3 §. Tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om statligt stöd.
Paragrafen bör preciseras för att bemyndigandet att utfärda förordning ska vara exakt och noggrant avgränsat och för att etablerad författningspraxis vid sättandet i kraft av EU-lagstiftning ska iakttas. I 1 mom. föreskrivs det om tillämpning av Europeiska unionens regler om statligt stöd. I momentet sägs det i informativt syfte att Europeiska unionens regler om statligt stöd ska tillämpas om ersättning, stöd eller bidrag beviljas ett företag eller någon annan sammanslutning som bedriver ekonomisk verksamhet. Bestämmelserna om statligt stöd ingår i artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som dock enligt artikel 42 i det fördraget tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån Europaparlamentet och rådet beslutar detta. Det går inte att avvika från denna utgångspunkt genom nationell lagstiftning. Det är således nödvändigt att till 1 mom. foga en precisering om att reglerna om statligt stöd tillämpas på de åtgärder som avses i lagförslaget, om inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning.
Utskottet föreslår att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. För att statligt stöd ska kunna beviljas ska kommissionen ha fattat ett beslut om godkännande. På det statliga stöd som avses i lagförslaget tillämpas i fråga om skador på odlingar Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014—2020 (2014/C 204/01), nedan riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn, och i fråga om skador på fiskodling kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 om de minimis-stöd för fiskeri- och vattenbrukssektorn. Ersättning för skador som kungsörnen orsakat renhushållningen omfattas däremot inte av bestämmelserna om statligt stöd enligt artikel 211 i förordning (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter, och det är inte fråga om statligt stöd.
Paragrafens 2 mom. blir 3 mom. Det föreslås inga ändringar i momentet. Momentet innehåller en hänvisning till 2 och 2 a § i lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd (300/2001) för att fullgöra skyldigheten att iaktta öppenhet. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att ministeriet får de uppgifter som behövs för anmälan och årsrapportering och att stödmyndigheten svarar för att den skyldighet att offentliggöra uppgifter som anges i kommissionens beslut fullgörs.
I 4 mom. (3 mom. i propositionen) föreslås ett bemyndigande för statsrådet att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om beviljande, förutsättningar för beviljande, utbetalning och användning av bidrag eller ersättning eller av stöd med anledning av fiskgjusens häckning samt om närings-, trafik- och miljöcentralens och bidragsmottagarens skyldigheter. Förordningen utfärdas efter prövning, och dess användning begränsas av EU:s regler om statligt stöd, särskilt riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn och kommissionens förordning om de minimis-stöd för fiskeri- och vattenbrukssektorn. Bemyndigandet behöver preciseras så att det framgår entydigt vilka av Europeiska unionens bestämmelser (riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn) och rättsakter (de minimis-förordningen) som begränsar dess utövning.
17 §. Ersättningsgrunder för skador på odling.
I 3 mom. föreskrivs det om ersättning för kostnader för kompletterings- och nyodling. Utskottet föreslår att stödnivån höjs till 100 procent till följd av att Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd har ändrats. Tidigare var maximibeloppet för ersättningen i riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn 80 procent av kostnaderna. Kommissionen har genom sin anmälan 2018 ändrat riktlinjerna för jordbrukssektorn (C/2018/7303) så att stödet kan uppgå till högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna. Samtidigt föreslås det att bestämmelsens ordalydelse preciseras så att uttrycket skadans faktiska värde används i stället för det verkliga värdet när det föreskrivs om ersättningens absoluta maximibelopp.
18 §. Ersättningsgrunder för skador på djur.
I 1 mom. 2 punkten föreskrivs det om ersättning för veterinärkostnaderna för vård av ett skadat djur. På motsvarande sätt som i fråga om 17 § 3 mom. behöver bestämmelsen ändras så att kostnaderna ersätts högst till djurets verkliga värde. Tidigare var maximibeloppet för ersättningen i riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn 80 procent av kostnaderna. Kommissionen har genom sin anmälan 2018 ändrat riktlinjerna för jordbrukssektorn (C/2018/7303) så att stödet kan uppgå till högst 100 procent av de stödberättigande kostnaderna.
20 §. Konstaterande och värdering av skador på odling och djur.
Utskottet föreslår att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Meningen är att i paragrafen inkludera de garantier för de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och en god förvaltning som förutsätts i 124 § i grundlagen. Det behövs för att uppgiften att utföra identifiering och värdering av skador på djur ska kunna anförtros andra än myndigheter. I det här fallet är det lämpligt att överföra uppgiften på någon annan än en myndighet eftersom uppgiften kräver särskild sakkunskap. Det handlar om att identifiera skador på djur som orsakats av en individ av en fridlyst djurart, vilket kräver förtrogenhet med hur arten beter sig. Närings-, trafik- och miljöcentralen bedömer utifrån uppgiften vilken aktör som är den bästa att sköta den. Uppgiften utförs i terrängen, och den inbegriper faktisk förvaltningsverksamhet. Däremot ingår inte fattande av förvaltningsbeslut. Det föreslås inte någon möjlighet att söka ändring i utförandet av värderingsuppgiften, utan på ändringssökandet ska tillämpas 38 § i den föreslagna lagen. För att trygga rättssäkerheten och garantierna för en god förvaltning fogas till paragrafen en bestämmelse om att uppgiften omfattas av straffrättsligt tjänsteansvar och en hänvisning till skadeståndslagen (412/1974). På utförandet av uppgifter som gäller identifiering och värdering av skador på djur tillämpas dessutom den allmänna förvaltningsrättsliga lagstiftningen.
30 §. Ansökan om ersättning och stöd.
I paragrafen behöver det vid sidan av tidsfristen för att lämna in en ansökan föreskrivas om en tidsfrist för behandlingen av ansökan. Enligt propositionen (30 § 2 mom. i lagförslaget) ska ersättning sökas före utgången av det år då skadan inträffat. Efter det behandlas de ansökningar som kommit in. Syftet med det föreslagna förfarandet har varit att säkerställa att finansieringen, om anslaget visar sig vara otillräckligt, vid behov kan minskas i samma proportion för samtliga sökande. För det andra är syftet med bestämmelsen att begränsa närings-, trafik- och miljöcentralernas arbetsbörda när bidrag, ersättningar och stöd betalas en gång om året. För det tredje föreskrivs det i riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn att stöd som betalas ut i flera poster och stödberättigande kostnader ska diskonteras till värdet vid den tidpunkt då stödet beviljades. Vid diskonteringen tillämpas dessutom den gällande diskonteringsräntan den dag då finansieringen beviljas.
För att ersättningssystemet ska vara godtagbart och för att målen ska kunna nås krävs det att den skadelidande har tillgång till ersättningen eller stödet inom en skälig tid. Det är därför nödvändigt att föreskriva att ersättningsansökningarna ska lämnas in till den behöriga myndigheten utan obefogat dröjsmål. De kalkylerade stöd enligt det föreslagna 5 kap. som baserar sig på kungsörnens och fiskgjusens häckning ska däremot sökas årligen senast den 31 oktober. Syftet med bestämmelsen är att det så snart som möjligt efter det att en skada har konstaterats ska kunna klarläggas om skadan berättigar till ersättning och, framför allt, att säkerställa att ansökan som utgångspunkt behandlas skyndsamt, utan obefogat dröjsmål. Ansökan ska i vilket fall som helst behandlas det år då skadan inträffade eller, om ansökan har gjorts så sent att den inte hinner behandlas det året, utan dröjsmål efter årsskiftet. Utskottet anser att det vore önskvärt att betala ut ersättningen eller stödet i en post så snart som möjligt efter det att ansökan har behandlats. Om ersättning eller bidrag måste betalas i flera poster, utgör den föreslagna bestämmelsen inget hinder för detta. Enligt utskottets uppfattning är diskontering vedertagen praxis vid utbetalning av statligt stöd, och närmare bestämmelser om diskonteringen får utfärdas genom förordning av statsrådet med stöd av bemyndigandet i det föreslagna 3 § 4 mom. Vid verkställigheten av bestämmelsen bör man se till att närings-, trafik- och miljöcentralerna har tillräckliga resurser och att de får introduktion.