Utskottet tillstyrker propositionen, men med vissa tekniska ändringar. Siffrorna i skattetabellerna i bilagan beaktar de ändringar som följde av proposition RP 144/2020 rd. 

Propositionen har principiellt vunnit bred acceptans vid utskottets utfrågning av sakkunniga. En del av de sakkunniga har dock ansett att propositionen är otillräcklig med tanke på de uppställda målen. Vissa sakkunniga har å sin sida ansett att propositionen äventyrar industrins konkurrenskraft i en redan försvårad situation. Utskottet behandlar nedan i korthet de viktigaste ändringsförslagen samt propositionens konsekvenser för industrin. 

Bakgrund

Bakgrunden till propositionen är regeringsprogrammet för regeringen Marin, enligt vilket styrningen av utsläppen inom energiproduktionen ökas genom att man frångår systemet för återbäring av energiskatt inom industrin samtidigt som punktskatten på elström enligt skatteklass II sänks i riktning mot den miniminivå som EU tillåter. Reformen ska genomföras på ett kostnadsneutralt sätt under en övergångsperiod. Enligt regeringsprogrammet sänks skattesubventionen för kombinerad el- och värmeproduktion och höjs skattenivån för uppvärmningsbränslen så att skatteinkomsterna ökar med sammanlagt 100 miljoner euro under valperioden. 

I regeringsprogrammet har man dessutom kommit överens om att gruvorna överförs till skatteklass I för elström och att gruvdriften inte längre ska omfattas av energiskatteåterbäring. I fråga om torv har det överenskommits att som ett led i den totala översynen av energibeskattningen bedöms det vilka förändringar som krävs i beskattningen av torv för att det mål som gäller torv ska uppnås 2030. Enligt regeringsprogrammet bör det säkerställas att gagnvirke inte används för förbränning. 

Vid sitt klimatmöte i Nordsjö i Helsingfors den 3 februari 2020 preciserade regeringen ovan nämnda riktlinjer så att elskatten för industrin sänks till EU:s miniminivå och återbäringen av energiskatten slopas stegvis och skattehöjningen för uppvärmningsbränslen genomförs vid ingången av 2021. 

Finansministeriet tillsatte en arbetsgrupp för tiden 18.11.2019—1.9.2020 med uppgift att bereda verkställandet av de skrivningar om energiskatten som ingår i regeringsprogrammet och bedöma de övriga utvecklingsbehoven inom energiskattesystemet.Arbetsgrupp som utreder reformen av energibeskattningen VM148:00/2019. Arbetsgruppen försökte finna sådana lösningar som ur ett ekonomiskt perspektiv mest effektivt främjar regeringens klimatmål, snabbar upp utvecklingen bort från fossila bränslen och samtidigt uppfyller kraven på social rättvisa. Utöver klimatneutralitetsmålet gick arbetsgruppens uppgift ut på att beakta företagens konkurrenskraft samt de sociala och regionpolitiska synpunkterna. Dessutom bedömde arbetsgruppen konsekvenserna för intäkterna av energiskatter, åtgärdernas kostnadseffektivitet och kravet på att skatteintäkterna inte får sjunka och skattestöden för fossila bränslen stiga när konsekvenserna av skatteåtgärderna bedöms samlat. 

Målsättning

Målet för propositionen är att genomföra regeringsprogrammets skrivningar om energibeskattningen i den omfattning som beslut om dem fattats i förhandlingarna om statsbudgeten för 2021. 

Som ett resultat av förhandlingarna höjs beskattningen av uppvärmningsbränslen, inklusive torv, från början av 2021 med 105 miljoner euro netto och slopas 0,9-kalkylregeln för kombinerad produktion. Elskatten för industrin sänks till den miniminivå som EU tillåter 2021 och samtidigt slopas automatiskt cirka två tredjedelar av skatteåterbäringen för energiintensiva företag, när skatt inte längre återbärs för elskatt. De resterande återbäringarna till energiintensiva företag slopas under en övergångstid på fyra år med början 2021, så att företagen inte längre är berättigade till återbäring från och med 2025. Slopandet av stödet genomförs så att energiskattebelastningen för de företag som belastas mest av en höjning av nettobeskattningen ökar kraftigast först i slutet av övergångsperioden. Utifrån dessa utgångspunkter ska sänkningen av stödet genomföras så jämnt som möjligt. 

Vid sakkunnighörandet i utskottet har det betonats att propositionen sammantaget beaktar industrin på ett gynnsammare sätt än regeringsprogrammet och klimatmötet i Nordsjö, eftersom det i propositionen föreslås att elskatten sänks till EU:s miniminivå vid ingången av 2021, medan regeringsprogrammet utgick från att åtgärden i riktning mot EU:s miniminivå ska genomföras kostnadsneutralt och stegvis. Det har inte heller föreslagits att gruvdrift ska undantas från energiskattestöden, i motsats till vad som anges i regeringsprogrammet. Dessutom ökar energiskattestöden för jordbruket. 

Konsekvenser för industrin

Vid utskottets sakkunnigutfrågning har det dock framförts oro över att propositionen höjer kostnaderna för den energiintensiva industrin i situationer där coronapandemin hotar att avsevärt försämra utsikterna för exportindustrin. Sakkunniga har betonat att skatteändringarna bör göras på ett sätt som möjliggör en övergång till allt renare energilösningar, dock utan att alltför mycket försämra den finländska industrins förmåga att konkurrera på världsmarknaden. I anslutning till detta har utfrågade sakkunniga understrukit vikten av en tillräcklig övergångstid som gör det möjligt att anpassa sig till förändringarna, och en övergångsperiod på fem år har ansetts vara för kort. Vid bedömningen av övergångsperioden har det också betonats att den har föreslagits bli genomförd på ett sätt som de facto innebär en betydligt kortare tid än fem år för flera aktörer. För många blir den endast 1—2 år. 

Propositionens konsekvenser på branschnivå är enligt utskottet måttfulla, men utskottet betonar dock att ändringarna i skattebelastningen varierar avsevärt mellan företagen. Utskottet delar därför delvis den oro som utfrågade sakkunniga uttryckte. 

En del aktörer drar nytta av ändringen och deras skattebörda minskar. Det finns cirka 75 sådana företag. För vissa innebär ändringen en ökning av skattebelastningen. Det finns uppskattningsvis 110 sådana företag. I tabell 8 i propositionen har de företag som får skatteåterbäring klassificerats enligt förändringen i energiskattebelastningen. 

Sänkningen inom skatteklass II för elström och slopandet av skatteåterbäringen för energiintensiva företag gagnar de industriliknande företag som hör till skatteklass II och som inte har omfattats av skatteåterbäringen för energiintensiva företag. Förslaget gynnar även serverhallar med en total effekt på över fem megawatt som inte har rätt till återbäring för energiintensiva företag och som hör till skatteklass II för elström samt företag som har rätt till återbäring av energiskatt inom jordbruket. Också många företag som omfattas av skatteåterbäringen för energiintensiva företag drar nytta av ändringen när skattebelastningen minskar. För dessa företag är elens andel av den beskattade energiförbrukningen stor. Dessutom gagnas de företag som omfattas av energiskatteåterbäringen, men som har haft ett lågt återbäringsbelopp. 

Energiskattebelastningen ökar däremot för de företag som får återbäring av energiskatt och vars förbrukning av skattepliktiga fossila uppvärmningsbränslen är stor jämfört med elförbrukningen. Det finns fyra företag vars energiskattebelastning i absoluta tal stiger med över en miljon euro och med över 2 procent i förhållande till omsättningen. I dessa företag ligger dock ökningen av energiskattebelastningen i förhållande till omsättningen klart under tre procent. Antalet företag där ökningen av energiskattebelastningen i absoluta tal är över en miljon euro och i förhållande till omsättningen 1—2 procent är färre än fyra. Hos en stor del av de företag där energiskattebelastningen stiger med över en miljon euro ökar således energiskattebelastningen i förhållande till omsättningen ändå med mindre än en procent. För merparten av företagen ökar energiskattebelastningen med mindre än 250 000 euro. 

Höjningen av energiskatten i förhållande till omsättningen beaktar dock inte konkurrenssituationen inom internationella koncerner mellan enheter i olika länder, där förändringen kan leda till att konkurrensläget inom koncernen för vissa fabriker i Finland försämras. 

Slopandet av återbäringen genomförs enligt propositionen så att energiskattebelastningen för de företag som belastas mest av en höjning av nettobeskattningen ökar kraftigast först i slutet av övergångsperioden. Utifrån dessa utgångspunkter genomförs sänkningen av stödet dessutom så jämnt som möjligt. 

Utskottet betonar att slopandet av återbäringssystemet har genomförts i enlighet med de riktlinjer som ligger till grund för propositionen och att det belopp som återbärs på detta sätt i euro beräknas minska relativt jämnt under övergångsperioden. Antalet företag som omfattas av återbäringen minskar dock snabbare än så, vilket innebär att återbäringen under de sista åren, 2023 och 2024, riktar sig endast till ett litet antal av de mest energiintensiva företagen. På så sätt fungerar återbäringssystemet på planerat sätt. 

Dessutom bör det observeras att enligt prognoserna kommer den beskattade förbrukningen av fossila uppvärmningsbränslen att fortsätta att minska kraftigt under de närmaste åren, och vidare ger det stegvisa slopandet av återbäringen av energiskatt till energiintensiva företag tid för företagen att anpassa sig. Därför blir skattebelastningen i de flesta fallen inte lika stor som enligt den statiska granskningen. 

Utskottet delar dock den oro som framfördes vid hörandet av sakkunniga om att propositionen trots de orsaker som nämns ovan kan öka vissa finländska företags kostnader avsevärt och på så sätt försvaga deras konkurrenskraft. Därför anser utskottet att det är viktigt att regeringen noga följer hur den stegvisa nedskärningen av skatteåterbäringarna enligt 8 a § i lagförslag 2 påverkar energiintensiva industriföretags konkurrenskraft i en osäker konjunktursituation. Utskottet anser också att det är viktigt att regeringen vidtar de korrigerande åtgärder som behövs för att trygga kontinuiteten i sysselsättningen och produktionen inom ramen för åtagandena om utsläppsminskning. 

Utskottet betonar att man vid bedömningen av åtgärderna noggrant bör ta hänsyn till de utsläppsmål som anges i regeringsprogrammet. Ett ytterligare mål är att minska det totala beloppet av miljöskadliga stöd. Åtgärder som stöder övergången inom industrin och sysselsättningen i regionerna kan beredas inom ramen för Finlands program för hållbar tillväxt och EU:s program för en rättvis omställning. 

Utskottet påminner också om propositionens mål, som även ska beaktas vid bedömningen av eventuella korrigerande åtgärder. Propositionen har som mål att främja uppnåendet av regeringens mål för klimatneutralitet. Syftet är att öka incitamenten för att ersätta användningen av skattepliktiga fossila bränslen i värmeproduktionen med biomassa och andra former av värmeproduktion. Ändringarna främjar dessutom elektrifiering. 

I anslutning till detta föreslår utskottet ett uttalande. 

Genomförande av höjningen genom högre skatt på energiinnehåll

En del av de sakkunniga har påpekat att om skattehöjningen enbart riktas till energiinnehållsskatten höjer det relativt sett skatten på naturgas mer än skatten på stenkol. Skattehöjningen riktas enbart till energiinnehållsskatten på uppvärmningsbränslen, varvid höjningen är 2,7 euro per megawattimme för alla skattepliktiga bränslen, torven medräknad. Eftersom det har beslutats att användningen av stenkol ska slopas senast den 30 april 2029, anser utskottet inte att det valda förhöjningssättet är problematiskt ur denna synvinkel. 

Elskatteklass för cirkulär ekonomi

Vid sakkunnighörandet i utskottet ansågs det problematiskt att återvinningsindustrin inte hör till skatteklass II för elström på samma sätt som den övriga industrin. Propositionen korrigerar således inte problemet med att omvandlingen av avfall till returråvara hör till en högre elskatteklass än motsvarande tillverkning av jungfruliga råvaror. Problemet beror till stor del på statistikcentralens näringsgrensindelning, där industrin hör till huvudklass C och den industriella tillverkningen av återvunna råvaror hör till näringsgrensgrupp E, som i sin tur inte hör till den sänkta elskatteklassen II. 

Utskottet delar den oro som framfördes vid hörandet av sakkunniga och betonar behovet av fortsatt utredning, vilket framfördes i slutrapporten från den arbetsgrupp som finansministeriet tillsatt för att utreda reformen av energibeskattningenFinansministeriets publikationer 2020:62.. I arbetsgruppen ansågs det motiverat att separat utreda om industriell tillverkning och förädling av återvunnet material för främjande av cirkulär ekonomi bör jämställas med annan industri och överföras till skatteklass II för elström. Utskottet påskyndar genomförandet av utredningen. 

Kombinerad produktion.

Vid sakkunnighörandet har det fästs uppmärksamhet vid att slopandet av 0,9-kalkylregeln inom kraftvärmeproduktionen (kombinerad produktion av el och värme) försvagar konkurrenskraften hos den energieffektiva produktionsformen och ökar den överlappande utsläppsstyrningen vid sådan produktion. Utskottet betonar dock att kraftvärmeproduktionen fortfarande är klart lindrigare beskattad än separat värmeproduktion och dessutom bör det noteras att stödet för kraftvärmeproduktion riktas till fossila bränslen, som det är viktigt att slopa med tanke på uppnåendet av målet om klimatneutralitet. Utskottet anser att propositionsmodellen är rätt dimensionerad och balanserad. I propositionen har man på ett balanserat sätt beaktat å ena sidan främjandet av målet om klimatneutralitet och å andra sidan främjandet av den energieffektiva kraftvärmeproduktionens konkurrenskraft. 

Skattenivån på torv

I anslutning till höjningen av skatten på uppvärmningsbränslen föreslås att även energiskatten på torv höjs med 2,7 euro per megawattimme. En del av de sakkunniga påpekade att skatten på torv fortfarande inte skulle bestämmas enligt den miljöbaserade skattemodellen. Skattestödet för torv ökar dock inte enligt förslaget, eftersom skattenivån för torv stiger lika mycket som för andra bränslen. Den föreslagna höjningen av skatten på torv främjar för sin del regeringens mål att halvera användningen av torv före 2030. Regeringen bereder en lägstaprismekanism för torv 2022 för att säkerställa att användningen av torv halveras. Vid sakkunnighörandet har man också betonat vikten av tillräcklig uppföljning och omvärdering av lägstapriset. Utskottet instämmer i detta. 

Konsekvenser för hushållen

Utskottet avslutar med att fästa uppmärksamhet vid propositionens konsekvenser för hushållen. Enligt uppskattning stiger bränslekostnaderna för ett egnahemshus med oljeuppvärmning med cirka 71 euro per år och uppvärmningskostnaderna för ett egnahemshus med fjärrvärme med cirka 38 euro per år. Uppvärmningskostnaderna för en höghuslägenhet stiger med omkring 16 euro per år med genomsnittlig bränslestruktur. Utskottet anser att propositionens konsekvenser till dessa delar är skäliga. Utskottet understryker ändå vikten av att ge akt på förslagets konsekvenser. 

Utskottet påminner i detta sammanhang om understödet till ägarna till småhus för att ersätta oljeeldning med en mer hållbar uppvärmningsform. Understöd kan beviljas för de kostnader som orsakas när man slopar systemet för oljeuppvärmning och ändrar uppvärmningsform och som uppkommit efter den 1 juni 2020 och fram till utgången av 2022. Understöd beviljas till ett belopp av 4 000 euro när man övergår till fjärrvärme, jordvärme eller luftvattenvärmepump i småhus. Andra uppvärmningsformer understöds med 2 500 euro. Understöd beviljas inte för byggnadsspecifika uppvärmningssystem som använder fossila bränslen. 

Motionen

Utskottet föreslår att åtgärdsmotionen avslås.