1. Lagen om penninginsamlingar
5 §. Anordnaren av en penninginsamling.
I 4 mom. föreskrivs det att staten, ett landskap, en kommun eller en samkommun inte kan beviljas tillstånd till penninginsamling och att de inte får anordna småskaliga insamlingar. Den nya lagen föranleder omfattande ändringar i datasystemet, och det måste reserveras tillräckligt mycket tid för ändringsarbetet innan lagen träder i kraft. Utskottet föreslår därför, och med hänvisning till det rådande läget i slutet av valperioden, att omnämnandet av landskap stryks i lagförslaget. Vid behov kan hänvisningen till landskap fogas till lagen genom en separat lagändring efter det att den nya lagen om penninginsamling har antagits. Det kan göras snabbt och redan innan den nya lagen träder i kraft.
9 §. Hinder för beviljande av tillstånd till penninginsamling.
Under sakkunnigutfrågningen framfördes det att det i 9 § inte alls anges vilka brott som kan utgöra grund för att avslå eller återkalla ett tillstånd till penninginsamling. Samtidigt föreslogs det att de brott som äventyrar tillförlitligheten för en penninginsamling ska anges uttryckligen, eller att det till paragrafen fogas andra kriterier som preciserar bestämmelserna och avgränsar myndigheternas prövningsrätt. Det framfördes också att det kan vara motiverat att utesluta bötesstraff från bestämmelsens tillämpningsområde. Det har också ansetts oklart om paragrafens tillämpningsområde omfattar situationer där en person dömts till samhällstjänst eller övervakningsstraff.
Utskottet konstaterar att i de fall där någon döms till samhällstjänst eller övervakningsstraff, döms han eller hon först till fängelsestraff. Frågan om vilka tidigare brott som anses äventyra syftet med penninginsamlingen gäller i sig inte straffrätten utan är knuten till den juridiska bedömningen av penninginsamlingar. Utskottet påpekar också att en förening som ansöker om tillstånd till penninginsamling alltid kan överväga att ge en person som dömts till straff andra arbetsuppgifter.
Utskottet konstaterar att den föreslagna lagens bestämmelser på denna punkt är betydligt mer exakta än bestämmelserna i den gällande lagen. Bedömningen av tillförlitlighet avser penninginsamlingens tillförlitlighet och inte en persons allmänna tillförlitlighet. Dessutom förutsätts personen ha en ledande ställning i frågor som gäller ordnande av penninginsamlingar i den sammanslutning som söker tillstånd. Enligt den gällande lagen ska en ansökan om tillstånd avslås, om de personer som hör till ett lagstadgat organ eller ledningen i övrigt hos sökanden eller de personer som i sökanden utövar faktisk beslutanderätt inte kan anses vara tillförlitliga. Enligt utskottets uppfattning är det inte möjligt att i bestämmelserna räkna upp de brott som äventyrar tillförlitligheten, eftersom äventyrande av tillförlitligheten, vilket också påpekas i propositionsmotiven, kan följa av brott av mycket varierande slag. I enskilda fall kan det också vara beroende av ändamålet för insamlingen. Det är inte heller motiverat att utesluta bötesstraff, eftersom också omständigheter som lett till ett bötesstraff kan försvaga tillförlitligheten för penninginsamlingen.
Förvaltningsutskottet föreslår dock att ordalydelsen i 9 § 1 mom. 2 punkten ändras så att en ansökan ska avslås på grund av ett brott som är ägnat att äventyra penninginsamlingens tillförlitlighet eller är ägnat att minska förtroendet för att ändamålet med penninginsamlingen uppnås.
15 §. Återkallande av tillstånd till penninginsamling och skriftlig varning.
I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för återkallande av tillstånd till penninginsamling och för lämnande av en skriftlig varning. Utskottet hänvisar till det som sägs i detaljmotiven till 9 § och föreslår att 15 § 2 mom. 1 punkten ändras på motsvarande sätt.
21 §. Förbud mot anordnande av småskalig insamling och användning av insamlade medel.
För att garantera en effektiv tillsyn över penninginsamlingar föreslås i paragrafen att polisinrättningarna ges befogenheter att förbjuda anordnandet av en småskalig insamling och användningen av de insamlade medlen samt bestämmelser om grunderna för förbud. Förbudsgrunderna indelas i ovillkorliga och prövningsbaserade förbudsgrunder. Bestämmelser om ovillkorliga förbudsgrunder finns i 1 mom. och om prövningsbaserade i 2 mom. Grunderna motsvarar i stor utsträckning förbudsgrunderna enligt 14 §, som gäller tillståndspliktiga insamlingar.
Utskottet föreslår att 21 § 2 mom. 1 punkten preciseras på samma sätt som 9 och 15 § ovan.
Enligt 4 mom. gäller polisinrättningens beslut om förbud mot anordnande av en penninginsamling, användning av insamlade medel eller utbetalning av insamlade medel från ett insamlingskonto i högst 60 dagar. Polisinrättningen kan förlänga beslutets giltighetstid med högst 60 dagar, om det felaktiga förfarandet, försummelsen eller de förändrade förhållandena vid anordnandet av penninginsamlingen eller användningen av de insamlade medlen inte har rättats till.
Enligt den sista meningen i 4 mom. ger polisinrättningen tillstånd att fortsätta med penninginsamlingen, om grunden för beslutet om förbud inte längre föreligger. Utskottet föreslår att meningen ersätts med följande mening: Om grunden för beslutet om förbud har undanröjts, fattar polisinrättningen beslut om rätt för anordnaren av småskalig insamling att inleda anordnandet av penninginsamlingen och använda de insamlade medlen eller att fortsätta med penninginsamlingen och använda de insamlade medlen eller om rätt för inlåningsbanken att överlåta de insamlade medlen.
Förvaltningsutskottet föreslår att bestämmelserna i 4 mom. kompletteras med ett nytt 5 mom., enligt vilket en anmälan om småskalig insamling förfaller, om den som lämnat anmälan inte har rättat till det felaktiga förfarandet, försummelsen eller de förändrade förhållandena vid anordnandet av penninginsamlingen eller användningen av de insamlade medlen inom den tid som anges i 4 mom. Bestämmelsen förtydligar lagstiftarens avsikt att anordnaren av småskalig insamling slutgiltigt påförs ett förbud om den som lämnat anmälan om småskalig insamling inte har kunnat rätta till situationen så att insamlingen uppfyller de lagfästa kraven.
24 §. Förbud mot anordnande av valinsamling och användning av insamlade medel.
För att garantera en effektiv tillsyn över penninginsamlingar föreslås det i paragrafen befogenheter för Polisstyrelsen att förbjuda anordnandet av en valinsamling och användningen av de insamlade medlen samt bestämmelser om grunderna för förbud. Förbudsgrunderna indelas i ovillkorliga förbudsgrunder enligt 1 mom. och prövningsbaserade förbudsgrunder enligt 2 mom. Enligt propositionsmotiven har Polisstyrelsen också utan en särskild bestämmelse alltid möjlighet att ingripa i eventuella iakttagna oegentligheter och brottsmisstankar genom att lämna en begäran om undersökning till polisen. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i stor utsträckning regleringen om förbud mot tillståndspliktiga insamlingar.
Förvaltningsutskottet föreslår att 24 § 2 mom. 1 punkten preciseras i fråga om bedömning av tillförlitligheten. Utskottet föreslår att Polisstyrelsen kan förbjuda anordnande av en valinsamling och användning av insamlade medel, om anordnaren av valinsamlingen eller en person som hos anordnaren ingår i ett lagstadgat organ eller ledningen i övrigt eller hos anordnaren utövar faktisk beslutande, och som i sitt uppdrag beslutar om frågor i anslutning till anordnande av penninginsamling, genom en lagakraftvunnen dom har dömts till fängelsestraff under de fem senaste åren före valinsamlingen gjordes eller till bötesstraff under de tre senaste åren före valinsamlingen gjordes, för ett brott som är ägnat att äventyra valinsamlingens tillförlitlighet eller är ägnat att minska förtroendet för att ändamålet med valinsamlingen uppnås. Den ordalydelse utskottet föreslår motsvarar de preciseringar utskottet föreslagit i 9, 15 och 21 §.
27 §. Användning, förvaring och hantering av insamlade medel.
I paragrafen föreskrivs om användning, förvaring och hantering av insamlade medel. Anordnaren av en penninginsamling åläggs att använda de insamlade medlen för det användningsändamål som uppgetts för den myndigheten som svarar för penninginsamlingsärenden.
Enligt 2 mom. kan Polisstyrelsen på ansökan ändra användningsändamålet, om de insamlade medlen eller en del av dem inte kan användas för det ursprungliga ändamålet eller om det på grund av väsentligt förändrade förhållanden eller av någon annan orsak inte är ändamålsenligt att använda de insamlade medlen för det ändamålet Av 2 mom. 1 punkten framgår det inte vem som kan lämna en sådan ansökan till Polisstyrelsen. Av detaljmotiven till paragrafen framgår dock att ändamålet kan ändras endast på ansökan av insamlingsanordnaren. Utskottet föreslår att ordalydelsen i 2 mom. 1 punkten preciseras så att Polisstyrelsen på ansökan av den som innehar tillstånd till penninginsamlingen, det vill säga tillståndsinnehavaren, kan ändra användningsändamålet för de insamlade medlen.
Enligt 2 mom. 2 punkten ska de insamlade medlen användas för det sekundära användningsändamålet, om ett sekundärt användningsändamål har uppgetts för Polisstyrelsen eller polisinrättningen och om de insamlade medlen eller en del av dem inte kan användas för det ursprungliga ändamålet eller om det på grund av väsentligt förändrade förhållanden eller av någon annan orsak inte är ändamålsenligt. Utskottet föreslår en språklig justering av punkten.
30 §. Rätt att få uppgifter.
I det inledande stycket i 1 mom. föreskrivs det att Polisstyrelsen och polisinrättningen har rätt att få sådana uppgifter som direkt hänför sig till anordnandet av penninginsamlingar och sådana uppgifter som är nödvändiga för tillsynen över anordnandet av penninginsamlingar Av 1—5 punkten i momentet framgår det vilka uppgifter myndigheterna har rätt att få, vilka som ska lämna dessa uppgifter och för vilket syfte de begärs (t.ex. trots bestämmelserna om tystnadsplikt). Förvaltningsutskottet föreslår att det inledande stycket i 1 mom. ändras så att Polisstyrelsen och polisinrättningen har rätt att få sådana uppgifter som är nödvändiga för tillsynen över anordnandet av penninginsamlingar och som direkt hänför sig till anordnandet av penninginsamlingar. I den av utskottet föreslagna ordalydelsen sträcker sig nödvändighetskriteriet till alla uppgifter som avses i paragrafen, på det sätt som återges i propositionens motiv till lagstiftningsordning.
I 1 § 2 mom. i lagförslaget föreslås det att lagen ska tillämpas också på penninginsamlingar som syftar till att samla in sådan virtuell valuta som avses i 2 § 9 punkten. Det föreslås att lagens tillämpningsområde ändras jämfört med nuläget, så att bestämmelserna i lagen entydigt kan tillämpas också på insamlingar av virtuella valutor. Den gällande lagen om penninginsamlingar innehåller inga som helst bestämmelser om virtuella valutor och i motiveringen till lagen behandlas inte möjligheten att jämställa virtuella valutor med pengar.
Insamlingar av virtuella valutor kan anses stå utanför definitionen av penninginsamling och därmed också utanför lagens tillämpningsområde, om den gällande lagens ordalydelse tolkas snävt när det gäller definitionen av pengar. Polisstyrelsen har enligt inkommen uppgift i sin tillståndspraxis dock utgått från att verksamhet som syftar till att få virtuella valutor är penninginsamling och sålunda hör till tillämpningsområdet för lagen om penninginsamlingar. Tillstånd till insamlingar av virtuella valutor har ändå inte beviljats. Även om Polisstyrelsen i praktiken har tolkat lagen om penninginsamlingar så att lagen har ansetts tillämplig på insamlingar av virtuella valutor, är det för närvarande oklart huruvida lagen om penninginsamlingar tillåter ingrepp i insamlingskampanjer som startats för att samla in virtuella valutor.
För att skapa klarhet i rättsläget måste det i lagen om penninginsamlingar ingå bestämmelser om att lagen tillämpas också på insamling av virtuella valutor. Användningen av virtuella valutor har blivit vanligare, och de virtuella valutorna ger också möjligheter till missbruk. Genom att med stöd av lagen om penninginsamlingar tillåta att polisen ingriper i olaglig insamling av virtuella valutor och genom att ålägga insamlingsanordnaren att rapportera om sådana insamlingar, ges den myndighet som övervakar penninginsamlingarna bättre möjligheter att övervaka insamling av virtuella valutor. Bestämmelser om virtuella valutor finns i bestämmelsen om tillämpningsområde i 1 §, i definitionsbestämmelsen i 2 §, i 7 och 26 § samt i bestämmelsen om penninginsamlingsbrott i 16 c § i strafflagen. I föreslagna 30 § i lagförslag 1 föreskrivs det om polisens rätt att få uppgifter ur övervakningssystemet för bank- och betalkonton, där polisen också kan få uppgifter om den som samlar in virtuell valuta.
Enligt propositionens förslag till 30 § 1 mom. 3 punkt har polisen, trots bestämmelserna om sekretess, rätt att få uppgifter ur det övervakningssystem för bank- och betalkonton som avses i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton. En bestämmelse som till innehållet i hög grad motsvarar denna rätt att få uppgifter finns i förslaget till lag om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton i proposition RP 167/2018 rd. Enligt den lagen har polisen rätt att få uppgifter också för utförandet av en sådan tillsynsuppgift i anslutning till penninginsamlingar som avses i lagen om penninginsamlingar.
Syftet med bestämmelserna om rätt att få och söka uppgifter i lagen om penninginsamlingar och lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton är att göra det möjligt för myndigheterna att få uppgifter om huruvida insamlingsanordnaren har samlat in virtuell valuta. I propositionsmotiven konstateras det att bestämmelsen om rätt att få uppgifter ger myndigheten möjlighet att få veta om innehavaren av tillståndet till penninginsamling har anlitat en växlingstjänst för virtuell valuta och få kännedom om till vilket bankkonto insamlingsanordnarens virtuella valuta har överförts via växlingstjänsten. Vetskapen om att en växlingstjänst för virtuell valuta har använts styr polisens tillsynsåtgärder vid övervakningen av penninginsamlingar och vid granskningen av rapporterna över genomförda insamlingar.
Bestämmelserna i 26 § i lagförslaget kompletterar den bestämmelse enligt vilken myndigheten i praktiken har möjlighet att få information om insamlad virtuell valuta. I 26 § 2 mom. föreskrivs det att om anordnaren av en penninginsamling har tagit emot virtuell valuta som en del av penninginsamlingen, ska anordnaren via en växlingstjänst för virtuell valuta växla den mottagna virtuella valutan till pengar, och sätta in medlen på insamlingskontot innan årsanmälan, slutredovisning, redovisning för småskalig insamling eller redovisning för valinsamling görs. Enligt motiven till den paragrafen är det nödvändigt att växla virtuell valuta till officiell valuta för att myndigheten faktiskt ska kunna övervaka beloppet av virtuell valuta som insamlingsanordnaren samlat in och kontrollera att den insamlade virtuella valutan används för det uppgivna insamlingsändamålet.
Virtuell valuta behöver också växlas till valuta för att myndigheten ska få tillförlitliga uppgifter om den virtuella valutans värde vid redovisningstidpunkten. De tillsynsmetoder som avses i 26 och 30 § är avsedda att tillsammans komplettera lagförslagets andra bestämmelser om övervakningen och ge polisen möjlighet att få uppgifter uttryckligen om insamling av virtuell valuta.
Utskottet konstaterar att om polisens tillgång till uppgifter ur övervakningssystemet för bank- och betalkonton begränsas på ett sätt som avviker från bestämmelserna i proposition RP 167/2018 rd, kommer polisens möjligheter att få uppgifter om insamling av virtuell valuta att inskränkas jämfört med det som föreslagits. Eftersom det är oklart om den gällande lagen om penninginsamlingar kan tillämpas på insamling av virtuell valuta, har polisen i princip ingen rätt att med stöd av gällande lag ingripa mot insamling av virtuella valutor. Den gällande lagstiftningen har inte heller några bestämmelser om skyldigheten för insamlingsanordnare att rapportera till myndigheten om insamlad virtuell valuta. Det finns för närvarande inte heller några bestämmelser om polisens rätt att få uppgifter om insamling av virtuell valuta.
I vilket fall skulle de tillsynsmekanismer som föreslås i lagförslaget också utan bestämmelserna om polisens rätt att få uppgifter vara större än enligt den gällande lagstiftningen. Dessutom blir lagstridig insamling av virtuell valuta straffbar genom de föreslagna lagändringarna, eftersom strafflagens bestämmelse om penninginsamlingsbrott i fortsättningen också tillämpas på insamling av virtuell valuta.
Vidare fäster utskottet uppmärksamheten vid att Finansinspektionens i ett meddelande i november 2017 konstaterade att bitcoin och andra kryptovalutor i första hand används som spekulativa placeringsobjekt, medan användningen som betalningsmedel är sekundär. De senaste åren har användningen av virtuella valutor blivit vanligare i samband med välgörenhetsinsamlingar i synnerhet utomlands, medan användningen i Finland fortfarande är ringa.
I tillägg till det som sagts ovan konstaterar utskottet att det inte är säkert att förslaget till lag om övervakningssystemet för bank- och betalkonton i proposition RP 167/2018 rd kommer att godkännas i dess ursprungliga form i fråga om de delar som är relevanta för det nu aktuella lagförslaget. Polisens rätt att få uppgifter måste därför i detta regleringssammanhang grunda sig på 4 kap. 3 § i den gällande polislagen (872/2011). Enligt den paragrafen har polisen, oberoende av att en sammanslutnings medlemmar, revisorer, verkställande direktör, styrelsemedlemmar eller arbetstagare är bundna av företags-, bank- eller försäkringshemlighet, på begäran av en polisman som hör till befälet rätt att få information som behövs för förhindrande eller utredning av brott. Under sakkunnigutfrågningen konstaterades det att det i tillsynssituationer enligt den gällande penninginsamlingslagen upptäcks omständigheter som anknyter till terrorfinansiering. Vid misstanke om penningtvätt eller terrorfinansiering kan behandlingen av ärendet överföras till polisen för utredning av brott. Med stöd av bestämmelserna om polisens rätt att få uppgifter får polisen rätt att få uppgifter också i situationer där misstanken gäller insamling av virtuell valuta.
Utskottet föreslår att bestämmelsen om rätt att få uppgifter ur övervakningssystemet för bank- och betalkonton i 30 § 1 mom. 3 punkten i lagförslag 1 stryks. Det finns dock anledning att i övriga delar hålla kvar bestämmelserna om virtuell valuta, så att polisens möjligheter att övervaka och ingripa mot insamling av virtuell valuta säkerställs, liksom också straffbarheten för lagstridig insamling av virtuell valuta.
31 §. Förordnande av syssloman.
Enligt 1 mom. kan Polisstyrelsen förordna en syssloman att på bekostnad av anordnaren av penninginsamlingen omhänderta de insamlade medlen och avge redovisning över dem, om Polisstyrelsen i enlighet med 15 § har återkallat tillståndet till penninginsamling eller om en polisinrättning i enlighet med 21 § har meddelat förbud mot anordnande av en småskalig insamling eller användning av insamlade medel och anordnaren av den småskaliga insamlingen inte har rättat till det felaktiga förfarandet, försummelsen eller de förändrade förhållandena inom 60 dagar från det att beslutet fattades.
Förvaltningsutskottet föreslår att 31 § preciseras till den del tidsfristerna i 31 § och 21 § avviker från varandra. Utskottet föreslår att det i slutet av 31 § 1 mom. hänvisas till giltighetstiden för det förbud som avses i 21 § 4 mom.
35 §. Ändringssökande.
Utskottet har ovan föreslagit att det till 21 § fogas ett nytt 5 mom. med en bestämmelse om när en anmälan om insamling förfaller. Därför måste 35 § om ändringssökande ändras så att det till 1 mom. fogas en hänvisning till ett beslut om förfall.