ANSLAG
Huvudtitel 24
UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
30. Internationellt utvecklingssamarbete
66. Egentligt utvecklingssamarbete (reservationsanslag 3 år)
Hoten mot freden och säkerheten i världen har ökat under de senaste åren och även nått Europa bland annat i form av en flyktingkris. I en föränderlig värld är det desto viktigare att kunna förutse och avvärja kriser och orsakerna till dem.
Under den pågående regeringsperioden har nedskärningarna varit så kraftiga att anslagen redan nu ligger långt efter 2015 års nivå. Nu föreslår vår regeringen 546,3 miljoner euro för egentligt utvecklingssamarbete medan beloppet var drygt 920 miljoner euro 2015. Nästa år antas hela vårt utvecklingssamarbete ligga under 0,4 procent av bni. Det här står i konflikt med att vi såväl i EU som i FN har förbundit oss att på lång sikt komma upp till 0,7 procent.
Vår ekonomi och vår sysselsättning vilar på internationell handel och internationellt samarbete. I det läget kan vi inte dra oss tillbaka och vända oss inåt. Både regionalt och globalt bygger internationellt utvecklingssamarbete på att parterna följer gemensamma uppförandekoder. Finland måste handla så att våra internationella nätverk genererar expanderande ekonomiskt samarbete och så att vår trovärdighet som tillförlitlig samarbetspartner inte får sig en törn. Utöver det måste vi vara beredda att åta oss att genomföra bland annat FN:s agenda för hållbar utveckling och klimatavtalet från Paris, att satsa på fördjupat samarbete och att genomföra både nya och tidigare internationella överenskommelser.
År 2016 minskades frivilligorganisationernas utvecklingssamarbete med 43 procent och regeringen föreslår nu att anslaget till frivilligorganisationerna hålls på samma nedskurna nivå, det vill säga 65 miljoner euro 2018. Frivilligorganisationernas möjligheter att utföra utvecklingssamarbete har försämrats avsevärt. Likaså har Finlands bidrag till utvecklingsländernas egna frivilligorganisationer minskat klart.
En opartisk lägesbedömning som utrikesministeriets lät göra i fjol fastställer att frivilligorganisationernas utvecklingssamarbete är effektivt och ger resultat. Konklusionerna i rapporten ger vid handen att neddragningarna i stödet till organisationerna var en felbedömning och att anslaget i stället bör höjas. Organisationerna har hamnat i en trängd situation på grund av nedskärningarna. Dessutom strider åtgärderna mot god förvaltningen eftersom de kommit så plötsligt. Sammantaget kan man konstaterar nedskärningarna skadar Finlands rykte som en pålitlig och långsiktig samarbetspartner i internationella sammanhang. Finlands stöd är särskilt viktigt eftersom demokrati och medborgarsamhällets möjligheter att agera stramas åt i allt fler länder.
Medborgarorganisationernas Utvecklingskommunikations och utvecklingsfostran är en viktig del av utvecklingspolitiken. Vi föreslår att 65 miljoner euro fördelas på följande sätt under punkt 8 i momentets dispositionsplan: "Stöd till frivilligorganisationernas utvecklingssamarbete och information om utvecklingssamarbetet samt den kommunala sektorns utvecklingssamarbete." Anslaget kan numera också användas till frivilligorganisationernas utvecklingskommunikation och globaluppfostran som sker i Finland. Anslaget administreras av utrikesministeriet. Det stöd som på ansökan betalas till organisationerna är på sin nuvarande nivå och i sin nuvarande form viktiga för deras eget arbete inom kommunikation och globalfostran. Utan stödet skulle många organisationers arbete försvåras märkbart eller rentav upphöra helt.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 24.30.66 med 100 000 000 euro för egentligt utvecklingssamarbete och att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 27
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för att höja anslaget till egentligt utvecklingssamarbete.
Reservationens förslag till uttalande 28
Riksdagen förutsätter att frivilligorganisationernas utvecklingssamarbete ges större resurser och att tillräckliga anslag reserveras för att organisationerna ska kunna fortsätta sin utvecklingskommunikation och globalfostran i nuvarande form.
90. Övriga utgifter inom utrikesministeriets förvaltningsområde
50. Vissa statsunderstöd (fast anslag)
Utrikesministeriets finansiering av organisationer som är verksamma inom Finlands utrikes- och EU-politik har minskat med en dryg tredjedel åren 2008—2016 samtidigt som kostnadsnivån stigit. Ministeriet ändrade dessutom ansökningsgrunderna inför budgetförslaget 2017 så att det av budgetboken inte längre framgår vilka frivilligorganisationer som stöds. Denna linje fortsätter även i år. Anslagen ligger på samma nivå som i början av 2000-talet. I fjol breddades bevillningskriterierna på ett sådant sätt att antalet sökande ökade med en tredjedel och trenden verkar fortsätta även i år. Bristen på förutsebar finansiering, projektupplägget och de korta finansieringsperioderna försvårar en långsiktig verksamhet och möjligheten till partnerskap.
I 2018 års budgetproposition har det ställts alltför stränga villkor för stödet så att endast organisationer som arbetar med Europainformation. De statsunderstöd som beviljas under momentet ska anknyta till Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska riktlinjer och internationella åtaganden samt allmänt till utrikesministeriets ansvarsområde och av anslaget reserveras 370 000 euro för frivilligorganisationernas Europainformation. Finlands utrikes- och säkerhetspolitik gagnas inte av att användningsändamålet i momentet begränsas enbart till organisationer som sysslar med Europainformation. Däremot borde kriteriet knytas till Finland informationsåtaganden som medlem av FN och EU. Resten av anslaget reserveras för åtgärder som stödjer Finlands utrikes- och säkerhetspolitik och åtgärderna ska vara i balans dels med verksamhetsområdets bredd och andra motsvarande aktörer. När det gäller information om FN bör reserveringen säkerställa en tillräcklig basfinansiering för FN-förbundet och andra aktörer inom FN-informationens område. I det här sammanhanget bör avseende också fästas vid verksamhetsområdets omfattning i förhållande till EU-informationen eller exempelvis OSSE-informationen.
I budgetpropositionen sägs att det ordnas en separat ansökningsomgång för statsunderstöden. I själva verket borde det ordnas fler omgångar. Stödet borde också vara projektbaserat. På så sätt kan man stödja information i anslutning till Finlands internationella åtaganden och därigenom främja medborgarnas stöd till internationell verksamhet och multilateralt samarbete. Informations- och utbildningsarbetet borde hellre systematiseras och planeras på lång sikt med skolor, universitet och andra aktörer i stället för att snuttifiera det ytterligare.
Villkoren för de organisationer som från stöd enligt det aktuella momentet skulle dessutom vara i behov av en stabilare finansiering. Om planeringen kan ske i längre cykler än ett år och finansieringen klar före årsskiftet blir verksamheten effektivare. Propositionen borde därför kompletteras med ett reservationsanslag på 2 000 000 euro för perioden 2019—2020.
Våra frivilligorganisationer utför ett viktigt arbete utifrån bred expertis som inte finns någonstans i statsförvaltningen. En rapport från utrikesministeriet visar att frivilligorganisationernas verksamhet ger resultat och är effektiv. Också globalt har den finländska utrikespolitiska kompetensen och våra nätverk rönt uppskattning. Uppskattningen gäller också organisationsfältet. Vi ska därför undvika att försvaga organisationernas ställning utan hellre stärka den.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 24.90.50 med 1 000 000 euro till stöd för organisationer som arbetar med frågor som anknyter till viktiga teman inom Finlands utrikespolitik. I momentet bör dessutom nämnas att av anslaget får 700 000 euro användas för frivilligorganisationernas FN-information och 500 000 euro för frivilligorganisationernas Europainformation, och att det ordnas separata ansökningsomgångar för statsunderstöden.
Huvudtitel 25
JUSTITIEMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
10. Domstolar och rättshjälp
03. Omkostnader för övriga domstolar (reservationsanslag 2 år)
Effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi kan medföra betydande statsfinansiella vinster. Satsningarna på bekämpning av grå ekonomi är tyvärr otillräckliga också i den nu aktuella budgetpropositionen.
Handläggningen av ekonomiska brott kräver resurser också i domstolarna. Ärendebalansen och de allt längre behandlingstiderna är ett stort problem, särskilt i de större allmänna domstolarna. En stor del av de mycket långa och omfattande rättegångar som belastar domstolarna gäller uttryckligen komplicerade ekonomiska brott.
Riksdagen godkände den 22 november en proposition om ändring av domstolslagen och vissa andra lagar. Lagändringen leder till en betydande gallring i tingsrättsnätet, vilket har negativa konsekvenser för medborgarnas jämlikhet, rättssäkerhet och tillgång till rättstjänster.
Regeringens proposition bereddes på synnerligen bristfälliga grunder. Exempelvis underlät man att göra en ordentlig utvärdering av konsekvenserna av den föregående ändringen av tingsrättsnätet som genomdrevs 2010. Dessa ändringar, som inte är obetydliga, inträffar samtidigt som justitieministern har meddelat om ett förslag om att inrätta en domstolsmyndighet, vilket innebär att hela förvaltningsmodellen för Finlands domstolssystem kommer att ändras. Det nya domstolsverket borde ha haft som en viktig uppgift att utvärdera vilka alternativa möjligheter det hade funnits att omorganisera tingsrättsnätet. I en sådan situation hade det varit motiverat att skjuta fram beslutet om att lägga ner delar av tingsrättsnätet varvid den nya myndigheten utifrån en adekvat konsekvensbedömning hade kunnat göra besluta om lämpliga åtgärder i fråga om tingsrättsnätet.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 25.10.03 med 3 100 000 euro för köp av kollektivtrafiktjänster och att följande uttalande godkänns:
Reservationens förslag till uttalande 29
Riksdagen förutsätter att antalet tingsrätter inte minskas förrän adekvata konsekvensbedömningar har gjorts. Det bör ankomma på den nya domstolsmyndigheten att fatta beslut om nätverkets omfattning.
20. Betalningsstörningar, utsökning och konkursbevakning
01. Utsökningsväsendets och konkursbevakningens omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi kan medföra betydande statsfinansiella vinster. Satsningarna på bekämpning av grå ekonomi är tyvärr otillräckliga också i den nu aktuella budgetpropositionen.
En effektiv verksamhet med tillräcklig resurstilldelning vid utsökningsväsendet och konkursbevakningen bidrar till att förhindra ekonomisk brottslighet och svart ekonomi.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 25.20.01 ökas med 2 000 000 euro för utsökningsväsendets och konkursbevakningens omkostnader.
30. Åklagarna
01. Åklagarväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi kan medföra betydande statsfinansiella vinster. Satsningarna på bekämpning av grå ekonomi är tyvärr otillräckliga också i den nu aktuella budgetpropositionen.
Åklagarväsendet har framgångsrikt bekämpat grå ekonomi. De senaste årens ekonomiska vinning av brott som konfiskerats till staten i processer om grå ekonomi har uppgått till cirka etthundra miljoner euro per år. Förhållandet mellan input och output är således synnerligen bra från statsfinansiell synpunkt. I praktiken handlar det om grova skatte-, gäldenärs- och bokföringsbrott, där ekobrottsutredningens genomslag i hög grad beror på hur bra åklagarväsendet förmår sköta de ärenden som kommer till handläggning. En tilläggsfinansiering för åklagarväsendet för bekämpning av grå ekonomi skulle stärka förverkligandet av det straffrättsliga ansvaret och innebära extra inkomster till staten i form av konfiskering av vinning av brott.
Vi föreslår
att moment 25.30.01 ökas med 2 100 000 euro för åklagarväsendets omkostnader.
40. Verkställighet av straff
01. Brottspåföljdsmyndighetens omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Efter att man sommaren 2016 upptäckte strukturella brister i fängelset i Pelso har de äldsta byggnaderna tagits ur bruk Därmed har fångtalen och fängelsets funktioner tillfälligt reducerats till under 60 fångar när det normala antalet är 120.
Det är angeläget att säkra fängelsets verksamhet, för fängelset är en betydande arbetsgivare i regionen och tar emot fångar från ett exceptionellt stort område. Avsikten är att den begränsade verksamheten till följd av stängda lokaler ska vara tillfällig och redan nu finns det planer på ersättande lokaler. Vi oroar oss emellertid för att de anvisade budgetmedlen inte räcker till för att påbörja byggnadsarbetet och återgå till en verksamhet av normal omfattning. Vi anser att regeringen måste ta ett större ansvar för att ombyggnaden av fängelset ska kunna slutföras.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 30
Riksdagen förutsätter att fängelset i Pelso bibehålls som en sluten anstalt med 120 platser och att byggandet av ett nytt fängelse påbörjas så snart som möjligt.
Huvudtitel 26
INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
10. Polisväsendet
01. Polisväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Den senaste tidens satsningar på resurserna för inre säkerhet har räddat situationen hos många myndigheter. Till exempel har antalet poliser äntligen kunnat höjas till en nivå där nästan alla utbildade, tillgängliga poliser är anställda. Men antalet poliser kräver ett långsiktigt åtagande för adekvata resurser. Här spelar också utbildningsvolymerna och utbildningens attraktionskraft en nyckelroll.
Effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi kan medföra betydande statsfinansiella vinster. Satsningarna på bekämpning av grå ekonomi är tyvärr otillräckliga också i den nu aktuella budgetpropositionen. Förebyggandet och utredningen av svart ekonomi kräver resurser också för polisväsendet som tidigare funnits under ett särskilt anslag. Regeringen har dessvärre strukit de särskilda anslagen för bekämpning av grå ekonomi. För att effektivisera bekämpningen måste polisens resurser tvärtom ökas.
Ändringarna i alkohollagen kommer också de att öka polisens arbetsbörda. I synnerhet restaurangernas förlängda öppettider och ett eventuellt störande beteende som kan följa på en ökad alkoholkonsumtion kommer att öka polisens arbete. Detta bör beaktas i resurstilldelningen.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 26.10.01 ökas med 3 000 000 euro för bekämpning av svart ekonomi och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 31
Riksdagen förutsätter att regeringen redan före den nya alkohollagen träder i kraft tar ansvar för polisens behov av tilläggsresurser och ser till att behovet fylls.
20. Gränsbevakningsväsendet
01. Gränsbevakningsväsendets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
I likhet med andra aktörer inom området inre säkerhet har gränsbevakningsväsendet på senare tid fått kämpa för att klara av verksamheten med underdimensionerade resurser. De otillräckliga anslagen hotar gränsbevakningsstationernas öppettider. Gränsbevakningsväsendet avser att minska antalet sambandsmän i utlandet, sin medverkan i PTG-verksamhet och brottsbekämpningen främst med fokus på olaglig inresa vid de inre gränserna. Detta samtidigt som det internationella läget gör att uppgifterna ökar.
Även om staten ökar de finansiella resurserna för nya myndighetsuppgifter kommer den kroniska undermåliga finansieringen av den basala verksamheten oundvikligen att leda till att servicestandarden sjunker.
Vi föreslår
att regeringen ökar moment 26.20.01 med 2 000 000 euro för Gränsbevakningsväsendets omkostnader.
30. Räddningsväsendet och nödcentralerna
02. Nödcentralsverkets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Enligt budgetpropositionen minskar anslaget för nödcentralsverket nästa år med ca en miljon euro. Följden blir eventuellt personalnedskärningar. Det visar sig som sämre servicestandard och ohållbar arbetsmotivation bland personalen. När nödcentralernas funktionsförmåga blir sämre blir följderna betydande för det arbete som utförs av de andra aktörerna inom den inre säkerheten. Det leder till ineffektivitet, ökade uppdrag och felaktig resursfördelning. Nedskärningarna i fråga om nödcentraler får vi betala dyrt hos andra myndigheter. Samtidigt försämras medborgarnas säkerhet.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 26.30.02 med 1 000 000 euro för Nödcentralverkets omkostnader.
Huvudtitel 27
FÖRSVARSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
10. Militärt försvar
01. Försvarsmaktens omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Den allmänna värnplikten och en utbildad reserv är kritiska faktorer med avseende på försvarsmakten uppgifter. Inte bara antalet beväringar och reservister utan också längden och nivån på deras utbildning är väsentliga för landets försvarsförmåga. I samband med reformen av försvarsmakten skars anslagen för reservens repövningar ner. År 2014 var den parlamentariska arbetsgruppens gemensamma vilja att anslagen ska höjas.
Antalet utbildare
Under de senaste åren har omvärldsförändringarna påverkat försvaret i hög grad och arbetsbördan har blivit ohållbar inom försvarsmakten. Av officerarna uppger 43 procent att de har drabbats av utmattning i arbetet. För 2018 har det anvisats ett anslag på 2 miljoner euro för att anställa kontraktsanställda militärer, vilket emellertid inte är tillräckligt för att lindra den press försvarsmaktens personal upplever. Normalt anställs en kontraktsanställd på 3—6 månader. Deras tillstånd och kunskapsbas med avstamp i beväringsutbildning är avsevärt snävare än yrkesunderofficerarnas. De kontraktsanställda kan inte kompensera bristen på yrkesmilitärer.
Bristen på utbildare borde åtgärdas med en gång och yrkesmilitärernas löner borde höjas. Dessutom bör ordinarie tjänster tillsättas. I relation till hela försvarsbudgeten skulle personalfrågorna kunna åtgärdas redan med mindre men rätt inriktade extra insatser. För att tillsätta 100 ordinarie underofficerstjänster krävs det exempelvis 4 miljoner euro. Det finns sammanlagt 600 otillsatta tjänster vilket är mer än 20 procent av hela underofficerskåren. Detta är ohållbart. Gränsbevakningen sticker inte heller under stol med att dess personal är överarbetad. Följden har blivit att den avlönade personalen är för liten i relation till de ständigt ökande arbetsuppgifterna.
Finansiella konsekvenser för den basala verksamheten av deltagandet i internationella utbildningar och övningar
Medverkan i internationell utbildnings- och övningsverksamhet bygger på ett långsiktigt samarbete. Syftet med övningsverksamheten är att förbättra beredskapen, försvarsförmågan, samarbetet samt personalens kompetens och förmåga. Också deltagandet i internationell krishantering stödjer de långsiktiga målen. Deltagandet handlar framförallt om krävande internationella övningar där man under 2017—2019 satsar på att utveckla försvarsmaktens förmåga på dess kärnområden och det internationella militära samarbetet. Kostnaderna för deltagandet i denna verksamhet bestrids med anslagen för försvarsmaktens omkostnader. Det är helt rätt att delta i verksamheten. Men om avsikten är att öka dimensionen i deltagande kommer det samtidigt att innebära ökade kostnader. Eftersom det inte finns några anslag för stora militärövningar kan det sluta med att de resurser som läggs på övningarna har negativa konsekvenser för försvarsmaktens basala verksamhet. Stora militärövningar få inte äventyra balansen mellan finansieringen av den basala verksamheten och omkostnaderna.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 32
Riksdagen förutsätter att regeringen avsätter tillräckligt stora resurser för att hålla kvaliteten och kvantiteten för repetitionsövningar på tillräckligt hög nivå.
Reservationens förslag till uttalande 33
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att säkerställa att det ständigt finns ett tillräckligt antal utbildare inom försvarsmakten.
Reservationens förslag till uttalande 34
Riksdagen förutsätter att regeringen ser till att försvarsmaktens deltagande i internationell utbildnings- och övningsverksamhet inte äventyrar finansieringen av den basala verksamheten.
Huvudtitel 28
FINANSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Det skattefel som den svarta ekonomin ger upphov till är enligt en utredning som riksdagens revisionsutskott har låtit göra uppskattningsvis 4—8 miljoner euro om året. Det här försvagar finansieringen av välfärdssamhället och stör en sund och hederlig konkurrens mellan företag vilket i förlängningen försvagar de anställdas position och kan leda till låga löner och usla arbetsvillkor.
Kampen mot svart ekonomi har under senare år på initiativ av socialdemokratiska riksdagsgruppen tagit många steg framåt. Resultaten har varit lovande. Enligt Skatteförvaltningens rapport har enbart de reformer som gjorts i byggbranschen minskat olagligheterna och ökat skatteintäkterna med 100 miljoner euro.
Ett inslag i den grå ekonomin är internationell skatteflykt som har lett till att Finland årligen förlorat flera hundra miljoner i skatteintäkter.
Hösten 2017 lade vi fram ett program mot aggressiv skatteplanering och skattefusk genom skatteparadis och i vår skuggbudget för 2018 presenterade vi ett åtgärdsprogram på 13 punkter mot grå ekonomi. Vi lade fram konkreta förslag till hur man kan ingripa mot ekonomisk brottslighet, grå ekonomi och internationell skatteflykt. Vid sidan av de förslag till översyn av lagstiftningen och andra åtgärder som SDP har föreslagit är det viktigt att myndigheterna ges tillräckliga resurser för att motarbeta den svarta ekonomin. Vi föreslår att resurserna för att bekämpa svart ekonomi höjs med sammanlagt 20 miljoner euro inom ett flertal förvaltningsområden.
10. Beskattningen och Tullen
01. Skatteförvaltningens omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Kampen mot svart ekonomi är ett av de prioriterade insatsområdena inom Skatteförvaltningen. Ändå är skatteinspektörerna alldeles för få. Skattemyndigheten bekämpar den svarta sektorn bland annat genom skattegranskningar, olika typer av projekt, kampanjer och genom styrning och övervakning vid beskattningen. Åtgärderna har intensifierats, särskilt inom branscher där det bevisligen finns stora skatterisker, bland annat hotell- och restaurangbranschen, transportsektorn och byggbranschen. Skatteförvaltningen måste absolut få tillräckligt stora resurser för att bekämpa svart ekonomi och skattesmitning.
Skatteförvaltningens möjligheter att bedriva forskning och rapportera måste ökas för att de politiska beslutsfattarna, forskarna och medborgarna ska ha bästa möjliga faktaunderlag om aggressiv skatteplanering och grå ekonomi.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 28.10.01 med 1 700 000 euro för bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi.
02. Tullens omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Kampen mot svart ekonomi är ett genomgående tema i Tullens organisation. Idag kämpar Tullen mot svart ekonomi med förebyggande insatser och genom övervakning i realtid och i efterskott. Tullen har goda möjligheter att bekämpa den svarta ekonomin och det är därför viktigt att resurserna är tillräckliga. Det har visat sig att förhållandet input-output har varit positivt i Tullens bekämpningsinsatser.. Tullverket måste garanteras tillräckliga resurser också med avseende på att bekämpa internationell brottslighet och smuggling och det eventuella merarbete som ändringarna i alkohollagstiftningen leder till.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 28.10.02 med 3 100 000 euro för Tullens omkostnader för bekämpning av ekonomisk brottslighet och grå ekonomi.
70. Utvecklande av statsförvaltningen
Digitaliseringsåtgärder inom förvaltningen och dataadministrativa utvecklingsprojekt är i allmänhet dyra, långvariga och dras ofta med förseningar. Statens årliga kostnader för dataadministrationen uppgår till nästan 800 miljoner euro och hela den offentliga förvaltningens rentav till 2 miljarder. Ofta leder projekten bara till blygsamma förbättringar i funktionerna som varken effektiverar verksamheten eller stödjer digitaliseringen. Digitaliseringen saknar ett bra ledarskap som nu måste bli bättre. De dataadministrativa strukturerna måste förenklas för att ge förvaltningen större slagkraft som resulterar i besparingar. Kompetensen inom digitalisering och upphandling bör stärkas och överlappande arbete får inte förekomma. Om tidsspannet för utvecklingsprojekt kortas ner och lättare upphandlingsmetoder införs kan det gå snabbare att åstadkomma resultat av god kvalitet och till en lägre kostnad. Om merparten av kostnaderna riktas in på att utveckla i stället för att underhålla system kan besparingarna bli betydande.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 35
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att åstadkomma en bättre styrning av digitaliseringen inom den offentliga sektorn, för att öka upphandlingskompetensen och minska överlappande arbete.
90. Stöd till kommunerna
30. Statsandel till kommunerna för ordnande av basservicen (förslagsanslag)
Vår skuggbudget rättar till de mest flagranta missarna i regeringens politik, det vill säga nedskärningarna med flera hundra miljoner i utbildningen, sysselsättningen och hjälpen till allra mest utsatta. Vi stoppar de gigantiska neddragningarna i de basala tjänsterna och utbildningen och ger kommunerna betydligt mer i statsandelarna än regeringen gör.
Ekonomin är på uppgång men nedskärning av semesterpenningen inom den offentliga sektorn kvarstår. Regeringen har fråntagit kommunerna ett belopp som motsvarar nedskärningarna i semesterpenningen. I synnerhet lågavlönade kvinnor såsom sjukskötare, kokerskor, barnträdgårdslärare och bibliotekarier drabbas av detta. När andra få se sina inkomster öka stampar deras köpkraft på stället. Många familjer kan bara drömma om semesterresor. Att ta tillbaka nedskärningarna skulle vara det första steget mot rättvisa. Det skulle skapa förtroende.
Kommunerna upprättar sina budgetar och ekonomiplaner i ett exceptionellt osäkert läge. Den största osäkerhetsfaktorn är den haltande landskapsreformen. Kommunerna har på ett exemplariskt sätt axlat sitt ansvar för att anpassa de offentliga finanserna. Omkostnaderna i kommunsektorn kommer fortsatt att öka mycket måttligt nästa år. De närmaste årens utmaningar är trots det stora.
Konkurrenskraftsavtalet leder till besparingar, som dock fråntas kommunerna. Likaså fortsätter regeringen med indexfrysningarna av statsandelar, vilket i praktiken innebär nedskärningar i den kommunala ekonomin. Dessutom är det oklart hur besparingarna kommer att utfalla i fråga om bland annat småbarnspedagogiken och den specialiserade sjukvården. Trots det skär staten i kommunernas statsandelar för såväl småbarnspedagogik som specialiserad sjukvård redan innan man vet hur besparingarna utfaller. Enligt en enkät som Kommunförbundet gjort räknar kommunerna med att besparingarna till följd av konkurrenskraftsavtalet kommer att bli betydligt mindre och realiseras långsammare än vad de beräkningar som ligger till grund för motiveringen till nedskärningarna visar.
Den kommunala ekonomin kommer i år att försvagas med 82 miljoner euro på grund av konkurrenskraftsavtalet. Det är ohållbart att nedskärningarna tar avstamp i osäkra besparingar och antaganden om hur kommunerna väljer att göra. I samband med behandlingen av nästa års budget har vi föreslagit att nedskärningen i de kommunalt anställdas semesterpengar återtas.
Nedskärningarna och de övriga försämringarna till följd av konkurrenskraftsavtalet drabbar de olika kommunerna på mycket varierande sätt. Det är viktigt att konkurrenskraftsavtalet inte försätter enskilda kommuner i en orimlig situation och inte heller äventyrar målet för kommunekonomins finansiella ställning. Enligt finansministeriet kommer statens åtgärder 2018 att försämra den kommunala ekonomin med 129 miljoner euro. När höjningen av den nedre fastighetsskattegränsen återtogs kringskars den kompensation som kommunerna utlovats för de sänkta avgifterna för småbarnspedagogik med 25 miljoner euro. Detta bör vägas in i exempelvis kommunernas andelar av samfundsskatterna.
Beredningen av landskapsreformen har i väsentliga delar skett med kommuners och kommunala bolags resurser. Det är inte säkert att den statliga finansieringen 2018 kommer att räcka till. Regeringen bör ge akt på behovet av resurser för beredningen och i förekommande fall se till att den statliga finansieringen räcker till.
I sin skuggbudget förslog SDP mera resurser för att minska gruppstorlekarna i småbarnspedagogiken, sänkta avgifterna för småbarnspedagogik, återinför subjektiva rätt till småbarnspedagogik, hemservice till barnfamiljer och justering av vårdardimensioneringen inom äldreomsorgen och anslag för rehabilitering. I skuggbudgeten föreslogs en ökning med 90,65 miljoner euro av statsandelarna för den kommunala basservicen. Utöver detta föreslog vi att konkurrenskraftsnedskärningarna skulle återtas med en anslagsökning på 137 miljoner euro.
År 2017 minskades den kommunala finansieringsandelen för yrkesutbildningen med 190 miljoner euro. Vi har yrkat på att nedskärningen återtas. Trots att budgetförslaget inte tar hänsyn till ändringarna i den kommunala finansieringen, vill vi med höjda statsandelar se till att yrkesutbildningen får adekvata resurser.
Vid sidan av de skattebeslut som socialdemokratiska riksdagsgruppen föreslår i sin skuggbudget skulle de ovan presenterade ökningarna av statsandelarna stärka den kommunala ekonomin med 63 miljoner euro.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 36
Riksdagen förutsätter att regeringen ökar statsandelarna med det belopp som krävs för att semesterpenningen ska kunna betalas ut normalt under 2018.
Reservationens förslag till uttalande 37
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att ändra lagstiftningen så att den statsandel som anvisas kommunerna för ordnande av basservicen höjs på ett sätt som gör det möjligt att återta nedskärningarna av semesterpenningen och de nedskärningar i index som gjorts 2018 och tidigare, att stärka finansieringen av utbildningen på andra stadiet och för att kompensera sänkningarna av avgifterna för småbarnspedagogik och införandet av nya skyldigheter för kommunerna samt för att säkerställa en tillräcklig service för barnfamiljer och äldre.
91. Stöd för sysselsättningen och näringslivet
41. Energiskattestöd (förslagsanslag)
Systemet med återbäring av energiskatt måste bli effektivare för att vi ska få ner energikostnaderna inom industrin och kunna förbättra konkurrenskraften i kostnadshänseende inom exportindustrin. Skatteåterbäringen till energiintensiva företag bör höjas till 90 procent av punktskattebeloppet för den del som överstiger 0,5 procent av förädlingsvärdet. De beräknade kostnaderna är 20 miljoner euro.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 38
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition med förslag att se över systemet med återbäring av energiskatt till energiintensiv industri för att stärka konkurrenskraften inom exportsektorn.
Huvudtitel 29
UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
På lång sikt är utbildningspolitiken den viktigaste tillväxtpolitiken. Utbildning ökar produktiviteten och är den bästa försäkringen mot riskerna på arbetsmarknaden. Utbildning är också ett fruktbart sätt att motarbeta ojämlikhet och att inkludera alla i samhället.
Ju bättre grundläggande utbildning desto bättre utsikter att hålla kompetensen uppe under hela arbetskarriären och att bevara förmågan att anpassa sig till förändringar på arbetsmarknaden.
Nedskärningar i utbildningen undergräver tillväxten
De sparåtgärder som regeringen gjort för undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde äventyrar fundamentet för hela den finländska utbildningen och försämrar avsevärt Finlands möjligheter att utveckla forskning och innovation. Finländska ekonomiska experter och vetenskapsvärlden i övrigt har kritiserat nedskärningarna i utbildningen.
För att kunna lyfta Finland måste vi vara ett föregångsland inom utbildning och forskning. SDP godkänner inte de nedskärningar som regeringen gör i utbildningen.
Regeringens sparåtgärder ställer upp strikta ramar för verksamheterna under undervisnings- och kulturministeriet. Jämlika utbildningstjänster av hög kvalitet från småbarnspedagogik till högskola måste tillförsäkras alla också när resurserna minskar. Förvaltningsområdet är föremål för en betydande anslagsminskning fram till 2020. Oroväckande är att i detta läge har Finlands proportionella ställning som kompetenssamhälle försvagats och ökningen av utbildningsnivån har stannat av. De ungas kunskapsnivå sjunker och den finländska vetenskapen hotar sacka efter de konkurrerande ländernas.
Trots löftena blev effekterna av konkurrenskraftsavtalet inte kostnadsneutrala för kommunerna eller för ett flertal andra utbildningsanordnare. Regeringen beslutade att exempelvis universiteten, yrkeshögskolorna och privata utbildningsanordnare inte får tillgång till de lättnader i arbetsgivaravgifterna som konkurrenskraftsavtalet medför.
Regeringen skär också i statsandelarna för småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen till följd av konkurrenskraftsavtalet. Indexsänkningarna i fråga om statsandelarna för basservicen har lett till att regeringen gör ytterligare nedskärningar i resurserna för bland annat småbarnspedagogiken och kulturen. Också högskolorna drabbas av stora indexnedskärningar.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 39
Riksdagen förutsätter att regeringen följer konsekvenserna av nedskärningarna i utbildningsanslagen och i förekommande fall vidtar korrigerande åtgärder.
Regeringen har anvisat 300 miljoner euro som spetsprojektfinansieringen för kompetens och utbildning. En sådan satsning är bra men kan intet ersätta permanenta besparingar.
Regeringen leder landet in på en väg som äventyrar all förnyelse. Den här politiken gör att utbildningsnivån inte längre stiger. Nedskärningarna, som sträcker sig över hela utbildningskedjan från småbarnspedagogiken ända till universitetens undervisnings- och forskningsarbete, undergräver en hållbar ekonomisk tillväxt, utveckling av exporten, uppkomsten av nya högproduktiva arbetstillfällen och förändringar i näringsstrukturen.
Regeringen har genom besluten redovisat sin värdegrund. Trots alla löften har den gått in för att skära i utbildningsanslagen. Besluten om nedskärningar är alldeles för omfattande både i absoluta siffror och i relation till förvaltningsområdet för undervisning och utbildning. De beslut om att skära i utbildningen som regeringen Sipilä har fattat kommer i det långa loppet att stå Finland och finländarna mycket dyrt.
En hållbar balansering av de offentliga finanserna kräver en omsorgsfull planering och lagberedning där de sakkunnigas insikter utnyttjas och det civila samhället hörs. Vill man verkligen nå de eftersträvade målen måste åtgärdernas konsekvenser bedömas i ett brett perspektiv och beredarna sätta sig in i lagstiftningen innan besluten fattas. Tyvärr har regeringen valt en annan väg.
Att skära i pedagogik, utbildning och forskning har inte varit befogat med avseende på finländarnas andliga och materiella framtid.
Utbildning och forskning är grunden för ekonomisk tillväxt och delaktighet
I stället för nedskärningar, utarmning och segregering vill SDP utveckla det finländska skolsystemet i ett brett perspektiv och på lång sikt. Målet är att inleda en beredning var syfte är att skapa en övergripande och obruten studieväg från småbarnspedagogik till slutet av andra stadiet med utnyttjande av den främsta forskningen och internationella erfarenheter samt resultat av försök i Finland.
Övergången från dagvård till förskola, från förskola till nybörjarundervisning och från lågstadiet till högstadiet och vidare till andra stadiet är viktiga skeden i barnens och ungdomarnas liv och ofta är de avgörande övergångsfaser. Övergångsfaserna har upprepade gånger konstaterats vara det största problemet vid skolavhopp, avbrott i skolgången och utslagning. Redan under decennier har man letat efter en lösning på problemet men resultatet har varit magert. Fortfarande saknar nästan 10 000 unga i varje årsklass examen på andra stadiet.
Varje ung person behöver tillräckliga kunskaper och färdigheter för att klara sig i en värld i förändring. Det handlar framförallt om möjligheterna till framgång i arbetslivet och livslångt lärande. För närvarande förebådar utslagning från utbildning på andra stadiet jämfört med högutbildade sämre hälsotillstånd, fler arbetslöshetsperioder och en betydligt kortare karriär i arbetslivet. Denna utveckling kan stärkas ytterligare när kompetenskraven i arbetslivet växer.
För att rättigheter och skyldigheter ska vara i balans bör vi som samhälle kunna kräva att de unga satsar på sin kompetens och erbjuda dem stöd för att nå målet. Läroplikten bör därför förlängas till 18 år och utbildning på andra stadiet göras avgiftsfritt.
Det är oroväckande att antalet unga med svag läs- och skrivförmåga har ökat under snart två decennier. Detta framgick av Pisa-utvärderingen 2015 då läsförmågan testades. Finland ligger visserligen fortfarande i topp, dvs. på fjärde plats bland 73 länder, när det gäller läsförmåga men hela 11 procent eller ungefär 6 000 ungdomar är så svaga på att förstå och omfatta texter att de inte klarar av vardagliga situationer. Unga personers läsförmåga är så dålig att de har svårt att klara av vardagssysslor och oförmågan kan vara ett hinder för fortsatta studier och framgång i arbetslivet. Antalet svaga läsare har ökat bland såväl pojkar som flickor men mest bland pojkar.
Ett ytterligare bekymmer är att också de psykiska problemen hos barn och unga har ökat. Enligt uppgift till finansutskottet mår rentav en femtedel av barn och unga dåligt.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 40
Riksdagen förutsätter att regeringen börjar bereda grundande av ett centrum för läs- och skrivkunnighet.
Reservationens förslag till uttalande 41
Riksdagen förutsätter att regeringen ger ett löfte om att främja välmående och vidtar konkreta åtgärder för att förbättra skolhälsovården på ett sätt som gör det möjligt att genom multiprofessionellt samarbeta reagera i tid på psykiska problem hos barn och unga.
Förläng läroplikten och stärk ungdomsgarantin
Sysselsättningen för personer med bara grundläggande utbildning är cirka 40 procent, medan siffran för högskoleutbildade är över 85 procent och för personer med examen på andra stadiet är cirka 70 procent. De som enbart har gått ut grundskolan har en arbetskarriär på nätt och jämt 20 år medan personer med högskoleutbildning har cirka 35 år i arbetslivet. Det är absolut nödvändigt att höja utbildningsnivån om vi vill få till stånd bättre sysselsättningstal.
Det finns fortfarande nästan 100 000 personer under 30 år som saknar examen efter grundskolestadiet. Nästan 10 000 unga i varje årsklass saknar examen på andra stadiet. För dem blir det allt svårare att komma in på arbetsmarknaden. Särskilt marginalisering bland pojkar är ett betydande problem och syns i ökad arbetslöshet bland unga män.
Strukturförändringarna i ekonomi och arbetsliv höjer kompetenskraven i arbetslivet. Under de senaste 30 åren har 600 000 arbetstillfällen där grundskoleutbildning räckt till för jobbet försvunnit från arbetsmarknaden. Däremot har arbetstillfällena för personer med högre utbildning blivit allt fler.
Det är till syvende och sist ett positivt fenomen eftersom en högre kompetensnivå innebär högre produktivitet, snabbare ekonomisk tillväxt och en högre levnadsstandard. Fenomenet är värt allt stöd. När arbetsmarknaden står inför en omvälvning är satsningar på utbildning det bästa sättet att se till att Finland hålls på benen.
Numera, och i synnerhet i framtiden, klarar man sig inte med enbart grundskolan. Målet måste därför vara att hela årsklassen får utbildning på andra stadiet och att livslångt lärande vinner terräng. Läroplikten måste således förlängas och utbildning på andra stadiet vara gratis. Ingen ska av ekonomiska skäl hindras från att avlägga examen på andra stadiet.
Övergången till andra stadiet är en viktig fas där de unga för första gången tvingas göra val som gäller hela deras utbildningskarriär. Utbildningsgarantin har i någon mån korrigerat läget, men fortfarande inleder ungefär åtta procent av de som gått ut grundskolan inte en examensinriktad utbildning följande höst. Många av de som inleder utbildningen slutför den dessutom inte. Ett sätt att komma åt missförhållandet är att förlänga läropliktsåldern till 18 år.
Det och gratis utbildning på andra stadiet är en relativt fördelaktig reform jämfört med nyttan. Statens ekonomiska forskningscentral VATT har gjort den bedömningen att ett år till av läroplikt innebär kostnader på 17—27 miljoner euro per år. Spridningen beror på i vilken mån läromedlen kan cirkuleras. Satsningen skulle återbetala sig mångfaldigt i form av ökad sysselsättning och minskad marginalisering.
Det krävs förvisso också andra åtgärder för att få in unga och unga vuxna på arbetsmarknaden. Åtgärder som stöder sysselsättning och utbildning hör till de allra effektivaste för att motverka marginalisering.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 42
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition som innebär att läroplikten förlängs till 18 år och att utbildning på andra stadiet ges gratis.
Regeringen tänker kraftigt köra ned ungdomsgarantin och ersätta den med ett spetsprojekt för en kollektiv garanti. I praktiken innebär det här att finansieringen av ungdomsgarantin kan minska med hela 96 procent. På denna punkt, som i så många andra frågor, bildar spetsprojektet en dimridå för att dölja det faktum att man av rent ideologiska skäl vill köra ned ett fungerande system och i stället erbjuda blott smulor. SDP lade vintern 2017 fram sin modell för hur ungdomsgarantin kan utvecklas.
Regeringen är i färd med att skära bort 20 miljoner euro, dvs. 80 procent, av anslagen för ett kompetensprogram för unga vuxna. En följd av detta blir att många som saknar examen efter grundskolan i verkligheten lämnas åt sitt öde. Programmet har lyckats väl med att ta fram skräddarsydda studievägar och anslagen för programmet måste därför tryggas.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 43
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att aktivare inkludera unga människor, bekämpa marginalisering och höja utbildnings- och sysselsättningsnivån.
Tillgången till utbildning på andra stadiet måste tryggas
Ansvaret för att tillgången till utbildning på andra stadiet ska vara tillräcklig i regionalt och kvantitativt hänseende har inte lagts på någon bestämd aktör. Enligt grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning och utveckla sig själv.
Den geografiska tillgången till gymnasieutbildning har under de senaste åren varit tämligen jämn. Men ungdomarna i östra Finland har klart sämre geografisk tillgång till yrkesutbildning än andra ungdomar i genomsnitt. I synnerhet i Norra Karelen och Södra Savolax är avståndet mellan hemmet och läroanstalter som erbjuder yrkesutbildning klart längre än i landet i genomsnitt.
Utbudet av yrkesutbildning är klart sämre i östra Finland. I östra Finland har under 54 procent av ungdomarna under 16 år tillgång till tre olika yrkesutbildningar på ett avstånd om 10 kilometer från hemmet medan motsvarande siffra för samma ålderskategori i Fastlandsfinland är nästan 70 procent.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 44
Riksdagen förutsätter att det finns ett tillräckligt antal nybörjarplatser inom utbildningen på andra stadiet, geografiskt jämt fördelade över hela landet.
Bättre småbarnspedagogik
En högkvalitativ småbarnspedagogik är ett av de lönsammaste investeringsobjekten för samhället. Nobelpristagaren i ekonomi James Heckman har sagt att utbildningsinvesteringar ger störst avkastning när de sätts in i ett tidigt skede av livscykeln. Enligt OECD:s beräkningar ger varje euro som satsas på småbarnspedagogik en sex-sjufaldig avkastning.
Småbarnspedagogikens positiva verkningar på individens utveckling, skolframgång och senare integration i samhället är tveklösa. Forskning visar också att barn med svagare socioekonomisk bakgrund drar störst nytta av satsningarna. En euro som satsas på särskilt utsatta barn ger enligt senare forskning en trettonfaldig avkastning.
Högklassig småbarnspedagogik ökar jämlikheten och stärker humankapitalet i samhället och därmed också förutsättningarna för ekonomisk tillväxt.
En fungerande småbarnspedagogik stödjer utbudet på arbete. Lägre avgifter är ett effektivt sätt att öka incitamenten för att arbeta.
Men nyttan av småbarnspedagogiken ger avkastning bara om den håller hög klass och om alla barn har samma rätt till den. Allt detta kräver en kompetent och välutbildad personal. Grupperna måste vara tillräckligt små för att barnen ska kunna bemötas som individer och få en fostran och förskoleundervisning som håller hög kvalitet.
De nedskärningar som regeringen har gjort och begränsningen av den subjektiva rätten till dagvård äventyrar grunderna för Finlands högkvalitativa småbarnspedagogik. I sin skuggbudget föreslår SDP att gruppstorlekarna minskas och att den subjektiva rätten återinförs.
En högkvalitativ småbarnspedagogik kan effektivt stoppa upp kretsloppet av social utsatthet och förbättra barnens inlärningsmöjligheter i skolgången. Trots det ligger deltagandet i småbarnspedagogik bland finländska barn på en låg nivå i ett europeiskt perspektiv. År 2013 deltog 84 procent av 4—6-åringarna i Finland i småbarnspedagogiken. Graden av deltagande i småbarnspedagogik måste fås upp på europeisk nivå, 90—95 procent, eftersom deltagandet i småbarnspedagogik skapar grund för senare studier. Särskilt för utvecklingen hos barn med annan språk- och kulturbakgrund har småbarnspedagogiken en avgörande betydelse för språkinlärning, integration och senare skolframgång. En högre grad av deltagande förbättrar också kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och höjer sysselsättningsgraden.
I början av sin mandatperiod föreslog regeringen en kännbar förhöjning av avgifterna för småbarnspedagogik. Efter att ha satt sig in i problematiken gjorde den en U-sväng och föreslår nu att avgifterna sänks. Det är i sanning en bra reform. Men den modell för avgiftssänkningen som regeringen nu gått in för kommer inte riktigt till skott och uppvisar vissa fundamentala brister.
För det första sjunker avgiften för enföräldersfamiljer med bara ett barn klart mycket mindre än för andra föräldrar. Dessutom har avgiftsprocenten harmoniserats så att procenttalet stiger i familjer med tre personer och uppåt. Det här innebär att avgifterna stiger snabbare än nu om inkomsterna ökar, det vill säga att det effektiva marginalskatteuttaget stiger på sina ställen. Den följden fungerar inte som någon uppmuntran.
I sin skuggbudget lade SDP fram en egen mall för hur avgifterna skulle sänkas. I den mallen rättas de inbyggda felen till. Bland annat skulle avgiften för enföräldersfamiljer med ett barn sjukna mer än vad regeringen föreslår. SDP vill också höja gränsen för så kallad 0-avgiftsklass, vilket skulle befria fler familjer från avgift och innefatta exempelvis familjer med två medelinkomsttagarföräldrar. SDP har föreslagit att kommunerna ska kompenseras i statsbudgeten med 38 miljoner euro för bortfallet av avgiftsintäkter.
SDP har sedan länge haft som mål att småbarnspedagogiken ska vara avgiftsfri.
Den första augusti 2014 trädde en ny lag elev- och studerandevård i kraft som garanterar psykologtjänster för alla utbildningsstadier, det vill säga inom småbarnspedagogik, grundläggande utbildning samt gymnasier och yrkesskolor. Elev- och studerandevården borde utsträckas också till småbarnspedagogiken. Det här är nödvändigt både med hänsyn till barn inom småbarnspedagogiken och deras familjer och den yrkesutbildade personalen inom den krävande småbarnspedagogiken.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 45
Riksdagen förutsätter att regeringen återinför de tidigare gruppstorlekarna inom småbarnspedagogiken.
Reservationens förslag till uttalande 46
Riksdagen förutsätter att regeringen återinför den subjektiva rätten till småbarnspedagogik.
Reservationens förslag till uttalande 47
Riksdagen förutsätter att regeringen sänker avgifterna inom småbarnspedagogiken ytterligare och korrigerar felen i sin avgiftsmodell och att avgifterna stegvis sänks med sikte på att slopas helt.
Reservationens förslag till uttalande 48
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att höja graden av deltagande i småbarnspedagogik.
Reservationens förslag till uttalande 49
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att införa en modell för tidigt ingripande inom småbarnspedagogiken.
Sanera mögelskadade skolor och daghem och deras gårdar, samt bibliotek
Kommunerna investerar alltför lite trots att det finns gott om angelägna objekt och brådskande reparationsarbete. Framför allt skolor, daghem och bibliotek med mögelskador måste genast saneras så de blir trygga arbetsmiljöer. Vi har inte råd att låta barn eller anställda bli sjuka.
Staten erbjuder kommunerna stöd för kostnaderna för reparationsinvesteringar som en morot. De 100 miljoner euro som är öronmärkta för kommunerna kunde vara en grogrund för kommunens egen satsning och skulle bidra till att starta ett reparationsbygge på en miljard euro.
Tros att det eftersatta underhållet är stort behöver det inte vara en självklar lösning att reparera gamla byggnader enligt det tidigare konceptet. Grundskolelokalerna måste redan nu svara på framtidens utmaningar. De här groddpengarna kan också användas för nya handlingsmodeller i fråga om kommunernas servicebyggande. Byggnadernas användningssyfte bör kunna variera flexibelt. Daghem och servicehus kan placeras i varandras närhet till glädje för både barn och äldre. Också ombyggnad av bibliotek och placering av dem i dessa servicehelheter kan stödjas.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 50
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att påskynda investeringarna i reparation av mögelskadade skolor, daghem och bibliotek.
Kulturen tillhör alla
Kultur och konst får större betydelse i den postindustriella världen. Kreativt arbete och kulturgenererat välbefinnande är kittet som håller ihop samhället och ger livet mening. Kultur och kreativt arbete står för 4,2 procent av bnp i hela EU, och omsättningen uppgår till drygt 500 miljarder euro i EU-staterna. Kultur sysselsätter mer än 7 miljoner människor i EU. I Finland arbetar ungefär 100 000 personer med kultur.
Socialdemokraterna stöder en mångfaldig kultur där tjänsterna är gratis eller förmånliga. Den offentligt finansierade kulturen måste finnas nära människorna. Alla ska ha möjlighet att njuta av kultur eller att själv utöva den oberoende av plånbokens tjocklek. Också de som har konsten som sitt yrke måste garanteras en hygglig inkomst, något som i förlängningen tryggar konstens frihet.
Alla kommuner över hela landet måste kunna bjuda invånarna på kulturella upplevelser. Kommunerna ska erbjuda förmånliga eller avgiftsfria lokaler för kultur och idrott. Att utveckla konstfostran och att erbjuda grundundervisning i konst är ett hållbart sätt att främja välmåendet. Biblioteken är städernas vardagsrum som kan utvecklas till mångsidiga kulturella centra. En livskraftig kommun erbjuder också dem kultur som har svårt att själva komma till kulturen. Också vårdinrättningar serviceboende, daghem och skolor ska få ta del av kultur.
En revidering av statsandelssystemet för kultur är på gång. Det är en viktig reform som syftar till att bättre beakta de pågående förändringarna på konstfältet och i samhället. Det är klart att den kostnadsneutrala modell som regeringen driver i det här sammanhanget inte är hållbar utan skulle leda till minskade resurser. Reformen måste tvärtom sikta på att öka resurserna.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 51
Riksdagen förutsätter att finansieringsbasen för kulturen stärks så att tillgången till kulturtjänster tryggas på bred bas och för alla befolkningsgrupper.
Tillväxtprogram för kreativa branscher
Företag i kreativa branscher är i typfallet mycket små. Affärsverksamheten i kreativa branscher kan mångfaldigas om man bara finner de rätta ämnena för affärsverksamhet, sammanför dem som producerar och dem som produktifierar och lär sig att skapa värde för upphovsrättigheter.
Inom bokbranschen har det under senare år uppstått agenturer, förmedlingsorganisationer som sammanför, produktifierar och marknadsför verkportföljer runtom i världen. Inom många andra branscher tvingas upphovsmännen själva sälja sina produkter. Inom Tekes projekt som kompletterar programmet för de kreativa branscherna skapas produktifieringsföretag som kan produktutveckling och export. De förmår effektivt utnyttja satsningar i kulturexport som återställs i undervisningsministeriets anslag. De kreativa branschernas affärsverksamhet och internationalisering kan också gynnas genom att ändra beskattningen av upphovsrättsinkomster. Vi har föreslagit 5 miljoner euro i programmet för tillväxt inom de kreativa branscherna.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 52
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att inrätta ett tillväxtprogram för de kreativa branscherna.
Fritidsaktivitetslöfte
Föräldrarnas inkomster och utbildning styr i hög grad de ungas möjligheter till fritidsaktiviteter. Över en tredjedel av de unga har inte kunnat skaffa sig en fritidsaktivitet på grund av penningbrist. I fråga om ungdomar med utländskt modersmål är andelen nästan hälften. En del unga (17 procent) har inte träffat vänner på grund av ekonomiska skäl. Av barnen till de högst utbildade föräldrarna har 95 procent något slag av fritidsaktivitet medan siffran för barn till föräldrar med bara grundläggande utbildning är 74 procent. Sammanlagt 87 procent av 15—29-åringarna uppger att de har ett fritidsintresse.
Låga inkomster hos föräldrar får inte vara ett hinder för att ha fritidsintressen och utveckla sig själv. Tröskeln för självständiga fritidsaktiviteter måste göras lägre och det måste ses till att särskilt barn och ungdomar som riskerar bli utslagna får tillfälle att aktivera sig. Idrott och fritidsaktiviteter med låg tröskel bör ökas. Varje barn och ungdom ska ha minst en fritidsaktivitet.
För att avgifterna och utrustningen för fritidsaktiviteter inte ska öka ojämlikheten mellan familjerna, föreslår vi att kommunerna och organisationerna avger ett löfte om fritidsaktiviteter. Vi garanterar alla finländska barn en möjlighet att ha ett fritidsintresse. Vi har föreslagit 4 miljoner euro för att uppfylla löftet om fritidsaktiviteter.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 53
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att genomföra löftet om fritidsaktiviteter.
En avgiftsfri museimånad
Museerna ger alla en möjlighet att stanna upp och minnas gångna generationer, det vardagliga livet och vår kultur — och öppna fönstren mot internationella vindar inom konsten. Ett anslag på 2 miljoner euro reserveras för museernas jubileumsmånad.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 54
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att ordna en avgiftsfri museimånad.
10. Allmänbildande utbildning och småbarnspedagogisk verksamhet
30. Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för allmänbildande utbildning och småbarnspedagogik (förslagsanslag)
Det finländska skolsystemet är känt för sin lyckade kombination av goda kunskaper, jämlikhet och effektivitet. På senare år har det dock skett en klar försämring i fråga om studieresultat, trivsel i skolan, studiemotivation och attityder. För att stoppa denna oönskade utveckling och uppgradera den grundläggande utbildningen har samtliga riksdagsgrupper och hundratals sakkunniga och intressenter genomfört ett parlamentariskt baserad genomgripande reform av grundskolan. Baserat på gedigen forskning och politisk samsyn ger denna färdplan, godkänd av samtliga riksdagsgrupper, stöd för behovet av fortsatt finansiering för större jämlikhet och mindre grupper och av särskilda anslag för utveckling av grundskolan.
Inlärningsresultaten har försämrats också enligt internationella forskningsrön, och skillnaderna mellan skolorna håller på att öka. Men regeringen har ruinerat de anslag som den förra regeringen hade avsatt för att förbättra kvaliteten på den grundläggande utbildningen och minska undervisningsgrupperna. Det gör skolorna mindre jämlika bland annat eftersom skolor, där det finns många invandrare och barn som behöver större uppmärksamhet bland annat i undervisningen i finska, kan anställa färre lärare och andra medarbetare.
Ökad ojämlikhet och social marginalisering är allt starkare fenomen i vårt samhälle. Pisaundersökningarna har visat att de regionala skillnaderna och föräldrarnas bakgrund inverkar allt mer på inlärningsresultaten. En sådan utveckling äventyrar hela tanken med grundskolan och grundskolans styrka. Vi måste arbeta långsiktigt och konsekvent för att vända trenden och minska ojämlikheten och utslagningen. Det råder ännu ingen nolltolerans mot mobbning eftersom 7 procent av alla elever i grundskolan fortfarande mobbas. Vi behöver ett systematiskt och långsiktigt nationellt program mot mobbning, som alla skolor måste åta sig att följa. Det är också det bästa sättet att bekämpa marginalisering och skolavhopp.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.10.30 med 40 000 000 euro för bidrag till en högkvalitativ och jämlik grundläggande utbildning och godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 55
Riksdagen förutsätter att de nedskärningar som gjorts i den grundläggande utbildningen och den övriga allmänbildande utbildningen till följd av indexändringar och konkurrenskraftsavtalet stoppas och att nedskärningarna i anslagen till mindre undervisningsgrupper, större jämlikhet och utveckling av grundskolan återtas.
Reservationens förslag till uttalande 56
Riksdagen förutsätter att regeringen utarbetar ett nationellt program för att förebygga mobbning och utslagning i den småbarnspedagogiska verksamheten och i skolorna.
Reservationens förslag till uttalande 57
Riksdagen förutsätter att regeringen avsätter ett extra anslag för att minska undervisningsgrupperna för att de minskade grupperna inte ska inkräkta på jämlikhetsanslaget som går till flera olika ändamål och har gett de bästa resultaten.
31. Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för läroanstalter för fritt bildningsarbete (förslagsanslag)
Det fria bildningsarbetet syftar till att öka jämlikheten genom större tillgänglighet till utbildning. Det finns risk för att informationssamhället, som betonar öppenhet, stängs för i synnerhet seniorer, lågutbildade och personer utanför arbetsliv och utbildning.
Det fria bildningsarbetet producerar inte direkt validerad kompetens för fortbildning eller arbetsliv. I stället har det fått ta hand om utbildning av personer utanför arbetslivet, bland annat för att bevara deras arbetsförmåga och förebygga marginalisering och för att hjälpa äldre att bevara sin funktionsförmåga och lindra deras ensamhet.
I och med migrationen har det fria bildningsarbetet också återfått en del av sitt ursprungliga folkbildningsuppdrag. För första gången på flera årtionden bor det i Finland en hel folkgrupp, invandrarna, med låg utbildningsnivå. En del av invandrarna saknar helt och hållet grundläggande utbildning. På grund av den snabba informationstekniska utvecklingen finns det också bland den övriga befolkningen hos oss personer som inte är jämställda med andra i informationssamhället vad beträffar kunskaper och färdigheter.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.10.31 med 5 000 000 euro för understöd till läroanstalter för fritt bildningsarbete.
51. (29.10.51 och 52) Statsunderstöd för organisationer (fast anslag )
Resurserna till jämställdhetsarbete måste tryggas
Kvinnoorganisationernas Centralförbund och Naisjärjestöt yhteistyössä – Kvinnoorganisationer i Samarbete NYTKIS ry är paraplyorganisationer för föreningar och förbund som arbetar för jämställdhet mellan könen, kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter för flickor och kvinnor. Monika-Naiset liitto ry är en mångkulturell paraplyorganisation som tar fram och tillhandahåller särskilda tjänster för invandrarkvinnor och invandrarbarn som upplevt våld. Kvinnoorganisationernas verksamhet finansieras med budgetmedel. Statsunderstödet till kvinnoorganisationerna är litet i jämförelse med stödet till andra nationella paraplyorganisationer för samhällsaktiviteter bland allmänheten. Dessutom har anslaget minskat de senaste åren. Vi förutsätter att riksdagen ser till att de som arbetar för ökad jämställdhet får adekvata resurser.
Vi föreslår
Att riksdagen ökar moment 29.10.51 med 200 000 euro till statsunderstöd enligt lagen om statsbidrag till vissa kvinnoorganisationer (663/2007) för att säkerställa arbetet för större jämställdhet.
20. Yrkesutbildning
30. Statsandel och statsunderstöd för yrkesutbildningen (förslagsanslag)
Vi socialdemokrater stöder strukturella reformer på andra stadiet, men i motsats till regeringen utgår vi från att reformen av andra stadiet måste genomföras genom att spara in på förvaltning och lokaler, och inte på undervisning. De besparingar som den förra regeringen i sin helhet skulle ha gjort på utbildningen på andra stadiet drabbar nu bara yrkesutbildningen. Också många experter inom området har kritiserat neddragningarna inom yrkesutbildningen. Besparingarna äventyrar kvaliteten på yrkeskompetensen, den allmänna behörigheten för fortsatta studier och ungdomsgarantin.
Närundervisningen inom yrkesutbildningen har redan tidigare reducerats enormt, vilket försämrar undervisningskvaliteten. Så sent som på 1990-talet fick eleverna närundervisning motsvarande en full arbetsvecka, dvs. 38 timmar. I dag ligger man på många håll under 28 timmar. De som studerar till ett yrke får alltså inte mer undervisning än grundskoleeleverna. De omfattande nedskärningarna kommer utan vidare att märkas i utbildningskvaliteten och därigenom också i de ungas yrkesfärdigheter.
Vi socialdemokrater föreslår att det avsätts tillräckligt stora anslag för kommunerna för att anordna yrkesutbildning. Statsandelarna till kommunerna måste höjas för att stoppa den tidigare nedskärningen på 190 miljoner euro. Dessutom måste de nedskärningar återtas som gjorts i yrkesutbildningen till följd av indexsänkningar och konkurrenskraftsavtalet.
Yrkesinriktad arbetskrafts- och integrationsutbildning
Arbetslivet förändras i snabb takt. Yrkesinriktad arbetskraftsutbildning är ett effektivt verktyg för att uppdatera de arbetslösas kompetens och komplettera kompetensbehovet på arbetsmarknaden. Utbildningen gör det möjligt att snabbt reagera på omstruktureringar på det regionala planet.
Dessutom kan yrkesinriktad arbetskraftsutbildning vara ett effektivt verktyg för att möta matchningsproblemen på arbetsmarknaden. Nu ska den examensinriktade utbildningen flyttas över till undervisnings- och kulturministeriet och det gör utbildningsutbudet mer tungrott. Man kan inte nog understryka betydelsen av ett nytt yrke och kompletteringsutbildning. Det bygger en bro mellan olika arbeten och medverkar till att människor kan behålla jobbet. Den arbetskraftspolitiska utbildningen blir helt enkelt en bro mellan arbetslöshet och arbete.
Den positiva omstruktureringen inte minst i sydvästra Finland, men också på andra ställen, har gjort att det råder mycket stor brist på utbildad arbetskraft. I värsta fall kan det bli en käpp i hjulen för ekonomisk tillväxt.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.20.30 ökas med 10 000 000 euro för yrkesinriktad arbetskrafts- och integrationsutbildning och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 58
Riksdagen förutsätter att nedskärningarna inom yrkesutbildningen återtas och att det avsätts tillräckligt stora statsandelar för kommunerna så att de kan anordna yrkesutbildning också i fortsättningen.
33. Kompetensprogrammet för unga vuxna (fast anslag )
Det är mycket oroväckande att ungdomsarbetslösheten ökar och att unga människor tvingas ut i marginalen. Under den förra regeringsperioden togs en ungdomsgaranti fram och regeringen avsatte 60 miljoner euro varje år för att genomföra den. Ett av den nuvarande regeringens spetsprojekt har som mål att utveckla ungdomsgarantin och ge den karaktären av kollektiv garanti. För hela valperioden har regeringen avsatt 10 miljoner euro för spetsprojektet.
Tyvärr verkar regeringen inte satsa på att genomföra ungdomsgarantin och höja sysselsättningsnivån, utan man ger tvärtom upp målsättningen att höja kompetensnivån för dem som bara har grundskola i bagaget. I Finland finns det fortfarande 300 000 vuxna med bara grundskolekompetens. Dessutom har Finland fortfarande 100 000 unga vuxna under 30 år som saknar examen på andra stadiet. Sysselsättningen kan höjas genom att alla garanteras åtminstone examen på andra stadiet. Då har var och en möjlighet att upprätthålla och utveckla sin kompetens och allmänbildning oberoende av ålder, kön och förmögenhet. I kompetensprogrammet för unga vuxna har personer i 20—29-årsåldern som bara har gått ut grundskolan möjligheter att avlägga yrkes- eller specialyrkesexamen eller yrkesinriktad grundexamen.
Nu vill regeringen dra in programmet helt och hållet före slutet av nästa år, det vill säga regeringen vill göra det ännu svårare för de som löper störst risk att hamna i marginalen. Anslaget föreslås bli minskat med hela 80 procent, det vill säga 20 miljoner euro.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.20.33 med 20 000 000 euro för kompetensprogrammet för unga vuxna.
40. Högskoleundervisning och forskning
20. Gemensamma utgifter inom högskoleväsendet och vetenskapens område (reservationsanslag 3 år)
Högskolorna har praktiskt orienterad verksamhet inom forskning, utveckling och innovationer som är integrerad i undervisningen. Den vänder sig till arbetslivet i respektive regioner och avser att utveckla företagens konkurrenskraft och innovationer. Denna verksamhet måste få större synlighet och nyttiggöras i betydligt högre grad. Verksamheten behöver backas upp av relevanta finansiella instrument, alltså också av annat än bara innovationssedeln. Just nu är stöd till forskning och innovationer extra viktigt i områden där ekonomisk tillväxt kan skönjas tack vare positiv strukturomvandling.
Dessutom måste högskolorna snabbt och flexibelt kunna svara mot behovet av arbetskraft inom sina regioner. I ett flertal regioner ökar i synnerhet behovet av utbildning av ingenjör och diplomingenjör.
Flera internationella utvärderingar visar att de största problemen med forskning och innovation i Finland ska sökas i finansiering av och incitament för tillämpade forskning, utveckling av innovationer och samarbete mellan arbetsliv och näringsliv. Dessutom hotar flaskhalsarna i tillgången på kvalificerad arbetskraft göra tillväxten långsammare inom vissa sektorer och regioner.
Om vi vill se över vårt välfärdssamhälle och företagens konkurrenskraft gäller det att bättre ta vara på den FoU-verksamhet och de innovationer som yrkeshögskolorna sitter inne med. Yrkeshögskolorna satsar på lösningsinriktad verksamhet inom FoU och innovationer baserad på hög kompetens och interaktion. Det är där vi ska söka ett viktigt svar på utmaningarna inom vårt forsknings- och innovationssystem. Yrkeshögskolornas styrka finns i stark samverkan med intressenterna, bland annat med företag och arbetsliv, och samtidig involvering av de studerande. Finland behöver nya satsningar särskilt för att utnyttja yrkeshögskolornas kompetens inom FoU och innovationer, eftersom våra nationella finansiella instrument för innovationer och tillämpad forskning i yrkeshögskolorna är ganska små.
Finland upplever en positiv ekonomisk utveckling och det har ökat efterfrågan på arbetskraft. Flera av de viktigaste tillväxtbranscherna lider så stor brist på arbetskraft att det inkräktar på möjligheterna att utnyttja tillväxtpotentialen. De här farhågorna aktualiserades först i Egentliga Finland, där tillväxtbranscherna framför allt är marinindustrin och bilindustrin, men kompetent arbetskraft saknas också inom andra branscher. Exempelvis i Satakunta har det år funnits runt 700 nya lediga platser för ingenjörer och diplomingenjörer, men de sökande har varit bara 5—20 procent av antalet lediga platser. I Jyväskyläregionen råder det stor brist särskilt på kunnigt folk inom IKT-sektorn.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.40.20 med 5 000 000 euro till stöd för högskolorna inom regioner med positiv strukturomvandling.
50. Statlig finansiering av universitetens verksamhet (reservationsanslag 2 år)
Vi socialdemokrater vill skapa förutsättningar för bättre nationell konkurrenskraft genom att höja kompetens- och utbildningsnivån ytterligare, inte genom att medvetet sänka den. Bara så kan vi få verkliga besparingar.
En innovationsdriven och kompetensbaserad ekonomi kan inte fungera utan framgångsrika universitet. Nedskärningarna äventyrar högskolornas möjligheter att erbjuda högkvalitativ utbildning, sänker kunskapsnivån och krymper framför allt resurserna för den livsviktiga grundforskningen, som utgör grunden för framtidens innovationer. Om utbildningsnivån slutar stiga, har det stora följder för näringsstrukturen och för möjligheterna att skapa högkvalificerade arbetstillfällen.
Ändå säger regeringen att Finland ska lyftas genom innovationer och samtidigt skär den ned på grundforskning och vetenskap. Utbildningsnivån bland Finlands befolkning stiger inte längre på samma sätt som förr. I fråga om antal högt utbildade har vi ramlat från Europas topp till den mittersta kasten. Anslagen till spetsprojekt och enskilda anslagsökningar ändrar inte på det faktum att nedskärningarna i anslagen till universiteten den här valperioden varit så stora att toleransgränsen har överskridits. Därför måste regeringen återta de nedskärningar som drabbat basfinansieringen till följd av indexjusteringar och konkurrenskraftsavtalet.
Det behövs fler nybörjarplatser i högskolorna
Unga studerande arbetar hårt för sina studier och sin försörjning för att bygga sig en framtid och stötta vårt samhälle. Med avgiftsfri utbildning, finansiellt stöd till studier och smarta studiearrangemang ger vi studerande med varierande bakgrund möjligheter att bedriva högskolestudier. Vår utbildningspolitik måste tillförsäkra alla möjligheter att oavsett bakgrund få tillgång till den högsta utbildningen.
Internationella jämförelser har länge visat att Finland håller på halka efter i kompetens och utbildningsnivå vad beträffar både ungdomar och arbetsför befolkning. Högst utbildade var 40—44-åringarna 2015 och av dem hade 46 procent högskoleexamen, visar uppgifter från Statistikcentralen. I åldersgruppen 35—39 år var andelen 45 procent och i åldersgruppen 30—34 år 40 procent.
Samtidigt har utbildningsnivån upphört att öka och Finland har i det avseendet sjunkit ner till OECD-ländernas medelnivå. Pisaresultaten pekar på att de grundläggande färdigheterna bland ungdomarna har försämrats och att de lågpresterande eleverna har blivit. I Finland anses kompetensen bland de unga åldersklasserna överlag uppvisa en sjunkande trend.
Den stora anstormningen av sökande mellan andra och tredje stadiet kan ibland fördröja studiestarten med flera år. Om vi vill göra något åt anstormningen och höja utbildningsnivån i vårt land, måste vi få fler nybörjarplatser i högskolorna.
Projektet Tampere3
Tammerfors tekniska universitet, Tammerfors universitet och Tampereen ammattikorkeakoulu bygger tillsammans upp en ny modell för finländsk högskoleutbildning. Det nya högskolekomplexet inleder verksamheten den 1 januari 2019. Där möts forskning inom ekonomi, teknik, hälsa och samhälle. Tampere3 skapar en sektorsövergripande, entusiasmerande och globalt intressant forsknings- och lärmiljö som drar nytta av kontaktytorna mellan vetenskapsgrenarna.
De senaste decennierna har högskolorna i Tammerforsregionen intagit en central roll för vitaliteten och konkurrenskraften i regionen. Regionen har en stark utbildningsinfrastruktur. Starka branscher är bland annat ICT, programvara och produktionsteknik. VTT är i färd med att koncentrera sin kompetens inom tillverkningsindustri och sin forskning till Tammerfors. De tre högskolorna i Tammerfors, i synnerhet yrkeshögskolan och tekniska universitetet, har fokusområden och profileringar med en klar koppling till toppkompetenserna i regionen.
Direkt statlig finansiering är av stor betydelse för ekonomin i alla tre högskolor. Andelen kompletterande anslag är normalt sätt större för de universitet som går samman än för yrkeshögskolan. I bokslutet för Tammerfors tekniska universitet har bidragen från Tekes, som alltså ingår i bidragsintäkterna, utgjort en betydande andel av de totala intäkterna. Åren 2012—2016 var andelen cirka 13,5 procent av intäkterna för den egentliga verksamheten. Tillsammans motsvarar refinansieringen för Tammerfors universitet och Tammerfors tekniska universitet ungefär 11 procent av refinansieringen för universiteten i Finland.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.40.50 med 69 000 000 euro för finansieringen av universitetens verksamhet,
ökar moment 29.40.50 med 10 000 000 euro för fler nybörjarplatser på högskolenivå, och
ökar moment 29.40.50 med 10 000 000 euro för egentligt utvecklingssamarbete och att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 59
Riksdagen förutsätter att regeringen inför fler nybörjarplatser inom högskoleutbildningen för att avhjälpa anstormningen av sökande och höja utbildningsnivån.
Reservationens förslag till uttalande 60
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar de nedskärningar i basfinansieringen av universiteten som beror på indexjusteringar och konkurrenskraftsavtalet.
55. Statlig finansiering av yrkeshögskolornas verksamhet (reservationsanslag 2 år)
En innovationsdriven och kompetensbaserad ekonomi kan inte fungera utan framgångsrika yrkeshögskolor. Regeringen fortsätter på sin linje att skära i anslagen till yrkeshögskolorna. Nedskärningarna äventyrar yrkeshögskolornas möjligheter att erbjuda högkvalitativ utbildning, och det sänker kompetensnivån. Om utbildningsnivån slutar stiga, har det stora följder för näringsstrukturen och för möjligheterna att skapa högkvalificerade arbetstillfällen.
Ändå säger regeringen att Finland ska lyftas genom innovationer samtidigt som den skär ner på hela högskoleutbildningen. För varje euro som skärs ned inom forskning och undervisning reduceras ekonomin och arbetstillfällena med sex euro.
För vår konkurrenskraft behöver vi en stark högskolesektor av världsklass och yrkeshögskolorna är en väsentlig del. Regeringens kortsiktiga nedskärningslinje har satt den långsiktiga utvecklingen av yrkeshögskolorna på spel. Därför måste regeringen återta de nedskärningar som drabbat basfinansieringen till följd av indexjusteringar och konkurrenskraftsavtalet.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.40.55 med 44 000 000 euro för Tekes verksamhet och att följande uttalande godkänns:
Reservationens förslag till uttalande 61
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar de nedskärningar i basfinansieringen av universiteten som beror på indexjusteringar och konkurrenskraftsavtalet.
70. Studiestöd
55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)
De studiesociala förmånerna är en del av den sociala tryggheten och inte någon lön till studerande. De ska ge alla möjlighet att studera på heltid. Men för att alla ska ha möjlighet att studera på lika villkor måste det studiesociala stödsystemet vara välordnat och studiestödet vara indexbundet. Redan nu är studiepenningen mycket liten. I synnerhet det allra lägsta stödet, som studerande på andra stadiet får, är så litet att det inte räcker till för den grundläggande försörjningen. När studiepenningen släpar efter den allmänna höjningen i kostnadsnivån måste de studerande arbeta mer och mer vid sidan av studierna. Då drar studierna ut på tiden.
Det här ligger inte i linje med regeringens planer på förkortade studietider. Det står klart att den kraftigt nedskurna studiepenningen på sikt knappast kommer att räcka till, samtidigt som detta får konsekvenser för den grundlagsfästa möjligheten att oavsett medellöshet enligt förmåga och behov få utbildning, när kostnadsnivån stiger.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 62
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar nedskärningarna i studiepenningen.
80. Konst och kultur
04. Museiverkets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Nationalmuseum har redan länge haft planer på en utbyggnad och de preliminära planerna är klara. En utbyggnad är motiverad för att museet bättre ska kunna ta emot det nuvarande antalet besökare och för att samlingarna ska kunna visas för allmänheten utifrån dagens krav.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 63
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att främja en utbyggnad av nationalmuseum.
06. Omkostnader för Nationella audiovisuella institutet (reservationsanslag 2 år)
Mellan 2014 och 2018 har anslagen till Nationella audiovisuella institutet skurits ner med drygt en femtedel. Därmed har verksamheten krympt avsevärt och institutet har sett sig tvunget att stänga museet för levande bilder. Om nedskärningarna fortsätter i samma takt har institutet inga möjligheter att uppfylla de mål som lagts upp för det eller att utföra sina lagfästa uppgifter. Anslaget måste alltså höjas för att säkerställa verksamheten.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.80.06 med 1 100 000 euro för Nationella audiovisuella institutets omkostnader och att följande uttalande godkänns:
Reservationens förslag till uttalande 64
Riksdagen förutsätter att regeringen säkerställer att Nationella audiovisuella institutet kan fortsätta med sin verksamhet och får adekvata resurser.
31. Statsandel och statsunderstöd för driftskostnader för teatrar, orkestrar och museer (förslagsanslag)
Konst ger livet mening i flera hänseenden och konst består av verk som skapats av människor och de genererar estetiska upplevelser. Konst är också ett verktyg för att uttrycka sig, ta ställning och skapa välbefinnande. Via konst kan människan glömma vardagen för en stund och uppleva att livet består av något som höjer sig över det alldagliga. I en människas liv är konst nära förknippat med värderingar och betydelser. Konst kan lära oss att visa större mänsklighet och bry oss om varandra. För att lära oss förstå konst måste vi stanna upp och ge oss en möjlighet att uppleva kost.
Teatrar, orkestrar och museer har en enorm betydelse för kulturutbudet i hela landet, tillgången till kultur och funktionen som nationens kollektiva minne. Nedskärningarna minskar sysselsättningen inom kulturområdet och ökar kraven på kommunerna att höja sin medfinansiering.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.80.31 med 3 000 000 euro i stöd till teatrars och orkestrars verksamhet och godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 65
Riksdagen förutsätter att regeringen tilldelar konsten och kulturen bidrag i sysselsättningsfrämjande syfte ur de outdelade tippningsvinstmedlen.
50. Vissa understöd (reservationsanslag 3 år)
Världen över lyfter man fram tillståndet i det civila samhället som ett led i demokrati, mänskliga rättigheter, delaktighet och välfärd. Också EU tillerkänner de icke-vinstsyftande medborgaraktörerna, tjänsteleverantörerna och frivilligarbetarna en viktig roll för att manifestera medborgaraktiviteten.
Den civila aktiviteten kan främja delaktigheten, den sociala sammanhållningen på det lokala planet och dialogen mellan generationerna. På EU-nivå främjar aktiviteterna hållbar utveckling, sysselsättning, social rättvisa, ekonomisk tillväxt och miljöaspekter. Vi har också här i Finland känt oro över tillståndet för demokratin och i det civila samhället i dessa tider av stora förändringar. Ju större mångfalden i samhället är, desto bättre beredskap har det att klara av kriser.
Samtidigt som undervisnings- och kulturministeriet har slagit samman anslagen till organisationerna under ett enda moment har det också gjort neddragningar i dem. Förklaringen till använd-ningsändamålen har blivit allt mer diffus. Till exempel nämns inte fredsarbetet längre särskilt.
Extra oroväckande är läget för Förbundet för mänskliga rättigheter. Förbundet är den enda organisationen i landet som heltäckande följer upp människorättssituationen i Finland. I sin utrikespolitik understryker Finland människorättsorganisationernas betydelse och hur viktigt det är att de som försvarar mänskliga rättigheter får arbeta under säkra förhållanden. Förbundet har genererat viktig information om bland annat diskriminering i Finland och det undersöker för närvarande så kallat hedersrelaterat våld som är ett mycket aktuellt problem i Finland just nu, vilket varit önskemålet från ett flertal myndigheter. Flera ministerier lutar sig mot förbundets expertis och förbundet ombeds ofta lämna officiella yttranden. På begäran av internationella organ (OSSE, Europarådet etc.) som besöker Finland lämnar Förbundet för mänskliga rättigheter rapporter om läget i Finland och rapporterar dessutom till de FN-kommittéer som övervakar konventionerna om mänskliga rättigheter.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.80.50 med 1 700 000 euro för statsunderstöd till organisationer och att följande uttalande godkänns:
Reservationens förslag till uttalande 66
Riksdagen förutsätter att regeringen dels säkerställer förutsättningarna för ett civilt samhälle präglat av mångfald och för frivilligorganisationernas verksamhet, dels ökar anslagen till frivilligorganisationerna.
90. Idrottsverksamhet
52. Statsandel för idrottsutbildningscenter samt finansiering för kostnader för utvärdering av idrottsvetenskapliga projekt (fast anslag)
Idrottsutbildningscentren (idrottsinstituten) ordnar grundläggande yrkesutbildning och tilläggsutbildning samt utbildning med fri inriktning inom idrottsområdet. I Finland finns det elva riksomfattande och tre regionala idrottsutbildningscenter.
Inom det fria bildningsarbetet ordnar idrottsutbildningscentren bland annat träningsutbildning och utbildning för idrottsföreningar, instruktörer, tränare och föreningsaktiva i samarbete med idrottsorganisationerna. De fungerar dessutom som utbildningscenter inom motionsidrott och hälsofrämjande motion för hela befolkningen. Därför måste nedskärningarna i anslagen under momentet återtas.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.90.52 med 174 000 euro till idrottsutbildningscentren.
91. Ungdomsarbete
51. Verkstadsverksamhet för unga och uppsökande ungdomsarbete (reservationsanslag 2 år)
Det är mycket oroväckande att ungdomsarbetslösheten ökar och att unga människor tvingas ut i marginalen. Under den förra regeringsperioden togs en ungdomsgaranti fram och regeringen avsatte 60 miljoner euro varje år för att genomföra den. Ett av den nuvarande regeringens spetsprojekt har som mål att utveckla ungdomsgarantin och ge den karaktären av kollektiv garanti. Regeringen har inte avsatt mer än 10 miljoner euro för spetsprojektet för hela valperioden.
Tyvärr verkar regeringen inte satsa på att genomföra ungdomsgarantin och höja sysselsättningsnivån, utan man ger tvärtom upp målsättningen att höja kompetensnivån för dem som bara har grundskola i bagaget. Dessutom har Finland fortfarande 100 000 unga vuxna under 30 år som saknar examen på andra stadiet. Sysselsättningen kan höjas genom att alla garanteras åtminstone examen på andra stadiet. Då har var och möjlighet att upprätthålla och utveckla sin kompetens och allmänbildning oberoende av ålder, kön och förmögenhet.
Det uppsökande ungdomsarbetet hjälper de unga som löper allra störst risk att marginaliseras. Antalet unga som nås av det uppsökande ungdomsarbetet har ökat klart på 2010-talet, så dess roll i det förebyggande arbetet har stärkts.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.91.51 med 3 000 000 euro för verkstadsverksamhet för unga och uppsökande ungdomsarbete.
Huvudtitel 30
JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Skogen är en av Finlands viktigaste naturresurser. Skogen är inte bara en omfattande och mångsidig källa till råvaror för industrin och för finansiell verksamhet i bred bemärkelse, den är också grunden för naturens mångfald och för ekosystemtjänster samt ryggraden för naturrelaterade fritidsintressen och rekreation samt turismnäringen. Finlands samhällsekonomi är beroende av hur vår skogssektor klarar sig. Det nationella skogsprogrammet och riktlinjerna i den skogspolitiska redogörelsen styr skogspolitiken. Skogssektorns framgång måste säkerställas över valperioderna parlamentariskt och i samförstånd. Skogssektorn behöver stabila riktlinjer för att trygga handlingsramarna och för att fortsatt kunna förnyas.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 67
Riksdagen förutsätter att regeringen inrättar en parlamentarisk arbetsgrupp som kartlägger skogsbranschens framtid över regeringsperioderna. Den ska föreslå reformer genom vilka en motiverande skogsbeskattning tryggar industrins virkesanskaffning, ser till skogsnaturens mångfald och främjar skogsbranschens utbildning i Finland.
01. Förvaltning och forskning
01. Jord- och skogsbruksministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
En tjänst som djurskyddsombudsman inrättades förra regeringsperioden på initiativ av SDP för att samordna den rikstäckande djurskyddspolitiken. Det var en visstidstjänst som upphörde vid utgången av 2015. Tjänsten finansierades med medel från jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde. Kostnaderna har uppgått till cirka 100 000 euro per år. Ärenden som anknyter till djurrättigheter såsom djurens välbefinnande, frågor kring matens ursprung samt intresse för att hålla keldjur skapar ett behov för en självständig statlig myndighet. En djurskyddsombudsman behövs också i fortsättningen för att koordinera samhällsagendan, debatten och politiken i anslutning till djurens rättigheter samt samarbetet mellan olika parter i djurskyddsfrågor. Tjänsten som djurskyddsombudsman bör inrättas på nytt och göras permanent.
SDP hyser oro över regeringens djurskyddspolitik. Totalreformen av djurskyddslagen har dragit ut på tiden och övrig lagstiftning om bättre djurhållning kämpar i motvind. Skrivningarna i regeringsprogrammet aktualiserar oro över hur ambitiös djurskyddslagen ska kunna göras om jordbruksproducenternas kostnader inte ska få stiga under innevarande regeringsperiod. Finland behöver både en djurskyddsombudsman för att koordinera den nationella djurskyddspolitiken och en ambitiös djurskyddslag, som svarar mot medborgarnas uppfattning om en god behandling av keldjur och produktionsdjur.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 68
Riksdagen förutsätter att tjänsten som djurskyddombudsman inrättas på nytt och att 100 000 euro anvisas för det ändamålet i 2018 års första tilläggsbudget.
10. Utveckling av landsbygden
55. Statsbidrag för 4H-verksamhet (reservationsanslag 2 år)
4H-organisationen utför ett nationellt betydande ungdomsarbete och är landets största ungdomsorganisation. 4H-verksamheten stödjer de ungas livskompetens, stödjer sysselsättning bland unga och sporrar till företagsamhet. Det är viktigt att jobba för att hålla organisationens resurser på en skälig nivå. Resurserna för 4H-verksamhet måste absolut tryggas också för 2018.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 69
Riksdagen förutsätter att regeringen tryggar tillräcklig finansiering för 4H-verksamheten.
63. Utvecklande av landsbygden (reservationsanslag 3 år)
Landsbygdens livskraft kan ökas genom att främja en självständig lokal verksamhet där invånarna är initiativtagare. Byaverksamhet är en verksamhetsform som har ökat i popularitet under de senaste åren. Byföreningar har ofta en viktig roll för bibehållande av lokal gemenskap och identitet och organiseringen av verksamhet. I byarna görs ett värdefullt och även ekonomiskt betydelsefullt arbete för trivsel, företag, tjänster och säkerhet i området.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 70
Riksdagen förutsätter att regeringen tryggar byaverksamheten också fortsättningen genom ett tillräckligt anslag.
40. Naturresursekonomi
51. Främjande av fiskerihushållningen (reservationsanslag 2 år)
Regeringen höjer fiskevårdsavgiften med cirka 15 procent från och med 2018. Förslaget till höjning väntas öka det årliga inflödet från avgifterna med 1,4 miljoner euro.
De extra medel som insamlas genom höjningen ska användas för att förbättra vården av fiskevatten. Men av summan föreslås det i jord- och skogsbruksutskottets betänkande att 70 procent ska gå till ägarna av vattenområdena som ersättning för fiskebelastningen.
Det har inte framgått några grunder för att öka ersättningarna till ägarna. När den nya lagen om fiske har trätt i kraft betalas ersättningar inte längre för avgiftsfritt mete och pilkfiske. Belastningen av avgiftsbelagt handredskapsfiske har i sin tur inte ökat.
Ägarna till fiskevattnen kan använda sina ersättningspengar utan någon som helst skyldighet att vårda sina vatten. Det finns inga garantier för att medlen för ersättningar till ägarna används för att vårda fiskevattnen i överensstämmelse med målen enligt lagen om fiske.
Reformen garanterar inte att inflödet från avgifterna ökar som önskat. Att höja priser minskar alltid betalningsbenägenheten och ökar samtidigt populariteten för kortvariga tillstånd på bekostnad av årstillstånd.
Vi anser att regeringen i stället för att höja avgiften ska fästa särskild uppmärksamhet vid att öka intresset för fiske och vid att effektivisera rådgivningen och övervakningen i fråga om de fiskare som har lämnat fiskevårdsavgiften obetald för att öka inflödet från avgifterna till målnivån enligt reformen av lagen om fiske.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 71
Riksdagen förutsätter att höjningen av fiskevårdsavgiften för 2018 återtas och att avgifterna återställs till 2017 års nivå.
Huvudtitel 31
KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Genom en stark, konsekvent och långsiktig trafikpolitik kan vi skapa förutsättningar för en hållbar ekonomi och ökad sysselsättning. Det främsta problemet i trafikpolitiken är för närvarande att den är så ryckig och saknar klara framtidsutsikter. Utifrån regeringsprogrammet och rambeslutet anslår regeringen pengar för bastrafikledshållningen på bekostnad av nya projekt. Den parlamentariska arbetsgruppens vilja var att det eftersatta underhållet ska åtgärdas, men regeringen kan inte berömmas för helheten. Den största satsningen i fråga om det eftersatta underhållet görs under 2018, medan anslagen för 2019 minskar avsevärt. Det långsiktiga perspektivet saknas och eftersom anslaget så kraftigt fokuserar på ett enskilt år kan regeringens grepp bidra till att höja entreprenadkostnaderna och därigenom försämra effekterna av satsningen.
De sakkunniga har fäst allvarlig uppmärksamhet vid att Sipiläs regering i praktiken lägger alla nya trafikprojekt på is för regeringsperioden. Den nuvarande regeringen driver exceptionellt få nya projekt som gagnar sysselsättningen, den ekonomiska tillväxten och boendet. Regeringen låter kommande regeringar ta hand om problemen. Vi hoppas därför att trafikarbetsgruppen lyckas nå samförstånd om hur det finska trafiknätet ska kunna utvecklas på lång sikt, gärna i ett tidsspann som sträcker sig över flera valperioder.
En planmässig och långsiktig beslutsprocess och finansiering när det gäller trafikleder och utveckling av trafiken är nödvändiga förutsättningar för en effektiv samhällspolitik och för näringslivets konkurrenskraft. En planmässig utveckling av lederna gör det dessutom lättare att söka och få EU:s TEN-T-stöd.
Finland har i sina klimatmål förbundit sig att sänka trafikens CO2-utsläpp till hälften av nuläget. Det lyckas inte enbart genom digitalisering, utan det krävs också investeringar i kollektivtrafik och i ett bättre fysiskt trafikledsnät. I fråga om kollektivtrafiken uppnådde riksdagen i samband med interpellationsdebatten samförstånd om att exempelvis en ökad spårtrafik kräver snabba investeringar i nya spår och renovering av bangårdar. Tågtrafiken tål inte en negativ utveckling. I dagsläget tvingas man exempelvis på Karelenbanan förlänga restiderna på grund av skador på banan. Vi har ingen tid att förlora, 2030 är snart här.
Kollektivtrafiken måste utvecklas. Det lyckas inte utan ett starkt stöd och god styrning från statsmaktens sida. Vi kan inte förlita oss enbart på marknaden för att uppnå klimatmålen. Regeringens politik tog fel kurs redan genom sin första budget. Genom en inbesparing på mindre än 13 miljoner euro skadade den bland annat tågtrafiken så att passagerarvolymen fortfarande inte har återhämtat sig på alla rutter. För att få till en positiv utveckling vore det viktigt att höja stödet till kollektivtrafiken.
En utveckling av trafiknätet skulle också i väsentlig grad stärka sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. Ur ett europeiskt perspektiv är Finland en östat, och trafikförbindelserna har stor betydelse för exportindustrin. Angående de anspråkslösa trafikledsprojekt som regeringen tänker starta nästa år kan det konstateras att de i alla fall stöder den internationella trafiken och de viktiga MBT-projekten, vilka i sin tur rör såväl kollektivtrafiken som planläggningen. Ett av regeringens mål har varit att förbättra arbetskraftens rörlighet. Också det målet skulle stödjas av en utbyggnad av den snabba stomtrafiken i pendelregionerna.
Regeringen föreslår att halveringen av farledsavgiften och slopandet av banavgift för godstrafik ska fortsätta nästa år, vilket stöder exportindustrin och är välkommet. Vägarna måste fås i sådant skick att de tål industritransporter också i framtiden.
I fråga om vägtrafiken bör den av regeringen föreslagna och av transportbranschen eftertraktade vinjettavgiften för tung trafik befrämjas. Då EU uppenbarligen kommer att förenkla cabotagereglerna bör tillsynsmyndigheterna ges bättre resurser och utbildning så att de kan bekämpa verksamhet som snedvrider konkurrensen. Det bör genom lag föreskrivas om klara straff för regelbrott.
Den skrotningspremie som införs på nytt nästa år har redan tidigare visat sig ge positiva effekter på vår ålderstigna bilpark. Vi uppmuntrar ändå regeringen till en vidareutveckling i syfte att skapa ett incitament med en jämnare effekt för hela bilbeståndet. De förändringar som sker i det stora beståndet av äldre bilar har en gynnsam effekt på miljön och trafiksäkerheten.
Regeringen har resolut gripit sig an de möjligheter som öppnat sig genom digitaliseringen. Det är därför beklagligt att regeringen underbudgeterat för cybersäkerheten, som utgör ett basalt villkor i det digitaliserade samhället. På grund av den finansiella basen har Kommunikationsverket inga möjligheter att lägga om den nuvarande resursfördelningen. Dagens resurser är helt otillräckliga med hänsyn till den digitala utvecklingen och dess behov. I ett internationellt perspektiv ligger Finlands resurser för cybersäkerhet på en betydligt lägre nivå än referentländerna. Vi uppmanar därför regeringen att se till att Cybersäkerhetscentret får de anslag som behövs för att svara på morgondagens utmaningar.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 72
Riksdagen förutsätter att regeringen höjer anslaget för Cybersäkerhetscentret till den nivå som behövs för att svara på morgondagens utmaningar.
01. Förvaltning och verksamhetsområdets gemensamma utgifter
88. Aktieförvärv (reservationsanslag 2 år)
Regeringen föreslår ett anslag på 2 miljoner euro för bolagisering av Trafikverkets trafikledningsfunktioner och till att öppna persontrafiken på järnvägarna för konkurrens samt i anslutning till ägarstyrningsarrangemangen, exempelvis betalning av teckningspriset för aktier, för de bolag som lyder under kommunikationsministeriets ägarstyrning.
Motiven för att stycka upp VR och bolagisera Trafikverkets trafikledningsfunktioner vilar på lös grund. Beredningen av projekten är inte transparent och principerna för god förvaltning har inte följts. Det har inte klargjorts för riksdagen vilken nytta en bolagisering av Trafikverkets trafikledningsfunktioner skulle ge. Inte heller har det presenterats några alternativa planer. Likaså är nyttan av en spjälkning av VR oklar, medan riskerna däremot är stora. Det är därför oansvarigt att på de grunder regeringen anför godkänna att projekten går vidare. De bör alltså inte beviljas sådana särskilda anslag som föreslås under momentet.
Under den sista fasen av den parlamentariska arbetsgruppens mandat är avsikten att gruppen ska utreda vilka strukturella alternativ den framtida utvecklingen av trafiken kräver. Nu bildar regeringen ensidigt ett bolag för styrning av vägtrafiken utan att den parlamentariska arbetsgruppen kan ta ställning till de framtida strukturerna.
Vi föreslår
att riksdagen minskar moment 31.01.88 med 2 000 000 euro och att momentet stryks i statsbudgeten samt att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 73
Riksdagen förutsätter att regeringen avhåller sig från att ensidigt bolagisera Trafikverkets ledningsuppgifter och ger den parlamentariska trafikarbetsgruppen arbetsro så att den inom den fastställda tidsplanen kan dra upp de framtida strukturella linjerna för trafiken.
10. Trafiknätet
20. Bastrafikledshållning (reservationsanslag 2 år)
Det är centralt med tanke på Finlands internationella konkurrenskraft att vi kan erbjuda en snabbare och mer fördelaktig logistik och nåbarhet på den stora marknaden i Asien. Vi föreslår att regeringen omedelbart börjar planera en för nuvarande och kommande näringar nödvändig järnvägslinje till Ishavet — Narvik, Skibotn eller Kirkenes — tillsammans med Norge. Målet är att byggandet av ”Nordens sidenväg” ska inledas i början av 2020. Finland måste agera aktivt och bygga en konkret handlingsmodell med exempelvis ett nytt konsortium tillsammans med nyckelföretag som aktör. Projektet görs till en internationellt attraktiv affärsmöjlighet.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 31.10.20 med 15 000 000 euro för bastrafikledshållning till Trafikverket för planering av en järnvägsförbindelse till Ishavet.
77. Utveckling av trafikledsnätet (reservationsanslag 3 år)
Regeringen har förbundit sig att iaktta förslaget från den parlamentariska arbetsgruppen för eftersatt underhåll om anslagsnivån för bastrafikledshållningen under regeringsperioden. I sin egen plan skär dock regeringen kraftigt ned på anslagen till utveckling av trafikledsnätet för att finansiera insatserna mot det eftersatta underhållet. Regeringens val ökar vår investeringsskuld i fråga om trafikledsnätet och många investeringar som skulle behövas med tanke på trafiken, boendet och näringspolitiken kommer nu att falla på de kommande regeringarnas ansvar. Också den nytta investeringarna ger samhället skjuts nu upp eller går helt förlorad på grund av den internationella konkurrensen. Därför föreslår vi en ökning på 100 000 000 euro för utveckling av vägnätet till de bästa nya projekten för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. På så sätt förhindrar vi också att utvecklingen av vägnätet avstannar.
En planmässig och långsiktig beslutsprocess och finansiering när det gäller trafikleder och utveckling av trafiken är nödvändiga förutsättningar för en effektiv samhällspolitik och för näringslivets konkurrenskraft. En planmässig utveckling av lederna gör det dessutom lättare att söka och få EU:s TEN-T-stöd.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 31.10.77 med 100 000 000 euro för utveckling av trafikledsnätet.
30. Stöd till trafiken och köp av tjänster
63. Köp och utvecklande av kollektivtrafiktjänster (reservationsanslag 3 år)
Regeringen skar i sin budgetproposition för 2016 ner köptjänsterna för tågtrafiken med 12,8 miljoner euro, vilket skulle ha lett till nedlagd passagerartrafik på åtskilliga banavsnitt och nedskärningar av turer på många andra banavsnitt. Efter påtryckning från riksdagen och medborgare har trafiken på dessa banavsnitt dock fortsatt och fortsätter som trafikplikt till den 14 december 2019. Därefter är det på grund av att regeringen bereder en konkurrensutsättning av tågtrafiken återigen oklart hur trafiken kommer att se ut.
En långsiktig utveckling av tågtrafiken behövs med tanke på Finlands klimatmål. Vi har förbundit oss till en betydande minskning av utsläppen från trafiken fram till 2030. Därför föreslår vi en ökning på 10 000 000 euro för köp av kollektivtrafiktjänster, varigenom tågtrafiken återställs till en nivå som betjänar pendling, regionutvecklingen och klimatmålen.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 31.30.63 med 10 000 000 euro för köp av tågtrafiktjänster.
40. Kommunikationstjänster och kommunikationsnät samt stöd för kommunikation
45. Stöd till nyhets- och aktualitetsverksamhet vid tevekanaler som betjänar allmänintresset (reservationsanslag 3 år)
Mångfaldiga och pluralistiska medier är en grundförutsättning för att kunna utöva yttrandefriheten. De kommersiella medierna har en viktig roll när det gäller information till medborgarna och analys av samhälleliga frågor. Det är viktigt att det finns en tillräcklig och kontinuerlig nyhets- och aktualitetsverksamhet. Också innehållet bör finnas tillgängligt på de inhemska språken på ett mångsidigt sätt. I dagens brytningsläge är det därför också motiverat att delvis trygga utvecklingen av verksamheten och ett mångsidigt innehåll hos kommersiella medier med offentliga medel. Vid den fortsatta beredningen av stödformerna bör man beakta den samhälleliga nyttan av olika medier.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 74
Vid den fortsatta beredningen av stödformerna för kommunikation bör man beakta den samhälleliga nyttan av olika medier.
Huvudtitel 32
ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Konjunkturerna har stärkts och tillväxten har i år varit snabb. En långsiktigt hållbar tillväxt kräver dock att förutsättningarna för tillväxt stärks. För att stödja sysselsättningen på längre sikt behövs det strukturella reformer, en effektiv och aktiv arbetskraftspolitik och stöd för tillväxt som bygger på kompetens, innovationer och export.
Även staten måste satsa mer på forskning, utveckling och innovationer (FUI)
Andelen högteknik och förädlingsvärde inom vår export har minskat oroväckande. I nästa års budget borde regeringen med fast hand ha beslutat om insatser för att framför allt stödja en snabbare exportdriven ekonomisk tillväxt, investeringar och sysselsättning. Utan extra satsningar på forskning och produktutveckling riskerar Finland att förpassas till periferin i de globala värdekedjorna.
En ökad export av högteknik kräver djärvare tag. Även om exporten och därmed hela landets ekonomi har börjat växa med god fart måste fokus vara längre fram i tiden.
För att förnyas behöver våra företag avsevärda satsningar på forskning, utveckling och innovationer. Den industriella omvälvningen, exempelvis nya digitala typer av affärsverksamhet, produkter och tjänster, maskininlärning och artificiell intelligens, kräver att företagen gör massiva FUI-investeringar för att klara sig i den allt hårdare konkurrensen på världsmarknaden. Med tanke på klimatförändringen och den excessiva förbrukningen av naturresurser måste vi snabbt ändra våra vanor gällande produktion, konsumtion, boende och resande så att de bli mer hållbara. Den här strukturomvandlingen ger oss enorma möjligheter till ren och energieffektiv teknik, men utan betydande offentliga FUI-satsningar riskerar vi att gå miste om den här potentialen. FUI-finansieringen måste ses som en investering i framtiden, inte som en kostnad. Därför hade det varit viktigt att regeringen drar sitt strå till stacken och höjt budgetsatsningarna på FUI.
Den här regeringsperioden har vi varje år föreslagit extra FUI-anslag.
Service- och turismsektorn växer
Inkomsterna från turismen kan öka när det kommer fler internationella turister till landet och konsumtionen följaktligen ökar. Vi kan också utöka inkomsterna genom att producera lönsamma tjänster med mervärde för finländska och internationella turister. De globala trenderna bidrar till att turismpotentialen växer i Finland. I utvecklingen av turismen är det väsentligt att se till att de ökande strömmarna av turister och byggandet av infrastruktur för turismen inte äventyrar naturvärdena och miljöns hållbarhet.
Turisterna har allt större förväntningar. För att de upplevelser som erbjuds ska vara av hög kvalitet över hela linjen måste alla aktörer samarbeta och vara innovativa på lång sikt. Branschen måste produktifiera och bättre kunna nyttja hela året och inte bara två säsonger.
Det är viktigt att de små aktörerna inom branschen samarbetar så att turisterna kan garanteras breda och samlade tjänster, upplevelser och programtjänster med hög standard. Dessutom behövs kommunala och statliga insatser för att programtjänsterna ska vara av hög kvalitet.
Bra kommunikationer är nödvändiga för turismen. Hur omfattande och i vilket skick vägnätet är har stor betydelse för turismens regionala konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. När vägnätet utvecklas och repareras bör fortsättningsvis inte bara industrins behov beaktas utan också turismens möjligheter att fungera.
Bannätet är inte av modern standard på alla håll. Vi måste snabba upp elektrifieringen och se till att tågförbindelserna mellan de stora turismcentrumen räcker till. Kust- och inlandssjöfarten måste nyttiggöras mer inom turismen. Flygtrafiken måste få bättre verksamhetsbetingelser med tanke på turistresorna till Finland från utlandet. Med avseende på främjandet av turismen kräver den regionala flygtrafiken i vårt land samverkan bland annat för att matartrafiken ska bli smidigare när det gäller flygtrafik, järnvägar och landsvägar. Turismsektorn bereder sig på ökande efterfrågan och kommer att investera kraftigt de närmaste åren. Staten och kommunerna bör tillsammans med turistföretagen också satsa på attraktiva destinationer som får turisterna att stanna kvar längre i Finland. Vi måste ge Finland mer synlighet i världen för att locka hit utländska turister. Staten bör höja anslagen till Visit Finland.
Det är livsviktigt för sektorn att få kunnig arbetskraft. Om vi vill ha fler turister från nya länder måste vi stärka utbildningen inom turism på alla stadier och göra utbildningen mer arbetslivsorienterad. Språkkraven kommer att öka.
Vi måste få fart på den cirkulära ekonomin och delningsekonomin
Cirkulär ekonomi och delningsekonomi måste bli ett högprioriterat spetsprojekt inom regeringen eftersom tillväxtpotentialen är mångdubbelt större än inom bioekonomin. I Finland begränsar sig bioekonomin och användningen av virke i stor utsträckning till skogsindustrins råvaruförsörjning, energiproduktion och jordbruk. Utgångspunkten ska vara att förädla virke till en produkt med så högt förädlingsvärde som möjligt. Utifrån detta behöver vi en ambitiös vision för att bättre nyttiggöra den cirkulära ekonomin. Cirkulär ekonomi och delningsekonomi bör vara bättre förankrade som teman i regeringens spetsprojekt. Det breda samarbetet ska inte bara gälla ministerier utan också företag, kommuner, forskningsinstitut, hushåll och civilt samhälle. Färdplanen och åtgärdsprogrammet för cirkulär ekonomi, som tagits fram med Sitras hjälp och i ett brett samarbete, utgör en bra grund för fortsatt arbete.
Finland bör profileras som ett ledande land i kretsloppsekonomi i EU-kommissionens riktning, vilket skulle tillföra Finland inflytande i EU-beslutsfattandet. Finland bör också ta en aktiv roll i beredningen av EU:s framtida program och finansiella instrument. Jyrki Katainen, vice ordförande i EU-kommissionen, manade redan i december 2016 Finland till krafttag för att bli ledande land inom cirkulär ekonomi, eftersom inget annat land i Europa ännu blivit föregångare. Den cirkulära ekonomin måste bli ett av de främsta målen under Finlands period som EU-ordförandeland.
Målen måste integreras i all politik för näringar och ekonomi och visa vägen för finansiering av innovationer och offentliga investeringar. De innovativa investeringarna måste stärkas inom den offentliga upphandlingen. Lagstiftningen måste också medverka till att nya lösningar på området kan kommersialiseras. SDP har föreslagit ett tilläggsanslag på 2,5 miljoner euro för ett program för cirkulär ekonomi.
På grundval av det ovanstående föreslår vi att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 75
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att inrätta ett program för främjande av cirkulär ekonomi och delningsekonomi och reserverar tillräckliga medel för detta.
Stöd internationalisering inom små och medelstora företag
Ett syfte med stödsystemet bör vara att stödja tillväxt på lång sikt. Samhället bör arbeta effektivare för att nå det här målet framför allt genom att möjliggöra internationalisering i små och medelstora företag. Business Finland, som är under beredning, kommer att tillhandahålla tjänster kring internationalisering. Men i anknytning till detta behövs en aktör som flexibelt kan hjälpa små och medelstora företag vars resurser inte räcker till för att växa på nya marknader. Det här särskilda exportbolaget ska ha till uppgift att hjälpa exportföretag att effektivare nyttja potentiella nya marknader. Det särskilda exportbolaget ska backa upp företagens marknadsföring och tillhandahålla tjänster för marknadsanalys och kontakter i målländerna.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 76
Riksdagen förutsätter att statsrådet snabbt bereder en modell för effektivisering av de små och medelstora företagens export, varvid ett särskilt, samlande bolag samlar ett konsortium för anbudstävlingarna och erbjuder konsortiet behövliga allmänna tjänster, och att tillräckliga resurser reserveras för verksamheten.
Reservationens förslag till uttalande 77
Riksdagen förutsätter att statsrådet omedelbart börjar bereda ett sektorsövergripande program för att främja rekryteringen av internationella experter till Finland i syfte att stärka verksamhetsförutsättningarna för tillväxtföretag och öka de små och medelstora företagens export. Särskild uppmärksamhet måste fästas vid service till de anställdas familjer.
Stärka den positiva strukturförändringen och regionernas ekonomi i hela landet
Den ekonomiska tillväxten och det lilla uppsvinget i sysselsättningen har fördelats ojämnt mellan landskapen, och det finns risk för att skillnaderna i sysselsättningen mellan olika områden ökar ytterligare. För att hindra denna utveckling måste regeringen i högre grad beakta hela landet i sin finans- och sysselsättningspolitik. Genom att utveckla regionernas starka sidor och stödja utbildningen samt genom samarbete mellan offentlig och privat finansiering kan man betydligt effektivare än i dag påverka den ekonomiska utvecklingen i hela landet i en positiv riktning.
Regeringens satsningar på att stödja den ekonomiska tillväxten i Egentliga Finland är välkomna, även om man inte gav Åbo universitet rätt att utbilda diplomingenjörer. Nu måste det ändå säkerställas att också de övriga regionerna får ta del av den spirande tillväxten. Nu är det hög tid att satsa på investeringar som höjer sysselsättningen men också sätter fart på tillväxten på längre sikt. Det gäller såväl trafikleder som forskning och utbildning.
Satsningarna på trafikprojekt och underhåll av trafikledsnätet stärker sysselsättningen lokalt och stärker också på längre sikt näringslivets potential och landskapens vitalitet. Många områden och orter har redan klara planer på viktiga trafikprojekt som kan startas mycket snabbt. Samtidigt sätter de också fart på de privata investeringarna, till exempel för bostadsproduktion, vilka även de har positiva effekter.
Den ekonomiska tillväxten i Finland grundar sig på hög kompetens och förädlingsgrad och utbildad arbetskraft. Det är viktigt att man satsar på utbildning och forskning, med tanke på både den regionala ekonomin och samhällsekonomin. Nätet av yrkeshögskolor och den forskning, utveckling och innovationsverksamhet som bedrivs vid dem är viktiga för att svara på näringslivets kompetensbehov.
SDP föreslog i sin alternativa budget ett anslag på 7,5 miljoner euro för projekt som stöder de regionala ekonomierna.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 78
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att stärka den regionala ekonomin, det lokala näringslivet och en positiv strukturomvandling på lika villkor i hela Finland.
Sysselsättningspolitiken
I och med den tilltagande ekonomiska tillväxten är sysselsättningsläget i färd med att långsamt förbättras. Trots det har regeringen inte nått sitt sysselsättningsmål, utan sysselsättningen är enligt prognoserna i färd med att stanna vid drygt 70 procent i slutet av regeringsperioden.
Sysselsättningspolitiken kan inte stanna vid att vänta in att läget korrigeras av sig självt enbart genom tillväxten. Arbetslösheten och särskilt långtidsarbetslösheten ligger ännu på en alltför hög nivå. Att sysselsättningspolitiken försummats har lett till förlängda arbetslöshetsperioder för många, vilket har fördjupat den strukturella arbetslösheten och minskat möjligheterna att finna arbete ens när konjunkturen stiger. En passiv politik äventyrar dessutom tillgången till kompetent arbetskraft.
För att effektivt kunna ingripa i arbetslöshetsperioder behöver vi tillräckliga resurser för en aktiv arbetskraftspolitik. I Finland ligger resurserna på en undermålig nivå exempelvis jämfört med de övriga nordiska länderna vilket försvagar genomslaget för och kvaliteten på arbetskraftspolitiken väsentligt. Om arbetslöshetsperioderna förkortas med en dag stärks de offentliga finanserna med över 20 miljoner euro.
Den offentliga arbetsförmedlingen i Finland har dessutom bara en bråkdel av de resurser som motsvarande funktioner i de andra nordiska länderna får. En grundläggande förutsättning för en effektiv arbetskraftspolitik är att de arbetssökande får tillräckligt med personlig service när den behövs. I dag har arbets- och näringsbyråerna och kommunernas sysselsättningstjänster begränsade möjligheter att ge kunderna en god och effektiv service, eftersom inte har tillräckligt med personal.
Medan de övriga nordiska länderna satsar på en aktiv arbetskraftspolitik, går pengarna i Finland mer till passiva förmåner. Det enklaste sättet att öka resurserna för en aktiv arbetskraftspolitik är att använda utgifterna för de nuvarande passiva förmånerna i större utsträckning exempelvis för att finansiera lönesubvention.
Socialdemokraternas riksdagsgrupp har länge föreslagit införandet av en sysselsättningssedel enligt den så kallade Rinne-modellen. Den arbetssökande skulle automatiskt få en sysselsättningssedel (700 euro/månad) som motsvarar arbetslöshetsförmånens grundskydd eller den inkomstrelaterade trygghetens grundbelopp. Sedeln skulle kunna utnyttjas som stöd för arbetsgivarens lönekostnader. Det skulle göra det lättare att hitta jobb för de svårsysselsatta och det skulle förskjuta kostnaderna för sysselsättningsinsatserna från passiva utgifter mot en mer aktiv riktning.
Regeringen har gjort det möjligt att under fyra månader arbeta som företagare med bevarat utkomstskydd för arbetslösa, men studiemöjligheterna har stramats åt och trots löften har det inte blivit lättare att bedriva frivilliga studier.
Den planerade överföringen av arbetskrafts- och företagstjänsterna till landskapen i kombination med den omfattande privatiseringen av tjänsteproduktionen hotar leda till grava störningar i arbetskraftstjänsterna. Genom rätt dimensionerade åtgärder skulle den ekonomiska uppgången tillåta de åtgärder som med tanke på det strukturella hållbarhetsunderskottet är nödvändiga för att höja deltagandet i arbetslivet. Den centrala uppgiften är att målmedvetet sänka långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten. Det får inte äventyras genom ett nytt system som inte är utforskat och vars konsekvenser därför är okända — i synnerhet som det finns ett bevisligen fungerande alternativt som kan byggas ut. Resultaten från kommunförsöken med arbetskraftstjänster är mycket lovande och försöket bör förlängas och ges tillräckliga anslag.
Kommunerna känner bäst till de lokala omständigheterna. SDP föreslår att kommunerna ges en mer omfattande roll i hanteringen av sysselsättningen Kommunerna måste tillförsäkras en bred autonomi att ordna tillväxttjänsterna som de vill och också att i tillämpliga delar producera dem själv eller i mellankommunalt samarbete. Lokala aktörer måste ges frihet att fortsätta de kommunala försöken som gett utmärkta resultat. För mindre kommuner skapas en flexibel mall baserad på ömsesidiga överenskommelser. Främjande av sysselsättningen lyfts i SDP:s mall upp till en av kommunens mest centrala uppgifter. Det gäller särskilt att stärka de välfungerande sektorsövergripande servicecentrerna för arbetskraft.
Kommunerna bör ges starka incitament att föra en aktiv arbetskraftspolitik, och riksdagen bör säkerställa att det reserveras tillräckliga resurser för detta ändamål. Instrumenten för den konjunkturpolitiska och strategiska styrningen av arbetskraftstjänsterna måste säkras på riksnivå. Sysselsättningen måste lyftas upp som en av kommunernas viktigaste uppgiftsområden. I en kommunledd modell som grundar sig på samarbete mellan kommunerna och landskapen kan man utnyttja de kommunala aktörernas lokalkännedom och relationer till näringslivet.
Den kommunledda modellen ska trygga de tjänster som produceras av kommunerna och tredje sektorn. Organisationernas verksamhetsförutsättningar måste säkras. Servicenätet för dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden måste förenklas.
Organisationerna har en stor roll särskilt när det gäller att erbjuda jobb åt de mest svårsysselsatta. Organisationernas möjligheter att erbjuda de svårsysselsatta jobb har inskränkts på konstlad väg i och med regeringens val att begränsa antalet personer som kan sysselsättas med lönesubvention till 3 000. Det finns i och för sig resurser inom många områden, men de kan inte utnyttjas eftersom gränsen för antalet årsverken har nåtts. Den här onödiga regeln måste omedelbart slopas.
Invandrarna måste ges möjlighet att komma ut i arbetslivet snabbare. Integrationsutbildningen måste effektiviseras och sättas in tidigare, och utbildningsvägarna måste individualiseras i högre grad. Integrationsutbildningen måste få större resurser. SDP lade år 2016 fram sitt eget integrationspolitiska program. Programmet omfattar över 160 åtgärder som ger en effektivare integration.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 79
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar riksdagen en proposition om att arbetslöshetsförmånen kan utnyttjas som sysselsättningssedel i enlighet med Rinne-modellen.
Reservationens förslag till uttalande 80
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om förlängning av kommunförsöket för sysselsättning och om att det gradvis utvidgas till hela landet så att alla kommuner som så önskar kan delta i det. Tillräckliga anslag måste anvisas för förlängningen av försöket.
Reservationens förslag till uttalande 81
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar effektivare åtgärder för att främja integrationen i alla delar av landet.
Det är nödvändigt att satsa på kompetens
Under regeringen Sipiläs period hittills har långtidsarbetslösheten bland unga under 30 år ökat med 3 000 personer. Det är motiverat att samhället känner ett särskilt ansvar för att de unga har förutsättningar att få jobb. För 2018 har regeringen likväl beslutat lägga ned kompetensprogrammet för unga vuxna trots att det gett goda resultat. Vi måste fortsätta värna om de ungas studievägar och deras möjligheter att etablera sig i arbetslivet. Vi förutsätter att kompetensprogrammet för unga vuxna får fortsätta och att det anvisas tillräckliga anslag för det.
Regeringen planerar underlätta frivilliga studier med hjälp av utkomstskyddet för arbetslösa. Det är positivt. I samband med den reformen gäller det att se till att de studerande har faktisk möjlighet att slutföra studierna och avlägga en examen. Frivilliga studier bedrivs främst av de mer aktiva arbetslösa och av dem som har en studieplats.
Det är ofta svårt för en arbetslös att få studieplats. I de fallen har den arbetskraftspolitiska utbildningen varit en bra lösning. Tack vare den har också de som inte fått studieplats via de andra systemen kunna stärka sin kompetens och få fäste i arbetslivet. Den arbetskraftspolitiska utbildningen har en viktig roll när det gäller att svara på kompetensbehoven och matchningsproblemen på arbetsmarknaden, och den kan snabbt reagera på strukturförändringar i regionen. Regeringen har dragit ned på den arbetskraftspolitiska utbildningen. Utvecklingen måste gå i motsatt riktning. Vi måste utöka den yrkesinriktade arbetskraftspolitiska utbildningen.
Sammanfattningsvis måste vi trygga att de arbetslösa har flexibla möjligheter att studera och tillgång till behövliga stödåtgärder. Det måste anslås tillräckliga resurser för särskilda behov som kan uppstå under året i samband med såväl positiva som negativa strukturförändringar.
Matchningsproblemet på arbetsmarknaden kräver snabba insatser
Svårigheterna att matcha arbete och arbetstagare kan bli oförutsedda flaskhalsar för tillväxt och sysselsättning. Det finns inga enkla lösningar utan här behöver vi åtgärder inom flera politikområden samtidigt.
Med matchningsproblem avses vanligtvis skillnaderna mellan efterfrågan och utbud på arbete. Orsakerna är många, men oftast är det fråga om följande: De lediga arbetstillfällena och de arbetslösa arbetssökande finns inom olika branscher och i olika geografiska områden. De arbetslösas utbildning svarar inte nödvändigtvis mot arbetsgivarnas krav och önskemål. Långa arbetslöshetsperioder har kanske lett till att de arbetslösas arbetsförmåga och kompetens har försvagats. Yrkesstrukturerna har förändrats och kommer fortsatt att förändras till följd av den kraftiga strukturomvandlingen.
Nu bör vi tillsätta en brett förankrad arbetsgrupp som ska tänka igenom matchningsproblemen och försöka hitta genomförbara sätt att lösa dem. Syftet ska vara att på längre sikt bedöma svårigheterna med matchningen. Arbetet ska ta avstamp i värden som gäller arbetsplatser och strukturomvandling. Tidsplanen kunde läggas upp på så sätt att det finns färdiga förslag före ingången av nästa valperiod. Då kan förslagen tas med i den nya regeringens program och bli genomförda den vägen.
En av de viktigaste principerna ska vara att den negativa strukturomvandlingen ses som en chans. Vi behöver positiv regional och yrkesmässig rörlighet och bättre hänsyn till familjernas livssituationer.
Arbetskraftens rörlighet kan också främjas genom trafiklösningar och nya bostäder till skäligt pris i huvudstadsregionen och andra tillväxtcentrum. Vidare måste det ordnas tillräckligt med kollektivtrafik för resorna till och från arbetet, och befolkningsökningen i huvudstadsregionen måste beaktas genom bland annat en utveckling av huvudbanan. Det behövs massiva satsningar på grundläggande yrkesutbildning, omskolning, examensinriktad fortbildning och bättre engagemang och uppbackning hos företag och arbetsgivare när det gäller att hitta bostad och pendla till jobbet.
I och med den nya landskapsförvaltningen kommer de olika landskapen att behöva närings-, investerings- och utbildningspolitiska mål över kommungränserna. Bristen på kompetent arbetskraft och den höga arbetslösheten är utmaningar som måste tacklas samtidigt. Utmaningarna kommer att öka också därför att befolkningsökningen koncentreras till städerna och centrumen i landskapen.
01. Förvaltning
01. Arbets- och näringsministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Finland förlorar varje år hundratals miljoner i skatter och avgifter på grund av ekonomisk brottslighet och svart ekonomi. Det försämrar den finansiella basen för välfärdsstaten och skadar sund företagsverksamhet. Målet bör vara att Finland ligger i framkant i kampen mot svart ekonomi och ekonomisk brottslighet. Bekämpningen av den svarta ekonomin är ett långsiktigt arbete, varför de insatser som i form av ett spetsprojekt genomfördes förra valperioden bör få fortsätta och arbets- och näringsministeriet tilldelas behövliga anslag.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 32.01.01 med 2 000 000 euro för arbets- och näringsministeriets omkostnader för bekämpning av grå ekonomi.
20. Närings- och innovationspolitik
40. Stödjande av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet (förslagsanslag)
Andelen högteknik och förädlingsvärde inom vår export har minskat oroväckande. I nästa års budget borde regeringen med fast hand ha beslutat om insatser för att framför allt stödja en snabbare exportdriven ekonomisk tillväxt, investeringar och sysselsättning. Utan extra satsningar på forskning och produktutveckling riskerar Finland att förpassas till periferin i de globala värdekedjorna.
Den framtida ekonomiska tillväxten uppstår genom innovationer, så det är absolut nödvändigt att nu satsa mer på forskning och produktutveckling. Vi måste snabba upp den tekniska utvecklingen och fokusera kraftigare på en kompetensbaserad tillväxt.
Vetenskaplig forskning visar att stöd till forskning, utveckling och innovation är effektivast bland stödformer. Stöd till nya innovationer kan i bästa fall ha betydande konsekvenser för tillväxt, sysselsättning och ekonomisk förnyelse.
Trots att stöden för FoUI i fältet av företagsstöd är den enda stödformen som det i det nuvarande statsfinansiella läget kan hittas grunder för, har den sittande regeringen agerat rakt tvärtom och skurit ner i den mest effektfulla delen av företagsstöden. Vid sidan av nedskärningarna i forskning och utbildning har regeringen också skurit ner betydligt i finansieringen för Tekes. Att rikta in nedskärningarna på den sektor där stöden fungerar är ohållbart.
Stöden för forskning och utveckling bör höjas kännbart och samtidigt bör det ske en omvärdering i allokeringen av stöden för FoUI. Eftersom stöd för nya och små företag har bedömts vara de effektfullaste stöden, bör också FoUI-stöd i fortsättningen allokeras med större tyngd för denna sektor.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 32.20.40 med 60 000 000 euro för stödjande av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet och företagens internationalisering.
30. Sysselsättnings- och företagsamhetspolitik
01. Arbets- och näringsministeriets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Regeringen föreslår att arbets- och näringsbyråernas omkostnader sänks med 6 procent, det vill säga 10,555 miljoner euro jämfört med 2017. Minskningen ger negativa återverkningar på byråernas verksamhet och servicen till de arbetslösa. Genom nedskärningen kan inte ens tjänster och befattningar som blir lediga i samband med pensioneringar besättas, så resultatet blir omfattande minskningar av antalet årsverken.
Fler digitala tjänster kan inte ersätta tjänsterna till de mest utsatta arbetslösa. Vi vill påminna om att ett flertal uppskattningar gör gällande att cirka 20 procent av de långtidsarbetslösa inte använder elektroniska tjänster, antingen på grund av bristande kunskaper eller på grund av att de inte har tillgång till utrustning eller fungerande nätverk.
Många arbetslösa har upplevt att de intervjuer som görs med tre månaders mellanrum har gjort det lättare att komma ut på arbetsmarknaden. Samtidigt har människor som inte längre är arbetssökande avförts ur registren, vilket har minskat arbetslösheten enligt arbets- och näringsministeriets statistik. Nu har bara ungefär hälften av de arbetslösa intervjuats, trots att intervjuerna är lagfästa. De minskande personalresurserna hotar intervjuerna, för att inte tala om den behovsorienterade servicen.
Vi vill framhålla vikten av tillräckliga personalresurser och att personalens arbetshälsa måste tryggas. Personalen inom förvaltningen står under ett orimligt tryck på grund av dels resursbristen, dels de ständiga lagändringarna som förskjuter förvaltningsstrukturerna och arbetskraftspolitiken fram och tillbaka.
Genom landskapsreformen tänker regeringen bygga upp en marknadsstyrd beställar-utförarmodell och privatisera merparten av den offentliga arbetskraftstjänsterna. Vi menar att bland annat den sektorsövergripande servicen äventyras i den marknadsbaserade modellen. Det leder obestridligen till att servicen till de mest utsatta arbetslösa försvagas. Regeringen tänker upphäva lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, det vill säga den lag som gäller sektorsövergripande servicecenter för arbetskraft. Men samtidigt ska navigatorverksamheten för de unga göras permanent med motiveringen att den gett goda resultat. Navigatorverksamheten är till sin anda uttryckligen ett servicekoncept som avses i lagen om sektorsövergripande samservice Vi vill bibehålla kommunernas tydliga roll särskilt i fråga om tjänster till långtidsarbetslösa och godkänner inte upphävande av lagen.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 32.30.01 med 10 000 000 euro för arbets- och näringsbyråernas omkostnader och att momentets motivering ändras så att anslaget kan användas också för arbetskraftstjänster som produceras av kommunen.
51. Offentlig arbetskrafts- och företagsservice (reservationsanslag 2 år)
Lönesubvention och arbetskraftsutbildning
Regeringen föreslår att arbets- och näringsbyråernas anslag för lönesubvention sänks med 96,703 miljoner euro, varav en del kompenseras genom överföring till undervisnings- och kulturministeriets och social- och hälsovårdsministeriets utgiftsklasser. Beslutet minskar medlen för aktiva sysselsättningsåtgärder. Regeringen har de senaste åren dragit ned särskilt på den arbetskraftspolitiska utbildningen, trots att det inom vissa branscher redan råder brist på kompetens arbetskraft.
Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte är avsedd för att stärka sysselsättningsmöjligheterna för långtidsarbetslösa och hjälpa dem att få bättre grepp om sitt liv. År 2016 deltog uppskattningsvis 41 700 personer i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Motsvarande siffra år 2013 var uppskattningsvis 24 200, så ökningen är 73 procent. Deltagandet i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ökade mest bland personer över 25 år. Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte har tagit skada eftersom människor som inte har behov av rehabilitering tvingas dit. Det beror delvis på felaktig servicestyrning men också på de små anslagen för lönesubvention.
Regeringen föreslår att den lönesubvention på 100 procent som ges föreningar och stiftelser begränsas till högst 3 000 årsverken. Enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) kan till en förening eller en stiftelse som anställer en långtidsarbetslös i uppgifter som inte betraktas som näringsverksamhet, betalas lönesubvention under högst 12 månader till ett belopp av 100 procent av de lönekostnader för den som anställts med subventionen som motsvarar högst 65 procents arbetstid av den ordinarie maximiarbetstiden (7 kap. 9 § 1 mom. i lagen). Dessa uppgifter är viktiga för dem som har det allra svårast att få arbete. För många är möjligheten att få arbete i en organisation med full lönesubvention det enda realistiska alternativet att hitta ett första arbete efter en lång tid av arbetslöshet.
Kvoten på 3 000 personer med 100 procents lönesubvention i den tredje sektorn har lett till att organisationer inte längre sysselsätter lika många av de arbetslösa som är mest utsatta. Det är positivt att lönesubventionerat arbete styrs i större utsträckning till företag, eftersom de har de bästa resultaten i fråga om sysselsättning i fortsättningen. Men det att man samtidigt avvecklar sysselsättningen i organisationerna leder till mindre möjligheter till lönearbete för dem som är mest utsatta och till nedläggning av organisationernas betydande arbete för samhällelig välfärd.
Därför föreslår vi att taket på 3 000 personer för organisationernas hundraprocentiga lönesubvention slopas och resurserna för arbetskratspolitik ökas.
Ungdomsgarantin
Arbetslösheten bland unga under 30 år är fortfarande alldeles för hög. I stället för att köras ned bör ungdomsgarantin utvecklas så att inte en enda ungdom längre blir utan utbildningsplats på andra stadiet, fortsatta studier eller arbete. Regeringens planer och budgetnedskärningarna reducerar ungdomsgarantins serviceutbud, vilket hotar göra det svårare för unga att få studieplats eller jobb och planera framtiden.
SDP:s mål är att säkerställa anslagen för ungdomsgarantin och utveckla den så att den täcker hela barndomen och ungdomen. Vi vill tillföra programmet ett nytt element, nämligen att de unga ges stöd i livets brytningsskeden, exempelvis när de börjar den grundläggande utbildningen eller avslutar högskolestudierna och går ut i arbetslivet. I SDP:s ungdomsgarantimodell har kommunerna det övergripande ansvaret för att garantin uppfylls och de unga känner trygghet i alla faser av livet.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 32.30.51 med 20 000 000 euro för ungdomsgarantin och kompetensprogrammet för unga vuxna,
att riksdagen ökar moment 32.30.51 med 10 000 000 euro för lönesubventioner till organisationer,
att riksdagen ökar moment 32.30.51 med 60 000 000 euro för lönesubventioner,
att riksdagen ökar moment 32.30.51 med 20 000 000 euro för yrkesinriktad arbetskraftsutbildning och integrationsutbildning, och
att beslutsdelen i andra stycket 3 punkten i momentets motivering ändras så att maximigränsen på 3 000 sysselsatta personer och lönetaket stryks samt att följande uttalande godkänns:
Reservationens förslag till uttalande 82
Riksdagen förutsätter att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att slopa den i beslutsdelen till moment 32.30.51 angivna begränsningen till 3 000 årsverken för lönesubventioner till aktörer inom den tredje sektorn.
40. Företagens omvärld, marknadsreglering och arbetslivet
01. Konkurrens- och konsumentverkets omkostnader (reservationsanslag 2 år)
Ett mål för konkurrens- och konsumentpolitiken är en sund och välfungerande marknad där företag och andra verksamhetsutövare fungerar ansvarsfullt och beaktar också konsumenternas intressen. Under de senaste åren har målet varit att öka konkurrens- och konsumentärendenas samhälleliga vikt och genomslag. Konkurrens- och konsumentverket stödjer för sin del arbetet för att gynna kampen mot ekobrottslighet och svart ekonomi.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 32.40.01 med 1 500 000 euro för Konkurrens- och konsumentverkets omkostnader.
Huvudtitel 33
SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Regeringens politik drabbar allvarligt dem som har de lägsta inkomsterna. Samtidigt fattas det politiska beslut som ökar höginkomsttagarnas inkomster medan det skärs ned i utgifterna för utbildning och service. Finland är på väg mot en allt större ojämlikhet. Det här tär på det ömsesidiga förtroendet och gör många människor osäkra på sin framtid. Det måste till en ändring i politiken. Politiken måste befästa de starka sidorna i vårt samhälle. Den ekonomiska politiken måste vara rättvisare och öka människors inbördes förtroende och förtröstan inför framtiden.
I budgetpropositionen serverar regeringen nedskärningar i förmåner och service. Samtidigt driver den på social- och hälsovårdsreformen med dess massiva mål på en kostnadsbesparing om 3 miljarder euro. Detta i kombination med den marknadsvillkorade valfrihetsmodellen kan enligt sakkunniga inte innebära mycket annat än att servicen försämras eller att självriskandelarna ökar avsevärt.
I sin skuggbudget lade fram SDP ett omfattande reformprogram som skulle innebära ökad rättvisa och vända utveckling till ökad jämlikhet. I SDP:s alternativ betalas semesterpenningen ut på normalt sätt, förmånerna indexjusteras, pensionärer med små inkomster får se sina folk- och garantipensioner höjda och nedskärningarna i läkemedelsersättningarna återtas. Servicen för barnfamiljer, äldre och veteraner förbättras. Köpkraften ökas genom att beskattningen av små- och medelinkomsttagare lindras och genom att bibehålla barnavdraget oförändrat. Enligt beräkningar gjorda av riksdagens utredningstjänst skulle SDP:s alternativ minska inkomstskillnaderna och öka små- och medelinkomsttagarnas disponibla inkomster jämfört med regeringens proposition.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 83
Riksdagen förutsätter att regeringen gör en samlad analys av vad nedskärningarna, åtstramningarna och avgiftshöjningarna kostar vårt samhälle och hur individens och olika människogruppers ställning och sociala välfärd påverkas och att den utifrån det vidtar åtgärder för att hindra ojämlikheten från att öka.
Reservationens förslag till uttalande 84
Riksdagen förutsätter att regeringen fäster allvarlig vikt vid att snabbt stoppa de sociala problem som följer av utslagningen och tryggar mentalvårdstjänsterna och missbrukarvården.
Oskäliga indexfrysningar
Regeringen tänker med avsteg från den permanenta lagstiftningen frysa folkpensionsindex vid 2017 års nivå. Redan tidigare lät regeringen nivån för förmåner som ska justeras med folkpensionsindex sjunka efter att indextalet landat på minus 2016. Dessutom gjorde regeringen 2017 en nedskärning på 0,85 procent i förmåner som är bundna till folkpensionsindex. Nu tänker alltså regeringen frysa index vid den sänkta nivån för innevarande år. Det betyder en nedskärning av förmånerna med cirka 0,9 procent. Ändringen av indexjusteringarna avses bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande indexjusteringar av pensionerna. Förmånerna kommer alltså i fortsättningen att vara lägre än tidigare.
Indexnedskärningarna kumuleras dels genom de olika förmånerna, dels tidsmässigt. Regeringen konstaterar själv i budgetpropositionen att det ofta blir så att de olika ändringarna drabbar samma personer och hushåll och i synnerhet dem som länge åtnjutit vissa förmåner. Dessutom kan effekterna kumuleras beroende på livssituationen. För den som får flera olika förmåner ger också en enskild nedskärning kumulativa effekter, eftersom en indexsänkning samtidigt drabbar flera av de förmåner som personen får.
Vi kan inte acceptera regeringens linje där man utan en övergripande konsekvensanalys upprepade gånger riktar flera förmånsnedskärningar mot samma personer och därmed driver in dem i fattigdom och tvingar dem att bli mottagare av utkomststöd.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 85
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att köpkraften för de förmåner som är knutna till folkpensionsindex och konsumentprisindex tryggas i enlighet med hur levnadskostnadsindexet utvecklas.
Reformen av familjeledigheterna
Det nuvarande systemet för familjeledigheter har inte beaktat de förändringar som har skett i familjestrukturerna och i arbetslivet. I synnerhet mödrarna är numera borta långa perioder från arbetslivet, något som dels sänker sysselsättningsnivån, dels befäster löneskillnaderna mellan könen.
En översyn av familjeledigheterna på barnens och familjernas villkor är ett effektivt sätt att öka jämställdheten på arbetsmarknaden och öka sysselsättningen. Familjerna är betjänta av större flexibilitet i utnyttjandet av ledigheter och förmåner. De måste fungera för alla typer av familjer, från regnbågsfamiljer och enföräldersfamiljer till traditionella kärnfamiljer.
SDP offentliggjorde 2017 sin egen modell för familjeledigheterna. Modellen utgår från individuella och flexibla ledigheter för alla familjer, stöd för kvinnors arbetskarriärer, bättre möjligheter för pappor att vårda barn och möjlighet att överföra en förmån till någon annan än en förälder, beroende på familjens behov.
I SDP:s modell för ledighet av familjeskäl garanteras bägge föräldern en tre månaders inkomstbunden ledighet. Dessutom kan en sex månaders andel av den inkomstbundna ledigheten delas mellan föräldrarna på det sätt som familjen själv väljer. Ytterligare garanteras genom graviditetspeng ett 28 dagars förhöjt stöd genast i samband med födseln. Om förmånstagaren inte har haft några arbetsinkomster, betalas förmånerna till minimibelopp precis som nu. Utöver det får föräldrarna enligt eget val under ett år dela på en föräldrapenning till eurobelopp som de, om de så önskar, också kan halvera, varvid det utbetalas under en motsvarande längre tid.
För att familjeledighetsreformen verkligen ska ge den önskade nyttan för sysselsättningen måste den stödjas genom en fungerande småbarnspedagogik och en fungerande sysselsättningspolitik. Över hälften av de mammor som sköter sina barn hemma saknade jobb, enligt en utredning gjord av Institutet för hälsa och välfärd. Det är för många av dem svårt att hitta jobb. Sysselsättningen måste därför stödjas genom aktiva arbetskraftspolitiska åtgärder, exempelvis utbildning.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 86
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att genomföra en reform av familjeledigheterna. Reformen måste ge smidigare familjeledigheter på familjernas och barnens villkor, erbjuda papporna bättre möjligheter att sköta barnen och stärka jämställdheten i arbetslivet.
Vård- och landskapsreformen innebär väldiga risker.
Den av regeringen planerade social- och hälsovårdsreformen och i synnerhet den till reformen kopplade valfriheten är förknippad med stora risker och kostnadsökningar. De ekonomiska riskerna sammanhänger särskilt med bristen på konkurrens, att kostnaderna för tjänsteproducenter på basnivå läggs ut på landskapet, valet av kunder, hanteringen av tjänstenätet och ett bristfälligt genomförande av vårdintegrationen och en okontrollerat öppnande av marknaden.
Den främsta risken med den senaste valfrihetsmodellen är att den äventyrar sjukhusens jourverksamhet och på grund av den oförutsägbara användningen av kundsedlar splittrar upp den specialiserade sjukvården. Den specialiserade sjukvården i Finland är i det stora hela av mycket hög klass och dessutom kostnadseffektiv. Regeringen har uppfunnit en modell som bär i helt fel riktning.
Yttranden av sakkunniga har i hög grad lyft fram att i den valda modellen hotar kostnadsutvecklingen löpa amok och den offentliga sektorns möjlighet till övergripande styrning av servicen kommer att bli märkbart smalare. Att nå regeringens mål om en dämpning av kostnadsökningen med 3 miljarder anses allmänt orealistiskt med den valda modellen.
Samtidig ska regeringen begränsa ökningen av finansieringen för landskapen och därmed för vårdtjänsterna direkt genom en lag. När uppenbara kostnadstryck förenas med att begränsa finansieringen genom en lag, är risken uppenbar att mängden tjänster i framtiden måste gallras, eller att serviceavgifterna måste höjas märkbart.
Samtidigt uppstår det en risk att finansieringsmodellen för landskapen leder till ett tydligt finansieringsunderskott i andra områden än vårdtjänsterna. Finansieringen för landskapen ska på några undantag när ha allmän täckning, det vill säga att anslagen för uppgifter som övergår från staten och kommunerna till landskapen övergår från separata moment i statsbudgeten till moment med allmän täckning hos landskapen. På så sätt minskar riksdagens budgetmakt märkbart i fråga om de uppgifter som övergår från staten till landskapen. Finansieringsansvaret kvarstår hos staten, men möjligheterna att styra användningen av medlen utgår.
I trycket av växande kostnader för social- och hälsovårdstjänster är det sannolikt att landskapen förbrukar mer resurser för social- och hälsovårdstjänster än den kalkylerade finansieringen, varvid mindre pengar återstår för andra objekt.
Det har betydelse särskilt för finansieringen av arbetskraftstjänster: i fortsättningen saknar staten ett redskap för att påverka de anslag som faktiskt används för arbetskraftspolitiken exempelvis enligt konjunkturläget, eftersom beslut om det ska fattas av landskapet. Ändå betalas kostnaderna för arbetslösheten också i fortsättningen huvudsakligen av staten och socialförsäkringsanstalterna. Det innebär en klar olägenhet som försvagar möjligheterna att genomföra en effektiv och ändamålsenligt sysselsättningspolitik i framtiden.
Om reformen genomförs kontrollerat och stegvis i stället för att följa regeringens planer gäller det att först få ordning på det plan där social- och hälsovården ska ordnas (landskapen), därefter kan man besluta om finansieringssystemet och till slut kan man öka valfriheten på ett sätt som tryggar medborgarnas lika rätt till goda social- och hälsovårdstjänster i rätt tid. Utanför vårdtjänsterna bör vi gå vidare först efter omsorgsfulla överväganden och grundlig planering. Bara på så sätt kan vi hålla förändringsprocessen under kontroll och trygga de tjänster som är viktiga för medborgarna.
Reformen av social- och hälsovården måste genomföras med hänsyn till att skillnaderna i hälsa och välfärd måste minska, att alla ska få service på lika villkor och att tjänster i första hand ska produceras av den offentliga sektorn kompletterad av den privata och den tredje sektorn. Integrationen av tjänster måste genomföras med målet att kostnaderna kan dämpas utan att likabehandlingen av medborgarna sätts på spel.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 87
Riksdagen förutsätter att regeringen genomför reformen av social- och hälsovården utifrån de ursprungliga målen med hänsyn till att skillnaderna i hälsa och välfärd minskar, att alla ska få service på lika villkor och att integrationen av tjänster måste genomföras med målet att kostnaderna kan dämpas utan att likabehandlingen av medborgarna sätts på spel. Det bästa sättet att uppnå detta är att servicen i första hand produceras av den offentliga sektorn kompletterad av den privata och den tredje sektorn.
02. Tillsyn
07. Omkostnader för regionförvaltningsmyndigheternas ansvarsområde för arbetarskyddet (reservationsanslag 2 år)
Arbetarskyddsmyndigheterna fyller en viktig funktion i kampen mot svart ekonomi bland annat när det gäller tillsynen av rätten att arbeta, arbetsavtalslagen och beställaransvarslagen. I årets budget slopade regeringen den tidsbundna tilläggsresursen och tilläggsanslaget har heller inte återställts i budgetpropositionen för nästa år. Arbetarskyddsmyndigheterna måste få mer pengar för sitt viktiga tillsynsuppdrag när det gäller att bekämpa svart ekonomi.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 33.02.07 med 1 500 000 euro för regionförvaltningsmyndigheternas omkostnader.
10. Utjämning av familje- och boendekostnader, grundläggande utkomststöd samt vissa tjänster
Regeringens nedskärningar och frysningar av förmåner gör att de orsaksbaserade sociala trygghetsförmånerna inte längre lika självklart kommer i första hand i relation till utkomststödet, som är den sista utvägen inom socialvården. Utkomststödet ska vara temporärt men i dagsläget används det för att täcka de otillräckliga primära förmånerna, såsom bostadsbidraget. Systemet med utkomststöd innehåller inte samma typ av aktiverande element som de primära förmånerna och det ökar marginaleffekterna. Långsiktigt beroende av stödet passiverar och gör människor och familjer fattigare plus att det ökar risken för utslagning.
Enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL) har köpkraften när det gäller de inkomstöverföringar som är viktigast för barnfamiljer, bland annat barnbidrag, föräldradagpenning och hemvårdsstöd, sackat efter den allmänna prisstegringen och inkomstökningen. I ungefär hälften av de barnfamiljer som ligger under fattigdomsgränsen finns ingen som förvärvsarbetar. Om största delen av familjens sammanlagda inkomster utgörs av inkomstöverföringar, är risken för barnfattigdom stor.
Ekonomisk ojämlikhet visar sig i barnens dagliga liv i synnerhet i form av skillnader i konsumtion och hobbymöjligheter. Familjens låga inkomster kan leda till att barnen särbehandlas, utestängs och mobbas. Av Institutet för hälsa och välfärds kohortundersökning, som med hjälp av registermaterial följt upp barn födda 1987 fram till det att de fyllt 21 år, framgår det att antalet barn som är lågutbildade, får psykiska problem, omhändertas och gör sig skyldiga till mindre brott ökar om föräldrarna har fått utkomststöd under en längre tid. Samtidigt fick barnen problem med att klara sig ekonomiskt i vuxen ålder. Förhållandena i barndomen har således en betydande inverkan på den senare välfärden.
Vi kan inte acceptera beslut som behandlar barnfamiljerna ojämlikt. Exempel på sådana beslut är, utöver nedskärningarna i förmånerna fördubblingen av maxavgifterna för skolbarnens morgon- och eftermiddagsverksamhet, begränsningen av rätten till småbarnspedagogisk verksamhet samt nedskärningarna i utbildningen för barn och unga och särskilt i finansieringen av yrkesutbildningen på andra stadiet. Vi anser att nedskärningar i förmåner och tjänster till barnfamiljer inte får göras utan föregående, uttömmande bedömningar.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 88
Riksdagen förutsätter att regeringen bereder ett familjepolitiskt program i syfte att få ett slut på ojämlikhetsutvecklingen och med hänsyn till bland annat skatter, avgifter, förmåner och service samt möjligheterna att samordna arbete och familjeliv.
Reservationens förslag till uttalande 89
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att avskaffa barnfattigdomen.
51. Barnbidrag (förslagsanslag)
Regeringen har slopat indexförhöjningen av barnbidrag och skar dessutom ner barnbidragen ytterligare med 0,91 procent 2017. Regeringen har inte heller föreslagit fortsatt barnavdrag i beskattningen trots att det i familjer med små och medelstora inkomster har fungerat som en kompensation för nedskärningarna i barnbidraget. Vi kan inte acceptera enskilda nedskärningar som påverkar barnfamiljernas utkomst så länge regeringen envetet underlåter att göra en sammantagen konsekvensanalys. Regeringens beslut försvagar köpkraften hos dem som ska komma tillrätta med små förmåner och ökar fattigdomsrisken.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 90
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar de försämringar i barnbidraget som den genomfört under regeringsperioden och gör en samlad utvärdering av hur dess politik påverkar barnfamiljernas försörjning och barnfattigdomen innan nya förmånsbeslut tas.
53. Militärunderstöd (förslagsanslag)
Regeringen tänker frysa folkpensionsindex vid 2018 års nivå. Neddragningarna gäller de minsta förmånerna som är bundna till folkpensionsindex och därmed också militärunderstödets realnivå. Vi godtar inte regeringens nedskärningar som utan täckande konsekvensbedömningar ständigt riktas mot samma grupp av människor och försämrar deras köpkraft.
54. Bostadsbidrag (förslagsanslag)
Regeringen tänker sänka nivån på det allmänna bostadsbidraget genom att förlänga frysningen av de maximala boendeutgifter som godkänns vid beviljande av bostadsbidrag. Regeringen har i budgeterna för 2016 och 2017 frusit utgifterna vid nivån för 2015. Dessutom har regeringen sänkt de maximala boendeutgifterna i kommungrupperna 3 och 4. Nästa år tänker regeringen inte bara förlänga frysningen utan också binda de maximala boendeutgifterna vid levnadskostnadsindex i stället för hyresindex.
Ett av de vanligaste problemen med det allmänna bostadsbidraget är att den godtagbara hyresnivån är så låg i jämförelse med hyrorna på bostadsmarknaden. Lösningen kan inte vara att försvaga bostadsbidraget och frysa de maximala boendeutgifterna, vilket betyder att allt fler får en ökande självriskandel. Vi ser det som viktigt att dämpa ökningen av boendeutgifterna, men det är fel att försöka nå det målet genom att försvaga den dagliga utkomsten för förmånstagarna.
Många bidragstagare måste dryga ut det låga bostadsbidraget med långvarigt utkomststöd. I propositionen uppskattar regeringen att över 40 procent av inbesparingarna inom bostadsbidraget omvandlas till utgifter för utkomststödet och att propositionen kommer att höja utgifterna för utkomststöd med cirka 11,6 miljoner euro 2018. Det ökar fattigdomen och är fel väg att gå med tanke på elimineringen av flitfällorna. Samhällspolitiskt sett vore det en mer hållbar lösning med högre primära förmåner, så att utkomststödet, som är hjälp i sista hand, som regel ska kunna tillgripas vid akuta behov av ekonomiskt stöd. Regeringens nedskärningslinje, som utan större konsekvensbedömningar riktar upprepade sänkningar av de grundläggande förmåner mot samma människor, kan inte accepteras.
Socialdemokraterna vill systematiskt utveckla bostadspolitiken och boendestöden som ett element i ett hållbart samhälle. Vi ser det som positivt att regeringen förstod att avstå från sina planer på bostadsbidrag för en del av en bostad – en lösning som skulle ha varit synnerligen olämplig med hänsyn till bostadspolitiken och stödtagarna. Vi föreslår att även regeringens förslag till andra nedskärningar i det allmänna bostadsbidraget återtas.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 91
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att inte försämra situationen för dem som får bostadsbidrag.
55. Underhållsstöd (förslagsanslag)
Regeringen fryser folkpensionsindex för 2017—2019 och dessutom skar den ytterligare ned indexbundna förmåner med 0,85 procent 2017. Vi godtar inte nedskärningar som försvagar köpkraften hos dem som ska komma tillrätta med små förmåner eller som rentav ökar fattigdomsrisken.
57. Grundläggande utkomststöd (förslagsanslag)
Frysningen av och nedskärningen i index för den grundläggande tryggheten gör att de orsaksbaserade sociala trygghetsförmånerna inte längre lika självklart kommer i första hand i relation till utkomststödet, som är den sista utvägen inom socialvården. På sikt kommer de orsaksbaserade sociala trygghetsförmånerna och bostadsbidraget att förlora i betydelse och det behovsprövade och hushållsspecifika utkomststödet i stället bli viktigare för människors försörjning och boendeutgifter.
Systemet med utkomststöd innehåller inte samma typ av aktiverande element som de primära förmånerna och det ökar marginaleffekterna. Långsiktigt beroende av stödet passiverar och gör människor och familjer fattigare plus att ökar risken för utslagning.
Regeringens agerande har lett till att utkomststödet har börjat ersätta de primära förmånerna trots att avsikten är att det ska vara en stödform i sistahand. Därmed har grunderna och logiken för systemet med socialtrygghet undergått en förändring.
Om de nedskärningar i de primära förmåner som regeringen föreslår inte genomförs, minskar behovet av utkomststöd betydligt och utkomststödet återfår sin ursprungliga roll.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 92
Riksdagen förutsätter att regeringen inte genomför de föreslagna nedskärningarna i de primära förmånerna, vilket leder till att behovet av utkomststöd klart minskar.
20. Utkomstskydd för arbetslösa
De försämringar i utkomstskyddet för arbetslösa som regeringen redan har gjort och avser att göra också framöver är inte ett framgångsrecept om man vill påverka sysselsättningen. Att försämra förmånen och öka byråkratin i anslutning till den leder till att människors ekonomiska situation försvagas och att ojämlikheten ökar.
Förkasta aktiveringsmodellen för utkomstskyddet för arbetslösa
Regeringen föreslår återigen nya nedskärningar i utkomstskyddet för arbetslösa. Avsikten är att skära i utkomstskyddet genom den så kallade aktiveringsmodellen, som syftar till att aktivera när arbetslösheten blir långvarig. Utgångspunkten, det vill säga att stödja en aktiv inställning i stället för att lämna den arbetslöse åt sitt öde, är i och för sig förnuftig. Regeringens verktygspalett är dock bristfällig och delvis felaktig.
Om den arbetslöse inte får jobb och inte har tillgång till aktiveringsåtgärder kan hen i praktiken inte undvika den nedskärning på 4,65 procent som ingår i aktiveringsmodellen. Därigenom hotar modellen att innebära en nedskärning av utkomstskyddet för arbetslösa, vilket vi inte kan acceptera. Det finns också risk för att nedskärningarna drabbar de mest utsatta, för vilka det är särskilt svårt att aktivera sig genom tillfälliga jobb. I många fall försämrar arbetsförmågan arbetssökandes utsikter att få ett jobb. Om hälsotillståndet förhindrar arbete eller aktiveringsåtgärder, är nedskärningen oskälig.
Utkomstskyddet för arbetslösa är enligt en rapport om grundtryggheten från Institutet för hälsa och välfärd och enligt Europarådets utskott för sociala rättigheter otillräckligt och bör inte försämras genom ogrundade nedskärningar. Det finns andra sätt att aktivera människor och förbättra sysselsättningen än att skära i utkomstskyddet för arbetslösa. Därför kan vi inte godkänna den nedskärning av utkomstskyddet för arbetslösa som ingår i aktiveringsmodellen.
I stället för sänkta stöd föreslår vi en utveckling av arbets- och näringsbyråernas personliga service, utnyttjandet av lönesubventioner, organisationernas möjligheter att sysselsätta, arbetskraftsutbildningen etc. Till aktiveringsmodellen hör att antalet självriskdagar i början av arbetslösheten minskas från sju till fem vardagar. Vi understöder den ändringen.
50. Statsandel till grunddagpenning (förslagsanslag)
Regeringen tänker med avsteg från den permanenta lagstiftningen frysa folkpensionsindex vid 2017 års nivå. Frysningen gäller också arbetslöshetsförmånens grundskydd. Redan tidigare lät regeringen nivån för förmåner som ska justeras med folkpensionsindex sjunka efter att indextalet landat på minus 2016. Dessutom gjorde regeringen 2017 en nedskärning på 0,85 procent i förmåner som är bundna till folkpensionsindex. Nu tänker alltså regeringen frysa index vid den sänkta nivån för innevarande år. Det betyder en nedskärning av förmånerna med cirka 0,9 procent. Ändringen av indexjusteringarna avses bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande indexjusteringar av pensionerna. Förmånerna kommer alltså i fortsättningen att vara lägre än tidigare.
Förkasta aktiveringsmodellens nedskärningar och ökade byråkrati
Om den arbetslöse inte får jobb och inte har tillgång till aktiveringsåtgärder kan hen i praktiken inte undvika den nedskärning på 4,65 procent som ingår i aktiveringsmodellen. Därigenom hotar modellen att innebära en nedskärning av utkomstskyddet för arbetslösa, vilket vi inte kan acceptera. Det finns också risk för att nedskärningarna drabbar de mest utsatta, för vilka det är särskilt svårt att aktivera sig genom tillfälliga jobb. I många fall försämrar arbetsförmågan arbetssökandes utsikter att få ett jobb. Om hälsotillståndet förhindrar arbete eller aktiveringsåtgärder, är nedskärningen oskälig.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 93
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att inte försämra den inkomstrelaterade dagpenningen.
51. Statsandel till grunddagpenning (förslagsanslag)
Regeringen tänker med avsteg från den permanenta lagstiftningen frysa folkpensionsindex vid 2017 års nivå. Frysningen gäller också grunddagpenningen. Redan tidigare lät regeringen nivån för förmåner som ska justeras med folkpensionsindex sjunka efter att indextalet landat på minus 2016. Dessutom gjorde regeringen 2017 en nedskärning på 0,85 procent i förmåner som är bundna till folkpensionsindex. Nu tänker alltså regeringen frysa index vid den sänkta nivån för innevarande år. Det betyder en nedskärning av förmånerna med cirka 0,9 procent. Ändringen av indexjusteringarna avses bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande indexjusteringar av pensionerna. Förmånerna kommer alltså i fortsättningen att vara lägre än tidigare.
Förkasta aktiveringsmodellens nedskärningar och ökade byråkrati
Om den arbetslöse inte får jobb och inte har tillgång till aktiveringsåtgärder kan hen i praktiken inte undvika den nedskärning på 4,65 procent som ingår i aktiveringsmodellen. Därigenom hotar modellen att innebära en nedskärning av utkomstskyddet för arbetslösa, vilket vi inte kan acceptera. Det finns också risk för att nedskärningarna drabbar de mest utsatta, för vilka det är särskilt svårt att aktivera sig genom tillfälliga jobb. I många fall försämrar arbetsförmågan arbetssökandes utsikter att få ett jobb. Om hälsotillståndet förhindrar arbete eller aktiveringsåtgärder, är nedskärningen oskälig.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 94
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att inte försämra den inkomstrelaterade dagpenningen.
52. Statsandel till arbetsmarknadsstöd (förslagsanslag)
Regeringen tänker med avsteg från den permanenta lagstiftningen frysa folkpensionsindex vid 2017 års nivå. Frysningen gäller också arbetsmarknadsstödet. Redan tidigare lät regeringen nivån för förmåner som ska justeras med folkpensionsindex sjunka efter att indextalet landat på minus 2016. Dessutom gjorde regeringen 2017 en nedskärning på 0,85 procent i förmåner som är bundna till folkpensionsindex. Nu tänker alltså regeringen frysa index vid den sänkta nivån för innevarande år. Det betyder en nedskärning av förmånerna med cirka 0,9 procent. Ändringen av indexjusteringarna avses bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande indexjusteringar av pensionerna. Förmånerna kommer alltså i fortsättningen att vara lägre än tidigare.
Förkasta aktiveringsmodellens nedskärningar och ökade byråkrati
Om den arbetslöse inte får jobb och inte har tillgång till aktiveringsåtgärder kan hen i praktiken inte undvika den nedskärning på 4,65 procent som ingår i aktiveringsmodellen. Därigenom hotar modellen att innebära en nedskärning av utkomstskyddet för arbetslösa, vilket vi inte kan acceptera. Det finns också risk för att nedskärningarna drabbar de mest utsatta, för vilka det är särskilt svårt att aktivera sig genom tillfälliga jobb. I många fall försämrar arbetsförmågan arbetssökandes utsikter att få ett jobb. Om hälsotillståndet förhindrar arbete eller aktiveringsåtgärder, är nedskärningen oskälig.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 95
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att inte försämra arbetsmarknadsstödet.
56. Statsandel till alterneringsersättning (förslagsanslag)
Regeringen tänker med avsteg från den permanenta lagstiftningen frysa folkpensionsindex vid 2017 års nivå. Redan tidigare lät regeringen nivån för förmåner som ska justeras med folkpensionsindex sjunka efter att indextalet landat på minus 2016. Dessutom gjorde regeringen 2017 en nedskärning på 0,85 procent i förmåner som är bundna till folkpensionsindex. Nu tänker alltså regeringen frysa index vid den sänkta nivån för innevarande år. Det betyder en nedskärning av förmånerna med cirka 0,9 procent. Ändringen av indexjusteringarna avses bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande indexjusteringar av pensionerna. Förmånerna kommer alltså i fortsättningen att vara lägre än tidigare. Vi kan inte acceptera en sådan nedskärning.
30. Sjukförsäkring
60. Statens andel i de utgifter som föranleds av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)
Regeringen tänker med avsteg från den permanenta lagstiftningen frysa folkpensionsindex vid 2017 års nivå. Redan tidigare lät regeringen nivån för förmåner som ska justeras med folkpensionsindex sjunka efter att indextalet landat på minus 2016. Dessutom gjorde regeringen 2017 en nedskärning på 0,85 procent i förmåner som är bundna till folkpensionsindex. Nu tänker alltså regeringen frysa index vid den sänkta nivån för innevarande år. Det betyder en nedskärning av förmånerna med cirka 0,9 procent. Ändringen av indexjusteringarna avses bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande indexjusteringar av pensionerna. Förmånerna kommer alltså i fortsättningen att vara lägre än tidigare.
Indexnedskärningarna kumuleras dels genom de olika förmånerna, dels tidsmässigt. Regeringen konstaterar själv i budgetpropositionen av det ofta blir så att de olika ändringarna drabbar samma personer och hushåll och i synnerhet dem som länge åtnjutit vissa förmåner. Dessutom kan effekterna kumuleras beroende på livssituationen. För den som får flera olika förmåner ger också en enskild nedskärning kumulativa effekter, eftersom en indexsänkning samtidigt drabbar flera av de förmåner som personen får.
Vi kan inte acceptera regeringens linje där man utan en övergripande konsekvensanalys upprepade gånger riktar flera förmånsnedskärningar mot samma personer och därmed driver in dem i fattigdom och tvingar dem att bli mottagare av utkomststöd.
Diabetespatienter drabbas oskäligt hårt
I slutet av 2016 ändrade regeringen Statsrådets förordning om sjukdomar som på medicinska grunder bedöms som svåra och långvariga (25/2013). Med stöd av ändringen sänkte regeringen ersättningen för andra läkemedel än insulin som används för behandling av diabetes. Dessa läkemedel ersattes tidigare till 100 procent (högre specialersättning), men efter ändringen endast till 65 procent (lägre specialersättning).
I praktiken har regeringens beslut drabbat de äldre, särskilt de mindre bemedlade med multipla sjukdomar. Redan nu koncentreras följdsjukdomarna av diabetes till de lägsta inkomstklasserna och nedskärningen kommer att öka de socioekonomiska skillnaderna i hälsa ytterligare. Målet måste vara att förebygga de följdsjukdomar som går att undvika. Allt annat blir betydligt dyrare för både individen och samhället.
Att öka klienternas avgiftsandel är inte en hållbar politik med hänsyn till att regeringen också på andra sätt har försvagat de grundläggande förmånerna och försörjningsmöjligheterna för dem med de lägsta inkomsterna. I stället för att sänka ersättningen för diabetesläkemedel vore det rättvisare att se över ersättningarna för läkemedelsbehandling vid alla sjukdomar på en gång och utifrån likvärdiga kriterier. Vi föreslår därför att de diabetesläkemedel som sänkts till ersättningsklassen 65 procent i fortsättningen ersätts till 100 procent. Eventuella framtida ändringar av ersättningarna måste göras på lika grunder.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 96
Riksdagen förutsätter att regeringen återställer den ersättning för diabetesläkemedel som den genom en förordning har sänkt och föreskriver att läkemedlen ersätts till 100 procent och att regeringen i fortsättningen gör eventuella ändringar i ersättningsnivåerna på enahanda grunder så att enskilda patientgruppers ställning inte försämras utan grund.
40. Pensioner
60. Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen och vissa andra lagar (förslagsanslag)
Regeringen tänker med avsteg från den permanenta lagstiftningen frysa folkpensionsindex vid 2017 års nivå. Redan tidigare lät regeringen nivån för förmåner som ska justeras med folkpensionsindex sjunka efter att indextalet landat på minus 2016. Dessutom gjorde regeringen 2017 en nedskärning på 0,85 procent i förmåner som är bundna till folkpensionsindex. Nu tänker alltså regeringen frysa index vid den sänkta nivån för innevarande år. Det betyder en nedskärning av förmånerna med cirka 0,9 procent. Ändringen av indexjusteringarna avses bli bestående och ska inte kompenseras i samband med kommande indexjusteringar av pensionerna. Förmånerna kommer alltså i fortsättningen att vara lägre än tidigare.
Neddragningarna gäller de minsta förmånerna, som alltså är bundna till folkpensionsindex. De statligt finansierade folkpensionsutgifterna skulle 2018 sjunka med 19,8 miljoner euro på grund av frysningen, garantipensionsutgifterna med 1,7 miljoner euro, Folkpensionsanstaltens familjepensioner och barnförhöjningar med 0,3 miljoner euro, utgifterna för pensionsstöd med 0,2 miljoner euro och handikappförmånerna med 5,2 miljoner euro. Likaså skulle bostadsbidraget för pensionstagare försämras.
Indexnedskärningarna kumuleras dels genom de olika förmånerna, dels tidsmässigt. Regeringen konstaterar själv i budgetpropositionen av det ofta blir så att de olika ändringarna drabbar samma personer och hushåll och i synnerhet dem som länge åtnjutit vissa förmåner. Dessutom kan effekterna kumuleras beroende på livssituationen. För den som får flera olika förmåner ger också en enskild nedskärning kumulativa effekter, eftersom en indexsänkning samtidigt drabbar flera av de förmåner som personen får.
Vi kan inte acceptera regeringens linje där man utan en övergripande konsekvensanalys upprepade gånger riktar flera förmånsnedskärningar mot samma personer och därmed driver in dem i fattigdom och tvingar dem att bli mottagare av utkomststöd.
Pensionärer med små inkomster måste få tryggad försörjning
I SDP:s skuggbudget presenterades en reform av folkpensionen och garantipensionen som skulle stärka köpkraften hos pensionärer med låga inkomster.
Samordningen av folkpensionen och arbetspensionen skulle ändras så att den som får en liten arbetspension (under 1 400 euro per månad) skulle förbättras med 30 euro per månad. Dessutom skulle garantipensionen höjas med 15 euro per månad, varvid garantipensionerna tillsammans med den höjning regeringen föreslår skulle höjas med 30 euro per månad.
I SDP:s modell skulle pensionstagarna också gagnas av en höjning av pensionsinkomstavdraget, vilket har behandlats i samband med föreslagna ändringar i beskattningen.
Serviceutbudet är också mycket viktigt för pensionärerna. Regeringen har skurit i kommunernas finansiering av äldreomsorgen och den förefaller fortsätta på samma linje. Det innebär bland annat att kompetens och sakkunskap inom äldreomsorgen försämras vilket märks omedelbart i form av att kvaliteten sjunker. Vi accepterar inte regeringens nedskärningar utan vill försäkra oss om att vårdardimensioneringen läggs på en korrekt nivå.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 97
Riksdagen förutsätter att regeringen snabbt gör upp ett åtgärdsprogram för att minska fattigdomen bland pensionärer och säkerställa pensionärernas försörjning. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid ställningen för äldre kvinnor och dem som får låg arbetspension. Som ett led i programmet ska regeringen bland annat utreda vilka alternativ det finns för att höja folkpensionen och utveckla beskattningen samt utreda effekterna av pensionstagarnas bostadsbidrag, service och serviceavgifter. Programmet bör skyndsamt lämnas till riksdagen för behandling.
50. Stöd till veteraner
56. Utgifter för rehabilitering av frontveteraner (reservationsanslag 2 år)
Våra krigsveteraner är värda högaktning under återstoden av livet oberoende av om de tjänade i kriget eller vid hemmafronten. Anslagen för rehabilitering för och vård i hemmet av veteraner har under en lång tid varit otillräckliga och alldeles för många har blivit utan service som de skulle ha behövt.
Trots att den grupp som får rehabilitering krymper år för år, ökar rehabiliteringen per veteran i både omfattning och intensitet. I takt med att veteranerna blir äldre ökar behovet i synnerhet av rehabiliterande tjänster och rehabilitering i hemmet, för att veteranerna ska klara sig så länge som möjligt i sitt eget hem. Det behövs tillräckligt stora anslag för att de veteraner som har nytta av rehabilitering i syfte att främja funktionsförmågan och hjälpa dem att klara sig på egen hand årligen ska få sådan rehabilitering.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 33.50.56 med 20 000 000 euro för rehabilitering av krigsveteraner.
60. Av kommunerna anordnad social- och hälsovård
Regeringen har fattat många beslut som ökat ojämlikheten bland barnfamiljer. Inte bara förmånerna utan också servicen har en stor betydelse för barnfamiljernas situation. Ett sätt att underlätta familjernas vardag är att förbättra servicen. Den reform av socialvårdslagen som genomfördes under den förra regeringsperioden medförde rätt till hemservice, som numera är en rätt som alla barnfamiljer kan utnyttja. Men denna form avservice har förblivit rätt okänd och aktörerna kan varken erbjuda eller efterfråga den. Vi ser det som viktigt att alla familjer som behöver service omfattas av stödet. För att säkerställa att barnfamiljerna i hela landet får lågtröskelservice och stöd i rätt tid måste tillgången till hemservice förbättras genom ökade statsandelar.
Läget inom barnskyddet är allvarligt. Kommunerna lämnar oroväckande besked om att antalet barnskyddsanmälningar håller på att öka och att antalet socialarbetare är otillräckligt i relation till den mängd familjer som utreds och får stöd. I samband med reformen av socialvårdslagen flyttade fokus i stödet till barnfamiljerna till det förebyggande arbetet men det får inte innebära att barnskyddets resurser automatiskt kan minskas i motsvarande mån. Även om syftet med det förebyggande arbetet uttryckligen är att förhindra tillspetsade lägen och dämpa kostnadsutvecklingen måste det alltid reserveras adekvata resurser för barnskyddet.
Vi föreslår att barnfamiljernas ställning förbättras inte bara genom normala indexjusteringar av förmånerna och ett orört bostadsbidrag utan också genom att öka finansieringen främst av hemservice enligt den nya socialvårdslagen. Dessutom måste barnskyddet få mer resurser.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 98
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att förbättra barnfamiljernas ställning och trygga barnets rättigheter genom ytterligare finansiering i synnerhet av hemservice enligt den nya socialvårdslagen och genom att trygga barnskyddets resurser.
Situationen inom närståendevården berör i sin mest typiska form äldres familjer och därför har man utvecklat stödet särskilt med utgångspunkt i detta. Men en del av de som behöver närståendevård är barn, i allmänhet med intellektuell funktionsnedsättning och vårdaren är nästan alltid barnets mor. Det handlar om helt vanliga barnfamiljer med ytterligare barn som ska vårdas. Enligt en enkät som Folkpensionsanstalten har gjort är över 60 procent av vårdarna yrkesverksamma men upplever det som svårt att kombinera arbetet och vårdåtagandet. I många kommuner saknas det lämpliga stödtjänster eller så är en del tjänster tillgängliga endast under arbetstid. Om en närståendevårdare i arbetsför ålder förlorar löneinkomster kan det ha många verkningar på familjens försörjning och påverkar också den framtida pensionen. Vårdsituationen kan också ha relevans för rätten till utkomstskydd. Man är medveten om problematiken men regeringen har inte gjort någonting för att åtgärda dem.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 99
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för trygga närståendevårdarnas försörjning i barnfamiljer.
Serviceutbudet är också mycket viktigt för pensionärerna. Regeringen har skurit i kommunernas finansiering av äldreomsorgen och den förefaller fortsätta på samma linje. Det innebär bland annat att kompetens och sakkunskap inom äldreomsorgen försämras vilket märks omedelbart i form av att kvaliteten sjunker. Vi accepterar inte de nedskärningar som regeringen föreslår. Dessutom vill vi satsa särskilt på rehabilitering av äldre utifrån bästa praxis. Exempelvis i Södra Karelen har man inom ramen för Eksote infört multiprofessionellt samarbete mellan rehabiliteringssjukhuset och rehabiliteringen i hemmet vilket på två år har inneburit betydande besparingar och förbättrat patienternas funktionsförmåga. Om motsvarande rehabiliteringspraxis kunde införas i hela landet skulle besparingarna kunna räknas i flera hundra miljoner euro.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 100
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att trygga kvaliteten i äldreomsorgen och kompetensen på området och dess attraktionskraft. Äldreomsorgslagen måste följas konsekvent och vi får inte längre sänka nivån på vården och omsorgen av våra äldre. Särskilda satsningar måste göras på rehabiliteringen av äldre.
Finland ratificerade 2016 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen framhåller likabehandling av personer med funktionsnedsättning och deras rätt att delta i samhällslivet på lika villkor. Enligt konventionen har personer med funktionsnedsättning rätt att välja sin boningsort och kan inte förpliktas till ett särskilt boendearrangemang. Upphandlingen av boendetjänster för personer med funktionsnedsättning har lett till stor oro i synnerhet bland dessa personer själva och deras anhöriga. Riksdagen godkände den nya upphandlingslagen i december 2016. Vi krävde då att den särskilda personliga boendeservice för personer med funktionsnedsättning på grund av sina särdrag inte skulle upphandlas enligt den lagen bland annat på grund av att detta kan ha inhumana konsekvenser. Men regeringen gick inte på vår linje trots att problemen är väl kända. I december 2017 kommer ett medborgarinitiativ "Ingen marknadsvara" att lämnas till riksdagen. Initiativtagarna kräver att de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tryggas och att för deras liv oundgänglig service ska lämnas utanför upphandlingslagen.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 101
Riksdagen förutsätter att regeringen bereder en proposition med förslag till att livslånga, nödvändiga tjänster för personer med funktionsnedsättning lämnas utanför upphandlingslagens tillämpningsområde eller i första hand ordnas på något annat sätt än genom upphandlingsförfarande.
38. Statsunderstöd för kostnader i fråga om pilotprojekt för valfrihet (reservationsanslag 2 år)
Regeringen föreslår 100 miljoner euro för pilotprojekt med valfrihet inom ramen för vårdreformen. Förslaget till social- och hälsovårdsreform behandlas för närvarande i riksdagen men det anknytande lagpaketet om valfrihet i vården har inte kommit längre än till remissförfarande. Det är inte motiverat att i denna fas av beredningen av reformen sätta in stora pengar på dessa pilotprojekt när den rättsliga grunden är osäker. Man hinner inte heller ens utnyttja erfarenheterna av pilotprojekten vid beredningen av den nya lagstiftningen.
Vi föreslår
att riksdagen minskar moment 33.60.38 med 100 000 000 euro.
52. Statlig finansiering av utgifterna för skyddshemsverksamhet (reservationsanslag 2 år)
I år har riksdagen enhälligt ratificerat Istanbulkonventionen och den trädde i kraft den 1 augusti. I samband med ratificeringen förutsatte riksdagen att staten ska satsa på att fullfölja de skyldigheter som konventionen för med sig. Den kräver att offer för våld i hemmet och i nära relationer ska kunna få hjälp avgiftsfritt dygnet runt. I planen för de offentliga finanserna finns det beredskap för att stegvis öka antalet skyddshemsplatser genom att anslå två miljoner euro årligen för ändamålet.
Antalet skyddshemsplatser har visserligen ökat men fortfarande blir alltför många behövande utan en plats och avstånden till skyddshemmet är långa.
Problemen är särskilt stora i Satakunta samt Östra och Norra Finland, där det i praktiken inte finns några platser alls och i huvudstadsregionen där behovet är mycket större än antalet platser. Antalet platser måste utan dröjsmål fås upp på den nivå som Istanbulkonventionen kräver.
Vi föreslår
att moment 33.60.52 ökas med 2 000 000 euro för nya skyddshemsplatser i enlighet med Istanbulkonventionen.
Huvudtitel 35
MILJÖMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Regeringens budgetförslag för de miljöpolitiska och bostadspolitiska sektorerna innehåller inga överraskningar. Trots den i sig behövliga ökningen av anslaget för Metso-programmet är resurserna för förvärv av naturskyddsområden otillräckligt, till följd av de tidigare nedskärningarna. De bostadspolitiska åtgärderna är kraftlösa. De allt knappare resurserna till miljöförvaltningen, osäkerheten till följd av regionförvaltningsreformen och avvecklingen av också sådana normer som behövs väcker stor oro för det framtida miljöskyddet. SDP vill tillgodose behoven inom både miljöskydd och näringsliv genom en fungerande, resursstark och självständig miljöförvaltning och ett tillräckligt antal miljötillståndsmyndigheter.
Vi måste kunna bromsa boendekostnaderna
Finland behöver en djärvare och ambitiösare bostads- och samhällspolitik. Urbaniseringen är ett globalt fenomen som vinner mark också i Finland. SDP vill få fart på bostadsbyggandet i tillväxtcentrerna.
Finland urbaniseras men det byggs fortfarande allt för få bostäder på de orter där det uppstår nya arbetstillfällen. Bostadsbristen leder till oskäliga boendekostnader. Vi kan stödja sysselsättningen, trivseln och produktiviteten genom en klok samhällspolitik. Samtidigt kan vi främja hälsan och minska utsläppen genom att utveckla kollektivtrafiken och bygga bostadsområden som binds samman av gång- och cykelleder. Trivsamma, progressiva städer skapar välfärd och tillåter högklassigt boende och högklassiga tjänster i hela landet.
Att det är dyrt att bo på tillväxtorter beror framför allt på att det finns för få bostäder. De viktigaste verktygen för att ändra detta är att öka planläggningen och därmed också byggandet. I SDP:s alternativ undanröjs de flaskhalsar som boendet och trafiken bildar genom utveckling av intentionsavtalen för markanvändning, boende och trafik (MBT) och genom att utvidga tillämpningen av dem till nya stadsregioner. Vi behöver långsiktiga mål som sträcker sig över flera valperioder och vi måste vara aktiva inom många sektorer. Byggandet ökar när tillräckligt med tomtmark planläggs. Staten kan påverka hur många bostäder som planläggs, inte minst via MBT-avtalen.
I SDP:s alternativ flätas bostads- och transportpolitiken tätare samman, särskilt med MBT-avtalen som verktyg. Den strategiska planeringen av markanvändningen stärks i stadsregionerna och därmed kan bygg- och infrastrukturprojekt planeras i ett större perspektiv som sträcker sig över kommungränserna. Staten förbinder sig långsiktigt att finansiera trafikprojekt som påskyndar bostadsbyggande. Spårvägsprojekt ges särskild uppmärksamhet. I gengäld förbinder sig kommunerna att öka planläggningen av bostäder och att särskilt beakta gång- och cykelmöjligheterna i planläggningen.
MBT-avtalen måste vid planläggningen i ökad utsträckning beakta transportformer som främjar hälsan och en hållbar utveckling. När staten kräver ökat tomtutbud, måste kommunerna i sin tur kräva att byggherrarna står till tjänst med fler bostäder till rimligt pris. En utgångspunkt måste dessutom vara att kommunerna har obebyggd och planlagd mark för bostäder för fem års behov. MBT-avtal bör i fortsättningen ingås också med nya stadsregioner.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 102
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att avsevärt öka bostadsplaneringen särskilt i tillväxtcentra genom en nära sammanbindning av markanvändnings-, bostads- och trafikpolitiken och genom att utvidga MBT-avtalen också till nya stadsregioner.
Alla har rätt till en frisk inomhusluft
Det femåriga programmet för åtgärder mot fukt och mögel upphörde i slutet av förra regeringsperioden och det har inte fått någon fortsättning trots krav från SDP. I lagen om ARA-understöd slopades understödet för sanitär olägenhet och för energireparationer utan att några ersättande stödformer infördes. Det behövs nu nya former av understöd på området. Det nya understödet för åtgärder som undanröjer sanitära olägenheter måste utan oskälig byråkrati hjälpa dem som hamnat i en ohållbar mögelfälla. Ett omstrukturerat energiunderstöd bör stödja klimatmålen genom att uppmuntra hushållen att ta i bruk nya, energieffektiva lösningar som klart överskrider minimikriterierna.
Byggarna och de som underhåller byggnader bör i enlighet med revisionsutskottets rapport åläggas ett tydligt ansvar för att förebygga fuktskador, och kommunerna bör samtidigt ges stöd för saneringen av offentliga byggnader med inomhusluftproblem.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 103
Riksdagen förutsätter att regeringen omedelbart inleder beredningen av nya, enkelt tillämpliga understöd för åtgärdande av sanitära olägenheter och energireparationer.
Vandringsfisken måste skyddas
Rent vatten och fiskarnas levnadsförhållanden är viktiga för den biologiska mångfalden och ekosystemens hållbarhet. Välmående fiskbestånd utgör dessutom en turistattraktion.
Vi vill i enlighet med fiskvägsstrategin främja vandringsfiskens vandring genom insatser på olika håll i landet. Kraftbolagens ansvar för att stärka hotade bestånd av vandringsfisk måste ökas. Fiskeriskyldigheter saknas i vattentillstånden för åtminstone ungefär 50 kraftbolag och verkställigheten av de nuvarande skyldigheterna haltar. Vi behöver också en revidering av vattenlagen för att kraftbolagen ska bli skyldiga att ta större ansvar för skyddet av fiskbestånden.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 104
Riksdagen förutsätter att regeringen bereder en revidering av vattenlagen i syfte att modernisera den på ett allmänt plan och säkerställa levnadsvillkoren för bestånden av vandringsfisk.
01. Miljöförvaltningens omkostnader
65. Understöd till organisationer och miljövård (reservationsanslag 3 år)
Det arbete som de rikstäckande miljöorganisationerna utför är viktigt för miljöskyddet, stödet till det civila samhället och miljöutbildningen. Miljöorganisationerna utför ett värdefullt arbete för naturvården och miljön. Samtidigt är de viktiga expertorganisationer och deras expertis anlitas i många sammanhang. Arbetet är också internationellt. Att utnyttja frivilliga arbetsinsatser är ett utmärkt sätt att öka finländarnas miljömedvetenhet och göra konkreta insatser för miljöskyddet. Belastningen på myndigheterna minskar när exempelvis organisationer inom bostads- och byggnadsbranschen bedriver informations- och upplysningsverksamhet.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 35.01.65 med 200 000 euro för bidrag till miljöorganisationerna.
10. Miljö- och naturvård
52. Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter (reservationsanslag 3 år)
Forststyrelsen har utfört ett viktigt arbete för att sysselsätta unga med hjälp av särskilda anslag och lönesubvention. Åren 2010—2015 sysselsatte Forststyrelsen ungefär 550 unga på landsbygdsorter där det funnits jämförelsevis få andra sysselsättningsmöjligheter. Det har upplevts som mycket nyttigt att sysselsätta unga, och samtidigt har arbetslösa ungdomar getts möjlighet att skaffa värdefull arbetslivserfarenhet, särskilt i glesbygden. Ungdomsarbetslösheten håller lyckligtvis på att minska. Trots det förväntas i snitt 40 000 unga under 25 år vara arbetslösa i år. För nästa år är siffran 36 000 (Arbets- och näringsministeriets arbetsmarknadsprognos på kort sikt, maj 2017). Det är beklagligt att denna viktiga satsning på sysselsättning för unga har strukits i statsbudgeten.
Anslaget är av stor samhällelig vikt och bör därför bevaras.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 35.10.52 med 1 000 000 euro till Forststyrelsen för stöd för sysselsättning av unga.
63. Utgifter för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden (reservationsanslag 3 år)
Vår skogsnatur håller på att utarmas. Finland har åtagit sig att senast 2020 stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden, minska påfrestningen på mångfalden och använda naturresurserna hållbart. Skyddsåtgärderna via handlingsplanen för mångfald i skogarna i södra Finland (METSO) har varit ett effektivt och populärt sätt att skydda privatägda skogar. Det behövs fortfarande mer pengar trots att regeringen och riksdagen har höjt anslagen till METSO för att kompensera de enorma nedskärningar som regeringen Sipilä gjorde 2015.
För närvarande är våra finländska skogar föremål för stort politiskt och ekonomiskt intresse. Reglerna för beräkning av klimatpolitiken håller på att utformas och detta skapar en del osäkerhet inom skogssektorn. Regeringens massiva projekt inom bioekonomi och i synnerhet den stora roll som biodrivmedel inom transportområdet ges i ett läge när resten av världen går mot elbilar har väckt frågor om hur det ska för skogarna och skogsnaturen i Finland i framtiden. Det vi just nu behöver mer än på länge är en vettig skogspolitik och vettiga skyddsåtgärder. Det enda som är säkert i det här läget är att vi kommer att behöva långt fler metoder för att mota klimatförändringen i grind och att Finlands skogar kommer att spela en viktig roll för måluppfyllelsen.
Mångfalden i naturen är ett värde i sig. Ekosystemtjänsterna (ren luft och rent vatten osv.) är nödvändiga och ovärderliga för människan. Vi måste se till att mångfalden i naturen bevaras för kommande generationer även om ekonomin är stram. De skyddade områdena har också ett värde med tanke på rekreation, jakt och naturprodukter.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 35.10.63 med 10 000 000 euro för förvärv av och ersättning för naturskyddsområden.
20. Samhällen, byggande och boende
60. Överföring till statens bostadsfond
Statens bostadsfonds medel ska användas till förmån för hyresboende och hyresgäster genom att ombyggnation och nybyggnation av hyresbostäder till skäligt pris utökas, boendet görs bekvämare och mer trivsamt och de anknytande sociala problemen reduceras. Fonden ingår inte i budgeten och kanaliserade under förra perioden tack vare socialdemokraternas bostadsministrar betydande medel för ändamålet, vilket ledde till resultat. SDP föreslår ändringar i motiveringen till moment 35.20.60 i fråga om bostadsfondens bevillningsfullmakter.
Den 1 augusti 2016 trädde en lag om kortvarigt räntestöd för byggnadslån för hyreshus i kraft och den kommer att ge bostadsfonden större utgifter. Stödet är frikostigt och har därför varit populärt bland byggarna. Vi i SDP godtar inte stöd till bostadsproduktion som i verkligheten inte genererar hyresbostäder till rimligt pris utan i stället bäddar för spekulation med hyresbostäder. De statliga stöden för bostadsproduktion bör gå till allmännyttiga aktörer som långsiktigt bygger bostäder till rimligt pris. Den för år 2018 föreslagna räntestödsfullmakten på 1 410 miljoner euro för social bostadsproduktion bör i sin helhet riktas till hyresbostadslån och bostadsrättshuslån (s.k. långvarigt räntestöd) i enlighet med lagen om räntestöd (604/2001). Uppskattningsvis kan cirka 9 000 nya räntestödsbostäder då byggas.
Det behövs en heltäckande förbättring av villkoren för långvarigt räntestöd. En översyn av villkoren har inletts vid ministeriet, men någon proposition i frågan har ännu inte lämnats till riksdagen. Beredningen av en proposition måste påskyndas. Regeringen bör genast tillsätta en arbetsgrupp för att undersöka hur det ska gå att få byggherrarna att bli intresserade av att producera bostäder som länge eller permanent är uthyrda. En omedelbar åtgärd är att också sänka självriskandelen av räntan på räntestödslån till 1 procent så att den blir konkurrenskraftig i relation till marknadsräntorna.
Fortsatt sanering av bostäder och satsningar på energiinvesteringar
Ett stort antal fastigheter från 1960- och 1970-talen börjar vara i behov av renovering. I socialdemokraternas alternativ föreslår vi att stöden för reparation av bostäder och energistöden höjs med 30 miljoner euro inom ramen för statens bostadsfond. Stöden ska dirigeras till låg- och medelinkomsttagare och i synnerhet till reparation av fukt- och mögelskador.
Samtidigt måste utrustningsstandarden och andra egenskaper förbättras så att de svarar mot nutida och framtida krav. Därmed avses bland annat energiprestanda, vattenbesparande åtgärder, tillgänglighetsanpassning (t.ex. Hiss installerad i efterskott) och inglasning av balkonger. Bland annat ökar kraven på tillgänglighet till följd av behoven bland den åldrande befolkningen. I samband med ombyggnad kan man förbättra bostädernas energiprestanda och den vägen minska energiförbrukningen och koldioxidutsläppen i landet. Ombyggnad av energisystemen i småhus måste stödjas som ett led i arbetet för att nå energi- och klimatmålen.
Program för utveckling av förorter och bostadsområden
Programmet för att utveckla bostadsområden, det så kallade förortsprogrammet, ska fortsätta. Hela 1,5 miljoner finländare bor i förorter. Deras boendeförhållanden bör fortsatt utvecklas via programmet. Förra regeringsperioden hade programmet som mål att motverka segregation i bostadsområden, främja serviceutbud och näringsverksamhet i bostadsområden, stärka invånarnas delaktighet, hälsa och välbefinnande, förbättra kommunikationen mellan olika grupper av invånare och skapa trivsamma, trygga och intressanta boendemiljöer.
Startbidrag i områden med MBT-intentionsavtal
I regeringsprogrammet står det att regeringen tillsammans med de största stadsregionerna ska ingå ett intentionsavtal som samordnar boende, markanvändning och transport samt påskyndar bostadsproduktion och tillväxt. Det är viktigt att införa startbidrag för statligt subventionerad hyresbostadsproduktion i alla områden med gällande intentionsavtal om markanvändning, boende och trafik (MBT). Startbidragen är ett direkt incentiv för kommunerna och hyreshusbolagen i kommunerna att sätta fart på bostadsproduktionen. Samtidigt sjunker hyrorna inom den statligt subventionerade hyresbostadsproduktionen.
Bidragsanslaget bör höjas till 25 miljoner euro och bidragsbeloppet bör fördelas på så sätt att det största startbidraget, 10 000 euro per bostad, beviljas i Helsingforsregionen. Startbidraget i andra MBT-stadsregioner ska vara 5 000 euro per bostad. Det gör det möjligt att sänka hyresnivån i de nya hyreshusen med upp till 1,5 euro per kvadratmeter och månad.
Den nya, onödiga byråkratin för ARA-bostäder måste slopas
De inkomstgränser som infördes för ARA-bostäder från och med 2017 var en onödig och skadlig åtgärd, som dessutom inte nämnvärt ökar utbudet på hyresbostäder till ett rimligt pris. SDP föreslår att inkomstgränserna slopas. Redan före ändringen var valet av hyresgäster ordnat på så sätt att bostäderna företrädesvis gick till låg- och medelinkomsttagare. Inkomstgränserna ökar byråkratin, underblåser segregation och skapar fler marginaleffekter.
Bostadslöshet måste avskaffas och större satsningar göras på boenderådgivning
Vi måste helt utrota bostadslösheten i Finland. Alla har rätt att ha bostad. Bostadslöshet kan bäst motverkas med proaktivt socialt arbete, boenderådgivning och tillräckligt stor produktion av hyresbostäder till rimligt pris.
Ytterligare 1 miljon euro måste satsas på boenderådgivning. Via boenderådgivning minskas utgifterna för problem i hyresboendet samtidigt som trivseln förbättras. Rådgivningen har varit effektiv. Den har breddats och blivit en uppgift för socialväsendet. Ambitionen har varit att den också ska bidra till att förebygga utanförskap. Tack vare rådgivningen kan utgifterna för problem minska, onödiga vräkningar bli färre, trivseln förbättras, konflikter bland de boende lösas, det kulturella umgänget främjas och utanförskap motverkas.
Vi föreslår
att riksdagen ändrar beslutsdelen i moment 35.20.60 enligt följande:
år 2018 får lån enligt lagen om räntestöd för hyresbostadslån och bostadsrättshuslån (604/2001) och enligt lagen om kortvarigt räntestöd för byggnadslån för hyreshus (574/2016) godkännas som av statens bostadsfonds medel understödda räntestödslån till ett sammanlagt belopp av högst 1 410 000 000 euro,
räntestödslånens ränta ska sänkas till 1 procent,
år 2018 får det ur statens bostadsfond beviljas understöd enligt lagen om reparationsunderstöd för bostadsbyggnader och bostäder (1087/2016) och energiunderstöd till ett sammanlagt belopp av högst 50 000 000 euro,
utvecklingsprogrammet för förorter fortsätter,
år 2018 får av statens bostadsfonds medel med stöd av statsunderstödslagen (688/2001) beviljas tidsbundna startbidrag för ett sammanlagt belopp av högst 25 000 000 euro och
för boenderådgivning anvisas 1 000 000 euro år 2018, och att följande uttalanden godkänns:
Reservationens förslag till uttalande 105
Riksdagen förutsätter snabba och effektiva åtgärder för att förbättra incitamenten för att producera hyresbostäder till skäliga priser, särskilt villkoren för långfristigt räntestöd. Konsekvenserna följs upp eftersom riktade anbudsstöd för byggande är ett effektfullt medel för att öka produktionen av skäligt prissatta hyresbostäder och därigenom dämpa ökningen av utgifterna för bostadsbidragen.
Reservationens förslag till uttalande 106
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om att slopa inkomstgränserna för ARA-bostäder.
INKOMSTPOSTER
Avdelning 11
SKATTER OCH INKOMSTER AV SKATTENATUR
Regeringen har i sina skattepolitiska avgöranden glömt de främsta principerna för ett gott skattesystem: rättvisa och ekonomisk effektivitet. Bäst kan vi garantera rättvisan genom att ta hänsyn till skattebetalningsförmågan när vi fattar skattebeslut. Den ekonomiska effektiviteten fullföljs när beskattningen är jämlik, skattebaserna täta, skattesatserna skäliga och skattelagstiftningen exakt. Dessutom bör man i skattebesluten undvika onödigt bollande och hellre rikta beskattningen till de med störst betalningsförmåga så att beskattningen medför så lite skadligt beteende som möjligt.
Regeringen har medvetet uteslutit ökning av inkomsterna från metodarsenalen, vilket exempelvis rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken har kritiserat med all orsak. Regeringens skattebeslut har otvetydigt ökat inkomstskillnaderna. De har också varit ekonomiskt ineffektiva. Exempelvis reformer som företagaravdraget och skogsgåvoavdraget har punkterat skattebasen i strid med beskattningsexperternas åsikter. Genom dyra skattesänkningar har regeringspartierna närstående intressenter gynnats men för ekonomins funktion har reformerna varit skadliga.
Beskattningens huvudmål är fiskalt: att finansiera de offentliga tjänsterna. I vårt alternativ ökas skatteinkomsterna särskilt genom att förtäta skattebaserna och genom rättvis beskattning av den underbeskattade finanssektorn. Med beaktande av effekterna av bekämpningen av svart ekonomi och kringgående av skatt skulle skatteinkomsterna öka med cirka 1,1 miljarder euro.
Vi föreslår att beskattningen för låg- och medelinkomsttagare ska lindras. Barnfamiljer ska beaktas tack vare ett fortsatt barnavdrag för låg- och medelinkomsttagare. Skatteförhöjningar görs rättvist utan att det skadar ekonomin. Många av SDP:s skattelösningar, såsom bekämpning av svart ekonomi och kringgående av skatt, skulle sanera marknadens funktion och således skapa förutsättningar också för ekonomisk tillväxt.
Vi skulle säkerställa en mer rättvis och med avseende på ekonomins funktion mer effektiv beskattning genom att flytta fokus från arbete och sociala förmåner till innehav. Dessutom skulle en tätare skattebas vara en central del av skattepolitiken. Beskattningen bör användas också för att finansiera utvecklingen av offentliga tjänster och social trygghet eftersom de gynnar mindre bemedlade mest.
Beskattningens tyngdpunkt bör förskjutas från beskattning av arbete till beskattning av innehav på många sätt. SDP skulle strama upp beskattningen på arv med 59 miljoner euro genom att höja beskattningen av stora arv mest. Skattesatserna ska återställas till 2016 års nivå och dessutom ska beskattningen av gåvor och arv på över en miljon stramas åt med två procentenheter. SDP skulle höja skattesatserna på kapitalinkomstskatt från nuvarande 30 och 34 procent till 32 och 35 procent. Det skulle medföra en ytterligare skatteintäkt på 154 miljoner euro.
Finansieringsbranschen bildar en öppning i skattebasen för moms. Vi vill täppa till hålet genom att enligt norsk modell ta i bruk en skatt för finansieringsbranschens mervärde, som skulle få in 230 miljoner euro. Dessutom vill vi ta i bruk en kraftverksskatt som skulle samla in 85 miljoner euro. Den skulle gälla kraftverk som utan egen förtjänst gynnats av systemet med utsläppshandel och andra överstora vinster baserade på energistöd. I stället för sötsaksskatten bör det beredas en ny hälsobaserad skatt som ska samla in 102 miljoner euro. Riksdagens social- och hälsovårdsutskott förutsatte detta i fjol i sitt enhälliga betänkande. Dessutom vill vi återta den överdimensionerade sänkningen av bilskatten vilket skulle ge 40 miljoner mer i intäkter 2018.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 107
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om finansieringsskatt som bereds enligt modell i de övriga nordiska länderna.
Det behövs effektiva åtgärder mot svart ekonomi och aggressiv skatteplanering
Kampen mot svart ekonomi har avancerat under senare år på vårt initiativ och under partiets ledning. Det är viktigt att förebygga skattefusk, höja risken att åka fast och snabba upp myndigheternas möjligheter att ingripa vid misstanke om brott. Programmet får bättre genomslag, om följderna blir allvarligare och vinning av brott kan beslagtas effektivare.
Målet bör vara att Finland ligger i framkant i kampen mot svart ekonomi och ekonomisk brottslighet. Exempelvis genom ett utvidgat förfarande med skattenummer och effektivare tillämpning av beställaransvarslagen kan vi konkret bekämpa svart ekonomi och skattesmitning. Dessutom kan lagändringar ytterligare öka företagens ansvar för att bekämpa svart ekonomi. I den alternativa budgeten från SDPs riksdagsgrupp föreslås 13 konkreta punkter för att ingripa i svart ekonomi. Utöver dem bör resurserna för att bekämpa svart ekonomi ökas med 20 miljoner euro.
Att bekämpa aggressiv skatteplanering hos multinationella företag, fusk med skatteparadis i internationell placeringsverksamhet och övrig svart ekonomi är viktiga mål. SDP publicerade i september 2017 ett omfattande åtgärdsprogram på 23 punkter för att kringskära internationell skatteflykt. Lagändringarna som föreslås i programmet skulle kunna genomföras bland annat med att genomföra de centrala bestämmelserna i direktivet om skatteflykt med höga ambitioner.
Programmet ger precisering av lagstiftningen en central roll; genom den förbättras beskattningens förutsägbarhet och minskas företagens och myndigheternas administrativa börda. Direktivet om skatteflykt ska genomföras senast nästa år, men regeringen har ännu inte lämnat en enda proposition som gäller direktivet.
Effekterna av åtgärder mot svart ekonomi och internationell skatteplanering är svåra att förutse exakt. På grundval av undersökningar i ämnet bedömer vi att statens skatteinkomster på kort sikt skulle öka med cirka 300 miljoner euro om de åtgärder vi föreslagit blir genomförda.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 108
Riksdagen förutsätter att regeringen effektiviserar sin bekämpning av svart ekonomi och lämnar propositioner för att bekämpa svart ekonomi och således också öka skatteinkomsterna.
Skatteändringar som främjar företagsverksamhet, sysselsättning och export
Forskningsresultat visar att beskattningens roll i utvecklingen av företagsverksamhet och investeringsbeslut är förhållandevis liten. Vi vill stödja företagsverksamhet och sysselsättning främst genom goda offentliga tjänster. Inom skattepolitiken vill vi ha enkelhet i beskattningen. Det genomförs framförallt genom omfattande skattebaser och moderat skatteuppbörd.
I den alternativa budgeten från SDPs riksdagsgrupp ingår ändå vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder riktade till nya företag. Vi vill höja den nedre gränsen för momspliktig verksamhet till 30 000 euro per år vilket skulle minska statens skatteinkomster med 97 miljoner euro. Genom ändringen lindras den administrativa bördan för nya och små företag vilket samtidigt skulle minska också kostnaderna för det allmänna.
Vi vill stödja tillväxtföretag och sysselsättning genom ett så kallat anställningsavdrag som det reserveras 20 miljoner euro för. Företaget ska kunna dra av lönen för en ny anställd på resultatet för året därpå. Avdraget ska genomföras som ett regionalt försök som kan utvidgas till hela landet när det finns resultat.
Vi föreslår också på återbäringen av energiskatten ett tillfälligt tillägg på 20 miljoner euro till den maximala nivån som EU-lagstiftningen tillåter, för att förhindra att finländskt arbete flyttas till länder med billigare produktion. Vidare skulle SDP halvera farledsavgifterna jämfört med nivån i budgeten för 2018.
01. Skatter på grund av inkomst och förmögenhet
01. Skatt på förvärvs- och kapitalinkomster
Vi föreslår rättvisa ändringar i inkomstskatteskalorna och inkomstskattelagen för att bidra till sysselsättning och tillväxt. Bäst kan vi garantera rättvisan genom att ta hänsyn till skattebetalningsförmågan när vi fattar skattebeslut. Den ekonomiska effektiviteten fullföljs när beskattningen är jämlik, skattebaserna täta, skattesatserna skäliga och skattelagstiftningen exakt.
Vi vill lindra beskattningen för pensionärer med små och medelstora inkomster. Löntagarnas beskattning ska enligt den alternativa budgeten från SDPs riksdagsgrupp lindras med cirka 100 euro per år för dem som tjänar cirka 5 000 och mindre. För pensionärer ska beskattningen sjunka med 100 euro per år för månadsinkomster som understiger cirka 3 600 euro. För förmånstagare sjunker skatterna med ungefär 50 euro per år, om månadsinkomsterna är mindre än 1 800 euro. Barnfamiljer ska beaktas tack vare ett fortsatt barnavdrag för låg- och medelinkomsttagare. Däremot vill vi skärpa beskattningen av förvärvsinkomster på mer än 90 000 euro med två procent.
Vi vill möjliggöra hushållsavdrag för låginkomsttagare genom att slopa självrisken på 100 euro helt och hållet. Ett mer rättvist hushållsavdrag blir budgetneutralt när det maximala avdraget minskas i samma mån och den andel som ersätts blir mindre. Samtidigt bör de som bor i våningshus och radhus få mer omfattande möjligheter till hushållsavdrag.
Beskattningens tyngdpunkt bör förskjutas från beskattning av arbete till beskattning av innehav på många sätt. SDP skulle höja skattesatserna på kapitalinkomstskatt från nuvarande 30 och 34 procent till 32 och 35 procent. Det skulle medföra en ytterligare skatteintäkt på 154 miljoner euro.
Vi vill förtäta skattebasen genom att avstå från de företagaravdrag och skogsgåvoavdrag som regeringen tagit i bruk i år. Deras effekt på sysselsättning och ekonomisk tillväxt är obefintliga och de borde därför slopas som obefogade lättnader. Dessutom bör vi avgränsa rätten att avdra överlåtelseförlust och andra förluster som begränsar skattebasen, och som bland annat hör ihop med skatteplanering. Dessa reformer skulle ge cirka 160 miljoner mer i skatteinkomster av vilket statens andel skulle vara 106 miljoner.
Vi vill förbättra rättvisan och den ekonomiska effektiviteten i beskattningen genom att förnya beskattningen av icke börslistade bolag på grundval av den modell som finansministeriets expertgrupp under ledning av överdirektör Terhi Järvikare presenterade i februari. Det ökar skatteintäkterna med 265 miljoner euro, där statens andel är 112 miljoner euro. Som ett undantag från arbetsgruppens modell skulle vi dock inte tillämpa lindringen av utdelningsskatten på stora utdelningar som överstiger 150 000. Det är motiverat eftersom man skulle få lättnad om utdelningarna understiger en avkastning på 4 procent i förhållande till företagstillgångarna. Med de nuvarande skattesatserna som är tydligt under 4 procent skulle lättnaden fortfarande vara generös och det är därför inte befogat att utvidga den till stora placeringsavkastningar. En tyngre beskattning av stora avkastningar beaktar också bättre betalningsförmågan hos de skattskyldiga-
Vid sidan av att förtäta beskattningen av utdelningar bör skattebasen för beskattning av kapitalinkomster förtätas på många sätt. Vi vill beskatta avkastning som samlas i placeringsförsäkringar och försäkringsskal genom att introducera en måttlig skatt som baserar sig på försäkringarnas värde och bottnar i Sveriges skattemodell. Skatteintäkterna skulle således öka med cirka 115 miljoner euro. Vi vill beskatta också placeringarna faktiska intäkter när de lyfts eller man avstår från placeringar för att stora avkastningar inte ska beskattas lättare än små. Samtidigt vill vi säkerställa att eventuella placeringsförluster för försäkringar kan dras av från motsvarande avkastning.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 109
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition med förslag till ändring av inkomstskatteskalan så att inkomstskatteprocenten för de som förtjänar över 90 000 euro höjs med två procent.
Reservationens förslag till uttalande 110
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om ett barnavdrag som förlänger giltighetstiden för 126 a § i den gällande inkomstskattelagen.
Reservationens förslag till uttalande 111
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om rättvisare inriktning av arbetsinkomst- och pensionsinkomstavdragets höjning så att låg- och medelinkomsttagare gynnas mer.
Reservationens förslag till uttalande 112
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition där maximibeloppet för grundavdraget i kommunalbeskattningen höjs till 3 300 euro.
Reservationens förslag till uttalande 113
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition med förslag till höjning av den lägre skattesatsen till 32 procent och den högre till 35 procent.
Reservationens förslag till uttalande 114
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition där gränsen för avkastningsgraden för icke börslistade bolag sänks till 4 procent, och den skattepliktiga andelen av utdelningen höjs till 40 procent på det sätt som finansministeriets expertgrupp har föreslagit.
Reservationens förslag till uttalande 115
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål bereder ett lagförslag om beskattning av placeringsförsäkringar och försäkringsskal för att beskattningen ska bli mer jämlik i förhållande till direktinvesteringar.
Reservationens förslag till uttalande 116
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål lämnar en proposition om strängare åtgärder mot kringgående av skatt och aggressiv skatteplanering i multinationella företag, bland annat genom att begränsa rätten till ränteavdrag på samfunds inkomster som omfattas av inkomstskattelagen på samma sätt som 18 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.
Reservationens förslag till uttalande 117
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål lämnar en proposition om att samfund ska betraktas som inhemska enligt 9 § 1 mom. i inkomstskattelagen om 1) samfundet är grundat i enlighet med finsk lagstiftning, 2) samfundet har registrerad hemvist i Finland eller 3) dess faktiska ledning finns i Finland.
Reservationens förslag till uttalande 118
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om begränsning av ränteavdrag för samfund som omfattas av inkomstskatt som motsvarar det som nu gäller i näringsbeskattningen.
Reservationens förslag till uttalande 119
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål lämnar en proposition om upphävande av inkomstskattelagens 30 a § om företagaravdrag.
Reservationens förslag till uttalande 120
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål lämnar en proposition om upphävande av inkomstskattelagens 55 a § och 55 b § om skogsgåvoavdrag.
Reservationens förslag till uttalande 121
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om att slopa den nedre gränsen för det hushållsavdrag som avses i 127 a § i inkomstskattelagen, att sänka det maximala avdragsbeloppet med 100 euro, att sänka de maximala avdragen enligt 127 b § i inkomstskattelagen till samma nivå som 2016 och att låta hushållsavdraget omfatta sådana renoveringar i våningshus och radhus som delägarna i bostadsaktiebolaget har finansieringsansvar för.
02. Samfundsskatt
Avdrag för anställning av en första arbetstagare för ensamföretagare
Redan i vår alternativbudget för 2016 föreslog vi i företagarpaketet ett anställningsavdrag för ensamföretagare. Företaget bör kunna göra ett avdrag på 20 000 euro på resultatet för året därpå. Sysselsättningsavdraget genomförs som regionalt försök som i fall av positiva resultat utvidgas till hela landet. Det avsätts 20 miljoner euro för stödet.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 122
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om avdrag för anställning av en första arbetstagare så att arbetsgivaren från räkenskapsperiodens beskattningsbara resultat kan avdra lönesumman för en första arbetstagare, dock högst 20 000 euro.
04. Skatt på arv och gåva
SDP skulle strama upp beskattningen på arv med 59 miljoner euro genom att höja beskattningen av stora arv mest. Skattesatserna ska återställas till 2016 års nivå och dessutom ska beskattningen av gåvor och arv på över en miljon stramas åt med två procentenheter.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 123
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om att strama åt beskattningen av arv och gåvor på över 1 000 000 euro med 2 procentenheter både i skatteklass I och II och om att i övrigt återföra skattesatserna för arvs- och gåvoskatt till 2016 års nivå.
04. Skatter och avgifter på grund av omsättning
01. Mervärdesskatt
Vi föreslår en strukturreform där nedre gränsen för momsplikt höjs från nuvarande 10 000 euros årlig omsättning till 30 000 euro. En reform som lockar till företagsamhet och som väsentligt underlättar för småskalig företagsverksamhet är en naturlig fortsättning på att Antti Rinne som finansminister 2015 höjde momspliktens nedre gräns från 8 500 euro till den nuvarande summan. Att höja den nedre gränsen för momsplikt kräver undantagstillstånd av EU, men det kan sannolikt fås eftersom den undre gränsen i många EU-länder är lägre än 30 000 euro.
Enligt VATT:s undersökning hindrar den nuvarande nedre gränsen små företag från att växa. VATT bedömer också att de administrativa kostnaderna för momsrapporteringen uppgår till 1 600 euro vilket är oskäligt med tanke på en liten omsättning. Detta lindringssystem som komplicerar systemet används inte i andra EU-länder och det kan frångås. Förslaget minskar skatteinkomsterna med 97 miljoner euro.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 124
Riksdagen förutsätter att regeringen söker undantagstillstånd enligt artikel 395 i rådets direktiv (2006/112/EG) för att höja den nedre gränsen för företags momsplikt från en omsättning på 10 000 till 30 000 euro.
08. Punktskatter
07. Energiskatter
Systemet med återbäring av energiskatt bör effektiviseras för att upprätthålla konkurrenskraften för energiintensiv industri. Skatteåterbäringen till energiintensiva företag bör höjas till 90 procent av punktskattebeloppet för den del som överstiger 0,5 procent av förädlingsvärdet. Kostnadseffekten är uppskattningsvis 20 miljoner euro. Samtidigt bör återbäringssystemet utvecklas så att det effektivare än nu sporrar till att förbättra energieffektiviteten och minska utsläppen. Förhandlingar om att utveckla systemet bör föras med de centrala konkurrentländerna som har stödformer av samma typ i bruk.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 125
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om höjning av skatteåterbäringen till energiintensiva företag till den högsta möjliga nivån inom EU:s minimigränser för att stödja sysselsättningen och exporten.
10. Övriga skatter
03. Bilskatt
Regeringen föreslår i enlighet med sitt program att bilskatten sänks så att effekten på skatteintäkterna är cirka 200 miljoner euro på 2019 års nivå. Samtidigt föreslår regeringen nedskärningar i den köpta kollektivtrafiken vilket leder till att tågförbindelser som är viktiga för landskapen måste upphöra. Så här stora lättnader i bilskatten är inte befogade i det rådande ekonomiska läget och vi föreslår att en del av skattelättnaden används för att säkerställa VR:s köpta trafiktjänster och återta en del andra orättvisa nedskärningar som regeringen har gjort. Intäkterna av bilskatten kunde vara 40 miljoner euro större än vad regeringen föreslår 2018.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 126
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om att delvis återta lättnaderna i bilskatten och att skattelättnaden används för att säkerställa kollektivtrafiktjänsterna.
19. Övriga inkomster av skattenatur
06. Farledsavgifter
Farledsavgifterna halverades 2015—2018 som ett led i svavelkompensationen och arbetsmarknadsuppgörelsen så att avgifterna sänktes främst för lastfartyg och fartyg i de högsta isklasserna. För att sänka logistikkostnaderna för exportindustrin och förbättra konkurrenskraften för de finska hamnarna är det befogat att sänka farledsavgifterna ytterligare. Farledsavgifterna ska fortsatt halveras främst för fartygen i de högsta isklasserna för vilka avgiften slopas helt. Intäkterna av avgifterna minskar med 22,4 miljoner euro.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 127
Riksdagen förutsätter att regeringen för att främja exportens konkurrenskraft lämnar en proposition om sänkning av farledsavgifterna och i synnerhet för fartygen i de två högsta isklasserna för vilka avgifterna bör slopas helt och hållet.
09. Övriga skatteinkomster
Hälsobaserad skatt
Vissa särskilda skatter gynnar folkhälsan. Sipiläs regering har ivrigt höjt tobaksskatten men drog in godisskatten trots att den hade över ett år tid på sig att bereda en hälsobaserad skatt som bättre passar ihop med EU-reglerna. I stället för godisskatten behövs en bredare, hälsobaserad skatt som rättar till den tidigare skattens orättvisa verkningar på bland annat förädlingen av naturligt socker. Den slopade godisskatten bör ersättas med en hälsobaserad skatt som riksdagens social- och hälsovårdsutskott har förutsatt i sitt enhälliga betänkande. Det är viktigt för folkhälsan att motverka fetma och livsstilssjukdomar hos barn och unga. Förebyggande åtgärder är också positiva för samhällsekonomin.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 128
Riksdagen förutsätter att regeringen, i enlighet med social- och hälsovårdsutskottets enhälliga ståndpunkt, omedelbart inleder beredningen av bestämmelser om en hälsobaserad punktskatt på livsmedel.
Kraftverksskatt
Det är befogat att införa en kraftverksskatt på kraftverk som får oförtjänta vinster av handeln med utsläppsrätter samt den översubventionerade vindkraften. Skatten ska ha formen av en statlig fastighetskatt och intäkterna av den kommer enligt en försiktig uppskattning att uppgå till 95 miljoner euro.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 129
Riksdagen förutsätter att regeringen börjar bereda en kraftverksskatt i form av en statlig fastighetsskatt som gäller kraftverk som får oförtjänta vinster av handeln med utsläppsrätter samt översubventionerade kraftverk.
Avdelning 12
INKOMSTER AV BLANDAD NATUR
30. Jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde
44. Fiskevårdsavgifter
Regeringen höjer fiskevårdsavgiften med cirka 15 procent från och med 2018. Höjningen väntas öka det årliga inflödet från avgifterna med 1,4 miljoner euro. Reformen garanterar inte att inflödet från avgifterna ökar som önskat. Att höja priser minskar alltid betalningsbenägenheten och ökar samtidigt populariteten för kortvariga tillstånd på bekostnad av årstillstånd.
Vi föreslår att regeringen avstår från att höja fiskevårdsavgiften under moment 30.40.51 (reservationens förslag till uttalande 71). Det innebär att intäkterna av vårdavgiften förblir på innevarande års nivå.
Avdelning 13
RÄNTEINKOMSTER, INKOMSTER AV FÖRSÄLJNING AV AKTIER OCH INTÄKTSFÖRING AV VINST
03. Utdelningsinkomster och inkomster av försäljning av aktier
01. Utdelningsinkomster, kapitalåterbäringar och nettoinkomster av försäljning av aktier
Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra har fått in en egendom på 800 miljoner euro av vars resultat den inte delar inkomster till staten.
Statens bolagsinnehav bör skötas omsorgsfullt så att deras värde består. Staten kan avstå från enskilda bolagsinnehav eller minska sitt innehav om det inte längre finns på statens ägarstrategi baserade orsaker. Men lönsamma innehav bör i nuläget inte säljas för att täcka behovet av budgetmedel utan medel från försäljning ska omplaceras produktivt och på ett sätt som stöder näringspolitiken. Utgångspunkten vid ägararrangemang är inte enbart försäljningspriset för bolag eller aktier, utan uppmärksamhet ägnas särskilt åt förbättring av samhällsekonomins konkurrenskraft och bättre konkurrens i ekonomin, tryggande av sektorsspecifika verksamhetsförutsättningar för inhemsk industri och näringsliv, bevarande och ökning av kompetens och tryggande av sysselsättningen.
Vi föreslår därför att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 130
Riksdagen förutsätter att statens särskilt intäktsbringande egendom inte bör säljas.
04. Andel i statens penninginstituts vinst
01. Andel i Finlands Banks vinst
Enligt lagen om Finlands Bank intäktsförs normalt 50 procent av resultatet, medan 50 procent lämnas kvar i balansräkningen. Enligt lagen kan det dock beslutas annorlunda, om detta är motiverat med hänsyn till bankens ekonomiska ställning eller reservfondens storlek. En större intäktsföring är motiverad eftersom Finlands banks balansräkning är stark. Därför behövs inte ytterligare reservationer. Staten kan inkomstföra 60 miljoner euro mer av Finlands Banks resultat.
Avdelning 15
LÅN
03. Statens nettoupplåning och skuldhantering
01. Nettoupplåning och skuldhantering
Den sammanlagda effekten av socialdemokraternas inkomst- och utgiftsförslag på statens nettoupplåning är en minskning med 170 miljoner euro.