Slutligen ska riksdagen besluta om förslagen om misstroende. 

Under behandlingen av budgetpropositionen har följande förslag om misstroende mot statsrådet framställts: 

Timo Heinonen /saml understödd av Sari Multala /saml: "Riksdagen konstaterar att regeringen inte visar sitt engagemang för de mål för den ekonomiska politiken som skrivits in i regeringsprogrammet. De centrala målen för en sysselsättningsgrad på 75 procent och balans i de offentliga finanserna är välkomna. Problemet är att det saknas konkreta metoder för att uppnå målen. Regeringen har som mål att ta mindre lån och öka sysselsättningen. De åtgärder som ingår i nästa års budget ökar dock skulden och minskar sysselsättningen. Regeringens verksamhet väcker inte förtroende och tro på att regeringen på allvar strävar efter balans i de offentliga finanserna och ökad sysselsättning. Riksdagen konstaterar att regeringen har misslyckats och därför inte har riksdagens förtroende." 

Antero Laukkanen /kd understödd av Päivi Räsänen /kd: "Riksdagen konstaterar att regeringens ekonomiska politik och sysselsättningspolitik inte vilar på en hållbar grund. En ökning av de bestående utgifterna utan åtgärder som stärker sysselsättningen äventyrar välfärdsstatens hållbarhet på lång sikt. Regeringens beslut höjer kostnaderna för boende och mobilitet, ökar ojämlikheten i samhället och drabbar i synnerhet landsbygden. Följaktligen konstaterar riksdagen att regeringen har misslyckats och inte har riksdagens förtroende.”  

Vilhelm Junnila /saf understödd av Lulu Ranne /saf: "Regeringen godkände det föregående regeringsprogrammet utan att ändra på det, trots att den ekonomiska politiken i programmet nästan uteslutande grundar sig på att sysselsättningen fortsätter att växa. Dessutom hotar regeringsprogrammets framtidsinvesteringar att bli bestående utgiftsökningar i statsbudgeten. Det saknas dock verkliga sysselsättningsåtgärder från regeringens sida. Den avtagande ekonomiska tillväxt som prognostiserats för de närmaste åren i kombination med små tillväxtsatsningar och stigande åldersrelaterade utgifter hotar att leda till en allt djupare svacka i statsfinanserna och därigenom också den kommunala ekonomin. Detta leder till att hemservice, omsorgstjänster och vårdtjänster samt ställningen för låginkomsttagare försvagas. Regeringen håller således på att glömma bort välfärden för finländare i alla åldrar. Samtidigt har regeringen genom sitt program inskränkt vanliga medborgares yttrande- och åsiktsfrihet och underlåtit att försvara Finlands nationella intressen under EU-ordförandeskapet. Följaktligen konstaterar riksdagen att regeringen inte har riksdagens förtroende." 

Först ställs Antero Laukkanens förslag mot Timo Heinonens förslag och därefter ställs det segrande förslaget mot Vilhelm Junnilas förslag. Slutligen verkställs omröstning om huruvida statsrådet har riksdagens förtroende.