Regeringen föreslår att hälsoskyddslagen ändras så att det av verksamhetsutövarna i fortsättningen ska tas ut en årlig grundavgift för tillsyn av de verksamhetsställen och verksamheter som verksamhetsutövarna är skyldiga att anmäla eller som förutsätter godkännande. Avgiften, som är av skattenatur, föreslås uppgå till 150 euro per år. Sannfinländarnas utskottsgrupp motsätter sig en ökning av skattebördan för företagsverksamhet i form av nya avgifter av skattenatur. Det är inte heller motiverat att överföra pengar inom kommunen från en ficka till en annan i form av en avgift av skattenatur. 

Under utfrågningen menade sakkunniga att den föreslagna grundavgiften ökar den totala kostnadsbelastningen på företagen och att den inte grundar sig på åtgärder utifrån vilka det över huvud taget kunde anses vara befogat att ta ut en avgift hos enskilda företag. Till följd av den årliga grundavgiften blir företagen tvungna att betala en tillsynsavgift trots att inga tillsynsåtgärder har riktats mot dem. Den grundavgift för tillsyn som avses i propositionen handlar enbart om en till-läggskostnad för företagen. 

Införandet av avgiften motiveras bland annat med att avgiftsintäkterna möjliggör en effektivare rådgivning och handledning i förebyggande syfte. Det är välkommet att främja en effektivare rådgivning och handledning, men det är tveksamt om den planerade effekten kan uppnås. En aktör som inte har varit föremål för inspektioner kommer inte att ha någon nytta av den handledning och rådgivning som vanligtvis hänför sig till denna. I propositionen föreslås det inte heller några ändringar i syfte att genomföra den förebyggande rådgivning och handledning som regeringen motiverar avgiften med. Även om en aktör genom egna satsningar och egenkontroll kan sänka avgifterna för tillsynen, påverkar detta ändå inte grundavgiften för tillsynen. 

Särskilt kan man ifrågasätta att förslaget höjer betalningsbördan för turistbranschen just nu när coronakrisen har lett till att lönsamheten inom branschen har rasat. År 2020 sjönk bruttoförädlingsvärdet inom hotell- och restaurangbranschen med drygt en tredjedel, och många inkvarteringsföretag förlorade över hälften av sin omsättning. De åtgärder för att begränsa resandet som regeringen har hållit fast vid onödigt länge och som är överdimensionerade bland annat med hänsyn till rekommendationerna från Institutet för hälsa och välfärd (THL) och ECDC försvagar villkoren för turistbranschen ytterligare. I denna situation är det inte motiverat att rikta nya avgifter av skattenatur till de sektorer som drabbats hårdast av coronapandemin. Om företagen i samband med införandet av grundavgiften hade getts möjlighet att genom egen verksamhet minska den avgiftsbörda som beror på de prestationsbaserade avgifterna, hade grundavgiften åtminstone på något sätt kunnat motiveras. Men även då hade det varit skäligt att skjuta upp införandet av avgiften med till exempel ett år, till början av 2023, på grund av de förluster som coronarestriktionerna orsakat företagen.