Utskottet föreslår i sitt betänkande på samma sätt som regeringen att lagen om pension för arbetstagare ändras bland annat så att arbetstagarens arbetspensionsavgift höjs och arbetsgivarnas arbetspensionsförsäkringsavgift på motsvarande sätt sänks med inalles 1,2 procentenheter. Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift höjs enligt förslaget med 0,2 procentenheter åren 2017 och 2018 och med 0,4 procentenheter åren 2019 och 2020.
Den arbetspensionsförsäkringsavgift som betalas av arbetstagarna beräknas enligt propositionsmotiven öka cirka 160 miljoner euro 2017, cirka 320 miljoner euro 2018, cirka 670 miljoner euro 2019 och cirka 1 030 miljoner euro vid utgången av övergångstiden 2020. Arbetsgivarnas genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgift sjunker med motsvarande belopp. Dessa siffror ger en andel på cirka 70 procent för den privata sektorns pensionssystem och cirka 30 procent för den offentliga sektorns pensionssystem.
Jag kan inte godkänna utskottets betänkande och de höjningar av löntagaravgifterna som föreslås där, på följande grunder:
Vänsterförbundet delar inte regeringens syn på konkurrenskraftsavtalet och tanken om billigare arbete som botemedel mot den ekonomiska krisen. Vidare kan man påpeka att tidigare sänkningar av arbetsgivaravgifterna, exempelvis sänkta och senare avskaffade FPA-avgifter, inte har resulterat i särskilt många nya arbetstillfällen, trots att sänkningarna har motiverats med fler arbetstillfällen. FPA-avgiften sänktes med 0,8 procentenheter den 1 april 2009 och slopades helt den 1 januari 2010.
I en undersökning som gjordes vid Statens ekonomiska forskningscentral uppskattades de omedelbara sysselsättningseffekterna av den sänkta FPA-avgiften för arbetsgivare 2009 till 0,07 procent i form av sänkta arbetskraftskostnader, med den presumtionen att reallöneanpassningen skulle ha skett genast. (VATT Tutkimukset, Vuoden 2011 energiaverouudistuksen kansantaloudelliset vaikutukset, Juha Honkatukia — Saara Tamminen, s. 24).
Konkurrenskraftsavtalet kom till stånd genom att fackförbunden hotades med tvångslagar som hade skurit ännu mer i lönerna än avtalet. Processen påverkades också av de diffusa planerna på "lokala avtal".
Hög nivå på teknik, utbildning och kompetens för att producera finska varor och tjänster är avgörande för att möta de nuvarande utmaningarna inom vår exportindustri. Men också där sätter regeringen in sina nedskärningar i budgetpropositionen för 2017.
Ingen av dem som deltog i ekonomidirektörernas första ekonomiska barometer 2016 ansåg att konkurrenskraftsavtalet hade någon större effekt på konkurrenskraften hos deras företag. Bland annat Åbovarvets direktör Jan Meyer betonar att lönenivån inte är avgörande, utan man måste se till helhetsbilden av affärsverksamheten, investeringarna, den tekniska utvecklingen och produkternas kvalitet.