Lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) antogs av riksdagen förra valperioden och den trädde i kraft den 1 mars 2016. Som regeringen föreslår måste lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (behörighetslagen) från 2005 upphävas när en ny allmän lag om yrkesutbildade personer inom socialvården träder i kraft.  

Den nya lagen har skapat kriterier för legitimering, registrering och tillsyn inom de viktigaste yrkena inom socialvården. Tack vare den nya lagen samordnas bestämmelserna om yrkesutbildade personer inom socialvård och hälso- och sjukvård. De uppgiftsspecifika behörighetsbestämmelserna ersätts med bestämmelser om rätt att utöva yrke och skyddade yrkesbeteckningar.  

Det primära målet med lagstiftningen om yrkeskompetens för personal bör vara att tillgodose klienternas behov av tjänster och att fullt ut nyttiggöra den kompetens yrkesutbildad personal besitter, påpekar utskottet. Lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården anger yrkesbenämningar och behörighet, men den har inte i tillräckligt hög grad medverkat till att revidera uppgiftsstrukturerna eller arbetsfördelningen inom socialvården. Lagen ger större flexibilitet och tillåter större översyn av uppgiftsstrukturerna och arbetsfördelningen i och med att den inte anger yrkesbenämningar eller behörighet, ansåg utskottet när det godkände det nya lagförslaget (ShUB 52/2014 rd). Utskottet ansåg vidare att det är viktigt att lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården efter en närmare integrering av social- och hälsovården kan slås samman till en lag om yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården. Därmed kan man garantera att servicen håller hög nivå, att yrkesutbildade personer inom social- och hälsovård behandlas lika och att klienternas och klientgruppernas rättigheter tillgodoses. 

När den gamla lagen upphävs lyfts bestämmelserna om behörighetskrav för socialombudsmän över till lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och bestämmelsen om ledning inom socialvården till socialvårdslagen. I övrigt består ändringarna i speciallagarna huvudsakligen av tekniska hänvisningar till den nya lagen i stället för till behörighetslagen. Utskottet påpekar att syftet med ändringarna inte är att inskränka rätten för någon yrkesgrupp att utöva sitt yrke. När den gamla lagen blir upphävd ändras 36 § i socialvårdslagen, men ändringen varken reducerar eller inskränker den grupp yrkesutbildade personer inom socialvården som arbetar med bedömning av servicebehovet. Också den hänvisning till 3 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården som ingår i 15 § i lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre avser praktiskt taget samma yrkesgrupper som den gamla behörighetslagen. 

I 12 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården ingår bestämmelser om rätt att tillfälligt arbeta som socialarbetare. En av punkterna i det åtgärdsprogram för att reducera kommunernas uppgifter och skyldigheter som ingår i regeringsprogrammet är att bredda just den bestämmelsen.  

Behovet att bredda räckvidden för 12 § hänger framför allt samman med möjligheterna att trygga tillgången till vikarier för socialarbetare och få service. Propositionen innehåller inget förslag att ändra paragrafen eftersom frågan enligt motiven kommer att lösas i samband med åtgärdsprogrammet. Utskottet understryker att åtgärdsprogrammet bör genomföras snabbt.