Motivering

Plan för arbetssökande

I propositionen ingår ett flertal lagrum vars positiva huvudsyfte det är att med utgångspunkt i 80 § 1 mom. grundlagen på lagnivå precisera individens rättsliga ställning. Men den viktigaste avsikten med propositionen är trots allt att speciellt genom skyldigheten att uppgöra och följa en plan för arbetssökande betona vikten av aktiva insatser för att söka arbete. Enligt 10 c § i det första lagförslaget skall den preciserade planen för arbetssökande normalt uppgöras senast när kunden har varit arbetslös i fem månader. Dessutom har långtidsarbetslösa rätt till en reviderad plan för arbetssökande. Arbetssökande av detta slag åläggs i 10 e § att följa planen och meddela arbetskraftsbyrån hur han eller hon följt den.

Inom systemet med arbetslöshetsskydd hänger reglerna för planen för arbetssökande samman med 9 § 2 och 4 mom. i det andra lagförslaget, där det föreskrivs att en arbetssökande förlorar rätten till arbetslöshetsdagpenning under två månader om han eller hon vägrar delta i uppgörandet av planen, om han eller hon utan giltig orsak vägrar delta i arbetslivsträning eller arbetsprövning på en arbetsplats som erbjuds av arbetskraftsmyndigheten och ingår i planen eller i andra därmed jämförliga åtgärder som måste anses vara skäliga och som främjar sysselsättningen eller om han eller hon utan giltig orsak försummar att följa planen. Samma påföljd inom systemet för arbetsmarknadsstöd ingår i 17 § i det tredje lagförslaget.

Grundlagens 19 § 2 mom. föreskriver att var och en genom lag skall garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad bland annat vid arbetslöshet. Enligt revideringen av de grundläggande fri- och rättigheterna förpliktar denna bestämmelse lagstiftaren "att garantera var och en, som behöver grundläggande utkomstskydd, en subjektiv rätt till denna lagfästa trygghet som det allmänna skall ordna" (GrUB 25/1994 rd, s. 10—11). Däremot utgör grundlagen i sig inte ett hinder för att ställa villkor för en förmån som avser att trygga den grundläggande försörjningen (GrUU 17/1995 rd, s. 2—3, GrUU 17/1996 rd, s. 2, GrUU 25/1997 rd, s. 3 och GrUU 44/2000 rd, s. 3, första spalten).

Utskottet har i sin praxis ansett att villkoren kan bygga på att den behörige själv aktivt engagerar sig i åtgärder som i förlängningen hjälper att bibehålla arbetsförmågan och hitta arbete. Villkoren för en tryggad grundläggande försörjning kan således kräva motprestationer av stödtagarna. Att som sanktion frånkänna en stödtagare rätten till en förmån bör dock i materiellt hänseende stå i motiverad proportion till hurdana sysselsättningsfrämjande åtgärder som stått till buds och vilka omständigheter som kan läggas den arbetslösa till last. Avbrotten i ersättningen kan inte heller göras så långa att den grundlagsfästa skyldigheten kringgås.

Längden på avbrottet i ersättningen förändras inte i propositionen, men i den nu aktuella reformen förankras sanktionen i en ny grund, den preciserade planen för arbetssökande. I och med att planen skall vara detaljerad är den ägnad att förbättra den arbetssökandes ställning. Med hänvisning till sin tidigare praxis menar utskottet att nyordningen inte innebär några problem med hänsyn till 19 § 2 mom. grundlagen och att den därtill rimmar väl med 18 § 2 mom. grundlagen. Vid den fortsatta behandlingen är det dock skäl att utreda varför respektive bestämmelser i det andra och det tredje lagförslaget inte är formulerade på samma sätt.

Övriga omständigheter

Övergångsbestämmelsen i det andra lagförslaget.

De föreslagna övergångsarrangemangen innebär att man inom ramen för systemet med arbetslöshetsskydd inte tillämpar sanktionerna för vägran att delta i uppgörandet av en plan för arbetssökande och försummelse att följa planen på dem som vid lagens ikraftträdande är arbetslösa och som har rätt till arbetslöshetsdagpenning med stöd av 26 § 2 mom. Meningen är att sanktionerna i anknytning till den nya aktiveringsåtgärd som planen innebär inte skall gälla 57 år fyllda arbetslösa, som inte hittills avkrävts aktiva åtgärder. Bakom regleringen kan ses föresatsen att skydda äldre arbetstagare mot att råka i en helt ny situation. I detta fall föreligger det enligt utskottet en sådan godtagbar grund som med hänsyn till 6 § 2 mom. grundlagen ger rätt till positiv särbehandling av dessa arbetslösa.

Det tredje lagförslagets 6 §.

Mottagare av arbetsmarknadsstöd som saknar yrkesutbildning och är under 25 år kan enligt förslaget anvisas arbetspraktik på en arbetsplats. Andra mottagare av arbetsmarknadsstöd omfattas däremot av arbetslivsträning på en arbetsplats. Av den föreslagna 11 a § åter följer att ersättning för uppehälle i regel betalas bara för resekostnader och andra kostnader för uppehälle under arbetslivsträning.

Som utskottet ser det är en sådan distinktion mellan unga mottagare av arbetsmarknadsstöd som saknar yrkesutbildning och andra mottagare av arbetsmarknadsstöd godtagbar (jfr GrUU 32/2000 rd, s. 2). Syftet med arbetspraktiken är att ge de unga en första kontakt med arbetslivet och skola in dem medan åter arbetslivsträningen bäddar för en återgång till arbetslivet.