Propositionens syfte är att inrätta en självständig och oberoende myndighet som ska bevaka de äldres ställning och tillgodoseendet av de äldres rättigheter i vid bemärkelse inom samhällets alla sektorer. Myndigheten ska göra iakttagelser och lyfta fram de äldres perspektiv i den samhälleliga diskussionen och i beslutsfattandet. De äldre är en växande befolkningsgrupp, och det finns många olika slags frågor kring deras ställning och rättigheter. Som en följd av de missförhållanden som lyfts upp i offentligheten under de senaste åren har de myndigheter som ska bevaka och främja de äldres rättigheter fått mer resurser, och tillsynen har effektiviserats. Men i Finland finns det ingen myndighet som helt och hållet fokuserar på de äldres ställning och rättigheter. När man beaktar att de äldre blir allt fler och att det handlar om komplexa frågor är det motiverat att utöver de nuvarande aktörerna inrätta en ny myndighet som har som huvuduppgift att bevaka de äldres ställning och rättigheter, menar utskottet. Utskottet tillstyrker därför lagförslaget utan ändringar. 

Äldreombudsmannens uppgifter

Enligt propositionen ska äldreombudsmannen bevaka de äldres ställning och tillgodoseendet av deras rättigheter samt bevaka lagstiftningen och beslutsfattandet och bedöma deras konsekvenser för de äldre. Äldreombudsmannen kan genom initiativ och utlåtanden lyfta fram utvecklingsområden i ärenden som gäller de äldre och lägga fram förslag om främjande av de äldres ställning. Äldreombudsmannen kan också sammanställa och låta göra utredningar och offentliggöra rapporter, främja informationsverksamhet och förmedla kunskap om äldre. Dessutom kan äldreombudsmannen främja samarbetet mellan aktörer som handlägger ärenden som gäller äldre och aktörer som representerar äldre. Viktiga sådana aktörer är andra myndigheter samt organisationer, forskare och de kommunala äldreråden. Enligt propositionen ska äldreombudsmannen årligen till statsrådet och till riksdagen en gång per fyra år lämna en berättelse om de äldres ställning och tillgodoseendet av deras rättigheter. 

Utskottet betonar att äldreombudsmannen inte utövar laglighetskontroll eller behandlar klagomål. Inrättandet av äldreombudsmannens byrå ändrar inte de befintliga myndigheternas och aktörernas uppgifter eller befogenheter. I dag finns det flera olika myndigheter som bevakar och följer hur de äldres rättigheter tillgodoses. Som exempel kan nämnas Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira, regionförvaltningsverken, kommunerna, Riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern. Diskrimineringsombudsmannen övervakar att diskrimineringslagen iakttas och arbetar för att förebygga åldersdiskriminering. Utskottet betonar att de olika tillsynsmyndigheternas roller måste vara tydliga. Äldreombudsmannen bör ha tillräckliga befogenheter för att sköta sin uppgift, och befogenheterna ska vid behov ses över. 

Administrativ ställning

I propositionen föreslås det att äldreombudsmannen ska höra till justitieministeriets förvaltningsområde och finnas vid diskrimineringsombudsmannens byrå. Utskottet anser att denna placering är lämplig och konstaterar att man genom att utnyttja en befintlig struktur kan säkerställa att resurserna i så hög grad som möjligt kan användas för att främja de äldres ställning. Det är ändamålsenligt att ha gemensamma funktioner för förvaltning och till exempel kommunikation med de aktörer som finns redan i dag. 

Under beredningen av propositionen nämndes som ett alternativ att äldreombudsmannen kunde placeras i anslutning till Människorättscentret vid riksdagens justitieombudsmans kansli. Enligt propositionen kunde detta möjliggöra ett maximalt utnyttjande av den sakkunskap om de äldres rättigheter som finns vid justitieombudsmannens kansli och Människorättscentret och av de resurser som under senare år riktats till tillsynen över och främjandet av de äldres rättigheter. För att behörigheten mellan de högsta statsorganen ska vara tydliga skulle det enligt propositionen då vara lämpligt att ombudsmannen på samma sätt som Människorättscentrets personal skulle utses av riksdagens justitieombudsman, som väljs av riksdagen, och att ombudsmannen skulle rapportera direkt till riksdagen. Detta alternativ skulle således avvika från vad som gäller de övriga specialombudsmännen, dvs. barnombudsmannen, diskrimineringsombudsmannen och jämställdhetsombudsmannen, i fråga om utnämning, verksamhet och administrativa arrangemang. Enligt propositionen möjliggör det föreslagna alternativet, dvs. att äldreombudsmannen placeras vid diskrimineringsombudsmannens byrå, att specialombudsmännens verksamhetsförutsättningar och stödtjänster kan skötas samordnat på ministerienivå. 

Utskottet betonar att det är viktigt att äldreombudsmannen, oberoende av placering, ska komplettera den verksamhet som bedrivs av de nuvarande myndigheterna. Äldreombudsmannen ska därför ha ett nära samarbete med de övriga myndigheter och aktörer som bevakar de äldres rättigheter.