Betänkande

01. Utrikesförvaltningen 

01. Utrikesförvaltningens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Finlands nätverk av ambassader är ett dyrt system med omfattande internationell täckning som förutom fysisk närvaro också har omfattande lokalkännedom om landets politik och näringsliv. Vid sidan av traditionell diplomati vore det därför önskvärt att utnyttja detta unika system i större utsträckning än för närvarande för att öka vår ekonomi och utrikeshandel. 

Utöver traditionella exportsatsningar bör nätverket av ambassader också utnyttjas för att främja turismen. 

Samtidigt genomgår turismen i Finland nu ett uppsving och den internationella turismen här slog alla rekord i fjol: de utländska övernattningarna ökade med 813 000 till rekordartade 6,6 miljoner. Men flygplats- och hotellkapaciteten hotar att bli en viktig tillväxthämmande faktor. 

För att den positiva sysselsättningsutvecklingen ska befästas och turist- och exportföretagen få det stöd de behöver för sin samhällsekonomiskt viktiga verksamhet måste regeringen se till att våra beskickningar i utlandet kan satsa mer på exportfrämjande insatser och på stöd till turismen till Finland. Beskickningarna måste ha identifiering av möjligheter för exporthandel som ett viktigt insatsområde i sin verksamhet, särskilt hjälp till små och medelstora företag i deras exportansträngningar och aktivt samarbete med turistbranschen för att kunna backa upp turismen till Finland. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 29 

30. Internationellt utvecklingssamarbete 

66. Egentligt utvecklingssamarbete (reservationsanslag 3 år) 

De belopp som Finland årligen använder för utvecklingssamarbete är ansenliga, och de moraliska eller ekonomiska motiveringarna till att stödja andra länder på nuvarande sätt kan ifrågasättas. I och med att skuldsättningen inom de offentliga samfunden i Finland ökar och de ekonomiska tillväxtutsikterna försvagas bör man i utvecklingssamarbetet i högre grad än tidigare betona hållbar utveckling så att man i utvecklingssamarbetet utöver akuta katastrofer betonar finansiella investeringar och frivillig hjälp samt minskar stödberoendet och program som bidrar till ineffektivitet. 

Biståndet ska inte bara vara passiv penningutdelning, utan dess syfte måste vara att förebygga och lösa konflikter och att hjälpa målländerna att klara sig på egen hand. Samtidigt måste vi bli av med massinvandringen, som bara ökar koldioxidavtrycket. Det är helt enkelt inte rationellt för vare sig ursprungsländerna eller de europeiska länderna att befolkningen i utvecklingsländerna kommer till Europa en masse för att leva på socialbidrag eller sköta låglönejobb i stället för att delta i arbetet med att lösa problemen hemmavid. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 30 

Reservationens förslag till uttalande 31 

Reservationens förslag till uttalande 32 

01. Ministeriet och förvaltningen 

Enligt medborgarnas rättskänsla är brott som riktar sig mot barn grövre än andra brott. Som brottsoffer befinner sig ett barn ofta i en mer sårbar ställning än en vuxen, och dessutom måste ett barn i genomsnitt leva längre med de skador eller trauman som förorsakats av ett brott. Detta gör dessa brott också dyra för samhället. Särskilt eftersom brotten i allmänhet också skadar flera nära släktingar. 

I Finland har man kunnat se en ökad popularitet och utbredning av den politiska korrekthetskultur som är populär ute i världen. En följd av detta har varit att man börjat kalla prat som upplevs kränkande eller även obehagliga fakta för hatretorik. Detta är ett problem, och redan nu kan man se att människor och företag har börjat begränsa teman och innehållet i sitt tal för att undvika att någon aktör blir eller låtsas bli kränkt. 

Yttrande-, åsikts- och religionsfriheten är hörnstenarna i en västerländsk demokrati, och dessa grundläggande friheter bör inte begränsas enbart med motiveringen att bevara samhällsfreden eller förebygga egentliga hatbrott. Det finns skäl att ta på allvar den inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna som redan skett eller potentiellt kommer att ske, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den egendomliga ställning som jättebolagen inom sociala medier har i egenskap av privata företag, som dock i praktiken producerar tjänster som kan anses vara allmännyttiga. 

Sannfinländare anser att straffen bör ha ett tydligt samband med hur allvarlig och klandervärd en gärning är. I synnerhet de lindriga straffen för sexual- och våldsbrott mot barn rimmar illa med medborgarnas rättsuppfattning. Som offer är barn mycket utsatta, och därför är sexualbrott mot barn mycket klandervärda. Brottsrekvisitet för sexual- och våldsbrott mot barn och straffskalorna måste genomgå en kritisk granskning. Detta för att förövarna inte ska komma undan med mindre straff exempelvis när det är svårt att höra offret som vittne på grund av personens unga ålder och för att straffen ska ligga i linje med hur grova gärningarna är och vilken skada offret har åsamkats. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 33 

Reservationens förslag till uttalande 34 

03. Omkostnader för myndigheter som verkar i anslutning till justitieministeriet (reservationsanslag 2 år) 

Under justitieministeriet sorterar en rad ombudsmän: barnombudsmannen, jämställdhetsombudsmannen, diskrimineringsombudsmannen, dataombudsmannen och underrättelseombudsmannen. Sannfinländarna föreslår att de ombudsmannafunktioner som lyder under justitieministeriet slås samman under samma tak, med undantag för underrättelseombudsmannen. Då bildas ett rättssäkerhetshus med gemensamma lokaler och stödfunktioner för ombudsmännen. Medborgarnas rättssäkerhet främjas när rättssäkerhetstjänsterna fås över en disk samtidigt som samhället sparar pengar när stödfunktionerna slås samman och anslag därmed frikopplas. Dessutom blir det lättare att ordna med vikariat. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 35 

50. Understöd (fast anslag) 

För att förebygga brottslighet och utslagning bör man mer än för närvarande fokusera på att förbättra förhållandena för fångar som friges. 

Vi föreslår 

10. Domstolar och rättshjälp 

Sannfinländarna anser att rättegångskostnaderna, som ofta blir mycket dyra, är ett stort problem med tanke på rättssäkerheten i Finland. I tvistemål är det den förlorande parten som står för dem. Det handlar om ett betydande problem i synnerhet när motparterna är en privatperson och ett storföretag, till exempel ett försäkringsbolag. På grund av risken för höga kostnader kan ärenden inte gå vidare till domstol, utan nämndbeslut är slutliga också när det hade behövts större rättssäkerhet till exempel i patientsäkerhetsärenden. Vi anser att staten måste göra något åt problemet och vidta åtgärder för att rättssäkerheten ska fungera. Å ena sidan bör gratis rättshjälp finnas tillgänglig exempelvis i de nämnder som behandlar patientskadefall, och å andra sidan bör det bli mycket lättare att sänka rättegångskostnaderna till en rimlig nivå vid rättegångar där parterna är mycket ojämlika. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 36 

Reservationens förslag till uttalande 37 

04. Rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens och konsumenttvistenämndens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

I fjol omfattades närmare 580 000 finländare av utsökning. Antalet har ökat med 15 procent från 500 000 utsökningsgäldenärer 2008. Låg utbildning, arbetslöshet, ensamboende och ensamförsörjarskap är typiska egenskaper hos dem som är föremål för utsökning. Till skillnad från tidigare har andelen kvinnor ökat klart. Bland dem finns sjuka arbetsoförmögna, fattiga pensionärer, misslyckade företagare och långtidsarbetslösa som har svårt att klara av sina levnadskostnader. Då blir det tyvärr så att de fakturor som kan lämnas obetalda, lämnas obetalda. 

Sannfinländarna vill utreda om det är möjligt att i begränsad utsträckning underlätta ställningen för dem som är föremål för utsökning och vars utsökningsskuld inte beror på straffrättsliga påföljder, såsom obetalda böter eller skadestånd. Vi vill också utreda metoder med hjälp av vilka inkomstfällor som hindrar sysselsättning av dem som är föremål för utsökning kan undanröjas. En viktig inkomstfälla är att det skyddade beloppet vid utsökning är så pass lågt att en som arbetar kan få mindre i handen än en arbetslös. Enligt lagen kan till exempel utkomststöd eller bostadsbidrag inte utmätas, och de minskar i samband med sysselsättning. 

Företagande är alltid förknippat med en risk för att misslyckas. När företagande slutar i konkurs, kan det vara en personlig tragedi för företagaren och hela familjen. Men Finland behöver de arbetstillfällen som företagen och företagarna skapar. Därför finns det all anledning att se till att företagaren inte drabbas av orimliga följder när ett företag tvingas sluta och konkursen inte har något samband med gäldenärssvek eller oredlighet som gäldenär. I vårt nuvarande system dras företagare med sina skulder länge när det inte finns någon möjlighet att gå i personlig konkurs. Vi sannfinländare anser att det är slöseri med resurser att personer som misslyckas i sitt företagande utesluts från arbetslivet, och att personer med överskuldsättning måste garanteras möjlighet att återgå i arbetslivet. En konkurs ska inte per automatik vara något skamligt utan företagare som gått i konkurs måste ges möjlighet att göra nytta och dela med sig av sina erfarenheter i företagslivet. Regeringen bör snabbt sätta i kraft lagstiftning om personlig konkurs. 

När lagen om skuldsanering för privatpersoner reviderades 2015, togs det fortfarande ingen hänsyn till nödläget bland gäldenärerna från den ekonomiska krisen på 1990-talet. Statens penningpolitik och devalvering gjorde att en våg av konkurser sköljde över landet, och det får många av gäldenärerna fortfarande betala för. Det vore både rimligt och mänskligt att ge dessa människor en ny chans efter mer än tjugo år av skulder efter en konkurs. Följaktligen uppmanar vi regeringen att vidta åtgärder för att äntligen befria gäldenärerna från 1990-talets ekonomiska kris från deras skulder. 

Den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen har överförts till rättshjälpsbyråer. Väntetiderna varierar avsevärt regionalt, och ställvis är de upp till ett halvt år. Att hamna i ekonomiska svårigheter är en viktig orsak till utslagning och bidrar till psykisk ohälsa och missbruksproblem samt orsakar inkomstfällor för dem som blir föremål för utsökning. Detta är ett nationalekonomiskt slöseri och medför stora kostnader för samhället. Tillgången till tidig skuldrådgivning är ett viktigt instrument, även om det i sig är otillräckligt för att minska detta problem. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 38 

Reservationens förslag till uttalande 39 

Reservationens förslag till uttalande 40 

Reservationens förslag till uttalande 41 

Reservationens förslag till uttalande 42 

Reservationens förslag till uttalande 43 

10. Polisväsendet 

01. Polisväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Så sent som 2010 hade Finland nästan 8 000 poliser i tjänst. Nu närmar sig siffran 7 000, och trots att regeringen håller på att höja antalet poliser som ska utbildas så att årsverkena stiger till 7 500, är behovet större. 

I Finland finns det överlägset minst poliser per invånare bland de nordiska länderna och till och med minst i hela Europa. Exempelvis i Sverige finns 2 poliser per 1 000 invånare medan talet i Finland är 1,3. Ändå har Sveriges polis problem exempelvis med förortsvåld, förstörelse och terroristhot som beror på humanitär invandring. Således måste också Skyddspolisens och Centralkriminalpolisens verksamhetsförutsättningar förbättras. 

Säkerhetsläget i Finland har inte förbättrats i den takt som antalet poliser har minskat — tvärtom. Att garantera medborgarnas säkerhet är en av statsmaktens främsta uppgifter och Sannfinländarna är redo att satsa märkbart på polisens arbete. 

Det handlar inte bara om att det ska vara tryggt att röra sig utomhus, det är också en fråga om rättssäkerhet. När polisens resurser minskas, förlängs utredningstiderna ytterligare och brottens uppklaringsprocent försvagas. Antalet nybörjarplatser inom polisutbildningen bör ökas avsevärt så att antalet poliser stegvis stiger med minst tusen. 

Sannfinländarna föreslår att resurserna för polisarbete på fältet stärks genom att minst 1 000 nya poliser utbildas och anställs för uppdrag på fältet under de första åren av 2020-talet. Sannfinländarnas mål att rekrytera tusen nya fältpoliser stämmer överens med det behov som experten, dvs. Polisen själv uppskattar. 

Den ständigt förändrade tekniken och de sätt som den används på är en utmaning när det gäller den sexualbrottslighet mot barn och ungdomar som den möjliggör. Det är svårt för myndigheterna att undersöka fall av nätpedofili, och brottslingarna kan dölja sina spår och verka utanför det öppna internet. Polisen måste därför hålla sig informerad om teknologins och de digitala plattformarnas utveckling och bedriva omfattande internationellt samarbete. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 44 

Reservationens förslag till uttalande 45 

Reservationens förslag till uttalande 46 

Reservationens förslag till uttalande 47 

20. Gränsbevakningsväsendet 

01. Gränsbevakningsväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

För att våra gränser ska vara fortsatt trygga också under fredstid, måste Gränsbevakningsväsendet och Tullen tillförsäkras tillräckliga resurser. Det är ytterst viktigt att trygga Gränsbevakningsväsendets verksamhet vid EU:s yttre gränser och i Finlands havsområden i den allt hårdare världspolitiska situationen. Till Gränsbevakningsväsendets uppgifter hör såväl försvarsåtgärder som räddningsåtgärder till exempel vid oljeskador eller andra olyckor. EU:s kontroll av de yttre gränserna vid den ryska gränsen har fungerat klanderfritt med små resurser, men det är bra att förbereda sig på nya migrationskriser, eftersom den turkiska gränsen redan läcker. 

Också tryggandet och övervakningen av den allmänna integriteten vid Finlands gränser hör till Gränsbevakningsväsendets uppgifter. Under den ekonomiska recessionen har Gränsbevakningsväsendet gått igenom tuffa sparåtgärder och ändå klarat av sina uppgifter väl. Verksamheten ska dock inte stramas upp för mycket, för om nivån sjunker, sjunker också säkerhetsnivån i Finland. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 48 

30. Räddningsväsendet och nödcentralerna 

01. Räddningsväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Räddningsväsendet följer räddningslagen och har som mål att ”förbättra människornas säkerhet och minska antalet olyckor. Lagens syfte är också att när en olycka är överhängande eller har inträffat ska människor räddas, viktiga funktioner tryggas och följderna av olyckan begränsas effektivt så att olägenheterna för människor, egendom och miljön blir så små som möjligt.” 

I Finland är läget i genomsnitt bra och räddningsväsendet effektivt, men det lider av resursbrist när befolkningen åldras och befolkningen i glesbygden minskar. Ändå bör en uthärdlig responstid i nödsituationer tryggas även i glesbygden. Detta ökar jämlikheten mellan människor oavsett boningsort, eftersom alla måste ha lika rätt till trygghetskänsla. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 49 

02. Nödcentralsverkets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Antalet nödmeddelanden till nödcentralen beräknas öka till cirka 6 000 per jourhavande. Det är viktigt att nödcentralens snabba och sakkunniga service upprätthålls också under belastningstoppar, varvid responstiderna kan förlängas. Därför bör man öka anslagen för lönekostnaderna för nödcentralsjourhavande. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 50 

40. Migration 

01. Migrationsverkets och statliga förläggningars omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

En undersökning av Suomen Perusta visar att den genomsnittliga livscykeleffekten för en invandrare som är 2024 år gammal när han eller hon kommer från Irak är -690 000 euro för den offentliga ekonomin i Finland och -844 000 euro om konsekvenserna av barnen räknas med. Den genomsnittliga livscykeleffekten för en invandrare från Somalia är -951 000 euro och -1 343 000 euro om konsekvenserna av barnen räknas med. 

I statsbudgeten finns invandringen uttryckligen med endast i två utgiftsposter: inrikesministeriets anslag för invandring, som till största delen består av mottagande av asylsökande och kvotflyktingar och av Migrationsverkets utgifter samt av anslag som reserverats för arbets- och näringsministeriet för integrationsfrämjande. 

Dessa utgifter, som finns uttryckligen i budgeten, gäller endast de 34 första åren av vistelse i landet. De negativa nettoeffekter på den offentliga ekonomin som den finländska skattebetalaren ska betala växer dock under hela livslängden, inte bara under de första åren. 

Statens budgetram avslöjar endast en bråkdel av invandringens kostnader. Sannfinländarna anser det vara viktigt att kostnaderna presenteras i sin helhet. Med sannfinländsk invandringspolitik kunde man få betydligt större inbesparingar än vad man kan sluta sig till av de utgifter för invandringen som nämns i budgeten. 

Eftersom de så kallade humanitära invandrarna i genomsnitt betalar lite skatt även efter 20 års vistelse i landet och får mycket inkomstöverföringar på grund av dålig sysselsättning, betalas notan i årtionden. En humanitär invandrare kostar i genomsnitt 20 000 euro per år för skattebetalarna. När detta räknas över hela livet och även med beaktande av att barnen till dessa invandrare klarar sig dåligt, kostar en humanitär invandrare minst en miljon euro för de finländska skattebetalarna. Siffrorna är minimibelopp, eftersom de endast beaktar direkta konsekvenser för den offentliga ekonomin, inte till exempel de eurobelopp som behövs för rehabilitering av offer för våldsbrott. 

I och med migrationskrisen 2015 blev man tvungen att med kort varsel skapa en betydande kapacitet för mottagande av asylsökande och ingå tvivelaktiga avtal med aktörer inom den så kallade tredje sektorn där alla kostnader plus bidragsprocenten ska täckas. På basis av nyheterna finns det skäl att misstänka att omfattande och mycket lönsam affärsverksamhet har bedrivits under förevändningen av migrationskrisen. 

Regeringen föreslår att kommunerna ska få ersättning för kostnader för socialvård för personer som uppehåller sig illegalt i landet. Dessa tjänster fungerar som attraktionsfaktor och bidrar till att personer som vistas olagligt i landet stannar kvar i Finland i stället för att man skulle försöka avlägsna dem ur landet. Det är inte de finländska skattebetalarnas uppgift att bekosta tjänster för personer som vistas olagligt i landet, utan tjänsterna bör avgränsas till medlemmar av det finländska samhället som finansierar tjänsterna med sina skattemedel. 

De som fått avslag på sin asylansökan bör tas i förvar och avlägsnas ur landet utan dröjsmål efter beslutet. Myndigheterna bör åläggas en skyldighet att underrätta polisen om de upptäcker personer som vistas olagligt i landet. Till den del det är fråga om medborgare i andra EU-medlemsstater ska alla kostnader för deras hälso- och socialvård återkrävas från deras hemstater i stället för att kostnaderna betalas av de finländska skattebetalarna. 

I budgeten bereder sig regeringen på att årligen ta emot 4 000 asylsökande, men det fastställs ingen övre gräns för denna siffra. Det kan komma mycket fler, vilket också konstateras i budgetförslaget. När man utöver asylsökande beaktar kvotflyktingar och båda gruppernas familjeåterförening till Finland är det helt realistiskt att konstatera att 50 000 nya humanitära invandrare anländer till Finland under denna (fyraåriga) regeringsperiod. 

Dessa 50 000 nya invandrare skulle varje år för årtionden framåt kosta den finländska skattebetalaren minst en miljard euro per år, sammanlagt 50 miljarder euro under dessa invandrares hela livstid. Dessa summor blir större ju fler så kallade humanitära invandrare regeringen beslutar att ta emot under denna regeringsperiod. 

Inte ens invandrare som kommer till Finland för att arbeta är alltid till nytta för den offentliga ekonomin och skattebetalarna, särskilt inte när det är fråga om billig arbetskraft från länder utanför Europa. Största delen av den arbetsrelaterade invandringen från länder utanför Europa till Finland är invandring av billig arbetskraft. 

I regeringens budgetproposition behandlas all ”arbetsrelaterad invandring” — dvs. såväl tyska ingenjörer som irakiska restaurangarbetare — som en helhet. När regeringen föreslår att arbetskraftsinvandringen ska ökas, fästs ingen vikt vid kvaliteten på invandringen. 

På basis av statistiken vet vi dock att billig arbetskraft från länder utanför Europa blir dyrt för den finländska skattebetalaren: Sysselsättningsgraden för dessa invandrare sjunker efter ett par års vistelse i landet under sysselsättningsgraden för majoritetsbefolkningen. Då är nettoinkomstöverföringarna jämfört med majoritetsbefolkningen ca 5 000 euro mer än för en invandrare per år. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 51 

Reservationens förslag till uttalande 52 

Reservationens förslag till uttalande 53 

Reservationens förslag till uttalande 54 

Reservationens förslag till uttalande 55 

63. Stöd till mottagningsverksamhetens kunder (förslagsanslag) 

Det är uppenbart att resande genom flera säkra länder och slutligen till Finland för att söka asyl beror på attraktionsfaktorer som inte nödvändigtvis tjänar vårt lands helhetsintresse, särskilt med tanke på de offentliga finanserna. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 56 

01. Försvarspolitik och förvaltning 

Finlands säkerhetspolitiska omgivning är för närvarande relativt stabil, men situationen kan förvärras snabbt, vilket t.ex. krisen i Ukraina har visat. Därför får vi inte pruta på vår militära kapacitet. 

Trovärdig kapacitet kan inte byggas upp när krisen står för dörren. Sannfinländarna uppskattar försvarsmaktens personal och dess arbete. Vi förutsätter att försvarsmaktens anslag hålls på en sådan nivå att försvarsmaktens funktionsförmåga inte försämras jämfört med nuläget, utan tvärtom utvecklas på ett långsiktigt sätt. 

I och med att världen och utbildningssätten förändrats har försvarsmakten lagt ned flera garnisoner under decennier. Vissa nedläggningar har varit motiverade, men en stor del har gjorts endast av besparingsskäl och de har försvagat försvarsmaktens utbildnings- och funktionsförmåga. 

En tillräcklig regional decentralisering av försvarsfunktionerna främjar inte bara att hela landet hålls försvarat, utan skyddar också försvarsfunktionerna genom att sprida riskerna. Försvarsmaktens främsta uppgift är att försvara hela landet. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 57 

10. Militärt försvar 

01. Försvarsmaktens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Försvarsmakten har till uppgift att säkerställa säkerheten i Finland i förebyggande syfte och i sista hand. Försvarsmakten ska vara i ordning i alla situationer med tanke på verksamhetens omfattning, regionala placering och finansiering. 

Försvarsmakten har tvingats anpassa sina utgifter oskäligt mycket under innevarande årtionde. Trots att det har skett små förbättringar under de senaste åren, till exempel att reserven har ökats så att den ligger närmare behovet, behövs det mer personal för att tillgodose utbildningsbehoven i fråga om beväringar. När stampersonalen ökar kan reserven utökas så att den åter är på en hållbar nivå, dvs. ungefär 350 000 soldater. Dessutom kan den allmänna utbildningsnivån förbättras. Tyvärr håller regeringen dock på att göra tvärtom och minska antalet kontraktsanställda militärer, vars bidrag till utbildningen av beväringar är betydande. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 58 

Man måste satsa mer på upprätthållandet av reservens färdigheter och effektivisera användningen av reserven under fredstid. Antalet utbildade i repetitionsövningar har i början av 2000-talet minskat från cirka 30—35 000 soldater till cirka 18 000 soldater per år. Antalet håller på att höjas till över 20 000, men det räcker inte på lång sikt. Också landskapsstyrkornas verksamhetsförutsättningar måste ökas. Nu gör lagen det minst sagt svårt att använda trupperna som handräckning. Det är skäl att bättre utnyttja den frivilliga, utbildade och testade reserven. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 59 

Reservationens förslag till uttalande 60 

Sett i historiskt perspektiv har infanteriminorna varit en viktig del av vårt försvar. Infanteriminorna är inga anfallsvapen utan kostnadseffektiva försvarsvapen av stor relevans för ett trovärdigt försvar när det gäller att begränsa fiendens möjligheter att röra sig. 

En utredningsgrupp vid försvarsministeriet har konstaterat att infanteriminorna är prisvärda och effektiva och anser att försvaret inte har något annat kvantitativt sett fullgott vapensystem, som lika effektivt kan fördröja och stoppa en mekaniserad angripare. Försvarsministeriet motsatte sig tidigare ett finländskt tillträde till Ottawakonventionen om infanteriminor. När vi gett avkall på minor är det svårt att försvara landet. Blir vårt land angripet landvägen, lider vårt försvar betydligt större förluster. 

Med avseende på det internationella samfundet var det inte nödvändigt att tillträda konventionen eftersom också USA, Ryssland, Indien och Kina ställt sig utanför. Vi föreslår därför att regeringen inleder åtgärder för att Finland ska avsäga sig Ottawakonventionen i syfte att säkerställa förutsättningarna för vårt försvar. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 61 

Finlands försvar stöder sig på en omfattande reserv och värnplikt. Det ska vara möjligt att fullgöra värnplikten så att de behov som hänför sig till skötseln av ekonomin blir skötta under beväringstiden. Beväringarnas dagpenning släpar dock efter utvecklingen och dess köpkraft är inte på en skälig nivå. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 62 

18. Anskaffning av försvarsmateriel (reservationsanslag 5 år) 

Det är mycket viktigt att Finland har sin egen fungerande vapenindustri. I kristider ger det oss tryggad tillgång till vapen och stridsutrustning, också när fienden har stoppat sjö- och lufttransporterna. Framgångarna inom vår finländska försvarsindustri får inte bara vara beroende av export till utlandet, utan också Försvarsmakten måste aktivt köpa vapen och stridsutrustning här hemma. Också vid upphandling av livsmedel, andra dagligvaror och tjänster bör försvarsmakten helst välja inhemsk produktion för att förbättra sysselsättningen, backa upp företagandet och höja försörjningsberedskapen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 63 

19. Anskaffning av multirollflygplan (reservationsanslag 5 år) 

Anskaffningen av uppföljare till Hornet-jaktplanen är den största enskilda investeringen inom Försvarsmakten inom den närmaste framtiden. Anskaffningen som till storleksklassen kan uppgå till hela tio miljarder euro är omfattande med tanke på samhällsekonomin i stort. 

Det är således viktigt att noga förbereda anskaffningen och att i samband med den försöka få till stånd ett betydande innovationspartnerskapssamarbete med leverantören för att utveckla den inhemska försvarsindustrin och bevara försvarsteknologisk kompetens i Finland. Kapaciteten hos de Hornet-jaktplan som nu är i drift måste åtminstone ersättas fullt ut. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 64 

01. Förvaltning 

Aktuell och tillförlitlig ekonomisk information är viktig för att främja såväl ett fungerande civilsamhälle som ett informerat ekonomiskt beslutsfattande. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 65 

Reservationens förslag till uttalande 66 

10. Beskattningen och Tullen 

01. Skatteförvaltningens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Momsbedrägerier är en vanlig form av ekonomisk brottslighet som, utöver de direkta ekonomiska förluster som den orsakar, orsakar indirekta kostnader för bland annat tillsyn och rapportering. De här kostnaderna betalas också av de företag som sköter sina ärenden klanderfritt. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 67 

02. Tullens omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

För att våra gränser ska vara fortsatt trygga också under fredstid, måste Gränsbevakningsväsendet och Tullen tillförsäkras tillräckliga resurser. Det kommer i synnerhet att förebygga brottslighet såsom människohandel, narkotikahandel och ekonomiska brott. 

Tullens omkostnader måste utökas med mer resurser för bekämpning av svart ekonomi. Det är av högsta vikt att Tullen samarbetar med polisen för att motverka svart ekonomi. De nettofördelar som är möjliga att nå på kort tid kan räknas i tiotals miljoner euro, om resurserna ökas markant redan 2015. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 68 

80. Överföringar till landskapet Åland 

30. Avräkning till Åland (förslagsanslag) 

Avräkningen till Åland är betydande och det har nyligen beslutats att den ska höjas oskäligt bland annat för att ersätta kostnader föranledda av landskapsreformen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 69 

90. Stöd till kommunerna 

32. Statsunderstöd till kommunernas incitamentsystem (reservationsanslag 3 år) 

Kommunernas skuldsättning har förvärrats och framtidsutsikterna har försämrats på ett oroväckande sätt. Bland annat den åldrande befolkningen och invandringen på humanitära grunder ökar kommunernas lagstadgade utgifter samtidigt som ökningen av skatteinkomsterna avtar. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 70 

Reservationens förslag till uttalande 71 

92. EU och internationella organisationer 

69. Avgifter till Europeiska unionen (förslagsanslag) 

Finlands nettoavgift för medlemskapet i Europeiska unionens är betydande, och nettomedlemsavgiften kommer sannolikt att öka när Storbritannien lämnar EU och när tyngdpunkten i EU:s budget förskjuts och bland annat jordbrukets vikt minskar. De ekonomiska och politiska svårigheter som förutspåddes för euroområdet redan innan det inrättades har i sin tur realiserats genom eurokrisen och de solidariska skulder som påtagits som svar på krisen. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 72 

Reservationens förslag till uttalande 73 

01. Förvaltning, kyrkliga ärenden och gemensamma utgifter inom ansvarsområdet 

Sedan 2005 har antalet grundskolor minskat med ungefär tusen skolor efter att staten dragit in bidraget till små skolor. Många kommuner planerar att ytterligare dra in ett antal skolor. När skolor dras in kan det hända att eleverna får längre dagliga skolresor, särskilt för mindre skolbarn kan skolvägen bli orimligt lång. Vi sannfinländare anser att regeringen måste vidta åtgärder för att säkerställa regional jämlikhet, det vill säga se till att by- och närskolor har tryggade möjligheter att fortsätta med sin verksamhet. 

Utbildning är ett livsvillkor för att en nation ska nå framgång. I utbildningen måste man beakta företagens, vetenskapens, konstens och förvaltningens framtida behov, men samtidigt också säkerställa att utbildningssystemet fungerar kostnadseffektivt och beaktar skillnaderna mellan eleverna samt säkerställa att så få som möjligt känner sig ensamma, blir efter i studierna eller blir mobbade. Det är viktigt att förebygga utslagning både av allmänmänskliga, hälsomässiga och ekonomiska orsaker. 

År 2017 fanns det 111 748 personer i åldrarna 20—29 år som bara hade grundutbildning. Det var 16 procent av hela årskullen. Andelen har stigit sedan början av 2000-talet. Uppgifter från Statistikcentralen visar att utbildningsnivån spelar stor roll för de ungas möjligheter att få jobb: sannolikheten för att en arbetslös person under 30 år med högskoleutbildning får jobb är cirka 50 procent, för en person i samma ålder med studier på mellanstadiet är sannolikheten 40 procent och för en person med grundskola bara 17 procent. Både för de unga själva och för samhället vore det till fördel att hänvisa personerna till fortsatta studier. 

Läroplikten upphör det år man fyller sjutton år. Merparten av de som går ut grundskolan på våren fortsätter i gymnasiet eller inom yrkesutbildningen i augusti. I den här övergången finns det dock några tusen unga som inte kommer in på eller inte söker in till någon läroanstalt på mellanstadiet. Det finns mycket få arbetstillfällen för minderåriga. De unga som av olika orsaker helt och hållet utestängs från utbildning eller avbryter sina studier löper stor risk att hamna ut i marginalen. Då drabbas de själva, deras närstående och hela samhället av problem och kostnader med långsiktiga konsekvenser. 

Syftet med ungdomsgarantin var att ge ungdomar möjlighet att studera eller få arbetspraktik. Det har tyvärr inte utfallit så väl eftersom de unga inte är skyldiga att delta i verksamheten. Vi stöder inte en förlängd läroplikt eftersom det är både dyrt och för det mesta onödigt. I stället föreslår vi att det införs en studieplikt för de som har gått ut grundskolan. De borde studera bland annat språk, datateknik, medborgarkunskap, ekonomi och andra ämnen som de är intresserade av. Studieplikten kunde exempelvis omfatta studier i 20 timmar i veckan. Studieplikten kunde upphöra det år som personen blir myndig, det vill säga fyller arton år. Samhället måste vara berett att ordna med denna möjlighet. 

Vi anser att det inte är ändamålsenligt med obligatoriska studier i det andra inhemska språket och att vi kunde uppnå betydande vinster med valfrihet i språkämnen eftersom språkutbudet då kan breddas och gagna exempelvis turismen. Det behövs mer undervisning i de språk som är viktiga för turismen till Finland för att vi ska kunna tillgodose behoven inom turismen från exempelvis Kina och Ryssland. Varje medborgare i vårt land behöver inte kunna svenska för att servicen till den svenskspråkiga befolkningen ska kunna tillgodoses. Mer relevant vore det att anställa tillräckligt många tjänstemän med goda kunskaper i svenska för de arbetsuppgifter där det finns ett verkligt behov av kunskaper i svenska. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 74 

Reservationens förslag till uttalande 75 

Reservationens förslag till uttalande 76 

Reservationens förslag till uttalande 77 

Reservationens förslag till uttalande 78 

10. Allmänbildande utbildning och småbarnspedagogisk verksamhet 

01. Omkostnader för statlig allmänbildande utbildning (reservationsanslag 2 år) 

Problem med inomhusluften är ett fenomen som försvårar både inlärningen och elevernas och undervisningspersonalens hälsa. Problemen med inomhusluften medför också betydande kostnader för hälso- och sjukvården och inverkar senare på arbetsförmågan och livskvaliteten. 

Många skolor har problem med inomhusluften, och problemen kan i värsta fall fortsätta i åratal innan man ens försöker göra något åt dem. Vi sannfinländare anser att både studerande och lärare oberoende av utbildningsstadium har rätt till en sund arbetsmiljö. Därför bör man med det snaraste vidta nödvändiga saneringsåtgärder i de skolor och daghem som har problem med inomhusluften. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 79 

20. Gemensamma utgifter för allmänbildande utbildning, småbarnspedagogik, fritt bildningsarbete och gymnasieutbildning (reservationsanslag 3 år) 

Högkvalitativ utbildning på alla stadier är livsviktigt för att säkerställa Finlands konkurrensförmåga i framtiden. Finlands placering i Pisaundersökningen har emellertid sjunkit sedan 2006. De senaste åren har flera utbildningsstadier drabbats av en rad nedskärningar. Det verkliga priset för nedskärningarna kommer vi att se först om många år. Vi sannfinländare anser att högkvalitativ utbildning är en investering i framtiden och att det är kortsiktigt och strider mot vårt samhällsintresse att tumma på utbildningsstandarden. Utbildning och forskning måste få fullgoda resurser. Dessutom gäller det att se till att resurserna fördelas jämnt över hela landet. 

Företagande är ett relativt främmande begrepp i vårt utbildningssystem som betonar yrkesstudier, trots att allt arbete sker antingen i företag som bildats genom företagaranda eller inom en offentlig sektor som möjliggörs tack vare de skatteinkomster som inflyter från företagsverksamhet. Det är viktigt att också de yrkesstuderande har en klar uppfattning om frågor som hör till företagande, i synnerhet därför att tröskeln för att bli företagare ofta är rätt hög särskilt bland unga. Genom att ge unga som är intresserade av företagande möjlighet att skaffa sig grundläggande färdigheter och kunskaper om företagande inom ramen för sina gymnasiestudier, får de förutsättningar att utveckla sina företagsidéer, produktifiera dem och grunda företag som i framtiden skapar nya arbetstillfällen inom den privata sektorn i vårt land, ökar innovationerna och genererar skatteintäkter. 

Vi föreslår 

Mobbning i skolan och de ungas psykiska problem är allvarliga samhällsproblem som det talas mycket om, men som vi tyvärr inte gör tillräckligt för att lösa i vårt samhälle. Förutom att mobbning kan ge individen livslånga ärr, är de årliga kostnaderna för utslagning och psykiska problem enorma för staten, om den unga tvingas lämna arbetslivet och blir beroende av samhällets säkerhetsnät. I lagen föreskrivs det om skydd mot skolmobbning, men det finns brister i verkställigheten av lagen. Sannfinländarna anser att det krävs effektiva insatser för att ta itu med dessa problem. Man bör inrätta skolfredsombud, öka antalet skolkuratorer, öka antalet mentalvårdstjänster med låg tröskel särskilt för unga och göra behövliga ändringar i lagstiftningen för att göra det möjligt att ingripa mot mobbning. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 80 

30. Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för allmänbildande utbildning och småbarnspedagogik (förslagsanslag) 

Med tanke på barns och ungas ork är det viktigt att de har möjlighet att delta i tilltalande och meningsfulla hobbyer som motvikt till skolarbetet. För närvarande påverkas barnens hobbymöjligheter dock i onödan av föräldrarnas förmögenhet och möjligheterna att transportera barnet till hobbyer. Det är därför motiverat att utöka hobbymöjligheterna i anslutning till skolan. Det är sannolikt att en flexiblare skoldag i kombination med organiserad hobbyverksamhet förbättrar inlärningsresultaten och minskar utslagningen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 81 

20. Yrkesutbildning 

21. Gemensamma utgifter för yrkesutbildningen (reservationsanslag 3 år) 

Under de senaste åren har man skurit kraftigt i yrkesutbildningen. Till följd av detta har undervisningen minskat när antalet lärare har skurits ner. Eftersom det inte finns några bestämmelser i lag om mängden närundervisning i yrkesskolorna, kan eleverna erbjudas webbkurser som de ska avlägga på egen hand eller andra självständiga studier. Medan det för bara ett par årtionden sedan ingick 38 veckotimmar närundervisning i yrkesskolorna, får de studerande i dag bara ungefär 28 timmar närundervisning i veckan. Resten av studierna är på den studerandes eget ansvar. 

Vi sannfinländare anser att finansieringen för yrkesutbildningen inte är tillräcklig. Vi kräver extra satsningar för att trygga kvaliteten på yrkesutbildningen. Det måste säkerställas tillräckligt med närundervisning samt lärare och studiehandledare i yrkesskolorna. De uppställda målen för antalet lärare och studiehandledare i förhållande till antalet studerande bör beaktas, och tillräckliga anslag bör reserveras för detta. 

Arbetstagare med lämplig utbildning som svarar mot näringslivets behov utgör en central produktionsfaktor. Tillväxten inom vissa branscher förutsätter att satsningarna på utbildning riktas så att de motsvarar förändringarna i omvärlden. Finland behöver yrkeskunnigt folk också i framtiden. Vi sannfinländare känner stor oro för hur vi ska kunna utbilda sådana personer och säkerställa nivån på kompetensen så att våra företag har tillgång till kunnig arbetskraft och de finländska ungdomarna har jobb. Det bästa sättet att komma åt bristen på arbetskraft är att utbilda våra ungdomar till yrken där de har förutsättningar att få jobb. Det finns ett stort behov av arbetskraft bland annat inom programvaru-, bygg- och vårdbranschen. Man bör därför öka antalet nybörjarplatser i de branscherna. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 82 

80. Konst och kultur 

31. Statsandel och statsunderstöd för driftskostnader för teatrar, orkestrar och museer (förslagsanslag) 

I vårt land finns det nästan 1 000 lokala museer, varav 730 drivs av kommuner, föreningar och stiftelser. Efter biblioteken är de lokala museerna vårt regionalt sett mest heltäckande nätverk av kulturtjänster. De lokala museerna har årligen sammanlagt en miljon besökare. I museernas samlingar finns allt som allt 2,4 miljoner objekt, och museerna har hand om 3 000 byggnader. 

De lokala museerna är i huvudsak icke-yrkesmässigt skötta museer där 10 000 människor utför värdefullt volontärarbete varje år. Enligt undersökningen Museoiden taloudellinen vaikuttavuus (Museernas ekonomiska effekt) bidrar varje museibesökare med 32—49 euro till ekonomin i museets närregion. I många hembygdsmuseer finns också ortens hembygdsarkiv. 

Det finns skäl att värna om vår nationella kultur och att känna till och förstå vår stundtals tunga historia. Inget annat land gör det för Finlands del, och vi har synnerligen vägande skäl att vara du med vårt förflutna, eftersom det hjälper oss i nuet och gör det lättare att gestalta framtiden. 

Finland behöver ett museum för Finlands självständighet, där det finländska folkets faser och vägen till ett självständigt Finland beskrivs. Eftersom detta projekt är omfattande och kräver stöd av alla politiska partier, föreslår vi i detta skede stöd till museer som är viktiga med tanke på Finlands självständighet, bland annat Krigsmuseet, Pansarmuseet, Luftvärnsmuseet, Finlands luftfartsmuseum, Infanterimuseet, Militärmedicinska museet, Mobilia, Forum Marinum och Museo Militaria, som består av Pionjärmuseet, Artillerimuseet och Signalmuseet. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 83 

Reservationens förslag till uttalande 84 

91. Ungdomsarbete 

50. Avkastning av penningspelsverksamheten för främjande av ungdomsarbete (förslagsanslag) 

Enligt den idrottspolitiska redogörelsen är fysisk inaktivitet en allvarlig folkhälsoutmaning som kostar över tre miljarder euro varje år. I redogörelsen föreslås det åtgärder för att öka motion och idrott till exempel inom den grundläggande undervisningen, i arbetslivet och inom äldrevården. Man vill också öka den fysiska aktiviteten under rasterna och erbjuda mer hobby- och klubbverksamhet efter skoldagens slut. Man håller på att ta fram ett hobbypass för kommunerna. Med passet kan kommunerna erbjuda hobbymöjligheter särskilt för grundskoleelever. Sannfinländarna föreslår att de åtgärder för att öka skolelevernas och de studerandes idrottsaktiviteter som föreslås i den idrottspolitiska redogörelsen vidtas omedelbart. 

Det är sannolikt att en flexiblare skoldag i kombination med organiserad hobbyverksamhet förbättrar inlärningsresultaten och minskar utslagningen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 85 

01. Förvaltning och forskning 

Finländarnas nationella intresse står alltid i fokus för Sannfinländarnas politik och är utgångspunkten för det vi arbetar för. Vi erbjuder finländarna arbete, trygghet och rättvisa. Ingen ska lämnas ensam. Alla finländare ska garanteras goda förutsättningar för framgång genom arbete och företagsamhet. 

Vi försvarar också den finländska landsbygden och de flitiga företagarna på landsbygden; jordbrukarnas yrkesskicklighet måste tillmätas den uppskattning som den förtjänar. En skälig inkomstnivå måste tryggas för jordbrukarna, varvid också binäringarna måste beaktas. Det är viktigt att binäringarna utnyttjas för att landsbygden ska kunna hållas levande och jordbruk bedrivas i hela landet. 

Under de senaste årtiondena har man inom jordbrukssektorn och hela landsbygden velat koncentrera sig på att öka gårdsstorleken på jordbrukarens bekostnad. Det är en följd av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Jordbrukarnas inkomster minskar återigen i och med EU:s nästa gemensamma jordbruksbudget (2021—2027), vilket återspeglas i en kraftig minskning av stöden. Detta leder till att småbrukens mark i värsta fall måste säljas billigt till stora gårdar som får stora investeringsstöd, vilket leder till att landsbygden avfolkas. 

För att en sådan avfolkningstrend på landsbygden ska kunna stoppas behöver de finländska småbrukarna stöd. Det är bland annat fråga om ekonomiskt stöd som kan betalas till småbruksenheter vars gårdsstorlek är högst 5—25 hektar. Därför föreslår vi sannfinländare ytterligare satsningar på de nationella stöden. 

Avbytarsystemet förnyades på ett företagarorienterat sätt redan under förra valperioden. På grund av detta har det också gjorts finansiella nedskärningar i avbytarsystemet. Både Sannfinländarnas utskottsgrupp och riksdagsgruppen anser att avbytarservicen bör stärkas ytterligare på längre sikt, inte försvagas. Dessutom ser vi som riksdagsgrupp att tidsfristerna för utvecklingsåtgärderna bör vara tillräckligt långa, så att aktörerna bättre kan reagera eller förbereda sig på eventuella förändringar. Vi vill också fästa uppmärksamhet vid att det med tanke på företagarnas ork är ytterst viktigt att avbytarservice ordnas och bedrivs. Samtidigt har servicen en avgörande inverkan på djurens välbefinnande. 

Likaså är det viktigt att vargstammen hålls på en rimlig nivå, särskilt i vissa delar av landet. Vargarna har dödat ett stort antal produktionsdjur och husdjur, bland annat jakthundar, på olika håll i landet. Det är allmänt känt att ersättningarna för rovdjursskador har sjunkit drastiskt redan i fjol. Enligt Sannfinländarna krävs det nu mer pengar för ändamålet, så att till exempel gårdsägare kan ansöka om skadestånd. När man dessutom tar hänsyn till renskötseln, som är en viktig huvud- och binäring i norra Finland, är det nödvändigt att föreslå ett tilläggsanslag för ersättande av skador orsakade av vargar. Likaså måste ersättningen för jakthundar som dödats av rovdjur motsvara det verkliga värdet. 

Även i övrigt betonar vi sannfinländare att jakt är en del av den finländska livsstilen. Således ska ansvarsfull jakt tillåtas också i naturskyddsområden. Som utskottsgrupp vill vi också påminna om vi inte behöver anvisningar från Bryssel om jaktlicens för vilt och rovdjur, utan licenserna måste kunna beviljas lokalt i enlighet med subsidiaritetsprincipen. 

Ett lönsamt jordbruk möjliggör livskraftiga gårdar och därmed sysselsättning i områden med landsbygdskaraktär. Genom jordbruket kan vi upprätthålla inte bara vår inhemska livsmedelsproduktion utan också försörjningsberedskapen i vårt land. Detta mål stöds också av en förbättring av telekommunikations- och bredbandsförbindelserna på landsbygden. Satsningar på detta ökar också livskraften, i form av annan företagsverksamhet på landsbygden och i glesbygden. 

Jordbruket befinner sig i en allvarlig kris som beror på EU, vår nationella politik och två år av missväxt. Om vi inte snabbt vidtar kraftfulla åtgärder kommer tusentals gårdar att stå på ruinens brant. Också tiotusentals jobb i livsmedelskedjan är i riskzonen. Utvecklingen hotar redan nu vår nationella säkerhet och försörjningsberedskap. Sannfinländarna kräver exempelvis att Finland stiftar en lag om inkomst från livsmedelskedjan. Lagen ska garantera att en skälig andel av konsumentpriset går i första hand till primärproducenterna men också till förädlingen, transporterna och handeln. Det blir då möjligt att utan att höja konsumentpriserna öka jordbrukarnas andel så att den täcker produktionskostnader, investeringar och en skälig lön för utfört arbete. Samtidigt vill vi också fästa uppmärksamhet vid den stora byråkrati som nästan alla jordbrukare utsätts för i sitt arbete. På andra gårdar är situationen redan så dålig att nästan hälften av arbetstiden går till annat än själva huvudarbetet, dvs. jordbruksarbetet. Vi måste få en ändring till stånd – och den ändringen måste utgå från EU. 

Sannfinländarna är oroade över jordbruksnäringens framtid i vårt land. Vi vill att jordbrukarna i framtiden ska ha bättre möjligheter att sköta sina skogar på ett allt aktivare sätt — och på så sätt garantera skogsindustrin tillgång till virke även i fortsättningen. Det sker bäst genom tilläggssatsningar för att trygga stödet för hållbar virkesproduktion via till exempel Kemera-programmet. Det är också synnerligen viktigt att torvmarksodling och röjning av torvmark även i fortsättningen tillåts åtminstone till den del det är ett livsvillkor för många gårdar. Vi vill också att skördeförsäkringar ska vara bättre tillgängliga för jordbrukarna. 

Slutligen vill vi lyfta fram det faktum att köttproduktionen i Finland redan är ansvarsfull och ekologisk. Även i övrigt har många åtgärder vidtagits inom jordbruket för att främja miljön och klimatet. Därför är det oansvarigt att skuldbelägga jordbrukarna. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 86 

Reservationens förslag till uttalande 87 

Reservationens förslag till uttalande 88 

Reservationens förslag till uttalande 89 

Reservationens förslag till uttalande 90 

Reservationens förslag till uttalande 91 

Reservationens förslag till uttalande 92 

Reservationens förslag till uttalande 93 

Reservationens förslag till uttalande 94 

Reservationens förslag till uttalande 95 

40. Naturresursekonomi 

22. Främjande av naturresurs- och bioekonomi (reservationsanslag 3 år) 

Förutsättningarna för statens välfärd utgår från de naturresurser som staten har. Naturresurserna blir dock inte själva en drivkraft för ekonomin, inte heller genererar de nya branscher inom industri och service. Hela klustret måste först utvecklas och verksamheten möjliggöras genom lagstiftning och genom att det skapas trygga och förutsägbara ramar för utnyttjandet av naturresurserna. En del av våra naturresurser har unika egenskaper, vilket automatiskt medför internationell konkurrenskraft. En del av dem är också förnybara, vilket garanterar möjligheten till långvarig utvinning och därmed uppkomsten av kluster. Man måste också komma ihåg att det är mer sannolikt att ett land som försörjer sig framför allt med förnybara naturresurser tar hand om naturen — och kräver det också av andra länder. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 96 

Reservationens förslag till uttalande 97 

Reservationens förslag till uttalande 98 

64. Forststyrelsen 

50. Vissa av Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter (reservationsanslag 3 år) 

Vår rena natur är ett självklart trumfkort för turismen. Vi måste se till att såväl inhemska som utländska turister får möjlighet att se naturen och att trivas under sitt besök. Utöver den kommersiella betydelsen har naturturismen också miljöskyddsdimensioner. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 99 

01. Förvaltning och verksamhetsområdets gemensamma utgifter 

Finländarnas nationella intresse står alltid i fokus för Sannfinländarnas politik och är utgångspunkten för det vi arbetar för. Vi erbjuder finländarna arbete, trygghet och rättvisa. Ingen ska lämnas ensam. Alla finländare ska garanteras goda förutsättningar för framgång genom arbete och företagsamhet. 

Därför kräver företagssektorn i vårt land med långa avstånd och gles bosättning enligt vår riksdagsgrupp ett välfungerande transportnät. Det eftersatta underhållet på över två miljarder euro för vårt vägnät måste under valperioden och även i övrigt sänkas. Samtidigt måste vi se till att hela vårt transportnät vidareutvecklas över en tid som är längre än en valperiod. I denna verksamhet bör det enligt vår grupps åsikt också beaktas det så kallade sekundära vägnätet, eftersom utvecklingen av det är ytterst viktigt både för att bevara livskraften i landsortsregionerna och för transporterna inom näringslivet – och därmed för hela vårt lands livskraft och konkurrenskraft. 

Vi konstaterar likaså som riksdagsgrupp att överkomlig privatbilism är en medborgerlig grundläggande rättighet och en nödvändighet, särskilt på landsbygden. Därför förhåller vi oss mycket kritiska till höjningarna av drivmedelsskatterna i propositionerna. Vi måste också i synnerhet se till att vi inte heller med egna åtgärder tillför någon som helst nationell överreglering inom sektorn utöver EU-regleringen. Som grupp ser vi inte heller med någon entusiasm på någon form av introduktion av trängselavgift, varken nu eller i framtiden. Däremot ser vi det som synnerligen viktigt att det snarast införs en vägavgift för utländska långtradare för användningen av våra landsvägar. För finländska långtradare återbetalas avgiften – om en sådan behövs för att EU kräver det – sedan tillbaka i enlighet med det maximala eurobelopp som EU möjliggör. Således förorsakar den inte utgifter för finländska aktörer. 

Vi anser också att det är viktigt att taxilagen revideras åtminstone så att man på samma sätt som tidigare kan få taxi också i glesbygden. Lika viktigt är det att utveckla flygtrafiken så att de regionala flygplatserna kan bevaras i vårt land. De utgör en viktig del av vår trafikkultur. På samma sätt ger de vissa typer av företag, såsom turistföretagen i norra Finland, möjlighet att utvidga sin verksamhet till landskapen. Vår riksdagsgrupp vill inte heller glömma att utveckla tågtrafiken och den övriga kollektivtrafiken. I anslutning till detta bör man också se till att informationstekniken utvecklas och att det finns tillräckliga resurser för den. Man bör se till de viktigaste tågförbindelserna, såsom mellan Helsingfors och Tammerfors och vidare med snabba förbindelser i synnerhet till Uleåborg (ett s.k. fyratimmarståg) ända till Jyväskylä. Likaså bör man se till att förbindelserna i östra Finland blir snabbare. I detta sammanhang bör man också sörja för TEN-T-finansieringen. 

Likaså vill Sannfinländarna med tanke på framtiden fortsättningsvis säkra utbudet av oberoende nyheter i Finland. FNB, det vill säga Finska notisbyrån, är väl ägnad för den uppgiften, eftersom den till största delen ägs av privata mediehus och tryggar faktaunderlaget för en stor del av nyheterna. Vi menar att en sådan informationskanal behövs också i fortsättningen. I mediefältet finns också orsak till kritik, anser sannfinländarna. Rundradion har exempelvis sedan länge utgjort föremål för kritik från vår grupp. Vi har främst kritiserat det att Rundradion inte alltid behandlar alla aktörer jämlikt, trots att den borde göra det — i synnerhet då den finansieras genom skattemedel. Därför vill vi att regeringen ger medborgarna möjlighet att rikta ett belopp motsvarande Yleskatten till lokal eller ideologisk radio, teve eller till valfri innehållsproducent, i första hand för produktion av nyheter och aktualitetsprogram. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 100 

Reservationens förslag till uttalande 101 

Reservationens förslag till uttalande 102 

Reservationens förslag till uttalande 103 

Reservationens förslag till uttalande 104 

Reservationens förslag till uttalande 105 

Reservationens förslag till uttalande 106 

Reservationens förslag till uttalande 107 

Reservationens förslag till uttalande 108 

Reservationens förslag till uttalande 109 

Reservationens förslag till uttalande 110 

10. Trafik- och kommunikationsnäten 

77. Utveckling av trafikledsnätet (reservationsanslag 3 år) 

En god och tillförlitlig kvalitet på trafikledsnätet är mycket viktig i vårt land med långa avstånd, omfattande godstransporter och varierande årstider. Ett bra trafikledsnät bidrar också till att dämpa ökningen av regionala skillnader och minskar således behovet av interna inkomstöverföringar inom landet. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 111 

Reservationens förslag till uttalande 112 

01. Förvaltning 

Efter regeringens utgiftsökningar av både permanent karaktär och engångskaraktär är möjligheterna att nå den fulla potentialen inom den finländska ekonomin och att nå budgetbalans nästan helt och hållet beroende av ökad sysselsättning. Att öka sysselsättningen är utmanande med tanke på den redan nu relativt höga sysselsättningsgraden. I praktiken förutsätter det att svårsysselsatta får hjälp med sysselsättning och omskolning och att det blir lättare att flytta för att ta emot arbete. Det krävs också en rätt dimensionerad och riktad regionalpolitik och en selektiv invandringspolitik. 

Vardagen för en nybliven företagare är svår, eftersom många lagstadgade skyldigheter inträder genast efter att verksamheten inletts eller redan på en låg inkomstnivå. Detta bidrar till att många undviker att bli företagare, och särskilt småskaligt företagande och företagande i bisyssla är svårt. Man bör också komma ihåg att företagande för många svårsysselsatta av olika orsaker är det enda sättet att sälja sin arbetsinsats på sådana villkor som också passar kunderna. 

För att underlätta företagarnas ekonomiska och administrativa börda har det i dag grundats flera faktureringsföretag som sköter faktureringen, redovisningen av mervärdesskatten, de lagstadgade försäkringarna osv. Förekomsten av sådana företag beror på att staten inte har lyckats erbjuda ett enkelt och lättanvänt system som fungerar på kundens villkor enligt principen om en enda kontaktpunkt. Det svåra systemet leder till ett större antal fel och ökar kostnaderna, vilket avskräcker dem som är verksamma som företagare på heltid eller som bisyssla, medför en obefogad konkurrensfördel för äldre företag och dessutom uppmuntrar den svarta ekonomin. 

En av stötestenarna för nystartade företagare är pensionsförsäkringen för företagare, FöPL. Den är obligatorisk när arbetsinkomsten överstiger 7 799,37 euro per år. I synnerhet för nya företagare inom servicebranschen ser FöPL-avgiften ut som en skatt på 19 procent som tas ut för hela arbetsinkomsten när arbetsinkomsten överskrider den nedre gränsen för FöPL. Detta skapar ett incitament för företagaren att undvika att överskrida den nedre gränsen för FöPL. Företagarna i Finland föreslog 2018 att den nedre gränsen för obligatorisk pensionsförsäkring för företagare höjs till den nedre gränsen för utkomstskyddet för arbetslösa, 12 576 euro. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 113 

Reservationens förslag till uttalande 114 

Reservationens förslag till uttalande 115 

Reservationens förslag till uttalande 116 

Reservationens förslag till uttalande 117 

Reservationens förslag till uttalande 118 

Reservationens förslag till uttalande 119 

Reservationens förslag till uttalande 120 

01. Arbets- och näringsministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Resurserna för arbetskraftstjänster bör utnyttjas så ändamålsenligt som möjligt. Äldre långtidsarbetslösa är en av de mest svårsysselsatta grupperna. För att resurserna för arbetskraftstjänster ska riktas in mer effektivt vore det förnuftigt att ta pensionsstödet för 60 år fyllda långtidsarbetslösa permanent i bruk. Stödet skulle till beloppet motsvara garantipensionen, och det skulle betalas tills stödtagaren som varit arbetslös fem år i följd fyller 65 eller får arbetspension. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 121 

05. Omkostnader för Innovationsfinansieringsverket Business Finland (reservationsanslag 3 år) 

Turismen till vårt land bör främjas på villkor som syftar till en lönsam och ekonomiskt hållbar affärsverksamhet, med hjälp av tekniska förändringar och aktuella trender. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 122 

Reservationens förslag till uttalande 123 

20. Förnyelse och låga koldioxidutsläpp 

40. Stödjande av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet (förslagsanslag) 

Malmletningen har visat tecken på återhämtning i Finland efter några tystare år. I Finland bedrivs malmletning främst av kanadensiska och australiska bolag. Intresset gäller särskilt koppar, nickel och guld. Finlands gruvpolitik har varit alltför osjälvisk och gått emot det nationella intresset. Finland har i praktiken förklarat sina mineraler som hela världens gemensamma egendom så att finländarna inte har bättre rätt till mineraler än utlänningar och det tas inte ut någon separat gruvskatt för gruvorna. Finland ska förnya sin gruvpolitik med nationellt intresse i blickpunkten och skapa förutsättningar för ett inhemskt bolag som fokuserar på malmletning och gruvindustri för att säkerställa att en större del av vinsterna från gruvdriften i fortsättningen stannar i Finland. 

Den tekniska utvecklingen och oron för klimatförändringen leder till en situation där efterfrågan på råvaror som batteriindustrin behöver sannolikt ökar, och de råvaruförekomster som redan är kända och sannolikt kan hittas i Finland kan således i fortsättningen spela en betydande roll i den industriella produktionens och klusterkompetensens tillväxt. 

På allmän nivå bör företagsstöden kunna ses över regelbundet och vid behov också dras in, om till exempel ett företagsstöd som enligt planerna ska vara tillfälligt till en viss bransch eller ett visst företag inte har lett till ökad lönsamhet eller ökade investeringar, eller om en snabbare tillväxt och effektivisering skulle kunna uppnås genom att stödet riktas till en annan bransch eller ett annat företag. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 124 

Reservationens förslag till uttalande 125 

Reservationens förslag till uttalande 126 

Reservationens förslag till uttalande 127 

44. Investeringsstöd för den cirkulära ekonomin (reservationsanslag 3 år) 

Vi föreslår en ändring i stödsystemet för värme- och energiproduktion för att öka andelen inhemskt råmaterial. Sågverken har mycket spån och bark som inte utnyttjas som bränsle eller fortsatt förädling. Det beror på olägenheter i stödsystemet som bör korrigeras. 

Biogasprojekten är viktiga med tanke på bekämpningen av klimatförändringen, främjandet av cirkulär ekonomi samt energiförsörjningen och energisjälvförsörjningsgraden. Dessutom är projekten i fråga en betydande möjlighet för vårt lands ekonomi och senare eventuellt också för exportbranschen inom kompetens och teknologi. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 128 

Reservationens förslag till uttalande 129 

30. Sysselsättning och företagsamhet 

40. Stödjande av en hållbar tillväxt och livskraft i regionerna (reservationsanslag 3 år) 

Turismen till Lappland har ökat i popularitet, och särskilt antalet kinesiska turister har ökat. Turismen till Lappland har en ännu större potential än den som utnyttjas för närvarande. För att öka intäkterna från turismen bör regeringen vidta åtgärder för att undanröja flaskhalsar som hindrar turismens tillväxt, bland annat genom att öka flygkapaciteten och främja direktflyg från Kina till flygplatserna i Lappland. 

För att utveckla delnings- och plattformsekonomin inom turismen måste man också vidta utvecklingsåtgärder för att sektorn bättre ska kunna möta framtidens utmaningar. I fortsättningen kan digitala turismplattformar användas för att starkare presentera vårt lands turistobjekt såsom nationalparker, i synnerhet i form av videor. I samma format passar också sektorerna för vildmarks-, fiske- och jaktturism bra. På så sätt kan vi också hjälpa upp den regionala turismen och utvecklingen av den. En digital vägkarta över vårt lands turism är en bra start, men man måste också utöka och utveckla pilotprogrammen och de digitala tjänsterna inom turismen. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 130 

Reservationens förslag till uttalande 131 

Reservationens förslag till uttalande 132 

Reservationens förslag till uttalande 133 

Reservationens förslag till uttalande 134 

Reservationens förslag till uttalande 135 

51. Offentlig arbetskrafts- och företagsservice (reservationsanslag 2 år) 

Lärande i nära anslutning till företags- och arbetslivet är ofta det lämpligaste alternativet för de för vilka traditionella studier inte lämpar sig på grund av deras utgångspunkter eller livssituation. Det är statens skyldighet och förmån att trygga smidiga möjligheter till lärande för personer i arbetsför ålder när det sker förändringar i arbetslivet. Läroavtalsutbildningen, som kombinerar lönearbete med studier, är ett utmärkt sätt att uppdatera kompetensen särskilt i vuxen ålder. Därför måste läroavtalsutbildningen utvidgas. Dessutom behövs det smidigare modeller för dem som har förvärvat sina kvalifikationer genom praktiskt arbete så att de kan få en examen som motsvarar deras kompetens. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 136 

50. Integration 

03. Främjande av invandrares integration och sysselsättning (reservationsanslag 2 år) 

En lyckad integration förutsätter tillräckligt omfattande och djupgående integrationsåtgärder för att man ska kunna försäkra sig om att så många invandrare som möjligt har tillräckligt goda förutsättningar att delta som fullvärdiga medlemmar i det finländska samhället. Vi bör undvika den nuvarande situationen där största delen av till exempel de humanitära invandrarna står utanför arbetslivet ännu flera år efter ankomsten till Finland. 

En minskning av de framtida sociala utgifterna och en ökning av skatteinkomsterna kan göra integrationsåtgärderna lönsamma i nuläget, men endast under förutsättning att åtgärderna verkligen är integrationsfrämjande. Samtidigt måste man inse att de tillgängliga ekonomiska resurserna är begränsade. 

Kombinationen av höga skatter, dyra boendekostnader och bra social trygghet för humanitära invandrare har lett till en situation där Finland inte är särskilt lockande för invandrande arbetskraft men däremot är en av de mest lockande, om inte den mest lockande, destinationen för personer för vilka en heltäckande och livslång social trygghet utan krav på motprestationer utgör en attraktionsfaktor. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 137 

Reservationens förslag till uttalande 138 

Reservationens förslag till uttalande 139 

01. Förvaltning 

Sannfinländarna vill hjälpa dem som inte kan hjälpa sig själva och ge sin röst till dem vars röst inte hörs tillräckligt i vårt samhälle. Vi vill se till att våra barn får en hälsosam och trygg miljö där de kan växa och lära sig. Vi vill att ingen finländare ska behöva vara utan mat för att kunna skaffa de läkemedel som han eller hon behöver, och ingen ska behöva arbeta eller studera i åratal i en miljö där han eller hon blir sjuk. 

Man ska ingripa i mobbning och inte bara tala om det, och de som lider av mentala problem ska ges den hjälp de behöver. Sannfinländarna prioriterar landets egna medborgare i stället för att låta pengarna försvinna i andras fickor. Vi vill trygga en god äldreomsorg, hemvård, närståendevård, terminalvård och service till personer med funktionsnedsättning på lika villkor i hela landet. 

I Finland är var tionde barnfamilj fattig. Fattigdomen bland barnfamiljer tredubblades efter lågkonjunkturen på 1990-talet fram till 2007, och problemet har inte åtgärdats på 2010-talet. Fattigdomen bland barnfamiljer har förvärrats på grund av att realvärdet på inkomstöverföringar har sjunkit och på grund av många ändringar i beskattning och avgifter. Sannfinländarna anser att en reform av familjestödssystemet är nödvändig för att trygga barnfamiljernas försörjning och välfärd och för att få nativiteten att växa. 

Närståendevårdarna måste få stöd i sin tunga och krävande uppgift. Det handlar om både äldre och yngre personer, och de ska alla erbjudas möjlighet att också kvarstå som vårdare av sina närstående. Stödet för närståendevård kostar betydligt mindre än de samhälleliga besparingar den ger, bland annat när det gäller vårdutgifter. Skattefrihet för stödet för närståendevård och säkerställande av att de lagstadgade lediga dagarna kan hållas skulle hjälpa närståendevårdare med låga inkomster att klara sig i vardagen. 

Försäkringsläkarnas ställning inom den finländska hälso- och sjukvården har varit speciell. Försäkringsläkarna har kunnat utarbeta bedömningar av patienter utan att de behöver underteckna dokument ”på heder och samvete” olikt övrig yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. I sina beslut har de kunnat sidsteppa intyg från specialistläkare vid universitetssjukhus och avslå ersättningar utan att träffa patienten. Obetalda ersättningar för hundratals miljoner euro har stannat i försäkringsbolagens kassa som deras egendom. Summan har fördelats som utdelning till delägarna som är staten och kommunerna och till arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna, medan medborgarna har blivit lidande. 

Denna orättvisa måste korrigeras genom att ändra lagen så att försäkringsbolagens ersättnings- och pensionsbeslut principiellt fattas på grundval av en diagnos utförd av den försäkrades egen läkare. Vid ersättningar ska det tillämpas omvänd bevisbörda på försäkringsbolagen så att försäkringsbolaget kan befrias från att betala ut ersättning endast om det på medicinska grunder kan bevisa att den diagnos enligt vilken ersättning ska betalas till den försäkrade till väsentliga delar är felaktig. 

Vård i livets slutskede är god och värdig vård av patienten inför den annalkande döden. Vård i livets slutskede bör höra till välfärdsstaten som en subjektiv rättighet, ett tillräckligt antal vårdplatser vilket nu regleras av mjukare normer bör skrivas in i lag och även yrkeskompetensen hos personalen bör säkerställas. Den nuvarande lagstiftningen och de mjukare styrmedlen, såsom rekommendationer om vård i livets slutskede, kan inte för närvarande trygga en god vård i livets slutskede för alla som behöver den. Det finns variationer i ordnandet och kompetensen i fråga om vård i livets slutskede i olika delar av Finland, och det finns också fler som behöver vård än det finns platser. Att hälso- och sjukvårdens ekonomiska resurser försvagas och en allmän ojämlikhet i samhället breder ut sig kan dessutom äventyra en rättvis tillgång till vård. För att råda bot på nuläget behövs en lag som definierar förutsättningarna för en god vård i livets slutskede. Lagen ska garantera en god tillgång till vård för alla som behöver vård i livets slutskede i hela Finland. Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen bör vidta åtgärder för att se till utbildningen för personalen inom social- och hälsovården särskilt inom områdena för vård i livets slutskede, bedömning av funktionsförmågan och teknik. 

I Finland är det alltför många unga som mår dåligt, och upp till en fjärdedel har diagnos på psykiska problem. Trots satsningar på ungdomsarbete har vi inte lyckats nå den målgrupp som mest behöver stöd. Tredje sektorn bildar ett stödnät och en närmaste krets särskilt i situationer där den egna familjen inte gör det och är en naturligare hjälpare än myndigheterna för unga med sammansatta problem. Särskilt mobbning marginaliserar barn från unga år. Arbete som stöder skolhälsan måste fås med i vardagen i skolan på ett naturligt och positivt sätt: genom att visa barnet hur viktigt det är att ta hand om och uppmuntra varandra. Skolorna behöver kampanjer och skolbesök som stöder målet. Sannfinländarna kräver att regeringen vidtar åtgärder för att utarbeta ett välfärdsprogram för barn och unga i syfte att stärka mentalvårdstjänsterna för dem, och att regeringen effektiviserar samarbetet mellan skolor och hälso- och sjukvård för att förebygga problem. 

Så kallad familjevård är en mindre känd vårdform. I Finland bör vi utnyttja och stödja familjevård i hela landet i större skala än nu. Också äldreomsorgen kan enligt vår mening inkluderas i familjevården. 

Vårdreformen är förenad med betydande riskfaktorer. I synnerhet bör man se kritiskt på centerns landskapsmodell, där det skapas ett avsevärt stort antal ansvarsområden och HUS verksamhetsområde splittras. Det lönar sig inte att splittra välfungerande helheter om det inte kan påvisas konkreta fördelar av detta, och å andra sidan bör social- och hälsovårdsanordnarnas storlek fastställas så att ordnandet av tjänsterna är tillräckligt stabilt. I stället för att förverkliga centerns ideologiska mål och också annars röra till saker bör social- och hälsovårdsreformen beredas parlamentariskt så att det huvudsakliga målet är att erbjuda social- och hälsovårdstjänster av hög kvalitet så nära kunden som möjligt till rimliga kostnader för samhället. 

Antalet ensamföretagare har ökat kraftigt under de senaste tio åren. Samtidigt har ensamföretagarnas betydelse för hela samhället ökat. Det är önskvärt att antalet fungerande företag ökar. Arbete och företagsamhet påverkar ekonomins förmåga att skapa nya arbetstillfällen och välfärd. Ändringar i företagsbeståndet kan påverkas genom lagstiftning, företagsbeskattning och företagsstöd. Man måste få till stånd en förändring i småföretagares svaga ställning i de fall när företagsverksamheten inte går så bra som planerat. Ensamföretagare bör stödjas genom att förbättra tryggheten i fråga om konkurs, arbetslöshet, arbetshälsa, olycksfall och annat motsvarande. 

Systemet med arbetspension bör reformeras så att utvecklingen av pensionernas köpkraft bättre än nu motsvarar löneutvecklingen, och den inkomst som man får i handen av en pensionsinkomst motsvarar löneinkomst. Med andra ord, att det alltid blir samma belopp i handen för en inkomst av samma storlek. Dessutom föreslår vi åtgärder för att det belopp som blir i handen efter skatt alltid ska vara minst 1 000 euro i månaden. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 140 

Reservationens förslag till uttalande 141 

Reservationens förslag till uttalande 142 

Reservationens förslag till uttalande 143 

Reservationens förslag till uttalande 144 

Reservationens förslag till uttalande 145 

Reservationens förslag till uttalande 146 

Reservationens förslag till uttalande 147 

Reservationens förslag till uttalande 148 

Reservationens förslag till uttalande 149 

Reservationens förslag till uttalande 150 

Reservationens förslag till uttalande 151 

Reservationens förslag till uttalande 152 

Reservationens förslag till uttalande 153 

Reservationens förslag till uttalande 154 

Reservationens förslag till uttalande 155 

Reservationens förslag till uttalande 156 

Reservationens förslag till uttalande 157 

Reservationens förslag till uttalande 158 

05. Omkostnader för de barnskyddsenheter som lyder under Institutet för hälsa och välfärd (reservationsanslag 2 år) 

Enligt en utredning som sammanställts av regionförvaltningsverken har ett flertal kommuner svårt att genomföra barnskyddsuppgifter inom utsatt tid. Enligt barnskyddslagen ska behovet av service börja utredas inom sju vardagar. Utredningen av behovet ska i sin tur bli klar inom tre månader från aktualiseringen. Så sker inte i många kommuner. Många kommuner har haft problem också bland annat med personalmängden i barnskyddet, genomförande av övervakningen av vården utom hemmet och med förfarandena. Det finns inte tillräckligt med kompetenta anställda och de har alldeles för många klienter. Sannfinländarna anser att antalet anställda inom barnskyddet ska korrigeras så att kraven enligt barnskyddslagen kan uppfyllas och klienterna inom barnskyddet kan erbjudas de tjänster de behöver på ett högklassigt sätt och i rätt tid. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 159 

40. Pensioner 

Pensionärsfattigdomen är ett allvarligt problem. Antalet pensionärer ökar hela tiden och det räcker inte med nominella höjningar av garantipensionen. De som får folkpension tvingas leva med mycket små inkomster. Många pensionärer tvingas klara sig på under ettusen euro i månaden. Det är oskäligt att pensionärerna, som har byggt upp detta land, mår dåligt och fortfarande hör till dem som har de minsta inkomsterna i vårt land. 

Syftet med pensionernas indexskydd är att garantera köpkraften hos de löpande pensionerna. I annat fall skulle inflationen långsamt men obevekligt försämra värdet på pensionerna. Därför bör indexfrysningarna av pensioner och förmåner avskaffas för att bevara deras köpkraft. Pensionärer med små inkomster spenderar nästan alla sina pengar på konsumtion i hemlandet, det vill säga att pengarna går i omlopp. 

Återställandet av index 50/50 för alla pensioner skulle inte vara en hållbar lösning, eftersom avkastningen av pensionsmedlen inte skulle täcka de pensionshöjningar som följer av detta utan kännbara höjningar av arbetstagarens pensionsavgifter. Det är uttryckligen situationen för de arbetspensionstagare som får de allra minsta inkomsterna som måste rättas till. Vårt mål är att gradvis återställa index 50/50 för att höja uttryckligen de minsta arbetspensionerna, så att dessa pensioner följer löneutvecklingen bättre än de gör utifrån det så kallade brutna indexet. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 160 

Reservationens förslag till uttalande 161 

60. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård 

37. Statlig ersättning till kommunerna för kostnader på grund av brådskande socialvård för personer som uppehåller sig illegalt i landet (förslagsanslag) 

Regeringen föreslår i sin budgetproposition att kommunerna ska få ersättning för kostnader för socialvård för personer som uppehåller sig illegalt i landet. Det är inte en uppgift för de finländska skattebetalarna att bekosta tjänster för personer som uppehåller sig illegalt i landet, utan de som fått avslag på asylansökan bör avlägsnas ur landet omedelbart efter beslutet. För att säkerställa att avlägsnandet blir genomfört bör de tas i förvar före återsändande för att säkerställa återsändandet, i stället för att de får röra sig fritt i vårt land och potentiellt äventyra den nationella säkerheten samt anlita kommunala tjänster. 

Vi föreslår 

80. Avbytarverksamhet för lantbruksföretagare och pälsdjursuppfödare 

40. Statlig ersättning för kostnaderna för avbytarservice för lantbruksföretagare (förslagsanslag) 

För att trygga lantbruksföretagarnas ork är det viktigt att företagarna kan ta ut sin årliga semester. Utvecklingen av avbytarservicen bör stärkas ytterligare på längre sikt. Dessutom bör utvecklingsåtgärderna vara tillräckligt långvariga, varvid aktörerna bättre kan reagera eller förbereda sig på eventuella förändringar. Därför föreslår sannfinländarna åtgärder i form av extra anslag för att trygga lantbruksföretagarnas ork på längre sikt. Det är viktigt att det också finns tillräckligt med avbytare i alla områden. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 162 

01. Miljöförvaltningens omkostnader 

01. Miljöministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

I framtiden kommer utmaningarna för bostadsbyggandet och bostadsproduktionen att vara stora dels därför att landsbygden avfolkas, dels därför att en allt större folkmängd trängs i huvudstadsregionen och andra tillväxtcentra. Många personer som bor på hyra har inte ens faktiska möjligheter att flytta till förmånligare hyresbostäder när sådana inte ens står till buds, åtminstone inte i huvudstadsregionen. För att sätta fart på byggandet av hyresbostäder till skäligt pris måste vi hitta nya metoder, bland annat inom planläggning och finansiella modeller. Inom produktionen av hyresbostäder måste vi särskilt satsa på kommunala hyresbostäder eftersom hyrorna för bostäder som ägs av aktörer som kallar sig allmännyttiga ofta ligger på samma nivå som marknadshyrorna. Sannfinländarna lägger stor vikt vid att beloppen på reparationsstöden höjs till en relevant nivå. Vi är i skriande behov av större anslag och satsningar för att de bostadsreparationer som gör att äldre och personer med funktionsnedsättning kan bo kvar ska kunna göras. Regeringens anslag för reparationsunderstöd är ohjälpligen alltför snävt tilltaget. Men vi behöver också betydligt större avreglering av tillståndsbyråkratin. Det sätter fart på investeringar och skapar också fler arbetstillfällen. 

10. Miljö- och naturvård 

63. Utgifter för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden (reservationsanslag 3 år) 

Den finländska naturen är en unik helhet i världen både när det gäller kvalitet, renhet och exotik. Utöver primärproduktionen och råvarorna erbjuder den våra medborgare möjligheter till rekreation och motion och skapar en stabil grund för turismen. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 163 

Reservationens förslag till uttalande 164 

20. Samhällen, byggande och boende 

01. Omkostnader för Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (reservationsanslag 2 år) 

Bristen på hyresbostäder till rimligt pris och höjningen av bostadspriserna i synnerhet i tillväxtcentrumen har lett till en situation där över en tredjedel av lönen går till boendekostnader för många människor. Det är ett stort samhällsekonomiskt och mänskligt problem. Segregation av bostadsområden och en regional känsla av otrygghet är aktuella fenomen vars konsekvenser bland annat utsträcker sig till prisutvecklingen på bostäder i olika områden, växande skillnader i skolornas undervisningsnivå och rentav gängbildning. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 165 

Reservationens förslag till uttalande 166 

Reservationens förslag till uttalande 167 

32. Understöd för avskaffande av bostadslöshet och utvecklande av statistikföringen av bostadslöshet (reservationsanslag 3 år) 

Alla finska medborgare ska få njuta av välfärdsstatens förmåner, det vill säga i detta fall få stöd för att ordna boende till skäligt pris och få tillgång till behövliga social-, hälsovårds- och kulturtjänster. Ändå har det på senare tid erkänts och identifierats att det bland de bostadslösa finns gott om människor vars boende inte fungerar utan särskilda åtgärder och tilläggsresurser vid anskaffning av bostad. Det måste byggas vägar ut ur bostadslösheten för infödda finländare så att det i slutändan av vägen går att klara sig med boende och dagligt liv självständigt, utan specialstöd. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 168 

55. Understöd för reparationsverksamhet (reservationsanslag 3 år) 

Problemen med dålig och osund inomhusluft är omfattande i vårt land. I termer av ekonomiska konsekvenser handlar det om en fråga i miljardklassen eftersom även en försiktig bedömning visar att upp till 800 000 personer dagligen utsätts för mögel- och fuktskador i daghem, skolor och på arbetsplatser. Sannfinländarna ser det som viktigt att problemen åtgärdas raskt och i tillräckligt bred omfattning. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 169 

01. Skatter på grund av inkomst och förmögenhet 

01. Skatt på förvärvs- och kapitalinkomster 

Genom att trygga hushållens köpkraft och i synnerhet stärka ställningen för dem som har de lägsta inkomsterna kan man minska utslagningen och samtidigt också minska behovet av stöd som kommer i andra eller sista hand. Det är inte rätt att de minsta pensionerna eller arbetsinkomsterna på grund av skatter och avgifter av skattenatur måste drygas ut till exempel med bostadsbidrag och behovsprövat utkomststöd. 

Pensionerna är överlag mindre än lönerna under tiden i arbetslivet, men ändå beskattas pensionerna strängare än lönerna. Fattigdomen bland pensionärer är fortfarande ett svårt problem i vårt land, och det finns fortfarande rikligt med pensionärer med små inkomster. Pensionerna har uppenbart stigit långsammare än lönerna, och dessutom är beskattningen i de vanligaste inkomstklasserna strängare för pensionsinkomst än för löneinkomst. Regeringen bör vidta åtgärder för att stärka försörjningen särskilt för pensionärer med de lägsta inkomsterna. 

Systemet med arbetspension bör reformeras så att utvecklingen av pensionernas köpkraft bättre än nu motsvarar löneutvecklingen och den inkomst som man får i handen av en pensionsinkomst motsvarar löneinkomst. Med andra ord, att det alltid blir samma belopp i handen för en inkomst av samma storlek. Dessutom bör regeringen vidta åtgärder för att det belopp som löntagarna och pensionstagarna har kvar efter skatt alltid ska vara minst 1 000 euro i månaden. 

Nuvarande beskattningspraxis för upphovsrättsersättningar inom kreativa branscher upplevs i många avseenden som orättvis. Ett särskilt problem är små aktörers svaga möjligheter att försörja sig med kreativt arbete, och den nuvarande beskattningen tär på dessa möjligheter ytterligare. I praktiken är exempelvis att göra musik till sin karaktär företagsmässig verksamhet och ofta grundas ett företag för ändamålet. Därför har det väckt missnöje att upphovsrättsersättningar betraktas som lön. Upphovsrättsersättningar inom kreativa branscher bör därför bli beskattningsbar näringsinkomst. 

För den allmänna rättvisans skull är det motiverat att endast genuint allmännyttiga stiftelser och föreningar får bedriva verksamhet helt eller delvis skattefritt. I synnerhet stora stiftelsers och intresseorganisationers kapitalinkomster bör således omfattas av beskattningen. Detta bidrar också till att minska bildandet av endast formellt allmännyttiga organisationer och de marknadsstörningar som skatteförmånen ger upphov till. Statens revisionsverk (SRV) bedömer att de fem största stiftelserna ensamma haft en skatteförmån på 29–45 miljoner euro 2004–2005. SRV uppskattar att stiftelsernas tillgångar ligger kring 12–15 miljarder euro. Det är oskäligt att också de minsta företagen som är utsatta för marknadsrisker måste betala kapitalskatt, medan verkligt förmögna föreningar och stiftelser får sina stadiga kapitalinkomster skattefritt. 

På grund av den höga beskattningen av förvärvsinkomster i Finland är det populärt att omvandla särskilt höga förvärvsinkomster till kapitalinkomster. På motsvarande sätt strävar man efter att omvandla kapitalinkomster till förvärvsinkomster i lägre inkomstklasser. Denna skatteplanering snedvrider marknaden genom att de företag och arbetstagare som har de bästa förutsättningarna för skatteplanering kan sänka sin beskattning och därigenom uppnå en högre avkastning efter skatt på sin arbetsinsats eller på det investerade kapitalet. Samtidigt försvårar det för i synnerhet nya företagare och små investerare, eftersom även små kapitalinkomster beskattas enligt samma fasta skattesats. 

Beskattningen av arbete är hög i Finland, vilket bland annat försvagar incitamenten för att ta emot arbete, den arbetsrelaterade invandringen och återflyttningen till Finland samt utländska investeringar. Den höga beskattningen gör att den offentliga sektorn tvingas hjälpa upp den lägre köpkraften genom inkomstöverföringar. Det är således motiverat att sträva efter en lägre beskattning av arbetsinkomster. 

Pensionerna är överlag mindre än lönerna under tiden i arbetslivet, men ändå beskattas pensionerna strängare än lönerna. Fattigdomen bland pensionärer är fortfarande ett svårt problem i vårt land, och det finns fortfarande rikligt med pensionärer med små inkomster. Pensionerna har uppenbart stigit långsammare än lönerna, och dessutom är beskattningen i de vanligaste inkomstklasserna strängare för pensionsinkomst än för löneinkomst. Beskattningen av pensionsinkomster stiger till en högre nivå än beskattningen av arbetsinkomster redan vid mycket måttfulla pensioner — till och med efter en månadspension på 1 300 euro. I fråga om de minsta pensionsinkomsterna är skatten lägre än på arbetsinkomster, men till den del beskattningen av pensionerna överstiger beskattningsnivån för arbetsinkomst måste beskattningen samordnas av jämlikhetsskäl. Det är inte rimligt att en medborgare som redan har avslutat sin yrkeskarriär och som har rätt liten pension betalar mer än den som är yrkesverksam. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 170 

Reservationens förslag till uttalande 171 

Reservationens förslag till uttalande 172 

Reservationens förslag till uttalande 173 

Reservationens förslag till uttalande 174 

Reservationens förslag till uttalande 175 

Reservationens förslag till uttalande 176 

Reservationens förslag till uttalande 177 

Reservationens förslag till uttalande 178 

Reservationens förslag till uttalande 179 

02. Samfundsskatt 

Den internationella skattekonkurrensen har fört med sig icke önskvärda drag, såsom aggressiv skatteplanering som företagen bedriver. Med hjälp av internprissättning, falska franchising-avgifter och räntor på koncernlån kan ett företag överföra beskattningen från det land där affärsverksamheten faktiskt ägt rum till ett land med lägre beskattning. Denna typ av skatteshopping har till och med varit föremål för handel, när lågskatteländer som Luxemburg har förhandlat med stora företag om hur låg skattegrad de kan erbjuda företagen. Detta är samtidigt en orättvis konkurrensfördel som avskräcker små och medelstora företag, eftersom mindre företag inte har samma förutsättningar att bedriva skatteplanering. 

För att uppmuntra till företagande bör man underlätta för nystartade och mindre företag till exempel genom att tillåta fri avskrivning av investeringar och beskatta företagets resultat först när pengar tas ut ur företaget till exempel i form av utdelning. 

Det är möjligt att sporra finländska tillväxtföretag att öka sysselsättningen genom ett skatteincitament med vars hjälp dessa företag kan få driftskapital ur företagets resultat. Små och medelstora företag som två år i följd sysselsätter minst två nya heltidsanställda och vars ökning av personalstyrkan årligen är minst 10 procent ska befrias från samfundsskatt så länge företaget inte delar ut vinst till ägarna. Detta kommer att få företagen att vilja växa och vilja satsa vinsten på vidareutveckling av verksamheten och på nyrekryteringar. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 180 

Reservationens förslag till uttalande 181 

Reservationens förslag till uttalande 182 

04. Skatt på arv och gåva 

Arvsskatten är problematisk eftersom den kan påföras för bostäder där den efterlevande maken bor eller för egendom som den skattskyldiga inte besitter vid den tidpunkt då skatten ska betalas. Detta kan leda till ett tvång att realisera egendom för att kunna betala skatten. Skatter av det här slaget leder till orimliga situationer. När maken är arvtagare blir det ofta efter avdraget för efterlevande make kvar någonting att betala, fastän egendomen bara är vanlig egendom såsom gemensam bostad och sommarställe. Ibland tvingas arvtagaren ta lån eller i värsta fall avsäga sig arvet. Vi vill åtgärda detta genom att ändra lagen på så sätt att i en situation där en efterlevande make är arvtagare ska värdet på den gemensamma bostaden inte beaktas kalkylmässigt i arvsbeskattningen. Vill vi också förbättra ställningen för arvlåtarens barn i en situation där den efterlevande maken möjligen i flera årtionden har besittningsrätt till kvarlåtenskapen. Det är oskäligt att man måste betala skatt för egendom som man i själva verket inte får förfoga över. I de här fallen måste skattefrihet införas för den tid den efterlevande makens besittningsrätt gäller. Den egendom som omfattas av den efterlevande makens besittningsrätt ska beskattas först när arvtagaren fritt får förfoga över den. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 183 

04. Skatter och avgifter på grund av omsättning 

01. Mervärdesskatt 

En höjning av den nedre gränsen för mervärdesskatteplikt skulle sänka tröskeln för att grunda företag betydligt, öka antalet småföretagare och avlägsna ett hinder för småföretagens tillväxt. Undersökningar visar att små företag undviker att överskrida momsgränsen av rädsla för administrativa kostnader. Genom höjning av den nedre gränsen för momspliktig affärsverksamhet skulle också företagarnas inkomster kunna beskattas i högre grad. Det betyder att antalet aktörer inom den svarta ekonomin minskar betydligt samtidigt som de övriga skatteinkomsterna ökar. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 184 

08. Punktskatter 

07. Energiskatter 

Den finländska industrin, trafiken och boendet förutsätter energi till rimligt pris. 

Regeringen står i beråd att höja punktskatten på motorbensin med 250 miljoner euro per år i syfte att bekämpa klimatförändringen. Detta innebär en höjning av bränslepriserna med cirka 6,5—5,6 cent. Omkring 90 procent av godstrafiken i Finland går på gummihjul. Alla prishöjningar läggs på produktpriserna och det blir allt dyrare att jobba. Dessutom minskar köpkraften särskilt för låg- och medelinkomsttagare. Finland är redan nu en europeisk föregångare i utsläppsfrågor, och finländarna slutar inte köra bil för att man bestraffas med skatter. 

Man kör bil eftersom man måste, och även om alla bilar skulle avlägsnas från landet är konsekvenserna för klimatförändringen obetydliga. Finland är ett land med långa avstånd där förutsättningarna för mobilitet måste tryggas oberoende av inkomstnivå och bostadsort. Kostnaderna för mobiliteten inverkar också på hur lönsamt arbetet är om kostnaderna för arbetsresor ökar i och med regeringens åtgärder. 

Från miljösynpunkt skulle det vara en bra kompromiss att sänka själva elpriset och elöverföringspriserna. Då skulle användningen styras till den energiform som är mest utsläppssnål bland annat inom uppvärmningen och trafiken, förutsatt att elproduktionen i sig sker på ett miljövänligt sätt, till exempel med kärnkraft eller vattenkraft. 

Vi föreslår att följande uttalanden godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 185 

Reservationens förslag till uttalande 186 

Reservationens förslag till uttalande 187 

10. Övriga skatter 

Möjligheten till privatbilism till skäligt pris är enligt vår mening en grundläggande rättighet för medborgarna och ligger dessutom i samhällets intresse: medborgarna måste kunna röra sig, och arbete bör inte göras olönsamt för dem som bor i glesbygd genom oskäliga kostnader för arbetsresor. Hela landet bör även i fortsättningen vara bebott, och därför måste man förhålla sig mycket kritisk till höjningarna av bruksavgifter inom trafiken. En höjning av bränsleskatten höjer indirekt priserna på alla produkter och försvagar konkurrenskraften för den finländska tunga trafiken. Det vore också orättvist att begränsa rätten att dra av kostnaderna för arbetsresor i beskattningen, eftersom alla inte har samma möjlighet att utnyttja kollektivtrafiken i stället för egen bil. Regeringen bör avhålla sig från åtgärder och beslut som ökar skatte- och avgiftsbelastningen för trafiken. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 188 

05. Överlåtelseskatt 

Den överlåtelseskatt som tas ut hos köpare av aktier i bostads- och fastighetsbolag är för närvarande två procent, och när det gäller köpare av fastigheter och byggnader är den hela fyra procent. I samband med köp av ett egnahemshus på 200 000 euro är överlåtelseskatten alltså 8 000 euro. Som transaktionsskatt försvagar överlåtelseskatten en effektiv verksamhet på bostadsmarknaden. Den minskar också finländarnas vilja att flytta till en annan ort för att ta emot jobb. Därför måste regeringen utreda på vilka villkor bostadsköp som görs av personer som bevisligen flyttar på grund av arbetet kunde befrias från överlåtelseskatt. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 189 

19. Övriga inkomster av skattenatur 

Regeringen får inte genom sina åtgärder driva bort inhemsk produktion till länder som inte bryr sig om utsläppsbegränsningar och därför har lägre kostnadsnivå och bättre konkurrenskraft än Finland. Detsamma gäller finländska företag och industri med hållbar verksamhet: de får inte förflyttas till utlandet till följd av höga skatter och nedskärningar i relevanta stöd. Regeringen bör främja införandet av en så kallad internationell klimattull. Med detta avser vi extra tullavgifter för produkter som är tillverkade till exempel i utvecklingsländer där produktionen orsakar stora utsläpp men som tillverkas mer ansvarsfullt i Finland eller Europa. 

Genom en klimattull kunde man styra konsumtionen från engångsprodukter till ekologiskt tillverkade, hållbara produkter som tillverkas med mindre utsläpp och livscykelkostnader som följd. 

Högre klimattullar och skärpta skatter på produkter som importerats från fjärran länder minskar transporterna av produkter över långa avstånd. Konkreta miljö- och klimatåtgärder som de här är till fördel för inhemska, rena och lokala närproducerade varor. Den här politiken styr också förorenande länder mot mer hållbara produktionsmetoder. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 190 

05. Vissa avgifter för trafiken 

Inom Europeiska unionen insamlas olika slag av avgifter för användning av vägar i alla andra länder utom i Finland, Estland, Lettland och Litauen. Exempelvis norska företag använder hellre det finländska vägnätet för sina transporter eftersom det är gratis för dem. För underhållet av vägnätet svarar den finländska skattebetalaren utan att utländska företag på något vis deltar i vägunderhållet. 

Genom en avgift för användning av vägar kan utländska företag i transportbranschen fås att medverka i att upprätthålla den inhemska trafikinfrastrukturen och iaktta samma spelregler som finländska företag. Det skulle inte helt lösa vårt problem med konkurrenskraften, men det skulle betydligt förbättra de finländska företagens ställning. Dessutom skulle vägavgifterna tillföra staten välkomna extra inkomster i det nuvarande svåra ekonomiska läget. Också intressebevakningsorganisationer för företag som erbjuder godstransport- och logistiktjänster på landsvägarna har redan länge krävt vägavgifter för utländska företag i transportbranschen. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 191 

03. Statens nettoupplåning och skuldhantering 

01. Nettoupplåning och skuldhantering 

Den globala räntenivån har sjunkit rekordlågt, särskilt i euroområdet. Samtidigt är maturiteten, dvs. den genomsnittliga löptiden, för statsskulden ganska kort. Detta har sänkt skuldhanteringskostnaderna hittills, eftersom räntenivån för kortfristiga lån har varit konstant lägre än räntenivån för långfristiga lån, och eftersom kortfristiga lån förfaller oftare och finansieras genom att nya obligationer emitteras, varvid staten genom försäljning av nya obligationer har kunnat dra nytta av den sjunkande räntenivån. Det är dock oklart om räntorna kan sjunka betydligt från den nuvarande nivån, och det är möjligt att de i något skede till och med kan stiga. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Reservationens förslag till uttalande 192 

01. Förvaltning 

Statsminister Antti Rinnes regering beslutade inledningsvis att de politiska specialmedarbetarna och statssekreterarna för ministrarna ska bli betydligt fler. Detta arrangemang visar att det nuvarande systemet med partistöd är problematiskt och odemokratiskt. Den betydande ökningen av de politiska assistenterna är i själva verket dolt partistöd. Genom att överföra personalkostnaderna till staten kan regeringspartierna spara betydande summor av sitt egentliga partistöd. Partierna i fråga kan använda dessa pengar för annan verksamhet, såsom finansiering av sina valkampanjer. 

Det egentliga partistödet betalas ut till ett belopp av sammanlagt över 35 miljoner euro per år. Stödet fördelas enligt valresultatet så att partierna får stöd för varje ledamotsplats. Dessutom stöds riksdagsgrupperna på årsnivå med sammanlagt nästan 8 miljoner euro. I detta belopp ingår stödet till grupperna samt lönekostnaderna för ledamotsassistenterna. De politiska ungdomsorganisationerna får sammanlagt 2,7 miljoner euro och de politiska tankesmedjorna 600 000 euro per år. På detta sätt stöds regeringspartierna i form av lönekostnader för politiska statssekreterare och specialmedarbetare. Detta dolda stöd har uppgått till cirka 9 miljoner euro årligen. Det är motiverat att minska det anslag som reserverats för lönerna till ministrarna, deras statssekreterare och specialmedarbetare så att det motsvarar nivån under förra regeringsperioden. 

Jag föreslår 

30. Internationellt utvecklingssamarbete 

Finlands utvecklingssamarbete har varit internationellt erkänt och genomförts på ett professionellt sätt och byggts upp under decennier i nära samarbete med frivilligorganisationer och förvaltningsmyndigheter. Men nu håller Finland på att förlora en specialkompetens av världsklass. Utvecklingssamarbete kan bidra till att minska fattigdom och armod och öka bildning och företagsamhet. Samarbetet riktas uttryckligen till människor i utvecklingsländer som har det allra svårast och i synnerhet till kvinnor och barn. 

Under de senaste åren har medel för utvecklingssamarbete i allt större utsträckning riktats till finansinvesteringar inom utvecklingssamarbetet. Det effektivaste utvecklingssamarbetet är dock frivilligorganisationernas utvecklingssamarbete. Många organisationer har flera års erfarenhet av hjälp och de senaste årens anslagsnedskärningar har minskat det goda arbete som dessa organisationer utfört. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

10. Polisväsendet 

Ekonomisk brottslighet och svart ekonomi är brottstyper som breder ut sig snabbt och ändrar form. Den svarta ekonomin orsakar stora skatteinkomstbortfall för samhället. Samtidigt påverkar den konkurrensmöjligheterna för de laglydiga företagen. Den svarta ekonomin och den ekonomiska brottsligheten har också allt oftare kontakter till den organiserade brottsligheten. 

Polisens arbete mot svart ekonomi har betydande effekter för samhället, eftersom arbetet inte bara syftar till att öka antalet engångsböter och straffskatter utan också att höja den avskräckande effekten och den vägen bidra till fri och hederlig konkurrens. Det behövs tillräckligt stor personal för att polisen ska kunna utreda ekonomisk brottslighet och samarbeta med andra myndigheter. Utan tillräckliga personella resurser och långsiktiga satsningar kan målen inte nås. Undersökningen av ekonomiska brott kräver dessutom satsningar på specialkompetens. 

Jag föreslår 

10. Beskattningen och Tullen 

Den svarta ekonomin orsakar stora skatteinkomstbortfall för samhället. Samtidigt påverkar den konkurrensmöjligheterna för de laglydiga företagen. Skatteförvaltningen har en av de mest centrala rollerna i kampen mot svart ekonomi och arbetet omfattar såväl skattebrott som annan brottslighet. Bekämpningen av grå ekonomi omfattar bland annat skattegranskningar, olika slags projekt, kampanjer och styrning och tillsyn i samband med beskattningen. 

En effektiv och allt globalare bekämpning av grå ekonomin och ekonomisk brottslighet kräver inte bara kunskap utan också tillräckliga resurser. Genom extra satsningar och aktiv utveckling av övervakningen får vi mångfaldig avkastning i form av ökade skatteinkomster. Och genom att ingripa mot ohederlig verksamhet förbättrar vi villkoren för hederliga företag. 

Jag föreslår 

70. Utvecklande av statsförvaltningen 

Genom att främja digitaliseringen av förvaltningen och rationalisera förvaltningens upphandlingspraxis i fråga om informationssystemen kan betydande kostnadsbesparingar uppnås. I större skala medför digitaliseringen av förvaltningen och en effektiv användning av informationssystemen betydande besparingar och ökad effektivitet. Investeringar och utveckling som gäller förvaltningens informationssystem bör göras med iakttagande av Statens revisionsverks rekommendationer för statsfinanserna 2017. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

90. Stöd till kommunerna 

Stödet till närståendevård och en höjning av stödet bör vara en av de främsta åtgärderna för att minska behovet av sluten vård. Närståendevård är ofta ett bra alternativ för både den vårdbehövande och vårdaren. Men det minimiarvode som för närvarande betalas till vårdarna är alltför lågt och motsvarar inte alls den krävande uppgiften. I vissa fall är det låga arvodet rentav ett hinder för närståendevården eftersom det inte förslår för att få vardagen att gå runt. 

I 5 § i lagen om stöd för närståendevård (937/2005) föreskrivs om vårdbeloppen och minimibeloppet. Enligt 5 § 1 mom. bestäms nivån på arvodet enligt hur bindande och krävande vården är. Beloppet på stödet till närståendevårdare 2019 är 399,91 euro i månaden. Höjningen höjer stödet med 20 euro. Ändringen förutsätter en ökning på cirka 15 000 000 euro, för vilket kommunerna bör få ersättning till fullt belopp i samband med lagändringen. 

Antalet unga som fått psykiatrisk specialiserad sjukvård har ökat betydligt i nästan hela landet, och sektortjänsterna inom primärvården räcker inte längre till som vård. Av de unga är allt fler också invalidpensionerade av orsaker relaterade till psykisk ohälsa. Det finns starka indicier på att vi måste satsa betydligt mer på närservice med låg tröskel inom primärvården som genomförs enligt principen om tidigt stöd för alla ålderskategorier. 

Även psykiska problem hos barn har ökat. Familjerna ska på ett flexibelt sätt ha tillgång till stöd från rådgivningsbyråer och familjerådgivning för mentalvårdstjänster med låg tröskel som är nära dem och som motsvarar familjernas behov. Behovet och utbudet av mentalvårdstjänster bör bättre kunna beaktas också som en del av sysselsättningspolitiska åtgärder. För närvarande är problemet att myndigheterna inte kan identifiera vilka som är långtidsarbetslösa eller partiellt arbetsoförmögna i Finland, det vill säga vem som först ska erbjudas till exempel rehabiliterande verksamhet i stället för arbetsprövning. Tjänsterna genomförs därför alldeles för slumpmässigt. 

Mentalvårdstjänsterna behöver mer resurser än för närvarande, men också bättre och mer samordnade verksamhetsmodeller. De resurser som ställs till förfogande kommer dock att återbetala sig i framtiden, när människorna mår bättre. Det pris samhället betalar för marginalisering är mycket högt och svårast är det för de individer som lider av psykisk ohälsa och för deras närmaste. Kommunerna behöver öronmärkt tilläggsfinansiering för mentalvårdstjänsterna från staten. 

Det finns allvarliga problem med inomhusluften i Finland. Cirka 800 000 finländare utsätts årligen för mögel och fuktskador, och flera tiotals tusen av dem får symptom varje dag. Toxiner från mögel och andra mikrober vid fuktskador, till exempel bakterier, och andra farliga föroreningar i inomhusluften orsakar sjukdomar. Vården av sjukdomar som beror på dålig inomhusluft kräver specialkompetens och specialisering inom sjuk- och hälsovården. Bland annat behövs det pengar för att grunda polikliniker vid universitetscentralsjukhusen som specialiserar sig på patienter med problem på grund av inomhusluft. 

I det lagutkast som beretts vid social- och hälsovårdsministeriet föreslås att den bindande vårdardimensioneringen för vård dygnet runt ska träda i kraft i augusti 2020, men den planerade dimensioneringen på 0,7 kan underskridas under en övergångsperiod som pågår till april 2023. Detta är en alldeles för långsam tidtabell för att förbättra vårdsituationen och korrigera det försämrade tillståndet inom äldreomsorgen. För att rätta till den nuvarande situationen anser vi att det behövs betydligt mer resurser för äldreomsorgen än vad regeringen nu har föreslagit. 

Situationen inom äldreomsorgen har försämrats betydligt under de senaste åren. För tillfället finns det stora brister i äldreomsorgen såväl när det gäller anstaltsvård som hemvård, i synnerhet på grund av feldimensioneringen av personalen. När de äldres andel av hela befolkningen ökar kan situationen inom äldreomsorgen rentav försämras kraftigt om inte brådskande åtgärder sätts in. När antalet platser i sluten vård för äldre minskar bör tjänsterna inom öppenvården, såsom hemvården och stödet för närståendevård, utvecklas och tillgången ökas, men närståendevårdare och hemvård är nu överbelastade på många ställen. Samtidigt måste man satsa på fler utbildningsplatser. Det räcker inte med tilläggsresurser. Det krävs också en skärpt tillsyn och att offentliga upphandlingar görs med tonvikt på kvalitet i stället för på det billigaste anbudet. Vårdardimensioneringen måste utvecklas så att man seriöst kan garantera god och human vård för dem som behöver det. 

Vården i livets slutskede och tillgången till den har förbättrats genom olika åtgärder under de senaste åren. I dag är vården i livets slutskede mer framstående än någonsin tidigare i människans historia. Vården och tillgången till den har förbättrats bland annat genom att öka antalet vårdplatser, inrätta nya enheter för vård i livets slutskede, utveckla vårdkedjorna och satsa på utbildning samt öka personalens kompetens och medvetenhet. Trots anvisningar och rekommendationer är det fortfarande mest en slump om man har tillgång till kompetent och god vård i livets slutskede och den kan inte garanteras alla behövande. När det gäller denna typ av vård finns det fortfarande mycket att göra både i praktiken och när det gäller lagstiftningen. För att garantera en tillräcklig vård i livets slutskede på lika villkor krävs det att vården vid behov finns att tillgå för var och en, oberoende av var man bor eller vilken sjukdom man har. 

För att åtgärderna ovan ska kunna genomföras krävs mer resurser till kommunerna för ordnandet av basservicen. 

En utbildningsanordnare är berättigad till hemkommunsersättning för en elev som fullgör sin läroplikt någon annanstans än i utbildning som ordnas av hemkommunen. Elevens ålder påverkar hemkommunsersättningen. För närvarande är ersättningen till en kommunal utbildningsanordnare 100 procent men bara 94 procent till registrerade föreningar eller stiftelser. Den lägre hemkommunsersättningen är både orättvis och ogrundad. Det är en fråga om jämlikhet att finansieringen per elev är lika stor för alla utbildningsanordnare och att det finns tillräckliga resurser för grundläggande utbildning för alla barn. 

Kulturutskottet förutsatte redan i ett utlåtande 2014 att det ska finnas rättvis och av anordnaren oberoende finansiering av den grundläggande utbildningen. I kulturutskottets utlåtande 2018 (KuUU 5/2018 rd) konstateras det att sakkunniga som utskottet hört föreslagit att hemkommunsersättningen ska vara densamma för alla grundskoleelever, alltså så att ersättningen ligger på samma nivå för alla utbildningsanordnare. Eftersom det är oklart vad kommunernas mer omfattande ansvar i förhållande till de privata aktörerna innefattar och vilka kalkyler avdraget på 6 procent bygger på menade utskottet att statsrådet bör utreda saken och vid behov vidta åtgärder. Det ökade anslaget för höjd hemkommunsersättning skulle medföra en extra kostnad på 10 000 000 miljoner euro. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

01. Förvaltning, kyrkliga ärenden och gemensamma utgifter inom ansvarsområdet 

Religionssamfund och sammanslutningar utför viktigt samhällsarbete. Samfunden behöver olika typer av lokaler för sin verksamhet. Att skaffa lokaler och hålla dem i skick kräver stora finansiella satsningar av samfund som saknar beskattningsrätt. Finansieringen av lokalerna bygger till stora delar på frivilligarbete och donationer, vilket innebär att kostnaderna för underhåll av byggnader med mera kan bli tämligen höga jämfört med intäkterna. Det bör också noteras att tillgängligheten och säkerheten i vissa fall kräver ytterligare arrangemang i lokalerna. 

Det finns skäl att stödja de registrerade religionssamfundens samhälleliga arbete på samma sätt som den evangelisk-lutherska kyrkans skötsel av samhällsuppgifter. Det stöd som regeringen föreslår är emellertid alltför blygsamt i förhållande till samfundens medlemstal och arbetets omfattning och vi föreslår därför att anslaget höjs. 

Jag föreslår 

10. Allmänbildande utbildning och småbarnspedagogisk verksamhet 

En småbarnspedagogik av hög kvalitet och grundläggande utbildning som beaktar barnets bästa förutsätter tillräckligt små gruppstorlekar. Alltför stora grupper försämrar möjligheterna för kvalificerad och kompetent personal att bemöta och beakta barnen individuellt och stödja deras utveckling och inlärning. Regeringen förbättrar kvaliteten på småbarnspedagogiken genom att minska gruppstorlekarna för barn över 3 år. Regeringen satsar också på den grundläggande utbildningen genom att vidta åtgärder enligt programmet för kvalitet och jämställdhet. I tilläggsfinansieringen och åtgärdsprogrammet har man dock inte öronmärkt finansiering för att minska gruppstorlekarna inom den grundläggande utbildningen. 

Med tanke på den regionala utvecklingen har upprätthållandet och utvecklandet av utbildningsmöjligheterna en central ställning. Ett heltäckande gymnasienätverk måste således tryggas i hela landet. Möjligheten till högkvalitativ gymnasieutbildning ska garanteras också i glesbygden. Enligt den parlamentariska arbetsgruppen för glesbygdsområden ska ett tillräckligt tätt gymnasienätverk bevaras, samtidigt som samarbetet mellan gymnasierna och utnyttjandet av nätstudier ökas och tillägget för små gymnasier bevaras. De åtgärder som arbetsgruppen föreslår ska genomföras och det kräver tillräcklig finansiering. 

Jag föreslår 

Folkhögskolorna utför ett viktigt arbete genom att erbjuda vuxenstuderande utbildningspaket inom olika områden. Statsandelen för folkhögskolor måste höjas för att trygga deras verksamhet. För närvarande beviljas huvudmännen för folkhögskolor en statsandel på 57 procent av de kalkylerade kostnaderna för den utbildning som folkhögskolorna ordnar. Statsandelsprocenten måste höjas till 65, vilket skulle motsvara den statsandel som beviljas huvudmännen för studiecentraler och idrottsutbildningscentren. Höjningen skulle främja en jämlik behandling av aktörerna inom det fria bildningsarbetet och förbättra folkhögskolornas möjligheter att fortsätta sin verksamhet som handlar om att erbjuda vuxenstuderande goda utbildningsmöjligheter. En höjning av statsandelen till 65 procent skulle kosta ungefär 3,8 miljoner euro och skulle stärka folkhögskolornas verksamhet. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

20. Yrkesutbildning 

Marginaliseringen av unga och utslagningen från arbetslivet förorsakar betydande samhällsproblem. Genom satsningar på läroavtalsutbildning och utveckling av utbildningen kan man förebygga marginalisering av unga och hjälpa dem att komma ut på arbetsmarknaden. Genom studierna får man kontakt med arbetslivet, vilket gör det lättare att få jobb. Om man främjar möjligheterna till läroavtalsutbildning sänker man också tröskeln för arbetsgivarna att sysselsätta unga. 

Enligt en rapport om arbetslöshetens omfattande kostnader, som publicerades 2019 av Pellervon taloustutkimus, verkar lönesubvention till företag och läroavtalsutbildning vara de mest kostnadseffektiva sätten att sysselsätta. Det är viktigt att öka medvetenheten om läroavtalsutbildningens möjligheter och att i högre grad beakta också företagens affärsekonomiska mål i utbildningen och att även eftersträva en bättre samordning av utbildningen på riksnivå. I dagens arbetsliv framhävs i allt högre grad livslångt lärande och behovet av omskolning och komplettering av utbildningen. Dessa kan bättre främjas också genom läroavtal. 

Jag föreslår 

70. Studiestöd 

Under valperioden 2015—2019 sänktes studiepenningen för studerande drastiskt. År 2016 var studiepenningsbeloppet 337 euro per månad men nu har det sjunkit till 250,28 euro. Även om studiestödssystemet reformerades och maximibeloppet för statsborgen för studielån höjdes, var nedskärningen av studiepenningen oskälig. Det låga beloppet tvingar studerandena att arbeta allt mer vid sidan av studierna, vilket förlänger studietiden. 

De partier som bildade regering under den tid då budgetmotionen lämnades föreslog före riksdagsvalet våren 2019 en betydande höjning av studiepenningen. Efter valet kom de på andra tankar och nu kommer studiepenningen att höjas med endast några få euro. I stället för en liten indexjustering behövs en ordentlig nivåhöjning av studiepenningen. 

Det har blivit ytterst svårt och ekonomiskt utmanande att kombinera studier och familjeliv. Samhället måste stödja studerande familjer mer så att det blir möjligt att bilda familj redan under studietiden. Genom att stödja studerande familjer får också fler unga kvinnor möjlighet att gå ut i arbetslivet efter studierna, vilket ökar jämställdheten i arbetslivet. 

Många studerande familjer lever i dag under fattigdomsgränsen. Den försörjarförhöjning som trädde i kraft vid årets början är ett steg i rätt riktning för att göra det möjligt att bilda familj redan under studietiden. Den höjning av försörjarförhöjningen med 25 euro som föreslås i regeringens proposition är välkommen men otillräcklig. Efter den höjning som regeringen föreslår betalas till studerande med familj en månatlig försörjarförhöjning på 100 euro. Försörjarförhöjningen bör höjas mer för att förbättra situationen för studerande med familj. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

91. Ungdomsarbete 

Den ökande utslagningen är ett stort problem i vårt samhälle. Förebyggande åtgärder måste sättas in tillräckligt tidigt. Varje enskilt fall när man lyckas hindra att någon marginaliseras är av stor betydelse både för personen själv och för samhället. Vi har inte råd med att unga marginaliseras och aldrig kommer ut i arbetslivet. 

Ungdomsverkstäder och uppsökande ungdomsarbete är ett exempel på förebyggande insatser där anslagen betalar sig mångfalt tillbaka. De resurser som sätts in på det förebyggande arbetet är i själva verket en sparåtgärd eftersom de minskar det pris samhället måste betala för marginalisering. 

Jag föreslår 

10. Utveckling av landsbygden 

Med statsbidraget för utvecklande av landsbygdsnäringarna garanteras regionalt och innehållsmässigt täckande yrkeskunnig rådgivning till skäligt pris. Det skapar för sin del förutsättningar för att bedriva jordbruksproduktion i hela landet. Mer än 40 procent av lantbruks- och trädgårdsföretagen är kunder eller medlemmar i rådgivningsorganisationer. Rådgivningstjänsterna är en viktig del av utvecklingen av näringarna på landsbygden och deras betydelse ökar när man strävar efter att göra landsbygdsnäringarna utsläppssnålare i enlighet med målen för hållbar utveckling. 

Regeringen föreslår i budgetpropositionen nedskärningar på sammanlagt 1,8 miljoner euro i nästa års statsbidrag för utvecklande av landsbygdsnäringarna jämfört med tidigare år. Nedskärningen är betydande och äventyrar kontinuiteten i rådgivningstjänsterna. Så stora nedskärningar i en verksamhet som bevisligen har effekt är dålig förvaltning. För att trygga fortsatta rådgivningstjänster måste finansieringen säkerställas på en bestående och tillräcklig nivå. 

Jag föreslår 

10. Trafik- och kommunikationsnäten 

Beskattningen av trafiken ligger på en hög nivå i Finland och i regeringens budgetproposition höjs bränslebeskattningen än en gång. Endast en del av de skatter som tagits ut för trafiken återbetalas till underhåll och investeringar i trafikledsnätet. Detta trots att Finland har en enormt stor investeringsskuld och ett eftersatt underhåll av trafikledsnätet. Regeringen ökar anslagen för bastrafikledshållningen med 300 miljoner euro. Anslagen för utveckling av trafikledsnätet höjs med drygt 53 miljoner euro. Höjningarna är nödvändiga och välkomna, men särskilt i fråga om nya trafikprojekt är de otillräckliga. Det behövs en större tilläggssatsning på att utveckla trafikledsnätet. 

Samhället förlorar den nytta som trafikprojekten medför, när projekten fördröjs på grund av brist på finansiering. Den bristfälliga finansieringen av utvecklingen av trafiknätet utgör för närvarande ett hinder för den samhälleliga utvecklingen. Problemet är också att små projekt hamnar i skuggan av stora. Fördröjningen av projekten och osäkerheten kring genomförandet av projekten har en negativ inverkan på näringsverksamheten. Samhället förlorar den nytta som trafikprojekten medför, när projekten fördröjs på grund av brist på finansiering. Med tilläggsanslaget kan Trafikledsverket inleda nya projekt. Dessutom måste man i högre grad än tidigare ansöka om EU-finansiering för finansiering av projekten. 

Jag föreslår 

20. Tjänster för trafik och kommunikation 

Försämringen av trafikförbindelserna urholkar landskapens förutsättningar att locka till sig företagsinvesteringar, arbetskraft, studerande och turister. Kollektivtrafiken är det enda till buds stående alternativet för många finländare. Dåliga kollektivtrafikförbindelser är ofta ett hinder för att ta emot ett jobb eller en studieplats. Problemen framhävs i glesbygden. Det blir mycket svårare att få vardagen att fungera om det inte finns ordentliga trafikförbindelser på orten. 

Närings-, trafik- och miljöcentralerna finansierar landsbygdens kollektivtrafik av basservicetyp som körs med bussar och taxi och prisförpliktelser som gäller region- och pendlarbiljetter. Dessutom upphandlar de trafik till sin region genom konkurrensutsatta avtal i vars finansiering kommunerna kan delta. Finansieringen av upprätthållandet av kollektivtrafiken på landsbygden har minskat under de senaste åren och uppgår nu till drygt 32 miljoner euro. Det behövs extra satsningar på köpta kollektivtrafiktjänster och utveckling av kollektivtrafiken, särskilt inom den glest befolkade landsbygden. 

Jag föreslår 

01. Förvaltning 

Nya arbetstillfällen uppstår i dag till största delen i små och medelstora företag. Särskilt svårt är det för dem att komma in på den utländska marknaden. Mindre företag har inte alltid tillräcklig erfarenhet och kompetens och inte heller samma möjligheter att planera internationaliseringen som större företag. Det är i synnerhet i marknadsföringen av produkter som de finländska små och medelstora företagen förlorar i jämförelse med utländska företag. 

Anslagen för främjande av företagande och företagsverksamhet samt internationaliseringstjänster har minskat under de senaste åren. I budgetpropositionen föreslås inget tillägg för detta ändamål. Knappt 3 miljoner euro har reserverats för främjande av företagande och internationaliseringstjänster. För att stödja små och medelstora företags tillväxt behövs det en betydande extra satsning i synnerhet på främjande av internationalisering. 

Jag föreslår 

20. Förnyelse och låga koldioxidutsläpp 

Finlands största konkurrensfördel är hög kompetens, och därför måste Finland satsa mer än tidigare på forskning, utveckling och produktutveckling. Näringslivets tillväxt och förnyelse förutsätter en stark offentlig satsning, vilket skapar en grund för företagens investeringar och utvecklingsåtgärder. Enligt en internationell studie kommer anslagen för teknisk forskning att betala sig tre gånger om tack vare nya patent, produkter, innovationsbaserade tillväxtföretag och sysselsättning. Anslag behövs i synnerhet för riskfyllda forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt som ger snabbare omstruktureringar av näringslivet och som syftar till att skapa och nyttiggöra ny teknik och kompetens och till att utveckla energiekonomi, miljöteknik och välfärdsteknik inom industrin och tjänstesektorn. För att nya tillväxtföretag ska kunna etableras i vårt land måste den finansiering som riktas till forskning, utveckling och innovationer ökas avsevärt. 

Jag föreslår 

10. Utjämning av familje- och boendekostnader, grundläggande utkomststöd samt vissa tjänster 

De senaste åren har allt fler barn drabbats av fattigdom. Barnen märker av fattigdom i familjen både i skolan och på fritiden. En ny studie visar att fattigdom i spädbarnsålder kan påverka barnet upp i ungdomsåren. Nedskärningarna i barnbidragen under tidigare år och indexfrysningarna av andra sociala förmåner har påverkat precis de familjer som redan är ekonomiskt mer utsatta. Födelsetalen i Finland har minskat dramatiskt under det senaste årtiondet. Det finns flera orsaker till att födelsetalen försämrats. En faktor är den ekonomiska osäkerheten. 

Regeringen föreslår att barnbidraget höjs med 10 euro i månaden så att barnbidraget för det fjärde och femte barnet samt förhöjningen av barnbidraget för ensamförsörjare höjs. Höjningen av barnbidraget bör utsträckas till att gälla alla familjer. Barnbidragen måste höjas med 10 euro i månaden också för de familjer som inte omfattas av höjningen enligt propositionen. 

Det behövs ett flertal olika åtgärder för att underlätta situationen för barnfamiljerna. För att underlätta vardagen i familjer med spädbarn behövs separat tilläggsstöd för de familjer där det föds ett nytt barn. Ett engångsbelopp på tusen euro i i tilläggsstöd underlättar ekonomin för barnfamiljer och ger dem bättre möjligheter att skaffa nödvändiga tjänster eller barnartiklar. När alla barnfamiljer får babypenningen, ökar den regionala jämlikheten. För närvarande betalar vissa kommuner en extra babypeng till familjer som bor på kommunens område. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Hemförlovningspenning för beväringar betalades åren 1971—1992. Hemförlovningspenningen slopades 1993 som en sparåtgärd. Hemförlovningspenningen har stor betydelse för de som avslutar sin tjänstgöring och som ännu inte har en arbets- eller studieplats i det civila. Att återställa hemförlovningspenningen stöder den allmänna värnplikten och förebygger utslagning bland unga män. För närvarande blir alltför många beväringar som återvänder till det civila tvungna att vid hemförlovningen ty sig till kommunernas socialväsende. Samtidigt skulle hemförlovningspenningen från statsmaktens sida vara ett erkännande till de unga män och frivilliga kvinnor som rakryggat har uppfyllt sin medborgerliga plikt. 

Hemförlovningspenningen är 1,5 euro per tjänstgöringsdag, vilket innebär 247,50 euro för de beväringar som tjänstgör 165 dagar, 382,50 euro för de som tjänstgör 255 dagar och 520,50 euro för de som tjänstgör 347 dagar. På årsnivå finns det sammanlagt cirka 5,3 miljoner tjänstgöringsdagar för beväringar, och en hemförlovningspenning på 1,5 euro per tjänstgöringsdag kostar således cirka 8 miljoner euro. Förmånen är skattefri inkomst på samma sätt som dagpenning och militärunderstöd för beväringar. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Lagstiftningen om allmänt bostadsbidrag reviderades i grunden 2015. Bland annat avskaffades egendomskriteriet. Vid beredningen av reformen bedömdes det att slopandet av egendomskriteriet ökar utgifterna för bostadsbidrag med cirka en miljon euro per år (RP 52/2018 rd). Uppskattningen slog fel med besked, eftersom utgifterna för det allmänna bostadsbidraget ökade betydligt efter reformen. Bedömningen baserade sig på att de som ansöker om bostadsbidrag inte har egendom. Problemet med reformen är dock att också alla som har egendom har rätt till allmänt bostadsbidrag efter reformen. 

Det har också gjorts andra reformer i bostadsbidraget. I augusti 2017 trädde en reform i kraft som gjorde att studerande med bostadstillägg huvudsakligen flyttades över till allmänt bostadsbidrag. I och med reformen minskade antalet studerande som fick bostadsbidrag avsevärt. Före ändringen fick enligt Folkpensionsanstaltens uppgifter 140 000 studerande bostadsbidrag och efter ändringen endast 110 000 studerande. Ändringen berodde bland annat på att många studerande som bor tillsammans med en förvärvsarbetande make förlorade sin rätt till bostadsbidrag, eftersom hushållets sammanräknade inkomster beaktas. 

Antalet studerande som fick bostadsbidrag minskade, men samtidigt har det utbetalda beloppet och det genomsnittliga beloppet per studerande för olika bostadsbidrag stigit betydligt. Före reformen var beloppet på studiestödets bostadstillägg antingen 80 procent av den studerandes hyra eller högst 201,60 euro. Enligt Folkpensionsanstaltens uppgifter var det genomsnittliga bostadstillägget 196 euro i månaden. I och med reformen steg det genomsnittliga stödet till 258 euro, och det fortsätter att öka. Under samma tid har också de studerandes boendeutgifter stigit. Hösten 2016 var boendeutgifterna i medeltal 381 euro och hösten 2017 hade de stigit till 426 euro. Här bör det noteras att boendeutgifterna steg betydligt mer för studerande än för andra som fick bostadsbidrag. 

Det ändrade bostadsbidraget till studerande har lett till att det är mer lönsamt för studerande att hyra en dyr etta än att bo i studentbostad eller tillsammans med någon kompis eller sin partner. Situationen har till och med lett till att makar som tidigare bott tillsammans har beslutat att ta en annan bostad och flytta isär. Reformen ökar efterfrågan på ettor i framför allt Helsingforsregionen, där det redan nu är brist på bostäder till rimligt pris. Hyrorna höjs med stigande efterfrågan och därmed får både studerande och förvärvsarbetande högre boendekostnader. Samtidigt fortsätter utgifterna för bostadsbidrag att stiga. 

När ägarkriteriet har slopats från bostadsbidraget, kan dess inverkan på ansökan om bostadsbidrag inte längre iakttas med precision. Utgifterna för bostadsbidrag har dock ökat explosionsartat under de senaste åren. Det första året, 2015, ökade utgifterna för allmänt bostadsbidrag med 176 miljoner euro och året därpå, 2016, steg utgifterna med 339 miljoner euro jämfört med 2014. I sin helhet ledde reformerna av bostadsbidraget till att antalet bostadsbidragstagare har ökat betydligt. I dag får nästan 900 000 finländare bostadsbidrag. År 2015 fick 246 000 hushåll allmänt bostadsbidrag och år 2017 var antalet uppe i 381 500 hushåll. År 2018 betalades så mycket som 1 489 miljoner euro i allmänt bostadsbidrag, medan motsvarande siffra år 2015 var 917,6 miljoner euro. I och med reformerna har utgifterna för bostadsbidrag ökat med över 500 miljoner euro. Det mest oroväckande är dock den kontinuerliga och explosionsartade ökningen av utgifterna för bostadsbidrag. Genom att begränsa det totala bostadsbidragsbeloppet dämpar man hyreshöjningarna, vilket förbättrar ställningen för alla som betalar hyra. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

30. Sjukförsäkring 

Den lagändring som trädde i kraft 2017 ändrade FPA-ersättningarna för diabetesläkemedel. Sedan dess har andra diabetesläkemedel än insulin ersatts enligt kategorin för lägre specialersättning. I och med ändringen har många låtit bli att köpa sina diabetesläkemedel på grund av höga priser. Den ändrade ersättningskategorin har försämrat situationen för i synnerhet låginkomsttagare och äldre. Situationen är dålig särskilt för de låginkomsttagare som inte heller får utkomststöd för sina läkemedel. Efter ändringen är det betydligt fler som köper diabetesläkemedel med betalningsförbindelse. Det visar undersökningar. På motsvarande sätt har bristande diabetesbehandling också lett till att diabeteskomplikationerna ökat. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

40. Pensioner 

Sedan 2005 har pension tjänats in genom studier. Likaså intjänas pension bland annat på grund av inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning, flera föräldraförmåner och ersättningar för alterneringsledighet. Kostnaderna för pension som beviljats för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier ersätts helt och hållet av statens medel. Beväringstjänsten har lämnats utanför dessa. Motiveringen har bland annat varit att beväringstjänsten inte betraktas som förvärvsarbete. Enligt den nuvarande modellen medför beväringstjänsten att pension inte intjänas under i genomsnitt 8,5 månader. Beväringstjänsten och civiltjänsten är ett mycket viktigt arbete för fosterlandets säkerhet. Detta viktiga arbete måste också återspeglas i pensionstillväxten för dem som tjänat fosterlandet. 

Reformen medför inga direkta kostnader. Kostnader uppstår när beväringar som omfattas av intjänade pensioner går i pension på 2070—2080-talet. Då höjer beväringstjänsten och civiltjänsten statens utgifter med ca 56 miljoner euro per år beräknat enligt prisnivån 2017. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande: 

Syftet med systemet för läkemedelsersättning är att säkerställa att patienterna får nödvändig läkemedelsbehandling till skäliga kostnader. Utgifterna för läkemedelsersättning har under de senaste åren skurits ned flera gånger. Högre självrisker har inneburit ett direkt ingrepp i äldre människors redan nu dåliga möjligheter att försörja sig. Sådana sparåtgärder har slagit hårdast mot de som redan nu har det sämst ställt. De åtgärder som regeringen nu föreslår är inte tillräckliga, utan systemet för läkemedelsersättning kräver en mer betydande reform. 

Avgiftstaket för systemet för läkemedelsersättning ska sänkas. Sänkningen ska gynna långtidssjuka och äldre personer, som har de högsta läkemedelskostnaderna. Det förbättrar med en gång deras levnadsstandard. Samtidigt måste läkemedelsersättningarna ses över så att kostnadsbelastningen i början av året framöver inte är oskälig. Den som har nått upp till taket för läkemedelsersättningar det föregående året måste kunna dela upp kostnaderna på flera månader. Det behövs också ett gemensamt avgiftstak för självriskerna i samband med läkemedels-, rese- och serviceavgifter, inklusive avgifterna för socialservice. Alltför många berättar att de blir tvungna att välja läkemedel eller mat, eftersom pengarna inte räcker till för båda i början av året. 

I början av 2016 slopades kostersättning vid celiaki. Det rörde sig om en ersättning som personer med celiaki hade kunnat ansöka om sedan 2002 för att täcka betydande merkostnader till följd av glutenfri kost. Ersättningen var 23,60 euro i månaden för personer med celiaki som är 16 år eller äldre. Enligt FPA:s statistik fick 34 520 personer kostersättning i slutet av 2015. Enligt prisutredningen 2017 är kostnaderna för vården av celiaki 62 euro i månaden, det vill säga 744 euro per år. 

Celiaki är en autoimmun sjukdom. För de flesta andra autoimmuna sjukdomar finns läkemedelsbehandling och samhället stöder behandlingen av dem med specialersättning för läkemedel (65 eller 100 procent). Det enda läkemedlet mot celiaki är glutenfri kost, vilket ska jämställas med läkemedelsbehandling som ordinerats av läkare, och merkostnaderna för celiakiers kost ska jämställas med läkemedelsersättningar för andra svåra och långvariga sjukdomar. 

Kostersättningen för celiakier ska återbetalas så att rätten till celiakiersättning tillkommer en person som har fyllt 16 år och som på behörigt sätt har konstaterats ha celiaki eller hudceliaki och därför är tvungen att använda glutenfria produkter. Celiakiersättningen föreslås vara 31 euro i månaden och den kan betalas samtidigt som handikappbidrag eller vårdbidrag. 

Jag föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

60. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård 

Det finns allvarliga problem med inomhusluften i Finland. Cirka 800 000 finländare utsätts årligen för mögel och fuktskador, och flera tiotals tusen av dem får symptom varje dag. Ett problem vid behandlingen av sjukdomar relaterade till inomhusluften är att det inte finns några diagnostiska metoder. Diagnostiken grundar sig därför på en övergripande klinisk bedömning där det är av stor betydelse att läkaren tror på patienten. Patienten märker till exempel att symtomen hänför sig till vistelse i en viss fuktskadad byggnad och symtomen försvinner utomhus. Det har inte gått att fastställa några hälsomässiga gränsvärden för mögel eller andra föreningar. 

De vetenskapliga bevisen för sambandet mellan fuktskador och olika sjukdomar och besvär är förbryllande motstridiga och otydliga. Det krävs gemensamma handlingsmodeller för att bedöma exponering och sanitära olägenheter. Man måste snabbt och professionellt klarlägga och avhjälpa problemen med inomhusluften, vilket kräver samarbete mellan olika aktörer men också mer forskning på universitetsnivå. 

Jag föreslår 

20. Samhällen, byggande och boende 

Statens energistöd till småhus för att förbättra energiekonomin och införa förnybara energiformer tog slut 2016. Stöden administrerades via Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA). Stödet beviljades om hushållets totala inkomster var små och det utgjorde vanligen 25 procent av reparationskostnaderna. Kommunerna har inte aktiverat sig för att erbjuda energistöd av egna medel. 

Energiomställningar i småhus är både i ekologiskt och ekonomiskt hänseende ett vettigt sätt att stödja liv och boende i glesbygden. Både med tanke på klimatförändringen och minskad energiimport är det en vettig lösning att avskaffa uppvärmningssystem i småhus som drivs med fossila bränslen, bland annat oljeuppvärmning. I budgeten för 2020 ingår ett anslag på 20 miljoner euro för energiunderstöd till husbolag, men inte för egnahemshus. Understöd för energirenovering av småhus bör återställas bland reparationsunderstöd för bostadsbyggnader och bostäder. 

Jag föreslår