1. Lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor
5 §. Återkallande av förordnande att inleda militärtjänst.
Av 5 § 1 och 2 mom. framgår det inte vilken myndighet som är behörig att fatta beslut, noterar grundlagsutskottet i sitt utlåtande. Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. Följaktligen anser grundlagsutskottet att 5 § bör kompletteras.
Försvarsutskottet föreslår att 1 mom. kompletteras med att kommendören för regionalbyrån och truppförbandet blir behörig myndighet. Utskottet konstaterar att preciseringen av 1 mom. på det föreslagna sättet också omfattar regleringen i 2 mom., eftersom det i 1 mom. konstateras vilken myndighet som är behörig att fatta beslut både innan tjänstgöringen inleds (regionalbyrån) och medan tjänstgöringen redan pågår (kommendören för truppförbandet).
6 §. Anordnande av militärtjänsten och förhållande till beväringstjänsten.
Enligt 6 § 1 mom. ordnas militärtjänsten i samband med den beväringstjänst som föreskrivs i värnpliktslagen och fullgörs på samma sätt som beväringstjänsten. Militärtjänst jämställs med beväringstjänst i alla avseenden, om inte något annat följer av 5 eller 8 §. I 2 mom. föreskrivs det att när någon har inlett sin militärtjänst eller enligt förordnandet att inleda militärtjänst varit skyldig att inleda militärtjänst ska på den personen, med de undantag som anges i 5 och 8 §, tillämpas alla de bestämmelser som gäller den som med stöd av värnpliktslagen förordnats till beväringstjänst. I 5 § föreslås bestämmelser om återkallande av förordnande att inleda frivillig militärtjänst för kvinnor och i 8 § ingår bestämmelser om vilka konsekvenser graviditet har för val till tjänstgöring och fullgörande av tjänstgöringen.
Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att 5 och 8 § inte innehåller några explicita undantag från bestämmelserna i värnpliktslagen och att regleringen därför till viss del är öppen beträffande till vilka delar bestämmelserna i värnpliktslagen inte ska tillämpas i de situationer som avses i 5 och 8 §. Lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor innehåller enligt grundlagsutskottet exempelvis inga bestämmelser om hälsokontroll.
I 63 § i värnpliktslagen föreskrivs det om möjlighet att förordna att en värnpliktig ska genomgå en kontroll eller en undersökning som utförs av en läkare eller någon annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården för fastställande av den värnpliktiges hälsotillstånd, om det är nödvändigt för att bedöma personens förutsättningar att sköta sina tjänstgöringsuppdrag eller för att fastställa personens tjänsteduglighet. Bestämmelsen blir dock enligt grundlagsutskottet inte till-lämplig på graviditet enligt 8 § i det aktuella lagförslaget, om bestämmelserna i värnpliktslagen över huvud taget inte gäller inom tillämpningsområdet för 8 §.
I 8 § i den föreslagna lagen föreskrivs det om graviditetens inverkan på frivillig militärtjänst. Graviditeten kan påverka tjänstedugligheten hos den som fullgör militärtjänst. Tjänstedugligheten bedöms vid en läkarundersökning och enligt samma villkor både i fråga om dem som fullgör beväringstjänst och dem som fullgör frivillig militärtjänst. Därför är det viktigt att också 63 § i värnpliktslagen kan tillämpas på personer som fullgör frivillig militärtjänst.
Försvarsutskottet föreslår därför att hänvisningen till 8 § stryks i 6 § 1 och 2 mom. Enligt utredning till utskottet är 5 § i den föreslagna lagen ett egentligt undantag jämfört med värnpliktslagen, eftersom det för män som fullgör beväringstjänst inte är möjligt att återkalla ett förordnande att inleda militärtjänst enbart genom den värnpliktiges anmälan inom 30 dagar från beväringstjänstgöringens början på samma sätt som det är möjligt för dem som fullgör frivillig militärtjänst för kvinnor.
8 §. Bestämmelser som gäller graviditet.
I 8 § ingår bestämmelser om graviditetens inverkan på antagning till tjänstgöring och fullgörande av tjänstgöring. Paragrafen motsvarar enligt motiven (s. 24) innehållsligt delvis 7 § i den gällande lagen och delvis 1 § i försvarsministeriets föreskrift om anordnandet av frivillig militärtjänst för kvinnor, noterar grundlagsutskottet i sitt utlåtande. Bestämmelserna om antagning till tjänstgöring samt om ordnande och avbrytande av tjänstgöringen påverkar individens rättigheter och skyldigheter. Därför föreslår regeringen att bestämmelserna om graviditet i sin helhet tas in i lagen.
Enligt det föreslagna 8 § 1 mom. antas inte gravida kvinnor till frivillig militärtjänst. Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen i och för sig är exakt och noggrant avgränsad men att det hade varit motiverat att föreskriva om frågan på samma sätt som i värnpliktslagens 9 § om tjänsteduglighet.
I 8 § 3 mom. föreskrivs det att tjänstgöringen avbryts om en kvinna som fullgör militärtjänst blir gravid. Tjänstgöringen avbryts då för viss tid. Kommendören för truppförbandet fattar på grundval av ett läkarutlåtande beslut om tidpunkten när avbrottet inleds. Avsikten är sannolikt att utlåtandet ska gälla tjänsteduglighet och inte graviditeten i sig, menar grundlagsutskottet. Enligt grundlagsutskottet kan den föreslagna formuleringen inte anses vara problemfri med avseende på diskrimineringsförbudet i 6 § 2 mom. i grundlagen. Lagförslagets 8 § 3 mom. måste preciseras så att avbrytande av tjänstgöringen med stöd av bestämmelser kopplas till den gravida kvinnans tjänsteduglighet och inte till graviditeten i sig. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Försvarsutskottet föreslår därför att 8 § 1 mom. stryks helt och hållet, varvid graviditetens inverkan på tjänstgöringen kan bedömas uttryckligen utifrån tjänstedugligheten. Dessutom föreslår utskottet att 3 mom. (nytt 2 mom.) preciseras så att om en kvinna som fullgör militärtjänst blir gravid inom 30 dagar från det att tjänstgöringen inletts, avbryts tjänstgöringen för viss tid, om hon inte vid läkarundersökning konstateras vara tjänsteduglig på det sätt som avses i 9 § i värnpliktslagen. Detta möjliggör till exempel en situation där kvinnan har blivit gravid mot slutet av tjänstgöringen, men där hon enligt läkarens bedömning fortfarande är tjänsteduglig på det sätt som avses i 9 § i värnpliktslagen, varvid hon kan slutföra tjänstgöringen utan avbrott.
Enligt det föreslagna 5 § 3 mom. kan kommendören för truppförbandet under den tid på 30 dagar som avses i 1 mom. återkalla ett förordnande om inledande av tjänstgöring om en person inte är tjänsteduglig på det sätt som avses i 9 § i värnpliktslagen. Detta omfattar också en situation där en kvinna blir gravid inom 30 dagar från det att hon inledde sin tjänstgöring och inte konstateras vara tjänsteduglig. När tjänstgöringen har pågått i mer än 30 dagar gäller samma villkor för kvinnor som för värnpliktiga män. Då är det inte längre möjligt att återkalla förordnandet att inleda militärtjänst, utan militärtjänsten ska avbrytas för viss tid, varefter kvinnan återgår till tjänstgöringen.
På de grunder som anges ovan föreslår utskottet att 8 § 3 mom. (nya 2 mom.) preciseras så att kommendören för truppförbandet fattar beslut om avbrytande av militärtjänst för viss tid, tidpunkten då avbrottet börjar och avbrottets längd utifrån läkarutlåtandet och de uppgifter kvinnan lämnar. Läkaren bedömer kvinnans tjänsteduglighet och kvinnan kan själv framföra sin åsikt om hur länge hon är villig att utebli från tjänstgöringen. Avbrottet i tjänstgöringen ska alltså inte alltid vara lika länge, utan längden ska bestämmas exempelvis utifrån hur länge kvinnan har för avsikt att utöva sin rätt till vårdledighet. I momentet stryks bestämmelsen om att militärtjänsten ska avbrytas för högst den tid som kvinnan med stöd av någon annan lag har rätt till frånvaro i samband med barnets födelse och vården av barnet. Bestämmelsen är vilseledande, eftersom den också kan tolkas så att militärtjänsten inte kan vara avbruten längre än den tid under vilken kvinnan har lagstadgad rätt till frånvaro i samband med barnets födelse och vården av barnet. I själva verket kan det bli nödvändigt att avbryta militärtjänstgöringen redan i ett tidigt skede av graviditeten, varvid avbrottet de facto är längre än de ledigheter som avses i 4 kap. i arbetsavtalslagen.
Försvarsutskottet föreslår dessutom att samma moment kompletteras med en bestämmelse om att om kvinnan blir gravid innan militärtjänsten inleds, ska regionalbyrån fatta beslut om återkallande av förordnandet att inleda militärtjänst. Bestämmelsen motsvarar Försvarsmaktens nuvarande praxis, enligt vilken regionalbyrån återkallar ett beslut om inledande av tjänstgöring för en kvinna som blivit gravid.
Paragraferna om ändringssökande
I sitt utlåtande konstaterar grundlagsutskottet att riksdagen har godkänt regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av värnpliktslagen och 79 § i civiltjänstlagen (RP 183/2021 rd — FsUB 2/2021 rd), som innehåller bestämmelser om beslut som omfattas av omprövningsförfarandet. Beslut av centralnämnden för uppbådsärenden omfattas av förbudet mot ändringssökande i 112 § 1 mom. i värnpliktslagen. Bestämmelsen har kommit till med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 9/2007 rd). Enligt 11 § i förslaget till lag om frivillig militärtjänst för kvinnor får ändring i beslut som avses i den lagen sökas med iakttagande av vad som föreskrivs i värnpliktslagen.
Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen är otydlig. Regleringen behöver preciseras och förtydligas med en förteckning över i vilken ordning ändring söks i beslut enligt den aktuella propositionen.
Försvarsutskottet föreslår därför att 11 § i lagförslaget stryks och i sin helhet ersätts med nya 11–16 §. Innehållet i de nya paragraferna motsvarar i huvudsak bestämmelserna om ändringssökande i 110–114 § i värnpliktslagen. Eftersom den föreslagna lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor föreskriver om överklagbara beslut som avviker från värnpliktslagen, finns det skäl att föreskriva särskilt om ändringssökande i fråga om dessa beslut också i lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor.
11 §. Begäran om omprövning.
I lag bestäms särskilt när det är möjligt att begära omprövning av ett beslut, står det i 49 b § 1 mom. i förvaltningslagen (434/2003). De beslut som det enligt den föreslagna lagen är möjligt att begära omprövning av förtecknas i det nya 11 § 1 mom. Utskottet föreslår att det i det momentet föreskrivs att omprövning av ett sådant beslut av en regionalbyrå som avses i denna lag och som gäller kallelse till uttagning, antagning till frivillig militärtjänst eller förordnande till militärtjänst samt av ett beslut av regionalbyrån eller kommendören för truppförbandet som gäller tjänsteduglighet, återkallande av förordnande att inleda militärtjänst eller avbrytande av militärtjänst får begäras hos regionalbyrån.
I 2 mom. föreslår utskottet att omprövning ska begäras hos den regionalbyrå som bestäms enligt personens hemort. Bestämmelsen motsvarar 109 § 2 mom. i värnpliktslagen. Dessutom ska det i momentet finnas en hänvisning till att bestämmelser om tidsfrist, form och innehåll i fråga om omprövningsbegäran och om förfarandet i övrigt finns i förvaltningslagen. Bestämmelsen motsvarar 109 § 3 mom. i värnpliktslagen.
12 §. Besvär i omprövningsärenden.
Utskottet föreslår att lagen kompletteras med en ny bestämmelse om besvär i omprövningsärenden. I lag bestäms särskilt när det är möjligt att begära omprövning av ett beslut, står det i 49 b § 1 mom. i förvaltningslagen. Beslutet får då inte överklagas genom besvär. Därför bör det också i den föreslagna lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor föreskrivas informativt att ett beslut inte får överklagas direkt genom besvär, om omprövning av beslutet får begäras. En bestämmelse som motsvarar det föreslagna 12 § 1 mom. finns också i 110 § 1 mom. i värnpliktslagen.
I 2 mom. föreslår utskottet att ändring i regionalbyråns beslut i ett omprövningsärende får sökas genom besvär hos centralnämnden för uppbådsärenden. Bestämmelsen motsvarar 110 § 2 mom. i värnpliktslagen. I och med bestämmelsen får kvinnor möjlighet att hos centralnämnden överklaga beslut i omprövningsärenden. Detta samordnar processen för sökande av ändring enligt värnpliktslagen och lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor, så att mer jämlika villkor gäller för värnpliktiga män och personer som fullgör frivillig militärtjänst.
13 §. Hur besvär och begäran om omprövning påverkar verkställigheten av beslut.
Utskottet föreslår en bestämmelse om att beslut om förordnande till frivillig militärtjänst och avbrytande av militärtjänst ska verkställas även om omprövning har begärts och besvär har anförts. Utskottet konstaterar att en motsvarande bestämmelse finns också i 111 § i värnpliktslagen i fråga om de beslut som avses i värnpliktslagen.
Enligt 122 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) får ett beslut inte verkställas förrän det har vunnit laga kraft. Enligt 3 mom. får ett beslut verkställas trots att det inte har vunnit laga kraft också om 1) så föreskrivs i lag, 2) beslutet till sin natur är sådant att det ska verkställas omedelbart eller 3) verkställigheten med hänsyn till ett allmänt intresse inte kan skjutas upp.
Enligt erhållen utredning är beslut om förordnande till eller avbrytande av militärtjänst till sin karaktär sådana att de behöver verkställas trots att omprövning av beslutet begärs eller ändring söks genom besvär. Ett beslut om förordnande till tjänstgöring meddelas i regel i så god tid innan tjänstgöringen inleds att beslutet vinner laga kraft före den dag då tjänstgöringen inleds. Om besvären skjuter upp verkställigheten, kan sökanden på konstlad väg flytta tidpunkten för inledande av tjänstgöringen genom att ansöka om senareläggning kort innan tjänstgöringen inleds och genom att överklaga beslutet, om det är negativt. Även under undantagsförhållanden ska beslutet kunna verkställas trots besvär.
14 §. Besvärsförbud.
Utskottet föreslår att det föreskrivs att ett beslut av centralnämnden för uppbådsärenden inte får överklagas genom besvär. Bestämmelsen motsvarar 112 § 1 mom. i värnpliktslagen.
15 §. Sändande av besvärsskriften till myndigheten.
Utskottet föreslår att det i 1 mom. föreskrivs att besvärsskriften till centralnämnden för uppbådsärenden får lämnas in också till den myndighet som har fattat beslutet. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 113 § 1 mom. i värnpliktslagen.
I 2 mom. föreslår utskottet en bestämmelse om att regionalbyrån eller truppförbandet inom åtta dagar från det att besvärsskriften inkommit ska sända besvärsskriften och de handlingar som hör till den samt sitt eget utlåtande till centralnämnden för uppbådsärenden. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 113 § 2 mom. i värnpliktslagen.
16 §. Behandling av besvär.
Utskottet föreslår att det i 1 mom. föreskrivs att besvär som anförts hos centralnämnden för uppbådsärenden ska behandlas och avgöras i brådskande ordning. I 2 mom. ska det föreskrivas att beslut som meddelats i saken utan dröjsmål ska sändas till ändringssökanden och för kännedom till den myndighet som fattat beslutet. Paragrafen motsvarar 114 § i värnpliktslagen.
17 §. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser (12 § i RP).
I och med de nya paragraferna måste numreringen av paragrafen om ikraftträdande och övergångsbestämmelser ändras.