Regeringen föreslår en ny växtskyddslag som ska komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 (växtskyddsförordningen) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 (förordningen om offentlig kontroll). Samtidigt upphävs den gällande lagen om skydd för växters sundhet (702/2003), genom vilken rådets direktiv 2000/29/EG (växtskyddsdirektivet) genomfördes. Direktivet upphävs i och med växtskyddsförordningen.
Syftet med propositionen är att utfärda lagbestämmelser som kompletterar EU-förordningarna, till exempel bestämmelser om behöriga myndigheter, vissa administrativa tvångsmedel, straff, ändringssökande och ersättningar. Lagen ska tillämpas parallellt med EU-förordningarna och det materiella innehållet i bestämmelserna om växtskydd följer direkt av växtskyddsförordningen. För att bevara nuläget är avsikten dock att utfärda nationella bestämmelser till den del tillämpningsområdet för växtskyddsförordningen inte hindrar det. Med anledning av den föreslagna administrativa påföljdsavgiften föreslås dessutom en ändring i lagen om verkställighet av böter.
Betalning av ersättningar för kostnader för utrotningsåtgärder på grund av beslut om bekämpning av skadegörare begränsades i Finland genom en lagändring som trädde i kraft 2014. Ersättningssystemet behöver ses över, men i den aktuella propositionen föreslås inga ändringar i bestämmelserna om ersättningar för växtskydd. Bestämmelserna förblir desamma som i den gällande lagen. Orsaken är att EU bereder en ny förordning (Single Market Programme) som kommer att innehålla bestämmelser om kommissionens stöd till medlemsstaterna på grund av kostnader för utrotning av vissa växtskadegörare. Ett annat argument är att det finns behov av att invänta följderna av att försäkringspremieskatten på försäkringar mot växtskadegörare slopas. Utskottet framhåller att ersättnings- eller försäkringssystemen måste bli ett incitament för aktörerna att till myndigheterna anmäla förekomster av växtskadegörare som måste åtgärdas.
Enligt 26 § i den nya växtskyddslagen får Livsmedelsverket behörighet att påföra en påföljdsavgift i administrativt förfarande. Påföljdsavgiften ska tillämpas på försummelser som är enkla att bevisa och inte kräver utredningsmässiga åtgärder. Enligt propositionsmotiven är påföljdsavgiften enligt Livsmedelsverkets bedömning avsedd att användas bara i undantagsfall. I första hand ska brister och överträdelser åtgärdas genom rättelseuppmaningar till aktörerna. Vid bedömningen av påföljdsavgiftens storlek ska hänsyn tas till förfarandets art och skadlighet och hur ofta förfarandet upprepats, står det i 26 § 2 mom. Avgiften behöver inte påföras eller avgiften kan påföras till ett mindre belopp än minimibeloppet (300 euro), om gärningen kan anses vara ringa eller om det med tanke på försummelsens art, hur ofta den upprepats, försummelsens planmässighet och andra omständigheter är skäligt att ingen avgift påförs eller att den är lägre än minimibeloppet. Utskottet ser det som ytterst angeläget att kraven på proportionalitet och ändamålsenlighet i förvaltningen beaktas i påföljdsbesluten.
Vid utfrågningen av sakkunniga väcktes frågan om överlappningar mellan strafflagen och den föreslagna lagens bestämmelser om administrativ påföljdsavgift för fysiska personer. En administrativ påföljdsavgift ska enligt lagförslaget endast kunna påföras av Livsmedelsverket. Däremot ska NTM-centralerna och Tullen inte ha befogenheter av det slaget. För att garantera en samordnad tillämpningspraxis ska de 15 NTM-centralerna inte kunna påföra påföljdsavgifter. Som sagt ska avgifter kunna påföras enbart för försummelser som är enkla att bevisa och inte kräver utredningsmässiga åtgärder. Växtskyddslagens 26 § 4 mom. föreskriver att påföljdsavgift heller inte får påföras om det har förflutit mer än sex månader sedan gärningen begicks. Enligt propositionen handlar det om mindre förseelser och försummelser än straffrättsliga överträdelser. Befogenheten att påföra påföljdsavgift ska endast tillkomma Livsmedelsverket. Utskottet anser följaktligen att det enligt inkommen utredning inte finns något hinder för att föreskriva om administrativ påföljdsavgift i växtskyddslagen.
Användningen av makroorganismer i biologisk bekämpning kan förbjudas om organismerna utgör en växtskyddsrisk. Utskottet ser det som motiverat att utreda om det på motsvarande sätt behövs beredskap för situationer där användningen av makroorganismer hotar naturens mångfald.
Utskottet anser att det finns behov av att bevaka och utvärdera hur lagstiftningen fungerar och att utskottet bör få en utredning över resultaten senast 2021. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om saken (Utskottets förslag till uttalande).
Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar.