Motivering
Arbetslöshetsdagpenning
Enligt den 4 a § som föreslås bli
fogad till 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa
ska arbetslöshetsförmån betalas ut när
en arbetstagares arbetstid på grund av permittering har
förkortats med en eller flera dagar i veckan. I sådana fall
betalas inte jämkad arbetslöshetsdagpenning, utan
full arbetslöshetsförmån för
dagar helt utan arbete.
Syftet med ändringen av lagen om utkomstskydd för
arbetslösa är att underlätta för
företagen att anpassa sig till den ekonomiska recessionen
och förbättra villkoren för de arbetstagare som
drabbas av anpassningsåtgärder. Bestämmelserna
avser också att påskynda behandlingen av ansökningar
i arbetslöshetskassorna. Det allmänna ska enligt
18 § 2 mom. i grundlagen främja sysselsättningen
och verka för att alla tillförsäkras
rätt till arbete. Grundlagens 19 § 2 mom.
garanterar i sin tur var och en rätt att få sin
grundläggande försörjning tryggad vid
arbetslöshet. Lagstiftningens syfte kan godtas i ljuset
av de här bestämmelserna i grundlagen.
Oavsett lönenivå förbättrar
den föreslagna ändringen i lagen om utkomstskydd
för arbetslösa villkoren för alla som är
permitterade en dag i veckan med en summa motsvarande arbetslöshetsdagpenningen
för en dag. I övrigt är ändringen
neutral på en lönenivå om ca 3 200
euro. På en högre lönenivå än
så är den föreslagna dagpenningen för
dagar helt utan arbete högre än den nuvarande
jämkade dagpenningen. För dem som tjänar
mindre än 3 200 euro i månaden är dagpenningen
däremot lägre än den nuvarande jämkade
dagpenningen. Arbetslöshetsdagpenningen minskar alltså jämfört
med nuläget desto mer ju mindre arbetstagarens inkomster är.
Det beror på att den jämkade dagpenningen är
desto större i relation till inkomsterna ju mindre arbetstagarens
inkomster är.
Förslaget försämrar förmånen
för de låginkomsttagare som enligt gällande
lag har rätt till jämkad arbetslöshetsförmån
i vissa situationer. Utskottet har erfarit att kvinnor utgör
en mycket hög relativ andel av dem. Det betyder att lagstiftningen
har indirekta konsekvenser för jämställdheten
mellan könen, trots att den inte direkt särbehandlar
kvinnor negativt som individer eller grupp jämfört
med män. Förslaget måste bedömas
mot 6 § om jämlikhet i grundlagen.
Den allmänna bestämmelsen om jämlikhet
i 6 § 1 mom. i grundlagen kompletteras av paragrafens
2 mom. om att ingen utan godtagbart skäl får särbehandlas
bl.a. på grund av kön. Enligt förarbetena
till grundlagen gäller diskrimineringsförbudet
också åtgärder som indirekt resulterar
i ett diskriminerande slutresultat. Till denna del ska förekomsten
av diskriminering bedömas mot de faktiska konsekvenserna
av ett förfarande. Bestämmelsen måste
anses förbjuda att någon gynnas eller att en enskild
person eller grupp medges en privilegierad ställning, om
det i sak innebär att andra diskrimineras (RP 309/1993
rd). Grundlagens 6 § 4 mom. innebär
i sin tur ett konstitutionellt uppdrag att främja jämställdhet
mellan könen i samhällelig verksamhet och i arbetslivet.
Bestämmelsen lyfter fram kravet på lika lön
för kvinnor och män, som i sin tur bygger på flera
internationella konventioner som är bindande för
Finland (se RP 309/1993 rd, GrUU 38/2006
rd). Grundlagsutskottet har emellertid brukat poängtera
att det av likabehandlingsprincipen inte kan följa strikta gränser
för lagstiftarens prövning när syftet är att
stifta lagar enligt de krav som den samhälleliga utvecklingen
vid en viss tid kräver (se t.ex. GrUU 21/2007
rd, GrUU 38/2006 rd, GrUU 1/2006
rd). Det anser att lagstiftningen ryms inom ramen för
lagstiftarens prövning och att den föreslagna
lagen därmed kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning.
Övrigt
Ändringar i lagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa
kommer ofta upp till behandling i riksdagen som enskilda projekt.
Det gör det svårt att bilda sig en helhetsuppfattning
om konsekvenserna av lagändringarna också med
tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna.
Utskottet skulle hellre se att man försökte samla
flera sammanhängande ändringsförslag
i en proposition.