Finlands ekonomi växer starkt efter flera år av recession, och även sysselsättningen utvecklas i positiv riktning just nu. Orsakerna till tillväxten står i synnerhet att finna i den globala ekonomin och den ökande efterfrågan i euroområdet. Vår export har ökat stort tack vare dem. Också på investeringsfronten är utvecklingen stark. Konsumenternas förtroende för ekonomin har upprätthållit den inhemska efterfrågan. Den gynnsamma trenden har stötts av Europeiska centralbankens exceptionellt expansiva penningpolitik och den gradvis mindre strama finanspolitiken i euroområdet. 

Ett flertal prognosinstitut varnar emellertid för att tillväxten närapå halveras nästa år. Ett gott konjunkturläge är det rätta tillfället att genomföra långsiktiga tillväxt- och sysselsättningsfrämjande reformer. Den största svagheten i regeringens politik är att den ekonomiska politiken inte stärker förutsättningarna för tillväxt och att den samtidigt ökar ojämlikheten. 

Utbildning är den bästa sysselsättningspolitiken 

Utbildning och hög kompetens är Finlands styrka i den globala konkurrensen. Det är ett faktum och får regeringens nedskärningar i utbildningen, forskningen och produktutvecklingen att te sig än mer oansvariga. För första gången är vi i en situation där de kommande generationernas utbildningsnivå riskerar att bli lägre än tidigare generationers. Finland har haft världens högsta utbildningsnivå men nu går man framåt på detta område i andra länder medan Finland kommer på efterkälken. 

Regeringens satsningar på kompetenslyft förblir ohjäpligen ett plottrande, i synnerhet när man beaktar de nedskärningar regeringen gjort tidigare. Det är av yttersta vikt att vi i framtiden lyckas säkerställa en adekvat utbildningsnivå för hela åldersklasser. Därför har socialdemokraterna redan länge drivit en förlängning av läroplikten och en helt gratis utbildning på andra stadiet. Dessutom måste vuxenutbildningen reformeras i syfte att höja hela befolkningens kompetensnivå och en säker övergång från ett jobb till ett annat eller till nya yrken. 

Förra valperioden satsade regeringen starkt på jämlikheten i grundskolan och varje år reserverades betydande belopp för detta ändamål. Det är beklagligt att dessa pengar genast drogs in denna period. Det är inte förrän senare som viss finansiering skjutits till. 

En genuint aktiv sysselsättningspolitik 

En lyckad sysselsättningspolitik kräver inga hot, utan människor måste stödjas och deras handlingsmöjligheter stärkas. Konkurrenskraftsavtalet, aktivitetsmodellen och nu senast ökade visstidsanställningar för unga talar sitt tydliga språk om hur regeringen förhåller sig till arbetslösa och sysselsättningspolitik. Hållbara resultat kan nås genom en aktiv sysselsättningspolitik där anslag reserveras för att utveckla jobbsökartjänster, säkerställa lönesubventionen och rädda ungdomsgarantin. 

Det finns i dagens läge ett matchningsproblem på arbetsmarknaden mellan utbud och efterfrågan på arbete. Det är fråga å ena sidan om den kompetens som krävs i arbetet och å andra sidan om var man befinner sig rent geografiskt. För att den gynnsamma utvecklingen i fråga om sysselsättningen ska kunna stärkas ytterligare måste allt mer uppmärksamhet ägnas åt arbetskraftens professionella och geografiska rörlighet. Detta kräver utveckling av yrkesutbildningen för unga och av fortbildningen för att överbrygga situationer där de kvalifikationer man har inte nödvändigtvis motsvarar ett förändrat läge på arbetsmarknaden. 

Arbetskraftens geografiska rörlighet ska också främjas genom kraftfull bostadspolitik och bestämd transportpolitik. I dagens läge hindrar de stigande bostadspriserna på tillväxtorter allt fler från att flytta dit jobben finns. Ökad planläggning för boende och stärkt samordning av markanvändning, bostadsbyggande och transporter skulle främja bostadsproduktionen och undanröja flaskhalsar. Nya investeringar för bättre transportnät skulle utvidga pendlingsregionerna och på så sätt åtgärda matchningsproblemet på arbetsmarknaden. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 1 

Reservationens förslag till uttalande 2 

Reservationens förslag till uttalande 3 

Reservationens förslag till uttalande 4 

Detaljmotivering 

ANSLAG 

Huvudtitel 24 

UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

30. Internationellt utvecklingssamarbete 

66. Egentligt utvecklingssamarbete (reservationsanslag 3 år) 

Det bärande temat för målen i FN:s Agenda 2030 för en hållbar utveckling är att ingen ska lämnas efter i utvecklingen. I en värld där alla är beroende av varandra krävs det att stater målmedvetet förbinder sig till internationellt samarbete och följer gemensamma överenskommelser. Genom att öka stödet för multilateralt samarbete är Finland en aktiv aktör för att verkställa internationella åtaganden och stödja stabilitet och legitimitet i ett regelbaserat system. Detta är en del av det globala ansvaret som dessvärre nu hotas av anslagsnedskärningar i utvecklingssamarbetet. 

För att målen för en hållbar utveckling ska nås måste Finland och andra länder anvisa 0,7 procent av bni för utvecklingssamarbete. Om dessa satsningar blir ogjorda kan inte heller Agenda 2030 genomföras enligt den fastlagda tidtabellen. Nu föreslår regeringen 583,7 miljoner euro för egentligt utvecklingssamarbete, vilket är endast 0,41 procent av bni. Finlands stöd till de minst utvecklade länderna måste höjas från en andel om 0,13 procent till en nivå på 0,2 procent enligt vad som avtalades vid konferensen om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba. Det långsiktiga arbetet som sträcker sig över en regeringsperiod bör också gälla finansieringen för ökad könsmedvetenhet så att 85 procent av alla nya program lever upp till det jämställdhetsmål som EU har ställt. 

Följderna av klimatförändringen ter sig hotfulla för de mest utsatta och till exempel för många länder i Afrika som kämpar med en kraftig befolkningstillväxt och en allt mer tilltagande ungdomspuckel. Under Finlands ordförandeskap ges det en möjlighet för oss att koordinera medlemsstaternas utvecklingssamarbete och lyfta fram Afrika som ett viktigt mål för det. Genom att ta ansvar för den sociala aspekten på utvecklingspolitiken och förbättra arbetsmarknaden, utbildningen och strukturerna för social trygghet kan man mura en hållbar grund för samhällen och motverka utslagning. Insatser för en hållbar utveckling är samtidigt handlingar som främjar jämställdheten. 

De senaste årens nedskärningar i finansieringen av utvecklingssamarbetet har urholkat frivilligorganisationernas villkor. Organisationernas internationella nätverk spelar ändå en viktig roll för påverkansarbete på gräsrotsnivå och därför är det motiverat att öka anslaget för organisationernas utvecklingssamarbete med 15 procent. Det måste också till nya metoder för att stödja det småskaliga samarbetet mellan frivilligorganisationer. Med ett samarbete som överskrider statsgränserna och når alla samhällsskikt kan vi öka förståelsen för andra kulturer som redan har blivit en del av vår vardag. En öppen dialog tar kål på fördomar och ökar ömsesidigt förtroende och på så sätt kan den nedåtgående sociala ojämlikhetsspiralen brytas. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 5 

Huvudtitel 29 

UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

20. Yrkesutbildning 

30. Statsandel och statsunderstöd för yrkesutbildningen (förslagsanslag) 

Reformen av yrkesutbildningen på andra stadiet är en reform med mycket betydande konsekvenser. Ungefär hälften av de årskullar som slutför den grundläggande utbildningen går vidare till yrkesutbildning. Sakkunniga har påpekat att det hade varit på sin plats att se över hela andra stadiet när reformen bereddes och lagstiftningen reviderades. I ungdomsutbildningen bör gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen vara en sammanhängande process för de som går ut den grundläggande utbildningen. Exempelvis Kommunförbundet uttryckte oro för att en uppdelning av utbildningssystemet på andra stadiet på sikt kan försämra möjligheterna att få utbildning för de som går ut den grundläggande utbildningen. I stället borde lagstiftningen ha tagit ett större och djupare grepp om andra stadiet. 

SDP välkomnar i huvudsak målen med reformen, men för att de skulle kunna nås på bästa sätt borde finansieringen av yrkesutbildningen ha förbättrats avsevärt. I det rådande finansiella läget är det osäkert om reformmålen kan nås och därför föreslår vi att finansieringen av yrkesutbildningen och finansieringens tillräcklighet omprövas. 

Om man vill dra ned på anslagen, hade det varit förnuftigare att göra neddragningarna mer strategiskt i samband med reformen och slå ut dem över flera år. På så sätt hade de ställt till med så lite skada som möjligt för reformen av yrkesutbildningen. Som det är nu blir reform lätt synonymt med nedskärning, och även de positiva målen riskerar att komma i skymundan när anslagen ska kapas. 

Det viktigaste målet med reformen av yrkesutbildningen bör vara att minska ojämlikheten i utbildning — inte att öka den genom att skapa strukturer som är blinda för ojämlikhet. 

Förläng läroplikten 

Ännu i början av 2000-talet var Finland ett mönsterland i fråga om utbildning. De ungas studieresultat var utmärkta och finländarnas utbildningsnivå höjdes. Efter det har framgången minskat. I en internationell jämförelse har de finländska ungdomarnas utbildningsnivå under 2000-talet sjunkit från världstoppen till medelnivå bland de utvecklade länderna. Jämför man utbildningsnivån bland hela den arbetsföra befolkningen är siffrorna ännu dystrare. Höjningen av den finländska arbetskraftens utbildningsnivå kommer att avstanna de närmaste åren, 20 år före de andra utvecklade länderna. Internationella undersökningar har visat att det inte bara är utbildningsnivån som har sjunkit utan dessutom har inlärningsresultaten blivit sämre under 2000-talet. I den grundläggande utbildningen har skillnaden i inlärningsresultat mellan den sämsta och den bästa tiondelen ökat kraftigt. Man har uppskattat att var tionde elev som går ut den grundläggande utbildningen inte har uppnått en sådan nivå på läskunskapen som krävs för att man ska klara sig i samhället. Också skillnaden mellan flickors och pojkars läskunskaper är betydande i en internationell jämförelse. 

Framgången för det finländska utbildningssystemet har försvagats samtidigt som omställningar i samhället och arbetslivet avkräver alla finländare mer och bättre kompetens. Arbetslivsfärdigheterna ökar i betydelse. 

Varje ung person behöver tillräckliga kunskaper och färdigheter för att klara sig i en värld i förändring. Det handlar framförallt om möjligheterna till framgång i arbetslivet och livslångt lärande. För närvarande förebådar utslagning från utbildning på andra stadiet jämfört med högutbildade sämre hälsotillstånd, fler arbetslöshetsperioder och en betydligt kortare karriär i arbetslivet. Denna utveckling kan stärkas ytterligare när kompetenskraven i arbetslivet växer. 

Att få fortsätta studierna på andra stadiet bör vara en rättighet för alla som gått ut den grundläggande utbildningen. Också personer som har funktionsnedsättningar och behöver stöd och andra som är i behov av stöd har rätt till studier på andra stadiet. Studiehandledningen intar en avgörande roll när unga söker sig till fortsatta studier. Det är viktigt för de unga att få handledning om alternativen för yrkesutbildning och gymnasieutbildning. Det är också viktigt att identifiera och erbjuda multidisciplinärt stöd för de unga som inte har förutsättningar att övergå direkt från grundläggande utbildning till examen på andra stadiet. Särskilt viktig är handledningen för de vars närmaste krets saknar kunskap om studier eller som inte får stöd hemma för att välja utbildning. 

För att rättigheter och skyldigheter ska vara i balans bör vi som samhälle kunna kräva att de unga satsar på sin kompetens och erbjuda dem stöd för att nå målet. Därför bör läroplikten förlängas för att täcka utbildning på andra stadiet. När läroplikten förlängs genomförs avgiftsfrihet på andra stadiet. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 6 

Huvudtitel 31 

KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Trafiknätet 

20. Bastrafikledshållning 

När spetsprojektfinansieringen för bastrafikledshållningen upphör i överensstämmelse med regeringsprogrammet kommer det eftersatta underhållet på 2,5 miljarder igen att börja peka uppåt. Regeringen avstår från de mål som den parlamentariska arbetsgruppen för eftersatt underhåll ställt upp och låter nästa regering ta hand om problemet när finansieringen rasar 2019. Redan årets budget borde ha innehållit anslag för att gå vidare med programmet för det eftersatta underhållet. 

För att fortsätta det viktiga underhållsarbetet som är nödvändigt för att upprätthålla funktionerna och servicen på bastrafiklederna föreslår vi en ökning med 100 000 000 euro för ändamålet. 

Vi föreslår 

77. Utveckling av trafikledsnätet (reservationsanslag 3 år) 

I regeringsprogrammet har man satsat på bastrafikledshållningen för att komma till rätta med det eftersatta underhållet, och finansieringen ska ske inom ramen för statsfinanserna och medlen tas från nya, icke namngivna projekt. Regeringens val ökar investeringsskulden i fråga om trafikledsnätet och många investeringar som skulle behövas med tanke på trafiken, boendet och näringspolitiken kommer nu att falla på de kommande regeringarnas ansvar. Också den nytta investeringarna ger samhället skjuts upp eller går helt förlorad på grund av den internationella konkurrensen. 

Vi föreslår 

Huvudtitel 32 

ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

30. Sysselsättnings- och företagsamhetspolitik 

01. Arbets- och näringsbyråernas omkostnader (reservationsanslag 2 år) 

Sysselsättningsförsöken på kommunnivå upphör trots att man under lagberedningen visste att försökstiden var kort och att man redan då kunde ana att tidtabellen för när landskapsreformen skulle träda i kraft var överoptimistisk. Nu vet vi att landskapen kan inleda sitt arbete tidigast den 1 januari 2020. Det dröjer alltså ett bra tag innan landskapen börjar fungera. Kommunförsöken har varit uppmuntrande, främst i Birkaland, där enbart Tammerfors stad investerade 10 miljoner euro. 

Intervjuer med arbetslösa ansikte mot ansikte utan gruppintervjuer har spelat en avgörande roll för att arbetssökande ska finna vägen tillbaka till arbetslivet. Men de intervjuer som regeringen har utfäst förefaller ha inskränkts till sysselsättningsplaner som den arbetslösa själv har lagt upp via nätkontakter. Det här är ingen seriös arbetskraftspolitik i synnerhet inte när det gäller de personer som är svårast att sysselsätta, för att inte tala om personer som inte har tillgång till nätet. 

Lagstiftningen och vård- och landskapsreformen som för närvarande behandlas i riksdagen, borgar inte på något vis för att kommunernas satsningar, i dagsläget cirka en miljard, på sysselsättningen överlever den nya regeringens reform av den statliga regionförvaltningen. Det här innebär att finansieringen av sysselsättningen minskar. 

Den långa övergångsperioden gör det inte heller lättare i synnerhet på områden där försöket redan har gett goda resultat. Det finns alltså ett klart behov att fortsätta med försöken så man inte blir tvungen att säga upp exempelvis erfarna anställda vid arbets- och näringsbyråerna som redan har övergått till att arbeta inom försöken. Anslagsökningen ska därför riktas till kommunernas och arbets- och näringsbyråernas omkostnader. Försökskulturen ska inte missbrukas som dold sanering av anställda så att de själva blir arbetslösa eller, för att undvika arbetslöshet, tvingas bli företagare som erbjuder tjänster i samma bransch. 

Vi föreslår 

51. Offentlig arbetskrafts- och företagsservice (reservationsanslag 2 år) 

De negativa begränsningarna i lönesubventioner till organisationer måste upphöra. 

I budgetpropositionen för 2018 föreslog regeringen och drev igenom en gräns på 3 000 personer för vilka det kan betalas lönesubventioner till organisationer. 

Nedskärningen i anslaget, som närmast var tänkt att ha en sysselsättningsfrämjande effekt i organisationer, försvårade och kommer fortsatt att försvåra sysselsättningen av just de personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Kvoten på 3 000 personer med 100 procents lönesubvention i den tredje sektorn har lett till att organisationer inte längre sysselsätter lika många av de arbetslösa som är mest utsatta. Det är positivt att lönesubventionerat arbete styrs i större utsträckning till företag, eftersom de har de bästa resultaten i fråga om sysselsättning i fortsättningen. Men att man samtidigt avvecklar sysselsättningen i organisationerna leder till mindre möjligheter till lönearbete för dem som är mest utsatta och till nedläggning av organisationernas viktiga arbete för samhällelig välfärd. Det kommer till exempel att bli svårare att ordna med service för ensamboende pensionärer för att hjälpa dem i vardagen. 

För partiellt arbetsföra eller långtidsarbetslösa har till exempel återgången till arbetslivet via verkstäderna med hjälp av lönesubventioner varit en väg tillbaka in på arbetsmarknaden. 

Vi föreslår 

Reservationens förslag till uttalande 7 

Juha Sipiläs regering har under denna valperiod skurit ner flera hundra miljoner euro i den finländska grundtryggheten, en miljard i utbildningen och ett par miljarder i skatteinkomster. 

Under ekonomiskt dåliga tider skar regeringen ner i inkomstöverföringar och offentliga tjänster på ett sätt som försämrar ställningen för i synnerhet dem med de allra lägsta inkomsterna och för dem som är beroende av de offentliga tjänsterna. Det valda sättet förvärrade recessionen eftersom det var kontracykliskt. 

Nu när den ekonomiska konjunkturen är i topp har man enligt regeringen alltjämt inte råd med mänsklig politik och att lappa på tidigare försämringar som underminerar vårt välfärdssamhälle. Tvärtom fortsätter regeringen sin nedskärningspolitik till exempel i fråga om indexbundna grundtrygghetsförmåner. Höjningarna av garantipensionen och de dagpenningar som betalas ut till minimibelopp är välkomna men deras storlek och verkningar är mycket små i förhållande till den nedskärningspolitik som överlag har varit rådande under innevarande regeringsperiod. 

I samband med årets andra tilläggsbudget berättar regeringen att statens inkomster under innevarande år är 483 miljoner euro större än väntat. Dessutom har utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa varit 156 miljoner euro och för utkomststödet 80 miljoner euro mindre än beräknat. Därtill har även andra utgifter varit mindre än beräknat: till exempel 52 miljoner euro av den summa som budgeterats för produktionsstödet för förnybar energi blir oanvända. 

Redan de extra inkomsterna i andra tilläggsbudgeten för 2018 skulle lätt räcka till för att täcka alla nedskärningar i de grundtrygghetsförmåner som är bundna till folkpensionsindex, och pengar skulle till och med bli över. Att man inte vill göra detta berättar mycket om regeringens värderingar. 

Vänsterförbundet godkänner inte att grundtryggheten och välfärdsstaten ständigt försämras, att de med allra lägsta inkomsterna får lida och att ojämlikheten ökas. 

Vi föreslår att följande uttalande godkänns: 

Reservationens förslag till uttalande 

Under 2017 upplevde den finländska ekonomin ett starkt uppsving när världsekonomin pekade uppåt. Europeiska centralbankens program köp av skräplån har redan under flera år stimulerat euroområdet. Räntenivån har varit påfallande låg också i Finland, vilket har haft en positiv effekt på den ekonomiska tillväxten. Men konjunkturtoppen är nu nådd. För nästa år förutspås det att den ekonomiska tillväxten avtar och kommer att ligga på 1,7 procent, framför allt till följd av att bygginvesteringarna krymper. I år kommer inflationen att stiga till cirka 1,1 procent, och av detta står skattehöjningar för mer än 0,3 procentenheter. Det har varit bekymmersamt med att matcha lediga jobb med arbetslösa och med hushållens stora lån. 

Ännu tills vidare är de ekonomiska utsikterna goda på kort sikt. Sannfinländarna kräver att när sysselsättningsläget nu blivit bättre och utgifterna för arbetslöshetsersättning och utkomststöd klart minskat ska de pengar som därmed sparas in användas för att åtgärda de flaskhalsar som den långa recessionen och nedskärningarna gett upphov till i samhället. Dessutom måste vi nu satsa så mycket resurser som möjligt på tillväxtfrämjande och stabiliserande åtgärder, så att sysselsättningen ligger kvar på en hög nivå också när den globala ekonomin börjar avta. Regeringen bör främst eftersträva att tillgodose Finlands och finländarnas intressen, stärka landets konkurrenskraft och bevara jobben i Finland.  

En betydande del av de flesta finländarnas lönekuvert går till boende och resor. Regeringen har sänkt skatten för köp av nu bil, men samtidigt har de övriga kostnaderna för bilinnehav stigit. I synnerhet priset på diesel har stigit kännbart, vilket i synnerhet påverkar kostnaderna inom transportbranschen och för dem som kör mycket i jobbet. När regeringen höjde bränsleskatten lovade den granska prisnivån på nytt om världsmarknadspriset på olja stiger. Detta löfte har regeringen inte hållit. Sannfinländarna understryker att många vanliga arbetare inte ens nu har råd att köpa ny bil, och i dagens läge är bilparken i Finland den äldsta i Norden och den femte äldsta i Europa. Genomsnittsåldern på våra bilar är 13 år. Bilbeskattningens styreffekt i riktning mot mer utsläppssnåla bilar fungerar inte när det inte finns tillräckligt billiga utsläppssnåla bilar att få. Systemet med skrotningspremie har främst fungerat som en belöning för dem som även i övrigt har råd att skaffa ny bil, men däremot har det inte erbjudits tillräckligt med stöd för den som vill konvertera bilen till gas- eller etanoldrift. Sannfinländarna kräver att kostnaderna för mobilitet sänks eftersom de ökade kostnaderna för dem som kör bil i ett land med långa avstånd försämrar förutsättningarna både för att anställa och för att få jobb utanför de största städerna och sätter landets konkurrenskraft på spel. 

Regeringen har heller inte gjort något för att åtgärda de stigande boendekostnaderna. Sannfinländarnas riksdagsgrupp har lyft fram problemet redan i två år genom sin alternativa budget och presenterat konkreta metoder för regeringen för att sänka boendekostnaderna. De centrala inslagen är att sänka priset för elöverföringen och lindra beskattningen av boendet. Låginkomsttagarna skulle ha den största nyttan av det, eftersom lejonparten av deras inkomster går åt till boende. Vi har också föreslagit ett flyttbidrag som kan användas till att minska risken med att ta emot ett jobb på annan ort om prövotiden är lång. Men i tilläggsbudgeten finns inga satsningar på sådana åtgärder. Aktiva åtgärder för att göra boendet billigare främjar arbetskraftens rörlighet och minskar behovet av bostadsbidrag. 

Sannfinländarnas riksdagsgrupp anser det vara inkonsekvent att nivån på utgifterna orsakade av asylkrisen förblir hög trots att betydligt färre är föremål för åtgärder inom flyktingmottagning nu än 2015. När brukarna har blivit färre borde de förläggningar som är dyrast i drift ha lagts ned och på så sätt borde det synas i en betydande minskning i de genomsnittliga styckkostnaderna. Men så har det inte gått, snarare har styckkostnaderna ökat. Finland bör sträva efter att gallra bort alla extra kostnader från denna mottagningsverksamhet och att minska sådana faktorer som gör vårt land mer attraktivt i asylsökandes ögon. 

I regeringens asylpolitiska åtgärdsprogram 12/2015 förutsätts en rad åtgärder som i förekommande fall minskar Finlands attraktionsfaktorer och på så sätt tillströmningen av asylsökande till vårt land. Både vårt lands säkerhet och kostnadseffekterna talar för att det bör ges högsta prioritet åt att dessa åtgärder genomförs utan dröjsmål. Sannfinländarna kräver att åtgärderna i regeringens asylpolitiska åtgärdsprogram genomförs fullt ut. 

Enligt Statistikcentralen fanns det fortfarande 170 000 arbetslösa i Finland i september, och av dem var 39 000 unga. Trots detta råder det brist på arbetskraft bland annat inom it-sektorn, byggbranschen och social- och hälsovården. Regeringen satsar på utbildning i sin tilläggsbudget, men satsningarna är otillräckliga när man beaktar de tidigare nedskärningarna, särskilt inom yrkesutbildningen. Problemet med arbetslöshet och arbetskraftsbrist måste lösas snabbt. Satsningarna på kompetens och forskning, utveckling och innovationer måste stärkas för att främja tillväxt och stabilitet. Det primära målet bör vara att lösa problemet med ungdomsarbetslöshet genom att finska ungdomar garanteras ett tillräckligt och högklassigt utbildningsutbud som garanterar sysselsättning. Resurserna inom närundervisningen får inte minskas och resurserna för studiehandledning måste stärkas. Djärva satsningar på högre kompetens och tillväxt återbetalar sig mångfalt. 

Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden: 

Reservationens förslag till uttalande 1 

Reservationens förslag till uttalande 2 

Reservationens förslag till uttalande 3 

ANSLAG 

Huvudtitel 24 

UTRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

30. Internationellt utvecklingssamarbete 

66. Egentligt utvecklingssamarbete (reservationsanslag 3 år) 

Sannfinländarna föreslår en alternativ biståndsmodell som bygger på frivillighet och hjälp på gräsrotsnivå. Vi vill att de finländska organisationer som uppvisar goda resultat ska spela en större roll inom fonden för utvecklingssamarbete. Fokus inom biståndet ska med hjälp av en skattemorot flyttas över till frivilliga donationer, och utvecklingssamarbetet måste bli mer öppet för insyn för att det ska vara möjligt att följa vilket genomslag verksamheten får och att koncentrera pengarna till de aktörer som är effektivast och gör störst nytta. 

Biståndet ska inte bara vara passiv penningutdelning, utan dess syfte måste vara att förebygga och lösa konflikter och att hjälpa målländerna att klara sig på egen hand. Samtidigt måste vi bli av med massmigrationen, som ökar koldioxidavtrycket. Det är helt enkelt inte rationellt för vare sig ursprungsländerna eller de europeiska länderna att befolkningen i utvecklingsländerna kommer till Europa en masse för att leva på socialbidrag eller sköta låglönejobb i stället för att delta i arbetet med att lösa problemen hemmavid.  

Sannfinländarna understryker att den viktigaste enskilda åtgärden för att lösa utvecklingsländernas problem på lång sikt är att förbättra kvinnornas och flickornas ställning. Flickorna måste få gå i skola och delta i samhällsbygget på jämställd basis i stället för att kuvas och bli barnafödare redan som barn. Om detta problem åtgärdas löser man samtidigt också det globalt sett största problemet, överbefolkningen. Ett villkor för bistånd bör vara att mottagarstaten presenterar en plan för att få bukt med folkökningen.  

Enligt Sannfinländarnas modell kan skattebetalarna i sin självdeklaration uppge en frivillig summa för bistånd. Detta är emellertid inte tillräckligt i sig. Finland måste lösgöra sig från skadliga biståndsobjekt och enbart koncentrera sig på arbete på gräsrotsnivå, såsom att ordna undervisning och att främja kvinnors och flickors rättigheter. Dessa saker bör högprioriteras även i framtiden. 

Vi föreslår 

HUVUDTITEL 26 

INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Polisväsendet 

01. Polisväsendets omkostnader 

Antalet polisstationer har minskat och rörliga polisen lagts ner, så polisens närvaro i vardagen har minskat och därmed också medborgarnas trygghetskänsla. I praktiken har de neddragna polisresurserna också märkts i att polisernas psykosociala arbetsmiljö försämrats. Sannfinländarna vill satsa mer på medborgarnas trygghet och säkerställa att polisen tilldelas lämpliga resurser för sitt för samhället livsviktiga arbete. Regeringen slopade riksdagens engångstillägg för bekämpning av nätpedofili och internetbrottslighet. Vi återinför detta viktiga anslag och föreslår mer pengar för polisens omkostnader för att användas till anställa poliser och bekämpa nätpedofili och internetbrottslighet. 

Vi föreslår 

20. Gränsbevakningsväsendet 

01. Gränsbevakningsväsendets omkostnader 

Sannfinländarna vill se tilläggssatsningar på övervakningen av våra gränser. Det kommer i synnerhet att förebygga brottslighet såsom människohandel, narkotikahandel och ekonomiska brott. Dessutom får staten direkta inkomster av att bekämpa den svarta sektorn. Ett gott samarbete mellan Tullen, Gränsbevakningsväsendet och polisen ger en möjlighet för staten att få betydande tilläggsinkomster när man får bukt med olagligheterna inom den svarta sektorn. 

Vi föreslår 

30. Räddningsväsendet och nödcentralerna 

01. Räddningsväsendets omkostnader 

Skogsbränderna har i år slukat stora delar av räddningsväsendets resurser. Ett särskilt inslag från de frivilliga inom räddningsväsendet är brandflygningarna. De innebär att frivilliga fritidsflygare patrullerar skogsområden ett par timmar i taget för att finna eventuella skogsbränder. Rökobservationer anmäls till brandkåren. Länsstyrelserna betalar bränslet för flygningarna, men själva flygningarna är oavlönade. Vi vill säkerställa brandflygningarna, och i detta syfte se till att det också i fortsättningen finns tillräckliga resurser att tillgå. Därför föreslår vi ett tilläggsanslag på en miljon euro för detta ändamål. 

Vi föreslår 

02. Nödcentralsverkets omkostnader 

Nödcentralerna utför ett omistligt värdefullt arbete för medborgarnas vardagssäkerhet. Nödcentralsoperatören är den första som måste bedöma hurdan undsättning som behövs när någon ringer. De jobbar i tolvtimmarsskift helgdagar och vardagar. På årsnivå svarar de sex nödcentralerna i Finland på totalt mer än 2,6 miljoner samtal. De har emellertid akut brist på personal och i hela landet behövs det omedelbart 35 nya nödcentralsoperatörer för att svarstiden inte ska förlängas när det gäller nödsamtal. Störst är bristen i Kervo och Åbo. 

Vi föreslår 

40. Invandring 

21. Mottagande av flyktingar och asylsökande 

Sannfinländarnas riksdagsgrupp anser det vara inkonsekvent att nivån på utgifterna orsakade av asylkrisen förblir hög trots att betydligt färre är föremål för åtgärder inom flyktingmottagning nu än 2015. När brukarna har blivit färre borde de förläggningar som är dyrast i drift ha lagts ned och på så sätt borde det synas i form av en betydande minskning i de genomsnittliga styckkostnaderna. Men så har det inte gått, snarare har styckkostnaderna ökat. Finland bör sträva efter att gallra bort alla extra kostnader från mottagningsverksamheten och minska sådana faktorer som gör vårt land mer attraktivt i asylsökandes ögon. 

Vi föreslår 

63. Stöd till mottagningsverksamhetens kunder 

Sannfinländarna anser att det går att finna betydande sparobjekt i fråga om kostnaderna för invandringen. De generösa stöden till asylsökande tjänar som attraktionsfaktor som gör vårt land mer lockande och på så sätt ökar antalet omotiverade asylansökningar. Den finansiella satsningen bör riktas till att snabbare handlägga asylansökningar och att snabbare verkställa negativa asylbeslut varvid antalet klienter vid förläggningarna samt kostnaderna för förläggningsverksamheten skulle sjunka. Regeringen bör genomföra sitt asylpolitiska åtgärdsprogram fullt ut och vid behov vidta ytterligare åtgärder för att antalet asylsökande och således antalet klienter inom mottagningsverksamheten ska minska. Sannfinländarna anser att processen för avlägsnande ur landet måste effektiviseras och att de föreslagna anslagen ska användas till annat.  

Vi föreslår 

HUVUDTITEL 29 

UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

Ryggraden i finländska framgångar är hög kompetensnivå och innovationer. Sannfinländarna hävdar att vår konkurrenskraft i framtiden vilar på dessa faktorer. När ekonomin återigen visar på tillväxt måste dessa satsningar ökas. Det behövs fler satsningar inom hela utbildningssektorn men i synnerhet inom yrkesutbildningen och på forskning inom högskoleutbildningen för att det också i framtiden ska finnas kunnig arbetskraft för näringslivets behov. 

01. Förvaltning, kyrkliga ärenden och gemensamma utgifter inom ansvarsområdet 

53. Vissa understöd som föranleds av asylsökande och invandrare 

Sannfinländarna anser att invandrarnas ansvar för sin egen integration bör ökas. I stället för att invandrarna erbjuds separata tjänster, är det ändamålsenligt att satsa på språkutbildning för att invandrarna i ett så tidigt skede som möjligt ska lära sig finska tillräckligt bra för att kunna anlita samma tjänster som stambefolkningen. Då behövs inga separata invandrartjänster eller tolktjänster, förutsättningarna för integration och sysselsättning av invandrare förbättras och samhället sparar. 

Vi föreslår 

10. Allmänbildande utbildning och småbarnspedagogisk verksamhet 

31. Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för läroanstalter för fritt bildningsarbete 

Sannfinländarna föreslår en extra satsning på 1 000 000 till driftskostnader inom läroanstalterna för fritt bildningsarbete för att utveckla digitalt utbildningsinnehåll. Det skulle stödja livslångt lärande och vuxenstudier. 

Vi föreslår 

20. Yrkesutbildning 

30. Statsandel och statsunderstöd för yrkesutbildningen 

Sannfinländarna vill se större satsningar på yrkesutbildning som förbättrar förutsättningarna för studier och sysselsättning för de som studerar till ett yrke. Ungdomsarbetslösheten är fortfarande ett allvarligt problem medan det samtidigt inom vissa i framtiden betydande branscher råder brist på kompetent arbetskraft. Gruvindustri, turism och tjänsteproduktion inom turismen samt kodning och spelbranschen är hörnstenar för framtida yrkeskompetens. Vi föreslår en extra satsning på 10 000 000 euro för dessa branscher för att arbetskraftsbristen inom företagen ska åtgärdas och finska ungdomar ska få jobb. 

Vi föreslår 

40. Högskoleundervisning och forskning 

20. Gemensamma utgifter inom högskoleväsendet och vetenskapens område 

Det har skurits ner betydande resurser från utbildning och forskning. När ekonomin återigen visar på tillväxt måste satsningar på dessa ökas. I synnerhet yrkeshögskoleutbildningen behöver extra satsningar. 

Vi föreslår 

HUVUDTITEL 31 

KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Trafiknätet 

20. Bastrafikledshållning 

Den parlamentariska arbetsgruppen för trafiknätet påpekade i början av året att den identifierat en allvarlig brist i finansieringen av trafiknätet. Det eftersatta underhållet hotar att kumulera kraftigt. Det här resulterar i sämre näringspolitik och försvagad säkerhet och smidighet i trafiken. När nu totalvikten för fordonskombinationer har höjts vore det allt viktigare att höja standarden på vägnätet. Sannfinländarna föreslår en ytterligare satsning på det här ändamålet. 

Invånare i regionkommuner, på landsbygden och särskilt i mer perifera områden hyser en djup oro över att vårt trafikledsnätverk är i dåligt skick. Vägarnas skick tillspetsas i synnerhet vintertid då det eftersatta underhållet aktualiseras, vägskötseln ordnas genom kedjor till underleverantörer och arbetsledaren inte ger tillstånd till de skötselåtgärder som behövs. 

Vi föreslår 

77. Utveckling av trafikledsnätet 

I ett glest bebott land som Finland, där transportsträckorna är långa är det i synnerhet för företag på landsbygden viktigt att trafikledsnätet garanterar företagen sakliga verksamhetsförutsättningar. Det finns ett stort underskott i finansieringen av trafikledshållningen. Ett trafikledsnät som motsvarar näringslivets och andra väganvändares behov är inte bara en fråga om trafiksäkerhet utan också en faktor som påverkar konkurrenskraften. Vi vill öka finansieringen för ändamålet för att främja näringspolitiken. 

Vi föreslår 

HUVUDTITEL 32 

ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

Sannfinländarna anser att samhällets satsningar på stöd till forskning, utveckling och innovationer är livsviktiga för vår framtida konkurrenskraft. Våra företag kan inte bli framgångsrika utan en gynnsam omvärld som samhället kan främja genom bland annat utbildning och investeringar. Sannfinländarna ser att det finns möjligheter att höja sysselsättningsnivån och främja exporten i synnerhet på turismens område. Vi vill därför rikta anslagsökningar till dessa områden. 

01. Förvaltning 

40. Statsunderstöd för främjande av företagens internationalisering samt entreprenörskap 

Fiskerihushållningen är till stora delar outnyttjad inom vår livsmedelsbransch. Vanlig finsk inlagd insjöfisk är en stor delikatess för många utlänningar. Då är också förädlingsgraden som högst. De finländska insjöarna är fiskförråd som mestadels används mycket lite. Också fisketurismen bör lyftas starkare fram. 

Vi föreslår 

20. Närings- och innovationspolitik 

06. Omkostnader för Innovationsfinansieringsverket Business Finland 

Turismen upplever en stark medvind. Det kommer rekordmånga charterflyg till Lappland. När Lappland fylls av besökare på vintern, så måste man i detta skede börja satsa på sommarsäsongen och redan marknadsföra nästa sommar. Dessutom bör satsningarna på turism inriktas så att också norra och mellersta Finland ses som lockande vintermål av utlänningarna. 

Vi föreslår 

70. Integration 

03. Främjande av invandrares integration och sysselsättning 

Sannfinländarna anser att invandrarnas ansvar för sin egen integration bör ökas. I stället för att invandrarna erbjuds separata tjänster, är det ändamålsenligt att satsa på språkutbildning för att invandrarna i ett så tidigt skede som möjligt ska lära sig finska tillräckligt bra för att kunna anlita samma tjänster som stambefolkningen. Då behövs inga separata invandrartjänster eller tolktjänster, förutsättningarna för integration och sysselsättning av invandrare förbättras och samhället sparar. 

Vi föreslår