Allmänt

Syftet med propositionen är att utveckla familjevården, framför allt för äldre. Propositionen hänför sig till spetsprojektet för bättre hemvård för äldre och bättre närståendevård för alla ålderskategorier. Ett av målen med ändringarna är att i kombination med åtgärderna inom spetsprojektet integrera familjevården i vården av äldre.  

Projekten och verkställigheten av lagändringarna får både projektbidrag och fortlöpande resurs-tillskott. Regeringen bedömer att merkostnaden för att utveckla familjevården uppgår till 20,4 miljoner euro på årsbasis. Genom att ersätta dyrare vård med närstående- och familjevård gör man ansenliga kostnadsbesparingar. Familjevården kommer att utökas i och med reformerna. Därmed sparar kommunerna ungefär 7 miljoner euro nästa år. Beloppet beräknas stiga till cirka 30 miljoner 2020 när närmare 1 500 äldre uppskattas få familjevård. 

Tanken är att familjevården ska utökas med hjälp av ändrade villkor och nya incitament. Arvodet till familjevårdare höjs och familjevårdarna får rätt till fler lediga dagar. Samtliga ändringar gäller familjevårdare i uppdragsförhållande. Social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp för att utreda arbetshandledning för familjevårdare och se över innehållet i fortbildningen. I fortsättningen kommer ansvaret att ordna och utöva tillsyn över familjevården att påverkas av omstruktureringen av social- och hälsovården. Det är viktigt att den sociala tryggheten och de lagstadgade ledigheterna för familjevårdare utvecklas och kvaliteten på vården stärks. Det kan man göra genom att förbättra stödet till familjevården enligt förslagen i propositionen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med vissa ändringar. 

Vårdarvode och rätt till ledighet

Regeringen föreslår att vårdarvodet för familjevårdare ska vara minst 775 euro per person i familjevård. Vidare tas bestämmelser om vårdnad vid sidan om in i samma sammanhang genom en hänvisning till uppdragsavtal enligt 10 §. Hänvisningen ingår i bestämmelserna om ekonomisk ersättning till vårdnadshavare vid sidan om. Då kan personer som är vårdnadshavare vid sidan om enligt gällande lagstiftning utöver vårdarvode och kostnadsersättning få tjänster och stödåtgärder enligt familjevårdslagen.  

Familjevårdare i uppdragsförhållande får rätt till fler lediga dagar. Rätten ändras från en vardag till två dygn för varje kalendermånad då vårdaren har arbetat minst 14 dygn som familjevårdare med stöd av uppdragsavtalet. I fortsättningen anges ledigheten i dygn och inte i vardagar som nu. En del kommuner har nämligen tolkat den gällande formuleringen så att en vardag är kortare än ett dygn och att ledighet därför inte behöver ordnas i hela dygn.  

Också hädanefter kan parterna i uppdragsavtalet avtala på något annat sätt om antalet lediga dagar. Redan nu erbjuder ett flertal kommuner betydligt större möjligheter till ledighet än minimivillkoren i lagen, särskilt i familjevård av äldre och utvecklingsstörda. 

Högre vårdarvoden, bättre tjänster och stödåtgärder och mer ledig tid medverkar till ökad familjevård och hjälper vårdarna att orka med sitt arbete, framhåller utskottet.  

Undersökningar av välmående och hälsa

Lagen får en ny 15 a § om undersökningar av välmående och hälsa. För familjevårdare på heltid ska kommunen ordna möjlighet till undersökning av välmående och hälsa minst vartannat år. För andra familjevårdare i uppdragsförhållande ska möjligheten ordnas vid behov. Dessutom ska kommunen ordna tjänster enligt socialvårdslagen som stöder familjevårdarnas välmående. 

Undersökningarna av välmående och hälsa innefattar dels kontroll av välbefinnande, hälsotillstånd och funktionsförmåga, dels utredning av hälsotillstånd och rådgivning som främjar välmående och hälsa. De ska göras av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som är insatt i specialfrågor inom familjevård, exempelvis en hälsovårdare. Undersökningarna är gratis på grundval av 5 § 1 punkten i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992).  

Undersökningarna av välmående och hälsa för familjevårdare på heltid är frivilliga för familjevårdarna. Med familjevårdare på heltid avses en person som inte förvärvsarbetar utanför familjevårdsfamiljen och som därmed inte heller omfattas av företagshälsovård. Det är motiverat att ordna regelbundna undersökningar av välmående och hälsa för familjevårdarna för att eventuella risker för vårdarnas hälsa och med placering i familjevård ska kunna åtgärdas på ett så tidigt stadium som möjligt.  

Att döma av motiven är det meningen att 15 a § ska föreskriva om social- och hälsovårdstjänster och inte bara om tjänster enligt socialvårdslagen. Utskottet föreslår att formuleringen preciseras enligt detta.  

Antal vårdtagare

Enligt motiven vill regeringen också förbättra villkoren för familjevårdare på heltid genom att höja det högsta antalet vårdtagare till sex. Därmed får båda föräldrarna bättre möjligheter att arbeta som familjevårdare på heltid. Det förbättrar och bevarar tillgången till familjevård som en form av avlösarservice, enligt propositionen. 

Enligt 7 § i den gällande lagen får i ett familjehem vårdas högst fyra personer samtidigt, inbegripet de barn under skolåldern och andra personer i behov av särskild vård eller omsorg som bor i samma hushåll som vårdaren. Det nya 2 mom. avviker från huvudregeln och tillåter att högst sex personer vårdas samtidigt på familjehem, om det på vårdstället bor minst två personer som svarar för vården, fostran eller den övriga omsorgen i familjehemmet. Av dem ska åtminstone den ena ha den behörighet som anges i 6 § 1 mom. och den andra den behörighet som anges i 6 § 3 mom.  

Avsteg från antalet vårdtagare får också göras på grundval av 9 §, om vårdtagaren är ett syskon eller en medlem i samma familj. Ett särskilt skäl för att avvika från det högsta antalet är framför allt om vårdtagarna har uppnått myndighetsålder och deras umgänge sinsemellan och arten av placering i familjevård i kombination med deras funktionsförmåga och behov av vård tillåter undantag. Men bestämmelsen säger att antalet vårdtagare ska stå i relation till antalet familjevårdare, vårdtagarnas behov av vård och fostran och verksamhetens natur.  

Den nya bestämmelsen om det högsta antalet vårdtagare gäller också familjevård för barn. Enligt artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska barnets bästa komma i främsta rummet i alla åtgärder som rör barn och vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter och lagstiftande organ. Också bland annat barnskyddslagen uttrycker företräde för barnets bästa i de viktigaste principerna och i bestämmelserna om valet av plats för vård utom hemmet. Men propositionen saknar en bedömning av konsekvenserna för barn. Det hade varit bra att i konsekvensbedömningarna i propositionen beakta olika åldersgrupper och deras behov, inklusive placerade barns särskilda behov på grundval av sjukdom, funktionsnedsättning eller andra särskilda bakgrundsfaktorer såsom kulturell eller språklig bakgrund. Utskottet framhåller att kravet på en konsekvensbedömning i ett barnperspektiv baserar sig på FN:s konvention om barnets rättigheter.  

När någon ska placeras i familjevård måste beslutet i första hand basera sig på hänsyn till vårdtagarens bästa som det uttrycks i familjevårdslagen och andra bestämmelser med relevans för klientens ställning. När barn och unga placeras i familjevård är det en process som kräver specialkunskaper inom barnskydd. Det ingår i kommunens uppgifter att se till den totala situationen på familjehemmet och beredskapen att ta hand om alla barn på hemmet i överensstämmelse med deras bästa. En familjevårdare har inte rätt att få ett visst antal personer att ta hand om utan också i fortsättningen är det kommunen som bestämmer om placeringarna. Vid placeringar bör kommunen ta hänsyn till om de övriga på familjehemmet accepterar den nya personen och om personen kan bli en likvärdig medlem. Lagändringen om maximalt sex vårdtagare betyder inte per automatik att varje familjehem kommer att ha fler än fyra vårdtagare. Antalet vårdtagare ska fortfarande ställas i relation till antalet familjevårdare, vårdtagarnas behov av vård och fostran och verksamhetens natur som 9 § föreskriver.  

Tillsyn över familjevård

När familjevårdslagen kom till preciserades bestämmelserna om dels familjevårdarnas anmälningsskyldighet, dels tillsynen över familjevården. Familjevårdarna är skyldiga att anmäla förändringar i familjevården till den kommun som placerat den vårdbehövande och till den kommun där familjehemmet finns (21 §). Skyldigheten rör bland annat förändringar i antalet vårdtagare. Det kan således inte hända att exempelvis antalet vårdtagare ändras utan att den placerande kommunen vet om det. Kommunen ska övervaka att placeringar i familjevård förlöper enligt familjevårdslagen och att vårdtagarna får de tjänster och stödåtgärder som de behöver av placeringskommunen. Både placerarkommunen och placeringskommunen kan i förekommande fall göra inspektioner på familjehemmen (22 §). 

I samband med programmet för förändringar för barn och barnfamiljer kommer det som ett led i arbetet för att utveckla barnskyddet att tas fram nya tjänste- och handlingsmodeller för arbetet med enskilda barn och familjer och för hänvisning till och tillsyn över vård utom hemmet, erfar utskottet. Utvecklingsarbetet avser också familjevård.  

När riksdagen antog familjevårdslagen godkände den ett uttalande. Där förutsätts regeringen följa upp vilka konsekvenser familjevårdslagen har för dels olika befolkningsgrupper och olika former av familjevård, dels för kostnadsutvecklingen i kommunerna. Utskottet framhåller att konsekvenserna av de föreslagna lagändringarna bör följas upp i samma hänseenden.