Detaljmotivering

1. Lag om ändring av förundersökningslagen

24 §.

Enligt 2 mom. får förhör som regel inte hållas mellan klockan 21 och 6. Människors dygnsrytm har ändrats och därför föreslår utskottet att förhör som regel inte skall få hållas mellan klockan 22 och 7.

29 §.

Paragrafen föreskriver om vad en misstänkt skall informeras om före ett förhör. Grundlagsutskottet lyfter fram de språkliga rättigheterna och påpekar att parterna före ett förhör alltid bör ta upp frågan om vilket språk som skall användas. Enligt grundlagsutskottet kan en bestämmelse om detta lämpligen tas in i 29 §.

Den 4 februari 2003 antog riksdagen en ny språklag och en lag om ändring av förundersökningslagen. I 37 § i förundersökningslagen ingår en bestämmelse om rätten att använda sitt eget språk vid förundersökning. Därför behöver 29 § i förundersökningslagen inte kompletteras på det sätt som grundlagsutskottet föreslår.

30 §.

Paragrafen föreskriver om vittne vid förhör. Enligt den första satsen i 1 mom. skall på begäran av den som förhörs ett trovärdigt vittne som är ojävigt enligt 7 kap. 43 § i rättegångsbalken vara närvarande vid förhöret. Enligt utskottet är det inte lämpligt att den tjänsteman som utreder ärendet är vittne vid ett förhör i samma mål.

33 §.

Paragrafen föreskriver att vårdnadshavaren, intressebevakaren eller någon annan laglig företrädare har rätt att vara närvarande när en person under 15 år förhörs. Enligt den gällande bestämmelsen skall vårdnadshavaren, intressebevakaren eller in annan laglig företrädare utan undantag beredas tillfälle att vara närvarande vid förhöret. Om en omyndig som är över femton år förhörs skall de likaså utan undantag beredas tillfälle att vara närvarande om de har rätt att föra talan i stället för eller vid sidan av sin huvudman. Bestämmelserna betyder att varje vårdnadshavare och intressebevakare skall ges tillfälle att vara närvarande.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. föreslås bli ändrade så att vårdnadshavaren, intressebevakaren eller någon annan laglig företrädare har rätt att vara närvarande vid förhöret. Det räcker således med att förundersökningsmyndigheten tillåter att var och en som har rätt att föra den misstänktes talan har rätt att vara närvarande vid förhöret om det inte är förbjudet med stöd av 3 mom. Men åtminstone en företrädare skall beredas möjlighet att vara närvarande vid förhöret utom när ett förhör måste göras omedelbart.

Enligt utskottet är det inte att rekommendera att en omyndig person förhörs utan att en företrädare för honom eller henne är närvarande. För bekämpningen av brott är det viktigt att vårdnadshavaren är närvarande när en person under 15 år som misstänks för ett brott förhörs. De tillfällen då personer under femton år förhörs utan att vårdnadshavaren är närvarande bör i mån av möjlighet begränsas till de fall som avses i 14 § i förordningen om förundersökning och tvångsmedel (det utreds om en person som fyllt femton år har varit delaktig i brott eller för att återfå egendom, förundersökning utförs av särskilda skäl eller på begäran av socialnämnden).

Utskottet föreslår smärre språkliga ändringar i 3 mom.

38 a §.

Utskottet föreslår smärre språkliga ändringar i 4 mom.

39 §.

Regeringen föreslår att skyldigheten att läsa upp den protokollförda berättelsen för den förhörde slopas. Dessutom preciseras bestämmelserna om ljud- och bildupptagning av förhör och bestämmelserna om befogenhet att utfärda förordning.

I samband med propositionen om en ny språklag godkände riksdagen en lag där 39 § i förundersökningslagen ändras. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2004. Om 39 § ändras också i detta sammanhang hinner ändringen bara vara i kraft en månad. Eftersom det vore orationellt föreslår utskottet att paragrafen stryks i lagförslaget.

39 a §.

Paragrafen har bestämmelser om när ett förhör av målsäganden eller ett vittne skall videofilmas eller någon annan därmed jämförbar bildupptagning göras. En bildupptagning måste göras av förhöret om förhörsberättelsen skall användas som bevis vid rättegången och den förhörde på grund av sin unga ålder eller sin utvecklingsnivå sannolikt inte kan höras personligen där utan att det medför olägenhet för honom eller henne.

Samtidigt med denna proposition behandlar lagutskottet proposition RP 190/2002 rd där bestämmelserna om bevisning i rättegångsbalken föreslås bli ändrade. Enligt förslaget får en berättelse som någon som inte har fyllt femton år eller vars psykiska funktioner är störda har avgett vid förundersökningen användas som bevis vid domstol, när berättelsen har videobandats eller lagrats genom någon jämförbar bild- och ljudupptagning.

Utskottet föreslår att bestämmelserna samordnas. Ordet "bildupptagning" ersätts med "bild- och ljudupptagning" och "utvecklingsnivå" med uttrycket "psykisk funktionsstörning". Dessutom föreslår utskottet att "eller" i början av satsen ersätts med "och".

Bestämmelsen om förhör med en ung person är problematisk eftersom där inte ingår någon garanti för den åtalades rättssäkerhet att hans biträde får vara med vid förhöret och att denne får ställa frågor till den förhörde, påpekar grundlagsutskottet i sitt utlåtande. Utgångspunkten vid videoinspelning är nämligen att den unga personen sedan inte kommer att förhöras personligen vid rättegången. Därför bör förfarandet redan i förundersökningsfasen uppfylla villkoren för en rättvis rättegång.

Lagutskottet anser grundlagsutskottets ståndpunkt vara motiverad och föreslår att paragrafen kompletteras med en bestämmelse som förbättrar den misstänktes rättssäkerhet. Enligt den nya bestämmelsen skall den misstänkte ha möjlighet att ställa frågor till den som förhörs. Om den misstänkte så vill skall frågorna få ställas av hans eller hennes ombud eller biträde. Den som leder förhöret kan dock bestämma att frågorna skall ställas till den som förhörs genom förmedling av den som leder förhöret.

45 §.

I propositionen ändras behörighetsvillkoren för biträden i 2 mom. Ändringen gör att valet av biträde begränsas ytterligare.

Enligt 2 punkten får den inte vara biträde som i ett ärende som gäller det brott som undersöks eller ett brott som har ett direkt samband med det är eller har varit biträde för någon vars intressen står i strid med en parts intressen. Utskottet mena att den föreslagna jävsgrunden inte är motiverad av brottsutredningsskäl. Det är klart att en och samma biträde inte kan biträda två brottslingar som skyller på varandra eller beskriver varandras medverkan i brottet på olika sätt. Utskottet föreslår att punkten stryks. När 2 punkten stryks måste hänvisningen i den punkt som blir 4 punkten ändras.

Enligt 3 punkten får den inte vara biträde som i ett ärende som gäller det brott som undersöks eller ett brott som har ett direkt samband med det är biträde för någon annan som misstänks för brott, om uppgiften som biträde för parten kunde försvåra utredningen av saken. Grundlagsutskottet påpekar att förslaget är av betydelse med avseende på artikel 6.3 c i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Där sägs att den som är anklagad för ett brott skall ha som minimirättighet att försvara sig personligen eller genom ett rättegångsbiträde som han själv har utsett.

Även om den föreslagna bestämmelsen inskränker den misstänktes rätt att utse sitt biträde enbart vid förundersökningen av ett brott och även om undersökningsledarens beslut i sig styrs av principen om objektivitet i förundersökningen måste villkoren i bestämmelsen vara striktare angivna. Därmed blir det mindre sannolikt att det i praktiken fattas enskilda beslut som står i strid med konventionen om de mänskliga rättigheterna. Förvägran att anlita ett visst biträde kan anses acceptabelt om det grundar sig på tungt vägande skäl som har med brottsutredningen att göra. Grundlagsutskottet föreslår att jävsbestämmelsen skärps på följande sätt: "Om uppgiften som biträde för parten kan förmodas försvåra utredningen av saken i betydande grad".

47 §.

Enligt det gällande 43 § 2 mom. skall målsäganden och den som har förhörts som part omedelbart underrättas om att saken inte överlämnas till åklagaren eller att förundersökningen avbryts. Bestämmelserna föreslås bli lyfta övertill 47 § med undantag för skyldigheten att informera om att förundersökningen avbryts.

Inte minst med avseende på målsägandens sekundära åtalsrätt är det viktigt att han eller hon blir underrättad om att förundersökningen avbryts. Därför föreslår utskottet att bestämmelsen kompletteras med en skyldighet att informera målsäganden och den som har förhörts om att förundersökningen skall avbrytas.

I förundersökningslagen ingår inga bestämmelser om att förundersökningen avbryts. Den gällande regleringen är uppenbart bristfällig om man ser till parternas rättsskydd och rättssäkerhet. På detta stadium kan lagen inte kompletteras på den punkten. Därför påpekar utskottet att det med avseende på målsägandens sekundära åtalsrätt är viktigt att undersökningsledaren fattar beslut om att avbryta förundersökningen i så god tid att målsäganden kan utnyttja sin åtalsrätt innan den preskriberas.

2. Lag om ändring av tvångsmedelslagen

1 kap. Gripande, anhållande och häktning

6 §. Anhållningsberättigad tjänsteman.

I paragrafen räknas de tjänstemän upp som har rätt att göra anhållningar. Ändringarna i 1 punkten beror i första hand på omorganiseringar. Principen är att befogenheten att anhålla och de anknytande befogenheterna att använda tvångsmedel bara skall innehas av tjänstemän som verkligen behöver dem i sin tjänsteutövning. Vissa tjänstesbenämningar har ändrats sedan regeringen lämnade sin proposition. Utskottet föreslår att vissa av tjänstebenämningarna därför ändras. Vidare föreslår utskottet att ordningsföljden på tjänstebenämningarna ändras eftersom polisinspektör bara används inom den högsta ledningen inom polisen.

Utskottet föreslår också att vissa tjänstebenämningar ändras i 4 punkten, där tjänstemän med rätt att göra anhållanden vid gränsbevakningsväsendet räknas upp.

22 §. Ny behandling av ett häktningsärende.

Regeringen föreslår att ett häktningsärende tas upp till ny behandling bara om den häktade begär det. Enligt gällande lag skall domstolen ta upp ärendet till behandling med två veckors intervaller.

Grundlagsutskottet anser att reformen kan betyda problem för de grundläggande fri- och rätttigheter som avser personlig frihet och rättvis rättegång om den häktade av ovetskap eller något annat skäl inte kan bedömma om en ny behandling behövs eller inte. Det kan till exempel vara fråga om förändringar i förhållandena som inverkar på grunderna för häktningsbeslutet. Nuvarande praxis bör lämpligen fortsätta (tidsintervallet kan möjligen justeras), anser grundlagsutskottet. Ett annat alternativ att det för dem som begärts häktade under förundersökningen ex officio ordnas en försvarsadvokat eller att undersökningsledaren förpliktas att hålla domstolen underrättad om eventuella ändringar.

Lagutskottet föreslår att paragrafen får en ny bestämmelse i 2 mom. Bestämmelsen förpliktar undersökningsledaren att underrätta domsolen och den häktade om omständigheter som gör att det inte finns någon anledning att hålla den häktade häktad längre.

2 kap. Reseförbud

3 §. Myndighet som meddelar reseförbud.

Det har rått ovisshet om tjänstemannen med rätt att göra anhållanden har rätt att besluta om reseförbud efter att domstolen har avvisat häktningsyrkandet. Utskottet accepterar tolkningen i rättslitteraturen att en tjänsteman då inte längre har rätt att besluta om reseförbud. Reseförbud är ett alternativ till häktning och när domstolen avvisar häktningsyrkandet måste den också uttala sig om reseförbudet.

3 kap. Skingringsförbud och kvarstad

1 §. Förutsättningar för skingringsförbud och kvarstad.

Sannolikhetsvillkoret för skingringsförbud och kvarstad föreslås i propositionen sänkas. Åtgärden skall inte längre kräva misstanke på sannolika skäl, utan det räcker med misstanke. Med hänvisning till den allmänna motiveringen föreslår utskottet att "den som misstänks för brott" ändras till "... den som skäligen är misstänkt för brott".

Skadeståndsansvaret för skador som orsakas genom civilrättsliga säkringsåtgärder är strängt. Det har framkastats förslag om att det sänkta sannolikhetsvillkoret bör balanseras upp med att skadeståndsansvaret vid skingringsförbud och kvarstad blir strängare. Enligt lagutskottet är förslaget befogat. I sitt utlåtande lägger förvaltningsutskottet fram motiverade synpunkter på varför skadeståndsansvaret måste ändras. lagutskottet påpekar att de skadeståndsrättsliga frågorna inte kan lösas eller de skadeståndsrättsliga bestämmelserna ändras i detta sammanhang. Därför är det viktigt att tillämpningen av de nya bestämmelserna följs upp och att åtgärder vidtas för att se över skadeståndsbestämmelserna om det visar sig vara nödvändigt. utskottet föreslår att ett förslag till uttalande i saken godkänns (Utskottets förslag till uttalande 2).

4 §. Hävning av skingringsförbud och kvarstad.

Utskottet föreslår smärre språkliga justeringar i 2 mom.

5 kap. Husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning

1 §. Husrannsakan för att eftersöka föremål.

Med hänvisning till den allmänna motiveringen föreslår utskottet att "som är i den misstänktes besittning" ändras till "som är i den persons besittning som skäligen är misstänkt". Dessutom föreslår utskottet att 2 mom. i början ändras till "en plats som är i den persons besittning som skäligen är misstänkt för brottet".

10 §. Förutsättningar för kroppsvisitation.

Regeringen sänker sannolikhetskravet på kroppsvisitation. Också räckvidden för kroppsvisitation föreslås bli utvidgad i och med att lindrig skadegörelse fogas till förteckningen över brott där tvångsmedel får användas.

Sannolikhetskravet kommer inte fram i 1 mom. utan först i 2 mom. Utskottet föreslår att paragrafen förtydligas genom att sannolikhetskravet flyttas upp till 1 mom. Bestämmelsen blir tydligare när de brott där det i förundersökningen är tillåtet att företa kroppsvisitation räknas upp i den ordning som de kommer i strafflagen. Dessutom skall förteckningen kompletteras med lindrig bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel och innehav av inbrottsredskap, som redan nu ingår i paragrafen.

Dessutom föreslår utskottet att 2 mom. börjar som följer: "Den som skäligen inte är misstänkt för brott..."

11 §. Förutsättningar för kroppsbesiktning.

Kroppsbesiktning får också företas på personer som inte är misstänkta för brott när DNA-profilen skall bestämmas eller någon annan liknande undersökning göras. I sådana fall är kroppsbesiktning tillåten bara vid förundersökning av grova brott eftersom maximistraffet skall vara fängelse i minst fyra år.

Grundlagsutskottet har bedömt den utvidgade räckvidden för kroppsbesiktning med avseende på skyddet för den personliga friheten och integriteten i 7 § och skyddet för privatlivet i 10 § i grundlagen. Grundlagsutskottet kommer fram till slutsatsen att räckvidden för personbesiktning för en utomstående blir alltför vidlyftig med tanke på proportionalitetsprincipen. Villkoret för behandling i vanlig lagstiftningsordning är att lagförslaget skärps på denna punkt, till exempel så att den utredning som kroppsbesiktningen skall ge klarhet i måste ha större betydelse för utredning av brottet än vad som föreslås i propositionen och att utredningen inte kan inhämtas på något annat sätt utan oskäligt besvär, anser grundlagsutskottet.

Med hänvisning till utlåtande från grundlagsutskottet föreslår lagutskottet att 2 mom. ändras till att kroppsbesiktning är tillåten om undersökningen är mycket viktig för utredningen av brottet av den orsaken att det vore omöjligt eller betydligt svårare att utreda brottet när bara lindrigare medel är tillåtna.

5 a kap. Teleavlyssning, teleövervakning och teknisk observation

1 §. Definitioner.

Regeringen ändrar laghänvisningen i 1 mom. Eftersom telelagen har upphävts och ersatts med telemarknadslagen (396/1997).

Efter att regeringen lämnade sin proposition har telemarknadslagen ändrats till kommunikationsmarknadslagen genom lag 489/2002. Nyligen, den 4 februari 2003, antog riksdagen en ny kommunikationsmarknadslag, genom vilken den gällande kommunikationsmarknadslagen upphävs.

Utskottet föreslår att hänvisningen ändras till att gälla den nyaste kommunikationsmarknadslagen och att begreppen i 1 och 2 punkten ändras i överensstämmelse med begreppen i den nya lagen. Dessutom föreslår utskottet att räckvidden för teleavlyssning inte ändras. I sak motsvarar den ändrade bestämmelsen den gällande definitionen.

Med allmänt kommunikationsnät avses ett kommunikationsnät som tillhandahålls för en grupp användare som inte har avgränsats i förväg. Med ett kommunikationsnät som är kopplat till det allmänna kommunikationsnätet avses ett nät med en avgränsad grupp användare, men som är kopplat till det allmänna kommunikationsnätet och därifrån man till exempel kan ringa direkt till det allmänna kommunikationsnätet.

2 §. Förutsättningar för teleavlyssning.

I propositionen föreslås paragrafen vara uppdelad på två moment. I 1 mom. räknas de brott upp där tillstånd för teleavlyssning kan beviljas för förundersökningen. Räckvidden för teleavlyssning föreslås också omfatta grovt sexuellt utnyttjande av barn och grov skadegörelse.

Riksdagen godkände 1995 på förslag av utskottet ett uttalande vari förutsätts att teleavlyssningsbestämmelsernas användbarhet och teleavlyssningens betydelse för brottsutredningar följs noggrant och att det samtidigt påbörjas ett lagberedningsarbete med sikte på att teleavlyssningsbestämmelserna också skall gälla grova ekonomiska brott, vilka definierats på vederbörligt sätt.

Dessutom finns det ett nytt 2 mom. där räckvidden för teleavlyssning utvidgas till de grövsta ekonomiska brotten i samband med drivande av rörelse eller utövning av yrke, där synnerligen stor vinning eftersträvas eller som begås särskilt planmässigt.

Sedan regeringen lämnade sin proposition har paragrafen ändrats två gånger. Paragrafen har fått ett 2 mom. som tillåter att tillstånd för teleavlyssning ges när någon skäligen är misstänkt för

• folkmord, förberedelse till folkmord, brott mot förbudet mot kemiska vapen, brott mot förbudet mot biologiska vapen
• brott enligt 34 a kap. 1 § 1 mom. 2—7 punkten eller 2 mom. som begåtts i terroristiskt syfte, för beredelse till brott som begås i terroristiskt syfte, ledande av terroristgrupp, främjande av en terroristgrupps verksamhet, finansiering av terrorism eller
• straffbart försök till ovan nämnda brott.

Också 1 mom. har kompletterats i 6 punkten har grovpenningtvätt lagts till och i 7 punkten har kapning av fartyg ändrats till kapning.

På grund av de ändringar som antagits efter att propositionen lämnades till riksdagen föreslår utskottet att brottsrubriceringarna i 2 mom. flyttas över till 1 mom. som nya 1 och 10 punkter och att grov penningtvätt läggs till i den punkt som blir 8 punkten. I den punkt som blir den nya 9 punkten görs en justering som beror på ändringarna i brottsrubriceringarna.

Med anledning av 2 mom. i propositionen påpekar grundlagsutskottet att teleavlyssning kan utsträckas till brott som äventyrar den enskildes eller samhällets säkerhet. Enligt grundlagsutskottet begränsar inte propositionen teleavlyssning till den typen av brott eftersom bestämmelserna också omfattar grova brott i samband med drivande av rörelse eller utövning av yrke, när gärningsmannen genom brottet eftersträvar synnerligen stor vinning eller brottet begås särskilt planmässigt. Enligt grundlagsutskottet kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning om det ändras så att rätten till teleavlyssning kräver att båda villkoren skall vara uppfyllda. Lagutskottet föreslår att 2 mom. ändras på det sätt som grundlagsutskottet föreslår.

Grundlagsutskottet uppmärksammar att 2 § 2 mom. eventuellt är ett problem när det gäller exaktheten. Brottsrekvisitet för dessa brott inbegriper redan nu stor vinning eller planmässighet. Det betyder att möjligheterna att tillgripa tvångsmedel i praktiken inte bara begränsas till de grövsta gärningsformerna av dessa grova brott, vilket regeringen avsett i propositionen. Rent generellt dras gränsen mellan ett brott och en grov gärningsform av brottet först utifrån en samlad bedömning, då det de facto finns risk för att tvångsmedel tillgrips också när det inte är fråga om en grov gärningsform av brottet, understryker grundlagsutskottet.

Lagutskottet menar att det finns fog för grundlagsutskottets oro inför tillämpningen av 2 mom. I motiven till propositionen preciserar regeringen vad som avses med synnerligen stor vinning och med att brottet begås särskilt planmässigt. Den domstol som beslutar om tillstånd för teleavlyssning måste vara extra noga med att villkoren i lagen uppfylls. Förundersökningsmyndigheterna måste specificera och motivera sin anhållan om teleavlyssning exakt och i fullgod omfattning. Med hänvisning till den övervakning av teletvångsmedel som riksdagens justitieombudsman utövar anser utskottet det nödvändigt att förundersökningsmyndigheterna och domarna får mer utbildning och nya anvisningar i frågan och att inrikesministeriets tillsyn effektiviseras. Ovan föreslår utskottet att det utreds hur tvångsmedel används, vilka effekter de har och hur rättssäkerheten fullföljs.

3 §. Förutsättningar för teleövervakning.

Enligt 1 mom. 1 punkten krävs det att någon skall vara misstänkt för ett brott för vilket det lindrigaste straffet är fängelse i minst fyra år, för att teleövervakning skall få sättas in. I propositionen ändras lagrummet till att teleövervakning får sättas in om det strängaste straffet för det undersökta brottet är fängelse i minst fyra år. Därmed är villkoren för teleövervakning desamma som för teknisk observation i 5 a kap. 4 § 1 mom. 1 punkten. Räckvidden för tvångsmedlet utökas en aning eftersom det strängaste straffet för vissa av brotten är fängelse i fyra år, men det lindrigaste straffet fängelse bara i 14 dagar. Bland denna typ av brott märks sexuellt utnyttjande och sexuellt utnyttjande av barn.

På senare år har koppleribrotten blivit allt mer organiserade, yrkesmässiga och betydligt grövre. Utskottet har lyft fram den negativa utvecklingen och påpekat att bestämmelserna om sexualbrott i strafflagen bör kompletteras med en bestämmelse om grovt koppleri LaUU 22/2002 rd. I detta sammanhang föreslår utskottet att räckvidden för teleövervakning vid förundersökning utsträcks till koppleri.

Sedan propositionen lämnades till riksdagen har lagen ändrats så att teleövervakning kan tilllämpas vid förundersökning av förberedelse till brott i terroristiskt syfte. Därför föreslår utskottet att 1 mom. får en ny 4 punkt om denna typ av brott. Dessutom föreslår utskottet att brottsrubriceringarna i 2 punkten ordnas i den ordning som de kommer i strafflagen och att ett onödigt ord stryks.

3 a §. Inhämtande av uppgifter om mobilteleapparaters läge.

Utskottet föreslår att formuleringen i paragrafen ses över och att hänvisningen ändras på grund av att 3 § 1 mom. får en ny 4 punkt.

Grundlagsutskottet påpekar att det i den fortsatta behandlingen av propositionen bör utredas om bestämmelserna om sekretess för mobilteleapparaters läge är heltäckande. Också förvaltningsutskottet uppmanar lagutskottet att göra en bedömning av sekretessbestämmelserna. Med anledning av anmärkningarna påpekar laguskottet att 24 § 1 mom. 31 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har kompletterats genom en lag som trädde i kraft 2002. Enligt tillägget är handlingar som innehåller uppgifter om mobilteleapparaters läge sekretessbelagda handlingar.

4 §. Förutsättningar för teknisk avlyssning.

Teknisk observation, som omfattar teknisk avlyssning, optisk övervakning och teknisk spårning, regleras i den gällande lagen i 4 §. För tydlighetens skull har villkoren för de olika typerna av teknisk observation delats upp på flera olika paragrafer, 4, 4 a och 4 b §.

I 4 § 1 mom. ingår inga ändringar i sak beträffande teknisk avlyssning. Sedan propositionen lämnades till riksdagen har 4 § ändrats så att teknisk observation får tillämpas när förberedelse till brott som begås i terroristiskt syfte undersöks. Utskottet föreslår därför att en ny 4 punkt om denna typ av brott fogas till 1 mom.

Räckvidden för teknisk avlyssning föreslås bli utvidgad. Enligt 3 mom. får teknisk avlyssning också utföras i lokaler som är avsedda för stadigvarande boende om den misstänkte sannolikt vistas där. I sin bedömning av den föreslagna bestämmelsen påpekar grundlagsutskottet att de brott som avses i 5 a kap. 2 § 1 mom.är den typ av brott som avses i 10 § 3 mom. i grundlagen, där det finns en klausul om begränsning av hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden. Med hänsyn till den tekniska avlyssningens särskilda natur och antalet personer som kan komma att avlyssnas samt att de inte nödvändigtvis alla är misstänkta för brott, kan teknisk avlyssning inte utsträckas till alla brottstyperna i fråga om man ser till nödvändighetskriteriet i 10 § 3 mom. i grundlagen. Befogenheten blir inte nödvändig bara på grund av en iakttagelse om dess effektivitet. Grundlagsutskottet kommer fram till slutsatsen att ett villkor för vanlig lagstiftningsordning är att teknisk avlyssning begränsas till högförräderibrott, våldsbrott, allmänfarliga brott och de grövsta formerna av narkotikabrott.

På grund av utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår lagutskottet att det i 3 mom. räknas upp de brott som uppfyller de villkor som grundlagsutskottet ställer och i fråga om vilka teknisk avlyssning vid förundersökningen också får utsträckas till lokaler där den misstänkte sannolikt vistas.

Teknisk avlyssning i lokaler som är avsedda för stadigvarande boende är ett intrång i kärnan i skyddet för hemfriden och privatlivet. Därför krävs det särskilda villkor och begränsningar för när ett sådant tvångsmedel får användas. Därför tillåts teknisk avlyssning i lokaler som är avsedda för stadigvarande boende bara vid förundersökning av de allvarligaste brotten, som det finns en uttömmande förteckning över i lagen. Tillstånd för att använda tvångsmedel kan bara beviljas av en domstol. Samtidigt som domstolen beslutar om tillstånd för tvångsmedel måste den förordna om ett offentligt ombud som skall bevaka den misstänktes och andra berörda parters intressen.

Domstolen kan bevilja tillstånd bara om det annars vore omöjligt eller väsentligt svårare att utreda brottet. Förundersökningsmyndigheten måst således kunna visa att det är väsentligt svårare och till och med omöjligt att utreda brottet med andra tvångsmedel som gör mindre intrång i rättigheter. Formuleringen ställer stränga krav på tillstånd för tvångsmedel. För att det offentliga ombudet de facto skall kunna bevaka de personers rättigheter som utsätts för teknisk avlyssning är myndigheterna skyldiga att lämna fullgod information om det misstänkta brottet, förundersökningen och vilka andra tvångsmedel som kan komma i fråga.

För att teknisk avlyssning skall få utföras i en lokal som är avsedd för stadigvarande boende måste det vara sannolikt att den misstänkte vistas där. Av bestämmelsen framgår det således klart att teknisk avlyssning måste avbrytas omedelbart när det upptäcks att den misstänkte inte vistas i lokalen eller har gått ut ur den.

Grundlagsutskottet påpekar att det är ett problem i sig för hemfridsskyddet hur en avlyssningsanordning skall installeras och tas bort. Med anledning av 4 § 4 mom. gör regeringen det inte klart hur detta skall ordnas. Saken bör tas upp vid den fortsatta beredningen, påpekar grundlagsutskottet. En bestämmelse med den föreslagna lydelsen ger givetvis inte någon rätt att i hemlighet skaffa sig tillträde till ett område som omfattas av hemfriden för att installera en anordning, utan det måste finnas en explicit bestämmelse om detta. Lagutskottet föreslår att momentet ändras på det sätt som grundlagsutskottet föreslår.

4 a §. Förutsättningar för optisk övervakning.

Med hänvisning till kompletteringen i 4 § 1 mom. föreslår utskottet att brottsförteckningen i 4 a § 2 mom. också kompletteras med förberedelse till brott som begåtts i terroristiskt syfte. Dessutom föreslår utskottet att 4 mom. kompletteras på samma sätt som 4 § 4 mom.

4 b §. Förutsättningar för teknisk spårning.

Utskottet föreslår att 4 mom. ändras på samma sätt som 4 mom. i de två tidigare paragraferna.

5 §. Beslut om åtgärd.

Precis som i den gällande lagen sägs det i 1 mom. att behörig domstol är den domstol som avses i 1 kap. 9 § eller någon annan domstol där handläggningen lämpligen kan ske. Grundlagsutskottet anser att den senare delen av bestämmelsen är för vittomfattande och otydlig, vilket utgör ett problem med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna. Formuleringen bör preciseras. Med beaktande av den princip som framgår av lagens 1 kap. 9 § är det motiverat att endast tingsrätten är behörig i dessa ärenden. Lagutskottet föreslår att momentet preciseras på detta sätt.

Enligt grundlagsutskottet är det konstitutionellt viktigt att tillstånd för teleavlyssning i brådskande situationer med stöd av 2 mom. kan beviljas av en tjänsteman med rätt att göra anhållanden. När rätten att tillämpa teleavlyssning togs in i tvångsmedelslagen ansåg grundlagsutskottet det vara en väsentlig rättssäkerhetsfråga att ett villkor för tillstånd alltid är ett tillstånd som en oberoende domstol har beviljat i ett enskilt fall på grundval av en konkret misstanke om brott (GrUU 8/1994 rd, s. 2). Det aktuella förslaget innebär att polisen kan utföra teleavlyssning och avsluta åtgärden innan tillståndet från domstolen har kommit. I sådana fall blir det inte alls fråga om någon utompolisiär bedömning av villkoren för teleavlyssning. Grundlagsutskottet menar att detta inte står i samklang med 10 § i grundlagen som tryggar hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden. För teleavlyssning skall det alltid krävs tillstånd av en domstol. Lagförslaget måste ändras på denna punkt för att det skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Vid den fortsatta behandlingen gäller det att se till att domstolssystemet fungerar oberoende av tidpunkt.

Grundlagsutskottet anser det vara riktigt att undantagsförfarandet inte gäller teknisk avlyssning inom områden som omfattas av hemfriden enligt 4 § 3 mom. Med hänsyn till denna bestämmelse förblir det oklart vad 5 § 1 mom. 6 punkten har för betydelse.

På grundval av utlåtandet från grundlagsutskottet föreslår lagutskottet att 1 mom. 1 och 6 punkten inte skall nämnas i 2 mom. När 1 punkten inte längre nämns är det i likhet med nuläget tingsrätten som skall besluta om teknisk avlyssning och optisk övervakning, när avlyssningsapparatur eller optisk utrustning skall installeras i ett fordon som används av den misstänkte eller i en lokal där den misstänkte vistas.

Enligt vad lagutskottet har erfarit har justitieministeriet vidtagit åtgärder för att ändra tingsrätternas joursystem för att tillstånd för teleavlyssning skall kunna behandlas dygnet runt.

6 a §. Offentligt ombud.

Samtidigt som domstolen handlägger en anhållan om tillstånd att få utföra teknisk avlyssning i lokaler som är avsedda för stadigvarande boende skall den förordna ett offentligt ombud som skall bevaka den misstänktes intressen och anda personers intressen som kan bli avlyssnade. En advokat eller ett offentligt rättsbiträde kan förordnas till offentligt ombud.

Enligt formuleringen 2 mom. skall det offentliga ombudet med omsorg och enligt god advokatsed ta tillvara intressena för den misstänkte som avlyssningen gäller. Helt utan grunder har andra personer som omfattas av åtgärden och deras intressen ställts utanför räckvidden för bestämmelsen, trots att det är det offentliga ombudets sak att bevaka deras intressen. Utskottet föreslår att momentet kompletteras på denna punkt.

6 c §. Arvode och ersättning till ett offentligt ombud.

Utskottet fogar numret i författningssamlingen till lagen i 1 mom.

13 §. Bevaring av överskottsinformation och 14 §. Ersättning.

Utskottet föreslår smärre språkliga justeringar i paragraferna.

Ingressen.

Ingressen måste ses över och justeras i överensstämmelse med de lagar som har stiftats efter att propositionen lämnades till riksdagen.

3. Lag om ändring av 1 kap. lagen om rättegång i brottmål

8 b §. (Ny).

I propositionen föreslås att lagen om rättegång i brottmål får en ny 8 a § i 1 kap. Paragrafen föreskriver om överläggningar mellan åklagaren och en part innan beslut om väckande av åtal fattas. Dessutom sägs att åklagaren i brådskande ordning skall avgöra om åtal skall väckas, om den misstänkte är yngre än 18 år.

Kapitlet har redan fått en 8 a §, med bestämmelser om när åklagaren får avstå från att yrka på förverkande. På grund av sitt innehåll passar bestämmelserna bättre in i 8 a §. Därför föreslår utskottet att den gällande 8 a § blir en ny 8 b §.

14 §. (Ny).

En målsägande har sekundär åtalsrätt. Han eller hon får väcka åtal bara om allmänna åklagaren har beslutat att inte väcka åtal för brottet.

Enligt grundlagsutskottet handlar målsägandens åtalsrätt i sista hand om rätten att få sin sak behandlad i domstol, en rätt som är skyddad enligt 21 § i grundlagen. Därför är det inte lämpligt att lagen saknar bestämmelser om målsägandens rätt att få sin sak behandlad i domstol när polisen antingen inte gör någon förundersökning eller hänskjuter ärendet till åklagaren. Med hänvisning till grundlagsutskottets synpunkter föreslår laguskottet att 14 § 1 mom. får en bestämmelse om att målsäganden själv får väcka åtal när förundersökningsmyndigheten eller åklagaren har beslutat att ingen förundersökning görs eller att den avbryts eller avslutas.

Ingressen.

Ingressen måste justeras i enlighet med den gällande lagen. Dessutom måste den ändras på grund av de ändringar som utskottet föreslår.

6. Lag om ändring av 17 kap. 11 § rättegångsbalken

I rättegångsbalken har 17 kap. 11 § bestämmelser om rätten att använda bild- och ljudupptagningar vid rättegång. Paragrafen föresås få ett nytt 4 mom., som säger att förhör med barn och psykiskt störda får videofilmas eller tas upp på band på något annat sätt. Enligt bestämmelsen kan upptagningen beaktas vid rättegången. Då hörs inte målsäganden eller vittnet därutöver vid rättegången, om domstolen bedömer att det skulle förorsaka personen allvarliga olägenheter.

Samtidigt med propositionen behandlar lagutskottet en proposition RP 190/2002 rd med förslag till lag om ändring av vissa bestämmelser i rättegångsbalken om bevisning, brådskandeförklaring och extraordinärt ändringssökande. I propositionen föreslås i likhet med den föreliggande propositionen att 17 kap. 11 § i rättegångsbalken får en bestämmelse som tillåter att förhör med barn och psykiskt störda videobandas eller lagras genom någon annan jämförbar bild- och ljudupptagning i bevisningssyfte.

För samordningens skull har utskottet antagit den föreslagna bestämmelsen utifrån propositionen. Därför föreslår utskottet att det sjätte lagförslaget avböjs.

7. Lag om ändring av 10 kap. 9 § strafflagen (Nytt lagförslag)

10 kap. Om förverkandepåföljderna

9 §. Yrkande av förverkandepåföljd.

I samband med det tredje lagförslaget föreslår utskottet att 1 kap. 8 a § i lagen om rättegång i brottmål blir 8 b §. På grund av detta föreslår utskottet att hänvisningen i 10 kap. 9 § 2 mom. i strafflagen till 8 a § ändras till en hänvisning till 8 b §.