Vastauksena kysymykseen esitän kunnioittavasti seuraavaa:

Rekisteröidystä parisuhteesta annetun lain (950/2001) 4 §:n 1 momentin mukaan kahden samaa sukupuolta olevan henkilön parisuhteen rekisteröi siviilivihkimisen toimittamiseen oikeutettu viranomainen. Lain 5 §:n mukaan parisuhde rekisteröidään siten, että parisuhteen osapuolet toimivaltaisen viranomaisen läsnä ollessa yhdessä allekirjoittavat rekisteröintiä tarkoittavan asiakirjan. Samalla viranomainen vahvistaa asiakirjan allekirjoituksellaan. Näin ollen parisuhteen rekisteröintiä varten säädetty menettely poikkeaa siviilivihkimiselle säädetystä menettelystä. Laki ei mahdollista parisuhteen rekisteröimistä kirkolliseen vihkimiseen oikeutetun tahon edessä.

Kulttuuriministeri Suvi Lindén on vastauksessaan kirjalliseen kysymykseenne KK 125/2002 vp koskien homoliittojen siunaamista todennut, että kirkkojärjestyksen (1055/1993) 2 luvun 20 §:n mukaan avioliitto, joka on solmittu muussa kuin evankelisluterilaisen kirkon käyttämässä järjestyksessä, voidaan pyydettäessä siunata. Avioliiton siunaamisella ei kuitenkaan ole juridisia vaikutuksia, vaan sillä on kirkon oppiin ja tunnustukseen pohjautuva hengellinen sisältö ja merkitys. Totean, kuten kulttuuriministeri, että valtio on uskonnollisesti tunnustukseton. Kirkon tunnustukseen tai oppiin liittyvät kysymykset ovat kirkon itsensä ratkaistavia asioita. Oikeusministeriön saaman tiedon mukaan kirkolliskokous tulee käsittelemään kysymystä kirkon suhtautumisesta rekisteröityjen parisuhteiden siunaamiseen.

Hallitus ei voi ottaa kantaa siihen, miten kirkon tulisi suhtautua rekisteröityjen parisuhteiden kirkolliseen siunaamiseen. Hallitus ei myöskään voi puuttua siihen, miten yksityiset ihmiset juhlivat itselleen tärkeitä tapahtumia.

Som svar på detta spörsmål får jag vördsamt anföra följande:

Enligt 4 § 1 mom. lagen om registrerat partnerskap (950/2001) registreras ett partnerskap mellan två personer av samma kön av en myndighet som har rätt att förrätta borgerlig vigsel. Enligt 5 § registreras partnerskapet på så sätt att vardera parten i parförhållandet i närvaro av en behörig myndighet tillsammans undertecknar en registreringshandling, varefter myndigheten bestyrker handlingen med sin namnteckning. Sålunda avviker förfarandet för registrering av ett partnerskap från förfarandet för borgerlig vigsel. Lagen gör det inte möjligt att registera ett partnerskap inför en instans som är berättigad att förrätta kyrklig vigsel.

Kulturminister Suvi Lindén har i sitt svar på ert skriftliga spörsmål SS 125/2002 rd beträffande välsignelse av homosexuella förhållanden konstaterat att enligt 2 kap. 20 § kyrkoordningen (1055/1993) kan ett äktenskap som har ingåtts i en annan ordning än den som iakttas av en evangelisk-luthersk kyrka på begäran välsignas. En välsignelse av ett äktenskap saknar dock juridisk verkan, men har nog ett andligt innehåll och en andlig betydelse som är grundad i kyrkans lära och bekännelse. Jag konstaterar som kulturministern att staten är konfessionellt oberoende. Frågorna om kyrkans bekännelse eller lära avgörs av kyrkan. Enligt uppgift som justitieministeriet har fått kommer kyrkomötet att behandla frågan om kyrkans inställning till välsignandet av registrerade parförhållanden.

Regeringen kan inte ta ställning till hur kyrkan bör förhålla sig till en kyrkliga välsignelse av registrerade partnerskap. Regeringen kan inte heller blanda sig i hur enskilda personer firar sådana händelser som är viktiga för dem själva.