Motivering

Arbetspensionsmedlen ska enligt lag placeras på ett inkomstbringande och betryggande sätt. Betryggande betyder i praktiken att placeringarna sprids och att onödiga risker inte tas. Därför har man i lagstiftningen satt gränser för placering av pensionsmedel i högriskobjekt. Å andra sidan förutsätter lagens krav på räntabilitet att placeringarna ger en avkastning som inte bara tryggar värdet på medlen utan också ökar deras reella värde. För att arbetspensionsmedlen ska ge bättre avkastning krävs det också riskfyllda investeringar. Den vägen kan man dels täcka pensionsansvaret, dels hålla pensionspremierna på skälig nivå.

Bestämmelserna om täckning och solvens i fråga om arbetspensionsbolag ändrades i början av 2007. Då infördes i lagen skyldigheten att bedöma placeringarna utifrån deras faktiska risk i stället för utifrån deras juridiska form. Genom att fokus sätts på den faktiska risken kan såväl pensionsanstalter som tillsynsmyndigheter bättre bilda sig en uppfattning om anstalternas solvens.

De nu föreslagna ändringarna syftar till att beräkningen av solvensgränsen ska bygga på en exaktare bedömning av risken i fråga om olika placeringar. I fortsättningen kommer exempelvis riskklassificeringen för obligationslån i euro att grunda sig på den kreditrisk som hänför sig till skuldebrevet eller den som emitterat det och inte på kreditklassificeringen av skuldebrevet eller dess emittent. De här tekniska ändringarna av mått och klassificering avser att göra det lättare att prognostisera de faktiska riskerna.

De nya bestämmelsesrna påverkar i viss mån de nuvarande kraven på solvens för olika företag. Beroende på placeringsfördelningen stiger solvensgränsen en aning för vissa och sjunker för andra. I snitt stiger gränsen med en procentenhet. Även med de nya måtten uppfyller samtliga pensionsanstalter solvenskravet.

I propositionen föreslås det också att avsättningskoefficienten för pensionsansvaren och beloppet av det verksamhetskapital som överförs ses över en gång per kvartal för att de bättre ska motsvara det faktiska läget. Förslaget är motiverat, eftersom man då snabbare kan reagera på fluktuationer på penningmarknaden.

Finanskrisen som bröt ut 2008 visade att bestämmelserna om ansvarsskuld och solvens för arbetspensionsanstalter inom den privata sektorn inte är flexibla nog med tanke på plötsliga förändringar på finansieringsmarknaden. Bestämmelserna ändrades genom en temporär lag, vars giltighetstid förlängts till utgången av 2012. Tanken är att man innan giltighetstiden löper ut ska bereda förslag till ändringar i den permanenta lagstiftningens solvensbestämmelser utifrån de förslag som lagts fram av en expertgrupp vid social- och hälsovårdsministeriet som utrett solvensreglerna. Syftet med totalreformen är att förbättra arbetspensionsanstalternas riskkapacitet på sikt och deras beredskap att hantera exceptionella omständigheter. De nu föreslagna ändringarna är det första steget i reformen.

Utskottet anser förslagen vara bra. Det är också viktigt att man fortsätter översynen av solvensbestämmelserna. När reformen väl är genomförd bör man även titta på vilka effekter de nya solvensbestämmelserna haft på reglerna om överlåtelse av försärkingsbestånd. Utskottet har redan tidigare konstaterat att ändringarna i solvensbestämmelserna lämpligen bör göras med tillräcklig framförhållning och med en tillräcklig övergångstid för att pensionsanstalterna ska få tillräckligt med tid att anpassa risknivån efter dem (ShUB 3/2010 rd).

Utskottet föreslår preciseringar i vissa hänvisningsbestämmelser i 6 § i lagförslag 1.