Under sakkunnigutfrågningen har propositionen å ena sidan välkomnats för att det ger särskilt ungdomar ett mobilitetsalternativ som förbättrar trafiksäkerheten. Å andra sidan lyftes det fram en oro över propositionens konsekvenser för trafiksäkerheten och miljön. 

Enligt inkommen utredning grundar sig den samlade bedömningen av propositionens positiva konsekvenser för trafiksäkerheten bland annat på att en lätt bil kan ersätta en del av mopedtrafiken, för vilken risken för trafikolyckor enligt statistiken är betydligt högre. Dessutom har de lätta bilarna avsevärt mer säkerhetsutrustning och egenskaper som förbättrar trafiksäkerheten och även skyddar den lätta trafiken. En lätt bil har en säker kaross- och stötfångarkonstruktion och omfattande krockkuddar. Till den obligatoriska utrustning för lätta bilar hör också bland annat antisladdsystem, ABS-bromsar och bromsassistent. Dessutom blir det också i bilar i de mindre storleksklasserna allt vanligare med säkerhetsutrustning som underlättar för föraren, däribland automatiskt nödbromssystem, spårassistans och olika varnings- och identifieringssystem. Utskottet uppmuntrar också bilbranschen att som lätt bil erbjuda fordon med så heltäckande säkerhetsutrustning som möjligt till hjälp för de unga förarna. 

Det väsentliga är enligt utskottet att lätta bilar erbjuder särskilt unga förare ett mobilitetsalternativ som med hänsyn till fordonets konstruktion och säkerhetsteknik är tryggt och kan vara till nytta för unga och deras familjer särskilt i områden där det inte finns kollektivtrafik. Utskottet menar att propositionen främjar trafiksäkerheten, den regionala jämlikheten i fråga om mobilitet och därmed också familjernas livskvalitet. Jämfört med mopedbilar kan en lätt bil ha en längre livslängd. En del av dess livscykelkostnader är enligt uppgift dessutom lägre än för mopedbilar. 

Det är likväl synnerligen viktigt att noggrant bevaka konsekvenserna av lagstiftningen och hur säkra de lätta bilarna visar sig vara och vid behov utan dröjsmål vidta behövliga lagstiftningsändringar eller andra åtgärder. Regeringen ska lämna kommunikationsutskottet en utredning i frågan före utgången av 2021. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande i frågan (Utskottets förslag till uttalande 1). Vidare föreslår utskottet att riksdagen godkänner ett uttalande enligt vilket riksdagen förutsätter att det genom förordning av statsrådet som utfärdas med stöd av den gällande vägtrafiklagen föreskrivs att lätta bilar måste vara försedda med en skylt för långsamtgående fordon (Utskottets förslag till uttalande 2). 

I fråga om miljökonsekvenser har det uppskattats att propositionen leder till att bränsleförbrukningen och totalutsläppen från vägtrafiken ökar med cirka 0,1—0,3 procent. Samtidigt är det möjligt att användningen av dieseldrivna mopedbilar minskar när det blir vanligare med lätta bilar, vilket i så fall ger mindre partikelutsläpp. Att de ungas möjligheter att röra sig självständigt förbättras kan dessutom minska transportprestationerna särskilt i glesbygdsområden, eftersom föräldrarna inte längre i samma utsträckning behöver skjutsa de unga. En del familjer kan möjligen klara sina transportbehov enbart med en lätt bil i fortsättningen. 

Utskottet noterar att lätta bilar med hastighetsbegränsning enligt bedömning gör att trafiken blir mindre smidig. Vid beredningen av propositionen har det uppskattats att en lätt bil kan ge upphov till ett dröjsmål på allt från tio sekunder till en och en halv minut, beroende på scenario, för personbilar och lastbilar på en sträcka av tio kilometer. Utskottet har för att främja en smidig trafik ändrats definitionen av lätt bil så att dess högsta konstruktiva hastighet är 60 kilometer i timmen i stället för föreslagna 45 km i timmen. Utskottet menar att ändringen främjar smidigheten i trafiken och minskar behovet av omkörningar. Ändringen sänker dessutom sannolikheten för att bli påkörd bakifrån, och den kan också dämpa lockelsen att kringgå hastighetsbegränsaren. Utskottet bedömer att ändringen har positiva konsekvenser också för miljön, eftersom ett smidigt trafikflöde ger minskade utsläpp. Enligt uppgift kan utsläppen från ett hastighetsbegränsat fordon öka avsevärt, om man ständigt tvingas köra på den maximala hastigheten. En höjning av den högsta konstruktiva hastigheten till 60 km i timmen kan alltså också på detta sätt minska utsläppen från trafiken. Hastighetsbegränsningens konsekvenser för säkerheten och miljön måste absolut bevakas. 

Utskottet noterar att den gällande vägtrafikförordningen (182/1982) föreskriver att fordon vars högsta tillåtna eller konstruktiva hastighet är högst 50 km i timmen inte får köras på motorvägar eller motortrafikleder. Således får också en lätt bil vars konstruktiva hastighet är 60 km i timmen köras på exempelvis motorväg. Utskottet anser dock att en lätt bil med hastighetsbegränsning av trafiksäkerhetsskäl inte ska få köras på motorväg eller motortrafikled. Utskottet har därför gjort ett tillägg om detta i lagförslag 3. 

Utskottet noterar att erfarenheterna visar att det alltid då en fordonstyp måste ha hastighetsbegränsare förekommer manipulering av begränsaren. I praktiken är det omöjligt att helt eliminera detta missbruk. Det är enligt utskottet viktigt att utfärda tekniska föreskrifter om hastighetsbegränsaren och om periodisk besiktning och att därigenom försöka hitta sätt att säkerställa att begränsaren fungerar tillförlitligt och att minimera all manipulering eller förbikoppling av den. Enligt utskottet kan kringgående av den högsta tillåtna hastigheten för en lätt bil på samma sätt som för andra fordon innebära förande av fortskaffningsmedel utan behörighet i enlighet med 23 kap. 10 § i strafflagen och leda till körförbud. Utskottet framhåller att också övervakningen på vägarna har stor betydelse för förebyggandet av missbruk. 

Sakkunniga har också framfört tekniska lösningar för en effektivare kontroll av användningen av lätta bilar, och det kunde effektivare kontrolleras att hastighetsbegränsaren faktiskt används genom att exempelvis plombera begränsaren eller genom att registrera data om dess användning i en slags svart låda. Utskottet ser det som viktigt att dessa tekniska möjligheter utreds och att också de juridiska aspekterna på dem bedöms. 

Enligt inkommen utredning har kommunikationsministeriet, efter en anmärkning om lagförslaget från Europeiska kommissionen, diskuterat med kommissionen om hur propositionen förhåller sig till EU-rätten. Körkortsdirektivet kommer enligt uppgift att omprövas i samband med det så kallade tredje mobilitetspaketet. I det sammanhanget kan olika alternativ beaktas. Enligt ministeriets bedömning utifrån diskussionerna och ministeriets utredning till utskottet kan propositionen i nuläget godkännas i den föreslagna formen, som bygger på att lätta bilar faller under fordonskategori T och körrätt i kategori AM. 

Utifrån propositionsmotiven och uppgifterna från kommunikationsministeriet anser utskottet att propositionen behövs och är ändamålsenlig.