Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.
Ändringarna i propositionen har två huvudsakliga syften: att utveckla myndighetssamarbetet och tydligare fördela behörigheten mellan staten och landskapen inom den översiktliga planeringen plus korta ner den anknytande beslutsprocessen och överklagandet.
En slutsats av utvärderingen av hur markanvändnings- och bygglagen fungerar var att landskapsplaner aktivt har upprättats och att landskapsplaneringen i huvudsak har fullgjort sin uppgift i fråga om regional och innehållsmässig omfattning. Men förfarandet för att fastställa landskapsplaner har upplevts som problematiskt eftersom det leder till att planprocessen, som också i övrigt är lång, ytterligare drar ut på tiden. Vidare anses det att fastställelseförfarandet kan åsidosätta beslutsfattandet på landskapsnivå, som bygger på kommunal demokrati. Det har ansetts finnas förbättringsbehov när det gäller att se till att utredningar och konsekvensbedömningar är tillräckligt omfattande och rätt inriktade, i rätt tid avgöra vilka utredningsbehov det finns och få klarhet i utredningsmaterialet.Alternativ till förfarandet med att fastställa landskapsplaner, Auvo Haapanala. Miljöministeriets rapporter 1/2015.
I propositionen föreslås det att markanvändnings- och bygglagen ändras så att landskapsplaner och kommunernas gemensamma generalplaner inte längre behöver föras till miljöministeriet för fastställelse. Utskottet anser att planprocessen snabbas upp om fastställelseförfarandet slopas. Men det kan ses som ännu mer väsentligt att ändringen bidrar till att processen för växelverkan mer koncentrerat infaller i en tidigare planeringsfas. Målet för en verkningsfull växelverkan har ansetts vara att de centrala myndigheterna och andra berörda aktivt är med från början och att konflikter inom markanvändningen effektivare avgörs redan under loppet av planläggningsprocessen.
Syftet är att genomföra detta på så sätt att landskapsförbundet har det samlade ansvaret för landskapsplaneprocessen. Landskapsförbundet har också till uppgift att se till att samråd ordnas mellan olika ministerier och närings-, trafik- och miljöcentralerna för att utforma de rikstäckande målen och andra viktiga mål för utarbetandet av planen. På så sätt kan till exempel ministerierna lyfta fram sin syn på de rikstäckande aspekterna redan i början av planläggningen. När fastställelseförfarandet slopas och behandlingen av anknytande besvär överförs från miljöministeriet till förvaltningsdomstolen kommer ministeriet sannolikt att få bättre möjligheter att kraftigare betona sina egna synpunkter vid samrådet, då ministeriet inte behöver ta hänsyn till eventuella misstankar om jäv i behandlingen av besvär eller i fastställelseförfarandet. Det har setts som problematiskt att ministeriet dels behandlar besvär, dels fastställer planer.
Det blir alltså mer framförhållning och växelverkan i förfarandet. Landskapsförbunden kommer att kunna utveckla den översiktliga planeringen i en riktning som bäst tjänar landskapets särdrag och regionernas specifika egenskaper. Utskottet framhåller att ändringen sammantaget kräver att de nya rutinerna förankras. När fastställelseförfarandet slopas blir landskapets ansvar mer framträdande när det gäller att se till att innehållet i landskapsplanen och det anknytande förfarandet är lagliga. Utskottet vill understryka att ändringen inte påverkar kraven på innehåll i planen.
Härefter kommer statens allmänna styrning av områdesanvändningen, rådgivningen och växelverkan att fokusera på aspekter som har riksomfattande betydelse i områdesplaneringen. De här aspekterna berörs i allt väsentligt av statsrådets principbeslut om riksomfattande mål för områ-deanvändningen. Målen konkretiseras i landskapens planering och i de olika statliga myndigheternas verksamhet. När fastställelseförfarandet, alltså efterkontrollen, slopas betyder det att landskapens ansvar framhävs i landskapsplaneringen när det gäller att enligt 24 § i markanvändnings- och bygglagen se till att de riksomfattande målen för områdesanvändning beaktas och främjas. Utskottet framhåller också att samarbete spelar en viktig roll när innehållet i och beaktandet och främjandet av de riksomfattande målen för områdesanvändning utvecklas. Miljöministeriet ska fortfarande ha hand om beredningen av de riksomfattande målen för områdesanvändning i samverkan med andra myndigheter enligt 23 § i markanvändnings- och bygglagen.
Den pågående reformen i fråga om självstyrande områden kommer att påverka organiseringen av uppgifterna att planera markanvändningen enligt propositionen. De självstyrande områdena kommer enligt förslaget att ta över social- och hälsovården men också bland annat landskapsförbundens uppgifter och närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter inom regional utveckling.
När fastställelseförfarandet slopas kommer det inte längre att finnas någon grund för den exceptionella besvärsvägen och överklagandet i första instans kommer att ske i förvaltningsdomstolarna. Arbetsbördan i förvaltningsdomstolarna kommer oundvikligen att öka när behandlingen av besvär överförs dit från ministeriet. Landskapsplaner överklagas inte kvantitativt sett mycket, men besvären är ofta omfattande och kräver bred expertis. Utskottet lyfter fram att förvaltningsdomstolarna bör få de resurser de behöver för att smidigt kunna behandla besvär.
Slutligen vill utskottet understryka att det i dagens ekonomiska läge är viktigt att sörja för en effektiv användning av den hittillsvarande arbetsinsatsen för fastställelseförfarandet.