
m.fl.
Åtgärdsmotion om att i Finland inrätta ett system med investeringssparkonton för småsparare
Sakkunniga
Utskottet har hört 
lagstiftningsråd
Paula
Kirppu
finansministeriet
marknadsövervakare
Anu
Ranta
Finansinspektionen
rådgivare
Karlo
Kauko
Finlands Bank
chefsjurist
Matti
Merisalo
Skatteförvaltningen
professor
Jaakko
Ossa
Åbo universitet
verkställande direktör
Sari
Lounasmeri
Börsstiftelsen i Finland
direktör
Lea
Mäntyniemi
Finanssiala ry
direktör
Ann-Mari
Kemell
Centralhandelskammaren
styrelseordförande
Timo
Rothovius
Aktiespararnas Centralförbund rf
specialforskare
Ilpo
Suoniemi
Löntagarnas forskningsinstitut.
Skriftligt yttrande har lämnats av 
Konkurrens- och konsumentverket
FINE Försäkrings- och finansrådgivningen
Skattebetalarnas Centralförbund rf.
PROPOSITIONEN OCH MOTIONEN
Propositionen
I denna proposition föreslås det att det stiftas en ny lag om aktiesparkonton. Dessutom en ändring av lagen om Finansinspektionen. 
I lagen om aktiesparkonton föreslås bestämmelser om rätt att tillhandahålla avtal om aktiesparkonton, om inledande av tillhandahållandet av tjänster, om inbetalningar på sparkonton samt om betalning av avkastning och om uttag av sparmedel. Dessutom föreslås i lagen bestämmelser om investering och förvaring av sparmedel, om de krav som ställs på tjänsteleverantörens förfaranden, om bokföring i anknytning till kontot och om de uppgifter som ska lämnas om kostnader. I lagen om aktiesparkonton föreslås också bestämmelser om kontoavtalets minimiinnehåll samt om tjänsteleverantörens och spararens rätt att säga upp avtalet. I lagen föreslås inga särskilda bestämmelser om överlåtelse, pantsättning, utmätning eller återvinning av medlen till konkursbo. 
Aktiesparkonton ska få tillhandahållas av kreditinstitut och värdepappersföretag samt av med dem jämförbara utländska tjänsteleverantörer som är verksamma i Finland och som har etablerat sig inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. På tjänsteleverantörers förfaranden tillämpas bestämmelserna i lagen om investeringstjänster. 
Det ska endast vara möjligt att överföra penningmedel till ett aktiesparkonto. För de insättningar som kan göras på kontot ställs en maximigräns på 50 000 euro. På uttag ställs däremot inga begränsningar i eurobelopp eller tidsbegränsningar. Investeringsobjekten antecknas i spararens namn och medlen omfattas antingen av insättningsgarantin eller ersättningsfonden för investerarskydd beroende på om medlen finns på insättningskontot eller i form av värdepapper. Det ska också vara möjligt att öppna aktiesparkonton åt minderåriga personer. 
Tjänsteleverantören ska hålla bok över transaktionerna på aktiesparkontot och över de tillgångar som förvärvats med sparmedlen med deras förvärvspriser och försäljningspriser under de fem senaste åren, samt under minst fem år från det att avtalet om aktiesparkonto upphörde. Det föreslås att tjänsteleverantören ska vara skyldig att minst en gång per år till spararen lämna uppgifter om sparmedlen och kontotransaktionerna, om kostnader som tagits ut och om andra omständigheter som är av väsentlig betydelse för spararen. 
Om skattebehandlingen av aktiesparkonton och om eventuella skatteincitament föreslås separata bestämmelser i skattelagar. 
I propositionen föreslås det att 40 § i lagen om Finansinspektionen ändras. 
Lagen avses träda i kraft den 1 mars 2019 samtidigt med de skatteändringar som gäller aktiesparkonton. Medel kan dock inte tas emot på aktiesparkonton före den 1 januari 2020. 
Åtgärdsmotionen
I åtgärdsmotion AM 21/2017 rd föreslås att regeringen ska vidta åtgärder för att skapa ett system för investeringssparkonton för småinvesterare i Finland. 
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Allmänna synpunkter på de föreslagna bestämmelserna.
Förslaget syftar till att skapa ett nytt investeringsinstrument och en ny typ av beskattning (RP 275/2018 rd). Ekonomiutskottet understöder den föreslagna regleringen och förordar dess grundläggande principer men kommer med vissa preciseringar som utskottet tror kan förtydliga bestämmelserna och göra dem lättare att tillämpa. 
Den föreslagna regleringen främjar sannolikt konkurrensen mellan tjänsteleverantörerna och breddar paletten av investeringsinstrument på ett sätt som kan antas öka privatpersoners intresse för placeringsverksamhet, eftersom de får tillgång till en relativt lätthanterlig investeringsform med skatteincitament. Utskottet gör den bedömningen att i synnerhet bestämmelser som garanterar att det är enkelt att säga upp avtal eller byta tjänsteleverantör bidrar till att sänka tröskeln för denna investeringsform. Det är också bra, menar utskottet, att det inte finns några detaljerade bestämmelser om sparavtalet i lagen eftersom tjänsteleverantörerna då också kan konkurrera med förmånliga avtalsvillkor. 
Skattebehandlingen av aktiesparkonton eliminerar den låsta situation som beskattningen av överlåtelsevinst har skapat och öppnar för bättre möjligheter att sprida på investeringarna. Det här är viktigt, eftersom spridning i verkligheten är det enda sättet att minska investeringsriskerna utan att skruva ner avkastningsförväntningarna. 
Investerarskydd.
Bestämmelserna om insättningsgaranti kommer att tillämpas på de penningmedel som finns på aktiesparkontot och de investeringsobjekt som förvärvats med medlen omfattas av ersättningsfonden för investerarskydd på samma villkor som gäller andra insättningar och värdepappersinvesteringar. En viktig del av den nya regleringen är tjänsteleverantörernas skyldighet att ansluta sig till de ovan nämnda skyddssystemen, vilket återigen är ett nytt element i strävan att reformera lagstiftningen om ersättningsfonden för investerarskydd – något som utskottet har yttrat sig om i samband med de nyss gjorda ändringarna i lagen om investeringstjänster (EkUB 27/2018 rdRP 277/2018 rd). Många småplacerare upplever låg risktagning som ett av de viktigaste elementen när de fattar sina investeringsbeslut. Med tanke på möjligheterna att sprida investeringarna kunde det vara motiverat att i ett senare skede ta med placeringsfonder bland de tillåtna objekten. 
Maximigränsen för enskilda konton
Under sakkunnigutfrågningen har sättet att beräkna maximigränsen för enskilda aktiesparkonton uppmärksammats. Utskottet påpekar att i 5 § 1 mom. i lagförslag 1 föreslås en begränsning enligt vilken det på ett aktiesparkonto kan sättas in penningmedel till ett belopp på högst 50 000 euro. När insättningarnas maximibelopp beräknas, ska dock också de uttag beaktas som gjorts på kontot, varför avkastningens andel och det investerade kapitalets andel ska särskiljas vid uttag av medel från kontot på motsvarande sätt som föreskrivs i 53 b § i inkomstskattelagen. Aktiesparkontots maximigräns kan således uppnås och underskridas flera gånger beroende på transaktionernas riktning och antal. Tjänsteleverantören ska med till buds stående medel sträva efter att övervaka och säkerställa att det inte kan sättas in medel på kontot över den tillåtna maximigränsen. Utskottet menar att de föreslagna bestämmelserna är tillräckligt exakta med beaktande av sambandet mellan hur man beräkningen av aktiesparkontots maximibelopp respektive den beskattningsbara avkastningen. Därför finns det varken skäl för eller behov av mer detaljerade bestämmelser ilagen om aktiesparkonton, inte ens för att undvika tolkningsproblem. 
Förvaringsarrangemang.
Utskottet har dryftat frågan om det borde föreskrivas i lag att endast ett värdeandelskonto kan knytas till ett aktiesparkonto. Utskottet konstaterar att det i 5 § 1 och 2 mom. i lagen om aktiesparkonton föreskrivs om tjänsteleverantörens skyldighet att se till att en sparare har endast ett personligt penningkonto och att till förvaring som är kopplad till ett sådant konto inte får tas emot andra än i avtalet angivna tillgångar. Dessa skyldigheter borgar för ett arrangemang där i Finland endast ett värdeandelskonto kopplats till förvaringen. Av den anledningen behöver det inte föreskrivas närmare om saken. Eftersom det kan finnas tillåtna investeringsobjekt annanstans än i Finland skulle närmare bestämmelser eventuellt försvåra förvaringen. 
Fortsatt arbete med regleringen
Ett av de viktigaste målen med lagförslaget är att samordna regleringen av olika investeringsformer. I detta avseende går förslaget i rätt riktning, men det finnsfortfarande behov att gå vidare med lagstiftningen. Det här framgår till exempel vid en jämförelse med bestämmelserna om placeringsfonder. Frågor som borde dryftas vidare när det finns erfarenhet av lagtillämpningen är effekten i olika inflationssituationer av möjligheten att använda sig av den presumtiva anskaffningsutgiften och möjligheten att dra av förluster vid uttagstidpunkten.  
En annan viktig fråga är maximigränsen för ett enskilt konto. Eftersom syftet med den föreliggande propositionen är att uppmuntra till all slags aktivitet bland investerare är det just nu motiverat att hålla fast vid den föreslagna gränsen på 50 000 euro. Men med beaktande av utbudet av investeringstjänster anser ekonomiutskottet att de serviceavgifter som kommer att gälla i fråga om aktiesparkonton också påverkas av hur attraktiv investeringsformen är för tjänsteleverantören. Ett intressant element är därvid den potentiella klientvolymen, som oundvikligen begränsas till följd av det maximibelopp som byggts in i bestämmelserna. 
Åtgärdsmotion AM 21/2017 rd
I motionen föreslås det att regeringen vidtar åtgärder för att skapa ett investeringssparsystem i Finland för småplacerare. Ekonomiutskottet anser att regeringens proposition fyller detsyfte som motionen eftersträvar och föreslår således att motionen förkastas. 
DETALJMOTIVERING
1. Lag om aktiesparkonton
1 §. Tillämpningsområde.
Ekonomiutskottet konstaterar att 1 § bör kompletteras med en hänvisning till lagen om kreditinstitut. Allmänna laghänvisningar om tillämpningsområdet är informativa för aktörerna. 
4 §. Finansinspektionens förteckning över tjänsteleverantörer och Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter
Ekonomiutskottet erinrar om att Finansinspektionens tillsynsbehörighet i lagförslaget inte avviker från det som framgår av lagen om investeringstjänster. Eftersom det är möjligt att erbjuda investeringstjänster, såsom att ta emot och förmedla uppdrag och erbjuda egendomsförvaltning över gränserna, föreslår ekonomiutskottet att 4 § 1 mom. för att förbättra tillsynsmöjligheterna kompletteras med en passus om skyldighet att uppdatera uppgifterPå så sätt stärks Finansinspektionens möjligheter att få uppgifter också om sådana tjänsteleverantörer som inte direkt står under dess tillsyn. 
8 §. Tjänsteleverantörens skyldigheter i fråga om förfarandet.
Ekonomiutskottet menar att en strykning av informativa bestämmelser i detta sammanhang skulle göra paragrafen tydligare. Det är nödvändigt att särskilt föreskriva om tjänsteleverantörens skyldigheter i fråga om förfarandet vid tillhandahållande av avtal om aktiesparkonto, när det inte är fråga om att erbjuda en investeringstjänst på vilken lagen om investeringstjänster tillämpas direkt med stöd av lag. Det är möjligt att i samband med tillhandahållande av avtal om aktiesparkonto också tillhandahålla investeringstjänster. I fråga om sist nämnda tjänster föreskrivs det i lagen om investeringstjänster om skyldigheter i fråga om förfarandet. 
I paragrafen bör det föreskrivas om tjänsteleverantörens skyldighet att informera uttryckligen i samband med tillhandahållande av avtal om aktiesparkonto. 
10 §. Bokföring av aktiesparkonton samt uppgifter om avkastning och kostnader under avtalsförhållandet 
I samband med hörandet av sakkunniga har frågan om bokföringsskyldighetens utsträckning i tid diskuterats. Efter att ha hört sakkunniga anser ekonomiutskottet det lämpligast att bestämmelserna om skyldigheten att förvara bokföringen under fem år bibehålls men förtydligas.  
I paragrafens 1 mom. stryks den informativa hänvisningen till lagen om investeringstjänster. I momentet intas bestämmelser om en skyldighet som överskrider värdepappersföretags skyldighet att minst en gång om året tillställa kunden samlad information om aktiesparkontots avkastning såsom försäljningsvinst och utdelning, om kostnader som tagits ut hos kunden, sparmedlens värde samt andra omständigheter som är av väsentlig betydelse för kunden. Av väsentlig betydelse för kunden är exempelvis uppgifter om maximiinsättningens belopp. Rapportering av denna typ ingår bland annat i kapitalförvaltningstjänster, men rapporteringen om aktiesparkonton skulle inte förutsätta avtal om att kapitalförvaltningstjänster knyts till avtalet om aktiesparkonto. 
Utskottet understryker att skyldigheten att förvara bokföringen inleds i registreringsögonblicket och upphör senast fem år efter att avtalet har löpt ut. Vid byte av tjänsteleverantör omfattar den tidigare tjänsteleverantörens skyldighet att förvara bokföringen i fem år de fem år som föregick den tidpunkt då avtalet löpte ut. 
Det föreslås att paragrafen kompletteras med ett 3 mom. med bestämmelser om tjänsteleverantörens skyldighet att dock ha en fortlöpande bokföring över maximidepositionens belopp. 
13 §. Spararens rätt att säga upp ett avtal om aktiesparkonto och byte av tjänsteleverantör
Paragrafens 1 mom. föreslås bli kompletterad med en skyldighet att föra över inte bara medlen utan också uppgifter om maximidepositionens belopp vid tidpunkten för bytet av tjänsteleverantör. 
16 §. Skadeståndsskyldighet.
I paragrafen föreslås en bestämmelse motsvarande den i lagen om investeringstjänster om tjänsteleverantörens skadeståndsskyldighet när ansvaret har samband med sådan försummelse av bokföringsskyldigheten eller brister i rapporteringen om vilket föreskrivs i 10 § i lagen om aktiesparkonton. 
17 §. Tillsyn och administrativa påföljder
Paragrafen bör förtydligas för att göra den lättare att tillämpa. 
18 §. Ikraftträdande.
I ikraftträdandebestämmelsen är det nödvändigt att beakta tiden mellan lagens ikraftträdande och när den börjar tillämpas samt ge Finansinspektionen tillräckligt med tid för att behandla anmälningar om registrering ifall anmälningarna leder till en anhopning. 
2. Lag om ändring av 40 § i lagen om Finansinspektionen
40 §. Påföljdsavgift.
Paragrafhänvisningen ändras så att den motsvarar den systematik som i övrigt använts i paragrafen, dvs. utan att det lagrum hänvisningen gäller beskrivs närmare. 
FÖRSLAG TILL BESLUT
Ekonomiutskottets förslag till beslut:
Riksdagen godkänner lagförslag 1 och 2 i proposition RP 279/2018 rd med ändringar.(Utskottets ändringsförslag) 
Riksdagen förkastar åtgärdsmotion AM 21/2017 rd. 
Utskottets ändringsförslag
1. 
Lag 
om aktiesparkonton 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 § 
Tillämpningsområde 
Denna lag tillämpas på avtal om sparande där villkoren innebär att penningmedel betalas in på den i avtalet namngivna spararens personliga konto för att investeras vidare i denna lag angivna investeringsobjekt. 
På tillhandahållande av banktjänster för aktiesparkonton tillämpas dessutom det som föreskrivs i kreditinstitutslagen (610/2014) och på tillhandahållande av investeringstjänster tillämpas dessutom det som föreskrivs i lagen om investeringstjänster (747/2012)
2 § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) tjänsteleverantör den som med stöd av 3 § har rätt att tillhandahålla avtal om aktiesparkonton, 
2) sparare en fysisk person som har ingått ett sparavtal med en tjänsteleverantör, 
3) aktiesparkonto ett konto i en inlåningsbank eller i ett utländskt kreditinstituts filial i Finland, på vilket spararen betalar in pengar enligt avtalet, 
4) sparmedel de pengar som spararen betalat in på aktiesparkontot samt de investeringsobjekt som förvärvats för att placera medlen och avkastningen av investeringarna. 
3 § 
Rätt att tillhandahålla avtal om aktiesparkonto 
Avtal om aktiesparkonto kan tillhandahållas av 
1) inlåningsbanker och utländska EES-kreditinstitut som avses i kreditinstitutslagen (610/2014), 
2) värdepappersföretag och utländska EES-värdepappersföretag som avses i lagen om investeringstjänster (747/2012). 
4 § 
Finansinspektionens förteckning över tjänsteleverantörer och Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter 
Finansinspektionen för en förteckning över tjänsteleverantörer enligt denna lag. En tjänsteleverantör får tillhandahålla aktiesparavtal efter att ha anmält det till Finansinspektionen. Anmälan ska göras skriftligt minst en månad innan verksamheten inleds och till anmälan ska fogas tillräcklig och tillförlitlig utredning om att verksamheten ordnas i enlighet med kraven i lagen.Tjänsteleverantören ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om ändringar i de omständigheter som ska framgå av anmälan. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om uppfyllande av anmälningsskyldigheten och om lämnande av de uppgifter som avses i 10 §. 
5 § 
Inbetalningar på aktiesparkonto, betalning av avkastning på sparmedlen och uttag av sparmedel 
En tjänsteleverantör får med stöd av ett avtal om aktiesparkonto på aktiesparkontot ta emot penningmedel upp till ett belopp på högst 50 000 euro. Medlen ska tas emot på ett i avtalet specificerat personligt penningkonto, det vill säga ett aktiesparkonto. Medlen kan investeras i sådana investeringsobjekt som anges i 6 §. Investeringsobjekten förvärvas i spararens namn. 
Till förvaring som är kopplad till ett aktiesparkonto och som är i spararens namn får inte tas emot andra än i avtalet angivna tillgångar som har förvärvats med aktiesparkontots sparmedel. Utöver det som föreskrivs någon annanstans i lag ska det av kontoavtalet också framgå att 
1) aktiesparkontot endast får användas till att ta emot sparmedel på aktiesparkontot av spararen, till betalning av avgifter på grund av investering av sparmedel och till att ta emot medel som influtit vid försäljning av investeringar. Tjänsteleverantören får dessutom från kontot debitera kostnader och arvoden i enlighet med kontoavtalet, 
2) dispositionsrätten till de medel som finns på kontot hör till spararen. 
Tjänsteleverantören ska sörja för att den vinstutdelning som fåtts från investering av sparmedel och medlen från överföring av investeringsobjekt och anknytande rättigheter betalas till aktiesparkontot, om medlen inte omedelbart placeras på nytt. 
Sparmedlen får tas ut när som helst enligt spararens beslut i en eller flera rater. 
6 § 
Investering av sparmedel 
Sparmedlen ska investeras i ett eller flera av följande investeringsobjekt: 
1) värdepapper som avses i 2 kap. 1 § 1 punkten i värdepappersmarknadslagen (746/2012) och som är föremål för handel på en reglerad marknad som avses i lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017) eller därmed jämförlig handel på en i den lagen avsedd multilateral handelsplattform i Europa eller utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och där emittenten ska iaktta informationsskyldigheten enligt 3—10 kap. i värdepappersmarknadslagen eller enligt 5 kap. 3 § i lagen om handel med finansiella instrument eller någon därmed jämförlig informationsskyldighet, 
2) värdepapper som avses i 2 kap. 1 § 1 punkten i värdepappersmarknadslagen, vars emissionsvillkor innefattar ett åtagande att göra värdepappren föremål för handel inom ett år efter att de emitterats inom sådana handelsplattformar som avses i 1 punkten. 
Till i 1 mom. 2 punkten avsedda investeringar räknas också sådana värdepapper som har antecknats på basis av bolagshändelser hos emittenten av de i punkten nämnda värdepappren, och vars emissionsvillkor innefattar ett åtagande att göra värdepappren föremål för handel inom sådana handelsplattformar som avses i den punkten inom ett år efter att de emitterats. 
Sparmedel får dock inte investeras i sådana i värdepappersmarknadslagen avsedda värdepapper av vars emittents samtliga aktier eller rösträtter spararen äger en andel på minst en tiondedel eller spararen direkt eller indirekt kan använda en med ägande jämförbar beslutanderätt med en andel på minst en tiondedel. 
När aktieinnehavets omfattning beräknas beaktas också sådana företag där spararen har bestämmande inflytande på det sätt som avses i 2 kap. 4 § i värdepappersmarknadslagen, och sådana företag i vilka spararen ensam eller tillsammans med ett företag där spararen har bestämmande inflytande direkt eller indirekt har en ägarandel på minst en tiondedel. 
Spararen ska utan dröjsmål vidta åtgärder för att sälja sådana investeringar som inte uppfyller kraven enligt denna paragraf. 
7 § 
Förvaring av sparmedel 
Tjänsteleverantören ska ordna förvaring, hantering och clearing av de sparmedel som anknyter till aktiesparkontot på ett tillförlitligt sätt och så att de inte riskerar att förväxlas med tjänsteleverantörens egna medel eller någon annan kunds medel. 
På förvaring av sparmedlen tillämpas vad som i 9 kap. i lagen om investeringstjänster föreskrivs om förvaring av kundmedel. 
8 § 
Tjänsteleverantörens skyldigheter i fråga om förfarandet 
Tjänsteleverantören ska i god tid innan avtal om aktiesparkonto tillhandahålls ge kunderna tillräcklig information om tjänsteleverantören och om villkoren i avtal om aktiesparkonto. 
9 § 
Kundkontroll 
Tjänsteleverantören ska ha kännedom om sina kunder och identifiera dem som handlar för kundernas räkning. Tjänsteleverantören ska ha tillräckliga riskhanteringssystem för att bedöma de risker som kunderna medför för verksamheten. Tjänsteleverantören ska utan dröjsmål till centralen för utredning av penningtvätt rapportera tvivelaktiga transaktioner eller misstanke om finansiering av terrorism på det sätt som föreskrivs i 4 kap. 1 § i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017). 
Bestämmelser om kundkontroll finns också i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. 
10 § 
Bokföring av aktiesparkonton samt uppgifter om avkastning och kostnader under avtalsförhållandet 
På tjänsteleverantörens skyldighet att lämna information tillämpas bestämmelserna i 10 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster om värdepappersföretags informationsskyldighet. Tjänsteleverantören ska föra bok över transaktionerna på aktiesparkontot och av de investeringsobjekt som förvärvats med sparmedlen med deras förvärvspriser och försäljningspriser, samt till spararen minst en gång per år lämna uppgifter om sparmedlen och deras avkastning, om de kostnader och arvoden som tagits ut samt om andra sådana faktorer som gäller avtalet som har väsentlig betydelse för spararen. 
Bokföringen ska förvaras under fem år och minst fem år från det att avtalet upphörde att gälla. 
Tjänsteleverantörens bokföring ska dock alltid innehålla aktuella uppgifter om maximiinsättningens belopp på aktiesparkontot. 
11 § 
Innehållet i avtal om aktiesparkonto 
Ett avtal om aktiesparkonto ska innehålla åtminstone följande uppgifter: 
1) avtalsparterna, 
2) alla avgifter och andra kostnader som tas ut på basis av avtalet samt grunderna för hur de bestäms, 
3) de investeringsobjekt i vilka sparmedlen kan investeras, 
4) spararens rätt enligt 13 § att säga upp avtalet och rätt enligt 14 § att göra avbrott i sparandet, 
5) kontonumret på det aktiesparkonto som avtalet gäller och numret på det förvaringskonto som kopplats till kontot, 
6) uppgifter om hur värdet på sparmedlen räknas i de fall som avses i 12 §, 
7) spararens försäkran om att han eller hon inte har andra gällande avtal om aktiesparkonton. 
Avtalet ska vara daterat och av avtalet ska framgå att denna lag tillämpas på det. Vad som föreskrivs ovan i 1 mom. 7 punkten tillämpas inte på sådana temporära situationer som beror på byten av tjänsteleverantör som avses i 13 § i denna lag. 
12 § 
Tjänsteleverantörens skyldighet att säga upp ett avtal om aktiesparkonto 
En tjänsteleverantör får inte säga upp ett avtal om aktiesparkonto med undantag för de fall som avses i 2 och 3 mom. 
Om tjänsteleverantören har försatts i likvidation eller konkurs eller undergår företagssanering, eller annars har förlorat sin rätt att tillhandahålla sparavtal, ska tjänsteleverantören, likvidatorerna eller konkursboet utan dröjsmål säga upp avtalet och föra över sparmedlen till en annan tjänsteleverantör som spararen har meddelat. Tjänsteleverantören ska också säga upp ett avtal om aktiesparkonto om spararen upprepade gånger eller av grov oaktsamhet har låtit bli att iaktta villkoren i avtalet om aktiesparkonto, och trots en skriftlig anmärkning inte rättar till överträdelsen. I anmälan om uppsägelse ska fogas en uppmaning att meddela tjänsteleverantören, likvidatorerna eller konkursboet om en sådan i denna lag avsedd tjänsteleverantör med vilken spararen har ingått ett nytt avtal om aktiesparkonto eller till vilken sparmedlen annars kan överföras. Av meddelandet om uppsägning ska framgå den tidsfrist för meddelande som anges i 3 mom. och påföljderna av att meddelandet inte lämnas. 
Om tjänsteleverantören, likvidatorerna eller konkursboet inte har fått ett meddelande enligt 2 mom. från spararen med information om den nya tjänsteleverantören senast tre månader efter det att spararen tog emot meddelandet om uppsägning, ska tjänsteleverantören, likvidatorerna eller konkursboet utan dröjsmål förvandla sparmedlen till pengar och betala ut dem till spararen oberoende av eventuella skattepåföljder eller andra påföljder. Om värdet på sparmedlen är beroende av noteringar på finansmarknaden, ska värdet vid återbetalningen bestämmas enligt säljkursen den dag då den tidsfrist som avses i detta moment löper ut, om inte tjänsteleverantören och spararen har avtalat om något annat. Om dagen då spararen tog emot meddelandet om uppsägning inte kan påvisas på något annat sätt, anses ett meddelande som har skickats per post ha anlänt till spararen den sjunde dagen efter det att det avsändes och ett elektroniskt meddelande den dag då det sändes. 
13 § 
Spararens rätt att säga upp ett avtal om aktiesparkonto och byte av tjänsteleverantör 
Spararen har rätt att säga upp ett avtal om aktiesparkonto och kräva att medlen förs över när avtalet upphör att gälla. Uppsägning av avtalet kräver inte att medlen realiseras om spararen har ingått ett annat avtal om aktiesparkonto, varmed de influtna medlen förs över till den tjänsteleverantör som är part i nämnda avtal. 
Ett avtal om aktiesparkonto ska sägas upp skriftligt. I meddelandet om uppsägning ska det anges till vilken tjänsteleverantör medlen ska föras över. Medlen och uppgifter om maximiinsättningens belopp ska överföras inom 30 dagar från det att meddelandet togs emot. Den tjänsteleverantör som tagit emot medlen ska utan dröjsmål meddela spararen om att medlen har tagits emot. Det uppsagda avtalet upphör att gälla när medlen har förts över till den tjänsteleverantör som anges i meddelandet om uppsägning. Om dagen inte kan påvisas på något annat sätt anses ett meddelande som har skickats per post ha anlänt till tjänsteleverantören den sjunde dagen efter det att det avsändes och ett elektroniskt meddelande den dag då det sändes. 
14 § 
Avbrott i sparandet 
Spararen har rätt att när som helst göra avbrott i att betala in pengar till aktiesparkontot. Avtalet blir då till övriga delar i kraft enligt de tidigare villkoren. 
15 § 
Upphörande av avtal om aktiesparkonto när spararen avlider samt gåvoförbud 
Avtalet upphör att gälla när spararen avlider. Rätten till medlen övergår till spararens rättsinnehavare. 
Medel som finns på ett aktiesparkonto får inte ges i gåva helt eller delvis. En gåva i strid med förbudet jämställs med uttag av medel från kontot. 
16 § 
Skadeståndsskyldighet 
Vad som i lagen om investeringstjänster föreskrivs om ordnande av verksamheten på ett tillförlitligt sätt och vad som i 16 kap. 1 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster föreskrivs om skadeståndsskyldighet, tillämpas också på förfarande i strid med 10 §1 i denna lag
17 § 
Tillsyn och administrativa påföljder 
Efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter som utfärdats med stöd av den övervakas av Finansinspektionen. 
Sådana i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen avsedda bestämmelser i fråga om vilka det för försummelse eller brott mot bestämmelsen påförs en påföljdsavgift, är överskridning av den gräns på 50 000 euro som föreskrivs i 5 § 1 mom. i denna lag, bestämmelserna i 10 § om bokföring av aktiesparkonton samt försummelse av bestämmelsen i 11 § 1 mom. 7 punkten om att inhämta spararens försäkran i avtalet om aktiesparkonto. 
Bestämmelser om påförande av administrativa påföljder för brott mot lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism finns i den lagen och i 40 a § i lagen om Finansinspektione
Bestämmelser om påförande, offentliggörande och verkställighet av administrativa påföljder och om behandlingen i marknadsdomstolen av ärenden som gäller administrativa påföljder finns i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen. 
Särskilda bestämmelser om tillhandahållande av investeringstjänster och om organisering av verksamheten finns i lagen om investeringstjänster. Bestämmelser om administrativa påföljder för brott mot bestämmelserna i lagen om investeringstjänster finns i den lagen ochi lagen om Finansinspektionen. 
18 § 
Ikraftträdande 
Denna lag träder i kraft den 20 . Medel kan dock inte tas emot på aktiesparkonton före den 1 januari 2020. Tjänsteleverantören får inte inleda tillhandahållande av avtal om aktiesparkonto innan tre månader har förflutit från den anmälan som avses i 4 § 1 mom., om anmälan har gjorts före den 31 mars 2020
2. 
Lag 
om ändring av 40 § i lagen om Finansinspektionen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om Finansinspektionen (878/2008) 40 § 1 mom., sådant det lyder i lagarna 241/2018 och ( / ), som följer: 
40 § 
Påföljdsavgift 
Påföljdsavgift ska påföras den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot de bestämmelser eller beslut som avses i 15 kap. 2 § i värdepappersmarknadslagen, 15 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster, 12 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument, 15 § i lagen om värdepapperskonton, 8 kap. 6 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, 48 a § i lagen om betalningsinstitut, 22 kap. 2 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 27 kap. 2 § i lagen om placeringsfonder, 15 § 2 mom. i lagen om gräsrotsfinansiering, 20 kap. 1 § i kreditinstitutslagen, 5 § 1 mom., 17 § 2 mom. i lagen om aktiesparkonton ( / ), 18 kap. 1 § i resolutionslagen eller i 68 eller 71 § i lagen om försäkringsdistribution. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Helsingfors 13.2.2019 
I den avgörande behandlingen deltog
ordförande
Martti
Mölsä
blå
vice ordförande
Harri
Jaskari
saml
medlem
Touko
Aalto
gröna
medlem
Petri
Honkonen
cent
medlem
Laura
Huhtasaari
saf
medlem
Lauri
Ihalainen
sd
medlem
Katri
Kulmuni
cent
medlem
Eero
Lehti
saml
medlem
Lea
Mäkipää
blå
medlem
Arto
Pirttilahti
cent
medlem
Hanna
Sarkkinen
vänst
medlem
Ville
Skinnari
sd.
Sekreterare var
utskottsråd
Teija
Miller.
VASTALAUSE
Perustelut
Esityksellä HE 279/2018 vp säädettäisiin uudesta osakesäästötililaista, joka mahdollistaisi osakesäästötilien perustamisen ja käyttämisen sijoitustoiminnassa. Esitys liittyy kiinteästi valtiovarainvaliokunnassa käsittelyssä olevaan esitykseen (HE 275/2018 vp), joka koskee osakesäästötilin ja säästöhenkivakuutusten sekä kapitalisaatiosopimusten eli sijoitusvakuutusten verotusta. Osakesäästötilin merkitys perustuu nimenomaisesti sinne sijoitetulle varallisuudelle verolainsäädännössä esitetylle erityiselle verokohtelulle. Siksi tämän esityksen käsittelyn yhteydessä on välttämätöntä arvioida osakesäästötilille esitettyä verokohtelua. 
Osakesäästötilin verohelpotukset puhkovat veropohjaa
Osakesäästötilin verotuksesta annetusta lakiesityksestä käy ilmi, että esitys kaventaisi merkittävästi veropohjaa ja antaisi mahdollisuuden välttää veroja. Tämä johtuu siitä, että osakesäästötilille kertyviä osinkoja ja myyntivoittoja ei veroteta. Toisaalta tilille kertynyt arvonnousu verotetaan pääomatuloverokannalla (tällä hetkellä 30 tai 34 %), kun varoja nostetaan tililtä. Tilille kertyneet arvonnousut jäävät kuitenkin kokonaan verottamatta, jos osakesäästötilille kertyneet varat siirtyvät perillisille perinnöllä. Vastaava verokohtelu on kohdistunut jo nyt sijoitusvakuutuksiin, joissa arvonnousujen verovapaus on koskenut myös sijoitusvakuutusten lahjoittamista. Niistä saadun kokemuksen perusteella voidaan arvioida, että merkittävä osa osakesäästötilille kertyvistä arvonnousuista jäisi kokonaan verottamatta. Muun muassa tämän vuoksi hallituksen esityksessä arvioidaan verotuottojen vähenevän vuositasolla noin 100 miljoonalla eurolla, kun osakesäästötilin käyttö yleistyy. 
Edellä esitetyn ohella veropohjan vuotoa aiheuttaa se, että osakesäästötilille kertyviä osinkoja ei veroteta, jos tilin haltija on ulkomainen. Tällä hetkellä kansainvälisten verosopimusten soveltuessa osinkovero on yleensä 15 prosenttia. Näissä tilanteissa Suomessa ei voitaisi verottaa myöskään myöhempiä nostoja osakesäästötililtä. Sama koskee myös tilanteita, joissa suomalainen osakesäästötilin haltija muuttaa ulkomaille. Hallituksen esityksestä käy ilmi, että vastaava verovapaus koskee myös ulkomaisia osakesäästötilin kaltaisia sijoitusmuotoja, jos ne ovat riittävän samanlaisia kuin osakesäästötili. Hallituksen esityksen arvion mukaan ulkomaille maksettavia osinkoja koskevat osakesäästötilistä aiheutuvat veromenetykset voisivat valtiovarainministeriön mukaan olla vuositasolla 56 miljoonaa euroa edellä mainitun 100 miljoonan lisäksi. Näiden mahdollisten veromenetysten vuoksi myös valtiovarainministeriön eri sijoitusmuotojen verokohtelua arvioinut työryhmä suhtautui kielteisesti siihen, että osakesäästötilin verovapautta sovellettaisiin myös osinkoihin hallituksen esittämällä tavalla. 
Yhtenä esityksen tavoitteena on edistää eri sijoitusmuotojen verokohtelun neutraaliutta. Katsomme, ettei uusien aukkojen tekeminen veropohjaan ole toivottava suunta tämän tavoitteen saavuttamiseksi. Pikemmin olisi syytä rajata olemassa olevien välillisten sijoitusinstrumenttien, kuten sijoitusvakuutusten, veroetuja ja verovälttelymahdollisuuksia. Pidemmän aikavälin tavoitteena tulisi olla, että välillisen sijoittamisen verokohtelua kehitettäisiin vastaamaan enemmän suoraan omistettujen arvopapereiden tuottojen verotusta. 
Osakesäästötilin aiheuttaman veropohjan vuodon toi esiin myös lainsäädännön arviointineuvosto raportissaan. Sen mukaan osakesäästötili ”ei edistä verojärjestelmän läpinäkyvyyttä ja yksinkertaisuutta” eikä ”myöskään noudata laajan veropohjan ja alempien verokantojen periaatetta”. Osakesäästötili on siis Suomen verotulojen ja hyvän verojärjestelmän periaatteiden kannalta ongelmallinen. Sitä voitaisiin perustella ainoastaan sillä, että näin saataisiin huomattavia yhteiskunnallisia hyötyjä. 
Osakesäästötili ei hyödytä kansantaloutta, yrityksiä tai työllistymistä
Osakesäästötilin poikkeava verokohtelu voisi hyödyttää lähinnä niitä, jotka käyvät aktiivista osakekauppaa, ja voi siten johtaa piensijoittajien myyntitransaktioiden kasvuun. Arvopaperikauppojen lisääntymisellä ei kuitenkaan ole suoraa yhteyttä tuotannollisten investointien kehitykseen ja tuottavuuden kasvuun. Osakkeiden ja muiden sijoitustuotteiden tuotto on pitkällä aikavälillä riippuvainen ennen muuta reaalitalouden kehityksestä. Osakesäästötili lisäisi vaurautta ja kasvua vain, jos se parantaisi investointien kohdentumista tuottavampiin kohteisiin. Esimerkiksi valtiovarainministeriön yritysverotuksen asiantuntijaraportissa todettiin vuonna 2017, ettei piensijoittajiin kohdistuvalla verotuella mitä ilmeisimmin olisi tällaista vaikutusta. Tämä johtuu siitä, että pörssiin sijoittavien piensijoittajien merkitys investoinneille on vähäinen. Vakiintuneet yritykset saavat rahoitusta muualta, ja kasvuun tähtäävät start-upit toimivat pörssin ulkopuolella. Lisäksi ei ole todennäköistä, että piensijoittajilla olisi sellaista osaamista, tietoa ja riskinottokykyä, jonka ansiosta he osaisivat valita parempia rahoituskohteita kuin rahoitusalan ammattilaiset. Rahoituslaitosten ammattilaisten tehtävä on nimenoman allokoida investointipääomaa tehokkaasti. Niillä on yleensä enemmän tietoa ja mahdollisuuksia riskinottoon kuin tavallisella suomalaisella kotitaloudella, jolla on tilillä keskimäärin 5 000 euroa. 
Yksittäisen sijoittajan näkökulmasta osakesäästötili voi johtaa jopa tarpeettomaan riskinottoon ja kulujen lisääntymiseen. Osakesäästötilillä voi säilyttää ainoastaan pörssiosakkeita ja pankkitalletuksia, mikä voisi johtaa siihen, että liian suuri osa varallisuudesta pidetään riskillisissä osakesijoituksissa, kun siirto vähäriskisempiin kohteisiin johtaisi veronmaksuun. Aktiivisella osakesijoittamisella ei välttämättä saavuteta olennaista tuottoetua passiiviseen osakesäästämiseen verrattuna, jossa hallinnointikulut ovat merkittävästi pienemmät. Tuottojen nostot osakesäästötililtä joutuisivat tyypillisesti jopa korkeamman verotuksen kohteeksi kuin suorista sijoituksista saatava osingot, joten sitä kannattaisi hyödyntää lähinnä perintöihin liittyvässä verosuunnittelussa. Esimerkiksi lainsäädännön arviointineuvosto katsoi, että osakesäästötili ”lisää sijoittamiseen liittyviä kustannuksia”. Ei siis ole selvää, että osakesäästötili hyödyttäisi edes yksittäistä sijoittajaa — saati yhteiskuntaa. 
Edeltävän perusteella voidaan todeta, että osakesäästötili tuskin lisäisi pitkäaikaissäästämistä tai palvelisi tuottavuuden tai talouden kasvua. 
Myös yritysverotusta arvioineen valtionvarainministeriön asiantuntijatyöryhmän raportissa (12/2017) päädyttiin samaan johtopäätökseen; pienten osinkojen verovapautta koskevalla säännöksellä ei olisi ilmeistä ja välitöntä merkitystä kotimaisen talouskasvun, suomalaisten kotitalouksien taloudellisen aktiivisuuden ja sijoitusaktiivisuuden parantamisen kannalta. Huojennuksella ei myöskään olisi olennaista vaikutusta kotimaisten yritysten rahoituksen saannin parantamisessa. Listatut yhtiöt kasvattavat omaa pääomaa vain harvoin osakepääomaa korottamalla, eikä niissä tapauksissa piensijoittajien rahoituspanos ole yleensä keskeinen. 
Osakesäästötilin vaikutuksia taloudelle voidaan myös arvioida muiden maiden kokemusten perusteella. Niiden perusteella voidaan sanoa, että ei ole mitään näyttöä, että osakesijoituksille annetulla verohuojennuksella luotaisiin kasvua. Esimerkiksi Ruotsissa on ollut vuodesta 2012 käytössä huomattavasti mittavammin verotuksessa tuettu ISK-tili. Se on aiheuttanut valtiolle 42 miljardin kruunun veromenetykset vuosina 2012—2017. Osakesijoittajien määrä on kuitenkin tuona aikana vähentynyt ja osakkeet ovat keskittyneet entistä harvemmille. ISK-tilistä on tullut suosittu, mutta se ei ole lisännyt sijoittajien määrää, vaan aiempia sijoituksia on kanavoitu ISK-tilin kautta. 
Mitä ilmeisimmin verotuksella suosittu ISK-tili ei ole lisännyt osakesijoittamista Ruotsissa sen vuoksi, että verotusta alentamalla ei olennaisesti vaikuteta sijoittamattomuuteen. Osakesijoitukset ovat riskisijoituksia, jotka edellyttävät riittäviä varoja ja tietoa riskeistä. Heille, joilla on riittävää varallisuutta ja kykyä riskinottoon, osakesijoitukset ovat kannattavia ilman erillistä verotukea. Myös yritysverotuksen asiantuntijatyöryhmä katsoi vuonna 2017, ettei piensijoittajien verohuojennuksilla voida juuri vaikuttaa sijoittamisen suosioon: ”Kansalaisten sijoittamisaktiivisuuden kannalta ensisijaisia ja merkittävimpiä rajoitteita ovat kunkin henkilön mahdollisuudet ja kyvyt harjoittaa sijoittamista. Veronhuojennuksella ei voida vaikuttaa näiden rajoitteiden olemassaoloon tai keventämiseen.” 
Hallituksen esityksen mukainen osakesäästötili ja sille ehdotettu verokohtelu heikentävät veropohjaa ja johtavat veromenetyksiin. Uudistuksesta aiheutuisi merkittäviä haittoja, mutta sen mahdolliset hyödyt ovat kyseenalaisia. Näin ollen katsomme, ettei osakesäästötiliä tule ottaa käyttöön. 
Ehdotus
Edellä olevan perusteella ehdotamme,
että lakiehdotus hylätään. 
Helsingfors 13.2.2019
Lauri
Ihalainen
sd
Touko
Aalto
gröna
Hanna
Sarkkinen
vänst
Ville
Skinnari
sd
Senast publicerat 14.2.2019 18:27