Frågor kring den inre säkerheten
faller i stor utsträckning inom förvaltningsutskottets
behörighetsområde. Utskottet har redan länge
i olika sammanhang, t.ex. under föregående valperiod
i utlåtanden om statsbudgeten, fäst uppmärksamheten
speciellt vid polisens och gränsbevakningsväsendets
uppgifter och de resurser som uppgifterna kräver.
I sitt utlåtande (FvUU 4/2003 rd)
om regeringens proposition om statsbudgeten för 2004 (RP
55/2003 rd) konstaterar utskottet om polisväsendets
framtid att enligt regeringsprogrammet kommer ett heltäckande,
sektorsövergripande program för den inre säkerheten
att läggas upp. Vidare säkerställs polisens
serviceförmåga och verksamhetsbetingelser på ett
sådant sätt att medborgarna fortsatt kan ha ett
starkt förtroende för polisens förmåga
att klara de uppgifter som ankommer på den. Utskottet har
i utlåtandet FvUU 4/2003 rd ansett att det av
inrikesministeriet den 9 oktober 2003 inledda projektet för
att bereda ett program för den inre säkerheten är mycket
viktigt.
Utskottet anser att det är nödvändigt
att så konkreta mål som möjligt sätts
upp för den inre säkerheten, däribland
konkreta åtgärder inom olika delområden,
och att finansieringen säkerställs. Detta garanterar
att polisen kan arbeta långsiktigt och på det
sätt som uppgifterna och omvärlden kräver.
Med hänvisning till 47 § 2 mom. i grundlagen har
förvaltningsutskottet bett om en skriftlig utredning från
inrikesministeriet om pågående projekt för
att utveckla den inre säkerheten samt om deras mål,
riktlinjer och åtgärder. Eftersom häradssystemet
har betydelse med tanke på den inre säkerheten,
bör utredningen innehålla en bedömning
av nuläget inom häradsförvaltningen och
de eventuella utvecklingsriktlinjerna. Utredningen bör
läggas fram i början av riksmötet 2004.
MINISTERIETS UTREDNING
I Utredning 30.1.2004
1. Bakgrund
Med hänvisning till förvaltningsutskottets
begäran om utredning lägger inrikesministeriet
fram en generell översikt över brottsligheten
och brottsbekämpningen samt om nya åtgärder
för att bekämpa brottsligheten. Likaså lägger
ministeriet fram utgångspunkterna för beredningen
av programmet för den inre säkerheten, arbetets
nuläge och tidtabell. Utredningen innehåller dessutom
en bedömning av nuläget inom häradsförvaltningen.
Utredningen täcker både insatserna för
polisens brottsbekämpning och ett tväradministrativt
projekt som har inletts i enlighet med regeringsprogrammet och som
ur ett brett perspektiv behandlar brottslighet och säkerhet.
2. Brottsutvecklingenoch förändringar i verksamhetsomgivningen
Enligt polisens brottsstatistik har brottsligheten efter en
långvarig ökning stannat av på 1990-talet
i fråga om många brottstyper. Den proportionella
andelen vålds- och narkotikabrott av alla strafflagsbrott
har dock ökat. Bland oroväckande brottsfenomen
kan nämnas 1) ungdomarnas våldsamma beteende,
som dock minskat på sistone, 2) allvarlig och upprepat
familjevåld huvudsakligen mot kvinnor, 3) våld
i arbetslivet.
Det är fortfarande de traditionella massbrotten som
i första hand sysselsätter polisen. Antalet snatterier
har ökat och butiksstölder tycks i allt större
utsträckning har omvandlats till rån. Brottsligheten
har med andra ord blivit allt mer yrkesmässig och bl.a.
användningen av vapen och hot mot personalen vittnar om
detta. Bostads- och butiksinbrotten har minskat under de senaste åren
medan antalet bilstölder har ökat.
Egendomsbrott har i allmänhet samband med missbruk.
Egendomsbrott begås i synnerhet för att finansiera
droganvändning. Droganvändningen ser inte ut att öka
längre, men samtidigt har de unga vuxnas s.k. rekreationsbruk
av droger ökat. Sambandet mellan droganvändningen och
den övriga brottsligheten gäller dock främst den
mest utsatta delen av missbrukarna, som fjärmat sig från
samhället. Massbrotten igen förknippas i allmänhet
i allt högre grad med social utslagning. Enligt uppskattningarna
begås åtminstone hälften av alla egendomsbrott
av missbrukare.
Under de senaste två decennierna har den statistikförda
narkotikabrottsligheten ökat kraftigt trots att narkotikabrottsligheten
huvusakligen är dold brottslighet. Frågan om hur
bra den dolda brottsligheten kan bekämpas avgörs
i första hand av de resurser som polisen har till sitt
förfogande. Enligt statistiken från år
2002 har narkotikabrottsligheten avtagit, men trots detta har ökningen ändå fortsatt
ännu år
2003. En närmare specificering av narkotikabrott från år
2003 visar att ökningen främst hänför
sig till brott som gäller narkotikabruk, vilket tyder på att
kontrollen har inriktats på narkotikabruket än
på narkotikahandeln.
Den organiserade brottsligheten i Finland är nära
förknippad med narkotikahandeln. Den yrkesmässiga
och organiserade brottsligheten har internationaliserats kraftigt
och styrs till stor del via Ryssland eller Estland eller är
i övrigt beroende av dessa länder. De organiserade
kriminella grupper som redan fått fotfäste i Finland
har visat sig vara pålitliga samarbetspartners för
den internationella organiserade brottsligheten som etablerat sig
i Estland och Ryssland.
Enligt centralkriminalpolisen är läget i Finland
inom den organiserade brottsligheten för nuvarande det
att cirka 1 000 personer och 70 kriminella grupper, av
vilka 27 uppfyller EU:s kriterier för organiserad brottslighet, är
involverade i allvarlig brottslighet. Trots att antalet grupper
har hållits oförändrat under de senaste åren,
har medlemsantalet i dem ökat.
Den organiserade brottsligheten går ut på att så snabbt
som möjligt kunna ta hem stora ekonomiska vinster. De kriminella
grupperna är verksamma inom många olika branscher
och utnyttjar effektivt de förmåner som specialisering
erbjuder. Till exempel smuggling har praktiskt taget utvecklats
till en egen bransch. Inom en och samma kriminell organisation kan
till exempel den nytta som ekonomiska brott och bedrägerier medför
användas till att finansiera narkotikahandeln. Ur Finlandsk
synvinkel är det skäl att beakta att de ledande
figurerna inom den organiserade brottsligheten i Ryssland och Estland
har ett stort inflytande över den lagliga ekonomin i sina hemländer.
De har också målmedvetet strävat efter
att stärka sitt inflytande utomlands.
Också den ekonomiska brottsligheten är till största
delen dold brottslighet. Antalet skattebrott beror till exempel
på skattemyndigheternas och polisens förmåga
att utreda och bekämpa den ekonomiska gråzonen.
Bokföringsbrott avslöjas ofta i samband med utredningen
av skatte- och gäldernärsbrott och har därmed
anknytning till hur dessa brott utvecklas. En lyckad brottsutredning
kan alltså samtidigt avslöja ett stort antal andra
brott.
De bank- och konkursbrott som begicks i början av 1990-talet
har hållit polisens brottsutredning sysselsatt ännu
på 2000-talet. I slutet av 1990-talet ökade antalet
skattebedrägerier som kännetecknades av bl.a.
utnyttjandet av företagskedjor och s.k. kvittohandel. Lagliga
företagsstrukturer har gjort underleverantörsverksamhet och
utläggning av verksamhet möjligt, vilket har ökat
risken för skattebdrägerier. Till följd
av detta har utredningen av ekonomiska brott och det straffrättsliga
ansvaret försvårats. Speciellt inom byggbranschen
samt hotell- och restaurangbranschen är utnyttjandet av
svart arbetskraft och skattebedrägerier mycket omfattande.
Det sammanlagda skadevärdet av pågående outredda
ekonomiska brott uppgår till cirka 200 miljoner euro om året.
Den ekonomiska brottsligheten orsakar samhället miljardförluster
i form av skattebortfall. Borgenärerna kan också åsamkas
kännbara förluster och konkurrenssnedvridningen
kan vara betydande inom vissa branscher av näringslivet.
Bl.a. höjd skattenivå och höjda priser,
ekonomisk osäkerhet och osäkerhet om sysselsättningsläget, även
arbetslöshet, är sådana indirekta skador
som åsamkas samhället på grund av instabilitet
på marknaden. Bland eventuella fysiska skador kan nämnas
de skador som förorsakas av underlåtelser i produktsäkerheten,
miljöskyddet och arbetsskyddet.
Polisarbetet är splittrat mellan många olika brottstyper,
som blivit allt mer svårutredda. Detta har lett till att
antalet utredda brott har minskat. Dessutom har den muntliga bevisningens betydelse
vid förverkligandet av straffansvaret minskat, vilket betyder
att polisen allt oftare måste skaffa teknisk bevisning,
vilket i sin tur kräver mycket arbete. Polisen poängterar
betydelsen av att utredningsprocenten för massbrott höjs
och den organiserade brottsligheten bekämpas. Med tanke
på minskningen av den totala brottsligheten prioriteras
också ett effektivt myndighetssamarbete högt.
Förändrade myndighetsuppgifter och kontroll över
situationen samt ökad förståelse för
de förändringar som sker i verksamhetsomgivningen är
allt viktigare.
Vid bedömning av eventuella förändringar som
kan anas inom brottsligheten under de kommande åren, kan
det konstateras att i det stora hela förväntas
brottsligheten ligga kvar på nuvarande nivå. Brottsligheten
tar sig dock nya former och utvecklas delvis i en mer allvarlig
riktning. Om alkoholkonsumtionen enligt prognoserna, kan detta också öka
vålds- och massbrotten. Även bruket av narkotika
förväntas öka samtidigt som de därmed
förknippade brottsformerna förmodligen kommer
att undergå förändringar. Särskilt
allvarligt är det att den typ av organiserad brottslighet
som omspänner flera brottstyper kommer att öka.
Under den senaste tiden har har det förts diskussioner
om hur EU-utvidgningen påverkar den organiserade brottsligheten.
EU-utvidgningen kommer i viss mån att öka hotet
från den organiserade brottsligheten, trots att rörligheten
mellan Finland och i synnerhet Estland å andra sidan är
mycket fri redan nu. Hotet reduceras också av de kompenserande åtgärder
som EU-medlemskapet förutsätter av de nya medlemsländerna
samt bl.a. av dessa länders möjligheter att fullt
ut utnyttja Europols tjänster. Det största hotet
med den organiserade brottsligheten och dess ökning för
de nya EU-medlemsländerna är ikraftträdandet
av Schengenavtalet, som nästan helt avskaffar de inre gränskontrollerna.
Arrangemanget kommer särskilt att underlätta de
kriminella gruppers verksamhet inom EU som redan nu är
etablerade i de nya medlemsländerna och i EU:s östra
grannländer.
3. Effektivare brottsbekämpning
3.1 Läget och utvecklingsåtgärder
Polisens brottsbekämpning har under de senaste åren
kontinuerligt utvecklats. För att effektivisera brottsbekämpningen
startade polisens högsta ledning den 19 mars 2002 ett projekt
för att utreda brottsbekämpningssituationen. Projektet
slutfördes den 19 februari 2003. Dess syfte var att kasrtlägga
situationen, dra slutsatser om behoven att förnya utredningsarbetet
samt lägga fram förslag till åtgärder.
Enligt utredningen bör statistiksföringspraxisen
förenhetligas för att öka tillförlitligheten
och användbarheten av de uppgifter som polisen registrerat.
Framtagningen av nyckeltal bör utvecklas så att
de bättre svarar på styrbehoven. De nationella
och regionala dimensionerna av brottsspaning och observation bör
samordnas bättre och utredningen och kategoriseringen av mörkertal
systematiseras. Vad gäller förundersökningen
konstateras det i utredningen att den gärningsrelaterade
verksamhetsmodellen som utgår från att utredningen
av enstaka brott bör ersättas med en gärningsmannarelaterad
utredningsstrategi innebär att större helheter
kan utredas mer koncentrerat. Det föreslås också att brottsmisstänka
i allt större utsträckning registreras.
Brottsbekämpningen har utvecklats starkt i den riktning
som föreslås i utredningen. Åtgärdsförslag
som siktar på utvecklandet av brottsbekämpningen
har utarbetats av polisens högsta ledning i samråd
med landets län och de riksomfattande enheterna som en
del av resultatförhandlingar och -avtal för 2004.
För massbrottens del var registreringar, brottsplatsundersökningar,
avslöjande av häleribrott och kategorisering av
massbrott några av de särskilda utvecklingsmålen.
När resultatavtal har ingåtts har man förbundit
sig vid dessa mål och polisens högsta ledning
kommer genom olika projekt att se till att de verkligen uppnås.
Dessutom kommer polisens högsta ledning att inleda en effektiviserad uppföljning.
Av resultatet från utredningsprojektet kring läget
inom brottsbekämpningen framgick det att en motsvarande
utredning behövs också när det gäller
den organiserade brottsligheten. För att åtgärda
problemet startade polisens högsta ledning den 12 juni
2003 ett utredningsprojekt för att bekämpa den
allvarliga brottsligheten. Med allvarlig brottslighet avses i utredningen
internationell, organiserad, yrkesmässig, ekonomisk eller
annan brottslighet. Avsikten är att skriva ut ett sammandrag
om den allvarliga brottslighetens aktuella läge i Finland,
om framtida hotbilder, arrangemang kring bekämpningen och
utredningen av brott samt om olika utvecklingsalternativ. Utredningen
pågår som bäst och på basis
av den kommer slutsatserna att utarbetas i början av 2004.
Redan i detta skede kan det konstateras att det viktiga vid
bekämpningen av organiserad brottslighet är att
inhemska myndigheter, speciellt tillsynsmyndigheter, samarbetar
med varandra för att få till stånd en
uppdaterad lägesrapport om den organiserade brottsligheten
för att därigenom kunna undvika överlappande
funktioner. En sådan lägesrapport behövs
för att det bekämpningsarbetet som bygger på att
särskilda objekt väls ut ska vara effektivt.
I samband med utredningsprojektet har det framgått
att det också inom lagstiftningen är skäl att
utreda tillsynsmyndigheternas möjligheter att bekämpa
allvarlig brottslighet. Mot denna bakgrund har inrikesministeriet
inlett revideringen av polislagen och en proposition om detta ska lämnas
till riksdagen under 2004. I den har man bland annat utrett polisens
möjligheter att ännu effektivare samla in brottsbekämpnings-
och utredningsmaterial som har samband med den allvarliga brottsligheten.
Den viktigaste orsaken till att polislagen ses över är
dock ikraftträdandet av grundlagen, som förutsätter
att bestämmelserna om polismän lyfts upp på lagnivå.
Eftersom den organiserade brottsligheten anknyter sig till internationell
brottslighet, förutsätter brottsbekämpningen
ett effektivt internationellt samarbete. Därigenom garanteras
en tillräcklig informationsförsörjning
för den operativa verksamheten, såsom kontrollerade
leveranser. Via den operativa verksamheten kan de finansiärer
och uppdragsgivare som ligger bakom kriminell verksamhet avslöjas.
I framtiden kommer man att i allt högra grad i det internationella samarbetet
att övergå till ett system där flera
länder tillsammans bedömer om samma utländska ligor
ligger bakom de brottsfenomen som riktas mot dessa länder.
I sådana fall kommer länderna sinsemellan överens
om gemensamma utredningsåtgärder. Till exempel
den lag om gemensamma utredningsgrupper som trädde i kraft år 2003
stöder internationellt samarbete av detta slag. Eftersom
det internationella samarbetet prioriteras starkt, utarbetar man
på inrikesministeriet som bäst en strategi för
polisens internationella verksamhet. De ovan nämnda riktlinjerna ska
bifogas den.
3.2. Bekämpning av allvarlig brottslighet i myndighetssamarbetet
Såsom redan konstaterats, behövs det omfattande
samarbete mellan olika myndigheter vid bekämpningen av
allvarlig brottslighet. Också regeringsprogrammet understryker
betydelsen av myndighetssamarbete. Till exempel polisens, tullens
och gränsbevakningsväsendets (PTG) brottsbekämpningsstrategi
har uppdaterats så att den utöver bekämpningen
av narkotikabrottsligheten även täcker den allvarliga
brottsligheten som helhet.
PTG-myndigheternas nya verksamhetsstrategi vilar på ett
gärningsmannarelaterat tillvägagångssätt
när det gäller den allvarliga brottsligheten,
utvecklingen av kartläggnings- och urvalsprosessen beträffande
bekämpningsobjekt samt ökat samarbete mellan polisen,
tullen, gränsbevakningsväsendet och åklagaren.
Det väsentliga i den gärningsmannarelaterade brottsbekämpningen är
att kunna avslöja den brottsmisstänktes kriminella
verksamhet i sin helhet för att nå bästa
möjliga resultat och att effektivt använda alla
de fprmer av brottsbekämpning som lagstiftningen ger möjlighet
för. Som bäst utreder man i vilken utsträckning
det är möjligt att förbättra den
tidigare nämnda lägeskontrollen inom brottsligheten
och valet av brottsbekämpningsinsatser genom att bilda
gemensamma brottsspanings- och analysenheter. Avsikten är
också att öka PTG-myndigheternas samarbete i fråga
om både teknisk och gränsöverskridande
observation, kontrollerade leveranser samt informationsanskaffning
som baserar sig på okonventionella utredningsmetoder.
För att effektivisera bekämpningen av allvarlig
brottslighet skapas också funktionella riktlinjer för
samarbetet med närområdena. Inrikesministeriet
har under de senaste åren verkat aktivt för att
skapa lämpliga ramar för samarbetet. Bilaterala
brottsbekämpningsavtal har ingåtts med de flesta
stater i närområdet. De nordiska ländernas
gemensamma avtal för polissamarbetet har också uppdaterats.
Regeringsprogrammet lyfter också upp arbetsministeriets
trepartsprojekt för att bekämpa den ekonomiska
gråzonen, trygga en jämlik konkurrenssituation
för företagen och bekämpa den ekonomiska
brottsligheten. Det gällande programmet för bekämpning
av ekonomisk brottslighet kommer att avslutas vid utgången
av 2005. Som bäst utreder man hur arbetsministeriets trepartsprojekt
och det gällande brottsbekämpningsprogrammet för
ekonomisk brottslighet och den ekonomiska gråzonen kan
samordnas för att undvika överlappningar och skapa
en så stor effekt som möjligt.
4. Programmet för den inre säkerheten
I statsminister Matti Vanhanens regeringsprogram förutsätts
att ett omfattande program för den inre säkerheten
ska utarbetas för att öka medborgarnas säkerhet
och speciellt för att minska narkotika-, vålds-
och återfallsbrottslighet. Inrikesministeriet inledde den
2 oktober 2003 ett projekt (IM 039:00/2003) med avsikt
att uppgöra ett sektoröverskridande program som ingår
i regeringens strategidokument.
Programmet kommer att dra riktlinjer för den inre säkerhetens
framtida utvecklingsprognoser, mål, åtgärder
och nödvändiga resurser. I beredningsarbetet understryks
den sociala tryggheten och bedömningen av dess betydelse.
Beredningen av programmet samordnas med den säkerhets-
och försvarspolitiska redogörelsen. I beredningen
beaktas även statsrådets beslut om samhällets
livsviktiga funktioner, såsom kommunernas roll och representation
samt andra program som pågår, bereds eller planeras
och som anses vara viktiga med tanke på den inre säkerheten.
Bland dessa är till exempel alkoholprogrammet, det narkotikapolitiska åtgärdsprogrammet,
programmet för bekämpning av ekonomisk brottslighet,
uppföljningsrapporten för det nationella brottsbekämpningsprogrammet och
programmet för minskning av våld. Också de
förvaltningsområdesvisa programmen beaktas i allt
centralt. I övrigt utnyttjas alla de experter som behövs
för att utarbeta programmet.
Åtta ministerier är med i beredningen av programmet.
Beredningsprojektet består av ledningsgruppen, styrgruppen,
sekretariatet och beredningsgrupperna. De sistnämnda utarbetar strategiska
riktlinjer och åtgärdsförslag som projektets
sekretariat och styrgruppen koordinerar och samordnar med tanke
på helheten.
Programmet färdigställs den 31 mars 2004 och
det ska överlämnas till statsrådet för
behandling. Programmet kommer att innefatta cirka 4—5 centrala
mål som bidrar till att upprätthålla
den inre säkerheten. Bedömningsmetoder ska utvecklas
och genom dem är det möjligt att regelbundet konstatera
hur målen har uppnåtts. Behövliga åtgärder
för att uppnå målen och tidtabellen för åtgärderna
samt ansvarsfördelningen fastställs likaså.
Det färdiga programmet innehåller dessutom en
beskrivning av rapporteringssystemet och den ändrade verksamhetsomgivningen.
Tillsvidare har projektet framskridit enligt tidtabellen. Projektets
mellanrapport behandlades av ledningsgruppen den 17 december 2003. Centrala
framtida hot, mål för att förbättra
den inre säkerheten och strategiska riktlinjer som stöd
för genomförandet av åtgärdsförslag
definierades preliminärt under behandlingen. Följande
riskfaktorer lyftes fram som framtida hot: 1) försvagad
trygghet i vardagen, 2) ökad utslagning och fattigdom,
3)ökat antal olyckor, 4) upprätthållande
av gränssäkerhet i den nya verksamhetsomgivningen,
5) informationssamhällets ökade sårbarhet,
6) en utlandsstyrd hård brottskultur. I det följande
presenteras de mål som uppställts för
den inre säkerheten:
Minskning av brottslighet och de skador som den medför, ökat
antal utredda brott samt fmedborgarnas tilltro till myndigheternas
förmåga att upprätthålla tryggheten
i vardagen. För att detta mål ska uppnås
har mellanrapporten framhävt bland annat olika sätt
att utveckla myndighetssamarbetet, det tidiga ingripandet, avbrytandet
av brottsspiralen samt att narkotika-, vålds-, egendoms-,
och databrott samt ekonomiska brott minskas och att ett allt större
antal brott utreds.Tyngdpunkten i åtgärderna ligger
speciellt i att kunna förhindra social utslagning, vilket är en
central utgångspunkt i programmet. Ett effektivt bekämpande
av utslagning stöder polisens grundläggande uppgift,
men majoriteten av huvudansvaret ligger ändå hos
andra myndigheter. Polisens och andra myndigheters gemensamma uppgift är
att se till att det finns tillräckligt med sociala stödåtgärder
för att brottsspiralen kan brytas. Ansvaret fö förebyggande
arbete som inriktas speciellt på unga åvilar alla
myndigheter. Men medlen att reducera den yrkesmässiga eller organiserade
brottslighet varierar. De kan bygga på författningar, ökad
risk för att åka fast samt på kontroll.
Det är också viktigt att utländska gärningsmän
döms till straffrättsligt ansvar i sina egna hemländer
för att undvika bildande av nätverk med finländska
kriminella.
Ett effektivt och ändamålsenligt förverkligande
av det straffrättsliga ansvaret och de straffrättsliga
påföljerna. För att uppnå detta
mål understryker mellanrapporten betydelsen av en pågående översyn
av lagstiftningen och fångvårdens organisatione,
ett uppföljningssystem för unga brottslingar,
vård för de missbrukare som begått brott,
minskning av antalet bötesfångar och förbättringar
av brottsoffrets ställning.
Ett minskat antal olyckor och mer effektivt förebyggande
arbete. För att uppnå detta mål
har rapporten tagit upp vilka medel det finns för att minska
antalet olyckor hemma och under fritiden, utveckla olycksstatistiken,
göra väg- och den privata vattentrafiken tryggare,
trygga levnadsvillkoren för invandrare, utlänningar,
handikappade och ensamboende åldringar samt skapa tryggare
ramar för ensamarbete.
Upprätthållande av gränssäkerhet
och tullövervakning; kontroll av invandrarströmmar. För att
nå detta mål har mellanrapporten lyft fram bland
annat utveckling av internationellt samarbete, bekämpning
av illegal invandring och avslöjande av gränsöverskridande
brottslighet i landets inre delar, välfungerande tillståndsförvaltning,
avslöjande av missbruk gällande tillståndsförfaranden
och invandringsbestämmelser, snabbare behandling av asylansökningar samt
god beredskap att hantera krävande specialsituationer på gräns-
och vattenområden.
Ett centralt element med tanke på programmet som helhet är
ett ännu effektivare myndighetssamarbete samt verksamhetens
organisering. Detta mål är inbyggt i alla mål
och deras genomförande, vilket förutsätter
en mycket konkret utformning av åtgärdsrekommendationerna och
ansvarsfördelningen. En av beredningsgrupperna ska ha till
uppgift att koncentrera sig på de utmaningar som gäller
utvecklingen av ett mer effektivt myndighetssamarbete.
Utgående från den ovan beskrivna beredningen
fogade inrikesministeriet och justitieministeriet åtgärdernas
resurskonsekvenser till ramförslaget för 2005—2008.
Enligt regeringsprogrammet ska de resurser som behövs
för genomförandet av programmet för den
inre säkerheten presenteras i sin helhet i ramförslaget
för 2006—2009.
I nästa fas av beredningen ska den eftersträvade
resultatnivån och de indikatorer som används i
bedömningen preciseras. Analysen av nuläget och
de framtida hotbilderna, strategier och målsättningar
samt de åtgärdsförslag som är
under beredning ska revideras, fördjupas och samordnas.
Med tanke på resursbehovet är det skäl
att granska vilka åtgärder som ingår
i de existerande resurserna och hur behovet av tilläggsresurser
antingen kan ersättas eller minskas genom ett bättre
myndighetssamarbete.
Meningen är att programmet ska uppdateras med jämna
mellanrum efter att det har antagits. I likhet med den säkerhets-
och försvarspolitiska redogörelsen, kommer man
att informera aktivt också om detta program. Det ska vara
lättillgängligt för alla. Medborgarna
och beslutsfattarna kan inte bara följa upp utan även
kommentera hur programmet genomförs och utvecklas. Detta gör
uppdateringen av programmet effektivare och möjliggör
ett omfattande och tidigt ingripande mot speciella framtida problem
och hotfaktorer.
5. Nuläget inom häradsförvaltningen
I och med att polisens verksamhet effektiviseras är
det skäl att utöver välfungerande resurser
och funktioner fästa uppmärksamhet också vid
själva organisationen. Inrikesministeriets polisavdelning
tillsatte 17.9.2003 en arbetsgrupp med uppgift att utreda hur lokalförvaltningsreformen
har
genomförts med hänsyn till polisens verksamhet,
serviceförmåga, ekonomi och effektivitet. Arbetsgruppen
ska också framställa förslag till behövliga ändringar
avseende organisationen på lokalnivå, styrförhållandena
och häradsstrukturen. Arbetsgruppen förväntas
bli klar med sitt arbete före utgången av september
månad 2004.
Regeringen överlämnade i november 2000 en redogörelse
för genomförandet av reformen Regionalförvaltning
2000 (SRR 3/2000 rd) till riksdagen.
Vid behandlingen av redogörelsen antog riksdagen ett uttalande
enligt vilket riksdagen kräver att regeringen före
utgången av 2005 lämnar en övergripande
redogörelse till riksdagen om hur central-, regional- och
lokalförvaltningen fungerar i vårt land och vilka
utvecklingsbehov som föreligger. I samband med behandlingen
av statsrådets redogörelse om verkställigheten
av häradsreformen (SRR 1/1999 rd)
fogade riksdagen ett uttalande till redogörelsen. Enligt det är
det motiverat att i redogörelsen beakta bland annat att
det finns adekvat tillgång till tjänster på lika
villkor i landets olika delar, att vidta åtgärder
med anledning av olika sektorers resursbehov, att bevara en tillräckligt
finmaskig häradsindelning utifrån dess lokala
natur och närhetsprincipen, att vidta åtgärder
för att fördjupa och utvidga myndigheternas samservice och
att vidta åtgärder för att utvidga användningsändamålet
för de gemensamma anslagen och samordna styrningen av dem
med avdelningarnas egna anslag och styrningen av dem.
Arbetsgruppen ska i sin utredning att granska genomförandet
av lokalförvaltningsreformen också med hänsyn
till de aspekter som framförs i riksdagens uttalande. Med
tanke på polisverksamheten innebär detta att vid
bedömningen av lokalförvaltningsreformens konsekvenser
för polisens verksamhet, serviceförmåga,
ekonomi och effektivitet kommer arbetsgruppen att fästa speciell
uppmärksamhet vid att de synpunkter som riksdagen framhåller
genomförs. Dessutom ska den att framföra sin uppfattning
om sambandet mellan de nämnda ämnesgruppernas
utveckling och lokalförvaltningsreformen. Inrikesministeriet
har tillsatt en egen arbetsgrupp med uppgift att bereda de frågor
som gäller häradsförvaltningen i redogörelsen
om central-, regional- och lokalförvaltningen. Båda
arbetsgrupperna samverkar i fråga om beredningen av redogörelsen.
Eftersom bedömningen av nuläget inom häradsförvaltningen
samt de eventuella utvecklingslinjerna ännu är
under beredning, är det för tidigt att spekulera
om arbetsgruppens eventuella slutsatser. Allmänt taget
kan det dock konstateras att det finns betydligt fler polisdistrikt
i Finland än i de övriga nordiska länderna.
Med tanke på en effektiv polisverksamhet bör häradena
bilda fungerande helheter som mer eller mindre självständigt
kan ta hand om den allmänna ordningen och brottsbekämpningen
på sitt område. Ett effektivt fungerande häradssystem
kan på ett ändamålsenligt sätt
svara på verksamhetsomgivningens utmaningar och de tillfälliga ändringar
som sker i den. En annan punkt som ska utvecklas och klarläggas är
polisens styrsystem till den del någon som är
utanför den egentliga polisorganisationen deltar i styrningen.
Målet bör vara att den nuvarande parallellstyrningen som
inte ingår i förvaltningen avskaffas och att ett
omfattande och öppet nätverkssamarbete utvecklas.
6. Ekonomiska resurser som krävs på grund
av den ändrade verksamhetsomgivningen och polisverksamhetens
utmaningar
I det nya regeringsprogrammet fastslås det att brottsbekämpning
och -utredning är de viktigaste utvecklingsmålen
för polisverksamheten. Regeringsprogrammet konstaterar
vidare att polisens serviceförmåga och verksamhetsförutsättningar
bör tryggas så att medborgarnas förtroende
för polisens förmåga att klara sina uppgifter bibehålls
på en hög nivå. I programmet finns också inskrivet
bland annat att tillgången på polistjänster
ska förbättras i alla delar av Finland i enlighet
med betänkandet av Koski-arbetsgruppen, att intagningen
till polisutbildningen ökas på grund av att ett
stort antal poliser kommer att gå i pension inom en snar
framtid och att en yrkesskicklig personal inom polisen bör
tryggas.
I praktiken förutsätter dessa förpliktelser
och i synnerhet uppnåendet av målen i programmet för
den inre säkerheten att polisen har tillräckliga
resurser. Redan nu är antalet poliser mindre i Finland
i förhållande till invånarantalet jämfört med
de andra nordiska länderna. För att trygga en
balanserad tillgång på polistjänster är
det dessutom viktigt att polisen vid utryckningar som kräver
direkta åtgärder är framme så snabbt som
möjligt. Detta innebär att tillgången
på poliser bör tryggas även i glesbygden.
Utöver tillräckliga personalresurser bör
också polisens utrustning hållas i ändamålsenligt
skick. På grund av den snabba tekniska utvecklingen kräver
detta ibland omfattande investeringar. Ett exempel är upprättandet
av ett gemensamt informationsnätverk för myndigheter,
det s.k. VIRVE-projektet, som pågår som bäst.
För 2004 har polisen i enlighet med inrikesministeriets
riktlinjer inriktat sina ekonomiska resurser på att hålla
antalet poliser på dess nuvarande nivå och att
genomföra sådana investeringar och anskaffningar
som stöder de funktionella målen som satts upp
för polisens verksamhet. Beträffande polisbudgeten
för 2004 ser det ut att vara möjligt att uppfylla
de överenskomna förpliktelserna med tillgänglig
finansiering, medan överföringarna från
tidigare år kommer att minska avsevärt fr.o.m. år
2005. Detta ökar utmaningarna för de kommande årens
finansiering.
Den senaste tidens exempel har visat att det med en rimlig tilläggsfinansiering är
möjligt att avsevärt förbättra
produktiviteten. Bekämpningen av den ekonomiska brottsligheteten
har lidit av utredarbrist eftersom arbetet anses vara så belastande.
Ministeriets nuvarande ledning har försökt åtgärda
problemet genom tilläggsanslag, vilket redan har lett till
resultat.
II Komplettering av utredningen
1. Programmet för den inre säkerheten
Inrikesministeriet har den 4 juni 2004 kompletterat utredningen
med ett sammandrag av programmet för den inre säkerheten
(version 02, 1.6.2004) som tillställts utskottet.