(1)Utskottet anser i princip att det är bra att man sörjer för skyddet av havs- och insjöområdena och minskning av nedskräpningen genom att också ålägga hamnarna skyldigheter att ta emot fartygsgenererat avfall. Genom propositionen genomförs till denna del nationellt EU:s reviderade fartygsavfallsdirektiv, dvs. direktiv (EU) 2019/883. 

(2)Utskottet anser att det med tanke på miljöskyddet är viktigt att det också i hamnar ordnas lämpliga insamlingsplatser för fartygsgenererat avfall på det sätt som föreslås i propositionen, trots att största delen av avfallet i vatten enligt inhämtad utredning härstammar från markområden.Också miljöutskottet framhöll i sitt utlåtande om propositionen (MiUU 11/2021 rd — RP 71/2021 rd) att även om det behövs mångsidiga metoder för att förebygga förorening och nedskräpning, är en fungerande avfallshantering den viktigaste metoden.  

(3)Enligt inkommen utredning beaktar den EU-reglering som nu genomförs i fråga om skyldigheterna knappast det faktum att hamnarna är av mycket olika slag och har olika användningsändamål. Utskottet anser dock att man i propositionen har strävat efter att använda det nationella handlingsutrymmet för att närmare definiera föremålen för regleringen. Utgångspunkten är att hamninnehavaren enligt förslaget själv bedömer hamnens huvudsakliga användningsändamål, men i sista hand svarar den övervakande myndigheten för tolkningen av lagen också till denna del. 

(4)Utfrågade sakkunniga har framfört att kriterierna för en plats eller ett område vars besökar- och avfallsmängder är små och motiven till kriterierna inte är särskilt noggrant avgränsade, vilket ger myndigheterna rätt att pröva i vilka situationer platser eller områden kan anses vara småskaliga. Enligt uppgift har man dock uttryckligen strävat efter att få till stånd en enhetlig tolkning i frågan genom att definiera litet antal och små mängder på lagnivå. Utskottet påpekar att tolkningen av litet antal och små mängder kan preciseras i ett senare skede genom förordning av statsrådet, om det i praktiken visar sig nödvändigt. 

(5)I samband med hörandet har det i fråga om småskaliga platser eller områden framförts att förutom enskilda fiskare bör också de platser som används av ett fåtal fiskare betraktas som småskaliga platser och således uteslutas från skyldigheterna att ta emot avfall. Utskottet fäster dock uppmärksamhet vid att propositionen för fiskehamnars del endast föreslår den allmänna skyldigheten enligt direktivet när det gäller mottagande av avfall från fartyg som använder hamnen samt skyldigheter i fråga om en avfallshanteringsplan som är i kraft fem år i sänder. Eftersom det enligt erhållen utredning inte någon annanstans i lagstiftningen finns bestämmelser om hur avfallshanteringen ska ordnas i hamnar av detta slag, anser utskottet att det i detta skede inte är ändamålsenligt att utesluta dem från de allmänna förpliktelserna. 

(6)Utfrågade sakkunniga har också fäst uppmärksamhet vid begreppet rimligt avstånd i fråga om mottagningsanordningens placering och att det delvis ger rum för tolkningar. Enligt propositionen kan innehavarna av småbåtshamnar avvika från kraven i lagen genom att ordna mottagningen av avfall genom att avtala om användarrätt av en mottagningsanordning på rimligt avstånd. Utskottet konstaterar utifrån erhållen utredning att frågan med nödvändighet kräver viss flexibilitet för att de lokala förhållandena ska kunna beaktas. Enligt uppgift ska man utöver avståndet särskilt beakta de rutter som båtförarna använder på vattenområdet i fråga, det vill säga tillgängligheten. 

(7)Utskottet anser att det är mycket viktigt att man på ett heltäckande sätt informerar om ändringar, i synnerhet i fråga om mottagningen av avfall, utarbetar de anvisningar som behövs och ger behövlig vägledning bland annat till hamninnehavarna. Dessutom ska regleringens konsekvenser följas noga efter lagens ikraftträdande och eventuella ändringsbehov och behov av andra åtgärder bedömas. 

(8)Vid sakkunnighörandet har det framförts att det ofta pågår samtidig beredning av bestämmelser om den marina miljön och om miljökraven inom sjöfarten, till och med så att beredningsansvaret vilar på olika ministerier. Utskottet betonar att det i regleringen är viktigt att i nära samarbete särskilt mellan miljöministeriet och kommunikationsministeriet se till att de relevanta bestämmelserna till alla delar är en funktionell helhet och att det inte finns överlappande reglering. 

(9)Enligt erhållen utredning bedöms behoven av eventuella investeringsstöd i det åtgärdsprogram för Finlands havsförvaltningsplan 2022—2027 som är under beredning vid miljöministeriet. På grundval av detta fattas det senare beslut om eventuellt behövliga stöd. Miljöutskottet fäste i sitt utlåtande om propositionen uppmärksamhet vid att hamnarna borde få understöd för investeringskostnader för mottagningsanordningar, eftersom kostnaderna är betydande i förhållande till aktörernas storlek. Miljöutskottet ansåg också att det är viktigt att den föreslagna finansieringen kan genomföras. Kommunikationsutskottet anser att det är viktigt att bedöma investeringsstöden, men fäster samtidigt uppmärksamhet vid att direktivets grundläggande utgångspunkt är att kostnaderna ska täckas med avgifter som tas ut av hamnanvändarna, vilket innebär att de kostnader som följer av regleringen i princip inte ska belasta hamnarna. 

(10)Vid sakkunnighörandet har det framförts som en synpunkt att överföring av farliga och skadliga ämnen mellan fartyg i princip inte bör tillåtas utanför Finlands territorialvatten, eftersom detta kan medföra svårigheter för den praktiska övervakningen av verksamheten och genomförandet av beredskapen. Utskottet anser det vara mycket viktigt att konsekvenserna av regleringen i fråga i fortsättningen följs noggrant och att regleringen vid behov ändras utifrån gjorda bedömningar. 

(11)Vid sakkunnighörandet har det ansetts vara problematiskt att isbrytare delvis befrias från kraven i bestämmelserna om barlastvatten, eftersom finländska isbrytare kan göra resor också utanför Östersjön och det samtidigt också kan finnas utländska isbrytare i Finlands territorialvatten. Enligt den utredning som fåtts har riskerna dock ansetts små, eftersom isbrytarna i Bottniska viken kommer från Östersjöområdet och Finland själv ordnar isbrytningen i Saimen. Saken är också förknippad med försörjningsberedskapsaspekter.