Regeringen föreslår att det stiftas en lag om förebyggande och ersättning av skador orsakade av fridlysta djur. Utskottet stöder lagens syften och anser att de föreslagna bestämmelserna i sig behövs. Det bidrag för förebyggande av skador som ingår i lagförslaget är en synnerligen välkommen reform. Den betydande ökningen av skador orsakade av fridlysta djur under de senaste fem åren har ökat behovet att utveckla den nuvarande nationella stödordningen. Stödordningen har beretts i en brett förankrad arbetsgrupp åren 2019—2021. 

Utskottet har fått förslag om vissa nödvändiga ändringsbehov, som särskilt hänför sig till frågan om en exakt och noggrann avgränsning av det föreslagna bemyndigandet och till möjligheten att anlita en sakkunnig utanför förvaltningen för att värdera skador. Jord- och skogsbruksutskottet har gett ett utlåtande i ärendet (JsUU 25/2021 rd) där det lyfter fram vissa utvecklingsbehov. Efter att ha hört ett stort antal företrädare för näringsidkarna, som i huvudsak håller med om de synpunkter som jord- och skogsbruksutskottet framfört, tillstyrker miljöutskottet lagförslaget, men med vissa ändringar. 

Utskottet stöder i och för sig förslaget att inkludera förebyggande av skador orsakade av fridlysta arter i stödet. Det är en godtagbar utgångspunkt att i första hand försöka begränsa skadorna och uppmuntra aktörerna att vidta förebyggande åtgärder. Särskilt under de senaste åren har skador orsakade av vitkindade gäss ökat, och det finns ett uppenbart behov av gåsåkrar och av åtgärder för att driva bort gässen. Det är viktigt att dessa förebyggande åtgärder kan stödjas med offentliga medel. Utöver detta bör man försöka hitta andra metoder för att begränsa skadorna i enlighet med rapporten från arbetsgruppen för frågor som rör vitkindade gäss. Rapporten är från 2020. Man bör särskilt överväga att slopa fridlysningen av arter som klassificerats som livskraftiga och som fortfarande stärks samt att skapa smidigare förfaranden för undantagslov. För att jakt på vitkindade gäss ska kunna inledas krävs det att bilagorna till fågeldirektivet ändras, och detta alternativ bör fortfarande hållas framme. I propositionen behandlas dock inte olika metoder för att dämpa ökningen av skadorna i någon större utsträckning. Däremot sägs det i propositionen att anslagen för ersättning enligt prövning bör vara tillräckliga och att det finns ett behov av att anpassa de årliga ersättningarna till det disponibla anslaget så att samtliga ersättningsbelopp minskas i samma proportion, om anslaget inte räcker för att ersätta alla skador. Det är i sig möjligt att minska ersättningarna, men utskottet anser inte att detta är något önskvärt alternativ. I stället bör man använda hela arsenalen av förebyggande åtgärder och höja anslagsnivån så att den motsvarar beloppet av skadorna. I fråga om storskarven bör de undantagsförfaranden som fågeldirektivet möjliggör till-lämpas flexibelt för att förebygga skador orsakade av storskarvsbeståndet. (Utskottets förslag till uttalande 1) 

Tillämpningsområdet för den föreslagna lagen omfattar skador som konstaterats på odling och djur samt, i fråga om skador orsakade av kungsörn och fiskgjuse, det kalkylerade stöd som baserar sig på häckningen. Det handlar i huvudsak om skador orsakade av fridlysta fåglar. Skador orsakade av viltarter ersätts i enlighet med viltskadelagen. Enligt inkommen utredning kan särskilt det kalkylerade stöd som baserar sig på kungsörnens häckning anses vara lyckat. Systemet har upplevts vara fungerande och rättvist. Till övriga delar har ersättningssystemet fått kritik när det gäller begränsningarna av tillämpningsområdet, anslagets tillräcklighet, grunderna för fastställande av den skadade egendomens verkliga värde och förfarandet vid betalning av ersättningen. För tillämpningsområdets del har kritiken särskilt gällt att skador orsakade av havsörn, storskarv och gråhäger lämnas utanför ersättningen. När det gäller de skador som havsörnen orsakar renhushållningen har miljöministeriet inlett en utredning om de eventuella skadorna. Utskottet anser det vara ytterst viktigt att man med anledning av utredningen vidtar åtgärder för att ersätta skador orsakade av havsörnen på motsvarande sätt som den revirbaserade ersättningen för de skador som kungsörnen orsakar. Dessutom har miljöministeriet förbundit sig att närmare utreda storleken på de skador som storskarvar och gråhägrar orsakar fiskodlingar, möjligheterna att förebygga skador samt olika möjligheter att upprätta en stödordning för skador på egendom. I detta fall är inte skadeobjektets karaktär något problem, eftersom moderfisk och yngel på fiskodlingsanstalter tillhör ett fiskodlingsföretag. Miljöministeriet har dessutom förbundit sig att utreda de skador som storskarven orsakar fiskar i fångstredskap. Om det i utredningen konstateras att storskarven orsakar betydande skador på fiskfångsterna, lovar miljöministeriet i sin kompletterande utredning till utskottet att bereda en proposition om en stödordning. Utskottet anser att dessa utredningar är viktiga med tanke på såväl hela systemet som den allmänna acceptansen för skyddet av fridlysta arter. 

Enligt en utredning från miljöministeriet är det problematiskt att ersätta de skador som storskarvarna orsakar det kommersiella fisket, eftersom fångsten, exemplar av vilda fiskarter, i detta fall inte tillhör någon. Enligt miljöministeriet är det inte möjligt att identifiera och värdera de fångstförluster som det kommersiella fisket orsakas av vilda arter. Det skulle således vara fråga om allmänt näringspolitiskt stöd till fiskerinäringen, vilket inte är syftet med detta system utan hör till jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde. Utskottet påpekar att storskarven är en fridlyst djurart och att främjande av den allmänna acceptansen för skyddsåtgärder genom att ersätta skador orsakade av arten i sig omfattas av 2 § 2 punkten i den föreslagna lagen. Utskottet anser inte att det skulle vara problematiskt att bevilja fiskerinäringen och renhushållningen sådan ersättning som avses i lagförslaget. Det är inte fråga om någon principiell ändring av ersättningen av skador orsakade av fridlysta djurarter. I de sakkunnigutlåtanden som utskottet fått konstateras det att storskarvarna orsakar det kommersiella fisket skador på många sätt. De skadar direkt både fångsterna och fångstredskapen. Dessutom ändras fiskarnas beteende när de jagas, och skarvarna inkräktar på fiskbestånden inom sina häckningsområden. Det är fråga om ett mer omfattande fenomen än att bara skada bytet. Vid beredningen av stödordningen bör man i stor utsträckning utnyttja de forskningsrön som finns om frågan. 

Enligt utskottets uppfattning är det centrala innehållet i lagförslaget att kompensera företag och fysiska personer för de kostnader som skyddsbestämmelserna medför och ersätta egendomsskador eller förstörelse av egendom. Trots att den konkreta skadan orsakas av en individ av en vild djurart, är grunden för ersättningen i detta sammanhang att det är fråga om en art som fridlysts med stöd av naturvårdslagen. Det är således inte heller i fråga om storskarven något problem att skadan orsakas av en vild art. Det är inte heller problematiskt att fritt levande fiskbestånd som sådana inte tillhör någon. De är trots allt objekt med ett förmögenhetsvärde som omfattas av olika rättigheter, av vilka den rätt att fiska som vattenområdets ägare har får egendomsskydd (GrUU 58/2014 rd). Delägarlaget för ett vattenområde eller en fastighetsägare kan i egenskap av innehavare av fiskerätt utnyttja sin fiskerätt genom att fiska, arrendera ut fiskerätt eller bevilja fisketillstånd för vattenområdet. I värsta fall kan fiskbeståndets tillstånd inom ett influensområde för storskarvars bon försämras så att vattenområdets ägare hindras från att utnyttja sin egendom, och också tillståndspliktigt fiske eller fiske som baserar sig på arrenderätt kan hindras. Till den del rätten att fiska i området grundar sig på ett tillstånd eller en kvot för vattenområdets ägare, inklusive staten, bör man genuint granska möjligheten att ersätta skadorna också på grundval av begränsad sak-rätt. Ersättningar för skador som orsakats fångstredskap och fångster kan betraktas som ersättning för sakskada, och med hjälp av en kalkylerad ersättning kan man ersätta ekonomiska skador, såsom uteblivna inkomster för fiskare inom influensområdena för storskarvars bon. Båda dessa element är viktiga för att bygga upp ett rättvist system. Eftersom det handlar om en ersättning enligt prövning till skadelidande till följd av en verksamhet från statens sida (skydd av en fridlyst djurart), bör statsrådet vid beredningen av ersättningssystemet sträva efter att hitta ett rättvist och effektivt system som behandlar olika näringar och näringsidkare jämlikt och som på bästa sätt förverkligar den föreslagna lagens syften. I fråga om kungsörnen har man lyckats med detta. Statsrådet bör således snarast möjligt utreda de skador som storskarven orsakar det kommersiella fisket och bereda en separat proposition om stödordningen, om utredningen visar att betydande skador orsakas. En rapport om hur beredningen framskrider ska ges före utgången av 2022, om en sådan proposition inte har lämnats till riksdagen. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

Att det betalas full ersättning för en skada är en central faktor för att nå målen i lagförslaget. Trovärdigheten hos hela ersättningssystemet är beroende av att det med avseende på skadebeloppen beviljas tillräcklig finansiering för ersättningarna, antingen genom intern allokering under momentet eller genom höjning av anslagsnivån under detta. Utskottet instämmer i jord- och skogsbruksutskottets åsikt om att man bör säkerställa att anslagen för ersättningarna räcker. Andra centrala faktorer vid ersättning av skador är fastställandet av egendomens verkliga värde och villkoren för ersättningen. Enligt inkommen utredning bör Naturresursinstitutets skördestatistik utvecklas så att den bättre motsvarar de faktiska skördarna inom den aktiva konventionella och ekologiska produktionen. Också prisstatistiken bör utvecklas ytterligare, och i och med Naturresurs-institutets ekologiska prisstatistik kommer möjligheterna att fastställa det verkliga värdet av också ekologiska skördar att förbättras. Vid fastställandet av det verkliga värdet använder man sig av det värde som bestäms genom en förordning av jord- och skogsbruksministeriet om de verkliga värden som tillämpas vid ersättning av skador på djur. I förordningen bör det faktiska värdet av djur som har förädlats och skolats beaktas bättre än i de schematiska värdena. Oskäliga förebyggande åtgärder får inte vara ett villkor för ersättningen. Enligt en utredning till utskottet kommer så inte att vara fallet. 

Avslutningsvis lyfter utskottet fram frågan om ersättning i rätt tid. En sak som väsentligt minskar ersättningens betydelse är att ersättning enligt lagförslaget kan sökas en gång per år, före utgången av året, och att betalningen kan ske efter det. Detta leder till att en jordbrukare kan bli tvungen att vänta i nästan ett år på att få ersättning för skördeskador, medan jordbrukaren långt före det måste skaffa antingen material för att etablera ett nytt växtbestånd eller ersättande skörd för djurfoder. Utskottet anser att det är synnerligen viktigt att ersättningen inom ramen för de disponibla anslagen betalas utan obefogat dröjsmål under det år då skadan uppstod. För att genomföra bestämmelsen behöver man säkerställa tillräckliga resurser för de närings-, trafik- och miljöcentraler som behandlar ersättningsärenden samt främja elektronisk kommunikation vid behandlingen av ärenden. Enligt en utredning till utskottet kommer det att ersättning får sökas fortlöpande och att ansökan ska behandlas utan dröjsmål att kräva en permanent ökning av resurserna för närings-, trafik- och miljöcentralerna i Norra Karelen och Sydöstra Finland med uppskattningsvis två årsverken (ca 160 000 euro/år). Utskottet anser att det är ytterst viktigt att ordna med denna tilläggsresurs för att säkerställa ett snabbt ansökningsförfarande som behandlar de skadelidande på behörigt sätt.