Om bidragsfällorna i fråga om att ta emot arbete minskar får vi ökad sysselsättning, vilket ökar statens skatteinkomster och minskar statens utgifter. Arbetsinkomstavdraget är en enkel men effektiv åtgärd som förbättrar sysselsättningen. Höjningen av arbetsinkomstavdraget på det föreslagna sättet minskar de beräknade inkomstskatteintäkterna, och dessutom måste staten kompensera kommunerna för de förlorade skatteintäkterna. Bestämmelser om arbetsinkomstavdraget finns i 125 § i inkomstskattelagen. I Sannfinländarnas alternativ höjs arbetsinkomstavdragets maximibelopp till 1 927 euro och minskningsprocenten ändras till 1,97 procent. 

Skatten på pensionsinkomster blir högre än skatten på arbetsinkomster redan vid relativt låga pensionsinkomster. Beskattningen av de allra minsta pensionerna är låg, men den snabba skatteprogressionen leder till skattemässigt oskäliga villkor för personer som bakom sig har en arbetskarriär som berättigar till en skälig pension. I Sannfinländarnas alternativ höjs pensionsinkomstavdraget vid kommunalbeskattningen. 

Hushållsavdraget har positiva effekter på bekämpningen av svart ekonomi och sysselsättningen i synnerhet inom de branscher som omfattas av avdraget och där arbetskraftens utbildningsnivå är låg. Hushållsavdraget är ett bra exempel på en avdragsform som bidrar till skatteintäkter. Sannfinländarna föreslår att hushållsavdragets maximibelopp höjs från 2 250 euro till 2 400 euro. Dessutom ska den avdragbara procentuella andelen av kostnaderna höjas från 40 procent till 50 procent när det gäller arbete och från 15 procent till 20 procent när det gäller löner. 

Enligt regeringsprogrammet ska beskattningen stödja de mål som har ställts upp för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken samt den internationella konkurrenskraften och livskraften i hela Finland. Regeringen hade som mål före coronakrisen att höja sysselsättningsnivån till 75 procent senast 2023. Besluten om att få 30 000 sysselsatta skulle ha fattats före budgetmanglingen 2020. Finansministeriet skulle på förhand ha gjort en bedömning av alla konsekvenser. Dessa mål har nu slopats. 

En starkare sysselsättning är en förutsättning för att de finländska välfärdstjänsterna ska kunna bevaras i framtiden. Regeringens skattepolitik står i fundamental konflikt med regeringens egna mål. Skärpningen av förvärvsinkomstbeskattningen och slopandet av hushållsavdraget höjer skattekilen på arbete och gör det mindre lönsamt att låta utföra arbete och ta emot arbete. 

Tyngdpunkten i beskattningen ska flyttas från beskattning av arbete och risktagning till konsumtions- och miljöskatter. Regeringen stramar åt flera indirekta skatter, men gör inga skattelättnader i inkomstbeskattningen. På så sätt skärps den totala skattegraden. Det är rena giftet för finländska företag, hushållens konsumtion och utvecklingen av sysselsättningen. 

Förvärvsinkomstbeskattningen skärps

Under förra valperioden såg regeringen till att ingens förvärvsinkomstbeskattning skärptes. Den strama beskattningen av arbete minskar viljan att utföra arbete, låta utföra arbete och utveckla sig själv. Om arbetet beskattas hårt får vi mindre välfärd. Därför lindrade den förra regeringen beskattningen av arbete med sammanlagt 1,4 miljarder euro. 

En hög beskattning av arbete är skadlig i alla inkomstklasser. Med låga inkomster minskar det incitamenten att ta emot arbete. För medelinkomsttagare blir en hög och snabbt åtstramad beskattning ett straff för arbete och kringskär incitamenten att utveckla sin kompetens eller eftersträva mer ansvarsfulla arbetsuppgifter. Finland beskattar exceptionellt strängt sin viktigaste konkurrensfaktor, det vill säga kompetens. I internationell jämförelse är beskattningen hård för toppförmågor och experter. Under de senaste åren har högutbildades nettoflyttning från Finland ökat oroväckande. I Tyskland finns det i relation till folkmängden dubbelt så många poster på chef- och expertnivå som i Finland. Denna befolkningsgrupp och arbetstillfällena för dem konkurrerar på den internationella marknaden. Etableringen av arbetsplatser påverkas i hög grad av skattenivån. 

Regeringen driver en motstridig politik i fråga om experterna. Den höjer beskattningen av arbete med högt mervärde för personer som nu arbetar i Finland. Samtidigt sänker den beskattningen av utländska experter och inser att det är svårt att locka toppexperter på internationell nivå till Finland med de allmänna skattesatserna för arbete. Det är ytterst viktigt att Finland förblir konkurrenskraftigt också för människor från andra länder. Därför är det lätt att stödja en skälig beskattning för utländska nyckelpersoner. Samma sporrande effekt bör dock gälla också för den inhemska arbetskraften. I Finland måste vi kunna utföra och låta utföra många typer av arbete med hög produktivitet. Nu kan en finländsk toppexpert bli tvungen att betala mer än 22 procentenheter högre skatt än en utländsk toppexpert. 

Samlingspartiet föreslår i sin egen alternativa budget en lättnad på sammanlagt mycket mer än en miljard euro i förvärvsinkomstbeskattningen för alla löntagare och pensionärer nästa år. Skattepolitiken måste omstruktureras för att den totala skattegraden ska kunna vända nedåt och för att Finlands internationella konkurrenskraft ska kunna förbättras. Efter krisen blir det ekonomisk uppgång igen. Finland måste nu beslutsamt genomföra reformer genom vilka vi kan hålla fast vid denna tillväxt. 

Skattestimulans sida vid sida med utgiftsåterhämtning

Sparkvoten har blivit historiskt stor både ute i världen och i Finland under coronakrisen. Det innebär att en större del av extra inkomster sparas under krisen och att skattehöjningarna därmed inte nödvändigtvis ännu skulle ha varit särskilt effektiva. Utgångspunkten för FM:s prognos är dock att vi får bukt med epidemin nästa år och att ekonomin återhämtar sig. Vi har också hört positiva nyheter om vacciner. Vi kommer möjligtvis att få skydd mot viruset redan nästa år. När den uppdämda efterfrågan avvecklas blir sparkvoten sannolikt negativ, dvs. konsumtionen börjar öka kraftigt. Så var fallet i Finland till exempel efter finanskrisen. För att stärka tillväxttakten på marknadsvillkor bör vi beslutsamt sänka skatterna. 

Finlands Bank har gjort en analys av olika stimulansmetoder åt Vesa Vihriäläs arbetsgrupp. Utgångsantagandet är att stimulansåtgärderna till hälften går ut på utgiftsåterhämtning och till hälften på skattestimulans. Men regeringen har bara gått in för statsledd stimulans genom ökade utgifter. Finlands Bank bedömer också separat hur effektiva de olika stimulansmetoderna är. Resultatet var att skattestimulans på lång sikt är effektivare eftersom den ekonomiska dynamiken förbättras. 

Skattestimulans har ansetts vara en bra och fungerande stimulansåtgärd i många andra länder. Till exempel i Sverige görs kraftiga skattelättnader. Rot- och rutavdraget höjs från 5 000 euro till cirka 7 000 euro. Det finns inget särskilt skäl till att Finland skulle vara det enda landet i världen där skattestimulansen inte fungerar. 

Hushållsavdrag för hela folket

Hushållsavdraget stöder sysselsättningen och motverkar den svarta ekonomin. Avdraget är också ett viktigt stöd i synnerhet för barnfamiljer och för anskaffning av tjänster som underlättar vardagen för äldre. Det sänker tröskeln för att låta en utomstående professionella utföra hemarbete och reparationer samtidigt som det förebygger svart ekonomi. 

I budgeten för 2020 försvagade regeringen hushållsavdraget. Maximibeloppet sänktes från 2 400 euro till 2 250 euro. Dessutom sänktes den avdragbara procentuella andelen av kostnaderna från 50 procent till 40 procent när det gäller arbete och från 20 procent till 15 procent när det gäller löner. Regeringen uppger sig eftersträva högre sysselsättning och en effektiv bekämpning av svart ekonomi. Beslutet att försämra hushållsavdraget strider mot båda målen. Försämringen höjer priset på renoverings- och hemservice och minskar efterfrågan på tjänster. 

Samlingspartiet skulle avsevärt förbättra avdraget och ändra det tekniskt så att alla kan dra nytta av det. Samlingspartiet föreslår att hushållsavdraget höjs till 5 000 euro, alltså samma nivå som i Sverige före krisen, att den avdragsgilla procentandelen av arbetsersättningen höjs till 60 procent och att löneersättningarna höjs till 40 procent. Samlingspartiet vill slopa självriskandelen på 100 euro för alla. Samlingspartiet vill också göra det möjligt för hushållet att få gottgörelse direkt i fakturan. Liksom i den svenska beräkningsmodellen ska köparen av tjänsten få ett förhandsavdrag som ska beaktas vid den slutliga beskattningen. 

Vi föreslår ett bättre hushållsavdrag för personer över 75 år. Detta stöder de äldres boende i hemmet, sparar in på omsorgsutgifterna och ökar sysselsättningen inom hemservicesektorn. Samlingspartiet föreslår att rätten till skatteavdrag för hushållsarbete för personer över 75 år höjs till 70 procent och att det för köp av tjänster beviljas högst 1 200 euro per år i stöd till dem vars skatter inte räcker till för att göra avdraget. Hushållsavdraget blir då en kombination av direkt stöd och skattelättnad för låginkomsttagare. 

Vår riksdagsgrupp anser att det på grund av den ekonomiska kris som coronakrisen har orsakat är nödvändigt att lindra beskattningen av arbete för att människornas köpkraft och incitamenten att ta emot arbete ska förbättras. Beskattningen får inte skärpas i denna situation. På motsvarande sätt bör man genom beskattning rikta mer stöd än vad regeringen föreslår till familjer, hem och vård i hemmet. När statsskulden ökar mycket kraftigt bör också olika skatteavdrag, såsom rätten till skatteavdrag för arbetsmarknadsorganisationernas medlemsavgifter, justeras. 

Inkomstskatteskalan för 2021

I propositionen föreslår regeringen att det görs en indexjustering på 2,5 procent i skattegrunderna för förvärvsinkomster på alla inkomstnivåer i enlighet med förtjänstnivåindexet. Indexjusteringen genomförs genom en höjning av den progressiva inkomstskatteskalans alla inkomstgränser samt genom att höja grundavdragets maximibelopp och arbetsinkomstavdragets maximibelopp och inflödes- och minskningsprocent. Indexjusteringen enligt propositionen är inte tillräcklig. Trots den skärps beskattningen av arbete på alla inkomstnivåer, med beaktande av den stigande inkomstnivån och ändringar i löntagarnas avgifter av skattenatur. För medelinkomsttagare skärps beskattningen ca 0,2 procentenheter och högst ca 0,4 procentenheter, står det i propositionen. 

Kristdemokratiska riksdagsgruppen föreslår att beskattningen av arbete ska lindras med sammanlagt 200 miljoner euro utöver indexjusteringen enligt förtjänstnivåindexet. Lindringen av förvärvsinkomstbeskattningen ska genomföras jämnt för alla inkomsttagare genom att alla inkomstgränser i den progressiva inkomstskatteskalan höjs. Vi föreslår att inkomstgränserna i inkomstskatteskalan för 2021 höjs med 3,5 procent, dvs. ett höjt index används i stället för förtjänstnivåindexet. Vi föreslår att arbetsinkomstavdragets maximibelopp samt inflödes- och minskningsprocenterna höjs mer än enligt propositionen. 

Stöd till hemmen med skattefrihet för arvoden till närståendevårdare, höjt hushållsavdrag och återinfört barnavdrag

Med närståendevård avses att vård av och omsorg om en äldre, funktionsnedsatt eller sjuk person ordnas i hemförhållanden med hjälp av en anhörig eller någon annan som står den vårdbehövande nära. Närståendevården gör det ofta möjligt att anpassa vården på olika sätt så att den blir en del av familjens liv. Vården består av behövlig service till den som vårdas och av det vårdararvode som betalas till närståendevårdaren samt av olika former av frivillig service som stöder närståendevården. Stödet till närståendevård bör vara en av de viktigaste åtgärderna för att minska behovet av institutionsvård. Närståendevården är samhälleligt sett den mest ekonomiska och ofta den mänskligaste och bästa formen av vård för både den vårdbehövande och vårdaren. Men det minimiarvode som för närvarande betalas till vårdarna är lågt och motsvarar inte alls den krävande uppgiften. I vissa fall är det låga arvodet rentav ett hinder för närståendevården eftersom det inte räcker till för den grundläggande försörjningen. Vi föreslår skattefrihet för stödet för närståendevård för att underlätta närståendevårdares och vårdtagares försörjning och för att göra närståendevården till ett alternativ för flera. 

Vi föreslår också att nivån på hushållsavdraget ska återställas till samma nivå som 2019. Hushållsavdragets maximibelopp höjs då till 2 400 euro och avdragets andel i arbetsersättningarna höjs till 50 procent och i lönerna till 20 procent. Hushållsarbete samt vård- och omsorgsarbete som berättigar till hushållsavdrag är ett viktigt stöd i vardagen. På motsvarande sätt skapas med hjälp av hushållsavdraget arbetsplatser till exempel inom städbranschen och inom företag som utför olika reparationsarbeten. Betydelsen av företag som sysselsätter sig själva framhävs särskilt på mindre orter. De minskade skatteinkomsterna till följd av att skatteavdragets belopp stiger kompenseras bland annat genom de skatteinkomster som uppkommer i och med att de uppgifter som omfattas av hushållsavdraget ökar. 

Bestämmelsen om barnavdrag i 126 a § i inkomstskattelagen (1535/1992) gällde temporärt skatteåren 2015—2017. Enligt den bestämmelsen skulle ett barnavdrag göras i beskattningen om den skattskyldige hade ett minderårigt barn att försörja vid utgången av skatteåret. Avdraget hade införts för att kompensera för nedskärningen i barnbidraget och borde därför inte ha slopats. Avdraget kan bidra till att rätta till de värsta missförhållandena för barnfamiljerna. Vi föreslår att barnavdraget återinförs 2021 delvis i den form det tillämpades 2015—-2017. Till skillnad från den tidigare regleringen föreslår vi att barnavdraget ska vara 100 euro för varje minderårigt barn som den skattskyldige haft vårdnaden om. Om den skattskyldige inte omfattas av bestämmelserna om makar i inkomstskattelagen och inte har en make utomlands, beviljas avdraget till dubbla beloppet, det vill säga 200 euro, för de barn han eller hon är ensamförsörjare för. Avdraget beviljas dock för högst fyra barn. 

Minska skatteavdraget för arbetsmarknadsorganisationers medlemsavgifter

Medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer är utgifter för inkomstens förvärvande (31 § 1 mom. 6 punkten i inkomstskattelagen). Avgifterna får dras av från löneinkomsten till fullt belopp (95 § 1 mom. 2 punkten) och på dem tillämpas inte gränsen på 750 euro för avdraget för övriga utgifter för inkomstens förvärvande (95 § 1 mom. 4 punkten). Som medlemsavgift till en arbetsmarknadsorganisation betraktas den medlemsavgift som betalas till arbetsmarknadsorganisationen och dess medlemsföreningar. Också de extra medlemsavgifter som bestäms enligt organisationens stadgar är avdragbara som medlemsavgifter. Rätten till skatteavdrag för fackförbundens medlemsavgifter är en kvarleva från gångna tider som är svår att förstå, eftersom inte heller andra medlemmar i allmännyttiga organisationer har rätt att dra av sina medlemsavgifter i beskattningen. Exempelvis kyrkans medlemmar får inte ett sådant skatteavdrag trots att medlemsavgifter ofta är i samma klass som löntagarorganisationernas. Dessutom har vissa fackförbund innehav som de använder företagsmässigt för operationer på den fria marknaden. Då kan medlemmarnas skatteavdrag rentav betraktas som ett slags indirekt företagsstöd. I och med att statsskulden ökar mycket kraftigt bör alla skatteavdrag ses över och effekterna av dem utvärderas. För jämlik behandling av arbetsmarknadens organisationer måste också arbetsgivarorganisationernas rätt att dra av medlemsavgifterna i beskattningen slopas.