Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.
Bakgrund
Syftet med propositionen är att genomföra rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer (ATAD2). Genomförandet gäller dock inte artikel 9a, som kommer att behandlas i en separat proposition längre fram.
I propositionen föreslås att direktivet ska genomföras genom ändringar i metodlagen och genom att det stiftas en separat nationell lag som gäller beskattning av de i direktivet avsedda hybridarrangemangen. Till de nuvarande nationella lagarna om inkomstbeskattning fogas enligt förslaget hänvisningsbestämmelser till den nya lagen.
ATAD2 bygger på direktivet (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (direktivet mot skatteflykt, Anti-Tax Avoidance Directive, ATAD).
Direktivet mot skatteflykt innefattar ett flertal åtgärder som är avsedda att skydda staternas skattebaser. Åtgärderna gäller inte bara hybridarrangemang utan också så kallade bassamfund, utflyttningsbeskattning (exit tax) och begränsning av ränteavdrag. Direktivet har också en allmän bestämmelse om skatteflykt där regleringen anknyter till en nationell bestämmelse som redan är i kraft. Direktivet har genomförts nationellt utom vad gäller utflyttningsbeskattning och hybridarrangemang och de här övriga bestämmelserna blev tillämpliga vid ingången av 2019.
Bägge direktiven har sin bakgrund i det av OECD år 2013 startade BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shiftin), vars syfte var att begränsa den urholkning av skattebasen för samfundsskatten som följer av aggressiv skatteplanering och skattekonkurrens mellan staterna. Slutrapporten för projektet publicerades i september 2015.
Regleringsmodell
Syftet med propositionen är att genomföra EU-direktivet nationellt. Innehållet i propositionen är därför utformat i linje med direktivet. Direktivet innehåller endast ett fåtal frivilliga bestämmelser där medlemsstaterna bland färdigt uppställda alternativ kan välja dem som lämpar sig bäst för de nationella systemen. En delorsak till detta är att direktivet redan på grund av den obligatoriska regleringen är mycket komplicerat. Till en annan del är orsaken att hybridregleringen är ett regelverk som länkar samman inom olika jurisdiktioner tillämpade bestämmelser med varandra och avviker från skattesystemens normala bestämmelser om skatteplikt för inkomster och avdragsrätt för utgifter. Direktivbestämmelserna utgör därför en noggrant avvägd helhet.
Följaktligen följer den reglering som föreslås i propositionen i stor utsträckning direktivbestämmelserna och de bakomliggande anvisningar som OECD har meddelat. På grund av ärendets karaktär är de föreslagna bestämmelserna komplicerade, och propositionen iakttar därför proportionalitetsprincipen, vilken uttrycks i skäl 12 till direktivet, för att regleringens omfattning ska vara förenlig med målsättningen. Även begreppsapparaten grundar sig på direktivet.
Utskottet ställer sig bakom valet av genomförande och regleringsmodell. Sakkunniga har välkomnat den särskilda regleringen och ansett att propositionen i huvudsak är lyckad, även om den har fått kritik för att vara svårbegriplig. Här bör det dock noteras att regleringen till sin natur är förebyggande och att tillämpningssituationerna för bestämmelserna huvudsakligen gäller situationer där en åtgärd som hör till tillämpningsområdet har vidtagits mellan intressegemenskaper eller mellan huvudkontoret och filialen. I sådana situationer är det rimligt att kräva att den skattskyldige utreder hur den planerade åtgärden behandlas i fler än en stat.
Det bör också beaktas att bestämmelserna sällan kommer att tillämpas, om propositionen fyller sitt förebyggande syfte. Det främsta syftet med regleringen är att förebygga arrangemang där samma utgifter dras av flera gånger eller inkomster inte beskattas, särskilt vid transaktioner mellan subjekt i intressegemenskap. Att öka skatteintäkterna är inte ett egentligt syfte för regleringen.
Personbolag
Utöver det som föreskrivs i direktivet innehåller propositionen en utvidgning med stöd av vilken bestämmelserna om hybridarrangemang även tillämpas på personbolag, med vissa undantag. Utskottet menar att detta är en motiverad lösning. Till denna del stämmer bestämmelsernas tillämpningsområde överens med bestämmelserna om genomförande av ränteavdragsbegränsningar. Också i denna proposition berörs personbolagen av bestämmelserna. Den modell som valts i båda propositionerna behandlar olika företagsformer neutralt, vilket är välkommet.
Förhållande till annan nationell lagstiftning
I propositionen har de föreslagna bestämmelsernas förhållande till andra nationella bestämmelser preciserats, såsom bestämmelserna om ränteavdrag, bestämmelserna om att hindra kringgående av skatt, bestämmelserna om rättelse av internprissättning och bestämmelserna i bassamfundslagen. Utskottet förordar den modell där de föreslagna hybridbestämmelserna som gäller skattebasen ges företräde framför ränteavdragsbestämmelserna och bestämmelserna om förhindrande av kringgående av skatt och rättelse av internprissättning. Bassamfundslagen ska för sin del beaktas vid tillämpningen av den föreslagna regleringen. Också till denna del är regleringen enligt utskottet konsekvent motiverad. De föreslagna preciseringarna har i stor utsträckning backats upp av sakkunniga.
Skatteförvaltningens rådgivning och anvisningar
Utskottet delar de sakkunnigas oro över att regleringen komplicerar beskattningen. Utskottet framhåller att det är viktigt att Skatteförvaltningen tillhandahåller råd och anvisningar. Det är angeläget att Skatteförvaltningen upprättar detaljerade anvisningar om hybridarrangemang, och anvisningarna bör stå till de skattskyldigas förfogande så snart som möjligt efter lagens ikraftträdande.
Skatteförvaltningen har under de senaste åren satsat på föregripande tillvägagångssätt, såsom proaktiva samtal och förhandsavgöranden. Utskottet anser att samma metoder bör tillämpas i fråga om hybridarrangemang. Detta främjar förutsägbarheten i regleringen och förbättrar den skattskyldiges rättsskydd i tolkningssituationer.