Betänkande
KoUB
4
2016 rd
Kommunikationsutskottet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till trafikförsäkringslag och till vissa lagar som har samband med den
INLEDNING
Remiss
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till trafikförsäkringslag och till vissa lagar som har samband med den (RP 123/2015 rd): Ärendet har remitterats till kommunikationsutskottet för betänkande. 
Sakkunniga
Utskottet har hört 
direktör
Hannu
Ijäs
social- och hälsovårdsministeriet
regeringssekreterare
Milla
Mustamäki
social- och hälsovårdsministeriet
trafikråd
Kimmo
Kiiski
kommunikationsministeriet
specialsakkunnig
Riitta
Haapasaari
justitieministeriet
polisinspektör
Jari
Pajunen
inrikesministeriet
ledande expert
Reijo
Jälkö
Trafiksäkerhetsverket
specialforskare
Anne
Rämö-Tervonen
Konkurrens- och konsumentverket
polisinspektör
Matti
Högman
Polisstyrelsen
chef för juridiska ärenden
Pekka
Syrjänen
Statskontoret
ordförande
Kyösti
Vihermaa
Trafikskadenämnden
generalsekreterare
Merja
Heikkonen
Riksomfattande handikapprådet
handikappombudsman
Reija
Lampinen
Helsingfors stad
ledande matematiker
Pirkko
Welin-Siikaluoma
Finansinspektionen
jurist
Sanna
Atrila
Finansinspektionen
direktör
Janne
Jumppanen
Trafikförsäkringscentralen
ersättningschef
Antti
Tuulensuu
Trafikförsäkringscentralen
försäkringschef
Peter
Korhonen
Folksam Skadeförsäkring Ab
försäkringschef
Peter
Roselius
If Skadeförsäkringsbolag Ab
ersättningschef
Mikko
Tulla
LokalTapiola-gruppen Ab
direktör
Antti
Huhtala
OP Gruppen
generalsekreterare
Anssi
Kannas
AKK-Motorsport rf
verkställande direktör
Pasi
Nieminen
Automobilförbundet rf
chefsjurist
Pia
Santavirta
Finansbranschens Centralförbund rf
sektionschef
Tuomas
Korkeamäki
FINE Försäkrings- och finansrådgivningen
jurist
Henrik
Gustafsson
Invalidförbundet rf
verkställande direktör
Anna-Liisa
Tarvainen
Trafikskyddet
verkställande direktör
Paavo
Syrjö
Byggnadsindustrin RT rf
rådgivande jurist
Kaisa
Huupponen
Finlands Transport och Logistik SKAL rf
verkställande direktör
Kurt
Ljungqvist
Suomen Moottoriliitto - Finlands Motorförbund ry
jurist
Suvi
Huotari
Suomen Taksiliitto
professor i trafikmedicin
Timo
Tervo.
Skriftligt yttrande har lämnats av 
social- och hälsovårdsministeriet
dataombudsmannens byrå
Helsingfors stad
Ålands landskapsregering
A-Katsastus Group Oy
AKK-Motorsport rf
Linja-autoliitto ry
Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK rf
Finlands Läkarförbund rf
Suomen Motoristit ry.
PROPOSITIONEN
I propositionen föreslår regeringen en ny trafikförsäkringslag. Genom lagen revideras den nuvarande trafikförsäkringslagens struktur i sin helhet. Syftet med propositionen är också att undanröja de brister som framkommit i lagstiftningen. Tillämpningsområdet för den nya lagen är i huvudsak detsamma som för den gällande trafikförsäkringslagen. Den ska liksom nu gälla ersättning för person- och sakskador som orsakas av användning av motorfordon i trafik samt den trafikförsäkring som tecknas mot sådana skador. Förslaget innehåller inte några betydande ändringar i fråga om trafikförsäkringens grundläggande struktur, såsom försäkringsplikten, skadeersättningsprinciperna, ersättningsförmånerna eller försäkringssystemets verkställande. De föreslagna ändringarna ska klargöra och delvis förbättra försäkringstagarnas och de skadelidandes ställning och rättigheter. Propositionen innehåller också en begränsning i fråga om ersättning för trafikskador som gäller förare av fordon som deltar i motorfordonstävlingar. 
Propositionen har som mål att genom en mer flexibel reglering av skadehistorieuppgifter, vilka utgör grunden för försäkringspremien, ge större möjligheter till produktutveckling hos försäkringsbolag och sålunda främja konkurrens mellan bolagen. Därför införs de bestämmelser om överföring av skadehistorien och om prissättning av försäkringar som för närvarande ingår i social- och hälsovårdsministeriets förordning inte till alla delar i den nya lagen. Huvudregeln, enligt vilken försäkringsbolaget åläggs skyldighet att beakta skadehistoriens effekt på privatpersoners trafikförsäkringspremier, föreslås dock kvarstå. 
Bestämmelserna om ersättningsförfarandet preciseras på flera sätt. Försäkringsbolagen ska bland annat betala ersättning snabbare än tidigare efter det att de fått tillräcklig utredning för avgörande av ärendet. I systemet för verkställande av trafikförsäkringen föreslås vissa ändringar i syfte att säkerställa att lagstiftningen är förenlig med grundlagen. 
I propositionen föreslås en separat lag om Trafikförsäkringscentralen. I den lagen finns bestämmelser om skyldighet att höra till centralen samt om finansiering och förvaltning av centralen. Fördelningen av tillämpningsområdet mellan trafikförsäkringslagen och allmänna lagar som delvis tillämpas på trafikförsäkringar, såsom lagen om försäkringsavtal, försäkringsbolagslagen och förvaltningslagen, ska göras klarare. Propositionen innehåller ändringar i lagen om försäkringsavtal, försäkringsbolagslagen, lagen om utländska försäkringsbolag, produktansvarslagen, lagen om ansvar i spårtrafik, fordonslagen, lagen om trafikskadenämnden, lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården och lagen om rehabilitering som ersättas enligt trafikförsäkringslagen. 
Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2017. Bestämmelserna i 4 kap. i trafikförsäkringslagen, vilka gäller ersättning för sjukvårdskostnader, avses dock träda i kraft så snart som möjligt efter att de blivit godkända och stadfästa. 
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Efter den långa och grundliga beredningen är det ytterst välkommet att den stora reformen av trafikförsäkringslagen träder i kraft i början av 2017. Propositionen ger en tydligare reglering och preciserar tvetydiga bestämmelser. Den leder till sundare konkurrens mellan försäkringsbolagen, stärkt rättssäkerhet och ökat rättsskydd för försäkringstagaren. 
Enligt propositionen ska en försäkringstagares skadehistoria beaktas när trafikförsäkringspremierna för en privatperson fastställs. Enligt inkommen utredning har det nuvarande bonussystemet inte lett till ett helt rättvist resultat, och den föregående lagändringen har inte i väsentlig grad ökat konkurrensen på marknaden för trafikförsäkringar. Det är särskilt med tanke på likabehandlingen av medborgarna viktigt att avtalsvillkoren om hur skadehistorien påverkar försäkringspremierna är så enhetliga som möjligt ur medborgarens perspektiv oberoende av om försäkringen tecknats i en enskilds namn eller i ett företags namn. Ett annat problem i den nuvarande lagstiftningen och dess tillämpning är att när en privatperson tecknar en försäkring för en andra bil får denne inte bonus som ackumulerats utifrån användningen av den första bilen, trots skyldigheten att beakta skadehistorien. Tack vare propositionen kan försäkringsbolagen bättre beakta skadehistorien också i den typen av fall. Det är bra om propositionen dessutom uppmuntrar till helt nya sätt att rättvist bedöma och ta hänsyn till skadehistoriken. 
Vissa behov av ändringar.
Under sakkunnigutfrågningen framfördes som ett missförhållande att det sedan ingången av 2016 inte har varit möjligt att teckna trafikförsäkring för rullstolar och motsvarande lätta förflyttningshjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Utskottet föreslår på de grunder som nämns nedan i detaljmotiven att lagförslag 1 ändras så att dessa hjälpmedel, som för många med funktionsnedsättning är nödvändiga i det dagliga livet, omfattas av trafikförsäkringssystemet. Dessa fordon bör klart ställas utanför skyldigheten att teckna trafikförsäkring och de skador som fordonet möjligen ger upphov till bör ersättas av Trafikförsäkringscentralen. 
På de grunder som framförs nedan i detaljmotiven menar utskottet vidare att det förarplatsskydd vid motorfordonstävlingar som avses i propositionen ska bibehållas. I propositionen föreslås det att skyddet slopas, men utskottet anser det inte ändamålsenligt att försäkringsskyddet för utövare av motorsport väsentligt försvagas och kostnaderna för tävlingsverksamhet stiger i och med de högre premierna för frivilliga försäkringar. 
Fortsatta åtgärder.
Det är angeläget att noggrant följa hur de föreslagna bestämmelserna påverkar konkurrensen på trafikförsäkringsmarknaden och försäkringstagarnas ställning och även att bedöma bland annat hur bonussystemen eller motsvarande system fungerar och hur rättvisa de är. 
Vidare konstaterar utskottet att det finns anledning att utreda hur man effektivare än i dag kan ingripa vid uppsåtlig försummelse av skyldigheten att betala trafikförsäkringspremier. Enligt inkommen utredning har exempelvis försäkringsbolagen i Sverige möjlighet att i den typen av situationer säga upp trafikförsäkringen. Ett alternativ som bör utredas åtminstone i samband med allvarligare försummelser är att belägga fordonet med användningsförbud på samma sätt som propositionen föreslår för försummelse av försäkringsplikten. 
Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande ändringsförslag.  
DETALJMOTIVERING
Lagförslag 1
2 §. Definitioner.
Sakkunniga har påpekat att definitionerna av fordon och trafikled avviker från motsvarande definitioner i fordonslagen (1090/2002) och vägtrafiklagen (267/1981). Enligt inkommen utredning är det, till följd av EU-regleringen bakom trafikförsäkringslagen, i detta sammanhang inte möjligt att göra definitionen av fordon enhetliga med definitionerna i fordonslagen. Däremot anser utskottet att definitionen av trafikled, för att undvika oklarheten i fråga om tolkningen, helt bör motsvara definitionen i vägtrafiklagen. Därför föreslår utskottet att den föreslagna 2 § 19 punkten ändras i enlighet med det. 
8 §. Undantag från försäkringsplikten.
Enligt uppgift till utskottet är det i dag inte möjligt att teckna trafikförsäkring för elrullstolar eller andra motsvarande lätta fordon som enbart är avsedda för personer med funktionsnedsättning och som inte behöver registreras. Tidigare skulle trafikförsäkring tecknas för dessa fordon, men situationen förändrades vid ingången av 2016 till följd av en ny lagtolkning vid Trafikförsäkringscentralen. Enligt den nya tolkningen ersätts skador som orsakas av elrullstolar eller andra motsvarande förflyttningsredskap för personer med funktionsnedsättning inte heller av Trafikförsäkringscentralen. 
Enligt inkommen utredning har man under de senaste årtiondena i regel inte tagit ut försäkringspremier för trafikförsäkringar som gäller lätta fordon avsedda för personer med funktionsnedsättning. Utskottet noterar också att sådana fordon i många fall är nödvändiga för att den som har en funktionsnedsättning ska kunna förflytta sig. Enligt uppgift till utskottet har det inte heller gått helt problemfritt att få en frivillig försäkring för den här typen av fordon. Enligt uppgift har dessa fordon gett upphov till ersättningsutgifter på högst 130 000 euro per år.  
Utskottet konstaterar att till exempel en elrullstol i enskilda fall kan orsaka allvarlig skada och att frågan därför måste bedömas också med hänsyn till utomstående skadelidande. Vidare menar utskottet att om försäkringsskydd för den här typen av skador saknas, kan ersättningsansvaret för en person med funktionsnedsättning lätt bli oskäligt. 
Utskottet föreslår att dagens oskäliga situation i fråga om försäkringsskyddet för personer med funktionsnedsättning och deras möjligheter att förflytta sig på lika villkor som andra och i fråga om eventuella utomstående skadelidande rättas till genom att det till 8 § fogas en ny 5 punkt, enligt vilken de nämnda fordon som används av personer med funktionsnedsättning hör till den grupp fordon som inte omfattas av försäkringsplikten. Den föreslagna 5–9 punkten blir därmed 6–10 punkt. I fortsättningen behöver inte trafikförsäkring tecknas för dessa fordon, men de skador som de ger upphov till ersätts likväl inom ramen för trafikförsäkringssystemet. Utskottet konstaterar att tillägget i praktiken betyder att de skador som förorsakas av lätta fordon som används av personer med funktionsnedsättning ska ersättas av Trafikförsäkringscentralen. Till följd av dessa ändringar föreslår utskottet vidare att det i 2 mom. görs vissa ändringar av teknisk natur. 
41 §. Skada som drabbar den som deltar i en tävling eller ett test.
Regeringen föreslår att förare som deltar i en fordonstävling fråntas det så kallade förarplatsskyddet, dvs. att skador som drabbar föraren själv inte längre ska ersättas från trafikförsäkringen. Enligt propositionen ska dock skador som vid fordonstävlingar drabbar andra än föraren också i fortsättningen ersättas från trafikförsäkringen. Förslaget har vunnit understöd av en del sakkunniga, medan andra framfört invändningar. 
Enligt uppgift leder motorsporttävlingar varje år till flera tiotal personskador som ersätts från trafikförsäkringen, och den totala ersättningsutgiften per år har varit cirka 5 miljoner euro. Finland har dock flera tiotusen utövare av bilsport vars försäkringsskydd skulle försvagas om förarplatsskyddet slopas. 
Utskottet vill fästa uppmärksamhet vid att försäkringspremierna för frivilliga personförsäkringar för motorsport enligt utredning är tämligen höga och att det skydd dessa försäkringar ger inte är lika omfattande som trafikförsäkringens. Det föreslagna slopandet av förarplatsskyddet skulle alltså väsentligt försvaga förarnas försäkringsskydd åtminstone i de allvarligaste fallen, till exempel i samband med personskada som leder till bestående arbetsoförmåga. 
Utskottet menar därför att det är ändamålsenligt att behålla det förarplatsskydd som ingår i den gällande lagen, och det föreslår därför att bestämmelsen i 41 § om slopande av skyddet utgår. Av lagtekniska skäl föreslår utskottet vidare att det i den paragrafen ska föreskrivas om ersättning av skada när försäkringen upphört till följd av tillgrepp av fordonet, på så sätt att propositionens 46 § 3 mom. blir 41 § och den paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar paragrafens nya innehåll.  
43 §. Skador som orsakas av fordon som är undantagna från försäkringsplikten.
Utskottet föreslår att hänvisningen i 43 § 1 mom. ändras så att den också gäller den nya 5 punkten i 8 § 1 mom. Ändringen är lagteknisk. 
46 §. Ersättning för skada när försäkringsplikten har försummats eller försäkringen har sagts upp.
Till följd av den föreslagna ändringen av 41 § föreslår utskottet att 46 § 3 mom. flyttas till 41 § och att rubriken för 46 § ändras så att den motsvarar paragrafens nya innehåll. 
89 §. Finansinspektionens statistikundersökning.
Sakkunniga har framfört att det finns ett klart behov av tillgängliga statistiska uppgifter om fordonen enligt fordonsklass. Enligt propositionen ska Finansinspektionen årligen publicera en utredning av vilken respektive försäkringsbolags realiserade resultat för trafikförsäkringen framgår för minst fem föregående kalenderår. För att säkerställa att de statistiska uppgifterna är tillräckligt heltäckande och kan utnyttjas föreslår utskottet emellertid att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Enligt det får det genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivas att uppgifterna i statistikundersökningen ska delas in enligt fordonsgrupp eller på något annat motsvarande sätt. Det är angeläget att genom förordning närmare föreskriva om uppgiftsinnehållet i den årliga undersökningen så att den är så omfattande och detaljerad att den tillgodoser myndigheternas och berörda aktörers behov. 
Lagförslag 5
Ingressen.
I propositionen föreslås det att 6 § upphävs. Paragrafens 5 mom. har dock genom lag 1698/2015 ändrats efter det att propositionen lämnats och enligt uppgift till utskottet finns det skäl att behålla det momentet om trafikskadenämndens skyldigheter, eftersom direktiv 2013/11/EU om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister (ADR) har genomförts nationellt genom den bestämmelsen. Utskottet föreslår att ingressen ändras på denna punkt plus att där görs vissa andra lagtekniska korrigeringar. 
6 §. Trafikskadenämndens uppgifter.
Utifrån sin ingressmotivering föreslår utskottet att hela 6 § ändras så att ett moment som till sitt innehåll motsvarar det gällande 5 mom. blir kvar som enda moment i paragrafen. Vidare föreslår utskottet att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det nya innehållet. 
Lagförslag 7
52 §. Förutsättningar för utförande av periodisk besiktning.
Under sakkunnigutfrågningen har det framförts att det kan finnas anledning att ändra den föreslagna 52 § i fordonslagen så att det av dess ordalydelse klart framgår att användningsförbud inte kan följa av försummad betalning av trafikförsäkringspremien. Utskottet menar att denna tolkning är klart uttalad i propositionsmotiven. För att undvika oklarheter om tolkningen föreslår utskottet att ordet ”jos” (om) i den finska språkdräkten fogas till paragrafens 1 mom. Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten. 
FÖRSLAG TILL BESLUT
Kommunikationsutskottets förslag till beslut:
Riksdagen godkänner lagförslag 2—4, 6 och 8—11 i proposition RP 123/2015 rd utan ändringar. 
Riksdagen godkänner lagförslag 1, 5 och 7 i proposition RP 123/2015 rd med ändringar. (Utskottets ändringsförslag) 
 
Utskottets ändringsförslag
1. 
Trafikförsäkringslag 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 kap. 
Allmänna bestämmelser 
1 § 
Lagens tillämpningsområde 
Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning för person- och sakskador som orsakas av användning av motorfordon i trafik och om trafikförsäkring som tecknas mot sådana skador. 
Ett motorfordon är inte i trafik i den bemärkelse som avses i denna lag när  
1) det på en plats utanför trafiklederna används för ett väsentligen annat ändamål än för transport av personer eller gods,  
2) det förvaras, repareras, undergår service eller tvättas på en plats som är avskild från trafik-leder,  
3) det används på ett område som avspärrats från trafik för tävlings- eller testningsändamål eller för övning som direkt hänför sig till en tävling. 
2 § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) fordon ett motorfordon som är avsett att framdrivas med mekanisk kraft längs marken men inte på spår, samt en kopplad eller fristående släpvagn, 
2) direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet, 
3) försäkringsbolag eller annat försäkringsföretag som har fått koncession att bedriva sådan försäkringsverksamhet som avses i direktivet, 
4) försäkringstagare den som ingått ett försäkringsavtal med ett försäkringsbolag, 
5) den försäkrade den till vars förmån försäkringen gäller, 
6) trafikskada person- eller sakskada som orsakats av användning av ett fordon i trafik, 
7) register det fordonstrafikregister som avses i lagen om fordonstrafikregister (541/2003), 
8) fordonets innehavare den innehavare av fordonet som antecknats i registret eller, om fordonet inte behöver antecknas i registret, den i vars besittning fordonet har överlåtits permanent, 
9) fordonets stadigvarande hemort den stat i vilken registreringsskylten, försäkringsskylten eller identifieringsmärket på fordonet har utfärdats, eller om sådana inte krävs, den stat där fordonets innehavare har stadigvarande bostadsort, eller om ingen registreringsskylt finns eller den är falsk eller olaglig, den stat där trafikskadan har inträffat, 
10) avställning att ett fordon som registrerats första gången tillfälligt tas ur trafik och att uppgift om detta införs i registret, 
11) slutlig avregistrering att ett fordon som registrerats första gången slutligt tas ur trafik i Finland och att uppgift om detta införs i fordonstrafikregistret, 
12) EES-stat en stat som hör till Europeiska ekonomiska området, 
13) tredjeland en annan stat än en EES-stat, 
14) nationell byrå en specialorganisation som har inrättats i enlighet med rekommendation nr 5 antagen den 25 januari 1949 av kommittén för vägtransporter under landtransportkommittén inom Förenta nationernas Ekonomiska kommission för Europa och som är ett gemensamt organ för de försäkringsföretag som i respektive stat har koncession för bedrivande av försäkringsrörelse som innefattar trafikförsäkring, 
15) gröna kort-systemet det internationella försäkringssystem som förvaltas av försäkrings-givarnas nationella byråer, 
16) grönt kort ett internationellt försäkringsbevis som ett försäkringsbolag utfärdar i enlighet med den rekommendation som avses i punkt 14, 
17) ersättningsorgan det i artikel 10 i direktivet avsedda organ som ansvarar för betalning av ersättning, 
18) förflyttningsförsäkring en tidsbunden trafikförsäkring som beviljas för förflyttningstill-stånd som avses i 66 f § i fordonslagen (1090/2002), 
19) trafikled allmän eller enskild väg, gata, byggnadsplaneväg, snöskoterled och torg samt annat område som är avsett för allmän trafik eller allmänt används för trafik. 
3 § 
Bestämmelsernas tvingande natur 
Ett avtalsvillkor är ogiltigt, om det avviker från bestämmelserna i denna lag till nackdel för försäkringstagaren, den försäkrade, den skadelidande eller någon annan ersättningsberättigad. 
4 § 
Trafikförsäkringscentralen 
Bestämmelser om Trafikförsäkringscentralen och om finansiering och förvaltning av dess verksamhet finns i lagen om Trafikförsäkringscentralen ( / ). 
Vad som i 9, 11, 12, 14, 15, 20, 24, 25, 33—39, 49—52, 57—68, 73, 79—85 och 95 § föreskrivs om försäkringsbolag tillämpas också på Trafikförsäkringscentralen. 
2 kap. 
Försäkring och försäkringspremie 
5 § 
Fordon som ska försäkras 
Ett fordon vars stadigvarande hemort är i Finland ska försäkras enligt denna lag, om inte något annat föreskrivs nedan. 
Ett sådant exportregistrerat fordon som förs ut ur Finland till en annan EES-stat får också försäkras i destinationslandet. 
6 § 
De försäkringspliktiga och tidpunkten när försäkringsplikten börjar 
Fordonets ägare och innehavare är skyldiga att försäkra fordonet från den dag då äganderätten eller besittningsrätten övergår. Om det finns flera än en försäkringspliktig, är de solidariskt ansvariga för tecknande av en försäkring. 
Med avvikelse från 1 mom. blir köparen av ett fordon som förs in i Finland från en annan EES-stat omedelbart försäkringspliktig, om köparen i ett avtal godkänner leverans av fordonet fast det ännu inte har registrerats i Finland.  
7 § 
Gränsförsäkring 
Den som i Finland för tillfälligt bruk för in ett fordon vars stadigvarande hemort är i ett tredjeland ska teckna en gränsförsäkring för fordonet. 
Gränsförsäkring behöver dock inte tecknas, om fordonet har ett giltigt grönt kort eller om Trafikförsäkringscentralen har påtagit sig ansvaret för skador som användning av fordonet i trafik orsakar. 
Från ett fordons gränsförsäkring ska personskador som drabbar detta fordons förare ersättas endast om skadefallet har inträffat i Finland, Sverige eller Norge. 
8 § 
Undantag från försäkringsplikten 
Trafikförsäkring behövs inte för: 
1) ett motorredskap eller en traktor vars konstruktiva hastighet är högst 15 kilometer i tim-men, förutsatt att motorredskapet eller traktorn inte behöver registreras; 
2) en skördetröska eller något annat motorredskap som i gårdsbruk används för bärgning av skörd och som inte behöver registreras; 
3) en släpvagn, som inte behöver registreras; 
4) ett sådant motorförsett fordon som är avsett att framföras endast av barn och som inte behöver registreras; 
5) eldrivna rullstolar och andra motsvarande fordon av lätt konstruktion som är avsedda att användas enbart av personer med funktionsnedsättning och som inte behöver registreras, (Ny) 
6) fordon, som inte behöver registreras och som inte används i trafik; 
7) fordon, vars ägare eller innehavare är finska staten; 
8) fordon, där någon annan stat eller dess ersättningsorgan ansvarar för trafikskador som de orsakar; 
9) fordon, som avställts och som inte används i trafik; 
10) fordon, som slutligt avregistrerats och tagits ur trafik. 
Fordonets ägare och innehavare har dock rätt att försäkra fordon som avses i 1 mom. 6, 7 och 9 punkten. 
9 § 
Anmälningar till Trafiksäkerhetsverket 
Försäkringsbolaget ska för anteckning i registret till Trafiksäkerhetsverket anmäla 
1) uppgift om en ny försäkring som tecknas hos bolaget för ett fordon inom sju dagar från det att den nya försäkringen börjar gälla; 
2) uppgift om försummad betalning av försäkringspremien för en försäkring som tecknats för ett fordon; 
3)uppgift om att en försäkring för ett avställt fordon har sagts upp. 
10 § 
Identifieringsuppgifter om fordonet i försäkringsavtalet 
Uppgifter för identifiering av fordonet ska föras in i försäkringsavtalet. 
Kravet på identifieringsuppgifter får åsidosättas genom avtal när försäkringstagaren är ett samfund som har ett i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) avsett företags- och organisationsnummer.  
Om registrerade fordonets identifieringsuppgifter inte anges i försäkringsavtalet och om överföringen till försäkringstagaren av ägande- eller besittningsrätten till ett sådant fordon inte har anmälts till registret inom sju dagar från det att ändringen skedde, upphör försäkringsbolagets ansvar vid utgången av den angivna tidsfristen. Om en ändringsanmälan görs till registret senare, inträder försäkringsbolagets ansvar på nytt när anmälan görs. 
11 § 
Försäkringsbrev och försäkringsvillkor 
Efter att försäkringsavtalet ingåtts ska försäkringsbolaget utan obefogat dröjsmål lämna försäkringstagaren en skriftlig handling som upptar avtalets viktigaste innehåll (försäkringsbrev) samt försäkringsvillkoren. 
Försäkringsbolaget ska skicka försäkringsvillkoren till Finansinspektionen för kännedom en månad innan de börjar tillämpas. 
12 § 
Försäkringens giltighetstid 
Försäkringsbolagets ansvar inträder när försäkringsbolaget eller försäkringstagaren ger eller skickar ett antagande svar på den andra avtalspartens anbud, om ingen annan tidpunkt har avtalats individuellt med försäkringstagaren. Begynnelsetidpunkten för försäkringsbolagets ansvar kan inte tidigareläggas genom avtal. 
Försäkringsbolagets ansvar fortsätter en försäkringsperiod i sänder, om inte försäkringstagaren säger upp avtalet. Den första försäkringsperioden får vara högst 13 månader och de följande ett år. 
Trots vad som föreskrivs i 2 mom. får gräns- och förflyttningsförsäkringar vara tidsbundna. 
13 § 
Försäkringens giltighetsområde och tillämplig lag vid vissa trafikskador 
Trafikförsäkringen gäller i alla EES-stater på grundval av en enda försäkringspremie. 
En medborgare i en EES-stat betalas ersättning enligt denna lag också för en sådan trafik-skada som har inträffat på ett genomfartsområde i en annan än i en stat som hör till gröna kort-systemet, om det är fråga om en resa som går direkt från en EES-stat till en annan EES-stat. 
Försäkringen täcker det försäkringsskydd som lagstiftningen i den EES-stat där skadan in-träffade föreskriver eller försäkringsskyddet enligt denna lag, om det är bättre än det först-nämnda. 
En i Finland bosatt skadelidande kan välja att en personskada som orsakats av användning i trafik av ett fordon som försäkrats enligt denna lag och som inträffat någon annanstans inom EES-området än i Finland ska ersättas enligt finsk lag när skadan enligt bestämmelserna om lagval skulle komma att ersättas enligt någon annan lag än finsk lag. 
Vad som i 1—4 mom. föreskrivs om försäkringens giltighet och försäkringsskyddet tillämpas på Statskontorets ansvar när statens fordon används i trafik i någon EES-stat.  
14 § 
Försummelse av upplysningsplikten 
Om försäkringstagaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar den upplysnings-plikt som föreskrivs i 22 § i lagen om försäkringsavtal (534/1994) och försäkringsbolaget skulle ha beviljat försäkringen till en högre premie om det hade fått den riktiga uppgiften, ska försäkringsbolaget, när det har fått uppgiften, ha rätt att retroaktivt ta ut en högre försäkringspremie. Om försäkringsbolaget skulle ha beviljat försäkringen mot en lägre premie än vad som avtalats, behöver den överdebiterade premien inte betalas tillbaka. 
Om på grund av uppsåtlig försummelse av den upplysningsplikt som föreskrivs i 1 mom. en person som enligt lagen inte är försäkringspliktig oriktigt införts som försäkringstagare, ansvarar utöver försäkringstagaren också den som enligt 6 § är skyldig att försäkra fordonet för försäkringspremien. 
Försäkringsbolaget får i fall som avses i 2 mom. säga upp försäkringen 14 dagar efter att ha fått uppgift om det oriktiga förfarandet. 
15 § 
Försummelse av anmälan om riskökning 
Om försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte kan anses vara ringa för-summat den anmälan om riskökning som föreskrivs i 26 § 1 och 2 mom. i lagen om försäkringsavtal och försäkringsbolaget skulle ha beviljat försäkringen till en högre premie om det hade fått den riktiga uppgiften, har försäkringsbolaget rätt att retroaktivt ta ut en högre försäkringspremie när det har fått uppgiften. 
16 § 
Försäkringstagarens rätt att säga upp en försäkring samt jämställande av vissa anmälningar med anmälan om uppsägning 
En försäkringstagare vars försäkringsplikt inte har upphört har rätt att säga upp en försäkring för ett registrerat fordon endast när försäkringstagaren har tecknat en försäkring i ett annat försäkringsbolag eller fordonet har stulits och en anmälan har gjorts till polisen och försäkringsbolaget om det. På försäkringstagarens rätt att säga upp försäkringen tillämpas i övrigt 12 § i lagen om försäkringsavtal. 
Som en försäkringstagares anmälan om uppsägning betraktas också en anmälan från Trafiksäkerhetsverket, Trafikförsäkringscentralen eller ett annat försäkringsbolag om att 
1) fordonet slutligt har avregistrerats och tagits ur trafik; 
2) fordonet har överförts genom en rättshandling till en annan ny ägare eller innehavare än försäkringstagarens dödsbo eller konkursbo; 
3) fordonet återgår i ägarens besittning eller övergår i en ny innehavares besittning, om fordonets innehavare varit den enda försäkringstagaren, 
4) en försäkring har tecknats i ett annat försäkringsbolag. 
I de fall som avses i 2 mom. upphör försäkringen att vara giltig den dag som anges i anmälan. 
17 § 
Försäkringsbolagets rätt och skyldighet att bevilja en försäkring och ett grönt kort 
En försäkring enligt denna lag får beviljas av ett sådant försäkringsbolag som enligt försäkringsbolagslagen (521/2008) eller lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) har rätt att i Finland bedriva i 6 § i lagen om försäkringsklasser (526/2008) avsedd försäkring som hör till skadeförsäkringsklass 10. 
Ett försäkringsbolag som bedriver trafikförsäkringsverksamhet får inte vägra bevilja och hålla i kraft en trafikförsäkring som ansökts hos det, om försäkringen gäller ett sådant fordon för vilket bolaget enligt sin koncession och sin fastställda bolagsordning har rätt att bevilja försäkring. 
Vad som föreskrivs i 2 mom. gäller inte gräns- och förflyttningsförsäkringar. 
Ett försäkringsbolag ska på begäran utfärda ett grönt kort till försäkringstagaren. 
18 § 
Byte av ägare och innehavare 
Om försäkringen upphör när ett försäkrat fordon på grund av en rättshandling övergår till en annan ny ägare än försäkringstagaren själv eller om innehavaren ensam är försäkringstagare när fordonet övergår eller återgår i ägarens besittning, ersätts från den försäkring som upphör också de skador som har inträffat inom sju dagar från det att äganderätten övergick eller fordonet övergick eller återgick i ägarens besittning, om inte fordonets nästa ägare eller innehavare har tecknat en försäkring inom nämnda tid. 
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller också Statskontoret när statens fordon övergår till ny ägare eller innehavare. 
19 § 
Skadehistorieuppgifter 
Försäkringstagaren har rätt att av det försäkringsbolag som beviljat försäkring få ett intyg över den tid som försäkringen varit i kraft och vilka fordon den täcker samt över de skador för vilka ersättningar har betalats ut från försäkringen (skadehistorieuppgifter). Försäkringsbolaget ska ge intyget till försäkringstagaren inom 15 dagar från begäran. Försäkringsbolaget behöver dock inte utfärda intyg över en försäkring som upphört mer än fem år tidigare. 
20 § 
Beräkningsgrunder för försäkringspremier 
Ett försäkringsbolag ska ha beräkningsgrunder för försäkringspremier (premiegrunder), av vilka det framgår hur försäkringspremierna bestäms. Premiegrunderna ska tillämpas enhetligt på alla försäkringstagare. 
Premiegrunderna ska upprättas så att försäkringspremierna står i rimlig proportion till kapitalvärdet på de kostnader som försäkringarna förväntas föranleda. När försäkringspremien bestäms ska hänsyn tas till tryggandet av de skadelidandes och de försäkrades förmåner samt till trafikskaderisken. 
När det gäller personbilar, paketbilar, husbilar, bussar eller motorcyklar ska det i premie-grunderna fastställas hur skadehistorieuppgifterna påverkar försäkringspremien för fordonet eller för ett till sin kvalitet och användning motsvarande fordon. Skadehistorians inverkan kan dock av särskilda skäl lämnas utan avseende. I premiegrunderna kan det dessutom fastställas att även skadehistorieuppgifterna för försäkringstagarens andra fordon påverkar fordonets försäkringspremie eller att flera fordon prissätts utifrån ett fordons skadehistorieuppgifter.  
Vad som föreskrivs i 3 mom. gäller inte gränsförsäkringar, förflyttningsförsäkringar, försäkringar där försäkringstagaren har ett i företags- och organisationsdatalagen avsett företags- och organisationsnummer och inte heller försäkringar som beviljats för museifordon. 
21 § 
Överföring av skadehistorieuppgifter till ett annat försäkringsbolag 
När ett fordons ägare eller innehavare överför försäkringen för ett fordon som avses i 20 § 3 mom. till ett annat försäkringsbolag eller tecknar en försäkring för ett till sin kvalitet och användning motsvarande fordon och ägaren eller innehavaren har skadehistorieuppgifter när det gäller fordon av avsett slag i något annat försäkringsbolag, ska detta andra försäkringsbolag på begäran av försäkringstagaren utan dröjsmål skicka skadehistorieuppgifterna till det försäkringsbolag som beviljat den nya försäkringen, dock senast inom 15 dagar från det att begäran framställdes. 
22 § 
Förhöjd försäkringspremie vid användning av avställda fordon under avställning 
Har ett försäkrat fordon använts i trafik under den tid som det till registret anmälts vara avställt, ska försäkringstagaren, betala försäkringsbolaget en högst tredubbel försäkringspremie som fastställs i försäkringsvillkoren. Den förhöjda försäkringspremien fastställs för perioden mellan den dag som avställningen började och dagen för påställningen, om inte något annat följer av synnerligen vägande skäl. 
23 § 
Återbetalning av premie när försäkringen upphör 
Om försäkringen upphör tidigare än avtalat, har försäkringsbolaget rätt till försäkringspremie endast för den tid som dess ansvar varit i kraft. Resten av den redan betalda premien ska betalas tillbaka till försäkringstagaren. I försäkringsvillkoren ska bestämmas hur det premiebelopp som betalas tillbaka ska beräknas. 
Om det premiebelopp som ska betalas tillbaka är mindre än åtta euro, behöver det inte betalas tillbaka separat. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan beloppet ändras enligt förändringen i penningvärdet. 
24 § 
Dröjsmålsränta 
På en försäkringspremie som inte har betalats inom utsatt tid tas det ut en årlig dröjsmåls-ränta för dröjsmålstiden enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).  
På det belopp som ska betalas tillbaka vid återbetalning av en försäkringspremie ska försäkringsbolaget vid dröjsmål med betalningen betala en årlig dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen. Dröjsmålsränta ska betalas från och med den tidpunkt då det gått en månad från att utredningen om den grund som berättigar till premieåterbetalning inkom till försäkringsbolaget. 
25 § 
Fortsatt ansvar och premiens utsökbarhet 
Försäkringsbolagets ansvar upphör inte, fastän försäkringspremien inte betalas inom utsatt tid. 
Försäkringspremien inklusive dröjsmålsränta är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av den finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). 
26 § 
Preskription av premiefordran 
En premiefordran preskriberas slutgiltigt fem år från utgången av kalenderåret efter det år premien påfördes eller debiterades. Om ingen faktura har skickats, preskriberas premiefordran fem år från utgången av försäkringsperioden. 
27 § 
Avgift som motsvarar försäkringspremien 
Den som har försummat sin försäkringsplikt enligt 6 § är skyldig att betala en avgift som motsvarar en skälig försäkringspremieför den tid som försummelsen gäller, dock inte för en längre tid än för det löpande och för de fem senaste kalenderåren. 
Vad som i 20 § 1 och 2 mom., 24 §, 25 § 2 mom. och 26 § föreskrivs om försäkringspremie ska också tillämpas på den avgift som avses i denna paragraf. 
28 § 
Försummelseavgift 
Den som har försummat sin försäkringsplikt enligt 6 § är skyldig att betala en försummelseavgift som är högst tre gånger så stor som motsvarande försäkringspremie. När försummelseavgiftens förhöjningskoefficient fastställs beaktas längden på försummelsetiden, försummelsens uppsåtlighet och huruvida försummelsen upprepats samt om fordonet använts i trafik. 
Försäkringsplikten för ett fordon anses inte vara försummad under den tid som den tidigare ägarens försäkring gäller med stöd av 18 §. 
Vad som i 24 §, 25 § 2 mom. och 26 § föreskrivs om försäkringspremie ska också tillämpas på försummelseavgift. 
29 § 
Påförande av avgift som motsvarar försäkringspremien och försummelseavgift 
Om Trafikförsäkringscentralen anser att en ägare eller innehavare av ett fordon har försummat sin försäkringsplikt, ska den göra en framställning till Statskontoret om påförande av en avgift som motsvarar försäkringspremien och en försummelseavgift. 
Statskontoret bestämmer de avgifter som avses i 1 mom. samt ålägger den fordonsägare eller fordonsinnehavare som försummat försäkringsplikten att betala avgifterna till Trafikförsäkringscentralen. Beslut om att avstå från att påföra en försummelseavgift kan endast fattas av särskilda skäl. Ägaren eller innehavaren av fordonet får söka ändring i beslutet på det sätt som förskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). 
Om ett fordon har en ägare och en innehavare, ska de avgifter som avses i 1 mom. påföras fordonets innehavare till den del som de hänför sig till den tid som innehavaren hade fordonet i sin besittning. Fordonets ägare påförs avgifter för den tiden först efter det att fordonets innehavare i samband med indrivning av avgifterna genom utmätning har konstaterats vara medellös. 
Trafikförsäkringscentralen fakturerar och driver in de i 1 mom. nämnda avgifter som påförs ett fordons ägare eller innehavare. 
30 § 
Användningsförbud för fordon 
Det är förbjudet att i trafik använda fordon vars försäkringsplikt har försummats. 
Bestämmelser om myndigheternas behörighet vid tillsyn av förbudet finns i 84 § i fordonslagen. 
3 kap. 
Ersättning för trafikskada 
31 § 
Ersättning för trafikskada oberoende av skadeståndsansvar 
För en trafikskada betalas ersättning, om inte något annat föreskrivs nedan, fastän ingen är personligen skadeståndsskyldig till följd av fordonets användning i trafik. 
32 § 
Ersättningsansvar för trafikskada 
Försäkringsbolaget ansvarar för en trafikskada som har inträffat under giltighetstiden för fordonets försäkring, om inte något annat följer av 18 §. 
Statskontoret ansvarar för en trafikskada om finska staten är fordonets ägare eller innehavare när skadan inträffar och ingen trafikförsäkring har tecknats för fordonet, eller om finska staten har åtagit sig att ersätta skador som orsakas av fordon som ägs av någon annan stat. 
Vad som i 33—39, 49—68, 73 och 79—83 § samt i 84 § 1 mom. och 85 § föreskrivs om försäkringsbolag tillämpas också på Statskontoret. 
Trafikförsäkringscentralen är primärt ansvarigt för trafikskador som orsakas i Finland av fordon vars stadigvarande hemort är någon annanstans än i Finland. Trafikförsäkringscentralen ansvarar för andra än ovan i denna paragraf avsedda skador som ska ersättas enligt denna lag i enlighet med vad som föreskrivs nedan. 
33 § 
Ersättningsansvar för trafikskada där de delaktiga fordonen är två eller flera 
När en skada som ett fordon har orsakat drabbar ett annat fordon eller ett spårtrafikfordon som rör sig på skenor eller en person eller egendom som fanns i ett sådant fordon, ersätts inte skadan från det förstnämnda fordonets försäkring, om inte skadan har orsakats av 
1) vållande hos fordonets ägare, innehavare, förare eller passagerare, 
2) att fordonet rörde sig eller stod på ett sätt som strider mot trafikreglerna, eller 
3) fordonet bristfälliga skick eller felaktiga lastning. 
Om det också hos den part i skadan som drabbats av skadan fanns vållande eller någon annan omständighet som anges i 1 mom. 1—3 punkten, ska ersättningsansvaret fördelas mellan parterna med beaktande av alla faktorer som bidragit till skadan. 
Trots vad som föreskrivs i 1 och 2 mom., ska ersättning för personskada betalas till den skadelidande i sin helhet från försäkringen för det fordon där den skadelidande var passagerare eller förare. Andra skadelidande får välja vilket av de delaktiga fordonens försäkring som ersättningen betalas från. Därefter fördelas ansvaret mellan försäkringsbolagen enligt 51 §. 
34 § 
Ersättning för personskada 
Ersättning för en personskada bestäms i enlighet med 5 kap. 2, 2 a—2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974), om inte något annat föreskrivs i denna lag. Rätt till ersättning för sveda och värk och andra tillfälliga men finns dock inte, om personskadan är obetydlig. 
Bestämmelser om ersättning för sjukvårdskostnader finns dessutom i 4 kap. och bestämmelser om ersättning för rehabilitering finns i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991). 
I stället för en fortlöpande ersättning som betalas på grund av inkomstbortfall eller förlust av underhåll kan det betalas en engångsersättning med motsvarande kapitalvärde. Engångsersättning betalas endast av särskilt vägande skäl. 
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas beräkningsgrunder för engångsersättning som betalas i stället för fortlöpande ersättning för en personskada. 
35 § 
Indexjustering av fortlöpande ersättningar 
Fortlöpande ersättningar som betalas på grund av personskada med stöd av denna lag eller lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen ska justeras varje kalenderår med det arbetspensionsindex som avses i 98 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006). 
För fastställande av inkomstbortfall och förlust av underhåll ska förvärvsinkomsterna från olika år justeras kalenderårsvis till skadeårets nivå med den lönekoefficient som avses i 96 § i lagen om pension för arbetstagare. 
36 § 
Samordning av ersättningar med vissa ersättningar för olycka i arbete 
Om ett fordons ägare, innehavare eller förare har rätt att för personskada som orsakats av fordonets användning i trafik få ersättning med stöd av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (873/2015), eller lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009), ska från fordonets trafikförsäkring endast den del av skadan ersättas som inte er-sätts enligt de ovan nämnda lagarna. 
37 § 
Ersättning för sakskada 
Ersättning för sakskada bestäms i enlighet med 5 kap. 5 § i skadeståndslagen, om inte något annat föreskrivs i denna lag. 
Som skada på fordon ersätts reparationskostnaden eller motsvarande belopp. Fordonets värdeminskning ersätts inte. Om fordonet har förstörts eller det inte till skälig kostnad kan repareras, ersätts som sakskada det gängse värde som fordonet hade omedelbart före skadefallet. Då övergår äganderätten till det skadade eller förstörda fordonet till försäkringsbolaget. 
Skada som drabbat något annat djur som utan uppsikt befunnit sig på en trafikled än en ren ersätts inte, om inte fordonets ägare, innehavare, förare eller passagerare har orsakat skadan uppsåtligen eller av oaktsamhet. 
38 § 
Ersättningens maximibelopp vid sakskada 
För sakskada ersätts högst 5 000 000 euro för varje trafikförsäkring som ansvarar för en skada. 
Om det maximibelopp som avses i 1 mom. inte räcker till för betalning av full ersättning, fördelas den ersättning som ska betalas i förhållande till storleken av de skador som ska ersättas. 
Om det efter att ersättningskraven har avgjorts visar sig att någon som inte fått ersättning är berättigad därtill, ska den skada han eller hon lidit ersättas även i det fall att ersättningens maximibelopp sålunda överskrids. Ersättningens belopp får dock inte då överskrida den relativa andel av ersättningen som den ersättningsberättigade skulle ha fått om han eller hon ursprungligen hade funnits bland ersättningstagarna. 
39 § 
Skada som drabbar den som hjälper en skadelidande 
Om någon till följd av en trafikolycka har hamnat i ett sådant tillstånd att det är nödvändigt att ge den skadelidande första hjälpen eller transportera honom eller henne för att få vård, är det försäkringsbolag som ansvarar för trafikskadan skyldigt att ersätta direkt person- och sakskada som drabbar den som hjälper den skadelidande. Skada som drabbar personer som yrkesmässigt sköter räddningsverksamhet eller egendom som hänför sig till denna verksamhet ersätts dock inte. 
40 § 
Vissa sakskador som inte ersätts 
Från ett fordons försäkring ersätts inte skada som drabbar det fordonet eller ett till det for-donet fast kopplat annat fordon eller egendom som fanns i dessa fordon. 
Från fordonets försäkring ersätts inte heller skada på annan egendom som fordonets ägare, innehavare eller förare äger eller annars innehar och som inte fanns i fordonen. Från försäkringen ersätts dock skada på kläder eller andra personliga bruksföremål som en annan passagerare i fordonet än fordonets ägare eller innehavare haft på sig eller med sig. 
Vad som föreskrivs i 2 mom. gäller inte för skada som drabbar ett annat fordon som fordonets ägare, innehavare eller förare äger eller har i sin besittning. 
41 § 
Ersättning för skada när försäkringen upphört att gälla på grund av att fordonet tillgripits 
Om inte något annat följer av 49 §, ersätter Trafikförsäkringscentralen en trafikskada när den orsakas av ett fordon vars ägare eller innehavare har sagt upp försäkringen med stöd av 16 § 1 mom. på grund av att fordonet tillgripits. 
42 § 
Skador som inträffar under vissa arbetsprestationer 
En skada som inträffar under lastning, lossning eller annan arbetsprestation ersätts inte, om den drabbar 
1) fordonets ägare, förare eller någon annan person som utför arbetet i fråga medan fordonet står stilla; eller 
2) egendom som är föremål för en arbetsprestation eller ett annat fordon som deltar i verk-samheten i fråga. 
43 § 
Skador som orsakas av fordon som är undantagna från försäkringsplikten 
Trafikförsäkringscentralen ersätter trafikskador som inträffar i Finland och som orsakas av att fordon vars stadigvarande hemort är i Finland, och för vilka trafikförsäkring enligt 8 § 1 mom. 1—5 punkten inte behöver tecknas, används i trafik. 
Trafikförsäkringscentralen ersätter också sådana trafikskador som inträffar i Finlandtrafik-skador som orsakas av fordon vars stadigvarande hemort är i en annan EES-stat än Finland och som i den staten inte omfattas av skyldighet att teckna försäkring. 
44 § 
Skador som orsakas av okända fordon 
Trafikförsäkringscentralen ersätter personskador som orsakas av användning i trafik i Fin-land av fordon som förblir okända samt sakskador som drabbar hov- eller klövdjur och andra sakskador som orsakas i samband med betydande personskador. 
45 § 
Ersättning för vissa trafikskador som inträffat utanför Finland 
Trafikförsäkringscentralen ersätter sådana trafikskador som orsakas av att i 43 § 1 mom. avsedda fordon används i trafik när de inträffar i en annan EES-stat än Finland, om inte fordonets ägare eller innehavare är finska staten. 
Om ett skadefall som har orsakats av användning i trafik av ett fordon som förblir okänt har inträffat i en annan EES-stat än Finland, får den skadelidande, om han eller hon har hemort i Finland, framlägga sitt ersättningsanspråk till Trafikförsäkringscentralen. 
En skadelidande med hemort i Finland får framlägga ett ersättningsanspråk till Trafikförsäkringscentralen för en trafikskada som inträffar i en annan EES-stat eller stat som hör till gröna kort-systemet än Finland och som orsakas av användning i trafik av ett sådant fordon som har stadigvarande hemort i en annan EES-stat än Finland, om det inte går att reda ut vilket det ersättningsskyldiga försäkringsbolaget är inom två månader från det att skadan inträffade. 
46 § 
Ersättning för skada när försäkringsplikten har försummats eller försäkringen har sagts upp 
Trafikförsäkringscentralen ersätter en trafikskada, om fordonet inte hade en gällande försäkring vid tidpunkten för skadan, trots att fordonet borde ha försäkrats enligt denna lag eller enligt lagstiftningen i någon annan EES-stat. 
Skador som avses i 1 mom. ersätts inte, om den skadelidande är fordonets ägare eller inne-havare och passagerare i fordonet eller om den skadelidande är fordonets förare och Trafikförsäkringscentralen kan visa att dessa visste att fordonet var oförsäkrat. 
Om inte något annat följer av 49 §, ersätter Trafikförsäkringscentralen en trafikskada också när den orsakas av ett fordon vars ägare eller innehavare har sagt upp försäkringen med stöd av 16 § 1 mom. på grund av att fordonet stulits. 
47 § 
Förorsakande av skadefall och medverkande i dess uppkomst 
Om någon uppsåtligen åsamkar sig själv en personskada, betalas ersättning endast i den utsträckning som övriga omständigheter bidrar till att skadan uppkommer. Om någon av grov oaktsamhet medverkar till uppkomsten av den personskada han eller hon lider, kan ersättningen sänkas eller förvägras enligt vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. 
På ersättningar enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen görs det inte avdrag som avses i 1 mom. Om ersättning förvägras helt, ersätts heller ingen rehabilitering. 
Ersättning för sakskada kan på grundval av den skadelidandes medverkan sänkas eller för-vägras enligt vad som anses skäligt med beaktande av den skuld som ligger den skadelidande till last och övriga omständigheter. 
48 § 
Hur användning av alkohol eller andra berusningsmedel påverkar ersättningen 
Om den skadelidande vid tidpunkten för skadefallet framför fordonet i ett sådant tillstånd att alkoholhalten i hans eller hennes blod under körningen eller därefter uppgår till minst 1,2 promille eller han eller hon har minst 0,53 milligram alkohol per liter i sin utandningsluft, eller hans eller hennes förmåga att utföra de prestationer som uppgiften kräver under påverkan av något annat berusningsmedel än alkohol, eller av samverkan mellan sådana ämnen, är kännbart nedsatt, ersätts den personskada han eller hon tillfogats endast i den utsträckning som övriga omständigheter bidrar till skadan. 
Om den skadelidande vid tidpunkten för skadefallet framför fordonet i ett sådant tillstånd att alkoholhalten i hans eller hennes blod under körningen eller därefter uppgår till minst 0,5 promille eller han eller hon har minst 0,22 milligram alkohol per liter i sin utandningsluft, eller hans eller hennes förmåga att utföra de prestationer som uppgiften kräver under påverkan av något annat berusningsmedel än alkohol, eller av samverkan mellan sådana ämnen, är nedsatt, sänks ersättningen i proportion till hans eller hennes andel i olyckan. 
På ersättningar enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen görs inte de avdrag som avses i 1 och 2 mom.. Om ersättning förvägras helt, ersätts heller ingen rehabilitering. 
49 § 
Ersättning för skada när den skadelidande befunnit sig i ett fordon som tagits i bruk olovligt 
Om en trafikskada har inträffat när den skadelidande befann sig i ett fordon som olovligen tagits i bruk och försäkringsbolaget kan visa att den skadelidande var medveten om det olovliga bruket av fordonet, ersätts den skadelidande från fordonets försäkring bara av särskilda skäl. Med olovligt bruk avses gärningar som är straffbara enligt 28 kap. 9 a—9 c § i strafflagen (39/1889). 
50 § 
Otillräknelighet och nödläge 
Försäkringsbolaget får inte för att befria sig från ansvar eller för att begränsa ansvaret åberopa bestämmelserna i 47—49 §, om den som drabbats av en personskada vid tidpunkten för skadan var yngre än tolv år eller befann sig i ett sådant sinnestillstånd att han eller hon inte kunde ha dömts till straff för brott, eller han eller hon handlade i syfte att förhindra skada på personer eller egendom under sådana förhållanden att försummelsen eller åtgärden var försvarbar. 
51 § 
Fördelning av ansvaret mellan försäkringsbolag 
Om två eller flera försäkringsbolag är ansvariga för samma trafikskada, ansvarar försäkringsbolagen solidariskt för ersättningen enligt vad som är skäligt med beaktande av det vållande som framkommit och övriga omständigheter som förorsakat skadan. Om skadan dock uteslutande har orsakats av bristfällighet i, felaktig lastning av eller av vållande hos ett visst fordon, ansvarar det försäkringsbolag som beviljat försäkring för det fordonet för ersättningen. 
52 § 
Fördelning av ansvaret mellan trafikförsäkringen och lagen om ansvar i spårtrafik 
Om den skadelidande för ett och samma skadefall har rätt till ersättning såväl med stöd av denna lag som med stöd av lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999) fördelas ansvaret mellan försäkringsbolaget och den som är ersättningsskyldig enligt lagen om ansvar i spårtrafik i enlighet med vad som är skäligt med hänsyn till den oaktsamhet som har framgått samt övriga omständigheter som har inverkat på skadan. Om dock skadan orsakats enbart till följd av en omständighet som avses i 33 § 1 mom. i denna lag eller i 5 § lagen om ansvar i spårtrafik, ska ersättningen i dess helhet betalas av den part som orsakat skadan. 
Om ett trafikförsäkringsbolag har betalat ett skadestånd som överstiger dess egen andel, har bolaget rätt att av den som är ersättningsskyldig enligt lagen om ansvar i spårtrafik erhålla den del som bolaget betalat för dennes del. 
4 kap. 
Ersättning för sjukvård som ges i Finland 
53 § 
Förutsättningarna för ersättning för sjukvård 
Ersättning för sådan sjukvård som behövs med anledning av en skada förutsätter att vården ges såsom offentlig hälso- och sjukvård med stöd av folkhälsolagen (66/1972), lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) eller hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010), som en tjänst som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) eller som en tjänst av en självständig yrkesutövare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), i enlighet med vad som föreskrivs nedan. 
54 § 
Ersättning för sjukvård som ges inom den offentliga hälso- och sjukvården 
Om den skadelidande får behövlig sjukvård på grund av sin skada inom den offentliga hälso- och sjukvården ersätts den skadelidande för klientavgiften som bestäms enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992), nedan klientavgiftslagen
Om en i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (569/2009) avsedd service-sedel har getts för sjukvården, ersätts den skadelidande för den självriskandel som avses i 3 § 4 punkten i den lagen. 
55 § 
Kommunens eller samkommunens rätt till fullkostnadsavgift 
Om den skadelidande har rätt till ersättning för sjukvård, ska försäkringsbolaget betala den kommun eller samkommun som ordnat sjukvården en fullkostnadsavgift för sjukvårdens kostnader. Detta förutsätter att den verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården som ordnat sjukvården har uppfyllt sin anmälningsplikt enligt 56 §. 
Fullkostnadsavgift betalas inte för långvarig institutionsvård på grund av en skada. Med långvarig institutionsvård avses vård och omsorg som ges efter att skadans terapeutiska slutresultat har uppnåtts, dock senast när ett bestående men har kunnat fastställas. Institutionsvården kan inte anses vara långvarig innan vården har fortgått utan avbrott i minst tre månader. 
Fullkostnadsavgiften är lika stor som det belopp som den kommun eller samkommun som bär ansvaret för ordnandet av vården är skyldig att enligt 58 § i hälso- och sjukvårdslagen er-sätta för vården av en patient som inte är invånare i den kommun som driver den verksamhetsenhet som ger vården eller i den samkommun som driver sjukvårdsdistriktet, med avdrag för den klientavgift som med stöd av klientavgiftslagen tagits ut av den skadelidande. Om en i 54 § 2 mom. avsedd servicesedel har getts för sjukvården, utgör sedelns värde fullkostnadsavgiftens belopp. 
Försäkringsbolaget ska ge kommunen eller samkommunen ett beslut om fullkostnadsavgiften, om det är fråga om storleken på en fullkostnadsavgift och försäkringsbolaget betalar avgiften till ett mindre belopp än vad som anges i fakturan eller anspråket, eller avgiften har avslagits på den grunden att kommunen eller samkommunen inte har uppfyllt sin anmälningsplikt enligt 56 §. Ett beslut ska också ges om kommunen eller samkommunen begär ett beslut av försäkringsbolaget. 
56 § 
Anmälningsplikt hos verksamhetsenheter inom den offentliga hälso- och sjukvården 
En verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården ska för att få en fullkostnadsavgift, trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar som gäller rätten att få upp-gifter, till försäkringsbolaget för utredning av ersättningsansvaret och betalning av fullkostnadsavgiften lämna de nödvändiga uppgifter om vårdbesöken som avses i 12 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992). Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål efter att den skadelidande har sökt sig till vård på grund av ett skadefall. Till försäkringsbolaget ska samtidigt anmälas identifieringsuppgifterna om de fordon som varit delaktiga i trafikskadan eller som orsakat den och som en verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården får reda på av den skadelidande. Uppgifterna kan också inkluderas i den anmälan som avses i 2 mom. 
Om det i samband med det första vårdbesöket eller senare beslutas om åtgärder om vilka en plan enligt 4 a § i lagen om patientens ställning och rättigheter ska upprättas eller om vilka det på något annat sätt fattas beslut, ska verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården skicka planen eller beslutet till försäkringsbolaget inom fyra vardagar från den dag då journalanteckningarna ska göras enligt de bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen om patientens ställning och rättigheter. Om ingen plan har upprättats, ska till försäkringsbolaget skickas ett läkarutlåtande eller en patientjournal som beskriver den vård om vilken det beslutats. Om en kommun eller samkommun avser ordna vården som köptjänst eller genom användning av servicesedel, ska försäkringsbolaget samtidigt underrättas om detta. Om det inte är möjligt att göra en anmälan inom ovan nämnda tid på grund av en stor olycka eller en sjukdomsepidemi eller på grund av därmed jämförbart oöverstigligt hinder, ska anmälan göras så snart hindret inte längre finns. 
Den anmälningsplikt som föreskrivs i 2 mom. gäller inte 
1) brådskande sjukvård, varmed avses bedömning av behovet av omedelbar vård och vård som inte kan skjutas upp utan att skadan eller sjukdomen väsentligen förvärras, 
2) besök på en mottagning vid en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården samt röntgenundersökning, ultraljudsundersökning och andra därmed jämförbara mindre undersöknings- och vårdåtgärder som utförs i samband med det besöket. 
Om den skadelidande eller verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården inte har fått kännedom om det försäkringsbolag som har försäkrat fordonet, ska det göras en anmälan till Trafikförsäkringscentralen för utredning av det försäkringsbolag som är ersättningsansvarigt. 
57 § 
Försäkringsbolagets rätt att hänvisa skadelidande till en vårdplats 
Försäkringsbolaget har rätt att genom en betalningsförbindelse hänvisa den skadelidande till en vårdplats som bolaget väljer, när det är fråga om vård som avses i 56 § 2 mom. Vårdplatsen ska vara sådan där den skadelidande får den vård som den trafikskada som ska ersättas kräver. 
Ett beslut om betalningsförbindelse ska utan dröjsmål ges till den skadelidande och ett meddelande om beslutet ska lämnas till den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som gjort anmälan om vården och till den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som den skadelidande har överförts till eller enligt anmälan avses bli överförd till för vård. 
Om vård har getts vid en vårdenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården, trots att försäkringsbolaget genom en betalningsförbindelse har hänvisat den skadelidande till en verksamhetsenhet inom den privata hälso- och sjukvården, behöver försäkringsbolaget trots vad som föreskrivs i 55 § endast ersätta klientavgiften enligt 54 § 1 mom. 
58 § 
Ersättning för kostnader för sjukvård utan betalningsförbindelse inom den privata hälso- och sjukvården 
Ersättning ska betalas till den skadelidande för skäliga kostnader som orsakats denne av vård som getts utan betalningsförbindelse inom den privata hälso- och sjukvården när det är fråga om 
1) brådskande sjukvård, varmed avses bedömning av behovet av omedelbar vård och vård som inte kan skjutas upp utan att skadan eller sjukdomen väsentligen förvärras, 
2) ett läkarbesök och röntgenundersökning, ultraljudsundersökning och andra därmed jämförbara mindre undersöknings- och vårdåtgärder som utförs i samband med det besöket. 
Tjänsteleverantörer inom den privata hälso- och sjukvården ska trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar i rätten att få uppgifter lämna försäkringsbolaget de uppgifter som avses i 12 § i lagen om patientens ställning och rättigheter om vårdbesök som avses i 1 mom. 
59 § 
Ersättning för kostnader för sådan sjukvård inom den privata hälso- och sjukvården som för-utsätter en betalningsförbindelse 
Kostnader som orsakats den skadelidande av annan än i 58 § avsedd vård som getts inom den privata hälso- och sjukvården ersätts om försäkringsbolaget har gett den skadelidande en betalningsförbindelse för vården. Försäkringsbolaget har rätt att genom en betalningsförbindelse hänvisa den skadelidande till en vårdplats som bolaget väljer. Vårdplatsen ska vara så-dan att den skadelidande där får den vård som den skada som ska ersättas förutsätter. 
Om vård som avses i 1 mom. ges någon annanstans än på den vårdplats som anges i betalningsförbindelsen eller om försäkringsbolaget inte har gett en betalningsförbindelse enligt 1 mom., betalas som ersättning för vården till den skadelidande högst den klientavgift som den skadelidande enligt klientavgiftslagen själv skulle ha varit tvungen att betala för motsvarande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården. 
Den som ger vård såsom privat hälso- och sjukvård ska innan vården inleds underrätta den skadelidande som söker sig till vård om att en betalningsförbindelse behövs samt tillsammans med begäran om betalningsförbindelse skicka försäkringsbolaget en plan enligt 4 a § i lagen om patientens ställning och rättigheter. 
5 kap. 
Ersättningsförfarandet och regressrätt 
60 § 
Framställande av ersättningsanspråk 
Den skadelidande har rätt att kräva ersättning direkt av försäkringsbolaget. 
Ersättningsanspråket ska framställas till det försäkringsbolag som sannolikt bär ersättningsansvar för skadefallet. När det gäller personskador kan ersättningsanspråket också framställas till det försäkringsbolag som har beviljat försäkring för det fordon i vilket den skadelidande befann sig när skadan inträffade. Andra skadelidande som drabbats av personskador än fordonets förare eller passagerare får framställa ett ersättningsanspråk till vilket försäkringsbolag som helst som försäkrat ett i trafikskadan delaktigt fordon. 
61 § 
Tidsfrist för ersättningsanspråk samt preskription 
Ersättningsanspråket ska framläggas till försäkringsbolaget inom tre år från det att den per-son som söker ersättning har fått uppgift om skadefallet och om de skadepåföljder som skadefallet har orsakat. Ersättningsanspråket ska i varje fall framläggas inom tio år från det att skadepåföljden uppkommit. 
Med framläggande av ersättningsanspråk jämställs anmälan om ett skadefall. Ersättningsanspråket ska innehålla uppgift om platsen och tidpunkten för skadan samt om den skadelidande och dennes adress. 
Om något ersättningsanspråk inte läggs fram inom den tid som anges i 1 mom., förlorar den som söker ersättning sin rätt till den. Av synnerligen vägande skäl kan ersättningsanspråket behandlas också efter den tidsfrist som anges i 1 mom. 
62 § 
Tidsfrist för betalning av ersättning 
Försäkringsbolaget ska inleda utredningen av ersättningsärendet utan dröjsmål och senast inom sju dagar från att det blev anhängigt. 
Försäkringsbolaget ska utan dröjsmål och senast en månad efter att det har fått de handlingar, uppgifter och annan tillräcklig utredning som avses i 69 § i lagen om försäkringsavtal betala ut ersättning eller meddela att någon ersättning inte betalas.  
Om ersättningsbeloppet inte är ostridigt, ska försäkringsbolaget dock betala den ostridiga delen av ersättningen inom den tid som nämns i 2 mom. 
Om ansvaret för ersättningen är oklart eller om ersättningens belopp inte i sin helhet har kunnat fastställas, ska försäkringsbolaget trots vad som föreskrivs i 2 mom. ge sitt motiverade svar inom tre månader från den dag då den skadelidande framställde sitt anspråk. 
63 § 
Meddelande och motivering av beslut 
Försäkringsbolaget ska delge sitt beslut genom att skicka det till mottagaren till den adress som denne har uppgett. På motivering av försäkringsbolagets beslut tillämpas vad som före-skrivs i 45 § i förvaltningslagen (434/2003). Om ett beslut om att sänka eller förvägra ersättning för personskada till väsentliga delar grundar sig på medicinska faktorer, ska beslutets motivering innehålla de faktorer som i huvudsak påverkat bedömningen och de slutsatser som gjorts utifrån dem. 
64 § 
Trafikskadenämnden 
Bestämmelser om trafikskadenämnden och dess tillsättande, ledamöter och förvaltning och om finansiering av dess verksamhet finns i lagen om trafikskadenämnden (441/2002). 
65 § 
Rätt att begära utlåtande av trafikskadenämnden 
Den skadelidande, försäkringstagaren och övriga ersättningsberättigade har rätt att begära utlåtande av trafikskadenämnden i ett ersättningsärende inom ett år från det att försäkringsbolaget gav sitt beslut. 
Om ett domstolsavgörande som vunnit laga kraft har meddelats i ett ersättningsärende, får trafikskadenämnden inte behandla den del av ärendet som domstolen avgjort. 
Ett försäkringsbolag och en domstol får begära utlåtande av trafikskadenämnden medan de behandlar ett ersättningsärende. 
66 § 
Skyldighet att begära utlåtande av trafikskadenämnden 
Om ett ersättningsärende inte har avgjorts genom en domstols eller besvärsnämnds dom eller beslut som vunnit laga kraft, ska försäkringsbolaget begära utlåtande av trafikskadenämnden innan det ger sitt beslut, när ärendet gäller 
1) fortlöpande ersättning som betalas på grundval av bestående inkomstbortfall eller dödsfall eller kapitalvärdet av den fortlöpande ersättning som betalas som engångsersättning i stället för sådan ersättning, 
2) förhöjning eller sänkning av fortlöpande ersättning med stöd av 5 kap. 8 § i skadeståndslagen, 
3) ersättning för men, om skadan är svår, 
4) rättelse av oriktigt beslut till en parts nackdel, om parten inte samtycker till rättelsen av felet; utlåtande behöver dock inte begäras, om felet är uppenbart och det har orsakats av en parts eget förfarande eller om det är fråga om ett uppenbart skriv- eller räknefel. 
Om försäkringsbolagets beslut avviker från trafikskadenämndens utlåtande till ersättningstagarens nackdel, ska försäkringsbolaget foga utlåtandet till sitt beslut och delge nämnden beslutet. 
67 § 
Fördröjd ersättning 
Om utbetalning av ersättning för personskada fördröjs, ska försäkringsbolaget betala den fördröjda ersättningen för dröjsmålstiden som förhöjd (dröjsmålsförhöjning). Om utbetalning av ersättning för sakskada fördröjs, ska försäkringsbolaget betala dröjsmålsränta på ersättningen. Dröjsmålsförhöjningen och dröjsmålsräntan bestäms enligt den räntesats som anges i 4 § 1 mom. i räntelagen. Skyldigheten att betala ersättningen förhöjd gäller inte prestationer, grundade på samordning eller regressrätt, mellan försäkrings- eller pensionsanstalter som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet. 
Dröjsmålsförhöjning och dröjsmålsränta ska betalas från och med den dag då försäkringsbolaget enligt 62 § och 70 § senast borde ha betalat ut ersättning. Om utlåtande av trafikskadenämnden ska begäras i ärendet, ska dröjsmålsförhöjning och dröjsmålsränta dock betalas först från och med den dag då utlåtandet gavs. Om utredningen ska anses vara otillräcklig endast i fråga om ersättningsbeloppet, ska dock dröjsmålsförhöjning och dröjsmålsränta betalas på det ersättningsbelopp som skäligen kan anses vara utrett. För en sådan ersättningspost som med stöd av ett och samma beslut ska betalas senare räknas dock dröjsmålsförhöjningen från förfallodagen. 
Om det beror av den skadelidande att ersättning inte kunnat betalas ut inom utsatt tid, är försäkringsbolaget inte skyldigt att betala dröjsmålsförhöjning eller dröjsmålsränta för en längre tid än från den dag då hindret försäkringsbolaget veterligen upphörde. Om utbetalning av ersättningen fördröjs till följd av bestämmelser i lag eller på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln eller i den allmänna betalningsrörelsen eller av annat liknande oöverstigligt hinder, är försäkringsbolaget inte skyldigt att betala dröjsmålsförhöjning eller dröjsmålsränta för dröjsmålet. 
Dröjsmålsförhöjning eller dröjsmålsränta som understiger 7,28 euro betalas inte ut. Beloppet justeras varje kalenderår med den lönekoefficient som avses i 96 § i lagen om pension för arbetstagare. Det justerade eurobeloppet avrundas till närmaste cent. 
68 § 
Ersättningstagarens anmälningsplikt 
Ersättningstagaren är skyldig att till försäkringsbolaget, när ersättning betalas med stöd av 5 kap. 2, 2 d, 4 och 4 b § i skadeståndslagen eller lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen, utan dröjsmål och på eget initiativ anmäla ändringar som påverkar ersättningen, förutsatt att denna skyldighet anges i ersättningsbeslutet. 
69 § 
Skaderegleringsrepresentanter och ersättningsombud 
Om ett i försäkringsbolagslagen avsett försäkringsbolag eller ett sådant försäkringsbolag från ett tredjeland som avses i lagen om utländska försäkringsbolag har för avsikt att bedriva trafikförsäkring eller om ett i försäkringsbolagslagen avsett försäkringsbolag har för avsikt att i andra EES-stater bedriva annan till skadeförsäkringsklass 10 hörande försäkring än ansvars-försäkring för fraktförare, ska bolaget utse en skaderegleringsrepresentant i varje annan EES-stat. 
Skaderegleringsrepresentanten har befogenhet att för handläggning och reglering av ersättningsanspråk företräda ett eller flera försäkringsbolag och att betala skadeersättningar. Skaderegleringsrepresentanten ska vara bosatt eller etablerad i den EES-stat för vilken han eller hon har utsetts och ska kunna vara verksam på de offentliga språken i staten i fråga. 
Försäkringsbolagen ska utan dröjsmål till alla EES-staters informationscentra enligt direktivet skicka namn och kontaktuppgifter på sina skaderegleringsrepresentanter samt ändringar i dessa uppgifter. 
Om ett utländskt EES-försäkringsbolag har för avsikt att bedriva trafikförsäkring i Finland på basis av rätten till fritt tillhandahållande av tjänster från ett utländskt verksamhetsställe, ska bolaget utöver vad som särskilt föreskrivs om nämnda verksamhet här utse en representant (ersättningsombud) med uppgift att ordna behandlingen av ersättningsanspråk och utbetalningen av ersättningar. Ersättningsombudet ska bemyndigas att representera bolaget i ärenden som gäller ersättning av trafikskador eller trafikförsäkringars giltighet. Ersättningsombudet ska ha stadigvarande hemort eller verksamhetsställe i Finland.  
70 § 
Rätt att kräva ersättning av skaderegleringsrepresentanten 
Om ett skadefall har inträffat i en annan EES-stat eller stat som hör till gröna kort-systemet än Finland, och skadan har orsakats av användning av ett sådant fordon i trafik vars stadigvarande hemort är i en annan EES-stat än Finland, kan en skadelidande som har boningsort i Finland kräva ersättning av det försäkringsbolag, som är ansvarigt för skadan eller den för Finland utsedda skaderegleringsrepresentanten. 
Skaderegleringsrepresentanten ska inom tre månader från den dag då den skadelidande framställde sitt ersättningsanspråk ersätta en i 1 mom. avsedd trafikskada eller lämna ett motiverat ersättningsanbud, om ersättningsansvaret inte bestrids och skadornas storlek har bestämts. 
Om ersättningsansvaret bestrids helt eller delvis, ersättningsansvaret är oklart eller skadornas storlek inte har bestämts i sin helhet, ska försäkringsbolaget eller dess skaderegleringsrepresentant inom den tid som anges i 2 mom. lämna ett motiverat svar på ersättningsanspråket. Om försäkringsbolaget eller dess skaderegleringsrepresentant inte iakttar de bestämmelser som avses i 1—3 mom. kan Finansinspektionen vidta sådana tillsynsåtgärder mot försäkringsbolaget som föreskrivs i lagen om Finansinspektionen (878/2008). 
71 § 
Trafikförsäkringscentralens ansvar för fördröjd behandling av ett ersättningsärende  
En skadelidande med hemort i Finland kan kräva ersättning av Trafikförsäkringscentralen med anledning av ett skadefall som avses i 70 §, om det försäkringsbolag som är ansvarigt för skadan eller dess skaderegleringsrepresentant inte har lämnat ett i 70 § 2 mom. avsett motiverat ersättningsanbud eller ett i 3 mom. i den paragrafen avsett motiverat svar på ett ersättningsanspråk inom tre månader från det att ersättningsanspråket framställdes, eller om ersättningsansvaret bestrids eller är oklart, inom denna tid lämnat ett motiverat svar på ersättningsanspråket, eller om försäkringsbolaget inte har utsett en skaderegleringsrepresentant i Finland. Trafikförsäkringscentralen får dock inte behandla ersättningsanspråket, om den skadelidande har väckt talan om ersättning mot försäkringsbolaget vid en allmän domstol. 
Trafikförsäkringscentralen ska vidta åtgärder för behandling av ett ersättningsärende inom två månader från det att den skadelidande framställde sitt ersättningsanspråk. Centralen får inte fortsätta behandlingen av ersättningsärendet, om försäkringsbolaget eller dess skaderegleringsrepresentant medan behandlingen av ärendet pågår lämnar ett motiverat svar på ersättningsanspråket. 
Trafikförsäkringscentralen ska omedelbart lämna meddelande till följande parter om ett i 2 mom. avsett ersättningsanspråk enligt 2 mom. och om sin avsikt att besvara ersättningsanspråket inom två månader från det att ersättningsanspråket det framställdes till: 
1) försäkringsbolaget eller dess skaderegleringsrepresentant, 
2) ersättningsorganet i den EES-stat där försäkringsbolagets hemort är belägen, och 
3) den som orsakade skadan, om denne är känd för Trafikförsäkringscentralen. 
72 § 
Den skadelidandes rätt att få uppgifter av Trafikförsäkringscentralen 
Trafikförsäkringscentralen ska på begäran ge en skadelidande som är bosatt i Finland namnet på och adressen till ägaren eller innehavaren av det fordon som vållat skadan. 
Om trafikskadan har inträffat i en EES-stat eller i en stat som hör till gröna kortsystemet och den orsakats av ett fordon som har stadigvarande hemort i någon annan EES-stat än Finland och som är försäkrat i ett försäkringsbolag i någon annan EES-stat än Finland, ska Trafikförsäkringscentralen på begäran ge en skadelidande som är bosatt i Finland uppgifter om försäkringsbolaget och bolagets adress, om försäkringsavtalets nummer och om försäkringsbolagets skaderegleringsrepresentant i Finland och dennes adress. Trafikförsäkringscentralen är dock inte skyldig att ge uppgifter om en trafikskada som inträffat för mer än sju år sedan. 
En skadelidande som är bosatt i någon annan EES-stat än Finland har rätt att från Trafikförsäkringscentralen få de uppgifter som avses i 1 och 2 mom., om det fordon som orsakat trafikskadan har stadigvarande hemort i Finland eller trafikskadan har inträffat i Finland. Trafikförsäkringscentralen kan dessutom förutsätta att en skadelidande som avses i detta moment visar att han eller hon har grundad anledning att få de uppgifter som avses i 1 mom. 
73 § 
Försäkringsbolagets regressrätt 
Om en skadelidandehar rätt att av tredje man kräva det ersättningsbelopp som försäkrings-bolaget har betalat till den skadelidande, övergår den rätten till försäkringsbolaget. 
Om tredje man är privatperson, arbetstagare eller tjänsteman eller någon annan som enligt 3 kap. 1 § i skadeståndslagen kan jämställas med dem eller är fordonets ägare, innehavare, förare eller passagerare, övergår rätten dock endast om tredje man har orsakat skadefallet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, eller om föraren har orsakat skadan medan han eller hon framförde fordonet under förhållanden som avses i 48 § 1 mom.  
74 § 
Trafikförsäkringscentralens regressrätt 
Om Trafikförsäkringscentralen har betalat ersättning till den skadelidande enligt 43 § 2 mom., 44 §, 45 § 2 eller 3 mom. eller 46 § 1 mom. har centralen rätt att kräva tillbaka den betalda ersättningen enligt följande: 
1) om det inte finns någon skyldighet att försäkra fordonet, av den nationella garantifonden i den EES-stat där fordonet har stadigvarande hemort, 
2) om försäkringsbolaget inte kan identifieras, av den nationella garantifonden i den EES-stat, där det fordon som orsakat skadan har stadigvarande hemort, 
3) om fordonet inte kan identifieras, av den nationella garantifonden i den EES-stat där skadan inträffade, 
4) om det är fråga om ett fordon med stadigvarande hemort i ett tredjeland, av den nationella garantifonden i den EES-stat där skadan inträffade, eller 
5) om det är fråga om ett fordon vars försäkringsplikt har försummats, av den nationella garantifonden i den EES-stat där fordonet har stadigvarande hemort. 
Trafikförsäkringscentralen har rätt att med stöd av 71 § kräva utbetald ersättning tillbaka av ersättningsorganet i den EES-stat där det försäkringsbolag som har ingått försäkringsavtalet är etablerat. Om det ersättningsskyldiga försäkringsbolag som har ingått försäkringsavtalet är etablerat i Finland och om ersättningsorganet i den EES-stat där den skadelidande är bosatt har betalat ersättningen, har ersättningsorganet i EES-staten i fråga rätt att kräva tillbaka den betalda ersättningen av Trafikförsäkringscentralen. Då övergår den skadelidandes rätt att få ersättning av den som orsakat skadan eller av dennes försäkringsbolag till Trafikförsäkringscentralen i den utsträckning som ersättningsorganet i EES-staten i fråga har betalat ersättning för skadan. 
Om Trafikförsäkringscentralen till följd av överlåtelse av försäkringsbeståndet på grund av försäkringsbolagets likvidation eller konkurs har betalat ersättning till en skadelidande, övergår den skadelidandes rätt till ersättning från administrations- eller konkursboet till centralen upp till det belopp som centralen har betalat. 
6 kap. 
Fördelningssystemet 
75 § 
Fördelningssystemet och de kostnader som ska täckas ur det 
Försäkringsbolag som bedriver trafikförsäkring ska årligen delta i att täcka de i 2 mom. avsedda kostnader som de och Trafikförsäkringscentralen har betalat under respektive kalenderår i förhållande till den premieinkomst som används som grund för finansieringen av fördelningssystemet (fördelningsinkomst) på det sätt som föreskrivs i detta kapitel (fördelningssystemet). Fördelningsinkomsten erhålls genom att till den premieinkomst för trafikförsäkring som ingår i försäkringsbolagets resultaträkning addera de självrisker som kunderna betalar till bolaget. 
De kostnader som ska täckas genom fördelningssystemet (fördelningskostnaderna) är 
1) kostnader som orsakas av skador som Trafikförsäkringscentralen ansvarar för, utan de ersättningar som anges i 2—6 punkten, från vilket belopp avgifter enligt 27 och 28 § och premierna för gräns- och förflyttningsförsäkringar har avdragits,  
2) indexjusteringar av de fortlöpande ersättningar som avses i 35 §, 
3) de sjukvårdskostnader som det föreskrivs om i 34, 53, 54, 58 och 59 § och som betalas när över nio år förflutit från ingången av kalenderåret efter den dag som trafikskadan inträffade, 
4) sådana ersättningar för rehabilitering som avses i 7 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen och som betalas när över nio år förflutit från ingången av kalenderåret efter den dag som trafikskadan inträffade, 
5) fullkostnadsavgift enligt 55 § när över nio år förflutit från ingången av kalenderåret efter den dag som trafikskadan inträffade, 
6) ersättningar för stora skador enligt vad som föreskrivs i 4 mom. 
Med stor skada avses i 2 mom. 6 punkten en händelse som är begränsad i tid och rum eller en serie av händelser med samma ursprung, varav följer att ersättningar enligt trafikförsäkringen betalas till en eller flera skadelidande eller andra ersättningsberättigade till ett belopp på sammanlagt över 75 000 000 euro (gräns för stor skada). Till de ovan avsedda ersättningarna räknas också de fullkostnadsavgifter som avses i 55 §. 
Ersättningar för stora skador beaktas endast till den del som dessa ersättningar överskrider gränsen för stora skador. Ett försäkringsbolags andel i en stor skada bildas av de ersättningar som försäkringsbolaget betalar efter det att de ersättningar som alla försäkringsbolag sammanlagt har betalat för samma stora skada har överskridit gränsen för stora skador. Såsom ersättningar beaktas dock inte de betalningar som avses i 2 mom. 1—5 punkten. Från betalningarna avdras de ersättningar som försäkringsbolaget fått med stöd av regressrätten enligt 73 §. 
76 § 
Storleken på fördelningsavgiften 
Trafikförsäkringscentralen meddelar försäkringsbolagen senast den 31 maj det år som före-går utbetalningsåret (fördelningsåret) för i 75 mom. nämnda fördelningskostnader det relationstal som bestämmer beloppet av de finansieringsandelar (fördelningsavgifter) som behövs för finansieringen av fördelningssystemet i proportion till fördelningsårets fördelningsinkomst. Relationstalet ska grunda sig på en uppskattning av storleken på fördelningskostnaderna och fördelningsinkomsterna under fördelningsåret. Dessutom ska i relationstalet beaktas det över- eller underskott (fördelningssaldo) som bildas av skillnaden mellan fördelningsavgifterna och fördelningskostnaderna för de år som föregår fördelningsåret. Närmare bestämmelser om beaktandet av fördelningssaldot vid bestämningen av relationstalet utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. 
Den bolagsspecifika fördelningsavgiften fås genom att multiplicera relationstalet enligt 1 mom. med försäkringsbolagets fördelningsinkomst under fördelningsåret. Den bolagsspecifika andelen av fördelningssaldot bestäms så att den motsvarar den relativa andel av fördelningssaldot för fördelningsåret och de år som föregår det som försäkringsbolagets fördelningsinkomst utgör av alla försäkringsbolagens totala fördelningsinkomst för fördelningsåret. Det bolagsspecifika fördelningssaldot utgör försäkringsbolagets skuld till fördelningssystemet, om saldot visar överskott och försäkringsbolagets fordran hos fördelningssystemet, om saldot visar underskott. 
Trafikförsäkringscentralen gör senast den 31 maj under fördelningsåret upp en kalkyl över fördelningskostnaderna och av beloppen av de bolagsspecifika fördelningsavgifterna och för-delningssaldona. Närmare bestämmelser om grunderna för kalkylen utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. 
Trafikförsäkringscentralen fastställer slutligt före den 31 maj året efter fördelningsåret beloppet av fördelningskostnader under fördelningsåret, försäkringsbolagsspecifika fördelnings-avgifter och fördelningssaldot. 
77 § 
Betalning av fördelningsavgift 
Försäkringsbolaget ska betala till Trafikförsäkringscentralen eller Trafikförsäkringscentralen betala till försäkringsbolaget den kalkylerade fördelningsavgift som avses i 76 § 3 mom. och skillnaden mellan den slutligt fastställda fördelningsavgift som avses i 76 § 4 mom. och motvarande förskottsbetalning. Närmare bestämmelser om fördelningsavgiften och redovisningen av den utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. 
Till beloppet som beror på skillnaden mellan den slutligt fastställda avgiften och motsvarande förskottsbetalning som avses i 1 mom. fogas en ränta som räknas på skillnaden mellan de slutligt fastställda betalningarna och förskottsbetalningarna för ett års tid räknat från den 1 juli under fördelningsåret. Som ränta används den referensränta enligt 12 § i räntelagen som gäller nämnda dag. 
78 § 
Hur överföring eller överlåtelse av försäkringsbeståndet påverkar fördelningsavgiften 
Om försäkringsbeståndet helt eller delvis har överförts från ett försäkringsbolag till ett annat till följd av delning eller överlåtelse av försäkringsbeståndet, ska realiserade och förhandsuppskattade premieinkomster och fördelningskostnader som hänför sig till överförda försäkringar samt den andel som motsvarar försäkringarna i det fastställda fördelningssaldot för det år som föregår fördelningsåret vid uppgörandet av kalkylen enligt 76 § och när fördelningsposter fastställs anses höra till det försäkringsbolag som försäkringsbeståndet har överförts till. 
7 kap. 
Särskilda bestämmelser 
79 § 
Tid för väckande av talan 
Talan med anledning av försäkringsbolagets ersättningsbeslut eller annat beslut som inverkar på försäkringstagarens, den försäkrades eller någon annan ersättningsberättigads ställning ska väckas mot försäkringsbolaget inom tre år från det att parten fått ett skriftligt besked om försäkringsbolagets beslut och denna tidsfrist, annars är talerätten förlorad. 
Om ärendet anhängiggörs i försäkringsnämnden eller trafikskadenämnden eller i något annat organ som avgör konsumenttvister, avstannar tiden för väckande av talan tillfälligt för den tid som förfarandet i organet pågår. 
Tiden för väckande av talan anses ha avbrutits den dag som ärendets behandling avslutas i dessa organ. 
Tiden för väckande av talan anses inte vara avbruten om behandlingen av ärendet i en domstol eller ett organ som avses i 2 mom. avbryts eller återkallas innan ärendet har avgjorts. Då löper dock tiden för väckande av talan tidigast ut ett år efter det att förfarandet avslutades. Tiden för väckande av talan kan förlängas på detta sätt endast en gång. 
80 § 
Behandling av ersättningsärenden i domstol 
Om ersättning för skada yrkas i domstol av ett fordons ägare, innehavare, förare eller passagerare med stöd av någon annan än denna lag, ska ersättning utdömas i enlighet med denna lag och oberoende av om han eller hon också har en fordran mot den skadelidande. Ett belopp som utdömts på detta sett får endast utsökas hos det försäkringsbolag som ansvarar för trafikskadan och genom att betala ersättningen till den skadelidande blir bolaget befriat från ansvar. Försäkringsbolaget är också skyldigt att betala ersättning till den skadelidande för rättegångskostnader som utdömts på grund av behandling av ett skadeståndsanspråk som ersätts enligt denna lag och dröjsmålsränta. 
Skadeståndsanspråk som avses i 1 mom. får inte prövas, om det inte visas att det försäkringsbolag som är ansvarigt för skadan har vägrat betala det skadestånd som yrkats. 
Det försäkringsbolag som är ansvarigt för trafikskadan och som har vägrat betala skadestånd som krävts av det, ska skriftligen på det sätt som föreskrivs om delgivning av stämning inkallas för att bli hört. Kallelsetiden ska vara minst 14 dagar. 
Försäkringsbolaget har rätt att söka ändring i tingsrättens och hovrättens avgörande. 
81 § 
Kommunens och samkommunens rätt att söka ändring 
En kommun eller samkommun är inte part i ett ärende som gäller en skadelidandes rätt att få ersättning enligt denna lag på den grunden att den har ordnat vård för den skadelidande. 
En kommun eller samkommun får söka ändring i ett beslut som gäller fullkostnadsavgift på det sätt som förskrivs i förvaltningsprocesslagen. 
82 § 
Försäkringsbolagets och Trafikförsäkringscentralens rätt att få uppgifter 
Ett försäkringsbolag har trots tystnadsplikt och andra begränsningar av åtkomst till uppgifter rätt att 
1) av försäkrings- eller pensionsinstitut som verkställer lagstadgad försäkring, av myndigheter och av andra instanser som lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) tillämpas på få uppgifter om den skadelidandes eller ersättningsberättigades an-ställningsförhållanden, företagararbete och inkomster, förmåner som utbetalats till honom eller henne och om andra motsvarande omständigheter, 
2) av arbetsgivare få uppgifter om arbetstagarens arbete, om vederlag som arbetsgivaren be-talar denne och om grunderna för dem och om andra motsvarande omständigheter 
3) av läkare och av andra yrkesutbildade personer som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, av i 2 § 4 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter avsedd verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården, av den instans som verkställer den skadelidandes rehabilitering och av andra verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården samt av producenter av sociala tjänster eller vårdinstitut på begäran få utlåtanden som de sammanställt och andra uppgifter från journalhandlingar, om hälsotillstånd, arbetsförmåga, vård och rehabilitering. Den i 1 mom. avsedda rätt som försäkringsbolag har att få uppgifter förutsätter att uppgifterna är nödvändiga för avgörande av ett försäkrings- eller ersättningsärende som behandlas eller annars är nödvändiga för skötseln av uppgifter enligt denna lag. 
Trafikförsäkringscentralen har trots tystnadsplikt och andra begränsningar av åtkomst till uppgifter rätt att av myndigheter och försäkringsbolag få uppgifter om oförsäkrade fordon för att utföra vad som föreskrivs i 29 §. 
Försäkringsbolag har för fastställande av försäkringspremie och Trafikförsäkringscentralen har för förmedlande av uppgifter till försäkringsbolag rätt att trots tystnadsplikt och andra begränsningar av åtkomst till uppgifter få uppgifter av myndigheter om 
1) avställda fordon som använts i trafik, 
2) fordon vars tekniska egenskaper har ändrats så att fordonsklasen har ändrats, och 
3) fordon som registrerats för privat bruk men som har använts i tillståndspliktig yrkestrafik. 
De uppgifter som avses i denna paragraf får utan samtycke av den vars intressen sekretessen är avsedd att skydda inhämtas med hjälp av teknisk anslutning.  
83 § 
Teknisk anslutning 
Ett försäkringsbolag har rätt att öppna en teknisk anslutning för en sammanslutning som verkställer lagstadgad försäkring till sådana uppgifter i sitt personregister, som den enligt lag har rätt att få för skötseln av sitt uppdrag. 
Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får också sekretessbelagda uppgifter inhämtas utan samtycke av den vars intressen sekretessen är avsedd att skydda. 
Innan en teknisk anslutning öppnas ska den som begär uppgifter lämna utredning till den som öppnar den tekniska anslutningen om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt. 
84 § 
Försäkringsbolagets rätt att lämna ut uppgifter 
Försäkringsbolaget har trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar som gäller utlämnande av uppgifter rätt att till de verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården och självständiga yrkesutövare som tillhandahåller i 53 § avsedda tjänster lämna sådana uppgifter om den skadelidande som är nödvändiga för beviljande av betalningsförbindelse eller när för-säkringsbolaget begär expertutlåtande för avgörande av ett ersättningsärende. 
Bestämmelser om försäkringsbolags rätt att lämna ut uppgifter trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar som gäller utlämnande av uppgifter finns i övrigt i 30 kap. 3 § i för-säkringsbolagslagen. 
85 § 
Bevaring av handlingar i försäkringsbolaget 
Försäkringsbolaget ska bevara handlingar i enlighet med vad som föreskrivs i arkivlagen (831/1994). Om arkivverket inte har bestämt om varaktig bevaring, ska försäkringsbolaget bevara  
1) handlingar som gäller försäkringars giltighet och personskador i minst 100 år, 
2) handlingar som gäller sökande av ändring i minst 50 år, om de inte enligt 1 punkten ska bevaras längre än så, 
3) övriga handlingar som hänför sig till genomförandet av denna lag i minst 10 år. 
Bevaringstiden för handlingar som gäller ett ersättningsärende börjar när ersättningsärendet blir anhängigt i försäkringsbolaget. Bevaringstiden för handlingar o som hänför sig till en försäkring som tecknats enligt denna lag börjar när handlingen kommer in till försäkringsbolaget. 
86 § 
Informationscentrum 
Trafikförsäkringscentralen är det informationscentrum som avses i direktivet. 
För att trygga de skadelidandes intressen och säkra en snabb tillgång till information i sådana skadefall som avses i 70 §, samlar Trafikförsäkringscentralen in och sprider information som har betydelse för erhållande av ersättning samt hjälper dem som har rätt till information att få den. 
I det syfte som anges i 2 mom. ska Trafikförsäkringscentralen ordna sammanställning och spridning av information om 
1) registernummer på fordon som är registrerade i Finland, 
2) nummer på försäkringsavtal och i fråga om avtal som upphört, datumet för upphörandet, 
3) försäkringsbolag som bedriver trafikförsäkring i Finland och skaderegleringsrepresentanter som de utsett,  
4) fordon som enligt 8 § 1 mom. 2 punkten är undantagna från försäkringsplikten och organ som ansvarar för skador som dessa orsakat, 
5) skaderegleringsrepresentanter som försäkringsbolag verksamma i andra EES-stater än Finland har utsett för Finland. 
Trafikförsäkringscentralen ska samarbeta med andra EES-staters informationscentra för att förse dem med sådan information som anges i 3 mom. och 71 § eller för att från andra EES-staters informationscentra skaffa motsvarande information för skadelidande. 
Trafikförsäkringscentralen har rätt att av de myndigheter och försäkringsbolag som ansvarar för anskaffning eller arkivering av den information som avses i 3 mom. få informationen i fråga om ett fordon under sju år efter att fordonet har avregistrerats eller försäkringsavtalet har upphört att gälla. 
87 § 
Trafikförsäkringscentralens övriga uppgifter 
Utöver vad som föreskrivs ovan i denna lag har Trafikförsäkringscentralen i uppgift att vara nationell byrå samt sammanställa statistik över ersatta trafikskador (trafikskadestatistik) och över ersättningar som betalats från trafikförsäkringen fordonsgruppsvis (riskundersökning). Närmare bestämmelser om innehållet i riskundersökningen får utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. 
Trafikförsäkringscentralen får 
1) ingå internationella överenskommelser som hänför sig till verkställandet av trafikförsäkring, 
2) bemyndiga en representant att sköta de uppgifter som skaderegleringsrepresentanten har enligt avtal om gröna kort, 
3) bevilja gräns- och förflyttningsförsäkringar, 
4) sköta andra uppgifter som främjar genomförandet och utvecklandet av trafikförsäkrings-lagstiftningen och trafiksäkerheten, och 
5) sköta de serviceuppgifter som styrelsen bestämt. 
Trafikförsäkringscentralen får inte vägra bevilja en gräns- eller förflyttningsförsäkring som ansökts hos den, om ett försäkringsbolag har vägrat göra det.  
88 § 
Utlämnande av uppgifter till Trafikförsäkringscentralen 
Försäkringsbolag har rätt att lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess till Trafikförsäkringscentralen för utövande av regressrätt och för utförande av vad som föreskrivs i 29 §. 
Dessutom ska försäkringsbolaget trots sekretessbestämmelserna kalenderårsvis ge Trafikförsäkringscentralen de uppgifter som behövs för upprättande av trafikskadestatistik och utförande av en riskundersökning samt uppgifter som behövs för i 4 § i lagen om Pensionsskyddscentralen (397/2006) avsedd statistisk verksamhet, forskning och utveckling. 
Närmare bestämmelser om hur och när de uppgifter som behövs för trafikskadestatistiken och riskundersökningen ska lämnas utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. 
89 § 
Finansinspektionens statistikundersökning 
Finansinspektionen ska årligen publicera en utredning av vilken respektive försäkringsbolags realiserade resultat för trafikförsäkringen framgår för minst fem föregående kalenderår. 
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får det föreskrivas att uppgifterna i undersökningen ska delas in enligt fordonsgrupp eller på något annat motsvarande sätt. (Nytt 2 mom.) 
90 § 
Trafiksäkerhetsverkets anmälningsplikt 
Trafiksäkerhetsverket ska utan dröjsmål lämna det försäkringsbolag som försäkrat ett fordon följande uppgifter som antecknats i registret: 
1) uppgift om att fordonet avregistrerats slutligt; 
2) uppgift om att fordonets försäkring flyttats till ett annat försäkringsbolag; 
3) uppgift om att fordonet har bytt ägare och innehavare; och 
4) uppgift om att fordonet påställts eller avställts. 
Om försäkring inte har tecknats för ett fordon inom 7 dagar från det att fordonet övergått till ny ägare eller innehavare, ska Trafiksäkerhetsverket i samband med registreringen av fordonet skicka en anmälan om att försäkringen inte har tecknats till Trafikförsäkringscentralen för bestämmande av de avgifter som avses i 27 och 28 §. 
91 § 
Tullens skyldigheter 
Tullen övervakar att ägare eller innehavare av fordon som förs in i Finland från ett tredje-land för tillfälligt bruk har uppfyllt sin skyldighet att teckna gränsförsäkring enligt 7 § för fordonet. 
Om ett fordon som avses i 1 mom. inte vid införsel i landet har ett grönt kort eller en gränsförsäkring, ska Tullen ta ut en försäkringspremie för den tid som fordonet avses bli använt i Finland eller i en annan EES-stat och på försäkringsbolagens vägnar för fordonet utfärda ett försäkringsintyg som gäller i EES-staterna. 
Om försäkringspremien inte har betalats för hela den tid som förutsätts i 2 mom., ska Tullen i samband med utförseln av fordonet ur landet ta ut en försäkringspremie för en månad och utfärdar ett nytt försäkringsintyg. 
Som en del av sin tullövervakning övervakar Tullen också att fordon med hemort i ett tredjeland som förs in i Finland från en annan EES-stat för tillfälligt bruk har en giltig trafik- eller gränsförsäkring. 
De avgifter som Tullen tar ut med stöd av denna paragraf ska redovisas och betalas till Trafikförsäkringscentralen. 
92 § 
Försäkringsbolagets likvidation eller konkurs 
En försäkring upphör en månad efter det att försäkringstagaren fått vetskap om att försäkringsbolagets likvidation eller konkurs har inletts och om sin skyldighet att inom föreskriven tid teckna en ny försäkring. Om försäkringstagaren inte tecknat en försäkring i ett annat för-säkringsbolag inom den föreskrivna tiden, anses han eller hon ha försummat sin trafikförsäkringsplikt. Likvidatorerna och konkursboet samt, när det gäller utländska försäkringsbolag, Trafikförsäkringscentralen ska skriftligen och utan dröjsmål underrätta försäkringstagarna om ovan nämnda skyldighet att teckna en försäkring i ett annat försäkringsbolag. 
Trafikförsäkringscentralen ska i samband med ett finländskt försäkringsbolags likvidation eller konkurs sköta utbetalningen av ersättningar sedan försäkringsbeståndet och de tillgångar som svarar mot beståndet har överförts till centralen samt sköta övriga uppgifter som anges i 23 kap. 21 § i försäkringsbolagslagen och i 49 § i lagen om utländska försäkringsbolag. Om likvidationen eller konkursen gäller ett försäkringsbolag vars hemort finns i en annan EES-stat än Finland, inträder Trafikförsäkringscentralens skyldighet att betala ersättningar dock vid den tidpunkt som social- och hälsovårdsministeriet bestämmer. 
Trafikförsäkringscentralen har efter det att ett försäkringsbolag försatts i likvidation eller konkurs rätt att av likvidatorerna och konkursboet få den information som centralen behöver för att kunna sköta sina uppgifter enligt 2 mom. och 93 §. 
93 § 
Försäkringstagarens tillskottsplikt 
Om det för en ersättning till följd av ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs antingen delvis eller helt och hållet saknas säkerhet sedan tilläggsavgift enligt 14 kap. 5 § i försäkringsbolagslagen eventuellt har påförts försäkringstagardelägare, kan försäkringstagare förpliktas att betala tillskottspremie enligt denna paragraf. Vad som föreskrivs i denna paragraf gäller inte en konsument eller en sådan näringsidkare som, med beaktande av arten och omfattningen av näringsverksamheten samt förhållandena i övrigt, i sin egenskap av försäkringsbolagets avtalspart kan jämställas med en konsument. 
Tillskottspremie kan påföras sådana försäkringstagare som på grund av ägande eller på andra grunder har utövat betydande inflytande på ett försäkringsbolags förvaltning, om bola-get vid bedrivandet av trafikförsäkring väsentligen underlåtit att iaktta bestämmelser eller föreskrifter om försäkringsrörelse eller i affärsverksamheten gjort sig skyldigt till brottsligt för-farande som inte kan betraktas som ringa. Tillskottspremien ska för varje enskild försäkrings-tagare vara lika stor som den ekonomiska nytta han eller hon har fått. 
Om tillskottspremien enligt 2 mom. inte räcker till för att täcka den andel för vilken säker-heter saknas och om försäkringspremierna i genomsnitt har varit oskäligt låga i förhållande till kostnaderna för försäkringarna och detta kan anses ha bidragit väsentligt till att försäkringsbolaget försatts i likvidation eller konkurs, kan utöver tillskottspremien enligt 2 mom. dessutom en tillskottspremie påföras de andra trafikförsäkringstagare i bolaget som fått väsentlig ekonomisk nytta av de alltför låga försäkringspremierna. Tillskottspremien får dock för varje enskild försäkringstagares del vara högst lika stor som den ekonomiska nytta som han eller hon till följd av alltför låga försäkringspremier har fått under de tre år som föregått försäkringsbolagets likvidation eller konkurs. 
Beslut om tillskottspremie, tillskottspremiens storlek samt redovisningen och betalningen av tillskottspremien fattas av Trafikförsäkringscentralen. Närmare bestämmelser om tillskottspremiens storlek och om redovisning och betalning av tillskottspremien utfärdas vid behov genom förordning av social- och hälsovårsministeriet. På en debiterad tillskottspremie som inte betalats senast på förfallodagen tas det ut dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 a § i räntelagen. Vad som i 25 och 26 § föreskrivs om försäkringspremie, tillämpas också på tillskottspremie. 
94 § 
Garantiavgift som påförs försäkringsbolag 
Om det för en ersättning enligt denna lag till följd av ett försäkringsbolags likvidation eller konkurs antingen delvis eller helt saknas säkerhet sedan försäkringstagare har påförts till-skottspremie, ska de försäkringsbolag som bedriver trafikförsäkring gemensamt ansvara för ersättningen eller en del av den. Finansieringen av den andel för vilken säkerheter saknas sker genom att en årlig garantiavgift tas ut hos de försäkringsbolag som bedriver trafikförsäkring under debiteringsåret. Den merkostnad som garantiavgiften orsakar kan försäkringsbolaget inkludera i de inflytande trafikförsäkringspremierna. 
Garantiavgiftens storlek fastställs i proportion till försäkringsbolagets premieinkomst från trafikförsäkringen eller till en uppskattad premieinkomst som beräknats utifrån de risker som försäkringarna täcker. Avgiften får årligen utgöra högst två procent av den ovan avsedda premieinkomsten. Närmare bestämmelser om garantiavgiftens storlek utfärdas vid behov genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. 
På debiterad garantiavgift och förskott på garantiavgift som inte betalats senast på förfallo-dagen tas det ut dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 a § i räntelagen. Garantiavgifter och förskott på dem samt dröjsmålsräntor är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter. 
95 § 
Tjänsteansvar 
På de anställda vid ett försäkringsbolag samt på medlemmarna i ett försäkringsbolags styrelse tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter som avses i denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. 
8 kap. 
Ikraftträdande 
96 § 
Ikraftträdande 
Denna lag träder i kraft den 20 . Bestämmelserna i 4 kap. som gäller ersättning för sjukvårdskostnader träder dock i kraft redan den 20 . 
97 § 
Lagstiftning som upphävs 
Genom denna lag upphävs 
1) trafikförsäkringslagen (279/1959),  
2) lagen om bindande av vissa trafikskadeersättningar vid lönenivån (875/1971), och 
3) förordningen om tullverkets åligganden vid trafikförsäkring av fordon som införts i landet för tillfälligt bruk (456/1995). 
98 § 
Hänvisningar till tidigare lag 
Om det någon annanstans i lagstiftningen hänvisas till den trafikförsäkringslag som upphävs genom denna lag, ska denna lag tillämpas i stället för den. 
99 § 
Övergångsbestämmelser 
Denna lag tillämpas på försäkringsavtal som gällde vid ikraftträdandet av denna lag. Den tillämpas från ingången av den försäkringsperiod som följer närmast på ikraftträdandet. 
På skadefall som inträffat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. 
Med avvikelse från 2 mom. tillämpas 60 och 62—68 § samt 75 § 2 mom. 2—5 punkten också på trafikskador som inträffat före ikraftträdandet av denna lag.  
På ärenden om försummelse av försäkringsplikt som var anhängiga vid Trafikförsäkringscentralen vid ikraftträdandet av denna lag men i vilka beslut inte hade meddelats vid den tid-punkten ska 27—29 § tillämpas. 
I fråga om de skadefall som inträffat före lagen trätt i kraft, som Trafiksförsäkringscentralen ansvarar för och som den ännu inte har ersatt i sin helhet, ska Trafikförsäkringscentralen beräkna det belopp som motsvarar ersättningsansvaret som bestäms enligt försäkringsbolagslagen, samt dela beloppet mellan de försäkringsbolag som är Trafiksförsäkringscentralens medelmmar i ett förhållande som motsvarar premieinkomsten från trafikförsäkringen enligt resultatredovisningen under föregående kalenderår hos dessa bolag. Försäkringsbolaget ska bokföra sin andel av beloppet i sitt ersättningsansvar. Om det har skett en beståndöverlåtelse från ett försäkringsbolag till ett annat som följd av delning eller överlåtelse av försäkringsbestånd, ska Trafikförsäkringscentralen bestämma en andel av ersättningsansvaret som motsvarar de överlåtna försäkringarna vid tidpunkten för överlåtelsen. Det försäkringsbolaget som har övertagit beståndet ansvarar för denna andel. 
2. 
Lag 
om Trafikförsäkringscentralen 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 § 
Trafikförsäkringscentralen 
Trafikförsäkringscentralen är ett gemensamt organ för genomförande och utveckling av trafikförsäkring. Bestämmelser om Trafikförsäkringscentralens uppgifter finns i trafikförsäkringslagen ( / ) och lagen om undersökning avtrafikolyckor på väg och i terräng (24/2001). 
Denna lag innehåller bestämmelser om Trafikförsäkringscentralens medlemmar samt om finansiering av centralens verksamhet och om dess förvaltning. 
2 § 
Trafikförsäkringscentralens medlemmar 
Försäkringsbolag som bedriver försäkringsverksamhet enligt trafikförsäkringslagen och Statskontoret är medlemmar i Trafikförsäkringscentralen. 
3 § 
Ansvar för Trafikförsäkringscentralens kostnader 
Trafikförsäkringscentralens medlemmar ansvarar för Trafikförsäkringscentralens kostnader med undantag för kostnader som uppstår hos Trafikförsäkringscentralen av de uppgifter som den har enligt lagen om undersökning av trafikolyckor på väg och i terräng. Statskontoret ansvarar dock endast för de kostnader som hänför sig till genomförandet av de uppgifter som Statskontoret har enligt trafikförsäkringslagen. 
Trafikförsäkringscentralens medlemmar ska årligen betala centralen en avgift för att täcka de kostnader som orsakas av centralens verksamhet. Statskontorets kostnadsandel beräknas enligt hur stor andel av Trafikförsäkringscentralens driftskostnader bedöms hänföra sig till Statskontoret. De övriga medlemmarna ska täcka den överskjutande delen i förhållande till den premieinkomst de har för trafikförsäkringen enligt sina resultaträkningar. 
Ett försäkringsbolag som slutat bedriva trafikförsäkringsverksamhet och som utträtt ur Trafikförsäkringscentralen ska betala Trafikförsäkringscentralen de kostnader som avses i 1 och 2 mom. fram till dagen för utträdet. Om ett försäkringsbolag som förskott har betalat mer än dess slutliga andel av avgiften, ska Trafikförsäkringscentralen till det försäkringsbolag som utträtt utan dröjsmål betala tillbaka den andel som betalats för mycket. 
4 § 
Bestämmande och uttag av avgifter som motsvarar kostnadsandelen 
Trafikförsäkringscentralen bestämmer de avgifter som ska betalas till centralen så att avgifterna motsvarar medlemmarnas andel i kostnaderna. Centralen har rätt att ta ut förskott på avgifterna. 
Närmare föreskrifter om beräkning av medlemmarnas kostnadsandelar och om deras verk-ställande utfärdas i de kostnadsfördelningsgrunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer på förslag av Trafikförsäkringscentralen. 
Om ett medlemsbolag inte förmår betala sin avgift eller förskott på avgiften, fördelas det obetalade beloppet att betalas mellan de andra medlemsbolagen på det sätt som föreskrivs i 3 § 2 mom. 
Om avgiften inte betalas senast på förfallodagen, tas det ut årlig dröjsmålsränta på det obetalda kapitalet enligt den räntesats som avses i 4 a § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Avgiften inklusive dröjsmålsränta är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av den finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). 
5 § 
Serviceavgifter 
Trafikförsäkringscentralen får för skötseln av de serviceuppgifter som avses i 87 § 2 mom. 5 punkten i trafikförsäkringslagen ta ut funktionsspecifika serviceavgifter, som ska täcka de kostnader som serviceuppgifterna orsakar. 
6 § 
Organ 
Trafikförsäkringscentralens organ är allmänna mötet, styrelsen och verkställande direktören. 
7 § 
Allmänna mötet och dess uppgifter 
Trafikförsäkringscentralens högsta beslutanderätt används av allmänna mötet. Varje medlem har rätt att delta i och yttra sig på allmänna mötet. 
Allmänna mötet har i uppgift att 
1) godkänna det förslag till stadgar för centralen som ska överlämnas till social- och hälso-vårdsministeriet, 
2) besluta om fastställande av föregående års bokslut och om åtgärder som räkenskaperna ger upphov till, 
3) besluta om beviljande av ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören, 
4) besluta om följande års verksamhetsplan och budget, 
5) välja styrelseledamöter och deras suppleanter, 
6) välja revisorer, samt 
7) behandla övriga ärenden som enligt centralens stadgar ska behandlas av allmänna mötet. 
8 § 
Beslutförhet, röstetal och beslutsfattande i allmänna mötet 
Allmänna mötet är beslutfört, om minst hälften av röstetalet är företrätt på mötet. 
Varje medlem har en röst på mötet. Dessutom har medlemmarna sammanlagt 1 000 röster som fördelas mellan medlemmarna i förhållande till respektive försäkringsbolags senast kända premieinkomst för i Finland bedriven trafikförsäkring under kalenderåret i fråga och Statskontorets kalkylerade premieinkomst. En medlem får rösta med högst en tredjedel av det röstetal som är företrätt på mötet. 
Allmänna mötets beslut blir det förslag som understöds av över hälften av de avgivna rösterna. Om rösterna faller lika, blir beslutet den åsikt som mötets ordförande omfattar. Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Om rösterna faller lika vid val, avgörs valet genom lottdragning. 
9 § 
Styrelsens sammansättning och dess uppgifter 
Styrelsen svarar för Trafikförsäkringscentralens förvaltning och ser till att verksamheten ordnas på ett behörigt sätt. Styrelsen utövar centralens högsta beslutanderätt i ärenden som inte ska avgöras av allmänna mötet. Styrelsen får delegera sin behörighet till centralens verk-ställande direktör och funktionärerna. 
Styrelsen ska ha minst fem ledamöter. Styrelsen utser inom sig en ordförande och en vice ordförande. 
Vad som föreskrivs i denna lag om ordförande, gäller också för vice ordförande. 
10 § 
Behörighetskrav för styrelseledamöter 
En person som är omyndig eller försatt i konkurs eller som har meddelats näringsförbud får inte vara ledamot i styrelsen.  
Styrelseledamöterna ska ha den yrkeskompetens och erfarenhet som uppdraget kräver. Dessutom ska det i styrelsen finnas ledamöter med en sådan allmän kännedom om försäkringsverksamhet som är behövlig med beaktande av arten och omfattningen av Trafikförsäkringscentralens verksamhet. 
11 § 
Beslutförhet och jäv hos styrelsen 
Styrelsen är beslutför när mötets ordförande och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande. Majoritetens åsikt gäller som styrelsens beslut. Om rösterna faller lika, avgör ordförandens röst. 
En styrelseledamot får inte delta i behandlingen av ett ärende som gäller enskilda intressen med anknytning till styrelseledamoten eller en sammanslutning där han eller hon är styrelseledamot, verkställande direktör eller anställd. 
12 § 
Verkställande direktören 
Verkställande direktören sköter Trafikförsäkringscentralens löpande förvaltning i enlighet med de anvisningar och föreskrifter som styrelsen har gett. 
På verkställande direktören tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om behörighet och jäv hos styrelseledamöter. 
13 § 
Rätt att få ett ärende behandlat av allmänna mötet 
En medlem av Trafikförsäkringscentralen har rätt att få ett styrelsebeslut, med undantag för ett beslut som gäller ersättning för trafikskada, hänskjutet till allmänna mötet, om medlemmen kräver det inom 14 dagar från den dag beslutet meddelades. 
14 § 
Bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse 
I Trafikförsäkringscentralens bokföring samt vid sammanställning av bokslut och verksam-hetsberättelse ska bokföringslagen (1336/1997) iakttas. 
15 § 
Revision 
För revision av Trafikförsäkringscentralens bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse samt förvaltning ska allmänna mötet välja två revisorer och två revisorssuppleanter för en räkenskapsperiod åt gången. Minst en av revisorerna och dennes revisorssuppleant ska uppfylla de behörighetskrav som försäkringsbolags revisorer ska uppfylla enligt försäkringsbolagslagen (521/2008). 
På revision vid Trafikförsäkringscentralen tillämpas i övrigt revisionslagen (459/2007). 
16 § 
Förberedelser för undantagsförhållanden 
Trafikförsäkringscentralen ska säkerställa en så störningsfri skötsel som möjligt av sina uppgifter som också i undantagsförhållanden genom att delta i beredskapsplaneringen på för-säkringsområdet, genom att på förhand förbereda verksamhet för undantagsförhållanden och genom andra åtgärder. 
Om de uppgifter som avses i 1 mom. förutsätter sådana åtgärder av Trafikförsäkringscentralen som klart avviker från centralens sedvanliga verksamhet och som orsakar väsentliga extra kostnader, kan sådana kostnader ersättas från den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992). 
Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de åtgärder som avses i 1 mom. 
17 § 
Styrelseledamöternas och verkställande direktörens skadeståndsskyldighet 
En styrelseledamot och verkställande direktören är skyldiga att ersätta skada som de uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat Trafikförsäkringscentralen. Detsamma gäller skada som genom överträdelse av denna lag eller Trafikförsäkringscentralens stadgar har orsakats en medlem i Trafikförsäkringscentralen eller någon annan. Bestämmelser om tjänsteansvar finns i 95 § i trafikförsäkringslagen. 
18 § 
Tystnadsplikt och skyldighet att lämna ut uppgifter 
I fråga om tystnadsplikt för anställda vid Trafikförsäkringscentralen eller personer som centralen anlitar som sakkunniga på grundval av ett uppdrag, i fråga om utlämnande av uppgifter som omfattas av tystnadsplikten och i fråga om brott mot tystnadsplikten tillämpas vad som i 30 kap. 1, 3 och 4 § i försäkringsbolagslagen föreskrivs om försäkringsbolag. 
19 § 
Trafikförsäkringscentralens stadgar 
Närmare föreskrifter om Trafikförsäkringscentralens förvaltning ges i Trafikförsäkringscentralens stadgar som social- och hälsovårdsministeriet fastställer på framställning av centralen. 
20 § 
Ikraftträdande 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
21 § 
Övergångsbestämmelser 
Bestämmelserna i 17 § tillämpas inte på en skada, om den gärning eller försummelse som orsakat skadan har skett före ikraftträdandet av denna lag. 
På ett beslut som allmänna mötet har fattat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. 
3. 
Lag 
om ändring av 10 § i lagen om utländska försäkringsbolag 
I enlighet med riksdagens beslut 
fogas till 10 § i lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995), sådan paragrafen lyder i lag 305/2015, ett nytt 2 mom. som följer: 
10 § 
Anmälan om inledande av fritt tillhandahållande av försäkringstjänster 
I anmälan ska dessutom anges namn och adress på ersättningsombudet. Till anmälan ska fogas den fullmakt som getts ombudet. Om försäkringsbolagets avsikt är att bedriva försäkringsverksamhet enligt trafikförsäkringslagen i Finland, ska det till anmälan fogas en utredning över att försäkringsbolaget är medlem i eller har gett in en ansökan om medlemskap till Trafikförsäkringscentralen. Försäkringsbolaget ska även göra en utfästelse om att det inte börjar bedriva trafikförsäkringsverksamhet i Finland innan det har godkänts som medlem i Trafikförsäkringscentralen. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
4. 
Lag 
om ändring av 2 kap. 3 § och 3 kap. 8 § i försäkringsbolagslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i försäkringsbolagslagen (521/2008) 2 kap. 3 § 5 mom. och 3 kap. 8 § 4 mom., av dem 2 kap. 3 § 5 mom., sådant det lyder i lag 303/2015, som följer:  
2 kap. 
Bildande av försäkringsbolag och koncession 
3 § 
Ansökan om koncession 
Om koncessionsansökan gäller trafikförsäkring, ska det i ansökan i enlighet med 69 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen ( /20 ) uppges namn och adress på de skaderegleringsrepresentanter som utses i varje annan EES-stat. 
3 kap. 
Bedrivande av direkt försäkring utomlands 
8 § 
Försäkringsbolags anmälan om att fritt tillhandahållande av försäkringstjänster inleds 
En i 69 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen avsedd skaderegleringsrepresentant ska i den EES-stat för vilken representanten utsetts sköta också det i 3 mom. avsedda ersättningsombudets uppgifter, om försäkringsbolaget har försummat att utse ett ersättningsombud.  
Denna lag träder i kraft den 20 . 
5. 
Lag 
om ändring av lagen om trafikskadenämnden 
I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i lagen om trafikskadenämnden (441/2002) 5 § 1 mom. och 6 §, samt 
ändras 4 och 6 §, av dem 6 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1698/2015, som följer: 
4 § 
Trafikskadenämndens uppgifter 
Trafikskadenämnden har i uppgift att främja enhetligheten i ersättningspraxis genom att ge utlåtanden och allmänna tillämpningsrekommendationer i ersättningsärenden enligt trafikförsäkringslagen ( / ) och, i syfte att främja tillgång till allmän information om trafikskador, att informera om sin verksamhet.  
6 § (Ny) 
Rekommendation om hur ett ärende bör avgöras 
Om en fysisk person har begärt ett utlåtande ska ett motiverat utlåtande avges skriftligen senast 90 dagar från det att nämnden har haft tillgång till allt det material som behövs för att avge ett utlåtande. I ett ytterst komplicerat ärende får nämnden enligt prövning förlänga fristen på 90 dagar. Parterna ska då underrättas om att fristen har förlängts samt om den uppskattade tidpunkten för när ett utlåtande kommer att ges. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
6. 
Lag 
om ändring av 16 § i lagen om ansvar i spårtrafik 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999) 16 § som följer: 
16 § 
Delning av ansvaret med trafikförsäkringsbolag 
Har den skadelidande med anledning av en och samma skada rätt till ersättning såväl enligt denna lag som enligt trafikförsäkringslagen, fördelas ansvaret mellan de ersättningsskyldiga enligt vad som bestäms i 52 § i trafikförsäkringslagen. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
7. 
Lag 
om ändring av 52 § i fordonslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i fordonslagen (1090/2002) 52 § som följer: 
52 § 
Förutsättningar för utförande av periodisk besiktning 
Om ett fordon belagts med användningsförbud av den orsaken att betalning av skatter eller avgifter för fordonet har försummats, eller försäkringsplikten enligt trafikförsäkringslagen har försummats, eller om betalning av trafikförsäkringspremien försummats för ett fordon som omfattas av trafikförsäkringsplikt, får periodisk besiktning av fordonet inte slutföras eller efterbesiktning utföras. Trots försummad betalning av trafikförsäkringspremie får periodisk besiktning utföras, om det skett ett byte av försäkringstagare eller om en domstol har beslutat inleda saneringsförfarande eller skuldsanering för den som inte betalat premien. 
Besiktningsförrättaren är vid utförande av periodisk besiktning skyldig att kontrollera att det inte i registren finns anteckning om försummelse av försäkringspremier för det fordon som besiktas. Försäkringspremierna ska oberoende av anteckningen anses vara betalda, om fordonets ägare eller innehavare visar upp ett verifikat eller annan tillförlitlig utredning över betalning av premierna. 
Separata bestämmelser gäller för verkningarna på användningsförbud till följd av saneringsförfarande eller skuldsanering för den som försummat att betala skatter och för användningsförbud till följd av försummad betalning av skatter och avgifter för ett fordon. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
8. 
Lag 
om ändring av lagen om försäkringsavtal 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om försäkringsavtal (543/1994) 1 §, 30 § 3 mom. och 75 § 3 mom., sådana de lyder i lag 426/2010, som följer: 
1 § 
Tillämpningsområde 
Denna lag tillämpas på andra försäkringar än lagstadgade försäkringar. 
Lagen tillämpas dock på försäkringar enligt patientskadelagen (585/1986) och lagen om miljöskadeförsäkringen, om inte något annat föreskrivs i de lagarna. 
På trafikförsäkring tillämpas bestämmelserna i 3 §, 5 § 1 och 2 mom., 7—9 §, 11 § 2—5 mom., 12, 18, 19och 22 §, 26 § 1 och 2 mom., 35 § 1, 2 och 4 mom., 38, 44 och 69 §, 70 § 2 mom. samt 71 och 72 §, om inte något annat föreskrivs i trafikförsäkringslagen ( / ). 
Denna lag gäller inte återförsäkring. 
30 § 
Framkallande av försäkringsfall vid skadeförsäkring 
I försäkringsvillkoren för en skadeförsäkring får det dessutom anges att ersättningen till den försäkrade kan sänkas eller förvägras i det fall att den försäkrades bruk av alkohol eller narkotika har varit en bidragande orsak till försäkringsfallet. I försäkringsvillkoren för en frivillig motorfordonsförsäkring får det anges hur användning av alkohol, narkotika eller andra berusningsmedel påverkar försäkringsersättningen enligt vad som föreskrivs i 48 § i trafikförsäkringslagen. 
75 § 
Försäkringsgivarens regressrätt 
Försäkringsvillkoren får inte avvika från bestämmelserna i 1 och 2 mom. till nackdel för tredje person, om denne är en privatperson eller en arbetstagare, en tjänsteman eller någon annan som i enlighet med 3 kap. 1 § i skadeståndslagen (412/1974) kan jämställas med dessa. I försäkringsvillkoren för en frivillig motorfordonsförsäkring kan dock regressrätten regleras i enlighet med 73 § i trafikförsäkringslagen. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
9. 
Lag 
om ändring av 13 a § i produktansvarslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i produktansvarslagen (694/1990) 13 a §, sådan den lyder i lag 479/2015, som följer: 
13 a § 
Om en försäkringsgivare med stöd av en läkemedelsskadeförsäkring har betalat en ersättning som den skadelidande med stöd av denna lag hade haft rätt att kräva av den ersättningsskyldige, övergår inte den skadelidandes rätt till skadestånd enligt denna lag på försäkringsgivaren. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
10. 
Lag 
om upphävande av 13 a och 13 b § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården 
I enlighet med riksdagens beslut 
1 § 
Genom denna upphävs i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (735/1992) 13 a och 13 b §, sådana de lyder i lag 468/2015. 
2 § 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
11. 
Lag 
om ändring av 13 och 15 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) 13 § 1 mom. och 15 § som följer:  
13 § 
Kostnadsfördelning 
Har rehabiliteringsklienten med anledning av en och samma trafikskada eller flera trafikskador som står i direkt samband med varandra rätt till ersättning enligt två eller flera trafikförsäkringar, skall kostnaderna fördelas mellan försäkringsanstalterna på det sätt som stadgas i 51 § trafikförsäkringslagen. 
15 § 
Förhöjning av fördröjd ersättning 
Vad som i 67 § trafikförsäkringslagen stadgas om förhöjning av fördröjd ersättning eller för-dröjt skadestånd för personskada skall tillämpas också när en sådan ersättning som avses i denna lag fördröjs. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Helsingfors 31.3.2016 
I den avgörande behandlingen deltog
ordförande
Ari
Jalonen
saf
vice ordförande
Mikko
Alatalo
cent
medlem
Marisanna
Jarva
cent
medlem
Jyrki
Kasvi
gröna
medlem
Jukka
Kopra
saml
medlem
Mats
Löfström
sv
medlem
Eeva-Maria
Maijala
cent
medlem
Outi
Mäkelä
saml
medlem
Jani
Mäkelä
saf
medlem
Markku
Pakkanen
cent
medlem
Jari
Ronkainen
saf
medlem
Katja
Taimela
sd
medlem
Ari
Torniainen
cent.
Sekreterare var
utskottsråd
Juha
Perttula.
Senast publicerat 27.9.2016 13:24