Motivering
Behandingen av riksdagens ställningstaganden
Syftet med behandlingen i fackutskott
Berättelsen om regeringens åtgärder
omstrukturerades från början av 1998. Den har
lagts upp i tre delar. Den första delen är en
allmän del med en kort redogörelse för
verkställigheten av regeringsprogrammet och regeringens
EU-politik samt en allmän översikt över
ministeriernas verksamhet. Andra delen består av en utrikes- och
säkerhetspolitisk översikt. I tredje delen redovisas
ministerievis åtgärder med anledning av riksdagsbeslut.
I riksdagens nya arbetsordning fick regeringens åtgärdsberättelse
ha kvar sin specialställning i fråga om behandlingen
i riksdagen, dvs. att två utskott, grundlagsutskottet och
utrikesutskottet, vardera lämnar ett betänkande
om berättelsen till plenum. Enligt 32 § 4 mom.
i arbetsordningen behandlar utrikesutskottet de delar av berättelsen
som gäller utrikes- och säkerhetspolitiken och
grundlagsutskottet övriga delar. Alla andra fackutskott
lämnar sitt utlåtande om berättelsen
till grundlagsutskottet.
I behandlingen av åtgärdsberättelsen
har fackutskotten enligt vedertagen praxis kunnat ta fram särskilda
teman som de av en eller annan anledning ansett aktuella. Dessutom
har utskotten i sin behandling av berättelsen redan under flera år
granskat om regeringens åtgärder med anledning
av riksdagens uttalanden varit lämpliga och tillräckliga.
I regeringens berättelse redovisas till exempel de åtgärder
som ministerierna har vidtagit med anledning av uttalandena eller också har
där angetts skälen varför regeringen föreslår
att något uttalande inte längre föranleder åtgärder
från regeringens sida. Fackutskotten skall behandla berättelsen
och för sitt behörighetsområde bedöma
om regeringens ståndpunkt kan godkännas eller
inte. Grundlagsutskottet har den uppfattningen att denna uppföljning
av riksdagens uttalanden är minimikravet för vart
och ett utskott i behandlingen av regeringens berättelse.
Riksdagens uttalanden utifrån grundlagsutskottets
betänkande
Uttalanden i anslutning till grundlagsreformen. (RP
1/1998 rd s. 150) gäller proportionalitetsproblemen
vid riksdagsval och beräkning vid behov av sådana ändringar
i vallagstiftningen som stärker proportionaliteten och
förhindrar en splittring av det politiska fältet.
Med anledning av proposition RP 48/1998 rd godkändes
ett likadant uttalande (s. 151).
Av berättelsen framgår att justitieministeriet 2000
tillsatte en kommission, som skulle ha sitt uppdrag slutfört
senast den 30 april 2001. Denna valkommission 2000 nådde
inte enhällighet om vilken modell som bäst kunde
garantera proportionaliteten. Utskottet anser att regeringen i sin
berättelse också i förlängningen
lämpligen bör redovisa sina åtgärder
i samband med dessa uttalanden.
Till samma proposition anknyter ett annat uttalande (s. 122—123)
om utredning av möjligheterna att förstärka
ledarskapsfunktionerna i ministerierna. Enligt förklaringen
i berättelsen har justitieministeriet föreslagit
att möjligheterna att utveckla det politiska ledarskapet
i ministerierna vad gäller statssekreterare skall
utredas i samband med totalreformen av lagstiftningen om statsrådet.
Statsrådets kansli uppger i sin tur att det har vidtagit åtgärder
för att revidera lagen om statsrådet. Reformarbetet
måste samordnas med det reformprojekt för centralförvaltningen som
finansministeriet har påbörjat, eftersom också finansministeriets
projekt har till syfte att utreda frågor i samband med
statsrådets verksamhet, statsministerns ställning
och ministeriernas ledning. Utskottet menar att de fortsatta åtgärderna
med anledning av detta uttalande lämpligen bör
redovisas i regeringens berättelse.
Det tredje uttalandet i anknytning till propositionen (s. 122—123)
gäller en sådan lagberedningspraxis att respektive
ministeriums behörighet i lagförslagen anges med
hjälp av ministeriets namn och inte genom det
oklara begreppet "vederbörande ministerium". De punkter
i gällande lagar som bygger på detta begrepp skall justeras
i lämpligt sammanhang.
I berättelsen redovisas helt korrekt att grundlagsutskottet
har anmärkt på att de ändringar i lagberedningsanvisningarna
som statsrådet gjort 1999 rimmar illa med andan i riksdagens
uttalande och att det framhållit att statsrådet
bör se över sina lagberedningsanvisningar. Enligt
förklaringen bereder statsrådets kansli en översyn
av lagberedningsanvisningarna och att de skall behandlas av regeringen.
Utskottet anser att de fortsatta åtgärderna också i
anknytning till detta uttalande lämpligen bör
redovisas i regeringens berättelse.
Valfinansieringen.
På de grunder som anförs i berättelsen
(s. 151) omfattar utskottet uppfattningen att ärendet inte
längre ger anledning till åtgärder.
Författningssamlingen och författningsdata.
Enligt uttalandet om regeringens proposition RP 174/1999
rd (s. 154—155) skall mervärdesskattelagen
tolkas så att Finlands författningssamling betraktas
som skattefri tidskrift i den mening som avses i lagen. Det andra
uttalandet (s. 154—155) gäller åtgärder
för att förtydliga och komplettera mervärdesskattelagen
så att Finlands författningssamling och riksdagshandlingarna
betraktas som mervärdsskattefria trycksaker.
Regeringen menar att bestämmelsen om skattefrihet i
55 § i mervärdesskattelagen inte kan utvidgas.
När regeringen dessutom framhåller att ärendet
därmed inte ger anledning till åtgärder skall
detta förmodligen förstås som att mervärdesskattelagen
enligt regeringens uppfattning inte kan tolkas eller förtydligas
på det sätt som avses i riksdagens uttalande.
Som regeringen säger hör tolkningen av mervärdesskattelagen
till skattebyråerna och domstolarna. I det aktuella ärendet är
det fråga om att riksdagen i sitt uttalande intog en ståndpunkt
till tolkningen av lagen när den stiftades som dessutom
svarade mot tolkningen i motiveringen till propositionen (RP
174/1999 rd, s. 27/II). En överensstämmande
tolkning som uppstått på detta sätt dels
i ett förslag till lagstiftning, dels i behandlingen av
det i riksdagen bör enligt allmänna tolkningsprinciper
betraktas som högst ovedersägligt.
Grundlagsutskottet godkänner inte regeringens uppfattning
att riksdagens uttalande om en precisering och komplettering av
mervärdesskattelagen inte ger anledning till åtgärder.
Regeringen bör i sin bedömning av detta uttalande med
tanke på avtalet om anslutning till EU ge akt på Finlands
författningssamlings och riksdagshandlingarnas speciella
karaktär. Det är nödvändigt
med fortsatt redovisning av åtgärderna i anknytning
till detta i berättelsen.
Det tredje uttalandet med anledning av propositionen (s. 154—155)
gäller komplettering av Statens författningsdata
med lagberedningsdokument och uppdaterade författningstexter. Åtgärdsförklaringen
i berättelsen är saklig. Regeringen bör även
framöver redovisa de fortsatta åtgärderna
med anledning av uttalandet i berättelsen.
Fackutskottens utlåtanden
I sina utlåtanden till grundlagsutskottet har fackutskotten
vanligen bedömt riksdagens tidigare uttalanden till den
del det gäller deras behörighetsområden
[I
sin behandling av berättelsen har kulturutskottet inte kommit
med en sådan bedömning.]
, och därtill
behandlas särskilda teman i en del utlåtanden.
I några utskottsutlåtanden granskas till och med
sådana uttalanden som i sig faller inom respektive utskotts
behörighet men som bygger på ett annat utskotts
betänkande. Grundlagsutskottet har den uppfattningen att ett
förfarande som detta förutsätter att
det utskott som ursprungligen lämnat ett betänkande
i saken ger sitt samtycke till en bedömning av uttalandet.
Alternativt kan utskottet se till att det utskott som ursprungligen
lämnat ett betänkande i saken får dess
egen ståndpunkt till uttalandet för kännedom
och övervägande.
Lagutskottet tar i sitt utlåtande (LaUU 8/2001 rd)
fram ett fall där ett uttalande som utskottet föreslagit
i samband med behandlingen av berättelsen för
1998 efteråt inte har behandlats i regeringens åtgärdsberättelse.
Med hänsyn till hur det förslag till uttalande är
formulerat som av hävd tas in i grundlagsutskottets betänkande
om berättelsen om regeringens åtgärder, är
det klart att lagutskottets förslag till uttalande i samband med
behandlingen av berättelsen borde ha redovisats i den nya åtgärdsberättelsen.
Enligt erhållen utredning har berättelsepraxis
sedermera setts över för att säkerställa
att liknande uttalanden tas upp i den nya berättelsen.
Grundlagsutskottet har inte behandlat fackutskottens synpunkter
på uttalandena i detalj och inte heller deras utlåtanden
i övrigt. Men utskottet föreslår ett
uttalande (Utskottets förslag till uttalande) om
att regeringen förutsätts ta behörig
hänsyn till sådana anmärkningar om riksdagens
tidigare uttalanden som ingår både i detta betänkande
och bifogade utlåtande samt uttalanden också om
andra omständigheter som kräver åtgärder
från regeringens sida.