Motivering

Syftet med mottagningsdirektivet är att fastställa mer enhetliga miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna. Enligt inkommen uppgift motsvarar Finlands nationella tillämpningspraxis direktivet. Det är således fråga om en precisering av bestämmelserna och om att till alla delar lyfta upp tillämpningspraxisen till lagnivå. Med anledning av mottagningsdirektivet föreslår regeringen också ändringar i de nationella bestämmelserna om tagande i förvar; dessa tas upp i RP 172/2014 rd, som behandlas samtidigt av utskottet.

Regeringen föreslår att det till lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd () fogas en bestämmelse (6 §), enligt vilken en persons särskilt utsatta ställning och de särskilda behov som beror på den ska utredas individuellt inom en rimlig tid från det att ärendet blivit anhängig. Dessutom ska de särskilda behoven beaktas under hela den tid som ansökan om internationellt skydd behandlas och tillfälligt skydd ges samt under den tid som ett offer för människohandel får hjälptjänster enligt bestämmelsen.

Av propositionens detaljmotiv framgår att de särskilda behoven hos personer i utsatt ställning liksom för närvarande ska bedömas av en yrkesutbildad person inom social- och hälsovården så snart som möjligt. För att kunna beakta särskilda behov måste enligt motiven personalen vid förläggningen ha förmåga att identifiera behov som beror på traumatiska erfarenheter. Utskottet poängterar att för att kunna identifiera de särskilda behoven hos personer i utsatt ställning — till exempel offer för tortyr, sexuellt våld eller människohandel — och hjälpa offren behövs det specialutbildning och tillräckliga resurser uttryckligen inom dessa krävande områden.

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar med de ställningstaganden som framgår av detta betänkande. Utskottet ser det som viktigt att också den praktiska tillämpningen av direktivet är enhetlig i alla medlemsländer.