Allmänt

I enlighet med 34 § 5 mom. i den gällande arbetstidslagen (872/2019) får undantag göras genom riksomfattande tjänste- och arbetskollektivavtal från begränsningarna av arbetstiden per dygn i 5 § och från bestämmelsen om dygnsvila i 25 § i arbete som endast tidvis utförs inom den arbetstid per dygn när arbetstagaren ska vara beredd att arbeta. I den tidigare arbetstidslagen (605/1996) var undantagen inte begränsade till enbart begränsningar i den dagliga arbetstiden. Så länge lagen gällde hade parterna i ett riksomfattande kollektivavtal kommit överens om att tillåta avvikelse från både den ordinarie arbetstiden per dygn och den ordinarie arbetstiden per vecka för personalen på kommunala räddningsverk. 

Syftet med propositionen är att återställa rättsläget från tiden för den tidigare arbetstidslagen, det vill säga tillåta avvikelse från begränsningarna enligt 5 § i arbetstiden per dygn och per vecka. I och med ändringen har parterna i kollektivavtal rätt att också avtala om undantag från den ordinarie arbetstiden per vecka. För närvarande är det tillåtet att avvika från den ordinarie arbetstiden per vecka bara med dispens, som beviljas av Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland. Dessutom återställs kriminaliseringen av brott mot bestämmelsen om nödarbete i och med att nödarbete som utförts i strid med 19 § kriminaliseras i 44 §. 

Sammantaget anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar, men med kommentarerna nedan. 

Utvidgad avtalsmöjlighet och utjämningsperiod

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet välkomnar en utvidgad möjlighet för parterna att avtala om dessa frågor. Enligt uppgifter till utskottet kom initiativet till lagändringen från arbetstagarsidan. När arbete utförs endast under en del av arbetstiden är det lämpligt med avseende på återhämtning och stresshantering att ordna arbetsschemat så att arbetstiden per vecka kan vara längre än 40 timmar. Det är till fördel att främja arbetstidsförläggningar som visat sig vara bra inom branschen, anser utskottet men påpekar samtidigt att lagändringen inte per automatik ändrar något i relationerna mellan parterna, utan bara ger dem möjlighet att avtala om frågan. 

Enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (arbetstidsdirektivet) får medlemsstaterna fastställa en referensperiod på högst fyra månader för tillämpningen av den maximala veckoarbetstiden enligt artikel 6. I den nationella lagstiftningen tillåter artikel 19 i direktivet av tekniska skäl eller av skäl som har att göra med arbetets organisering beräkningsperioder som är längre än de som avtalats genom kollektivavtal, men högst 12 månader. Som 34 § 2 mom. 6 punkten i arbetstidslagen föreskriver kan parterna i kollektivavtal avtala om att utjämningsperioden för maximiarbetstiden är högst 12 månader, om det är nödvändigt av tekniska skäl eller skäl som hänför sig till arbetsarrangemangen. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att den föreslagna lagändringen inte strider mot arbetstidsdirektivet. Regeringen ändrar inte 34 § 2 mom. 6 punkten i arbetstidslagen. 

Straffbart nödarbete

Till straffbestämmelsen fogas brott mot bestämmelsen om nödarbete. Avsikten är att en arbetsgivare eller en företrädare för denne ska kunna straffas för nödarbete som utförs i strid med 19 § i arbetstidslagen eller för försummelse att göra anmälan om nödarbete. Straffet är böter som döms ut för arbetstidsförseelse. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att tillägget är motiverat och konstaterar att det säkerställer arbetarskyddsaspekterna och förhindrar missbruk av nödarbetet. 

Avslutningsvis

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet framhåller avslutningsvis att det är viktigt att informera och ge adekvat vägledning om lagändringarna för att eventuella missuppfattningar om tillämpningen ska undvikas.