Propositionen och bakgrunden till den

Antalet ärenden om internationellt skydd ökade exceptionellt mycket 2015, när antalet asylsökande som anlände till Finland nästan tiodubblades. På grund av den avsevärda ökningen av ärenden blev arbetsläget exceptionellt på myndigheter och domstolar. 

För att effektivisera handläggningen av ärenden om internationellt skydd och förhindra alltför långa handläggningstider ändrades utlänningslagen (301/2004) under förra valperioden så att närvaro av ett biträde som bekostats med offentliga medel vid asylsamtalet begränsades och besvärstiderna förkortades. Även rättshjälpslagen (272/2002) ändrades och fick bestämmelser om att fasta arvoden för ärenden om internationellt skydd utfärdas genom förordning av statsrådet. Ändringarna trädde i kraft hösten 2016. 

Regeringen föreslår nu att dessa specialbestämmelser i utlänningslagen och rättshjälpslagen upphävs. Bakgrunden till detta är regeringen Marins program, där det finns en skrivning om att säkerställa en smidig asylprocess och tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna. Det primära målet är att stärka rättssäkerheten och de grundläggande och mänskliga rättigheterna för dem som söker internationellt skydd samt att göra rättshjälpen enhetlig med andra grupper av ärenden (se RP, s. 12). Ett annat mål är också att göra processen smidigare för dem som berörs av den och att trygga tillgången till kvalificerade privata biträden även i fortsättningen under föränderliga förhållanden. 

Det faktum att specialbestämmelserna i utlänningslagen och rättshjälpslagen upphävs innebär att asylsökandes rätt att få ett biträde som bekostats med offentliga medel för asylsamtal, besvärstiderna och grunderna för biträdets arvode i ett ärende om internationellt skydd bestäms enligt de allmänt tillämpliga bestämmelserna i rättshjälpslagen. Ärenden som gäller internationellt skydd regleras således i det här hänseendet på samma sätt som för andra ärendegrupper. Sammantaget sett anser lagutskottet att propositionen behövs och är lämplig. Också förvaltningsutskottet har ansett att lagförslagen i propositionen är nödvändiga och ändamålsenliga (se FvUU 19/2021 rd, s. 5). Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar, men med följande anmärkningar. 

Biträdes närvaro vid asylsamtal

Rättshjälp med statlig finansiering beviljas enligt 1 § i rättshjälpslagen den som behöver sakkunnig hjälp i en rättslig angelägenhet och som på grund av sin ekonomiska ställning inte själv kan betala utgifterna för att sköta saken. Rättshjälpen omfattar juridisk rådgivning och behövliga åtgärder samt biträdande i domstol och hos andra myndigheter och befrielse från vissa kostnader i samband med behandlingen av ett ärende, enligt vad som föreskrivs i rättshjälpslagen. 

Bestämmelser om utlänningars rätt att få rättshjälp finns enligt en hänvisningsbestämmelse i utlänningslagens 9 § 1 mom. i rättshjälpslagen. Enligt 2 § 2 mom. i rättshjälpslagen beviljas rättshjälp personer som saknar hemkommun i Finland samt personer som saknar hemvist eller inte är bosatta i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater eller i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om personens sak behandlas i en finsk domstol eller om det finns särskilda skäl att bevilja rättshjälp. 

Ett ärende som gäller internationellt skydd har enligt etablerad praxis ansetts vara ett särskilt skäl för att få rättshjälp redan i förvaltningsfasen. Med förvaltningsfasen avses att en asylansökan lämnas in och behandlas på Migrationsverket. Ett asylsamtal enligt 97 a § i utlänningslagen är en del av förvaltningsfasen. 

Enligt en specialbestämmelse i 9 § 2 mom. i utlänningslagen ingår dock inte biträdes närvaro vid asylsamtalet i rättshjälpen, om närvaro inte är nödvändig av synnerligen vägande skäl eller om den sökande inte är ett minderårigt barn. Biträdes närvaro vid asylsamtal ersätts således med offentliga medel bara under de här förutsättningarna. Om villkoren inte uppfylls, får biträde anlitas vid asylsamtalet men kostnaderna ersätts inte med offentliga medel. 

I den aktuella propositionen föreslår regeringen att bestämmelsen upphävs. Ändringen innebär att ett biträde i fortsättningen kan delta i asylsamtalet efter behov och att biträdet i enlighet med rättshjälpslagen kan få arvode av statliga medel. Bestämmelser om utlänningars rätt att få rättshjälp i ärenden som gäller internationellt skydd finns således i fortsättningen bara i rättshjälpslagen. Rättshjälpens omfattning i dessa ärenden fastställs enligt de allmänna bestämmelserna i rättshjälpslagen på samma sätt som i andra ärendegrupper. 

Lagutskottet stöder ändringen, eftersom den kan anses förbättra de sökandes rättssäkerhet samt deras grundläggande och mänskliga rättigheter. Rättssäkerhetsaspekterna spelar en framträdande roll i ärenden som gäller internationellt skydd. Det handlar om rättsligt sett svåra frågor där konsekvenserna av felaktiga lösningar kan vara mycket allvarliga. I ärendet utreds det om en sökande löper risk att hamna i omständigheter där han eller hon hotas av död eller tortyr eller annan grym eller omänsklig behandling. Den sökande är en utländsk person som vanligen inte känner till samhället, rättssystemet eller språket i Finland. Den sökande kan också vara utsatt på grund av traumatiska upplevelser, hälsotillstånd, minderårighet eller av någon annan orsak. Sådana omständigheter understryker behovet av rättsligt bistånd. 

Asylsamtal är ytterst viktigt för att utreda och avgöra om villkoren för internationellt skydd och asyl är uppfyllda. Det utreds varifrån den sökande har kommit och vad hans eller hennes asylansökan grundar sig på. Samtalet ger också viktig information om den sökande befinner sig i en särskilt utsatt situation och då har rätt till särskilda procedurgarantier. Med tanke på tillgodoseendet av den asylsökandes rättssäkerhet är det således viktigt att samtalet sköts så ändamålsenligt som möjligt och att alla väsentliga omständigheter utreds i ett tidigt skede. Migrationsverket har utredningsskyldighet, men enligt uppgifter från verket har biträdes frånvaro vid asylsamtalet ökat närvaron av olika stödpersoner som inte behärskar processen, vilket har försvårat myndighetens processledning (se även FvUU 19/2021 rd, s. 3). Ett sakkunnigt biträde kan således stödja myndighetens arbete och hjälpa den sökanden att lägga fram alla väsentliga omständigheter i asylärendet och på så sätt minska behovet av en senare kompletterande utredning. 

Också för smidigheten och snabbheten längre fram i asylprocessen är det viktigt att ärendena utreds så väl som möjligt i början av processen. Biträdes närvaro vid asylsamtalet anses att döma av sakkunnigutfrågningen egentligen inte minska antalet besvär som anförs hos förvaltningsdomstolen eller antalet muntliga förhandlingar som hålls vid förvaltningsdomstolen. Däremot bedöms biträdes närvaro kunna förbättra kvaliteten på besvären samt minska påståendena om procedurfel i förvaltningsdomstolen och fallen av helt nya asylgrunder som läggs fram först i samband med besvären. 

Vid behandlingen i utskottet påpekade vissa sakkunniga att lagen också i fortsättningen ska innehålla en specialbestämmelse om att biträdes närvaro vid asylsamtal ska ingå i rättshjälpen bara om det inte är onödigt med beaktande av sökandens förmåga att själv redogöra för sitt ärende. Lagutskottet konstaterar att det redan från tidigare framgår av de allmänt tillämpliga bestämmelserna i rättshjälpslagen att behövliga åtgärder ingår i rättshjälpen. Rättshjälp med statlig finansiering beviljas alltså enligt 1 § i rättshjälpslagen den som behöver sakkunnig hjälp i en rättslig angelägenhet och som på grund av sin ekonomiska ställning inte själv kan betala utgifterna för att sköta saken. Rättshjälpen omfattar juridisk rådgivning och behövliga åtgärder samt biträdande i domstol och hos andra myndigheter och befrielse från vissa kostnader i samband med behandlingen av ett ärende. Enligt 5 § omfattar rättshjälpen i ett enskilt ärende dessutom de åtgärder av rättsbiträdet som krävs med hänsyn till fallets art och betydelse, värdet på föremålet för tvisten och omständigheterna som helhet. Rättshjälpen kan också begränsas med stöd av 7 § bland annat om ärendet har ringa betydelse för den sökande, om det är uppenbart oändamålsenligt i relation till den nytta som den sökande har av rättshjälp eller om det vore rättsmissbruk att driva ärendet. 

Enligt lagutskottet är dessa allmänt tillämpliga bestämmelser i rättshjälpslagen tydliga och fullgoda också i ärenden om internationellt skydd, när det bedöms om ett biträde ska delta i asylsamtalet. Enligt förarbetena till rättshjälpslagen är det avgörande när man bedömer behovet av biträde om sökanden utan biträde på behörigt sätt kan bevaka sitt intresse i saken (se RP 82/2001 rd, s. 77). I ljuset av bestämmelserna och förarbetena är det uppenbart att det handlar om en fråga som är beroende av prövning och baserar sig på ett verkligt behov. Ett biträde deltar alltså inte per automatik i asylsamtalet och det är inte fråga om en subjektiv rätt för den sökande. 

Det hör till biträdet att med sin egen yrkesskicklighet bedöma vilka åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till huvudmannens intressen. Från fall till fall ska det således bedömas om deltagande i asylsamtalet är nödvändigt eller om det räcker med rådgivning före asylsamtalet och omsorgsfull förhandsberedning för att tillgodose den sökandes rättssäkerhet. Behovet av åtgärder bedöms på samma sätt som i andra rättshjälpsärenden. 

Om rättshjälp i förvaltningsfasen ges av ett privat biträde, ska biträdet sända sina arvodesräkningar till rättshjälpsbyrån. I oklara fall kan den som bestämmer arvodet begära information om varför deltagandet i asylsamtalet var nödvändigt. I sista hand avgörs arvodesfrågan i domstol. Enligt uppgift har förvaltningsdomstolarna avgjort ett betydande antal besvär över arvoden i asylärenden. Redan nu kan man utifrån dem sammanställa tolkningsanvisningar för vilka åtgärder som behövs och under vilka omständigheter. Rättshjälpsbyråerna följer rättspraxis som grundar sig på förvaltningsdomstolarnas avgöranden. 

Följaktligen anser lagutskottet att det inte är nödvändigt att föreskriva om omfattningen av rättshjälpen och deltagandet i asylsamtalet med bestämmelser som avviker från eller är mer exakta än de allmänna bestämmelserna i rättshjälpslagen. 

I och med ändringen ges rättshjälp i ärenden om internationellt skydd för myndighetsförfarandet i förvaltningsfasen enligt samma principer i rättshjälpslagen som gäller i andra ärenden. Lagutskottet konstaterar därför att rättshjälp under de förutsättningar som anges i rättshjälpslagen ges för myndighetsförfarande också i andra ärenden. Enligt uppgift bistår offentliga rättsbiträden redan nu i myndighetsförfarandena i förvaltningsfasen, om det anses vara en nödvändig åtgärd. Enligt statistik från justitieministeriet bokförde offentliga rättsbiträden biträde 416 gånger 2020. Av dem antecknades 27 i utlänningsärenden och de övriga var arvs-, familje- och äktenskapsrättsliga ärenden, fastighetsärenden, förmånsärenden, brottmål och andra ärenden. 

Tidsfrister för anförande av besvär och ansökan om besvärstillstånd

Enligt 190 § 1 mom. i utlänningslagen får ändring i ett beslut som Migrationsverket har fattat i ett asylärende sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Enligt 3 mom. ska besvär med avvikelse från bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden anföras inom 21 dagar från delfående av beslutet, om det är fråga om ett beslut av Migrationsverket i ett ärende som gäller internationellt skydd i samband med ett asylförfarande. Dessutom framgår det av 196 § 3 mom. i utlänningslagen att besvär över förvaltningsdomstolens beslut och ansökan om besvärstillstånd i ett ärende som avses i 190 § 3 mom. ska anföras hos högsta förvaltningsdomstolen inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. Enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden är den allmänna besvärstiden 30 dagar från delfåendet av beslutet. 

Bakgrunden till de särskilda bestämmelserna om besvärstid i utlänningslagen är, som det sägs ovan, den betydande ökningen av antalet asylsökande 2015 och den exceptionella arbetssituation som det medförde för myndigheterna och förvaltningsdomstolarna. Syftet med ändringarna var att säkerställa att ärenden som gäller internationellt skydd kan behandlas snabbt och smidigt. 

Konsekvenserna av förkortade besvärstider för asylbeslut har utretts i flera olika projekt sedan lagändringarna trädde i kraft (se RP, s. 5–8). I de flesta utredningar har det bedömts att de kortare besvärstiderna kan ha lett till att besvär inte har hunnit anföras i tid eller att besvären har varit bristfälliga, enligt propositionen. Likaså har det bedömts att de förkortade besvärstiderna inte har haft någon stor betydelse för processens totala längd. De förkortade besvärstiderna anses heller inte ha vare sig effektiviserat eller påskyndat behandlingen av besvärsärenden. 

Också sakkunniga lyfte fram dessa omständigheter och ansåg att man via kortare besvärstider inte uppnått de mål som eftersträvades med ändringen. Det finns således ett allmänt stöd för att specialbestämmelserna om besvärstider i utlänningslagen upphävs på det sätt som regeringen föreslår. 

Sammanfattningsvis stöder lagutskottet ändringen, som innebär att besvärstiden för asylbeslut i fortsättningen är 30 dagar, som är den allmänna besvärstiden. Jämlikhets- och rättsskyddsaspekterna talar för att besvärstiden för asylbeslut ska vara samordnad med andra ärendegrupper. Den normala besvärstiden medverkar också till att besvär upprättas i tid och med tonvikt på kvalitetsaspekter. Ändringen kan således anses bidra till smidigare domstolsbehandling. 

Också förvaltningsutskottet anser i sitt utlåtande att längre besvärstid förbättrar möjligheterna att utarbeta besvären grundligare så att de inte behöver kompletteras senare. Detta förväntas ge smidigare behandling av ett ärende i domstol och gör att asylärenden har samma status som andra ärendegrupper, förutsatt att domstolarna har fullgoda resurser för att behandla besvären. Förvaltningsutskottet anser det därför viktigt för längd och effektivitet i den totala processen att det läggs särskilt avseende vid att domstolarna har adekvata personalresurser (se FvUU 19/2021 rd, s. 4). Lagutskottet delar förvaltningsutskottets synpunkt. 

Grunder för arvoden till biträde

Med stöd av 17 § 1 mom. i rättshjälpslagen fastställs för privata biträden som avses i den lagen ett skäligt arvode för behövliga åtgärder på grundval av den tid som använts för åtgärderna och för tidsförlust som föranleds av nödvändiga resor samt ersättning för kostnader. Ett undantag är privata biträden i ärenden som gäller internationellt skydd. För dem fastställs ett skäligt arvode efter ärende för att sköta biträdes uppgifter med stöd av 17 a §. Närmare bestämmelser om arvodesbeloppet efter ärende utfärdas genom förordning av statsrådet. I praktiken brukar arvodena per ärende fastställts till en genomsnittlig nivå. 

I propositionen föreslås det att specialbestämmelsen i 17 a § i rättshjälpslagen upphävs. Då kommer grunderna för arvoden i ärenden som gäller internationellt skydd att bestämmas på samma sätt som i andra ärenden utifrån den allmänna bestämmelsen i lagen. Till en jurist som biträder en asylsökande enligt rättshjälpslagen betalas således ett skäligt arvode för behövliga åtgärder i enlighet med grunderna i 17 §. 

Arvodet enligt specialbestämmelsen är förenat med både fördelar och nackdelar, anses det. Med avseende på de domstolar och rättshjälpsbyråer som bestämmer arvodet går det enkelt och snabbt att behandla arvodet efter ärende. Det anses ta längre tid att bestämma timbaserade arvoden än att bestämma individuella arvoden. Å andra sidan har arvodet efter ärende för privata biträden lett till att biträden som är väl förtrogna med ärendena inte nödvändigtvis har fått fullgod ersättning för sitt arbete. I flera undersökningar och utredningar om rättshjälp har den ärendespecifika modellen ansetts problematisk, särskilt med avseende på att möjligheten för sakkunniga biträden att sköta ärenden som gäller internationellt skydd äventyras, eftersom arvoden som uppfattas som för låga kan gallra bort behöriga biträden. 

Lagutskottet konstaterar att ärendespecifika arvoden är tydliga och kan göra förfarandet smidigare, eftersom de är förutsägbara och enkla att tillämpa för den som bestämmer arvodet. Efter en samlad bedömning av inkommen information stöder utskottet alternativet att grunderna för biträdesarvoden som regeringen föreslår kopplas till tidsanvändningen. Fördelen med ändringen är att timbaserade arvoden kan bestämmas utifrån den faktiska arbetsmängd som varje ärende kräver. Man kan utgå från att rättssäkerheten därmed främjas på det sätt som varje enskilt ärende kräver. För ändringen talar också att internationella ärenden kommer att behandlas på samma sätt som andra ärendegrupper. 

Med timbaserade arvoden är det dessutom lättare att få tillgång till sakkunniga biträden. Det är angeläget att Finland kan behålla tillräckligt omfattande flyktingrättslig specialkompetens och i det hänseendet spelar biträdesarvoden en roll. 

Ekonomiska konsekvenser

Enligt proposition innehåller planen för de offentliga finanserna för 2020–2023 en uppskattning av hur anslagsbehovet påverkas av ändringarna (s. 13). Anslagsbehovet har beräknats utifrån en uppskattning om 4 000 asylsökande utifrån kriterier som beskrivs närmare i propositionen. Av propositionen framgår det att 3 000–4 000 asylsökande anlände till Finland årligen före det exceptionella året 2015. Därefter återgick antalet asylsökande snabbt till så gott som normala siffror. Efter 2015 har det årligen lämnats in 4 500–5 600 asylansökningar, men nya ansökningar har stått för en stor del av alla asylansökningar. 

För rättshjälp till asylsökande avsattes det 2020 tilläggsanslag på 0,8 miljoner euro jämfört med det tidigare rambeslutet. Anslaget stiger till 1,1 miljoner euro 2021 och till 1,3 miljoner euro från och med 2022. Det fördelas över rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens omkostnader och ersättningar till privata biträden. 

Rättshjälpsbyråerna behöver mer personal eftersom rättsbiträdena efter lagändringarna oftare kommer att delta i asylsamtal. Enligt propositionen är andelen av tilläggsanslaget 560 000 euro 2020. Anslaget stiger till 700 000 euro 2021 och till 920 000 euro från och med 2022. Ersättningarna till privata biträden ökar till följd av timarvodena och deltagandet i asylsamtal och till följd av det ökande antalet muntliga förhandlingar. Denna andel av det ökade anslaget var 250 000 euro 2020. Anslaget ökar med 380 000 euro från och med 2021. 

Enligt uppgifter till utskottet kan ändringarna genomföras inom den fastslagna ramfinansieringen (se RP, s. 15). 

Lagutskottet konstaterar att antalet nya asylsökande har minskat avsevärt på grund av coronaläget som började våren 2020 och de anknytande inresebegränsningarna. Men asylärendena kan öka igen när coronaepidemin lättar. Det bör man räkna med och noga bevaka att resurserna räcker till. 

Det är viktigt att resurserna följs upp också av den anledningen att lagutskottet nyligen pekade på anslagsbehoven för den offentliga rättshjälpen i samband med behandlingen av planen för de offentliga finanserna 2022–2025 (se SRR 3/2021 rd – LaUU 11/2021 rd). Enligt uppgift har den offentliga rättshjälpen tvingats minska personalresurserna på grund av anslagsbrist, trots att medborgarnas behov av rättshjälp och rättssäkerhet inte har minskat. Dessutom har det meddelats förbud mot att tillsätta tjänster inom rättshjälpen, och från och med den 1 januari 2021 har endast utnämningar för viss tid varit tillåtna. För närvarande är upp till 45 procent av rättshjälpspersonalen tillsatt för viss tid vid en del av verken. Enligt uppgift försvårar detta avsevärt möjligheterna att ta hand om klienterna inom den offentliga rättshjälpen. Dessutom äventyras rättssäkerheten. För att trygga de nuvarande personalresurserna inom den offentliga rättshjälpen och förbättra det ekonomiska läget behöver rättshjälpsbyråerna enligt kalkyler från justitieministeriet en permanent anslagshöjning på 2,1 miljoner euro från och med 2022. Lagutskottet gav i utlåtandet uttryck för sin oro över resurssituationen inom den offentliga rättshjälpen och förutsatte att resursbehovet åtgärdas med en gång. 

Uppföljning

Det är viktigt att effekterna av reformen följs upp. Bland annat är det motiverat att följa hur reformen stärker de sökandes rättssäkerhet och möjligheter att få högkvalitativ rättshjälp, i vilken utsträckning biträdena i fortsättningen är närvarande vid asylsamtal och vilka konsekvenser detta har för hur anslagen räcker till. Det finns också anledning att följa upp vilka konsekvenser reformen har för domstolarna och behandlingstiderna där. Också förvaltningsutskottet nämner omständigheter som det är motiverat att följa upp (se FvUU 19/2021 rd, s. 3). 

Övrigt

Tröskel för besvärstillstånd

Som ett led i lagändringarna under förra valperioden togs det in en bestämmelse i 196 § 4 mom. i utlänningslagen om att besvärstillstånd till högsta förvaltningsdomstolen kan beviljas, om det med avseende på lagens tillämpning i andra liknande fall eller med hänsyn till en enhetlig rättspraxis är av vikt att ärendet prövas av högsta förvaltningsdomstolen eller om det finns ett annat särskilt vägande skäl att bevilja tillstånd. Vid behandlingen i utskottet har det framförts att villkoret ”särskilt vägande skäl” i specialbestämmelsen sätter tröskeln för besvärstillstånd för högt och därmed försämrar de asylsökandes rättssäkerhet. Specialbestämmelsen har inte heller ansetts motiverad ur ett jämlikhetsperspektiv eftersom den avviker från de allmänna bestämmelserna. 

Av propositionen framgår det att det i beredningen inte gjordes någon bedömning av hur genomförbar en sådan ändring är och vilka konsekvenser den kan ha samt att en sådan bedömning skulle fördröja behandlingen av ändringarna i propositionen (s. 22). Också lagutskottet anser det vara viktigt att ändringsförslagen genomförs så snart som möjligt. Det är dock befogat att det i fortsättningen görs en bedömning av frågorna avseende tröskeln för besvärstillstånd och av eventuella ändringsbehov. 

Privata biträden bekostade med offentliga medel i förvaltningsfasen och kontroll av biträdets kompetens och omsorgsfullhet

Samtidigt som rättshjälpen vid asylsamtal begränsades under förra valperioden slopades en specialbestämmelse i utlänningslagen som föreskrev att också någon annan med juridisk utbildning än ett offentligt rättsbiträde kunde vara ett biträde som förordnas för en utlänning vid behandlingen av ett förvaltningsärende. Bakgrunden till ändringen var målet att ingripa i de negativa följderna av att det också fanns aktörer inom branschen som inte omfattades av tillsynen och som inte följde allmänna etiska principer för jurister eller god advokatsed (se LaUB 7/2016 rd, s. 6). Lagutskottet hade påpekat att kvaliteten på den rättshjälp som privata biträden erbjöd asylsökande varierade också i andra sammanhang (se även LaUB 5/2016 rd). 

Efter det att specialbestämmelsen i utlänningslagen ströks har behörigheten för biträden som ger rättshjälp bestämts på grundval av rättshjälpslagen. Det har inneburit att bara advokater eller rättegångsbiträden med tillstånd har kunnat förordnas till privata biträden som bekostas med offentliga medel i ärenden som gäller internationellt skydd. Målet har varit att förbättra de sökandes rättssäkerhet och höja kvaliteten på hjälpen samt att alla biträden som ger rättshjälp med offentliga medel ska omfattas av tillsyn (se LaUB 7/2016 rd, s. 9). 

Rättshjälp bekostad med offentliga medel ges enligt rättshjälpslagen av ett offentligt rättsbiträde (8 §). I domstolsfasen kan också ett privat biträde som gett sitt samtycke till uppdraget vara biträde. På grundval av lagen om rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt (477/2016) kan rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten också köpa rättshjälp, om det behövs på grund av regional tillgång till tjänsterna eller av någon annan orsak (4 §). På de grunder som anges i 12 § i den lagen kan de sökande dessutom hänvisas till en annan rättshjälpsbyrå eller till ett privat biträde. Sådana grunder är bland annat jäv för ett offentligt rättsbiträde, arbetssituationen på rättshjälpsbyrån, bristande ömsesidigt förtroende mellan det offentliga rättsbiträdet och den som begär rättshjälp plus andra motiverade skäl. 

Under utskottsbehandlingen har det lyfts fram att privata biträden bör kunna ge rättshjälp med offentliga medel i större utsträckning redan i förvaltningsfasen och att asylsökande bör ha möjlighet att välja sitt biträde redan i den inledande fasen av processen. Det har ansetts viktigt att bedöma om också ändringen från 2016, som innebar att förvaltningsfasen begränsades till de offentliga rättshjälpsbyråerna, bör återkallas eller om lagen om rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten bör förtydligas vad beträffar styrningen av rättshjälp. Vid sakkunnigutfrågningen påpekades det att rättshjälpsbyråernas praxis för att överföra mål till privata biträden varierar. Här vill utskottet understryka att redan den gällande regleringen, precis som det sägs ovan, gör det möjligt att hänvisa till privata biträden av flera orsaker. 

Regeringsprogrammet har ingen skrivelse om att rättshjälp som bekostas med offentliga medel för förvaltningsfasen i allmänhet eller för utlänningar eller asylsökande i synnerhet bör ändras så att privata biträden kan vara förordnade biträden i förvaltningsfasen på samma sätt som i domstolsfasen. Enligt uppgifter till utskottet har en sådan ändring eller konsekvenser av en sådan ändring följaktligen inte utretts under beredningen av propositionen. 

Lagutskottet konstaterar att justitieministeriet för närvarande utreder hur kompetens och omsorgsfullhet hos de jurister som bistår asylsökande ska säkerställas i överensstämmelse med skrivelserna i regeringsprogrammet. Avsikten är att i sommar bedöma behovet av nya åtgärder och ta ställning till om assistans i förvaltningsfasen är av betydelse för att säkerställa kompetensen och omsorgsfullheten. Lagutskottet anser att det är befogat att bedöma om biträdande jurister är kompetenta och omsorgsfulla, eftersom det är viktigt att vara beredd på att fler personer i framtiden kommer att söka internationellt skydd och att det kan komma många sökande på en gång eller inom en kort tid. Då är det viktigt att det finns tillräckligt många kunniga och kompetenta biträdande jurister. Utskottet anser att det samtidigt är motiverat att bedöma om det är nödvändigt och ändamålsenligt att bredda möjligheterna att anlita privata biträden i förvaltningsfasen rent allmänt eller i ärenden som gäller internationellt skydd och på så sätt förbättra de sökandes möjligheter att redan i början av processen i förekommande fall välja sitt biträde också bland privata biträden.