Betänkande

Propositionen med förslag om att skära i sjukdagpenningen, den partiella sjukdagpenningen och den rehabiliteringspenning som beviljas av FPA bygger på planen för de offentliga finanserna 2017—2020. Nedskärningarna föreslås bli genomförda genom att bestämmelsen om att fastställa dagpenningarna ändras så att den övre inkomstgränsen på 56 443 euro för årsarbetsinkomsten slopas och beloppet av dagpenningen är 20 procent av trehundradelen av årsarbetsinkomsten till den del årsarbetsinkomsten överstiger 30 000 euro. Besparingen till följd av nedskärningarna av dagpenningarna beräknas bli 25 miljoner euro på årsnivå och 18 miljoner euro 2017. Besparingen berör den andel som finansieras med försäkringspremierna för den arbetsinkomstförsäkring som ingår i sjukförsäkringen, vilket betyder att besparingarna inte påverkar statens utgifter. Det beräknas att arbetsgivares sjukförsäkringsavgift sjunker med 0,01 procentenheter samt löntagares och företagares dagpenningspremie likaså med 0,01 procentenheter.  

Utskottet noterar att den föreslagna ändringen trots att den utgör en sparåtgärd genomförs på så sätt att den inte inverkar på låginkomsttagarnas ekonomiska situation. Dagpenningsbeloppet minskar från och med månadsinkomster på 2 500 euro. Nedskärningen är procentuellt sett klart mindre för medelinkomsttagare än för höginkomsttagare. Utskottet är medvetet om nackdelarna med nedskärningar i dagpenningar och påpekar att nivån på dagpenningarna förra gången skars ner i början av 2016. Då uttryckte utskottet sin oro över de negativa konsekvenserna av att sjukdagpenningarna och rehabiliteringsdagpenningarna sänktes (ShUB 18/2015 rd). Nedskärningarna av rehabiliteringspenningarna kan leda till att färre söker sig till yrkesinriktad rehabilitering med sikte på arbetslivet. Sänkningen av sjukdagpenningen kan också föra med sig att många som blir sjuka har sjukpension som främsta alternativ i stället för att vara kvar i arbetslivet. 

Sammantaget sett välkomnar utskottet inte en utveckling som leder till att försäkringsprincipen urholkas inom den inkomstrelaterade socialförsäkringen. Hela systemet hotas av ett legitimitetsproblem om utvecklingen hela tiden går mot att nedskärningarna upprepat drabbar de högre inkomstklasserna men premierna är relaterade till förvärvsinkomsterna och förmånerna därmed allt mer börjar likna ett slags platt ersättning. Om socialförsäkringen inte ger medborgarna tillräcklig säkerhet kan det också uppstå ett behov att komplettera den med privat försäkring.  

Utöver de föreslagna nedskärningarna innehåller propositionen extra satsningar på rehabilitering och således också incitament för att förankra sig i arbetslivet. Det föreslås att rehabiliteringspenningens minimibelopp för unga och för yrkesinriktad rehabilitering höjs till samma nivå som garantipensionen. I en utredning som utskottet fått står det att det lägsta beloppet av de rehabiliteringspenningar som ska höjas kommer att vara 30,41 euro per dag 2017 enligt aktuella beräkningar och att beloppet av de övriga rehabiliteringspenningarna som bestäms enligt det lägsta sjukdagpenningsbeloppet kommer att vara 23,73 euro per dag. Syftet med ändringen är att göra det lättare för unga och personer som inte fått fotfäste i arbetslivet att söka sig till och delta i aktiva åtgärder med sikte på arbetslivet i stället för att söka pension. Utgifterna för rehabiliteringspenningen kommer att stiga med ca 13 miljoner euro på årsnivå. Det är statens finansieringsandel av utgifterna som ökar.  

Regeringen föreslår att rehabiliteringspenning utifrån beslut om yrkesinriktad rehabilitering också ska kunna beviljas för allmänbildande grundutbildning på de villkor som anges i lagen. I fråga om personer under 20 år är detta möjligt redan i nuläget med stöd av gällande lagstiftning. Syftet med förslaget är att införa incitament för personer över 20 år att delta i aktiva stödåtgärder. Det rör sig om personer som saknar yrkesexamen, som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning löper risk att bli utslagna från arbetslivet och som genom tillräckliga stödåtgärder kan avlägga en yrkesexamen och komma in i arbetslivet. Folkpensionsanstalten föreslås bli skyldig att utreda om sökande av rehabiliteringspenning för unga har rätt att få ersättning för kostnader för behövligt studiematerial och för resekostnader. Förmånsbeloppen och villkoren för beviljande föreskrivs i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner.  

Utskottet välkomnar åtgärderna för att införa bättre incitament för unga att delta i arbetslivet. Stödet för studier i form av rehabilitering är avsett för unga med funktionsnedsättning som utan särskilda incitament kan hamna utanför arbetslivet. Utskottet påpekar ändå att de studiesociala stöd som beviljas inom ramen för olika system skiljer sig från varandra. Stödet till dem som studerar med hjälp av rehabiliteringspenning omfattar utöver dagpenningen på vissa villkor också ersättningar för studiematerial och resekostnader, vilket avviker från det allmänna studiestödssystemet. Det här är acceptabel positiv särbehandling i relation till andra studerande, men utskottet pekar ändå på att olika villkor gäller för de studerande i fråga om studiesociala förmåner. Därför måste konsekvenserna och effekterna av reformen bevakas också med avseende på likabehandling av studerande. 

Regeringen föreslår att giltighetstiden för bestämmelsen om sjukvårdsersättning för privata hälso- och sjukvårdstjänster som tillhandahålls i offentliga lokaler ska förlängas. Till 3 § i sjukförsäkringslagen ska det fogas ett 4 mom. med delvis samma innehåll som motsvarande bestämmelse som gäller fram till utgången av 2016. Bestämmelsen föreskriver att aktiebolag där en kommun eller samkommun är majoritetsaktieägare ska betraktas som en privat tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster enligt bestämmelsen, om någon annan än en kommun eller samkommun äger minst 25 procent av bolagets aktiekapital.  

Lagen föreslås bli kompletterad med en bestämmelse om att kravet på aktieinnehav inte ska till-lämpas på verksamhet som bolagiserats till följd av den bolagiseringsskyldighet som föreskrivs i 126 § 1 mom. i kommunallagen (410/2015). Utskottet anser att detta är motiverat. Utskottet påpekar att 126 § 1 mom. i kommunallagen berörs av övergångsbestämmelsen i 150 § 2 mom. i samma lag, där det står att övergångstiden för att bolagisera företagshälsovårdstjänster går ut den 31 december 2016. Övergångstiden föreslås bli förlängd till utgången av 2018. Propositionen med ett anknytande förslag (RP 212/2016 rd) behandlas för närvarande i riksdagen. Den föreliggande propositionen går inte explicit in på hur övergångsbestämmelsen påverkar föreslagna 3 § 4 mom. Det är oklart om tillämpningsområdet omfattar bolagiseringar som genomförs under övergångstiden. Utifrån en utredning vill utskottet tydliggöra att 150 § 2 mom. i kommunallagen uteslutande gäller övergångstiden, vilket betyder att kommunerna under den angivna tiden genomför bolagiseringar som avses i 126 § 1 mom. i kommunallagen. Det krävs således inte att någon annan än en kommun eller samkommun innehar aktier i bolag som bolagiserats under den övergångstid som anges i övergångsbestämmelsen. Klienterna hos kommunala aktiebolag får alltså sjukvårdsersättning under övergångstiden oberoende av om någon ägare i bolaget är privat.