Motivering
Suveränitet
Enligt 15 a § i lagförslag 2 om ändring
av gränsbevakningslagen fattar statsrådet beslut
om att framställa en begäran till Gränsförvaltningsbyrån
om utplacering av en snabb gränsinsatsenhet enligt rådets
förordning om inrättandet av en europeisk byrå för
förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska
unionens medlemsstaters yttre gränser (förordningen
om inrättande av en gränsförvaltningsbyrå)Rådets
förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober
2004 om inrättande av en europeisk byrå för
förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens
medlemsstaters yttre gränser. . I brådskande fall
kan begäran också framställas av inrikesministern.
Utifrån 35 a § i lagförslaget
har de som hör till en snabb gränsinsatsenhet
befogenhet att utföra uppgifter enligt kodexen om Schengengränserna.
Enligt den behöriga förordningenEuropaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 863/2007
av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för
upprättande av snabba gränsinsatsenheter och om ändring
av rådets förordning (EG) nr 2007/2004
vad beträffar den mekanismen och regleringen av gästande
tjänstemäns uppgifter och befogenheter.
ska dessa gästande tjänstemän följa
gemenskapens lagstiftning och den mottagande medlemsstatens nationella
lagstiftning när de utför sina uppgifter och utövar
sina befogenheter. De kan utföra uppgifter och utöva
befogenheter bara enligt den mottagande medlemsstatens anvisningar
och i regel när den mottagande medlemsstatens gränsbevakningsmän är
närvarande. De gästande tjänstemännen
har rätt att bära tjänstevapen, ammunition
och övrig utrustning enligt vad som föreskrivs
i lagstiftningen i deras hemstat. Men en mottagande medlemsstat
kan förbjuda detta, om samma förbud gäller
för dess egna gränsbevakningsmän.
Bestämmelsen är betydelsefull för
Finlands suveränitet enligt 1 § i grundlagen.
Grundlagsutskottet har tidigare ansett att en överföring
av bevakningen av de yttre gränserna och gränskontrollerna
till en överstatlig gränsbevakningsmyndighet lätt
betyder ett intrång i suveräniteten (GrUU 28/2002
rd, s. 2/I). De föreslagna bestämmelserna
betyder ändå inte att gränsbevakningen
förs över helt och hållet och kan heller inte
i övrigt anses ha avsevärd betydelse. Som utskottet
tidigare har konstaterat begränsas bestämmelsernas
räckvidd till tillfällig nödhjälp med
gränskontroller och gränsbevakning på Finlands
egen begäran. Enligt förordningen får
en utländsk tjänsteman tillgripa maktmedel bara
i närvaro av en behörig finsk tjänsteman.
De utlänningar som ingår i enheterna står
under likadant straffrättsligt tjänsteansvar som
finska gränsbevakningsmän. Åtgärderna
bör dessutom utifrån en explicit bestämmelse
stå i rätt proportion till syftet.
Detta medger inte att befogenheter som utövas självständigt
flyttas över på utländska gränsinsatsenheter,
utan det handlar om sådant internationellt samarbete som
Finland utifrån 1 § 3 mom. i grundlagen
deltar i för att säkerställa fred och
mänskliga rättigheter (se GrUU 1/2007
rd, s. 3/I och GrUU 56/2006
rd, s. 3/I). Förslaget medför
inga problem i konstitutionellt hänseende.
Chefen för gränsbevakningsväsendet
fattar enligt 15 b § i lagförslaget beslut
om att ställa gränsbevakningsmän till
snabba gränsinsatsenheters förfogande inom ramen
för den nationella kvot som fastställts av inrikesministeriet.
Begäran om att ställa gränsbevakningsmän
och nödvändig utrustning till förfogande
ska framställas av Europeiska unionens gränsförvaltningsbyrå. Beslut
om gruppens storlek och i själva verket frågan
om dess utstationering fattas efter nationellt övervägande,
för en medlemsstat kan vägra utstationera en enhet
om det exceptionella läget i medlemsstaten i betydande
grad inverkar på utförandet av nationella uppgifter.
Bestämmelserna kan därmed karaktäriseras
som att Finlands internationella förpliktelser att delta
i gränskontrollsamarbete inom Europeiska unionen alltid bestäms
i relation till förmågan att trygga den nationella
gränsbevakningen. Begränsningen inverkar inte
på behandlingsordningen (jfr GrUU 1/2007
rd).
Tvångsmedel
Gripande för att upprätthålla allmän
ordning och säkerhet.
Enligt lagförslag 2 i propositionen kompletteras 31 § med
en hänvisning till 11 och 20 § i polislagen.
I sak betyder ändringen att en gränsbevakningsman
för att upprätthålla allmän
ordning och säkerhet får rätt att gripa
en person vid ett gränsövergångsställe
antingen för att skydda personen själv eller för
att skydda andra personer mot brott och störningar. I båda
fallen är gripandet kortvarigt.
De föreslagna nya befogenheterna är ett ingrepp
i den personliga friheten som är tryggad i 7 § i
grundlagen. Bestämmelsen avser dels att skydda en persons
egen hälsa och säkerhet, dels andra personers
motsvarande intressen. Det finns acceptabla argument för
bestämmelsen och dess räckvidd är begränsad.
Villkoren för åtgärderna regleras i detalj
i polislagen. Bestämmelsen medför inga problem
i konstitutionellt hänseende. Utskottet inskärper
i alla fall att ingrepp i den personliga friheten förutsätter
att de tjänstemän som har rätt till åtgärderna
får särskild utbildning (se också GrUU
17/1998 rd).
Teleavlyssning.
Utifrån 41 § i lagförslag
2 och 5 a kap. 2 § i lagförslag 4 har
en gränsbevakningsman rätt att utföra
teleavlyssning enligt tvångsmedelslagen också när
gränsbevakningsväsendet utreder grovt ordnande
av olaglig inresa och anknytande människohandelsbrott.
Enligt 10 § 2 mom. i grundlagen är
brevhemligheten, telefonhemligheten och hemligheten i fråga
om andra förtroliga meddelanden okränkbar. Med
stöd av 3 mom. kan det genom lag bestämmas om
begränsningar i meddelandefriheten som är nödvändiga
för att utreda brott som äventyrar samhällets
eller individens säkerhet. Grovt ordnande av olaglig inresa
inbegriper redan enligt rekvisitet antingen tillfogande av svår kroppsskada,
allvarlig sjukdom eller försättande i livshotande
läge eller att brottet har begåtts som ett led
i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet. Människohandel
och grov människohandel i bestämmelsen inbegriper
också mycket allvarliga gärningar som riktar sig mot
en enskild människas säkerhet och hälsa.
En gränsbevakningsmans befogenheter begränsas dessutom
av att teleövervakning och teleavlyssning redan enligt
bestämmelsens formulering är tillgängliga
bara när grovt ordnande av olaglig inresa hänger
samman med ovannämnda människohandelsbrott.
Bestämmelserna kräver inte i sig några
kommentarer med avseende på 10 § i grundlagen
(jfr GrUU 13/2004 rd). Av rättssäkerhetshänsyn är det
enligt utskottets mening ändå inte acceptabelt
att föreslagna 41 § i sak helt bygger
på generella hänvisningar till polis-, förundersöknings-
och tvångsmedelslagen och att bestämmelsen är
skriven bara med tanke på gränsbevakningsmannens
befogenheter. Av konstitutionella skäl är det
därför viktigt att paragrafens 2 mom. kompletteras
med att förfarandena enligt 5 a kap. i tvångsmedelslagen
ska tillämpas också när tvångsmedlen
i momentet används. Utskottet understryker också i
detta sammanhang att gränsbevakningsmännen absolut
bör få en adekvat utbildning i användningen
av de nya tvångsmedlen som griper djupt in i integriteten.
Teknisk övervakning.
I 31 § i lagförslag 2 föreskrivs
det att gränsbevakningsväsendet för genomförande
av gränskontroller har rätt att i närheten
av gränsen och vid ett gränsövergångsställe
och i dess omedelbara närhet företa sådan
teknisk övervakning som avses i polislagen inom områden
som allmänheten har tillträde till och som inte
omfattas av hemfriden. Bestämmelsen utvidgar området
för gränsbevakningsväsendets rätt
att företa teknisk övervakning, för nu
gäller rätten bara den omedelbara närheten
av gränsen och ett gränsövergångsställe
och dess omedelbara närhet. I motiven till bestämmelsen
nämns det att man på detta sätt bättre
och mer kostnadseffektivt kan klarlägga den rådande
gränssituationen på ett tillförlitligt
sätt och i tid ingripa i faktorer som hotar gränssäkerheten.
I motiven bedöms också hur omfattande de områden är
där övervakning företas.
Med teknisk övervakning avses fortlöpande eller
upprepat iakttagande eller avlyssning med hjälp av en teknisk
anordning av allmänheten, fordonsförare, fotgängare
eller fordon och automatisk upptagning av ljud eller bild. En sådan befogenhet är
betydelsefull framför allt med avseende på 10 § 1
mom. i grundlagen som skyddar privatlivet. Utskottet noterar att
den föreslagna räckvidden för befogenheten är
ganska vidlyftigt definierad. Å ena sidan lindras omständigheten
av att man utifrån 31 § 2 mom. alltid
genom lämplig skyltning ska ge information om teknisk övervakning
utanför gränsövergångsställen
och gränszoner. Å andra sidan preciseras området
i viss mån av att paragrafen fortfarande kräver
att övervakningen ska ske "i närheten av gränsen".
Så vitt utskottet kan se inverkar den föreslagna
utvidgningen bedömd som en helhet inte på behandlingsordningen
för lagförslaget.
Tjänstemännens avgångsålder
I 35 a § i lagförslag 1 ingår
detaljerade bestämmelser om avgångsåldern
för gränsbevakningsväsendets tjänstemän.
En sådan omständighet bör utan vidare
bestämmas på lagnivå. Bestämmelsen
svarar mot utskottets tidigare ståndpunkt och föranleder
därmed inga konstitutionella anmärkningar (se GrUU
51/2006 rd, s. 8).