Betänkande

Utskottet ser det som mycket viktigt och välkommet att det inom ramen för den genomgripande reformen av småbarnspedagogiken också stiftas en lag om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Regeringen föreslår att avgifterna inom småbarnspedagogiken ska bestämmas enligt samma principer som tillämpas för dagvården i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). Avgiften ska fortfarande bestämmas utifrån familjens storlek och inkomster och hur lång tid barnet deltar i småbarnspedagogik. Kommunerna ska fortfarande besluta om avgifter inom ramen för de föreskrivna högsta avgifterna. 

I våras behandlade riksdagen den första propositionen med förslag till lag om klientavgifter inom småbarnspedagogiken (RP 60/2016 rd), som innehöll samma förslag om sänkta klientavgifter som den nu aktuella propositionen, men också förslag om en betydande höjning av klientavgifterna till vissa delar. Med tanke på barnfamiljernas försörjning är det mycket betydelsefullt att regeringen vid beredningen av budgetpropositionen för 2017 beslutade återta den första propositionen. Beslutet har på bred front backats upp av de sakkunniga som utskottet hört. 

Däremot får den aktuella propositionen motsatta konsekvenser för den kommunala ekonomin. Den första propositionen hade som mål att kommunernas avgiftsintäkter skulle öka med 54 miljoner euro. Den aktuella propositionen kommer att leda till att kommunernas intäkter minskar med 9 miljoner euro från och med 2018. Effekten på kommunernas ekonomi är cirka 7,5 miljoner euro 2017. Kommunerna ska enligt propositionen få kompensation för minskningen i avgiftsintäkterna genom att fastighetsskatten höjs. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag. 

I propositionen ingår ett förslag att sänka klientavgifterna för familjer med små inkomster genom att höja de inkomstgränser som inverkar på hur avgifterna bestäms. Målet är att ge i synnerhet ensamföräldrar bättre förutsättningar att ta anställning. Avgiftsnedsättningen för syskon måste införas i samtliga avgiftsklasser. Regleringen av den avgiftsfria småbarnspedagogiken förblir oförändrad. 

Propositionen sänker avgifterna för familjer med två eller tre personer, då inkomstgränserna från och med vilka avgifterna ska börja betalas höjs för familjer med två personer med ca 36 procent och för familjer med tre personer med ca 11 procent jämfört med nuläget. Inkomstgränsen för familjer med två eller tre personer ska vara 1 915 euro. I dag är den 1 403 euro för familjer med två personer och 1 730 euro för familjer med tre personer. För inkomster som överskrider inkomstgränsen betalas den avgift som tas ut för småbarnspedagogik, om inte avgiftens storlek underskrider 27 euro varvid avgift inte tas ut. Till följd av detta ska avgifter i fortsättningen betalas av de familjer med två personer vars månadsinkomster är minst 2 150 euro och av de familjer med tre personer vars månadsinkomster är minst 2 202 euro. I euro sjunker avgifterna mest för de familjer med två personer som har månadsinkomster på ca 2 000—2 140 euro, för vilka klientavgiften sjunker med ca 70—85 euro per månad. För de familjer med två personer vars månadsinkomster är 2 150—3 920 euro, sjunker klientavgiften med 59 euro per månad. 

Avgifterna för småbarnspedagogik på deltid föreslås bli ändrade enligt begränsningarna av den subjektiva rätten till småbarnspedagogik. Avgiftsgränsen ska gå vid 20 timmar i veckan. Det är viktigt att ändringen bidrar till att samordna lagen om småbarnspedagogik och den föreslagna lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. 

Klientavgifterna är beroende av kommunernas prövning och framför allt av den ekonomiska situationen. Det uppstår skillnader mellan kommunerna i fråga om klientavgifterna och då särbehandlas familjerna beroende på vilken kommun de bor i. Enligt utredning erbjuder en del kommuner klientavgifter utifrån vårdtid och det vägleder familjerna i deras val av vårdtid. Praxisen varierar också mellan kommunerna i fråga om frånvaro under semestertider och avgifterna för dem. 

Utskottet understryker att kommunerna själva har beslutanderätt i frågan, men beklagar att klientavgiften för en tjänst med så stor relevans för barnfamiljerna inte är samordnad och att skillnaderna fortsatt kan komma att växa, så att olika villkor gäller för familjerna beroende på var dessa är bosatta.  

I 13 § i lagen om klientavgifter föreslås det föreskrivas att kommunen kan efterskänka eller sänka avgiften i vissa situationer. En likadan bestämmelse finns i 11 § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Det är viktigt att kommunerna tillämpar bestämmelsen och att barnfamiljerna i tillräcklig utsträckning informeras om möjligheten. Det är bra att paragrafen har ett tillägg om att kommunen alltid ska efterskänka eller sänka avgiften innan ett beslut om utkomststöd fattas. Därmed förtydligas och samordnas kommunernas avgiftspraxis. 

Utskottet understryker emellertid att reformen inte kräver att kommunerna följer upp vårdtiderna digitalt. Utskottet upprepar här sitt uttalande i betänkandet (KuUB 11/2015 rd – RP 80/2015 rd) om regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om småbarnspedagogik och lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn och konstaterar att till exempel kommunernas planering och uppföljning av arbetsskift kan underlättas genom elektroniska registreringssystem. 

Den barnpedagogiska verksamheten spelar en stor roll som underlag för lärande i skolan. Småbarnspedagogiken backar upp och jämnar ut barnens skolfärdigheter och medför på sikt besparingar i och med att behovet av barnskydd och andra korrigerande tjänster minskar. Tröskeln till att delta i småbarnspedagogisk verksamhet måste därför vara låg på alla sätt. 

Genom reformen minskas effekterna i form av bidragsfällor när det gäller familjer med små inkomster. Ändringarna jämfört med nuläget kan väntas ha gynnsamma effekter för i synnerhet kvinnor med små inkomster, som är mindre benägna att delta i arbetslivet och i stället vill ta emot stöd för hemvård längre redan vid ganska små extra belastningar på ekonomin. 

Sakkunniga har påpekat att Finland har åtagit sig att nå OECD:s mål att höja deltagandet i småbarnspedagogik till europeisk nivå. För närvarande deltar finländska barn ändå i betydligt mindre utsträckning i småbarnspedagogik än barnen i de andra OECD-länderna och nordiska länderna. Exempelvis enligt TITA-undersökningen (Tackling Inequalities in Time of Austerity, Policy Brief 11/2016) har finländska barn störst nytta av småbarnspedagogik om de inleder den vid 1—3 års ålder. De här barnen klarar sig bättre i skolan, fortsätter till utbildning på andra stadiet, börjar på gymnasiet och studerar vid universitet oftare än de som inlett småbarnspedagogik senare eller vårdats hemma tills de börjat förskolan. 

Utskottet framhåller att alla barn måste ha lika möjligheter att delta både i småbarnspedagogik och grundläggande utbildning. Det är angeläget att familjerna får incitament att använda småbarnspedagogiska tjänster i högre grad än nu. Vid sidan av den föreslagna sänkningen av avgifterna bör hänsyn också tas till att småbarnspedagogiken bör hålla hög standard för att bli mer attraktiv. 

Utifrån yttranden ser utskottet ett behov av att framöver på nytt bedöma vilken betydelse klientavgifterna har för deltagandet i småbarnspedagogik. I dagens läge tvingas en familj betala den högsta avgiften även om familjen bara har medelstora inkomster. Vid den fortsatta beredningen måste en skälig avgiftsnivå överlag beaktas också för familjer med fyra personer eller fler. Utskottet understryker att nivån på klientavgifterna har betydelse för likabehandlingen, eftersom inkomstfördelningsstatistiken visar att barn i familjer med högre inkomster oftare deltar i kommunal småbarnspedagogik än barn i familjer med låga inkomster. 

Med tanke på den fortsatta beredningen framhåller utskottet att till exempel småbarnspedagogik som på deltid är avgiftsfri, inklusive den subjektiva rätten till dagvård (20 timmar i veckan), skulle stärka barnens medverkan i pedagogisk verksamhet av hög kvalitet och i hög grad bidra till likabehandling av barnen och jämlikhet inom utbildningen. 

Sakkunniga har påpekat att propositionen också innehåller en bedömning av konsekvenserna för barn. Där beskrivs på ett allmänt plan hur avgifterna inverkar på hur tjänsterna används och hur de föreslås bli ändrade enligt propositionen. Konsekvensbedömningen har kritiserats i yttrandena. Exempelvis anger den inte i siffror hur barnens medverkan i småbarnspedagogik kommer att öka eller hur familjerna motiveras att ta emot arbete. Klientavgifterna och ändringarna i dem bör enligt yttrandena granskas tillsammans med andra ändringar som berör barnfamiljer och framför allt småbarnspedagogik. Bedömningen väger inte in några andra ändringar som påverkar barnfamiljernas ekonomi och vardag, så de sakkunniga anser att den inte ger den helhetsbild som behövs. Om man driver på enskilda ändringar i statsfinanserna utan att göra en övergripande bedömning kan resultatet bli det helt motsatta än vad som avses i regeringsprogrammet. 

Utskottet noterar att de ändringar som inverkar på familjernas situation bereds vid flera ministerier och med olika tidsramar, vilket bidrar till att det blir svårt att i de enskilda propositionerna bedöma de samlade konsekvenserna. Enligt uppgift är det mycket svårt att för närvarande beräkna hur ändringen i rätten till småbarnspedagogik, som trädde i kraft i augusti 2016, inverkar på avgiftsintäkterna, eftersom alla kommuner inte har beslutat att införa begränsningen. Det finns heller inte tillgängliga uppgifter om inkomstnivåerna för de familjer där barnens rätt till småbarnspedagogik begränsas till 20 timmar. 

I likhet med dem som lämnat yttrande är utskottet oroat över hur barnfamiljernas villkor utvecklats med tanke på alla nödvändiga sparbeting inom de offentliga finanserna de senaste åren. Kulturutskottet hänvisar också till grundlagsutskottets upprepade ståndpunkt att den sammantagna effekten av olika reformer som påverkar barnfamiljernas villkor inte får bli oskälig. Konsekvensbedömningen bör heltäckande väga in konsekvenserna för jämställdhet, likabehandling, familjernas försörjning och barnens villkor och rättigheter. Som exempel på omfattningen av en konsekvensbedömning påpekar utskottet att långa vårdledigheter enligt OECD leder till att kvinnornas arbetsmarknadsposition ofta försämras permanent. Arbetet i rådet för bedömning av lagstiftningen, som inrättades i december 2015, kommer förhoppningsvis att bidra till tydligare praxis för konsekvensbedömningar. 

Utskottet anser det viktigt att konsekvenserna av lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken bevakas och utvärderas. Uppföljningen bör särskilt gälla hur deltagarfrekvensen i den institutionella småbarnspedagogiken eventuellt förändras och vilka effekter som kan påvisas i de olika jämlikhetsdimensionerna inklusive skillnaderna i familjernas ekonomiska villkor beroende på hemkommun. 

Utskottet noterar att lagförslaget inte innefattar bestämmelser om personaldimensioneringar eller andra innehållsliga frågor, som regleras till exempel i förordningen om barndagvård (239/1973). Bestämmelserna om personaldimensioneringar i förordningen gäller alltså fortfarande. 

Den aktuella propositionen innebär inga ändringar i 4 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. De tjänster som nämns där är fortfarande avgiftsfria. Om till exempel ett barn med utvecklingsstörning deltar i småbarnspedagogik och småbarnspedagogiken genomförs som rehabiliterande verksamhet enligt programmet för specialomsorger, kan ingen avgift tas ut för den rehabiliterande verksamheten inom småbarnspedagogiken.